Lokalisering av statlig verksamhet

Motion 1990/91:A404 av Martin Olsson (c)

Som en följd av att riksdagen (prop. 90/91:18, UbU4)
den 13 december l990 beslöt att det nya skolverket skall
lokaliseras till Stockholm och inte till den gamla skolstaden
Härnösand i det under 80-talet hårdast
avfolkningsdrabbade skogslänet, Västernorrland, finner
jag det nödvändigt att föreslå att riksdagen på nytt fastslår
de gällande riktlinjerna om lokalisering av nya statliga
verksamheter utanför Stockholmsområdet om det är
möjligt.

De allmänna riktlinjerna som gäller för decentralisering
av statlig verksamhet innebär att man vid tillkomsten av ny
statlig verksamhet liksom i fråga om expanderande sådan
verksamhet ingående skall pröva om annan lokalisering än
Stockholm/Solna är möjlig att välja. Vid val mellan
tänkbara lokaliseringsorter utanför huvudstadsregionen
skall skogslänen komma i första hand och sydöstra Sverige
och Sjuhäradsbygden i andra hand.

Under 70-talet genomfördes omlokaliseringar av ett
trettiotal statliga myndigheter med omkring 10 000
anställda från Stockholmsområdet till orter i de län som
hade speciella behov av att få nya arbetstillfällen.
Omlokaliseringarna ledde såväl till en positiv förnyelse
inom berörda myndigheter som till värdefulla
förstärkningar och vidgningar av arbetsmarknaderna på
berörda orter och innebar därigenom viktiga bidrag till att
motverka obalansen mellan landets olika delar.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 1987/88:13
redovisades bl.a. följande:

Utskottet uttalade i slutet av 70-talet att en ny
omlokalisering av statlig förvaltning av det slag som tidigare
genomförts då inte var aktuell. I stället har
decentraliseringsarbetet sedan dess inriktats på två
huvudvägar. Dels skall möjligheterna att omlokalisera ny
eller expanderande statlig förvaltning prövas målmedvetet,
dels skall en delegering av beslutsfunktioner och
arbetsuppgifter från central nivå eftersträvas.

Vid lokalisering av statlig verksamhet skall enligt
riksdagens beslut i första hand skogslänen och i andra hand
sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden komma i fråga.

Riksdagsbeslutet att ej utlokalisera det nya skolverket
står i bjärt kontrast såväl till detta riksdagsuttalande som till
de strävanden att stärka arbetsmarknaden i
Västernorrlands län som borde vara vägledande för riksdag
och regering.

Studerar man propositionen och utskottsbetänkandet
för att se hur beslutet om lokalisering av skolverket
tillkommit finner man många brister och ingen
överensstämmelse med de av riksdagen fastställda
riktlinjerna.

Förslaget i propositionen om nedläggning av
skolöverstyrelsen och inrättande av ett skolverk hade
tillkommt i stor hast och inte föregåtts av någon utredning
och därmed inte remissbehandlats. I propositionen anges på
knappt en sida (sid 108) att ett skolverk föreslås inrättas och
vilka uppgifter verket skall få. Inget nämns om lokalisering
av denna nya myndighet.

Självklart borde regeringen innan förslaget om en ny
myndighet framlades ingående ha prövat förutsättningarna
för att välja annan lokaliseringsort än Stockholmsområdet
såsom förutsätts i riksdagens uttalande. I propositionen
borde regeringens prövning av lokaliseringsfrågan ha
redovisats och förslag på lokaliseringsort angetts.

I anledning av propositionen väcktes flera motioner om
lokaliseringen av det föreslagna skolverket. I centerns
kommittémotion Ub6 och i flerpartimotionen Ub18 med
undertecknad som första namn begärdes riksdagsuttalande
om lokalisering till Härnösand, vilket krav mycket väl
motsvarade de av riksdagen fastställda principerna.
Västernorrland är som bekant det län som drabbats av den
största befolkningsminskningen under 80-talet, och
Härnösand borde som residensstad, traditionell skolstad
och genom sina goda kommunikationer m.m. ha goda
förutsättningar att ge det nya skolverket en lämplig miljö.
Utskottets och riksdagens majoritet (s, m, fp och v) beslöt --
utan att det föreslagits vare sig i propositionen eller i någon
motion och utan att arbetsmarknadsutskottet beretts
tillfälle att yttra sig -- att uttala att skolverket borde
lokaliseras till Stockholm.

I kammardebatten om utskottsbetänkandet tog jag i mitt
anförande (nr 64 den 12 december 1990) upp
lokaliseringsfrågan och ställde frågor till majoritetens
företrädare om varför man ej följt riktlinjerna för
lokalisering. Mina frågor kommenterades inte med ett enda
ord av majoritetens företrädare, vilket är så
anmärkningsvärt att jag inte kan avstå från att nämna det i
denna motion.

Mot bakgrund av behandlingen inom såväl regeringen
som riksdagen av denna viktiga lokaliseringsfråga finner jag
det i högsta grad erforderligt att riksdagen på nytt -- och
kanske ännu klarare än tidigare -- uttalar riktlinjer för
lokalisering av nya eller expanderande statliga
myndigheter.

Riksdagen måste på nytt fastslå att sådana myndigheter
i första hand skall lokaliseras till skogslänen och i andra
hand till sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden.
Sysselsättningsproblemen i dessa delar av vårt land i
förhållande till övriga landet är alltjämt sådana att denna
prioriteringsordning är helt motiverad.

Riksdagen måste dessutom i ett tillkännagivande till
regeringen klart uttala att inför varje förslag om inrättande
av nya statliga myndigheter eller omorganisation eller
expansion av myndigheter åligger det regeringen att verka
för och ingående pröva förutsättningarna för lokalisering till
någon ort i de nämnda prioriterade områdena. I proposition
om ny eller expanderande myndighet skall regeringen dels
redovisa resultatet av dessa lokaliseringssträvanden, dels
föreslå lokaliseringsort.

Riksdagen bör även mot bakgrund av
riksdagsbehandlingen av frågan om skolverkets lokalisering
uttala det som närmast borde vara självklart, nämligen att
det för regional- och arbetsmarknadspolitik ansvariga
utskottet, arbetsmarknadsutskottet, alltid skall beredas
möjlighet att yttra sig i frågor om lokalisering av statlig
verksamhet.

Jag har i denna motion endast tagit lokaliseringen av
skolverket och handläggningen av detta ärende som motiv
för förnyade riksdagsuttalanden. Granskar man samtliga
lokaliseringar av statlig verksamhet under 80-talet finner
man även andra som inte lösts på ett sätt som motsvarar det
inledningsvis angivna riksdagsuttalandet. Men frågan om
skolverket är utan tvekan den som är det allra tydligaste
exemplet på hur en fastlagd princip frångåtts och hur viktigt
det därför är att riksdagen nu gör nya kraftfulla uttalanden
för att lokalisering av statlig verksamhet i framtiden skall
förberedas väl och bli ett medel för att uppnå balans mellan
landets olika delar vad gäller arbetsmarknaden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen ånyo som sin mening ger regeringen till
känna att ny eller expanderande statlig verksamhet i första
hand skall lokaliseras till skogslänen och i andra hand till
sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att regeringen ingående
prövar förutsättningarna för att lokalisera ny eller
expanderande statlig verksamhet enligt av riksdagen
fastställda principer,

[att riksdagen beslutar om sådan ändring i
riksdagsordningen att arbetsmarknadsutskottet
regelmässigt skall beredas tillfälle att yttra sig i samtliga
ärenden om lokalisering av statlig verksamhet.1 ]

Stockholm den 11 januari 1991

Martin Olsson (c)

1 1990/91:K302