Samlokalisering till Örebro av civila totalförsvarsfunktioner, m.m.

Motion 1989/90:Fö502 av Lars Ernestain och Gudrun Norberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö502

av Lars Ernestain och Gudrun Norberg
(båda fp)

Samlokalisering till Örebro av civila
totalförsvarsfunktioner, m.m.

I budgetpropositionen (försvarshuvudtiteln sidan 63) föreslås att civilbefälhavarkansliet
för det nya Mellersta civilområdet som bildas genom sammanslagning
av nuvarande Ostra civilområdet och Bergslagens civilområde förläggs
till Örebro. Det ersätter nuvarande kanslier lokaliserade i Stockholm
respektive Falun.

Örebro är centralt placerat i det nya civilområdet, som enligt riksdagens
beslut i fjol kommer att omfatta nio län. Civilbefälhavaren och hans kansli
har att i krig svara för utbildning och planläggning i syfte att efter mobilisering
kunna utöva ledning i hela civilområdet. Civilbefälhavaren och militärbefälhavaren
(i fred placerad i Strängnäs) ska samverka nära för att få ut
största möjliga effekt i totalförsvaret. Vi ser med tillfredsställelse på förslaget
om lokalisering till Örebro. Förslaget bör dock kompletteras för att få ut
full effekt. Civilbefälhavarkansliet har att samverka inte bara med milostaben
och länsstyrelserna. Mycket viktigt är också det samarbete som redan i
fred måste ske med övriga civila totalförsvarsfunktioner på högre regional
nivå. I den senaste parlamentariska utredningen om den högre regionala ledningen,
försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 74), angavs i betänkandet
”Flögre regional ledning” 1978 följande organ som har att samverka
med civilbefälhavarkansliet:

- Chef för drivmedelszon (Drivmedelscentralen)

- Chef för programområde (Sveriges Radio)

- Chef för krigsteleregion (Televerket)

- Chef för radioområdet (Televerket)

- Järnvägsbefälhavare (Statensjärnvägar)

- Lotsdirektör (Sjöfartsverket)

- Chef för tullregion/gränstulldistrikt (Tullverket)

- Chef för postregion (Postverket)

- Elbefälhavare (Elförsörjningsnämnden)

- Biskopen i ett av stiften i civilområdet
Regionalt kontor för frivilligorganisationerna

- Chef för gasförsörjningszon

- Chef för cementzon

Enligt vår mening är det angeläget att regionindelningen inom flertalet av
dessa områden anpassas till det nya civilområdet, så att man får sammanfal

lande gränser. I annat fall försvåras samordningen avsevärt. I samtliga fall
blir det större regioner än som gäller i dagsläget.

Ifråga om tull, lots och biskop är andra orter av förklarliga skäl mer naturliga,
men i övriga fall talar starka skäl för lokalisering till Örebro. Vi förstår
att en del av besluten bör fattas successivt. I vissa fall rör det sig ju också om
verksamheter utanför statsförvaltningen och affärsverken, och i dessa fall
kan riksdagen inte fatta beslut.

Vi anser dock att riksdagen nu bör göra ett uttalande om att det för totalförsvarssamverkan
vore av stort värde om så många som möjligt av de med
civilbefälhavarkansliet samverkande högre regionala organen inom det nya
civilområdet lokaliseras till samma ort som kansliet, alltså Örebro.

Vi anser vidare att det nya civilområdet med nio län är så stort att det torde
bli svårt för en civilbefälhavare att kunna klara sina planeringsuppgifter och
utbildningsuppgifter utan att vara heltidsengagerad för denna uppgift. Den
hittillsvarande metoden att besätta civilbefälhavarposten med en av landshövdingarna
i området är enligt vår mening mindre lämpad när arbetsuppgifterna
blir större än de varit i tidigare organisation.

Argument för att man i större civilområden än de hittillsvarande bör ha
en heltidsanställd civilbefälhavare (CB) återfanns i en reservation av Hans
Lindblad i FLU:s betänkande 1978 i anslutning till att han då föreslog ett
större civilområde än majoriteten önskade. Genom inrättandet av det nya
Mellersta civilområdet tillkommer nu ett civilområde med fler län än som
förutsattes 1978. I reservationen anfördes bl.a. följande:

Problemet i fred synes mest vara CB personligen. Jag godtar bedömningen
att uppgiften som CB i ett sammanslaget eivo inte låter sig förenas med
landshövdingeposten. Alltså bör man i detta alternativ välja en heltidsanställd
CB - helst en person med samma breda bakgrund som man kräver av
en landshövding.

Även om denne CB har fler län än nuvarande CB ökar ju den tid han kan
ägna åt varje län och varje samverkande chef mycket kraftigt. En heltidsanställd
CB kommer därför rimligen att få en högst betydande kunskap om sitt
civilområde. Det kan t.o.m. hävdas att han därmed är bättre förberedd för
sin krigsuppgift än den CB som i fred måste ägna huvuddelen av sin tid åt
uppgiften som landshövding. En nackdel med nuvarande system är ju - utöver
att CB har liten tid för sina uppgifter - att länet i fråga mister sin landshövding
i krig. Med en heltidsanställd CB finns kanske också större möjligheter
att CB som myndighet blir bättre känd, genom att han eller hon personligen
hinner träffa så många fler i denna egenskap. Om sedan en heltidsanställd
CB blir tillräckligt känd beror kanske på om totalförsvarsfrågor
överhuvudtaget tillmäts någon reell roll i samhällslivet. Att på förhand utgå
från att CB-rollen inte gör innehavaren till en tillräckligt intressant person
synes mig dock vara alltför pessimistiskt. Just genom att fler planeringsfrågor
i fred kommer att beröra CB och genom att samverkan i fred mellan CB
och MB kan väntas öka tror jag att motiven för en heltidsanställd CB även i
andra civilområden efter hand kan bli starkare.

Vi menar att detta resonemang fortfarande är giltigt. Skälen för en heltidsanställd
CB har blivit ännu starkare, bl.a. genom att civilbefälhavarkansliernas
arbetsuppgifter blivit allt större. Inte minst gäller detta ökade uppgifter i
fråga om samordning på sjukvårdsområdet, vilket kräver samverkan med
samtliga landsting inom civilområdet.

Mot. 1989/90

FÖ502

4

Genom åren har angivits att en stor fördel med att ha en landshövding som
CB ligger i att han eller hon därmed är väl förtrogen med länsstyrelsernas
arbete. Enligt vår mening kan detta tillgodoses även i en lösning med heltidsanställda
CB, om man nämligen till CB utser en person som under ett antal
år varit landshövding och lämnar den posten några år före normal pensionsålder
för att bli CB. Andra möjligheter är att välja en person som varit verkschef
eller ställföreträdande chef i Överstyrelsen för civil beredskap, chef för
räddningsverket eller chef för annat av de tunga verken inom de civila delarna
av totalförsvaret.

Motiven för att ställa mycket stora krav på den som ska bli CB är självfallet
att verksamheten kräver mycket stor överblick och samarbetsförmåga redan
i fred. I krig blir ju befogenheterna för en CB utomordentligt stora.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering till Örebro av ytterligare organ inom
högre regional ledning,

2. att riksdagen beslutar att posten som civilbefälhavare i det nya
mellersta civilområdet bör bli en heltidsbefattning.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars Ernestam (fp) Gudrun Norberg (fp)

Mot. 1989/90

FÖ502

5