med anledning av prop. 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Motion 2003/04:MJ15 av Göran Persson i Simrishamn och Krister Örnfjäder (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den odling och utsättning av eftertraktad fisk som i dag är tillåten i Sverige även fortsättningsvis får utföras i samma omfattning.

Motivering

Cirka tre miljoner svenskar använder någon gång varje år spö, lina och krok.

Sportfiske kan sålunda räknas som en av våra mest uppskattade och engagerande fritidssysselsättningar, med god inverkan på människors livskvalitet. Därtill kommer ett ekonomiskt värde av icke obetydligt slag. Sportfisket omsätter drygt fyra miljarder kronor årligen och utgör en viktig del av den svenska turistnäringen.

För framtiden har Sverige goda möjligheter att ytterligare förbättra denna turistnäring genom en långsiktig och ekologiskt hållbar fisketurism. Att omvandla glesbygdens sjöar och vattendrag till fiskeparadis ger inte bara arbetstillfällen och turistinkomster, det innebär också ett genombrott för vattenbruket som sådant, som en industrinäring att räkna med.

Vattenbruk ska givetvis ske med stor omsorg om den biologiska mångfalden. Sköra, naturliga bestånd måste skyddas och Fiskeriverkets strategi för utsättning och spridning av fisk följas. Klassificeringen av de olika vattenområdenas skyddsvärden är viktig och likaså den efterföljande riskbedömningen; vilken inverkan har en ny utsättning och spridning av fisk på skyddsvärda arter och stammar? Försiktighetsprincipen ska som alltid gälla, liksom det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag: ”Senast år 2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt”.

Att förbjuda all utsättning av främmande laxfiskbestånd utom regnbågslax är däremot kontraproduktivt och faktiskt till skada för det svenska vattenbruket. Det propositionen föreslår, att ”därutöver bör i enlighet med Fiskeriverkets strategi och miljömålsarbetet all utsättning av främmande laxfiskbestånd utom regnbågslax upphöra så att skador på biologisk mångfald förebyggs”, betyder i praktiken att en stor del av allmänhetens sportfiske försvinner. Den naturliga produktionen blir alltför hårt belastad och ingen länsstyrelse i Sverige lär våga bevilja ny utsättning av den ädelfisk som sport- och fritidsfiskare traktar efter.

I Fiskeriverkets författningssamling paragraf fyra står uttryckligen att tillstånd (till utsättning) inte får avse för landet främmande arter eller stammar. Bestämmelserna gäller dock inte, enligt FIFS, ”arterna regnbåge, bäckröding, kanadarödning, splejk, gräskarp och signalkräfta samt ursprungliga stammar av arter gemensamma för Sverige och Norge eller Sverige och Finland”. De populära och skiftande arter som gör sportfisket än mer intressant är således undantagna.

Ett attraktivt fiske är nödvändigt om Sverige vill behålla sin ambition att bli norra Europas fiskeparadis.

Många sjöar och vattendrag saknar i dag skyddsvärda arter; de bör därför även fortsättningsvis få härbärgera de fiskarter som Fiskeriverket har specificerat.

Stockholm den 23 januari 2004
Göran Persson (s) i Simrishamn	Krister Örnfjäder (s)