Arbetsmiljön för yrkestrafikutövare

Motion 1988/89:A266 av Börje Hörnlund (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A266

av Börje Hörnlund (c)

Arbetsmiljön för yrkestrafikutövare

Underkonung och rundslagningar förorsakar svåra personskador genom glas
från personbilars vindrutor. Förare av bussar och frambyggda lastbilar som
frontalkolliderar skadas ofta av splittrat vindruteglas. Bland underkörningar
är bil—älgkollisioner den vanligaste förekommande olycksorsaken. Nio av
tio av de skadade har sår i ansiktet och på händer och armar. Den helt
dominerande orsaken till sårskadorna är glassplitter från vindrutorna. Också
allvarliga ögonskador uppkommer genom glassplitter som kastats emot de
åkande.

Ungefär var 6:e lastbils- och bussförare, som skadats i trafiken, har ådragit
sig sårskador. Också bland dem är vindruteglaset dominerande orsak.

Omfattande skador orsakas också av att de åkandes huvuden vid
frontalkollisioner slungas framåt och såras genom kontakten mot vindrutans
inre glasskikt. Detta gäller framför allt om bälte ej är påtaget.

Här nämnda skador, dvs. splitter från respektive islag av huvudet mot
vindrutan kan i stort sett elimineras. Åtgärden är att förse fönstrets insida
med ett splitterskydd, en polyester med repskydd, som limmas emot
vindrutans inre glasskikt. Experimentella kollisioner, optiska tester och
fältförsök talar för att konstruktionen är lämplig för allmänt bruk. Jag anser
att det är en viktig arbetsmiljöfråga och en viktig förebyggande sjukvårdsfråga
att vidta sådana mått och steg att fordon, som är arbetsplatser förses med
splitterskydd, som är konstruerat för eftermontering. Priset, ca 500 kr. per
vindruta, är en ringa ekonomisk insats i förhållande till de vinster som
uppstår i form av säkrare arbetsmiljö och lägre sjukvårdskostnader. Framför
allt undviks mänskligt lidande och bestående skador bl.a. ”skönhetsskador”.
Detta borde kunna ske genom arbetsgivarens förpliktelse att ”göra allt” för
de anställdas säkerhet. Inmontering av ovannämnda skyddsruta torde leda
till att knappast någon riskerar att skadas av glassplitter.

Tekniken inom arbetarskyddet utvecklas. Det är då viktigt att också
förändra de regler som är grundläggande för skyddet.

Jag föreslår därför att riksdagen tar initiativ till att fordon som utnyttjas för
arbete skall bli utrustade med splitterskyddad vindruta.

Forskningsarbetet har dokumenterats i flera uppsatser. Sammanfattningar
är beträffande personbilar: Greenhouse: Impacts: Windshields, A-pillars
and Roofs of Passenger Cars in Simulated Car-Moose Collisions” och
angående lastbils- och bussförare: ”Occupational Injuries to Truck and Bus
Drivers”, båda tryckta i ”Proceedings” från konferenser ordnade av The
Association for the Advancement of Automotive Medicine 1988 respektive

1987. Båda uppsatserna är också kända i internationella tidskrifter. Mot. 1988/89

Konstruktionen har utvecklats på grundval av forskningsarbete inom A266
Statshälsan och Hedemora Bilteknik AB. Rutan finns färdigutvecklad att
köpas på marknaden.

Enligt min mening måste riksdagen också uppdra till regeringen att
överväga skärpta bestämmelser, dvs. krav på splitterfria vindrutor även på
privatbilar. För det talar såväl säkerhetsskäl som de stora kostnader som
uppstår inom sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta säkerhets—arbetsmiljöbestämmelser för
yrkestrafikutövare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta krav för att undvika sår- och ögonskador
i trafiken.

Stockholm den 23 januari 1989

Börje Hörnlund (c)

10