Jordbruket Norrlandslänen

Motion 1989/90:Jo215 av Erik Holmkvist (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo215

av Erik Holmkvist (m)
Jordbruket Norrlandslänen

Mot.

1989/90

Jo215-219

Devisen en levande landsbygd skall naturligtvis även gälla de nordliga länen.
Ingen del av landet är mer beroende av jordbrukets fortlevnad för att nå den
målsättningen än de nordliga länen.

När människor flyttar och när jord- och skogsbruksföretagen läggs ned
försvinner även underlaget för skolor, barnomsorg och äldrevård. Busslinjerna
upphör. Taxi försvinner. Butiken läggs ner. Postkontoret har då för
länge sedan stängts och ersatts med postbud. En tidigare levande landsbygd
dör, kvar blir de äldre som blir allt ensammare, får allt längre till sina grannar,
vänner och bekanta. Barnen har sedan många år flyttat till södra och
Mellansverige, om de inte varit lyckliga att ha funnit sin utkomst i kustens
mer expansiva näringsliv.

Det som skyndar på denna utveckling mer än kanske något annat är att de
unga flickorna flyttar. Kvar ännu något år blir pojkarna, men även de flyttar
snart. I områden i det norrländska inlandet går det upp till fyra pojkar på
varje flicka - en ohållbar situation. Bussningen i Pajala av flickor för några
år sedan var ett bevis på obalans och ett rop på hjälp från ett inland som
hastigt töms på sin ungdom - i första hand flickorna.

Mer än någonsin tidigare är dagens landsbygdsbefolkning beroende av att
landsbygdens samlade resurser tas till vara på ett effektivt sätt. I de nordliga
länen mer än någon annanstans har vår regionalpolitik en avgörande påverkan
på utvecklingen. För att inte landsbygden skall fortsätta att tunnas ut
ytterligare krävs insatser utöver det vanliga. Den socialdemokratiska politiken
har medverkat till att avfolka landsbygden och därigenom skapat svårigheter
för de människor som vill bo kvar.

Exempel:

- I de kommunala monopolen har den sociala servicen helt koncentrerats
till tätorterna.

- Ständigt återkommande bensinskattehöjningar som fördyrar särskilt för
dem som bor på landsbygden där alternativkollektiv trafik ofta saknas.

- En allmänt destruktiv skattepolitik i övrigt.

- Vägar som inte får normalt underhåll och därigenom blir allt sämre att
färdas på.

- Den statliga styrningen av bidrag till kommunerna som tvingar dessa att
lägga ned glesbygdsskolor.

- Svårigheter att få bygga ett eget hem på landsbygden.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJo215-219

Och inte minst det ensidiga stödet under flera decennier till enbart de stora
KR-jordbruken har hindrat en mer normal utveckling mot kombinationssysselsättning,
vilket skulle ha varit en bättre politik för att kunna behålla en
levande landsbygd.

Lönsamheten inom jordbruket, som redan nu är otillräcklig, tenderar att
bli sämre i början på 1990-talet - i synnerhet i Norrlandslänen. Detta tar sig
uttryck i en allt högre medelålder och att allt fler jordbrukare lägger ned sina
gårdar.

Exempelvis minskar antalet aktiva brukare i Norrbotten med 5 per månad.
På tio år har antalet aktiva brukare minskat med mer än 40 procent i
Norrbottens län, från 1 100 år 1980 till 640 i dag. Flera skäl ligger bakom
denna utveckling. Ett och kanske det mest avgörande är att lönsamheten
inte räcker till för någon nyetablering. Medan priset för investeringar i en
normalgård i dag ligger på omkring 2,8 miljoner kronor, bär samma gård inte
högre kapitalkostnader än ca 800 000 kronor. Det går således i dag inte att
nyetablera i jordbruket.

Under de senaste 20 åren har det norrbottniska jordbruket inte producerat
mat som räckt till att föda den norrbottniska befolkningen:

- 1988 producerade jordbruket i Norrbotten ca 30 procent av smörkonsumtionen
i länet.

- Inget av den ost vi konsumerade.

- 60 procent av det nötkött vi behövde.

- 10 procent av fläskkonsumtionen.

- 20 procent av fårköttet etc.

Situationen skulle i ett skymnings- eller krisläge snabbt bli omöjlig.

Det finns kommuner med endast ett fåtal aktiva jordbrukare kvar. Exempelvis
har Jokkmokk i dag endast fyra aktiva brukare. Jordbrukets föreningsrörelse
får allt svårare att lämna service till sina glest utspridda aktiva
brukare/medlemmar.

För att vi också i framtiden skall ha kvar en levande landsbygd krävs insatser
utöver det vanliga. Det behövs ett helt batteri av åtgärder:

- Hinder för nyetablering måste undanröjas. Räntekostnaderna över tiden
måste ses över.

- Lönsamhetsutvecklingen måste bli stabil utan alltför kraftiga svängningar.

- Särbestämmelser för Norrlandsjordbruket skall tillskapas inför EG-anpassningen.

- Ansvaret och kostnaderna för landskapsmiljö och landskapsvård kan
inte utan ersättning läggas på de aktiva jordbrukarna.

- Ur beredskapssynpunkt är det viktigt och önskvärt att produktionen av
livsmedel är någorlunda jämt fördelad över landet. Det norrländska jordbruket
kan inte tunnas ut ytterligare. Detta gäller alldeles särskilt Norrbotten.

- Produktionen av livsmedel bör om möjligt innebära att varje region i
landet blir självförsörjande av de viktigaste basmatvarorna, så också
Norrlandslänen.

Mot. 1989/90

Jo215

2

Regionala fraktstöd bör studeras och värderas bland de åtgärder som
måste till för bibehållande av ett livskraftigt jordbruk.

- Skatte- och energipolitiken får inte innebära en strypning av näringens
fortbestånd.

- Det arbetande kapitalet i småföretag skall inte drabbas av förmögenhetsskatt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av ett ökat nyföretagande inom jordbruket
i de norra länen i allmänhet och i Norrbotten i synnerhet.

Stockholm den 18 januari 1990

Erik Holmkvist (m)

Mot. 1989/90

Jo215

3

PRO DUK TIONSBA LANS FOR JORDBRUKSPRODUKTER 1S88 Mot. 1989/90

Jo215

100

milj. kg

milj. kg

Wlt

milj- kgt

0%

Mjölk

Smör

Ost

Potatis

Fil

Grädde

PRODUKTI0NSBALANS f-OR JORDBRUKSPRODUKTER I98&

100

> 1.75'
milj. kg

50

milj. kg

ulj. kg.

Nötkött

Hös t kött

Fläsk

Fårkött

Ägg

Alg

Ren

4