Regionalpolitiken
Motion 1994/95:A448 av Alf Svensson m.fl. (kds)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Arbetsmarknadsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1995-01-25
- Bordläggning
- 1995-02-07
- Hänvisning
- 1995-02-08
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
1. Inledning -- regionalpolitisk problembild
Den regionala problembilden har förändrats över tiden. Under 1960-talet dominerade glesbygdsproblemen. På glesbygden var stora delar av befolkningen sysselsatt inom jord- och skogsbruk som rationaliserades kraftigt. Folk flyttade från glesbygden till städer, från primärnäringarna till industrisektorn. Regionalpolitikens uppgift var att bidra till moderniseringen av näringsstrukturen i svaga regioner.
Under 1970-talet bromsades utflyttningen upp, men de inomregionala obalanserna var fortfarande stora. Städerna fortsatte att växa medan landsbygden avfolkades. Nya regionala problem dök upp, som exempelvis neddragningar av varvsindustrin och gruvindustrin och strukturomvandlingen inom stålindustrin i framför allt Bergslagen. De regionala effekterna av den pågående strukturomvandlingen motverkades delvis av en snabb utbyggnad av den offentliga sektorn.
Under 1980-talet stannade tillväxten av inom den offentliga sektorn vilket bidrog till att göra strukturproblemen synliga. Tidsbegränsade regionalpolitiska åtgärdspaket genomfördes med avsikt att genom en koncentrerad satsning under en kort period lösa strukturproblemen. Under högkonjunkturen i slutet av 1980- talet framstod den regionala problembilden som koncentrerad kring inlandsproblem. Regionalpolitiken inriktades på att kompensera framförallt norra Sveriges befolkning och näringsliv för lägesnackdelar som långa avstånd och små lokala arbetsmarknader.
Under 1990-talet kommer regionalpolitiken att ställas inför nya utmaningar. Den offentliga sektorn kommer snarare att minska än öka och internationaliseringen av svenskt näringsliv kommer att fortgå. Den kraftiga produktivitetsförbättringen inom industrin har bidragit till en sysselsättningsminskning som framför allt drabbat gamla industriregioner i Bergslagen och i mellersta Norrland, men även i vissa regioner i mellersta och södra Sverige. Härtill ska läggas de inomregionala obalanser som finns med särskilda problem i glesbygds- och landsbygdsområden.
2. Kristdemokratiska utgångspunkter för regionalpolitiken
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans. En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull marknadsekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste styras av sociala och ekologiska hänsyn. Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla människor oavsett var de bor i landet har tillgång till arbete, service och en god miljö. Regionalpolitikens uppgift är att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet.
För att skapa regional balans är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små lokala marknader, brist på utbildad personal, sämre kringservice etc.
En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige ska leva motverkar att ''flaskhalsar'' uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och minskar sårbarheten i en konjunkturnedgång.
3. Regionalpolitiken i ett EU-perspektiv 3.1 EU:s regionalpolitiska stöd
Vid genomförandet av den inre marknaden blev det uppenbart att den tillväxt som blev följden av denna, inte med automatik skulle leda till större regional balans inom de enskilda länderna eller inom gemenskapen som helhet. Redan starka regioner blev starkare medan perifera regioner tenderade bli än mer försvagade. Betydelsen av en stark regionalpolitik blev uppenbar och lyftes upp till en viktig gemensam angelägenhet. Under de senaste åren har budgeten för regionalpolitiska satsningar ökat mycket starkt, samtidigt som anslagen till jordbruksnäringen minskat.
EU-ländernas gemensamma satsningar för att utjämna de regionala skillnaderna görs genom de så kallade strukturfonderna. Tanken är att strukturfondsinsatserna ska utgöra ett komplement till de insatser som görs inom medlemsländerna. Genom den s.k. additionalitetsprincipen, dvs att ländernas egna ekonomiska insatser utvecklas i samma takt som de medel som ställs till förfogande genom strukturfonderna, minskar risken att de enskilda länderna ersätter egna satsningar med medel från EU.
Strukturfonderna består av tre olika fonder, Regionalfonden, Socialfonden och Jordbruksfonden. En region kan få del av medel från strukturfonderna genom att uppfylla vissa kriterier som exempelvis BNP/capita och arbetslöshet. Hänsyn tas också till faktorer som exempelvis risk för framtida nedgång och nettoemigration. Huvudfrågan i EU:s regionalpolitik är att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen. Under nuvarande programperiod 1994--1999 har, förutom arbetslöshetsprogram, välfärdsfrågan och miljöfrågan getts särskild tyngd.
Stödet från EU:s strukturfonder inriktas på följande målsättningar:
1. att främja utvecklingen i de fattigaste regionerna 2. att förändra regioner med föråldrade industrier 3. att bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet 4. att underlätta de anställdas anpassning till industrins förändringar 5a. att förbättra jord- och skogsbruket 5b. att utveckla landsbygden.
Vid förhandlingarna om det svenska EU-medlemskapet har ytterligare ett mål skräddarsytts för Sverige, Norge och Finland:
6. stöd till regioner med mindre än 8 personer per kvadratkilometer för regionalpolitiska projekt som inte skulle genomförts med enbart nationella stöd.
För att en region ska erhålla medel måste man följa en väldefinierad arbetsgång. Den kan indelas i fyra olika faser:
1. Medlemsstaten förelägger en utvecklingsplan för kommissionen i vilken anges regionens problem och möjligheter. Här ska också strategier, resursbehov och prioriterade områden inom regionen specificeras.
2. Kommissionen ger sina synpunkter till den nationella och regionala nivån. Kommissionen och medlemsstatens regering förhandlar och de ekonomiska ramarna fastställs.
3. Den nationella nivån i samverkan med den enskilda regionen lämnar in ett genomförandeprogram till kommissionen i vilket anges vilka åtgärder som kommer att vidtas och hur detta ska följas upp och utvärderas.
4. Programmen genomförs i form av projekt som kontinuerligt följs upp och utvärderas.
Planerna ska vara långsiktiga och strategiska samt präglas av ett sektorsövergripande arbetssätt. Kommissionen ställer också krav på att planerna ska vara väl förankrade underifrån och utarbetas i samverkan med skilda regionala aktörer. Planerna ska vidare bl.a. innehålla en socioekonomisk analys där regionens styrkor och svagheter definieras. I denna programperiod har också skärpta miljöregler införts och varje plan ska innehålla en miljöanalys med bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning av planen och dess olika genomförandeprojekt. Försurning av mark och vatten från externa långväga luftföroreningar är en negativ faktor som kan behöva lyftas fram och åtgärder för att förbättra förhållandena föreslås.
Det är uppenbart att regionalpolitiken tillmäts stor betydelse inom EU. Kommissionen har själv valt att etablera ett flertal informella kontaktvägar direkt med olika regioner för att få regionernas synpunkter på hur arbetet inom strukturfondsprogrammen fungerar.
(Källa: EG/EU-konsekvensutredningarna: Kommunerna, landstingen och Europa, SOU 1994:2)
3.2 Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU
En målsättning för Sverige i egenskap av medlem i EU är utifrån ett kristdemokratiskt synsätt att påverka utformningen av de regionalpolitiska stöden så att de fyller samma funktion bland EU-länderna som vi menar är avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sverige -- nämligen att ge alla människor oavsett var de bor tillgång till arbete, service och en god miljö.
Då vi kristdemokrater menar att regionalpolitiken är en ytterst angelägen uppgift bör Sverige utnyttja de regionalpolitiska stöd från EU som kan komma ifråga så långt som möjligt.
Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att skapa goda möjligheter för återflödet från strukturfonderna och på så sätt förstärka de nationella satsningarna. Därför måste regeringens förslag om en sänkning av anslaget till regionalpolitiken med 751,1 miljoner kronor (18 månader) avvisas.
För svenskt vidkommande är det viktigt att kommuner i samverkan med länsstyrelser och/eller andra regionala organ kan finna former för ett effektivt samarbete kring regionala utvecklingsprojekt.
4. Viktiga faktorer för regional utveckling
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad. Insatser från och förutsättningar inom flera olika politikområden påverkar den regionala utvecklingen långt mer än de förhållandevis små anslag som finns för regional utveckling över statsbudgeten och numera via EU:s strukturfonder. De direkta anslagen till regionalpolitiken kan dock trots allt ha en stor betydelse för den regionala utvecklingen om de satsas på rätt ställe i rätt tid.
Utifrån subsidiaritetsprincipen är det i första hand ett ansvar för regionerna att själva ta ansvar för sin utveckling. Ökad kommunal självstyrelse och regional självstyrelse genom direktvalda regionala fullmäktige skulle stärka kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta ansvar.
Staten har i första hand ett ansvar att skapa grundläggande och goda förutsättningar för den regionala utvecklingen genom att garantera utbildning, infrastruktur och goda villkor för företag och företagande.
4.1 God ekonomisk utveckling
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får positiva konsekvenser även för den regionala utvecklingen. Det skapar också utrymme för särskilda regionalpolitiska satsningar.
En grundförutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling är att saneringen av de offentliga finanserna fullföljs, vilket skapar förutsättningar för varaktigt lägre räntor. Det är av central betydelse för att få igång investeringar och därmed nya jobb i hela Sverige.
4.2 Småföretagen
För att de nya jobben ska komma hela landet till del är det viktigt att villkoren för ny- och småföretagande är gynnsamma. Nya arbetstillfällen på landsbygd och i glesbygd måste i huvudsak tillkomma inom småföretagen. Ju fler småföretag desto mindre sårbarhet vid konjunkturnedgång och desto bättre förutsättningar att klara av strukturomvandlingar.
Vi kristdemokrater utvecklar vår syn på småföretagens villkor i en särskild motion.
4.3 Jord-, skogsbruks- och fiskepolitiken
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat under de senaste decennierna utgör just jord- och skogsbruken en betydande del av småföretagen i glesbygd och på landsbygd. Villkoren för dessa näringar får alltså stor betydelse för den regionala utvecklingen.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör en livskraftig fiskenäring en viktig förutsättning för en levande skärgård.
I en särskild motion utvecklas kristdemokraternas syn på jord-, skogsbruks- och fiskepolitiken.
4.4 Infrastrukturen
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i regional balans är väl utbyggda och fungerande kommunikationer. Näringslivet, tillgången till arbete och service kräver en god infrastruktur.
Under flera decennier var investeringarna i väg- och järnvägsnäten eftersatta. Under den förra mandatperioden vände den dåvarande fyrklöverregeringen utvecklingen. Investeringarna tredubblades. Den upprustningen måste fortsätta och självklart bygga på noggranna samhällsekonomiska bedömningar av olika investeringars lönsamhet. Framväxten av det gränslösa Europa leder bland annat till att svenska företags transportkostnader blir relativt större än europeiska konkurrenters. Det gäller i synnerhet för företag i Norrland. Ett effektivt transportsystem är därför nödvändigt för att göra näringlivet i hela Sverige konkurrenskraftigt.
Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna. Utnyttjandet av modern informationsteknologi skapar ständigt nya möjligheter att effektivisera näringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning. Det skapar också helt nya förutsättningar för att utveckla glesbygdsregioner. Möjligheterna att decentralisera verksamheter och förlägga företag i glesbygd förbättras genom användningen av modern informationsteknologi.
Vi utvecklar vår syn på IT-utveckling och infrastruktur i särskilda motioner.
4.5 Utbildning och forskning
För den regionala utvecklingen är det av stor betydelse att det finns tillgång till väl utbildad arbetskraft i hela landet. De mindre och medelstora högskolorna har en viktig uppgift i detta avseende. Dessa högskolor har också visat sig kunna ta tillvara och koppla ihop utbildning med de olika regionernas särskilda förutsättningar. Initiativ för att främja utbytet mellan högskolor och näringsliv ska uppmuntras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Förutom högskolorna är även gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen viktiga resurser i detta arbete.
4.6 Kultur
Ett rikt kulturliv bidrar till att göra orter och regioner attraktiva för såväl arbetskraft som företag. Det kan dessutom direkt innebära att arbetstillfällen skapas inom turistnäringen. Det är viktigt att de insatser som görs inom kulturområdet från olika myndigheter och kommuner samordnas och sker utifrån en samlad och långsiktig strategi.
5. Landsbygdsutveckling
Som landsbygd brukar definieras områden med gles bebyggelse och med visst avstånd till sysselsättning och service. Orter med upp till 3 000 innevånare brukar karaktäriseras som landsbygd. Med denna definition bor nära 2,7 miljoner svenskar, eller drygt 30 % av befolkningen, på landsbygden.
5.1 Mål
Det övergripande målet -- i överensstämmelse med målen för regionalpolitiken i stort -- är att skapa en livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur. Det bör betonas att det ska vara en politik för förnyelse där landsbygdens resurser tillvaratas på ett ansvarsfullt sätt.
I detta sammanhang menar vi kristdemokrater att det är av särskild vikt att det ideella engagemanget stimuleras. Motsatsförhållande får inte finnas mellan offentlig och privat service å ena sidan och ideella initiativ å andra sidan. Det är istället viktigt att skapa förutsättningar för ett utökat samarbete där det ideella engagemanget tillvaratas och att undanröja hinder för föreningar, kooperativ och enskilda till ett ökat ansvarstagande.
Utifrån subsidiaritetsprincipen menar vi kristdemokrater att det är önskvärt att kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande över det regionalpolitiska stödet. Detta måste självklart ske i samarbete med länsstyrelserna och ytterst Glesbygdsmyndigheten, som har det övergripande ansvaret för samordningen av insatserna för glesbygdens utveckling. En viktigt förutsättning är att kommuner och regioner har utvecklade landsbygdsprogram utformade nerifrån och upp. I detta sammanhang vill vi gärna lyfta fram byalagen och byutvecklingsgrupperna som redan aktivt arbetar med att formulera mål och program för sin bygd på olika platser runt om i Sverige. Vi vill vidare uppmärksamma samernas betydelse för en levande landsbygd i inre Norrland och fjällregionen och vikten av att samernas organisationer ges möjlighet att delta i framtagandet av regionala planer. Rennäring med flera samiska näringsgrenar behöver stärkas och utvecklas. Ett utvecklat samiskt näringliv innebär de facto också en stärkt social trygghet och ytterligare möjligheter för samebyarna att överleva.
5.2 Boende och kultur
Närheten till naturen, en god livsmiljö och möjlighet till egen odling och djurhållning är faktorer som kan innebära livskvalitet för många människor. De som väljer att leva på landsbygden har låtit dessa faktorer få större vikt än att tillförsäkras den närservice som kan ges i större samhällen. Trots detta har självklart även landsbygdens människor rätt till en grundläggande service.
Det betyder mycket att det finns en lokal som kan fungera som en samlingspunkt för de olika aktiviterna som kan förekomma i en bygd. Inte minst olika kulturella aktiviteter såsom teater och bygdespel förutsätter att det finns tillgång till samlingslokal.
5.3 Småskalig turism
Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i landskapet. De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och fjällen lockar människor från mer tätbefolkade områden i landet och även från andra länder. Även det odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet att öka i framtiden.
Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor betydelse för turistnäringen i många områden, inte minst när det gäller uppförande och drift av turistanläggningar i fjällkedjan. Den småskaliga landsbygdsturismen har dock inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För att landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs en målmedveten samordning mellan de olika intressenterna. De goda exempel som finns -- t.ex. bondgårdsturism, sameturism och levande fäbodar m.m. -- utgör fina förebilder som måste vidareförmedlas och utvecklas. Det bör lyftas upp på ett nationellt plan till ett programarbete som ger bygdeturismen profil och den status den är värd. Arbetet måste koncentreras på produktutveckling och marknadsföring.
Ett unikt samarbete som bör stå som förebild är det samarbete som etablerats genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska Förening, där ett 20-tal kommuner från Vänern i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar med Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande banden.
5.4 Kommersiell service och samhällsservice
En förutsättning för gles- och landsbygdens fortlevnad är att det finns en dagligvaruförsörjning på rimligt avstånd. För att lanthandeln ska kunna bestå och utvecklas krävs ett ännu bättre samarbete och ett samlat agerande av alla aktörer -- på lokal, kommunal, regional och central nivå. Det stöd som finns till kommersiell service måste bevaras, dvs 85 % av kostnaden för investeringar som påtvingas handlaren p g a ändrad lagstiftning samt ett servicebidrag på maximalt 150.000 kr/år.
För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhällsservicen, dvs utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer etc, hålls på en rimlig nivå. Servicen måste dock anpassas just till glesbygdens förhållanden och då blir det absolut nödvändigt med sektorssamordning. Samutnyttjande av lokaler och personal, utnyttjande av modern informationsteknologi etc är viktiga inslag i en sådan samordning.
5.5 Landsbygdsstöd
Det landsbygdsstöd som riksdagen beslutade införa under förra året med högst 450.000 kr för såväl hårda som mjuka investeringar bör bibehållas. Det är viktigt att länsstyrelserna även fortsättningsvis ges rätt att avgränsa de landsbygdsområden som -- utöver de regionalpolitiska stödområdena -- ges rätt till detta stöd.
I detta sammanhang vill vi även betona vikten av en generös behandling av de landsbygdsområden som betecknas som skärgårdsområden. Från stödsynpunkt är det viktigt att länsstyrelserna vid avgränsningen av glesbygds- och landsbygdsområden tar stor hänsyn till de lokala förutsättningarna inom varje skärgårdsområde.
6. Regionalpolitiska stöd
Som vi tidigare slagit fast är de direkta insatserna för regionalpolitiska stöd tämligen begränsade. Ca 3 miljarder/år har avsatts i statsbudgeten under de senaste åren. Ytterligare stöd för regional utveckling kan förväntas i och med EU-medlemskapet.
Den socialdemokratiska regeringen har hittills visat bristande insikt i betydelsen av en aktiv regionalpolitik. Beslutet om införande av ett flyttbidrag som togs av riksdagen i höstas är ur regionalpolitisk synvinkel helt felaktigt. Detta bidrag bör snarast upphöra.
Målsättningen med det regionalpolitiska stödet måste vara att det ska ge en så hög utväxling som möjligt mot de regionalpolitiska målen. Ett litet stöd som placeras på rätt ställe i rätt tid kan få stor betydelse för den totala utvecklingen. Nedanstående stödformer ska alltså enligt vår uppfattning även fortsättningsvis destineras till stödområden.
6.1 Stödområden
Kristdemokraterna anser att det system med stödområden som har funnits under de senaste åren är ett bra sätt att avgränsa områden dit direkta regionalpolitiska stöd ska styras. De delar som ska placeras inom stödområdena ska vara sådana som har speciella lägesnackdelar och andra regionalpolitiska problem.
Möjligheten att placera in regioner som drabbas av problem vid kraftiga strukturomvandlingar i tillfälliga stödområden är viktig. På detta sätt kan de stöd vi nedan redogör för snabbt komma krisdrabbade regioner till del även om de normalt inte är inplacerade i stödområden.
6.2 Utvecklingsinriktat stöd
De stödformer som finns måste i huvudsak vara utvecklingsinriktade, dvs syfta till att regionens egen utvecklingskraft tas till vara och utnyttjas. Lokaliseringsstöd, utvecklings- och sysselsättningsbidrag samt lån till regionala utvecklingsbolag är stödformer som redan finns och som även i fortsättningen bör användas, utvärderas och utvecklas.
De regionalpolitiska stöden ska kunna utgå till såväl aktiebolag som enskilda näringsverksamheter och företag som drivs i kooperativ form.
6.3 Driftsstöd
De driftsstöd som finns idag är nedsättning av socialavgifter inom stödområdena och transportstöd. Dessa stödformer bör finnas kvar för att utjämna för de lägesnackdelar som företagen i dessa regioner har jämfört med företag i andra delar av landet.
Dessa stöd kan närmast jämföras med de system för kostnadsutjämning som finns mellan kommuner och landsting.
6.4 Kvinnors företagande
Utvärderingar av regionalpolitiska stöd visar att företag som drivs av kvinnor är underrepresenterade bland de företag som fått regionalpolitiskt företagsstöd.
Det mikrostöd som infördes av fyrpartiregeringen under förra mandatperioden för små projekt (högst 50 % av stödunderlaget eller högst 20.000 kr) är ett steg i rätt riktning, liksom att det nya landsbygdsstödet saknar en nedre beloppsgräns. Erfarenhetsmässigt väljer kvinnor att starta företag med mindre investeringar.
Jämställdhetsfrågorna har en särskild dimension i det regionala utvecklingsarbetet. Ensidiga lokala arbetsmarknader ger inte kvinnorna rimliga möjligheter till jobb och utveckling. Den nya tekniken, ett decentraliserat utbildningsutbud och ett ökat kvinnligt företagande kan ändra på detta. Jämställdheten var central i 1994 års regionalpolitiska proposition. Insatser för kvinnor skall prioriteras i länsstyrelsernas utvecklingsarbete. Medel avsattes så att s.k. regionala resurscentra för kvinnor kunde bildas. Ett nationellt resurscentrum för kvinnor byggs upp av NUTEK. Särskilda insatser, som görs för kvinnor i det regionala utvecklingsarbetet, skall stimuleras genom speciellt avsatta resurser.
6.5 Återbäring på elskatten
En återbäring av skatten på elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen skulle ge resurser till näringslivsinsatser, investeringar i alternativa inhemska energikällor och utveckling av kommunikationer i dessa regioner.
Visserligen kan hävdas att detta endast skulle innebära att annat regionalpolitiskt stöd minskades i motsvarande grad, men bara den psykologiska effekt det skulle innebära för dessa län att få disponera över resurser från sin egen ''export'' skulle vara av stor betydelse.
6.6 Inkomst- och kostnadsutjämning i kommuner och landsting
Utformningen av det kommunala statsbidragssystemet tar hänsyn till kommunernas och landstingens olika förutsättningar. Kommunerna och landstingen måste inom utjämningssystemet kompenseras även för de merkostnader som följer av stora avstånd och gles bebyggelse samt av dyrare administration och uppvärmningskostnader p g a kallare klimat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kommunal och regional självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala utvecklingen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på landsbygdsutvecklingen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt programarbete för bygdeturismen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återbäring av skatten på elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade insatser för kvinnors företagande,
9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att urholka regionalpolitiken med 751,1 miljoner kronor (18 mån), samt att till regionutveckling för budgetåret 1995/96 beräkna ett anslag på 4
270
483
000
kr.
Stockholm 25 januari 1995 Alf Svensson (kds) Ulf Björklund (kds) Dan Ericsson (kds) Göran Hägglund (kds) Inger Davidson (kds) Mats Odell (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 5 hänvisat till KrU.
Yrkanden (18)
- 1att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som anförts i motionen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som anförts i motionen
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kommunal och regional självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala utvecklingen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kommunal och regional självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala utvecklingen
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på landsbygdsutvecklingen
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på landsbygdsutvecklingen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt programarbete för bygdeturismen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt programarbete för bygdeturismen.
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återbäring av skatten på elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återbäring av skatten på elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen
- Behandlas i
- 8att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade insatser för kvinnors företagande
- Behandlas i
- 8att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade insatser för kvinnors företagande
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 9att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att urholka regionalpolitiken med 751,1 miljoner kronor (18 mån.) samt att till regionutveckling för budgetåret 1995/96 beräkna ett anslag på 4 270 483 000 kr.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 9att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att urholka regionalpolitiken med 751,1 miljoner kronor (18 mån.) samt att till regionutveckling för budgetåret 1995/96 beräkna ett anslag på 4 270 483 000 kr.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.