Företagspolitiska strategier

Motion 2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 17

Förslag till riksdagsbeslut 18

Små och medelstora företags betydelse för samhällsekonomin 20

Eget företagande, lönearbete och fritid flyter samman 20

Företagarna är en diskriminerad grupp i trygghetssystemen 21

Lika trygghet för anställda som företagare vid sjukdom 22

Redovisningsskyldigheten är ett stort problem för små företagare 22

Periodiseringen i redovisningen 23

Ökade avdragsmöjligheter och uppskjuten skatt 23

Stöd den alternativa sjukvården 23

Ge företagarna möjlighet att ge sina barn ett feriearbete 23

Möjliggör direktavskrivningar 24

Den månatliga skattedeklarationen 24

Minska företagens uppgiftsskyldigheter 24

Gynna dem som önskar spara till start av företag 24

Momsbefria miljövänligt producerade produkter 24

Regionala konkurrensfördelar 25

Kapitaltillförsel i obalans 25

Lokala börser/banker 26

Kreditgarantiföreningar 26

ALMI och kvinnliga företagares lånebehov 26

Sänkta arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter 27

Den offentliga upphandlingens stora betydelse 27

En ny princip 27

Sanktioner mot kommuner som bryter mot lagen om offentlig upphandling 27

Ett nytt och starkare konkurrens- och upphandlingsverk 28

Den sociala ekonomins betydelse för tillväxten 28

Kommunala bolag 29

Statens roll som ägare av bolag 30

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vilka effekterna skulle vara om också arbetande gavs rätten att få starta-eget-bidrag.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning kring soloföretagarnas villkor.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklad självdeklaration för soloföretagare med en årslön motsvarande mindre än åtta basbelopp.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda i vilken mån den offentliga sjukvården har ett ekonomiskt övertag gentemot den alternativa omsorgen och sjukvården.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska företagens uppgiftsskyldigheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten för anställda att skattefritt spara till start av företag.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att momsbefria miljövänligt producerade produkter.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera upprättandet av lokala börser eller riskkapitalbolag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera upprättandet av kreditgarantiföreningar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ALMI:s lån till kvinnliga företagare och mikrolånen till kvinnor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalitetsmål och verksamhetsmål.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglering och kontroll av företagens produktion på marknader där staten producerar och tidigare producerat samhällsåtaganden.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.4

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbeta för en förändrad EG-rätt vad gäller principerna för offentlig upphandling.5

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade möjligheter att kunna beivra kommuners allvarliga överträdelser mot reglerna i lagen om offentlig upphandling.5

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om effekten av att bilda ett nytt konkurrens- och upphandlingsverk.5

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den sociala ekonomins betydelse.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunstyrelser, när det gäller sjukvård, socialtjänst, s.k. B-tjänster enligt LOU, skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget att driva viss verksamhet.5

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statliga bolag.

1 Yrkande 1 hänvisat till AU.

2 Yrkandena 2, 3, 6 och 7 hänvisade till SkU.

3 Yrkande 4 hänvisat till SoU.

4 Yrkande 13 hänvisat till SfU.

5 Yrkandena 14–16 och 18 hänvisade till FiU.

Små och medelstora företags betydelse för samhällsekonomin

Sedan länge har tron på storföretag och storskalighet varit dominerande i Sverige. Stordrift och marknadsdominans har stått i centrum. Fusioner och fusionsplaner har backats upp i offentlig debatt av politiker, fackföreningar och andra politiska aktörer. De har gynnat framväxten av en ekonomisk struktur, dominerad av ett fåtal internationellt inriktade storföretag, som under 90-talet blivit alltmer problematisk. Detta av tre anledningar:

Följden har för det första blivit att flera branscher vanligen domineras till 80 % av några jättar som livsmedelssektorn, flyget och byggsektorn, för att bara nämna några. Prissamarbeten och andra konkurrenshämmande strategier har drabbat Sveriges konsumenter.1 Beroendet av storföretagen har för det andra gjort svensk ekonomi mycket sårbar. Om ett storföretag försvinner (eller flyttar utomlands som det ofta hotas med) får det allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. Nästan samtliga svenska storföretag har under 90-talet flyttat ut delar av produktionen till andra länder. De svenska storföretagen har för det tredje upphört att växa i Sverige, mätt i antalet anställda.

Under 80-talet skapades det fortfarande många arbetstillfällen i de största företagen. De stora företagen var de sista att avskeda. Så länge företaget gick med vinst flyttade man personal inom koncernen eller satsade på utbildning. Nu är storföretagen först med att avskeda, oavsett om verksamheten går med vinst eller ej, inte bara på grund av hårdnande vinstkrav utan också som en följd av personalbesparande teknikinvesteringar. Att gynna tillväxten av små och medelstora företag är sysselsättningsskapande. Det ökar också konkurrensen. Att stödja framväxten av små och medelstora företag är därför något av det viktigaste i dagens näringspolitik.

Eget företagande, lönearbete och fritid flyter samman

Arbetsmarknaden har förändrats. Företag och myndigheter blir allt mindre angelägna att göra långsiktiga bindningar i form av fasta anställningar. Man vill inte vara låst vid en speciell personalstruktur eller en viss mängd anställda, dels för att kompetenskraven ständigt förändras, dels för att kunna utnyttja folk vid speciella produktionstillfällen. Tillfällighetsanställningar och projektjobb har blivit allt vanligare. Vissa arbetsgivare anställer bara dem med egen firma. Det har blivit allt vanligare att starta eget. 1997 var 596 000 företag soloföretag av sammanlagt 791 000 företag, enligt SCB. 1998 var motsvarande siffror 607 000 av totalt 810 000. Räknar man med jordbruks- och fiskeföretagen utgör andelen soloföretag 75 procent av Sveriges företag.

Att starta firma är ett ekonomiskt risktagande, speciellt i inledningsskedet. Starta-eget-bidraget är ett viktigt instrument för att stimulera uppkomsten av småföretag. Som dagens system emellertid utformats kan bara arbetslösa beviljas starta-eget-bidrag. För arbetande, som lämnar sin plats åt någon annan, finns inte den möjligheten. Varför arbetslösa skulle vara bättre på att starta företag än andra är svårt att motivera. Om starta-eget-bidraget skall fortsätta som stödform måste det också ges till dem som inte är arbetslösa. Vad det skulle få för effekter på nyföretagandet och den statliga budgeten bör utredas.

Men det är svårt att försörja sig som småföretagare. Drygt 50 procent har därför valt att sköta det på deltid. Att i det läget exempelvis hyra en arbetslokal är för många en omöjlighet. Hälften av egenföretagarna har därför kontoret hemma. Dagens avdragsmöjligheter för kontor i hemmet är minimala. De som arbetar mer än 800 timmar/år får göra ett schablonavdrag: 2000 kr/år för dem i egen bostad, 4000 kr/år för dem i hyrd bostad. De som kan bevisa att de inrättat en särskild del som arbetslokal2 får göra dubbelt scablonavdrag. Detta scahblonavdrag har inte uppindexerats på senare tid. Avdragsmöjligheterna är alltså både ekonomiskt och rumsligt ytterst begränsade. De som inrättat en särskild del i bostaden skulle kunna ges möjligheten att redovisa och dra av kostnaderna för den delen av boytan i vilken arbetslokal upprättats, dock max 10 000 kr/år. Avdraget får endast göras från företagets intäkter. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Företagarna är en diskriminerad grupp i trygghetssystemen

Den lilla företagaren har inga säkra inkomster. Företagen måste tjäna in varenda krona själv till skatt, avgifter och egen lön. Det gör dem sårbara. Soloföretagare är dessutom mer utsatta än vanliga lönearbetare vid händelse av arbetslöshet. Det beror på att trygghetssystemen från början utformades utifrån den anställde lönearbetarens behov. 600 000 svenska småföretagare är orättvist behandlade i de svenska trygghetssystemet.

Företagarnas medlemsvillkor och arbetsvillkor regleras i SFS 1997:238. Den orättvisa som finns mellan vanliga löntagare och företagare består i att det finns olika regler för den som blir tillfälligt blir arbetslös. En projektanställd lönearbetare får arbetslöshetsersättning, men för en företagare som blir utan arbete en tid kan det innebära nackdelar att uppbära ersättning. Medan vanliga löntagare kan växla mellan aktivt arbete och utnyttjande av a-kassa är det fortfarande en omöjlighet för landets soloföretagare.

Reglerna i 35 § SFS 1997:238 kan tolkas så att företagaren blir återbetalningsskyldig om dennes firma får nytt jobb. Att ändra dagens beräkningsgrunder så att företagare och vanliga medborgare behandlas lika är viktigt för att underlätta småföretagarnas överlevnadsmöjligheter. Dagens regler skapar inte bara stora bekymmer för dagens företagare, utan hindrar många att starta eget. Några anser att det är för riskabelt att byta lönearbete mot ett liv som egenföretagare. Många arbetslösa drar sig eftersom de vet att de mister sin trygghet.

Beräkningsgrunderna måste ändras så att inte företagare drabbas värre än andra. Idag beräknas arbetslöshetsersättningen på hur förhållandena varit det senaste redovisningsåret. Om definitionen av beräkningsgrunden breddades och tog sin utgångspunkt i hur mycket småföretagaren tjänar i ett fortvarighetstillstånd skulle ersättningen bli mer rättvis. Vårt förslag är att bredda årsbasen för en sådan beräkning till att gälla 3 år. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

En fråga som kvarstår är hur företagare på ett rimligt sätt ska kunna erbjudas rätt att vara deltidsarbetslös. Detta bör granskas i en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Lika trygghet för anställda som företagare vid sjukdom

Företagarna kan välja antalet karensdagar i sjukförsäkringen. Företagaren väljer en, tre eller trettio karensdagar. I utbyte mot minskad trygghet betalar företagaren lägre avgifter till staten. Det är dags att förändra systemet. En företagare ska maximalt kunna välja 14 dagars karens.

För aktiebolagsägare är situationen ännu allvarligare. Medan andra företagare har en specialutformad sjukförsäkring under det första årets uppbyggnadsskede ges inte aktiebolagsägare samma trygghet. För företagsägare är det utifrån nettoinkomsterna som försäkringskassan bestämmer sjukpenningbeloppet. En sådan beräkningsgrund används först efter första verksamhetsåret i andra fall. Företagsägarna borde ges samma trygghet som andra företagare under det första verksamhetsåret. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Redovisningsskyldigheten är ett stort problem för småföretagare

Företagsredovisningen har förenklats på senare tid, men är fortfarande så komplicerad att småföretagare måste ta hjälp för detta ändamål. När andra inkomsttagare kan kryssa i en förenklad självdeklaration måste företagaren fortfarande anlita kostsam expertis för ändamålet, även om deras inkomster är ringa. En komplicerad redovisning kan vara befogad för större företag, men för dem som inte tjänar mer än andra medelinkomsttagare och som vanligen tar ut en årslön motsvarande mindre än åtta basbelopp per år bör deklarationen kunna göras enklare.

Periodiseringen i redovisningen

En annan svårighet som stjälpt många företag är periodiseringen i redovisningen. Avskrivningsmöjligheterna är starkt begränsade för de små företagen och småföretagen i synnerhet kännetecknas av stora svängningar i verksamhetens omsättning och lönsamhet. Därför bör dagens möjligheter att periodisera sitt överskott utökas så att småföretagaren kan fondera överskottet och så beviljas uppskjuten reavinstbeskattning. Detta kan låta sig göras om tidsgränsen för redovisningsskyldigheten blir två år. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Ökade avdragsmöjligheter och uppskjuten skatt

De första åren i ett företags liv är det allra riskablaste sett ur ett ekonomiskt perspektiv. Intäkterna är osäkra samtidigt som företagaren gjort en rad investeringar. Vi vill att företag under de första fem åren får göra avdrag för underskott med upp till 100 000 kr per år. Ett nystartat företag skall därutöver kunna skjuta upp skatten under första året efter särskild ansökan. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Stöd den alternativa sjukvården

Idag får den offentliga sjukvården tillbaka momsen som den betalat in till staten. Den förmånen åtnjuter inte den alternativa sjukvården. Vi vill ge den alternativa sjukvården samma möjligheter. I vilken mån den offentliga omsorgen och sjukvården har ett ekonomiskt konkurrensövertag gentemot den alternativa omsorgen och sjukvården bör därför utredas.

Ge företagarna möjlighet att ge sina barn ett feriearbete

Om en fåmansbolagsägare anställer sina barn (16 år eller yngre) är det inte barnen som blir skattskyldiga. Deras lön läggs istället på fåmansföretagarens och därefter dras skatten. För den företagare som anställer grannens barn är situationen annorlunda. Då beskattas barnen. Vi vill att barnen, och inte föräldrarna, alltid ska vara skattskyldiga, även om de arbetar i sina föräldrars företag. Lönen bör emellertid stå i förhållande till arbetets art, barnens ålder och deras kompetens. Den skall alltså vara marknadsmässig. I annat fall borde skattskyldigheten läggas på den förälder som är företagets ägare. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Möjliggör direktavskrivningar

Idag måste företagen skriva av investeringar under flera år. Vi vill att de minsta företagen skall kunna välja att direktavskriva en investering under ett år som ett alternativ till avskrivning över flera år. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Den månatliga skattedeklarationen

En regel som fortfarande gör det onödigt svårt för framför allt småföretag är att den månatliga skattedeklarationen måste vara bokförd på skattemyndighetens skattekonto senast på förfallodagen, annars tas en förseningsavgift ut på 1000 kronor och företagaren debiteras dessutom en kostnadsränta. Det innebär att företagaren varje månad måste räkna och planera bankdagar för att vara säker på att betalningen kommer in i rätt tid. Inte minst vid helger kan det innebära stora problem för företag med dålig likviditet. Att bankerna inte arbetar snabbare bör inte drabba företagaren.

Som ett led i att förbättra företagarklimatet bör det därför räcka om betalningen av företagets skatter görs på förfallodagen. Idag är det den dagen staten ska ha pengarna tillgängliga på sitt konto. Detta bör granskas av en ny utredning om soloföretagarens villkor.

Minska företagens uppgiftsskyldigheter

Företagens uppgiftslämnande måste minska och bli enklare. Grunddatabasutredningens förslag kan utgöra en viktig utgångspunkt. Den innebär kortfattat att en registerbank med vissa ständigt förekommande företagsuppgifter, grunddata, upprättas som kan hämtas från myndigheter. Ett noggrannare urval bör ske vid periodvisa undersökningar som riktar sig till småföretag. Urvalstätheten bör varieras så att samma småföretag inte behöver störas mer än nödvändigt.

Gynna dem som önskar spara till start av företag

Vi vill ge anställda möjligheten att skattefritt spara till start av företag. Danmark har ett etableringskontosparande. Det bör Sverige också ha. För dem som ångrar sig bör sparande beskattas på sedvanligt vis. Vad det skulle få för effekter för nyföretagandet och för den statliga budgeten bör utredas.

Momsbefria miljövänligt producerade produkter

Det ska löna sig att producera miljövänligt. De företag som inte tar hänsyn till miljön slipper idag betala samhällets marginalkostnader. Därför bör miljövänliga produkter momsbefrias. Det kommer få till effekt att det i längden blir lönsamt att ställa om produktionen för att företaget ska behålla sina kunder. Slopa momsen på miljövänligt producerade produkter.

Regionala konkurrensfördelar

Det rådande företagsklimatet bestäms av en rad sociala, kulturella och institutionella faktorer. Vissa delar av Sverige lämpar sig därför bättre än andra för vissa näringar. Kommunerna har börjat inse vikten av att utnyttja dessa komparativa fördelar och gynna ett mer specialiserat företagsutbud. Ronneby–Karlskrona har blivit ett nytt centrum för företag inom telekomsektorn, Arjeplog är känt som bilföretagens testcentrum, Kiruna är Sveriges rymdstad osv. Men specialiseringen får inte vara ensidig. När fler kompetenser och näringar agerar inom samma region uppstår ett dynamiskt samspel mellan en allt mer avancerad efterfrågan och ett allt större utbud.

Kommunerna bör genom rådgivning och information stimuleras att vara aktivare vid skrivningarna av tillväxtavtalen och på eget initiativ hitta möjliga lösningar i sin del av regionen på hur näringslivs- och miljöutvecklingen kan stimuleras. Det finns även en enorm idékraft i den informella ekonomin, i det lokala kultur- och föreningslivet.

Kapitaltillförsel i obalans

Riskkapitalets fördelning över riket uppvisar stora regionala obalanser. För företag i heta tillväxtbranscher och börsnoterade företag i storstäderna är kapitalförsörjningen inte något större problem. För dem i traditionella branscher i skogslänens inland förhåller det sig däremot precis tvärtom.

En annan eftersatt grupp av företag är de små och medelstora företagen. Deras förmåga till självfinansiering är dålig. Problemet har tre delar. Den första handlar om att den privata kapitalmarknaden inte är särskilt benägen att ta risker, särskilt i företagens tidiga utvecklingsskeden, före kommersialisering. Den andra är att mindre företag har lägre soliditet än större. De kan inte lämna så mycket i säkerhet och får därtill betala högre räntor än andra.3 Det tredje problemet är bristande konkurrens inom banksektorn. Många bankkontor lägger ned eller går samman utanför storstäderna. På många orter finns det bara en enda bank. Eftersom bankkrediterna är ytterst betydelsefulla för små och medelstora företags möjligheter att investera och överleva är detta ett allvarligt problem. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att finna en lösning på företagens kapitalproblem. Ett sätt kan vara att stimulera upprättandet av lokala börser/banker och kreditgarantiföreningar.

Lokala börser/banker

I Australien har experimenten med lokala börser/banker permanentats. Där stängdes 1500 bankkontor under 90-talet. Medborgarna tröttnade. De inledde ett samarbete med en av landets storbanker, Bendigo Bank. En lokal styrelse samlade ihop ett aktiekapital, personal och lokaler. Storbanken garanterade dem en infrastruktur, kunnande och kredittillgångar. Vinsterna, beslutade man, skulle delas lika mellan storbanken och den lokala banken. Kreditbedömningarna görs av den lokala styrelsen.

Att få ihop till aktiekapitalet var inte svårt. Lokalbefolkningen investerade hellre i den lokala bankens kontor än i andra bankers eftersom de därmed också fick tillgång till det kontorets service. Idag finns ett fyrtiotal bankkontor, och aktiekurserna har fördubblats sedan 1998. Den största utmaningen blir att stimulera kapitaltillförseln till nyskapade lokala börser/banker. Ett sätt att stimulera en sådan tillförsel är att ge företag som investerar i lokala börser/fonder uppskov med reavinstskatten.

Kreditgarantiföreningar

Ett annat sätt att stödja nyföretagandet och befintligt företagande är att underlätta bildandet av kreditgarantiföreningar. Fungerande kreditgarantiföreningar finns redan i Frankrike och Italien. Föreningens medlemsföretag bygger upp egna riskfonder och kan därigenom garantera delar av det lån en medlem beviljats. En viss procentandel av lånet får den enskilde företagaren själv ansvara för. Genom denna extra säkerhet kan medlemmarna få en lägre ränta.

I Italien har det varit vanligt att bilda kreditgarantiföreningar bland jordbrukare. Staten har just för den gruppen valt att bidraga med en liten räntesubvention under en viss uppbyggnadsperiod.

ALMI och kvinnliga företagares lånebehov

Nuvarande ALMI har med sin inriktning på tillväxtföretag och expansion profilerat sig på ett väldigt manligt sätt. Vissa ALMI-bolag har gjort insatser riktade till kvinnliga företagare, oavsett bransch. ALMI administrerar företagarlånet för kvinnor. Det kom till för att möta andra behov än de som kunde lösas med ett nyföretagarlån. Kvinnor fick här chansen att låna mindre summor. De behövde ej heller driva aktiebolag. ALMI har senare lagt till ett krav på att lånesökande skall var intresserade av tillväxt i företaget. Detta är helt i strid med de ursprungliga intentionerna att villkoren skulle svara mot många kvinnors sätt att bedöma sitt lånebehov.

Att se över alla villkor för ALMI:s lån för att göra dem väl anpassade för målgrupper av bägge könen är ett sätt att börja göra låneverksamheten mera jämställd.

Sänkta arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter

Arbetskraftskostnaderna är oftast den största utgiften för dagens mindre företagare. Att sänka arbetsgivaravgiften är den enklaste administrativa metoden för att sänka beskattningen för företagen. En sådan sänkning gynnar alla företag, kommuner och myndigheter. För att finansiera sänkningen och värna om en uthållig tillväxt, speciellt en minskad växthuseffekt, bör energiskatten höjas.

Den offentliga upphandlingens stora betydelse

En ny princip

Den upphandling som stat, kommun och landsting ägnar sig åt omfattar ofattbara 300 miljarder kronor om året. Offentlig sektor är därmed Sveriges största köpare. Hur den upphandlingen utformas är ytterst betydelsefullt för att öka antalet produkter på marknaden som uppfyller högt uppställda krav vad gäller samhällspolitiska mål såsom miljö, jämställdhet, antidiskriminering och andra etiska krav.

Den offentliga sektorn skulle kunna utöva ett tryck på marknaden att anpassa varor och tjänster till miljökrav, kvalitetskrav och andra krav på ekologisk hållbarhet. Sådana krav kan stimulera producenterna att börja använda hållbarhetsanpassad teknik eller varor och tjänster av bättre kvalitet.

För att detta skall bli möjligt bör regeringen driva kravet att ändra EG-rätten, gemenskapslagstiftningens grundläggande principer. Den offentliga upphandlingen regleras av flera principer. Vi vill lägga till en princip, att all offentlig upphandling ska ske i utifrån principen om en långsiktigt hållbar utveckling. Den offentliga sektorn skulle därmed kunna utöva ett tryck på marknaden att anpassa varor och tjänster till miljökrav, kvalitetskrav, etiska krav och andra krav på ekologisk hållbarhet.

Sanktioner mot kommuner som bryter mot lagen om offentlig upphandling

Staten bör kunna beivra allvarliga överträdelser mot reglerna i lagen om offentlig upphandling. Därför behövs det någon form av sanktionsmöjlighet. Idag kan det uppfattas så att den kommun som försöker göra rätt men snubblar på procedurreglerna straffas, medan den som medvetet struntar i reglerna inte kan fällas. Vårt förslag är att införa en marknadsskadeavgift som skall drabba uppenbara lagbrytare. Den ska vara reserverad för allvarligare regelöverträdelser. Den marknadsskadeavgift som utdöms är egentligen inte något skadestånd. Sanktionen syftar ju inte till att ge ersättning till den enskilde. Syftet är i stället att förebygga den skada som en otillåten direktupphandling kan föra med sig.

Ett nytt och starkare konkurrens- och upphandlingsverk

Tillsynen över den offentliga upphandlingen fungerar inte tillfredsställande. Utvecklingen har visat att dagens nämndmyndighet (NOU) inte klarar sin uppgift. Tillsynsmyndigheten måste ges bättre förutsättningar att klara uppgiften genom en ny organisation. NOU har i alltför stor utsträckning fått ägna sig åt tolkning av lagar i stället för att kunna föra talan och driva mål i domstol där lagtolkning rätteligen hör hemma.

Det är därför av största vikt att regeringen prövar om en vanlig förvaltningsmyndighet kan hantera uppgiften, eventuellt i kombination med att myndigheten för den aktuella uppgiften endast är beslutsför i en särskild sammansättning. Den nuvarande statliga tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör alltså kunna slås samman med Konkurrensverket till ett Konkurrens- och upphandlingsverk. Effekten av en sådan förändring bör regeringen utreda. Ett sådant verk skulle kunna ta över ansvaret för de upphandlingsfrågor som idag ligger på NOU, Kammarkollegiet och (i viss mån) Kommerskollegium. Marknadsfunktionen bör emellertid ligga kvar utanför den nya myndigheten av flera skäl, främst därför att den inte innehåller tillsynsuppgifter i snävare mening. Med ett samlat konkurrens- och upphandlingsverk kan den statliga tillsynen få en samlad bild av området för offentlig upphandling. Det skulle minska risken för dubbelarbete och förbättra tillsynen kvantitativt. Vidare skulle organisationens förmåga att besluta om de övergripande målen för den offentliga upphandlingen öka, styrningen bli lättare och splittringen minska mellan de olika funktionerna, vars uppgifter idag utförs av olika myndigheter.

Den sociala ekonomins betydelse för tillväxten

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.4 I Sverige används begreppet mer för att beskriva verksamhet driven av aktörer som inte tillhör den offentliga sektorn eller är ett privatkapitalistiskt företag (som har ekonomisk vinst för ägaren som primärt mål) och som använder sitt överskott (i praktiken en vinst men som används till verksamheten i första hand) för att utveckla verksamheten, inte för utdelning till enskilda ägare.

Den sociala ekonomin bygger på människors kraft och vilja att arbeta för gemensamma mål och ses allt oftare som ett alternativ till det privata och det offentliga. Grovt beskrivet kan man säga att den sociala ekonomin består av tredje sektorn men med undantag för arbetsmarknadens parter, partipolitiska organisationer och religiösa samfund och kyrkor. När civilsamhällets engagemang tas tillvara, då människor arbetar tillsammans mot gemensamma mål, utvecklas samhällen, byar, stadsdelar och kvarter. Deras produktion generar både materiell och social tillväxt. Medlemmar som känner att de gör något meningsfullt mår bättre och deras engagemang i otraditionella och ideella verksamheter5 kan vara en bra investering och ibland en inkörsport till eget företagande.

Den sociala ekonomins betydelse för samhällsekonomin är större än vad många tror. I Kulturdepartementets rapport, Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt, konstaterar man (s 83) att den sociala ekonomin har förutsättningar att bidra med nya arbetstillfällen, speciellt för grupper som är svaga på arbetsmarknaden. Den sociala ekonomin kan också öka samhällets service, exempelvis genom kreativa nya välfärdslösningar inom vård och omsorg. Lägger man sedan till den aktivitet och potential som finns i föreningslivet/folkrörelserna, och den ideella sektorn, kan satsningar på den sociala ekonomin komma att få avsevärd betydelse för den ekonomiska tillväxten och särskilt för landsbygdens överlevnadsmöjligheter.6

Kommunala bolag

Det finns idag cirka 1500 verksamma kommunala bolag. 1998 svarade dessa företag för 27 % av kommunernas sammanlagda omsättning. Genomsnittligt hade de svenska kommunerna 6,3 företag 1998. Kommuner organiserar i allt större utsträckning sitt ägande i koncerner. Drygt var tredje kommun hade 1998 organiserat sitt företagsägande i fullständiga aktiebolagsrättsliga koncerner. Kommuner får inte enligt kommunallagen konkurrera med privata aktörer på den öppna marknaden. Kommunala bolag får endast producera till kommunen. Det är befogat, exempelvis för att säkra tillgången till vård, konsumentinformation eller dylikt.

De kommunala bolagens styrelser har att verka enligt bolagsordningen och aktiebolagslagen, vilket ibland kan innebära konflikt mellan bolagets bästa och kommunens bästa. Kommunfullmäktige ska ge ägardirektiv till styrelserna i bolagen. Det är kommunens majoritetsparti och bolagets styrelse som fattar de avgörande besluten, vilket i praktiken kan försvåra den demokratiska processen. Vi vill att bolagsformen används restriktivt och där det ger betydande fördelar för kommunen, i annat fall är förvaltningsform att föredra av demokratiska skäl.

Det är betydelsefullt att en kommunstyrelse när det gäller sjukvård, socialtjänst (dvs sk B-tjänster enl LOU) ska kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget att driva viss verksamhet. Vissa kommuner vill hellre att kooperativ, ideella föreningar och kyrkor ges uppdraget än vinstdrivande firmor. Lagen om offentlig upphandling bör ändras i linje med detta.

Statens roll som ägare av bolag

Staten har helt eller delvis avyttrat sitt ägande i en rad företag under 90-talet. Nettoeffekten av utvecklingen har emellertid inneburit att antalet majoritetsägda statliga bolag är ungefär lika stort som för tio år sedan. Det statliga och offentliga engage-manget grundar sig på ekonomiska teorier om s.k. externa effekter. Statens äganderoll grundar sig på viljan att förebygga marknadsmisslyckanden. Det är i vissa fall befogat, i lägen där det samhälleliga värdet av en producerad tjänst är större än för den enskilde konsumenten eller där privata aktörer inte bör släppas in av säkerhetsskäl. Staten har till skillnad mot många andra västerländska stater vågat konkurrensutsätta statliga bolag på tidigare stängda marknader. Konkurrensen skulle emellertid kunna förbättras avsevärt. 1997/98 visade det sig att mer än hälften av de statliga bolagen inte arbetade på någon konkurrensutsatt marknad. Frågan är om det är befogat att staten fortsätter driva bolag på sådana marknader eller om det i vissa fall skulle vara bättre att öppna för konkurrens, ja, rent av sälja ut en del bolag och sedan styra och reglera produktionen på marknaden i enlighet med hållbara kvalitetsmål och styrregler.

Statens bolag skiljer sig åt vad gäller målsättningar. Två tredjedelar av de statliga bolagen arbetar strikt affärsmässigt, utan andra krav på sig än lönsamhet. Den övriga tredjedelen producerar emellertid så kallade samhällsåtaganden, dvs. tjänster som inte är ekonomiskt lönsamma och som därför måste finansieras antingen genom medel från företagets övriga verksamhet eller via statliga subventioner.7 För att kunna reglera företagen på en viss marknad, låt oss säga bilprovning, måste styrningen och kontrollen förbättras, så också måldokumenten. Riksdagens revisorer har tidigare påpekat brister på det här området. Departementen har uppvisat ett bristande engagemang, speciellt de departement som har ansvaret för ett fåtal bolag. Vi efterlyser tydligare syftesbeskrivningar och fler preciserade verksamhetsmål, sk kvalitetsmål8, för i första hand de bolag som helt eller delvis har andra mål än rent kommersiella. Staten ställer sällan upp sådana mål för de statliga bolagen. Det är särskilt viktigt att formulera sådana för de verksamheter som bedrivs i lagstadgade monopol.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Ingegerd Saarinen (mp)
Barbro Feltzing (mp)	Gunnar Goude (mp)
Ewa Larsson (mp)

[1]	Regeringens proposition 1999/2000:140, s 65 f
[2]	T.ex. del med egen ingång, utan möjlighet till genomgång från huset eller speciellt hus på tomten
[3]	ALMIs kreditbedömningar spelar här en viktig roll för att sänka räntekostnaderna
[4]	Källa: Arbetsgruppen om social ekonomi, Kulturdepartementet, december 1999, s 83
[5]	Det kan handla om idrottsföreningar, frivilligprojekt, byalag, cirklar, kulturföreningar etc.
[6]	Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt?, Kulturdepartementet, s 84
[7]	Förslag till riksdagen 1997/98:RR9, s 25
[8]	Med kvalitetsmål menas mål som bestämmer själva kvaliteten på de tjänster som produceras, men också mer omfattande mål såsom regionala, miljömässiga eller sociala mål.