Den kyrkoantikvariska ersättningen från 2009

Motion 2005/06:Kr213 av Helena Bargholtz (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överläggningar mellan regeringen och Svenska kyrkan om den kyrkoantikvariska ersättningen efter år 2009.

Motivering

Staten har ålagt Svenska kyrkans församlingar en skyldighet att vårda och underhålla kyrkobyggnader och kyrktomter så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrktomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen och lag om kulturminnen.

Dessa statliga restriktioner i församlingars och pastorats i övrigt fria förvaltning av sina kyrkor har motiverat att staten ger Svenska kyrkan visst bidrag till det underhåll som Svenska kyrkans församlingar är skyldiga att utföra.

Enligt samma lag om kulturminnen, 16 §, har Svenska kyrkan rätt till viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena. Svenska kyrkan beslutar om fördelning av ersättningen mellan stiften. Stiftet beslutar om fördelning inom sitt område.

Vid relationsändringen år 2000 överenskoms om en ersättning från staten till kyrkan för vård av det stora kulturarv som kyrkobyggnader och kyrkogårdar utgör. Ersättningen kommer enligt överenskommelsen att tills vidare utbetalas t.o.m. 2009. Först i slutet av denna period uppnår ersättningen den nivå som en av de statliga utredningar som gjordes inför relationsändringen föreslog.

Behovet av medel för att församlingarna skall kunna följa dessa statliga bestämmelser är emellertid mycket större än vad den statliga ersättningen uppgår till. En viss ekonomisk utjämning sker mellan Svenska kyrkans församlingar, bl.a. i form av att det i utjämningssystemet mellan församlingarna finns inlagda komponenter för kyrkounderhållsavgifter respektive kyrkounderhållsbidrag. Det finns också vissa möjligheter att av kyrkofondsmedel få kyrkobyggnadsbidrag. Sammantaget ger dock dessa system inte den kostnadstäckning som skulle behövas. Det väsentligaste bidraget till kyrkounderhåll lämnas av den enskilt berörda församlingens eller samfällighetens egna medel.

Överläggningar mellan representanter för Svenska kyrkan och staten har förts om hur den kyrkoantikvariska ersättningen skall bestämmas i fortsättningen. Ännu finns dock inga statliga beslut om vad som ska gälla efter 2009. Många församlingar äger flera medeltida kyrkor som kräver mer underhåll än församlingen har råd med. Alla kyrkor, även de som inte är i bruk, liksom gamla kyrkogårdar är viktiga kulturminnen för alla, även för dem som inte tillhör kyrkan. Det är därför av största vikt att det snarast klargörs i förhandlingar mellan regeringen och Svenska kyrkan om den kyrkoantikvariska ersättningen skall fortsätta även efter 2009.

Stockholm den 21 september 2005

Helena Bargholtz (fp)