Åldersgräns för piercing och tatueringar

Skriftlig fråga 2009/10:233 av Wittgren-Ahl, Siw (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-11-24
Anmäld
2009-11-24
Besvarad
2009-12-02
Svar anmält
2009-12-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 24 november

Fråga

2009/10:233 Åldersgräns för piercing och tatueringar

av Siw Wittgren-Ahl (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Det finns allvarliga risker med att pierca eller tatuera sig, främst vid själva ingreppet. När det gäller piercing som kroppssmyckning är det också hög risk för såväl allergiska reaktioner som infektioner. Trots detta tillåter vi minderåriga att utan vårdnadshavarens tillstånd både tatuera sig och pierca sig.

Branschorganisationen Sveriges professionella tatuerare (SPT) förordar en åldersgräns på 18 år för den som vill tatueras. Alla tatuerare är dock inte med i SPT och bland dem som är med efterlevs inte alltid åldersgränsen.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1995:3 anges att piercing eller tatuering av minderåriga inte bör ske utan föräldrars medgivande. Det finns dock ingen lagstadgad skyldighet att följa rådet. Som det är i dag saknar alltså föräldrar stöd i lagen att förhindra sina barn att tatuera eller pierca sig. De har inte heller lagstöd för att förhindra att barnen på annat sätt kroppssmyckar sig.

Jag tycker inte att en minderårig utan vårdnadshavarens godkännande ska kunna, mer eller mindre permanent, modifiera delar av sin kropp.

Både Socialstyrelsen och SPT förordar som sagt att tatuering, piercing och andra former av kroppssmyckning inte bör ske före 18 års ålder utan vårdnadshavarens medgivande. Jag ser det därför som naturligt att ge vårdnadshavarna det lagstöd de behöver för att kunna skydda sina barn från riskerna med piercing och tatueringar. 

Min fråga är därför om socialministern också ser ett behov av en lagstadgad åldersgräns till stöd för föräldrar eller annan vårdnadshavare, och om så är fallet, när ministern avser att ta initiativ till detta.

Svar på skriftlig fråga 2009/10:233 besvarad av Statsrådet Maria Larsson

den 2 december

Svar på fråga

2009/10:233 Åldersgräns för piercing och tatueringar

Statsrådet Maria Larsson

Siw Wittgren-Ahl har frågat Göran Hägglund om han ser behov av en lagstadgad åldersgräns till stöd för förälder eller annan vårdnadshavare och, om så är fallet, när han avser att ta initiativ till detta.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Det blir allt vanligare att människor piercar och tatuerar sig och som frågeställaren framhåller finns då hälsorisker, bland annat i form av infektioner och allergier.

Socialstyrelsen beskriver i skriften Piercing och tatuering – hälsorisker samt gällande lagar och regler hälsorisker i samband med bland annat piercing och tatuering samt hur de kan förebyggas. Där beskrivs också vilka krav som ställs i gällande lagstiftning avseende sådan verksamhet. I detta sammanhang framhåller Socialstyrelsen att det av föräldrabalken framgår att Socialstyrelsen i ett uttalande till Statens medicinsk-etiska råd (SMER) gjort tolkningen att ingrepp som piercing eller håltagning och tatuering på minderåriga faller inom vårdnadshavarens bestämmanderätt enligt 9 kap. föräldrabalken. Det innebär enligt Socialstyrelsen att om vårdnadshavaren inte givit sitt samtycke får man inte göra ett sådant ingrepp så länge barnet är omyndigt.

Socialstyrelsen följer kontinuerligt utvecklingen och har bland annat uppdaterat den aktuella skriften i januari 2008 i samband med ändringar i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Ytterligare en revidering pågår för närvarande. Den 9 juli pekade också Socialstyrelsen på smittriskerna med tatuering som utförs av amatörer med hjälp av tatueringsutrustning som numera är lättåtkomlig på webben.

Sammantaget tycker jag att samhällets kontroll genom nuvarande regelverk fungerar tillfredsställande och att vårdnadshavare redan i dag har det stöd de behöver genom föräldrabalkens bestämmelser. Jag ser därför i dag inget behov av någon ytterligare lagstiftning på området.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.