Sysselsättning och utbildning för kvinnor i Skåne

Motion 1991/92:A811 av Birthe Sörestedt m.fl. (s)

Kvinnornas situation på arbetsmarknaden måste
uppmärksammas särskilt. Kvinnorna måste ges samma
chans inom arbetslivet som männen.

I likhet med andra regioner ökar arbetslösheten i Skåne.
Arbetslösheten var i nov. -91 i Malmöhus och Kristianstads
län 3,5 resp. 3,3 %. Särskilt drabbade var de båda största
kommunerna Malmö (4,7%) och Helsingborg (4,8%).
Antalet arbetslösa kvinnor var 5 942
i M-län. Situationen är likartad i L-län.

Deltidsarbete är nästan uteslutande ett kvinnofenomen.
Av de deltidsarbetande i M-län är ca 85% kvinnor och hos
arbetsförmedlingarna fanns i nov. 3 500 kvinnor sökande
registrerade som partiellt arbetslösa och önskade utöka sin
arbetstid. Det bör påpekas att de deltidsarbetslösa inte är
inkluderade i redovisningen över öppet arbetslösa.

Den öppna arbetslösheten är i nuvarande
arbetsmarknadsläge lägre bland kvinnor än bland män.
Detta gäller såväl i M-län som i riket i övrigt. Anledningen
härtill är att de mansdominerade näringarna, industri och
byggverksamhet, är mycket konjukturkänsliga. Den
pågående strukturförändringen på kontorsområdet med
ökad datorisering, förändringar inom livsmedelssektorn
liksom de offentliga nedskärningarna drabbar däremot i
hög grad kvinnor. Effekterna kommer att göra sig gällande
i ökande grad under kommande år.

Kvinnor är till skillnad från män koncentrerade till ett
begränsat antal yrken. Ungefär 3/4 av kvinnorna finns inom
sammanlagt 30 yrken medan samma andel män finns inom
totalt 60 yrken.

De vanligaste kvinnoyrkena har inte förändrats särskilt
över tiden utan är av tradition inriktade mot hälso- coh
sjukvård, kontorsarbete och servicearbete. De flesta
industriarbetande kvinnorna har arbete inom livsmedel-,
textil- och beklädnadsindustri eller grafisk industri. I M-län
är livsmedelsbranschen den industribransch som
sysselsätter flest kvinnor.

De nedläggningar som har skett inom tekoindustrin och
de rationaliseringar inom livsmedelssektorn som pågår
drabbar naturligtvis kvinnor hårt.

Offentliga sektorn

Offentliga sektorn har en dominans av kvinnlig
arbetskraft. Nästan hälften av kvinnorna i länet arbetar
inom offentlig förvaltning.

Inom hela den offentliga sektorn pågår genomgripande
strukturförändringar, vilka till stor del är en följd av
minskade skatteintäkter och minskade statsbidrag till
kommunerna. Samordningen inom vårdområdet leder till
en övertalighet av administrativ personal. Inom sjukvården
planeras dessutom ytterligare effektiviseringar som
resulterar i minskat personalbehov. Likaså planeras
nedskärningar av vikariats- och deltidsanställningar.

För hela den offentliga sektorn beräknas en
sysselsättningsminskning med cirka 1 500
personer (M-län) till december 1992. Det
anmärkningsvärda är att minskningen planeras och
genomförs under en rådande allvarlig lågkonjunktur.
Tidigare försökte den offentliga sektorn att motverka
sysselsättningsminskningen genom att suga upp en del av
dem som var arbetslösa. Dagens situation innebär istället
att den aktuella åtstramningspolitiken inom den offentliga
sektorn bidrar till ett ytterligare bortfall av
sysselsättningstillfällen.

Många kommuner har klargjort att all ny verksamhet
inom barn- och äldreomsorg ska drivas i privat regi. För att
starta och driva företag inom vård och omsorgssektorn
krävs kunskaper om ekonomi, personaladministration
m.m. En självklarhet måste vara att sådan vidareutbildning
står till förfogande för alla som ska gå in i en privat
verksamhet.

Det är angeläget att ytterligare ansträngningar görs för
att minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Tidigare projekt för att få kvinnor att välja andra yrken än
traditionellt kvinnoyrken har visat att detta förhållande kan
ändras. Insatserna har haft en alltför begränsad omfattning
och i nuvarande arbetsmarknadssituation, med
förändringar inom typiskt kvinnliga yrkesområden, måste
särskilda åtgärder vidtas. Exempel på sådana insatser är:
Informationsinsatser riktade till kvinnor för att påverka
deras utbildning och yrkesval.Yrkeskurser anordnas i
större utsträckning för uteslutande kvinnliga elever inom
traditionellt manliga yrkesområden.

Flera olika faktorer påverkar möjligheten för kvinnor att
förvärvsarbeta. Exempel på sådana faktorer är brist på
arbetstillfällen, de arbetssökandes utbildning och att de
arbetssökandes kunskaper och erfarenheter
överensstämmer med företagens krav på eller behov av
arbetskraft. Utbildning är en viktig grund för att förbättra
kvinnors utvecklingsmöjligheter och bidrar till att stärka
kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Vuxenutbildningens huvuduppgifter är att ge
möjligheter att vidareutbilda sig för ett förändrat arbetsliv
och att överbrygga kunskapsklyftor mellan generationer.
Tillsammmans med AMU spelar Komvux en viktig roll när
det gäller omskolning.

Folkhögskolan är ett viktigt alternativ till den
traditionella utbildningen. Den ger en större social kontakt
mellan de studerande liksom med lärarna.

Många kvinnor har utnyttjat denna möjlighet till
vidareutbildning. Det skall betonas att majoriteten av
kursdeltagarena inom Komvux är kvinnor -- cirka 60%. De
nedskäringar som föreslås drabbar särskilt kvinnorna och
minskar deras möjligheter till högskolestudier.

Flera kommuner pekar på att nedskärningarna skulle
innebära inga eller få nya intagningar, vilket i sin tur
kommer att påverka arbetslösa kvinnors möjligheter till
omskolning. Som exempel kan nämnas att i Malmö har
antalet sökande till Komvux ökat med 29%. Idag står 800
personer i kö för komvuxstudier.

De kraftiga nedskärningarna inom kommunal
vuxenutbildning och folkbildning är ett hårt slag mot vuxna
och då främst mot kvinnor som är i ett stort behov av
vidareutbildning inte minst p.g.a. förvärvsuppehåll. Många
ungdomar måste komplettera sina studier för att komma in
på högskolan.

I den rådande arbetsmarknadssituationen i Skåne borde
snarare en utökning av utbildningen vara motiverad.

Besparingar inom vuxenutbildning och folkbildning
måste avvisas.

Förslaget om att uppskjuta ikraftträdandet av det tredje
året i gymnasieskolan måste likaså avvisas.

Traditionellt sett har arbetsmarknadsutbildningen varit
inriktad på tillverkningsyrken och således attraherat fler
män än kvinnor.

För att möta de rationaliseringar och omstruktureringar
som särskilt kommer att drabba kvinnorna måste
arbetsmarknadspolitiska satsningar göras med särskild
inriktning på just kvinnor.En mycket mer medveten
satsning måste till för att ytterligare öka andelen kvinnor i
arbetsmarknadsutbildningarna.Större insatser måste
göras från försäkringskassan, socialförvaltningen och
arbetsförmedlingen för att öka satsningarna på kvinnor i
arbetsmarknadsrehabiliteringen.Speciella kvinnokurser
måste anordnas i syfte att öka självförtroendet hos kvinnor
och att bereda vägen för en efterföljande
yrkesutbildning.Basutbildningarna som har många
kvinnliga deltagare bör fortsätta att bedrivas decentraliserat
för att möjliggöra för personer utan bil och med ansvar för
små barn att delta.

Sammanfattningsvis vill vi påpeka att kvinnors behov av
resurser under hela 70- och 80-talen har fått stå tillbaka.
SIND:s och civildepartementets utvärderingar av
satsningarna ser dystra ut. Där har endast 3% gått till
kvinnor. Det är hög tid att regionala utvecklingscentra för
kvinnor kommer till stånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda insatser för kvinnors
sysselsättning och utbildning i Skåne.

Stockholm den 27 januari 1992

Birthe Sörestedt (s)

Maja Bäckström (s)

Anita Jönsson (s)

Karin Wegestål (s)