Tinnitus

Motion 2005/06:So226 av Lennart Kollmats (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de ökande problemen med tinnitus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arrangörsansvar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa kraven för lägsta tillåtna nivå för buller.

Motivering

I tidigare års motioner i motsvarande ärende har jag redogjort för ett antal tidningsartiklar om tinnitus och orsakerna till sjukdomen. Tyvärr är det inte svårt att på nytt få fram färska, alarmerande tidningsartiklar i samma ämne, men jag avstår från att citera dem i år. Sedan det uppmärksammats att en stor del av musikerna har drabbats av tinnitus, finns sedan några år en förening: Artister och musikerna mot tinnitus (Ammot). Denna förening är mycket aktiv via nätet och även på andra sätt.

Det är ingen tvekan om att det finns möjligheter att förebygga en hel del fall av tinnitus. Dels finns det egna ansvaret genom att använda öronproppar, dels går det också att sänka ljudvolymen vid olika arrangemang.

Med sänkt ljudvolym och öronproppar skulle många slippa få tinnitus. Det är en folksjukdom som plågar minst 15 % av svenska folket. Enligt Hörselskadades Riksförbund beräknas mer än 100 000 människor ha så svår tinnitus att det allvarligt påverkar deras dagliga liv. Dessutom är det ett symptom som ännu inte har något säkert vetenskapligt bevisat botemedel och som är så jobbigt att leva med att självmord kan bli följden. Detta förekommer varje år. Trots att symptomet är så vanligt, är informationen och åtgärderna kring sjukdomen fortfarande för knappa.

Tinnitus är vanligt bland både barn och ungdomar, och förekomsten ökar med åldern. En studie vid Sahlgrenska akademin i Göteborg visar också att barn lider mer än vuxna av tinnitus. En anledning till det kan vara att hörselfunktionen inte är färdigutvecklad och därmed ömtåligare hos barn. Barn har också sämre möjligheter att hantera och leva med tinnitus. I studien hade 44 % av barnen någon gång drabbats av tinnitus i samband med bullerexponering och 32 % utan någon uppenbar anledning, s.k. spontan tinnitus. Tio procent uppgav att de ofta eller alltid hade tinnitus.

Förebyggande åtgärder måste sättas in för att stoppa ökningen av frekvensen av tinnitus. En del landsting och kommuner har börjat med förebyggande arbete. Dessa initiativ är bra, men ännu bättre vore det att få ner ljudvolymen till en nivå, som det känsliga hörselorganet klarar.

Det staten kan göra är att lagstifta mot för hög ljudnivå. Det är angeläget att få en aktuell genomgång om riskerna vid bl.a. konserter, bio och diskotek och framför allt snabba åtgärder för att minska riskerna. Det räcker tyvärr inte med utredningar och goda råd från Socialstyrelsen. Det räcker inte heller att som utskottet skrev under förra riksmötet: ”Genom det arbete som pågår inom såväl Socialdepartementet som Socialstyrelsen med att förverkliga förslag som syftar till att motverka skadliga ljudnivåer får motionerna anses tillgodosedda.”

Det är nödvändigt att arrangörerna av t.ex. konserter får ta på sig ett större ansvar, inte minst vid rockkonserter, och också arrangörer av diskotek. En typisk inställning är den som en arrangör uttryckte: ”Min åsikt är att 100 decibel är för lågt. Viss typ av rockmusik måste få låta högt.” Den inställningen visar att vi behöver en lagstiftning om både arrangörsansvar och maximal och genomsnittlig ljudnivå i olika situationer. Även om Socialstyrelsens rekommendation är ”ej över 100 db i medelnivå”, menar Ammot att 100 db inte är en ovanlig nivå på diskotek och då är att märka att ökningen från 100 till 110 db innebär att ljudstyrkan ökat tio gånger.

Detta förebyggande arbetet mot tinnitus och andra hörselskador måste prioriteras genom en lagstiftning om maximala ljudnivåer vid olika evenemang på en nivå som är riskfri för alla, inte minst när det gäller barn och ungdom.

Stockholm den 20 september 2005

Lennart Kollmats (fp)