postal infrastruktur
Interpellation 2001/02:403 av Bergström, Sven (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-04-23
- Besvarad
- 2002-05-13
- Anmäld
- 2002-05-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2001/02:403
av Sven Bergström (c) till statsrådet Mona Sahlin om postal infrastrukturDet är nu mer än tio år sedan den svenska postmarknaden avreglerades i början av 1990-talet. Det har inneburit att flera mindre aktörer börjat uppträda på den svenska postmarknaden. De flesta av dessa är mycket små enmansföretag som arbetar endast med lokal post i mindre städer. En större aktör är City Mail som finns etablerad främst i Stockholmsområdet men också i Malmö och Göteborg samt på Gotland. City Mail är dock verksam endast på marknaden för datoradresserad post.
De nya aktörerna har på detta område så här långt haft en begränsad betydelse för postmarknaden som helhet. På marknaden för enstaka brevförsändelser är Postens marknadsandel nära nog hundraprocentig och på området datoradresserad post fortfarande över 90 %.
Mer än tio år efter det att postmarknaden avreglerades har alltså Posten fortfarande en kraftigt dominerande ställning. Det kan finnas olika förklaringar till detta men en viktig förklaring är sannolikt att tillgången till den postala infrastrukturen inte är på konkurrensneutrala villkor i dag. På en avregleringsmarknad är det kanske naturligt att det inte är klart från början vad som är infrastruktur över huvud taget. Just att detta inte varit klart och lagreglerat har inneburit en del turbulens och komplicerade förhandlingar.
De nya privata aktörerna har hävdat att vissa system är infrastruktur och att de därför har rätt att få tillgång till dessa till någon form av självkostnadspris. När Posten inte velat acceptera synsättet att olika system är infrastruktur utan i stället Postens egendom som de har rätt att prissätta affärsmässigt gentemot konkurrenterna, eller inte tillmötesgå önskemål om tillgång till dessa över huvud taget, så har naturligen förhandlingarna dragit ut på tiden och de mindre aktörerna har haft en svagare position och förlorat ekonomiskt.
Detta har enligt uppgift bl.a. visat sig vid förhandlingar om postboxpriser. Posten hävdade från början att priset för en privat aktör att lämna in en försändelse till en postbox skulle vara 2:50 och att ersättning dessutom skulle betalas till Posten för den vinst som Posten gått miste om för att kunden valt att anlita en privat entreprenör i stället för Posten. Det finns flera liknande exempel från 1990-talet och tyvärr förefaller problemen att finnas kvar på en del områden.
I slutet av 1990-talet började det bli enighet mellan samtliga politiska partier i riksdagen om att den postala infrastrukturen är postnummersystemet, adressändringar, postboxar och eftersändning. Det framgår av betänkanden i frågan från trafikutskottet. När frågan utreddes av Post- och telestyrelsen visade det sig att i princip samtliga aktörer, utom Posten, var överens om att detta skulle betraktas som postal infrastruktur. Från de fria postoperatörerna signalerades en stark frustration över att olika förhandlingar om tillgången till den postala infrastrukturen gav ett så begränsat resultat.
Våren 1999 presenterade regeringen sin proposition om postal infrastruktur. Vid behandlingen i riksdagen av denna proposition gjordes vissa skärpningar av de förslag som regeringen lade fram i propositionen. Avsikten var att söka komma till rätta med problemen gällande tillgången till den postala infrastrukturen på konkurrensneutrala villkor. Riksdagen beslutade i enlighet med trafikutskottets betänkande på samtliga punkter.
En viktig fråga vid riksdagsbehandlingen var att en definition av postal infrastruktur skulle föras in i postlagen. Utskottet anförde:
"Frågor om den postala infrastrukturen är enligt utskottets mening av stor betydelse för en fungerande posttjänst. Det finns därför mycket som talar för att man inför en definition av begreppet postal infrastruktur i postlagen. Frågan bör emellertid först ytterligare utredas. Regeringen bör se till att så sker och snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag till lagändring." (1998/99:TU11, s. 18)
Bakgrunden var att Post- och telestyrelsen i sin utredning från mars 1998 lagt ett sådant förslag och att det vunnit remissinstansernas gillande. Det antogs kunna underlätta de förhandlingar som skulle komma om tillgången till den postala infrastrukturen om en definition av denna infördes i postlagen. Trots att tre år nu gått har inte regeringen återkommit med något förslag till riksdagen eller redovisat några skäl till dröjsmålen. I avsaknad av en klar definition av begreppet postal infrastruktur rapporteras också att vissa motsättningar kvarstå mellan aktörerna på postmarknaden.
I dag anser de fria postoperatörerna att de får betala ett för högt pris för tillgången till postboxarna. De menar att det inte är möjligt att drygt 60 öre och mer är en självkostnad för att lägga upp en försändelse i en postbox. (Även om det är mindre än Postens utgångsbud på 2:50.) De fria postoperatörerna anser också att priset för eftersändning är ännu längre ifrån någon form av självkostnadspris. Och priserna för postbox och eftersändning är fortfarande interremistiska mer än 2,5 år efter det att ändringarna i postlagen angående postal infrastruktur trädde i kraft.
Ett ytterligare problem som påtalats är att Posten hävdat att fingerade postboxar, dvs. postboxar som inte finns fysiskt men som hanteras på i stort samma sätt av Posten i förhållande till adressaterna, inte omfattas av postlagen och de regler som ställs upp där för prissättning och andra villkor för tillgången. Detta trots att PTS i ett yttrande anfört att så är fallet i enlighet med riksdagens motiveringar av vad som är postal infrastruktur.
Även i detta sammanhang framstår det som ett problem att det inte finns någon faktisk definition och att Posten utnyttjar denna otydlighet till sin fördel. Postens distinktion mellan fysisk och fingerad box har inneburit att övriga postoperatörer tvingas åka ut till fysiska adresser så att adressaten inte får all sin post samtidigt vilket är tanken med att betala för en box. Fingerade boxar har ofta tillkommit på grund av platsbrist och det är inte ovanligt att adressaten kommer in på postkontoret och hämtar sin post. Tidigare fick inte de lokala postoperatörerna ens lämna in försändelser till fingerade boxar. Om den lokala postoperatören försöker kompensera detta genom att vara hos adressaten före Posten ger detta upphov till extra kostnader. Det är just detta som Posten själv tar betalt för, nämligen att garantera leverans före ett visst klockslag tidigt på förmiddagen jämfört med att ha hela arbetsdagen på sig.
Tillgången till den postala infrastrukturen har varit ett problem sen postmarknaden avreglerades. Detta verkar vara en av förklaringarna till varför de mindre postoperatörerna har svårt att göra sig gällande och att därmed Posten fortfarande efter drygt tio års avreglering distribuerar 95 % av försändelserna på postmarknaden.
Enligt min mening är fortfarande tillgången till den postala infrastrukturen inte konkurrensneutral och det försvårar för de mindre postföretagen att bedriva sin verksamhet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga biträdande näringsministern:
1.Vad avser biträdande näringsministern att vidta för åtgärder för att tillgången till den postala infrastrukturen ska ske på konkurrensneutrala villkor?
2.Avser biträdande näringsministern att lägga fram förslag om att införa en definition av postal infrastruktur i postlagen i enlighet med riksdagens beslut?
3.Vilka ytterligare åtgärder avser biträdande näringsministern att vidta för att uppnå en väl fungerande postmarknad?
Debatt
(6 Anföranden)Interpellationsdebatt 2001/02:403
Webb-tv: postal infrastruktur
Protokoll från debatten
Anf. 14 Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 15 Sven Bergström (C)
Anf. 16 Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 17 Sven Bergström (C)
Anf. 18 Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 19 Sven Bergström (C)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.