Statsråds deltagande i exklusiva arrangemang
Interpellation 2007/08:394 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-14
- Anmäld
- 2008-02-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-03-05
- Sista svarsdatum
- 2008-03-06
- Besvarad
- 2008-03-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 februari
Interpellation
2007/08:394 Statsråds deltagande i exklusiva arrangemang
av Peter Hultqvist (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Statsministern och statsråden Borg, Odell och Leijonborg deltar i ett seminarium arrangerat av tidningen The Economist på Grand Hotel i Stockholm. Inträdesbiljetten till seminariet är 14 000 kronor. Det är en extremt hög biljettkostnad för att få träffa de aktuella statsråden och självfallet utestänger den en bred allmänhet från arrangemanget. Det som blir ingångsvärdet för deltagande är utvaldhet, elit och exklusivitet.
I ett svar till mig på en enkel fråga försvarar sig finansminister Anders Borg (m) på statsministerns uppdrag att statsråd med jämna mellanrum får inbjudningar till seminarier som riktar sig till en speciell publik. Villkoret för deltagande anges vara att seminariet är öppet för massmedierna.
Intrycket av att statministerämbetet lånas ut till näringslivsjippon med extrema inträdesbiljetter består. Affärselit och politisk elit växer samman i exklusiva miljöer. Att massmedierna får närvara ändrar från principiell synpunkt ingenting eller är att betrakta som en förmildrande omständighet. Ett demokratiskt ledarskap kan, om viljan finns, vara att ta avstånd från en extrem deltagaravgift. Det skulle vara ett enkelt sätt att markera avståndstagande från att den sätter en gräns för allmänhetens möjlighet att delta i det demokratiska samtalet.
Min fråga till statsministern är:
Avser statsministern att vidta några åtgärder för att statsråds deltagande i arrangemang som dessa inte ska ge ett intryck av att regeringen legitimerar sådant som utvaldhet, exklusivitet och elitism?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:394
Webb-tv: Statsråds deltagande i exklusiva arrangemang
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:82 Tisdagen den 25 marsProtokoll 2007/08:82 16 § Svar på interpellation 2007/08:394 om statsråds deltagande i exklusiva arrangemang
Protokoll från debatten
Anf. 106 Anders Borg (M)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att statsråds deltagande i arrangemang som det som ordnats av tidningen The Economist på Grand Hôtel i Stockholm inte ska ge ett intryck av att regeringen legitimerar sådant som utvaldhet, exklusivitet och elitism.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Som tidigare har konstaterats i ett svar på en skriftlig fråga ställd av Peter Hultqvist håller tidskriften The Economist konferenser av det aktuella slaget med jämna mellanrum runt om i världen och med inbjudna talare från respektive lands regering. En konferens av detta slag har nyligen hållits i Sverige. Regeringen representerades av statsministern och ytterligare några statsråd, bland annat av mig själv.
Konferensen handlade om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Den ingår i en serie konferenser som tidigare hållits i Japan och Island och i höst ska hållas i Finland. Det bedömdes som naturligt att regeringen var representerad och gav sin syn på viktiga framtidsfrågor som tillväxt, välfärd, hur vi får fler i arbete och hur vi får en bättre skola. Det var också en möjlighet att väcka intresse för Sverige internationellt.
Det är viktigt med breda kontaktytor. Vi som företräder regeringen gör mängder av resor och framträdanden och träffar många olika grupper och människor. Det är också viktigt med öppenhet. Journalister rapporterar från framträdanden, och tal publiceras på Regeringskansliets hemsida. Precis som i detta fall kan därmed en bred allmänhet ta del av statsrådens olika framträdanden, även om framträdandet skett i en mindre krets.
Anf. 107 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret!
"First Business Roundtable with the Government of Sweden."
Jag har inbjudan här, som du kanske har sett.
"Keynote address and discussion with Fredrik Reinfeldt."
"Securing short-term and long-term growth. Off the record discussion with Anders Borg."
Sedan är det olika programpunkter som täcker en hel dag.
Inträdesbiljetten kostar 1 500 euro, 14 000 svenska kronor, för en dag på exklusiva Grand Hôtel i Stockholm med Borg, Reinfeldt, Leijonborg och Odell - ett pangarrangemang. Men det är 14 000, slutenhet, elit, exklusivitet - du kommer inte bort ifrån det.
Försvaret för det här är att det förekommer i andra länder och att pressen får vara med. Ändrar det någonting egentligen?
Det här är ett näringslivsjippo med extremt dyra inträdesbiljetter. Det kan man inte förneka. Hela arrangemanget bär elitismens prägel. Självfallet vill eliterna att deras framträdanden ska skildras, men helst på sina egna villkor.
Vad är det som gör att regeringens ledamöter före arrangemanget inte reagerar på det höga priset på inträdesbiljetterna? Statsministern uttalar sig i termer av att gå sida vid sida med folket, vars förtroende han bär. Det låter väldigt ödesmättat, gammalmodigt och 1600-talsmässigt. Men det är en annan sak - det är hans ordval. Kan Borg bringa klarhet i vad det är som gör att mannen som går sida vid sida med folket ställer upp på sådant här? Det skulle vara intressant att höra övervägandena.
Ena dagen är det Nya moderaterna, nya arbetarpartiet, och nästa dag öser man pengar över höginkomsttagare med sänkta fastighetsskatter och borttagen förmögenhetsskatt. Ena dagen är det bilden av folklighet och lyssnande vid olika typer av punktvisa nedslag ute i verkligheten, och sedan är det att sätta sig i affärsetablissemangets reservat med inträdesbiljetter på 14 000 kronor i ryggen. Är det här trovärdighet, Borg?
Jag tror att ni inom alliansen har sysslat lite grann med signaleffekter, kommunikation och symbolhandlingar. Jag har i varje fall tyckt mig kunna spåra sådana försök ibland. Det har alltså en viss betydelse vad man gör. Det här ger intryck av att säga en sak och göra en annan, att försöka ge ett intryck men i praktiken stå för någonting annat.
Sedan är det så att statsministern representerar hela folket. Positionen är central för det demokratiska systemet. Därför bör viss försiktighet råda när det gäller att låna ut ämbetets tyngd och status till olika arrangemang. Att ställa upp när det är så här extremt dyra inträdesbiljetter ger självklart både intryck och genklang.
Jag vet inte om Borg anser att det är gott omdöme att låna sig till sådant här. Jag anser det inte. Den som vill markera ett demokratiskt och öppet ledarskap kan faktiskt göra det genom att dra en gräns, och en sådan gräns kan vara att inte ställa upp på arrangemang med extremt höga deltagaravgifter.
Min fråga till Borg, när han har plockat klart med mobiltelefonen, är: Ser du inga problem med ert agerande?
Anf. 108 Anders Borg (M)
Herr talman! Regeringar i olika länder deltar i den här typen av arrangemang. Det gäller för de flesta europeiska länder, och det gäller för Sverige. Det hänger ihop med att det är viktigt för Sverige vilken bild av vår ekonomi och vår nation som ges i internationella medier och i internationella sammanhang.
Det pågår för närvarande en finansiell oro. En stor amerikansk bank kapsejsade häromdagen. Den dagen gick den svenska kronan från 6:01 till 5:99 för att i slutet av dagen landa på 6:01. I en period av historiskt finansiell turbulens låg alltså den svenska kronan i det närmaste slickad på dollarkursen 6.
Det hänger ihop med att vi har vunnit en trovärdighet för Sverige. Vi har informerat om att det som ofta beskrivs i internationella medier som en udda kollektivistisk välfärdsstat också är en effektiv ekonomi, också har en förmåga att sätta folk i arbete, också ser till att vi har teknologi, öppenhet och utveckling, också ser till att det är ordning på våra offentliga finanser.
För oss i den här regeringen handlar det bland annat om att förklara och stärka den bilden. Det handlar naturligtvis också om att svara på frågor om hur vi ser på svensk arbetsrätt, om den enda vägen att få en dynamisk ekonomi är att upphäva den svenska modellen eller om det finns andra vägar. Vi har naturligtvis ett ansvar för att förklara detta.
Det här är inget konstigt. Jag vill bara erinra om att statsrådet Hellström, talmannen Dahl, statsrådet Pagrotsky och statsrådet Lindh vid upprepade tillfällen deltog i World Economic Forum i Davos.
Jag lekte lite med min mobiltelefon, för jag ville bara snabbt räkna ut vad vi med dollarkursen i dag skulle betala för deltagande där. Om jag räknade rätt är det 500 000 för deltagande i seminariet i Davos och 1 ½ miljon för ett årligt medlemskap i World Economic Forum. Då framstår de 14 000 som The Economist fakturerar som närmast en bussbiljett. Men 250 000 amerikanska dollar eller 1 ½ miljon för att få ett socialdemokratiskt statsråd i en exklusiv krets är naturligtvis något helt annat än ett borgerligt statsråd som för 14 000 kronor finns tillgänglig i en avsevärt mindre exklusiv krets.
"Att säga en sak och göra en annan." Peter Hultqvist företräder Socialdemokraterna, det parti som tidigare hade regeringsmakten, som vid upprepade tillfällen har deltagit i den här typen av konferenser för att ge en korrekt bild av Sverige, vår ekonomi, vår välfärdsstat, våra offentliga finanser, för att försvara att vi är ett tryggt samhälle för svenska medborgare men också för dem som lånar ut pengar eller vill göra investeringar i ett land som Sverige.
När de socialdemokratiska ministrarna har deltagit i den typen av sammanhang har det inte handlat om hyckleri, om att säga en sak och göra en annan. Men när Peter Hultqvist, som är ledamot för det socialdemokratiska partiet i riksdagen, angriper en borgerlig regering när vi gör exakt samma saker, fast kanske inte lika exklusivt som på den socialdemokratiska tiden, blir det ett uttryck för hyckleri. Det är det naturligtvis inte. Det handlar om att försvara och förklara den svenska modellen. Det är vad den här regeringen ägnar sig åt vid den typen av sammankomster.
Anf. 109 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tycker egentligen inte att Borg har några förklaringar att komma med. Om svensk ekonomi är trovärdig eller inte avgörs inte av vare sig något toppmöte i Davos, något toppmöte på Grand Hôtel eller om man har 14 000, 50 000, 75 000, 250 000 eller 1 miljon. Det beror på hur det ser ut i statsfinanserna och vilken politik man bedriver.
Här är frågan om det är rimligt att statsråd ställer upp på sådana tillställningar. Om en socialdemokrat är inbjuden och säger nej kan jag faktiskt tycka att det är rätt bra. Det skulle du också kunna göra. Du skulle kunna säga nej utan att det skulle ändra en millimeter i den svenska ekonomin eller synen på Sverige. Jag lovar det. Det här blir svepskäl för att ställa upp i de exklusiva klubbar som man tydligen tror sig tillhöra när man har nått en viss nivå på olika sätt. Det här ger signaler om utvaldhet, exklusivitet och elitism.
Hur har den svenska demokratin byggts? Det är inte på Grand Hôtel i Stockholm, och det är inte heller på internationella konferenscenter. Det är på Folkets hus och i bygdegårdar. Det är möten utan avgifter. Det är möten där man har frivilliga arbetsinsatser. Det är det som har lett till något. Det är fullmäktigeförsamlingar, landsting och riksdag.
Politikerna måste agera på ett öppet sätt. De är valda av folket och måste medverka och återkoppla till sina väljare och värna om folkrörelsedemokratin.
Jag har också sett hur det på senare år har vuxit fram en sektor med lobbyister, PR-byråer, mediekonsulter och träffpunkter mellan olika elitgrupper i samhället som påverkar och förändrar demokratins villkor. Det talas om ökat avstånd mellan väljare och valda, mellan folket och samhällets elit.
Konferenser av det slag som nu viktiga delar av regeringen väljer att delta i är bara ett uttryck för denna samhällsutveckling. Regeringen har tydligen inte integritet att stå upp och säga nej i ett sådant läge. Sedan kommer försvaret att det kanske finns någon socialdemokrat som har varit på konferens någon gång. Det är väl inget försvar! Har du ingen egen uppfattning, Anders Borg?
Jag tycker inte att du verkar uppfatta problemet i sammanhanget. I den turbofart som nu mycket sker i och där samhällseliten forsar fram kanske det inte finns så mycket tid för eftertanke. Vad är det ministrar och andra i olika sammanhang ställer upp? Vad är det för värderingar som ligger i botten, och stämmer de överens med de intryck man försöker ge i valrörelser och annat? Vad är det för beteende som samhällets eliter låser in sig i när man är med i sådana här reservat där man diskuterar saker och ting med varandra?
Jag tycker att ni ska tänka efter och fundera på om symboler har betydelse. Vad ger detta för intryck kommunikationsmässigt? Var detta väl övertänkt? Tycker du att ni fick ut något extra av detta som i reell mening påverkar någonting över huvud taget när det gäller ekonomin i Sverige eller intrycket av att vi har hållfasthet i de offentliga finanserna? Jag tror inte det. De som är intresserade av sådant och värderar det ser på realfakta. För dem betyder inte en konferens på Grand Hôtel ett enda dugg.
Stanna upp och tänk till lite grann! Har ni fler sådana här konferenser på gång? Är det fler sådana här deltaganden planerade, och skulle du kunna tänka dig att säga nej?
Anf. 110 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Anders Borg har i debatten tagit upp den finansiella oron och bankkrisen. Låt mig citera två personer som jag tidigare har citerat i dag. Den förste är Rodney Alfvén, analyschef på Cheuvreux, som säger: "Värdet på SBAB och även Nordea har gått ned 20-30 procent. Jag tycker det är osannolikt att sälja ut i dagens finansiella osäkerhet." Den andre är Peter Malmqvist, Nordnets analyschef, som säger: "Som skattebetalare vill man ha ut det absolut bästa priset. Det får man inte idag."
Anledningen till att de uttalar sig är naturligtvis regeringens utförsäljningsplaner. Man syftar i de här sammanhangen på SBAB och Nordea. Men nog om detta nu, och vidare till själva interpellationsdebatten om den exklusiva gruppen, som man kanske skulle kalla innanförskapet, som Anders Borg, statsministern, Mats Odell och Lars Leijonborg har deltagit i.
Det är intressant att några som i valrörelsen pratade om en helt annan grupp nu vänder sig till dem som har råd att betala 14 000. Jag gissar att det inte är de arbetslösa, de sjuka, de föräldralediga eller de med sjukersättning som deltog i konferensen. Det kanske var några av de rådgivare på finansmarknaden som jag citerade här.
Det som är intressant är hur den nuvarande regeringen agerar. I valet pratade man om en grupp människor. Nu pratar man om den grupp som befinner sig i innanförskapet och så nära regeringskretsen man kan komma. Några av dem är goda vänner, gissar jag. Då är det intressant att i dag läsa vad statsministern uttrycker: "Borgerlighetens intressegrupper, för, utan att kanske alltid ha det klart för sig, de välbeställdas talan." Ja, det var väl därför ni gick dit, antar jag - för att lyssna just på de välbeställdas talan. Det är ju de intressegrupperna ni företräder.
Låt mig då fråga, Anders Borg: Vart har de personer tagit vägen som ni pratade om före valet? Varför valde ni att träffa innanförskapets grupper? Hur har ni tänkt träffa dem som inte befinner sig där och inte har råd att gå på dessa evenemang?
Anf. 111 Anders Borg (M)
Herr talman! Det är viktigt att Sveriges regering företräder Sverige. Det är viktigt att vi står upp för den svenska modellen och det svenska samhället och att vi förklarar varför Sverige är ett bra land att investera i, att starta produktion i, att köpa obligationer av och vara beredd att placera sina pengar i. Det är viktigt därför att det finns en lång rad vanföreställningar om Sverige som en illa fungerande kollektivistisk, genomreglerad och ineffektiv socialdemokratisk ekonomi. Så är inte längre fallet. Marknader har avreglerats, statsfinanser har sanerats, inflationen är i god ordning, skuldsättningen tas ned, arbetsmarknaden är flexibel och dynamisk och vi har börjat hitta vägar förbi de stora problem som en stram arbetsrätt historiskt har skapat.
Det här är viktiga synpunkter när det gäller Sverigebilden i internationella sammanhang. Den som inte tror att The Economist med det material som man där tillhandahåller för dem som följer Sverigeanalysen har någon betydelse är med förlov sagt naiv. Det är en av de centralaste tidskrifterna och aktörerna när det gäller ekonomisk information i ett globalt perspektiv, särskilt för dem som är långt ifrån Sverige. Våra grannländer har god tillgång till andra källor. Då är det viktigt att vi kan bidra till att ge en korrekt bild av den svenska modellen.
Sådant här har socialdemokratiska statsråd deltagit i inte någon enstaka gång - jag tror att det var så Peter Hultqvist formulerade sig - utan i praktiken vart och vartannat år. Man har varit på Bilderberggruppen, i Davos och på olika internationella investerarmöten i London, New York, Paris eller vad det kan röra sig om, för att ge en korrekt Sverigeinformation.
Det här är inte en diskussion om att det har skett en principförändring som gör att Sverige avviker. Det är andra regeringar i Europa som har precis samma deltagande.
Peter Hultqvist säger att en central moralisk princip är att man inte får säga en sak och göra en annan. Det är en rimlig moralisk princip. De regler som gäller för dig gäller för mig. De regler som jag vill pracka på andra måste jag naturligtvis själv efterleva. Det är så vi normalt förhåller oss till moral.
Då blir det problematiskt när Peter Hultqvist säger att detta är upprörande och förskräckligt och handlar om elitism och om att stänga inne demokratin när vi har sett socialdemokratiska statsråd år efter år åka på den här typen av möten. Då talar vi om helt andra avgifter. Detta kanske Eva-Lena Jansson missade, men är 1 ½ miljon mindre än 14 000? Är 500 000 kronor mindre än 14 000? Jag vet inte, men jag får lätt intrycket att det faktiskt är mer och att det har varit ännu exklusivare möten som socialdemokrater har deltagit i, vilket de gjorde rätt i. Det är bra att Leif Pagrotsky, Birgitta Dahl och Anna Lindh var med på dessa möten för att försvara centrala svenska intressen, för att förklara centrala delar av den svenska modellen och för att visa att vi är en modern, öppen ekonomi som fungerar i en globaliserad värld.
De diskussioner som Eva-Lena Jansson tar upp om olika aktörers synpunkter på utförsäljningsplaner hör rimligen hemma i en annan interpellationsdebatt som Eva-Lena Jansson kan ta med Mats Odell. Jag har naturligtvis inga synpunkter på detta.
Däremot är det så att utanförskapet är det centrala i regeringens arbete. Det är därför vi ser resultaten. Det var över 120 000 i minskat utanförskap förra året. Det är färre personer i arbetslöshet, färre personer i åtgärder, färre personer som har sjukpenning, färre personer som får socialbidrag och färre personer som är i förtidspension. Det är resultatet av regeringens politik, och vi är naturligtvis stolta över att vi har bidragit till att återupprätta full sysselsättning - att ta ett första steg på väg tillbaka till ett samhälle där det finns möjlighet för alla som vill och kan att vara en del av arbetsmarknaden.
Anf. 112 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Ni tog över i stort sett ett dukat bord när det gäller de ekonomiska frågorna. Ni tog över i ett läge då vi hade en högkonjunktur som sköljde in. Ni behövde inte göra särskilt mycket. Det ni hade att göra var att summera ihop en socialdemokratisk regerings arbete, och sedan har ni karat ur en massa pengar ur statsbudgeten genom skattesänkningar som i huvudsak har gått till de högavlönade. Så vi ska inte stå här och skryta upp oss alltför mycket nu!
Det är till och med så att frågan om deltagande i den här konferensen, som kostade 14 000 kronor för deltagare som kom utifrån, var lite problematisk ändå. Det var så här att till att börja med bad man att det skulle göras undantag från rutinerna och att medierna inte skulle få vara med. Det ordnades. Men sedan försöker man försvara sig med att problemet är att man egentligen inte kan påverka, och det gäller oavsett om det är fråga om en TCO-kongress eller Skolforum. Sedan konstateras att man ekonomiskt skulle kunna tjäna 3,8 miljoner på det här arrangemanget om man lockade 200 besökare. Det är tidningen Dina pengar som skriver.
Journalisterna på tidningen The Economist, Anders Borg - det vet du lika väl som jag - har Sverigeanalysen lika klar för sig oavsett om det här arrangemanget äger rum eller inte. De har gått igenom den ekonomi vi har i alla fall, och de artiklarna skrivs ändå, så det finns ingen anledning att ge någon bild av att det här var det stora informativa tillfället. Det här var någon sorts samhällselitens chans att träffa någon sorts affärselit och umgås under sådana former.
Symboler har betydelse. Symbolhandlingar har betydelse. Om det nu är så att ni är så konsekventa, rena, hela, tacksamma och exemplariska, varför då inte ta ett steg? Säg nej till att vara med på sådant här! Visa att ni är annorlunda!
Anf. 113 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Anledningen till att jag tog upp det här rådet och de två finansiella rådgivarna var att Anders Borg själv tog upp bankkrisen i USA. De råd som regeringen nu får är att inte sälja SBAB och Nordea, för det riskerar att bli en jättedålig affär för svenska folket. Vi har sagt det tidigare, och det finns andra som säger det nu.
Och jag kan tänka mig att just den typen av personer som kom med de här råden faktiskt deltog i den här typen av seminarier. Jag vet inte. Jag är inte säker alls. Jag känner inte så många som har råd att gå på seminarier som kostar 14 000 kronor. Jag
kanske
skulle ha råd, fast jag tycker att det är väldigt mycket pengar, och det skulle motsvara ungefär halva min lön efter skatt, så jag tror inte att jag skulle välja att betala den kostnaden.
Det är det jag försöker beskriva. När man, som statsministern själv, väljer att uttrycka det så att borgerlighetens intressegrupper alltid för de välbeställdas talan så är det klart att om man nu väljer att delta i ett sådant sammanhang uppfattar i alla fall jag det som att regeringen är intresserad av att göra det: föra de välbeställdas talan. Det är väl därför man har sänkt förmögenhetsskatten, håller på att omvandla fastighetsskatten till en kommunal avgift, fortsätter sänka skatten för dem som tjänar mycket och så vidare - och gynnar en grupp.
I det här fallet var det fråga om en väldigt sluten grupp med innanförskap. Det var därför jag valde att delta i den här diskussionen. Jag ställde frågan: Varför är gruppen med innanförskapet så himla viktig nu? Det var inte dem som åtminstone Anders Borg och Fredrik Reinfeldt pratade om tidigare. Det är väl viktigt att ha klart för sig att det finns många människor i Sverige att företräda, och då gäller det inte bara de som har råd att betala 14 000. Men jag har förstått regeringens prioritering i det här fallet, och det är de personerna.
Anf. 114 Anders Borg (M)
Herr talman! Peter Hultqvist talar om dukade bord. Vi minns hur det har låtit i den här kammaren. Det började med att arbetslösheten skulle gå upp när det blev borgerlig regering. Den har gått ned. Den är lägre. Vi har en rekordstark arbetsmarknad.
Vi fick veta att räntorna skulle stiga. Sverige skulle bli en risknation. Räntorna ligger lägre än i Finland och Danmark. De stiger inte trots internationell oro.
Vi fick veta att budgeten skulle förödas. Vi hade tappat greppet om de offentliga finanserna. Vi har vad man i de internationella tidningarna talar om som alla budgetöverskotts moder - ett mycket stort överskott i våra offentliga finanser.
Det talades om att det skulle bli låglönejobb, och det talades om lönesänkningsallians. Lönesänkningsallians hörde vi upprepas under hela valrörelsen, och nu har vi haft avtalsrörelsen. Kommunalarna, de som jobbar inom landstingen, de som jobbar inom kommunerna och de som jobbar inom handeln har fått rekordlyft på sina löner och rekordlyft på vad de har kvar i plånboken efter skatt, därför att vi har sänkt skatten för dem.
Det dukade bordet fanns inte när vår politik diskuterades i valrörelsen och har inte funnits när våra budgetar diskuterats. När nu vår politik börjar ge resultat, när utanförskapet pressas tillbaka och när vi börjar ta steg mot full sysselsättning - då har bordet helt plötsligt dukats om.
Men det där håller ju inte. Det är naturligtvis så att vi har skött svensk ekonomi på ett sätt som gör att vi är trovärdiga. Det är viktigt att vi förklarar det och att vi står upp för den svenska modellen.
Man kan naturligtvis raljera över Grand Hôtel, men Grand Hôtel är ändå någonting som jag tror för de flesta av oss också är förknippat med den svenska modellen. Grand Hôtel i Saltsjöbaden, ett annat Grand Hôtel, har varit en viktig del av detta, så det är naturligtvis så att den typen av mötesplatser också kan vara viktiga när vi bygger ett väl fungerande samhälle.
Eva-Lena Jansson säger att hon inte känner så många som kan gå på seminarier som man betalar 14 000 kronor för. Men det är ju bara att gå på nästa socialdemokratiska riksdagsgrupp! På nästa socialdemokratiska partikongress - där sitter de ju, personerna som bevistat seminarier för 250 000 dollar och 80 000 dollar. Det är väl bara att gå ett par varv runt och tala med dem, så kan vi väl notera att det inte är det som det handlar om. De har gjort sitt jobb. De har företrätt Sverige, på precis samma sätt som vi företräder Sverige och försvarar den svenska modellen även i internationella sammanhang.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.