Sponsring

Motion 2004/05:Sk275 av Kent Olsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sponsring av konst och kultur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgad avdragsrätt för kultursponsring.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdrag för stöd till ideella allmännyttiga organisationer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för enskilda gåvor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företags möjlighet att köpa in konst.

Sponsring

Ordet sponsor betyder egentligen finansiär, garant eller fadder, men det används ofta som ett generellt uttryck för den som ger ekonomiskt stöd till exempelvis en förening, en institution eller en idrottare.

Sponsring av idrott är sedan länge ett etablerat marknadsföringssätt i Sverige, något som gagnar både idrotten och näringslivet. Sponsring av kulturen har tyvärr inte kommit lika långt och är en relativt ny företeelse. Den uppmärksammade domen där Pharmacia-Upjohninte fick igenom sina avdrag fullt ut för sponsringen av Kungliga operan har negativt påverkat en fortsatt utveckling av samarbetet mellan våra kulturinstitutioner och näringslivet. Genom annorlunda synsätt och perspektiv kan den nya tidens entreprenörer bidra till att nya spännande samarbetsformer med kulturen skapas. Det handlar inte om en grundfinansiering utan ett stöd som båda parter upplever som positivt. Sponsringen är snarare ett komplement för utvecklingen av svenskt kulturliv, vilket i första hand kommer publiken till godo. Ända sedan antiken har kulturen varit beroende av finansiärer för sin verksamhet. Donationer och fonder har finansierat många av dagens offentliga kulturinstitutioner.

God sponsring är lönsam och i en artikel i Dagens Nyheter i augusti förra året är de 30 museichefer som tidningen frågat eniga om att sponsring av kultur behövs. En kombination av offentliga och privata medel är både bra och nödvändig. Men de regler som finns i dag är oklara och föråldrade. Riksskatteverket anför t.ex. att skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag för sponsring.

Det är förvånansvärt att regeringen inte tar frågan om sponsring på allvar. I den skrivelse som regeringen överlämnade till riksdagen i år redogjorde man bara för de regler som gäller och konstaterade att ett förtydligande vare sig är möjligt eller lämpligt, utan menade att det räckte med att Skatteverket utfärdar rekommendationer för att komma till rätta med tolkningssvårigheter. Det är i och för sig bra att Skatteverket förtydligar reglerna - men det är långt ifrån tillräckligt. Regeringen skulle naturligtvis följt riksdagens beslut att göra en översyn av sponsringsreglerna. Det är anmärkningsvärt att inte göra detta och framför allt kommer man inte tillrätta med de otydligheter som i dag finns när det gäller kultursponsring. Frågan vi ställer oss är var den politiska viljan finns att lösa problemen kring kultursponsring. Vi har den viljan men den socialdemokratiska regeringen och dess två stödpartier har den tydligen inte!

Avdragsrätten måste med de regler som finns i dag bedömas enligt de allmänna förutsättningarna för avdrag för omkostnader i 20 § kommunalskattelagen som skrevs redan 1928. De gamla reglerna talar exempelvis om att sponsorn och mottagaren skall ha ett tydligt samband. Dagens sponsorer vill hellre tala om "goodwill".

Rädslan för att näringslivet skulle påverka den konstnärliga utformningen när konsten blir mer beroende av dess pengar är överdriven. Företag vill associeras till områden där man framstår som en attraktiv arbetsgivare, något som är viktigt när det bl.a. gäller att rekrytera arbetstagare.

Det är vidare viktigt att gränsen för sponsringskostnader måste vara exakt i förhållande till gåva, eftersom skattelagstiftningen innehåller förbud för avdrag för gåva.

Vår uppfattning är att man bör betrakta all sponsring som avdragsgill marknadsföring.

Lagtexten bör förtydligas och det skall framgå vad som är godkänd och avdragsgill sponsring.

Staten kompletterar i dag de ideella organisationerna såväl vad gäller välfärd, idrott som kultur. Det är en styrka att de ideella organisationernas verksamhet finansieras via enskilda människors bidrag. Verksamheten blir då fristående och inte beroende av politiska beslut. Detta är en situation som vi tycker är positiv och som vi vill se befäst.

För att ge de ideella organisationerna bättre förutsättningar bör avdragsrätt för enskilda gåvor övervägas. Människor som av olika skäl vill stödja en kulturinstitution eller idrottsförening bör kunna göra detta utan att drabbas av skatt. Det finns också en moralisk dimension i denna tanke.

Man skall inte behöva betala skatt på pengar som bidrar till allmännyttiga organisationers utveckling. Dessa organisationer arbetar ju ideellt. I de flesta EU-länder liksom i USA finns redan en sådan avdragsrätt.

Konstinköp

Dagens skatteregler hämmar också företagens konstinköp. Många av våra konstnärer har mycket svårt att kunna leva på sitt yrke. En stor del av våra bildkonstnärer får sina inkomster i första hand från s.k. brödjobb och i andra hand från sitt konstnärskap. Inriktningen på statens insatser för de professionella konstnärerna skall vara att de kan basera sin ersättning för utfört konstnärligt arbete. Därför bör dagens skatteregler för företags inköp av konst ändras så att utrymme för avdrag för inköp av konst medges.

Nuvarande skatteregler leder till att företag drar sig för att köpa samtidskonst. Det borde vara lika naturligt för staten att underlätta för och rekommendera företag att följa enprocentsregeln som att man rekommenderar kommunerna. Ecklesiastikminister Wennerberg sade på sin tid att "konst är ingen lyxartikel för ett fåtal". Vi delar den uppfattningen.

Frankrike har ett system för avdragsrätt där aktiva konstnärer gynnas. Det finns vidare möjlighet att anställa konstnärer för konstnärligt arbete och där lönen för detta arbete är avdragsgill. Vi anser att dessa modeller är intressanta och bör kunna översättas till svenska förhållanden.

Dessa åtgärder ökar på ett påtagligt sätt möjligheten för konstnärer att få en inkomst som gör det möjligt att leva på konstnärskapet.

Stockholm den 28 september 2004
Kent Olsson (m)
Lena Adelsohn Liljeroth (m)	Anna Lindgren (m)
Tobias Billström (m)	Margareta Pålsson (m)
Henrik S Järrel (m)	Henrik Westman (m)
Anne Marie Brodén (m)