Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Egenvärde av jobbskatteavdrag

Interpellation 2012/13:181 av Axelsson, Lennart (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-12-14
Anmäld
2012-12-14
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-01-15
Sista svarsdatum
2013-01-21
Besvarad
2013-01-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 december

Interpellation

2012/13:181 Egenvärde av jobbskatteavdrag

av Lennart Axelsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

När den borgerliga regeringen införde jobbskatteavdragen 2007 var skälet att det skulle öka drivkrafterna för arbete. Därför undantogs ersättningarna från socialförsäkringarna, som sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och föräldrapenningen. Detsamma gällde pensionerna. Och dessa fick alltså behålla den tidigare beskattningen. Totalt innebär jobbskatteavdraget, steg ett, två, tre och fyra, en sänkning av statens skatteintäkter på ca 70 miljarder kronor varje år. Regeringen har hävdat att jobbskatteavdraget ska vara en självfinansierad skattesänkning, i och med att också skatteintäkterna ökar när sysselsättningsgraden ökar. När nu Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterar att det helt enkelt inte går att mäta vilken effekt jobbskatteavdraget haft och när arbetslösheten samtidigt börjar närma sig 8 procent börjar tydligen även regeringen tvivla på sin egen politik.

I en debattartikel i Dagens Nyheter undertecknad av samtliga borgerliga partiledare skriver man: Att öka drivkrafterna för att arbeta har varit helt nödvändigt. Därför har framför allt jobbskatteavdraget varit viktigt. Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. Regeringen ser fortsatt behov av ytterligare stimulanser för fler i arbete. Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.

Mina frågor till finansministern är:

Om det nu inte finns något egenvärde i att ha olika beskattning på lön och andra ersättningar av inkomstkaraktär innebär det också att finansministern och regeringen insett att den grund som stora delar av er politik bygger på har visat sig ha haft väldigt liten, om ens någon, effekt när det gäller att bekämpa arbetslösheten och utanförskapet?

Innebär den nya insikten också att finansministern och regeringen numera har en målsättning om att ta bort skillnaden i beskattning mellan i första hand lön och uppskjuten lön i form av pension? Kommer det i så fall även att gälla när någon är föräldraledig, sjuk eller arbetslös?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:181, Egenvärde av jobbskatteavdrag

Interpellationsdebatt 2012/13:181

Webb-tv: Egenvärde av jobbskatteavdrag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 38 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Lennart Axelsson har frågat mig om jag anser att jobbskatteavdraget haft liten effekt när det gäller att bekämpa arbetslösheten samt ifall jag nu har målsättningen att ta bort skillnaden i beskattning mellan lön och andra ersättningar. Jobbskatteavdraget är den viktigaste av regeringens jobbskapande åtgärder. Flera studier har visat att jobbskatteavdraget är ett effektivt sätt att öka den varaktiga sysselsättningen och att effekten per satsad krona är större än för alternativa åtgärder. Regeringen avser inte att höja trösklarna in på arbetsmarknaden eller göra det mindre lönsamt att arbeta. Det finns fortsatt behov av ytterligare stimulanser för fler i arbete. Fler steg i jobbskatteavdraget är effektiva åtgärder för ökad sysselsättning. Det är korrekt att regeringen inte ser något egenvärde i att beskatta lön och uppskjuten lön som pension olika. Däremot finns ett egenvärde av att det ska löna sig att arbeta. Därför har regeringen också infört det förhöjda jobbskatteavdraget, som gör det extra lönsamt för personer över 65 år att stanna kvar i arbetslivet. Som ett led i att förbättra pensionärernas välfärd har regeringen sedan 2009 sänkt skatten för äldre vid fyra tillfällen. Pensionärer med lägre inkomster har gynnats särskilt genom det förhöjda grundavdraget. Även nästa år avser regeringen att återkomma med ytterligare förslag om sänkt skatt för pensionärer under förutsättning att de offentliga finanserna så tillåter.
Lennart Axelsson (S)
Anf. 39 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Jag skrev denna interpellation efter att under den senare delen av förra året ha sett en debattartikel där alla fyra borgerliga partiledare skrev under på att de inte såg något egenvärde i att ha en skillnad i beskattning av pension och den lön man får när man arbetar. Därför tänkte jag det kunde vara intressant att höra om de nu hade insett att den politik de har fört kanske inte var så smart och om de nu kunde se att de skulle ta bort skillnaden. Så var alltså inte fallet. Jag vill tacka finansministern för det klarläggande han ändå gör i sitt svar. Det råder ingen som helst tvekan om att den enda möjligheten för oss att slippa betala högre skatt på en pension man får när man blir pensionär, i förhållande till vad man betalar i skatt när man arbetar, är att se till att man inte har en borgerlig regering. Det är nämligen precis det finansministern skriver i sitt svar. Vi är alltså de enda i världen som beskattar våra pensionärer högre än vad vi beskattar löntagare. Det är anmärkningsvärt, och det är orättfärdigt. I regeringens budgetförslag för 2013 använder man 16 miljarder - det är otroligt stora pengar - för att sänka skatten för bland annat de stora bankerna. Om man använde hälften av detta till att ta bort skillnaden i beskattning av pension och lön skulle man kunna ta bort den helt och hållet. I stället ger finansministern ungefär 50 kronor till pensionärerna och ett antal miljarder till bankerna. Så prioriterar alltså en borgerlig finansminister. Varför skulle rättvisa skatter äventyra arbetet med att skapa nya arbetstillfällen och bekämpa arbetslösheten, Anders Borg?
Hillevi Larsson (S)
Anf. 40 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! När det gäller jobbskatteavdraget kan man för det första se att det inte har uppnått det som sades vara syftet när det infördes, det vill säga att lösa arbetslöshetsfrågan. Arbetslösheten har i stället ökat under den tid vi har haft jobbskatteavdraget. Alla de olika steg där det har varit ytterligare skattesänkningar har inte lett till en ytterligare effekt, och ändå har stegen fortsatt. Det är alltså det första man kan ifrågasätta, om det verkligen var detta det handlade om eller om det handlade om att förstärka inkomsterna för dem som har relativt bra villkor. Om det faktiskt handlade om att hjälpa dem som helt står utanför arbetsmarknaden att få ett jobb hade det kunnat vara ett argument för detta, men det har inte fungerat - tyvärr. Den andra delen är inkomstklyftan mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar. Den inkomstklyftan när det gäller själva beskattningen kan man ifrågasätta. Framför allt tycker jag att man kan ifrågasätta pensionärsskatten, att vi nu som enda land i världen beskattar våra pensionärer betydligt hårdare än löntagare. Det kan röra sig om en tusenlapp för en pensionär, och det är mycket pengar när man inte har så hög inkomst. Det ligger i sakens natur att man får en sänkt inkomst när man blir ålderspensionär. Snart är var fjärde i Sveriges befolkning pensionär. Pensionärsgruppen är en stor och växande grupp. Jag tycker att det känns väldigt tråkigt att vi ska diskriminera den här gruppen. Har vi råd att sänka skatten för löntagare så mycket som vi har gjort borde vi också ha råd att sänka det för pensionärer eller åtminstone minska gapet mellan löntagarna och pensionärerna. Dilemmat är att även om regeringen har tagit ett par små steg för att sänka skatten för pensionärerna innebär det inte att gapet krymper. Det finns hela tiden bakom hörnet att införa nya jobbskatteavdrag, och för varje jobbskatteavdrag växer klyftan. Det sägs att jobbskatteavdraget finns för att vara ett incitament för att arbeta. Då undrar jag: Vilket incitament är det till pensionärer? Är verkligen budskapet till landets pensionärer att de ska ut och arbeta? Jag säger inte att ingen pensionär kan arbeta. Det finns en och annan som vill arbeta lite högre upp i åldern, men samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns stora grupper som går i pension redan före 60 års ålder. Vid 58 är väldigt många slut, inte minst bland LO-grupperna, det vill säga att de redan har det problemet att de inte kommer upp till 65 eller 67 år, vilket innebär att de får en sämre pension. Dessutom blir det en straffbeskattning för att man är pensionär. Jag tycker att det är ett märkligt budskap att sända ut, för de allra flesta pensionärer varken kan eller vill arbeta. Jag tycker att de förtjänar att få ta det lite lugnt på ålderns höst. Många är dessutom så utslitna av villkoren i arbetslivet att de helt enkelt inte kan jobba. Jag tycker att det är väldigt märkligt med jobbskatteavdraget. Man borde åtminstone ha lite pardon med grupper som inte kan arbeta, och pensionärerna tycker jag är en sådan grupp. Nästa år kommer bromsen att slå till, och då är det risk att pensionärerna får sänkt pension. Det är ett hot som hela tiden finns med dagens pensionssystem. Det gör det ännu viktigare att få en rättvisare beskattning, att vi beskattar lön och pension likadant. Det finns en villfarelse som jag inte hört på mycket länge tack och lov, men jag har tidigare hört att pension skulle vara ett bidrag. Det är verkligen inget bidrag, utan pension är uppskjuten lön.
Carl B Hamilton (FP)
Anf. 41 Carl B Hamilton (FP)
Fru talman! Jag är glad att få stå här som företrädare för den grupp som Hillevi Larsson kallade diskriminerad. Jag är nämligen pensionär, och jag arbetar. Jag måste säga att jag blir lite häpen när jag hör de två socialdemokratiska företrädarna här. Man skulle kunna tro att Socialdemokraterna, som ändå har suttit vid makten huvuddelen av tiden efter 1930-talet, hade sänkt pensionärernas skatt gång på gång på gång. Sanningen är att socialdemokratiska regeringar aldrig, aldrig, har sänkt skatten särskilt för pensionärer. Det har däremot den här borgerliga regeringen gjort. Den har sänkt skatten för pensionärer fyra gånger, två gånger med särskild inriktning på pensionärer. Det har gett en extra månadsinkomst för pensionärer. Det låter för mig väldigt egendomligt, för att uttrycka sig snällt, när Hillevi Larsson och Lennart Axelsson talar så väldigt varmt om pensionärer men samtidigt företräder en rörelse som inte alls har sänkt någon skatt för pensionärerna i modern tid. Rättvisa för er är att man ska höja skatten för dem som arbetar. Då får ni likställighet. Men de som arbetar är samtidigt de som via skatterna ska finansiera vård och omsorg bland annat för pensionärerna. Hillevi Larsson talar om hotet som kommer från att bromsen i pensionssystemet slår till, det vill säga att om produktionen i landet utvecklas dåligt ökar inte pensionerna så mycket som de annars skulle göra. Risken för att bromsen slår till ökar om man straffar dem som är i arbetsför ålder så att de inte arbetar så mycket som vi skulle hoppas att de gör. Sedan är jag glad att kunna meddela, inte minst de unga uppe på åhörarläktaren, att vi som är pensionärer har ett dubbelt jobbskatteavdrag som gör det extra lönsamt för oss att göra ett extra handtag då och då. Jag tror inte heller att det är många som längtar efter att jobba heltid eller ha en dryg arbetsdag när man är över 65, 67 eller något sådant. Men varje arbetsinsats är mycket värdefull, inte minst med tanke på den utveckling som vi har av befolkningen med en allt högre genomsnittlig ålder. Lennart Axelsson säger att det enda sättet att bli av med det här är att inte ha en borgerlig regering. Igen: Med socialdemokratiska regeringar har inte pensionärerna fått det bättre. De har fått ha samma skatt, men skatten har sänkts under den här borgerliga regeringen, och den har sänkts gång på gång. Avslutningsvis, fru talman! Hillevi Larsson säger att jobbskatteavdraget inte har fyllt sitt syfte. Sysselsättningen är i dag väsentligt högre än vad den var när den här regeringen tillträdde. Arbetslösheten är också hög, men sysselsättningen, som jobbskatteavdraget är inriktad på, är väsentligt högre nu. Lars Calmfors skriver i dag i tidningen att många studier pekar på att resultatet av den här typen av åtgärder blir en ökning av sysselsättningen med ungefär 2 procent. Denna ökning av sysselsättningen som vi har i Sverige - jag kommer inte ihåg den exakta siffran - har vi trots att vi har haft en allvarlig ekonomisk kris sedan 2008.
Anders Borg (M)
Anf. 42 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Vi hade Ekofinmöte i förra veckan och fick en redovisning av det ekonomiska läget i Europa. Det är en kris som går över Europas länder. Arbetslösheten når nivåer som vi inte upplevt sedan 30-talet. Vi har 200 miljoner arbetslösa, tror ILO, under det kommande året samlat i industriländerna. Sverige har klarat krisen bättre än de flesta därför att vi har varit tydliga med en ansvarsfull finanspolitik och därför att vi har förstärkt arbetslinjen. Det kanske ändå finns ett värde i att vi tittar på siffrorna. Vi fick arbetskraftsundersökningen förra veckan. Antalet sysselsatta ligger på 4 663 000 personer, och det låg i september 2006 på 4 440 000 personer. Det är alltså en kraftig ökning av sysselsättningen. Då kan man argumentera att så har det varit i alla länder; i de flesta europeiska har det varit en kraftig ökning av sysselsättningen. Men så är det inte. Sverige är ett av de få länder där sysselsättningen har ökat under de här åren. Det är en handfull länder som utmärks av att de har styrts på ungefär samma sätt som Sverige, som Tyskland och några till, och där sysselsättningen har ökat. I de allra flesta länder ligger den lägre. Därtill kommer att vi i Sverige under de här åren förstärkt arbetslinjen, och det har gjort att färre är beroende av bidragssystem. När det var som mest besvärligt var en fjärdedel av den arbetsföra befolkningen beroende av något av de sociala transfereringssystemen under ett år. Det har minskat kraftigt. Mätt på det sätt som den socialdemokratiska regeringen uppfann på 90-talet, med helårsekvivalenser, är det en minskning med 200 000 personer under den värsta ekonomiska kris vi upplevt sedan depressionen och då många skulle ha sagt att det var ofrånkomligt att vi skulle få en kraftigt stigande arbetslöshet och en kraftigt sjunkande sysselsättning och arbetsmarknad såsom det ser ut i många andra europeiska länder. Den socialdemokratiska argumentationen är fascinerande. Jag vet inte hur många interpellationsdebatter som jag har haft om jobbskatteavdragen. Finns det någonting som jag har lärt mig är det att socialdemokrater avskyr jobbskatteavdrag. Det är en kärna i nästan varje riksdagsdebatt. Det var konsekvent så länge som man hävdade att vi skulle föreslå kraftiga skattehöjningar för varenda löntagare i Sverige. Det var ju Socialdemokraternas linje tidigare. Nu hävdar man att man alltså är för hela jobbskatteavdraget. Man tänker i huvudsak inte röra det. Men hur kan man vara så infernaliskt emot någonting och sedan inte stå för att man ska höja skatten för låg- och medelinkomsttagare? Nu låter det här som att Socialdemokraterna anser att vi ska sänka skatten för pensionärerna så mycket att de får exakt lika stor skatt som löntagarna. Då ska man komma ihåg att den jämförelsen haltar eftersom vi, i förhållande till många andra länder, har ett annat förhållningssätt till arbetsgivaravgifter. Det är inte så att vi i Sverige har en större skillnad mellan löntagare och pensionärer, utan den är tvärtom mindre än i många andra länder, som vi alla borde känna till. Är det då så att Socialdemokraterna har ett stort förslag om sänkt skatt för pensionärer som de tänker genomföra? Nej, de har en justering i förhållande till regeringens förslag till pensionärsskatt. De har aldrig, som Carl B Hamilton påpekade, i regeringsställning någonsin föreslagit en så här kraftig sänkning för pensionärerna. Från oppositionen lät det i valrörelsen som att det skulle bli skattesänkningar på kanske ett tiotal miljarder för att få ned pensionärsskatten. När man tittar på budgeterna nu handlar det om en liten justering. Fru talman! Socialdemokraterna har tappat bort arbetslinjen. Det sitter i ryggraden att det aldrig får löna sig att sätta sig i bilen, åka till jobbet och slita i sitt anletes svett. Det är huvudproblemet med Socialdemokraternas ekonomiska politik.
Lennart Axelsson (S)
Anf. 43 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Den lilla justering som vi socialdemokrater gjorde i vårt budgetalternativ innebar att vi fördubblade sänkningen i Anders Borgs och hans kamraters förslag, så om vårt förslag handlade om en justering vet jag inte vad man ska kalla det som finansministern föreslog. Sedan är det faktiskt så, Carl B Hamilton, att vad vi diskuterar är frågan om rättvisa skatter. När vi sänkte skatterna tidigare sänkte vi dem för alla. Det som är problemet nu är att man slår sönder skattesystemet och tar ett system som gäller för några och ett annat system som gäller för andra. Det är precis det som vi vill försöka komma åt. I svaret skriver finansministern att jobbskatteavdraget är den viktigaste av regeringens jobbskapande åtgärder. Visst, sysselsättningen har ökat. Vi kan inte blunda för den uppgiften. Men vad vi också måste tänka på är hur många det är som är arbetslösa. I dag är det ungefär 400 000 människor som står utan jobb i Sverige. Det är en ökning som är väldigt kraftig i förhållande till vad som gällde 2006 när regeringen tog makten, men det talar ni väldigt sällan om. Det är 400 000 människor som nog inte är så imponerade av den politik som ni står och skryter över här. När ni tillträdde 2006 var det med ett löfte om att ni skulle göra något åt arbetslösheten och för jobben. Nyligen presenterade Eurostat siffror som visar att arbetslösheten växer snabbare i Sverige än i alla andra EU-länder, bortsett från Spanien. Det är alltså facit efter en och en halv mandatperiod. Dagens Nyheter gick i början av januari igenom expertutlåtanden över elva av regeringens viktigaste jobbreformer. Endast nystartsjobben visar sig ha lett till en minskad arbetslöshet. Omdömet om kulturarvslyftet och de differentierade a-kasseavgifterna är att de var fiasko. När det gäller reformer som sänkt restaurangmoms, sänkt arbetsgivaravgift för unga, jobbcoacher, etableringslots för nyanlända och jobbskatteavdragen är omdömena: osäkert, inget mätbart, marginellt, mycket liten och osäker men sannolikt positiv. Det här är ett magert resultat av de största insatser som regeringen gjort. Därför har den politiken nått vägs ände. Är det inte dags, finansministern, att ompröva en politik som uppenbarligen inte alls har varit lyckosam - 8 procents arbetslöshet och 400 000 som står utanför arbetsmarknaden? Det är alltså den sänkning som inte har gjorts för pensionärerna som skulle vara lösningen på det här problemet. Jag tycker att det är väldigt konstigt att pensionärerna ska drabbas av en ekonomisk tanke, som finansministern haft, som har visat sig ha misslyckats. Ta tag i det här nu, och försök att göra något vettigt av det! Det går inte att leva på någonting som inte har fungerat.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 44 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Finansministern säger att vi vill hindra människor som har arbetat i sitt anletes svett från att få det bättre. Jag skulle i stället vilja säga att det är pensionärerna som har slitit i sitt anletes svett under hela sitt arbetsliv. Många pensionärer har börjat jobba redan i 13-årsåldern. Under hela sitt liv har de arbetat och slitit, och nu straffas de av regeringen genom pensionärsskatten. Om det är några som verkligen har slitit så är det pensionärerna. Om det är några som verkligen får betala nu är det pensionärerna. Jag vill upprepa än en gång att pension är inget bidrag. Det är uppskjuten lön som löntagaren har avstått under hela sitt arbetsliv för att sedan få en bra pension. Självklart förväntar man sig då också en rättvis beskattning. Huvudsyftet för oss handlar inte om sänkt skatt, vare sig för löntagare eller för pensionärer, utan det handlar om rättvis beskattning. Då ska lön och uppskjuten lön, som pension är, beskattas på samma sätt. Så gör man i andra länder, men just i Sverige gör vi inte det. Det är just detta som är problemet. En diskussion är om man ska höja skatten för löntagarna och sänka den för pensionärer. Jag tror att man kanske hamnar någonstans mitt emellan, att man höjer skatten för dem som faktiskt har råd att betala - vi har många höginkomsttagare i det här landet som har råd med högre skatt - och sänker den för pensionärerna, men naturligtvis inte med lika mycket som jobbskatteavdraget, om man då kommer fram till en kompromiss. Men det som är det avgörande är att vi ska ha rättvis skatt. Det handlar inte om skattenivån som sådan. När det gäller arbetslösheten låg den på 6 procent när regeringen tog över efter Socialdemokraterna. Nu ligger den på drygt 8 procent. Det är väldigt tydliga siffror på att det går åt fel håll.
Carl B Hamilton (FP)
Anf. 45 Carl B Hamilton (FP)
Fru talman! Jag kan inte se att det skulle vara särskilt rättvist att höja skatten för dem som arbetar. Jag tror att det är väldigt viktigt för landets pensionärer, om jag nu ska fokusera på dem, att det finns en rejäl skattebas som består av människor som arbetar. Jag tror att det är fler människor som arbetar om vi har jobbskatteavdrag. Det är nämligen dessa människor som genom sina skatter ska finansiera vård och omsorg, bland annat av pensionärer. Om vi inte har en bra skattebas kommer vi heller inte att via det offentliga kunna finansiera vård och omsorg. Det är helt centralt för den offentligfinansierade välfärden. Det nämner ni inte med ett ord. Det är som om pengarna kommer från himlen, bara så där. Men så är det inte. Det måste produceras. Sedan talar Socialdemokraterna här om rättvisa skatter, att de ska vara samma för alla. Men låt mig då påminna om att det under årtionden fanns i skatteskalan någonting som hette LO-puckeln. Skatteskalan var utformad just för att gynna LO:s medlemmar. Till och med LO och socialdemokratiska politiker talade själva om LO-puckeln. Var det rättvisa att utforma skattesystemet på ett sådant sätt att en specifik grupp skulle ha en lägre skatt än vad den hade blivit om den hade varit proportionell? Nej, man kan väl argumentera för att det absolut inte var rättvist. Som sagt var: Vi har haft en kris sedan 2008, och arbetslösheten är för hög. Men den skulle inte bli lägre om ni skulle få igenom er skattepolitik. Det kan jag lova.
Anders Borg (M)
Anf. 46 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Under den tid jag har varit finansminister har vi sänkt skatten för pensionärerna med 14 miljarder kronor, om jag minns rätt. Ingen annan finansminister har genomfört en sådan sänkning av skatten för pensionärerna - inte Bosse Ringholm, inte Pär Nuder, inte Erik Åsbrink, inte Göran Persson, inte någon av de tidigare socialdemokratiska finansministrarna. Den här regeringen har sänkt skatten för pensionärerna. Det är vi stolta över. Det har gett pensionärerna en bättre levnadsstandard. Den här debatten handlar dock om jobbskatteavdraget som helhet, och den debattens kärna är att Socialdemokraterna underkänner arbetslinjen. De anser inte att det är viktigt att det lönar sig att sätta sig i bilen och åka och jobba. Det är inte viktigt att människor är på sitt arbete och arbetar. Det är därför Socialdemokraterna inte längre är ett arbetarparti. De förstår inte att för att människor med tuffa arbetsvillkor i hierarkiska arbetsmiljöer ska åka till jobbet måste det löna sig att arbeta. Det är bra att människor känner att de uppmuntras att vara på jobbet. Socialdemokraterna beskriver Sverige som ett formidabelt misslyckande. Allt har blivit sämre, och allt har gått åt pipan. Det är inte den bild man får när man jämför Sverige med andra länder. Det finns en handfull andra länder som har klarat sig ungefär lika bra som Sverige, till exempel Tyskland och Holland. De har också fört en politik med regeringar som påminner mycket om den i Sverige och som har varit inriktad på ordning och reda i offentliga finanser, på att förändra arbetsmarknaden och på att förbättra villkoren för företagsamhet. Det är en den typ av politik som fungerat på riktigt. Andra länder har talat om stimulanser, överexpanderats och gått in i skuldkriser. Det är en annan politik. Det är inte den politik vi har stått för; det är den politik socialdemokraterna i Europa har argumenterat för. Låt oss ta denna diskussion för vad den är. Det är inte så att Socialdemokraterna vill ha rättvisa skatter och att det inte är viktigt om man höjer eller sänker dem. Socialdemokraterna vill höja skatterna med 30 miljarder. Kan ni inte stå för det? Kan ni inte säga till svenska folket att ni ska dra in 30 miljarder kronor till staten? Kan ni inte förklara att ni tycker att det är bra att höja skatten för ungdomar, att det är bra med nästan 15 miljarder i skattehöjning på unga människors arbete? Kan ni inte säga att ni vill höja skatten i restaurangbranschen så att ni får bukt med jobbökningen där och slår till och trycker ut människor i arbetslöshet? Kan ni inte säga det och stå för det? Kan ni inte berätta att kärnan i samarbetet med Miljöpartiet kommer att handla om lastbilsskatter, bensinskatter och försämrade villkor för transportsektorn i Sverige? Kan ni inte berätta för löntagarna att Socialdemokraternas sätt att möta krisen är massiva skattehöjningar som särskilt kommer att slå mot människor som bor och arbetar på landet? Detta är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Varför kan man inte heller stå för sin utgiftssida i en enda debatt? En enda gång kunde väl en socialdemokrat säga som det är: Vi prioriterar att höja bidragen för dem som inte arbetar. Det är vår viktigaste prioritering. Jag hör socialdemokrater tala om utbildning och arbetsmarknadspolitiska insatser. Men varför kan inte en enda socialdemokrat i denna riksdag säga: Vi vill höja bidragen. Bidragen är det viktigaste, för kärnan i vår politik är att nedmontera arbetslinjen. Det får nämligen aldrig löna sig att arbeta.
Lennart Axelsson (S)
Anf. 47 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Jag vet inte vad finansministern går på, men jag antar att de bidrag han talar om är de försäkringar som anställda har skaffat sig via att betala skatt eller genom löneavdrag. Det handlar om arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring som gör att man ska kunna klara en omställning bra om man har oturen att bli sjuk eller bli av med sitt arbete. Att man ska ha denna rätt talar finansministern om som något skrämmande, och det är tråkigt. När man går i pension efter ett långt arbetsliv och har betalat en viss nivå i skatt på den lön man har fått ska man förutom att få en lägre ersättning, vilket de allra flesta får när de går i pension, dessutom betala högre skatt på den summa som redan från början är lägre. Det skulle alltså vara lösningen på Sveriges problem. Det blir nästan patetiskt, tycker jag, att man inte ska kunna göra denna ganska marginella förändring. Men jag kommer aldrig någonsin, vilket jag tycker är bra, att få höra en borgerlig politiker säga: Vi ska ta bort denna skillnad. Ni säger att ni har sänkt skatten mer än alla andra, men det är inte det vi talar om. Kan vi få en likvärdig beskattning eller inte? Nej, inte så länge vi har en borgerlig regering. Det är helt uppenbart.
Anders Borg (M)
Anf. 48 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Lennart Axelsson frågade mig vilka bidrag Socialdemokraterna vill höja. Det framgår av den socialdemokratiska budgeten. Sanningen är att det är praktiskt taget varje system med utgifter som man vill förstärka i den delen. Det är arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, förtidspension, bostadsbidrag och föräldraförsäkring. Hör och häpna! Vi fick förnyelse med en ny socialdemokratisk partiledare. Ni samlade ihop de klokaste tänkarna ni kunde hitta, de mest nyskapande, de som kunde bryta ny mark för att skapa jobb i Sverige, och så föreslog ni höjt barnbidrag. Ni föreslog ingen åtgärd för att fler skulle komma i jobb eller för att företagen skulle vilja anställa. Det är inget fel på barnbidrag, men om kärnan i en socialdemokratisk förnyelse efter ett år av grubblande är att det är höjt barnbidrag som är kompletteringen är jag bekymrad över vilken förnyelse vi ska se. Det låter på Lennart Axelsson som att denna debatt handlar om att Socialdemokraterna föreslår stora skattesänkningar för pensionärer, vilket ni aldrig genomfört i regeringsställning. Men det är inte alls kärnan i den socialdemokratiska skattepolitiken. Det är inte där merparten av skatteförändringarna ligger. Merparten av skatteförändringarna, 30 miljarder, är höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd moms för restaurangföretagare, nedmontering av RUT och en omfattande höjning av transportsektorns beskattning. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Så här går det ihop: Stora höjningar av bidragen för dem som inte arbetar finansieras med stora skattehöjningar som slår mot produktion och jobb i Sverige. Det är bekymmersamt. Jag är för ett samhälle där alla människor uppmuntras att arbeta, för man mår bra av att gå till arbetet och göra en ansträngning. I detta anförande instämde Finn Bengtsson (M).

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.