Djurskyddslagen och pälsdjursnäringen

Motion 2004/05:MJ223 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att djurskyddslagen skall tillämpas fullt ut för att förbättra djurskyddet inom pälsfarmning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att krav på vilken miljöberikning som är nödvändig för att minken skall kunna ha möjlighet att utöva sitt artspecifika beteende snarast bör formuleras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att krav på tillgång till badvatten skall ställas för tillstånd för minkfarmning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pälsdjursnäringen senast 2006 skall ha vidtagit åtgärder för att öka djurskyddet och leva upp till djurskyddslagen.

Inledning

Under senare år har debatten om pälsdjursnäringen accentuerats och förslagen om förbud mot pälsdjursfarmer dyker upp allt oftare. Kritiken som riktas mot denna typ av djurhållning handlar framför allt om frågan om det är förenligt med djurskyddslagen att farma pälsdjur. Andra menar att minknäring av etiska skäl bör förbjudas då minkpäls är en lyxvara som inte är nödvändig för människors överlevnad. Dessa två inriktningar i kritiken har lett till att regeringen dels låtit Statens jordbruksverk se över frågan och dels tillsatt en särskild utredare att ta ställning till frågan om minknäringens framtid. Vänsterpartiet anser att ett akut behov finns av att förbättra förhållandena inom dagens minkfarmning.

Minknäring

I Sverige har det funnits pälsfarmer sedan slutet av 1920-talet och i dag finns det totalt cirka 170 minkfarmer runt om i Sverige. Minkungarna föds i maj. Efter två månader tas ungarna från honan och placeras i separata burar. Därefter får minkarna leva fram till november då de avlivas, ofta genom gasning. Vissa djur sparas och används sedan som avelsdjur inför nästa säsong. Minkarna lever i burar som är stora som en uppslagen kvällstidning. En bolåda av träär ansluten till buren. Denna miljö, som är mycket ostimulerande och monoton, skiljer sig drastiskt från den vilda miljö minkar naturligt lever i. På grund av att minkarna hålls under dessa förhållanden har det konstaterats att stereotypa beteenden hos mink förekommer hos 30-80 % av djuren.

Avveckling av pälsdjursnäringen i andra länder

Debatten kring pälsdjursfarmningens vara eller inte vara har inte bara förts i Sverige utan även i andra länder. Storbritannien, exempelvis, var först i Europa med att förbjuda pälsdjursuppfödning. Förbudet är baserat på de etiska aspekterna i pälsdjursuppfödning. Parlamentsbeslut fattades i november 2000 och förbudet började gälla i januari 2003 då landet hade 13 minkfarmer kvar. I Österrike har man använt sig av hårda krav i djurskyddslagen, vilket inneburit att näringen inte är lönsam. I Schweiz definieras minkar som vilda djur och reglerna för att hålla dessa är därför annorlunda och mer stränga än domesticerade djur. Att hålla mink i fångenskap i Schweiz lönar sig inte heller. Även i andra länder som Nederländerna och Italien diskuterars någon form av förbud.

Tillämpning av djurskyddslagen

Med tanke på hur länge minknäringen har debatterats i Sverige och hur långt man har kommit genom förändrad lagstiftning och ökade krav i andra europeiska länder, anser Vänsterpartiet att det är ytterst angeläget att det snarast tillkommer ett stärkt djurskydd vid minkhållning i Sverige. Vänsterpartiet anser att det finns starka etiska skäl till att förbjuda minknäringen, men att den djurskyddslag som finns främst bör tillämpas. Detta ska ges regeringen till känna.

Det finns en mängd andra varianter av djurhållning som bör ifrågasättas, om det är den etiska aspekten vi beaktar. Samhällets värderingar ska avspeglas i lagen och vi har idag en djurskyddslag som innebär att vi inte ska kunna hålla djur om vi inte anser det vara försvarbart. I minkens fall är det uppenbart för oss att djurskyddslagen inte följs och att åtgärder måste vidtas för att så ska ske.

Enligt djurskyddslagen ska djur ha möjlighet att utöva sina artspecifika beteenden. Djur som hindras från att utföra sina naturliga beteenden uppvisar ofta stereotypa beteenden för att kunna hantera den stress som de utsätts för. I minkens fall kan stereotypa beteenden undvikas om burmiljön erbjuder tillräcklig stimulans och om djuren inte under vissa delar av året utfodras restriktivt, vilket är fallet idag, då detta leder till ökad stress hos djuren. Vänsterpartiet anser att krav på vilken miljöberikning som är nödvändig för att minken ska kunna ha möjlighet att utöva sitt artspecifika beteende snarast bör formuleras. Detta ska ges regeringen till känna.

En miljöberikning som diskuteras kraftigt är om minken kräver tillgång på badvatten eller inte. I EU-kommissionens vetenskapliga kommitté har frågan varit uppe och man har svängt något i sitt ställningstagande från att ha menat att det finns ett biologiskt behov hos minken att ha tillgång till badvatten till att badvatten är en kraftfull miljöberikning. I en tidigare rapport, som Statens jordbruksverk lämnat till regeringen, konstateras även här att tillgång till badvatten innebär en kraftig miljöberikning för minken. Enligt en rapport från Storbritanniens representant i EU:s vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd (SCAHAW), Georgia Mason, är minken villig att arbeta mycket hårt för att få tillgång till badvatten. Ser man på hur minken beter sig i vilt tillstånd ingår, utan undantag, alltid tillgång till badvatten inom minkens revir. Lägger man dessutom till vilket födoval i vilt tillstånd som minken har så består minst 20 % av födan av fisk. I gynnsamma fall är andelen 80 %. Mot denna bakgrund ser vi i Vänsterpartiet att de fakta kring minkens biologi som presenteras ytterst tydligt talar för att minken ska ha tillgång till badvatten. Om inte av biologiska behov så av anledningen att det är framfört som den starkaste miljöberikande åtgärden. Krav på tillgång till badvatten ska därför ställas för tillstånd för minkfarmning. Detta ska ges regeringen till känna.

Tidsfrist för näringen

Vänsterpartiet anser att djurskyddet måste stärkas omedelbart. Vi kan omöjligt gå med på ett längre uppskov för näringen. Redan för 10 år sedan uppmärksammades bristen på djurskydd inom pälsnäringen i ett antal veterinärrapporter. 1990 föreslog Lantbruksstyrelsen att pälsdjurshållningen skulle ges möjlighet att under en tioårsperiod utveckla djurhållningsformer som uppfyller djurskyddslagens krav. Detta förslag JO-anmäldes dock. JO hänvisade till avvägning mellan djurskydd och produktionsintresse, vilket ledde till att några åtgärder inte vidtogs. Det har funnits ett kraftigt tryck såväl opinionsmässigt som politiskt för en förändrad hållning av pälsdjur. Trots detta har näringen inte tagit några egna initiativ till förändring. Åtgärder måste till ytterst skyndsamt. Vänsterpartiet anser att näringen senast 2006 ska ha vidtagit åtgärder för att öka djurskyddet och leva upp till djurskyddslagen. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 22 september 2004
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)