med anledning av prop. 1988/89:95 om ändringar i rättegångsbalken m.m.

Motion 1988/89:Ju29 av Karin Ahrland m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Ju29

av Karin Ahrland m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:95 om ändringar
i rättegångsbalken m.m.

I proposition 1988/89:95 föreslås bl.a. att den nuvarande regeln om att
tingsrätten vid avgörande av mål om brott med minst två års fängelse som
minimistraff skall bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän upphävs.
Enligt regeringens förslag ska fortsättningsvis tingsrätten i dessa fall
normalt bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

1983 föreslog den dåvarande socialdemokratiska regeringen genom proposition
1982/83:126 bl.a. att antalet nämndemän i de flesta brottmål skulle
minskas från fem personer till tre. Motivet var huvudsakligen att spara
pengar inom domstolsväsendet. Regeringen framhöll emellertid i propositionen
att i mål om mycket grova brott skulle det större antalet nämndemän
behållas. Regeringen anförde i den propositionen att i grova brottmål uppstår
ofta grannlaga bevisvärderingsfrågor. Rätten måste också göra svåra
avvägningar vad gäller påföljden. Enligt regeringen talade därför övervägande
skäl för att ett större antal personer skulle avgöra dessa frågor.

Vid riksdagsbehandlingen 1983 av regeringens förslag om minskningen
av antalet nämndemän i det stora flertalet mål framhöll folkpartiet att lekmannainflytande
utgör en garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i
linje med den allmänna rättsuppfattningen i samhället. Av särskilt värde är
lekmannamedverkan när det gäller bedömningsfrågor, t.ex. påföljdsval eller
bevisvärdering. Lekmännens medverkan bidrar därigenom till att medborgarnas
förtroende för rättsskipningen upprätthålls.

1 den nu aktuella propositionen om ändringar i rättegångsbalken uppges
att det framförts viss kritik mot den sedan 1983 gällande regeln med två
olika nämndemannasammansättningar. Kritiken skulle vara att i enstaka
fall har misstag skett i handläggningen vilket föranlett återförvisning av
målet. Denna kritik anser emellertid inte regeringen vara av så avgörande
betydelse att den utan omsvep skall föranleda en ändring i de nuvarande
reglerna. Föredragande statsråd säger tvärtom i propositionen:

Enligt min mening kan man i och för sig åberopa skäl för den nuvarande
ordningen med tre nämndemän i brottmål i allmänhet och fem nämndemän
i de allvarligaste brottmålen. Den bygger på den princip som i andra sammanhang
har setts som en processrättslig ledstjärna, nämligen en smidig
anpassning till vad de olika målen typiskt sett kräver.

Trots detta uttalande lägger regeringen fram förslag om att sänka antalet
nämndemän till tre i samtliga brottmål. Det alternativ som föreligger, näm

Mot.1988/89

Ju29

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs sålunda

att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa regeln om att
tingsrätt skall vara domför med en lagfaren domare och fem nämndemän
i brottmål med minst två års fängelse som minimistraff.

Stockholm den 5 april 1989

Karin Ahrland (fp)

Lars Sundin (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

ligen att öka antalet nämndemän till fyra i samtliga mål, avfärdar regeringen
såsom för dyrt.

Enligt folkpartiets mening är regeringens förslag om en sänkning av antalet
nämndemän i de grova brottmålen, av just det skäl som regeringen
anförde i propositionen 1982/83:126 och i den nu aktuella, oacceptabelt.
Några tungt vägande skäl som skulle skjuta de då anförda argumenten för
en större sammansättning åt sidan har inte framförts av regeringen. Tvärtom
understryker ju regeringen i den föreliggande propositionen att dessa
argument alltjämt har bärighet. Något ekonomiskt skäl att minska antalet
nämndemän till tre i samtliga mål framförs inte heller. Någon kostnadsberäkning
har överhuvudtaget inte gjorts av förslaget.

Mot bakgrund härav yrkar vi avslag på regeringens förslag i denna del.

10