Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

postal infrastruktur

Interpellationsdebatt 13 maj 2002
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 14 Statsråd Mona Sahlin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Sven Bergström har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att uppnå en väl fungerande postmarknad och för att säkerställa att tillgången till den postala infrastrukturen sker på konkurrensneutrala villkor. Sven Bergström har dess- utom frågat mig om jag har för avsikt att lägga fram ett förslag om att införa en definition av postal infra- struktur i postlagen i enlighet med riksdagens beslut. Jag vill börja med att betona att jag delar Sven Bergströms uppfattning att det är en nödvändig förut- sättning för en fungerande postmarknad att det finns en postal infrastruktur som är tillgänglig för alla post- operatörer på konkurrensneutrala villkor. I regering- ens proposition Postal infrastruktur anges: "Med postal infrastruktur avses här de system och anord- ningar som behövs för att postbefordran i samhället skall kunna fungera effektivt och tillförlitligt. Det som åsyftas är postnummersystemet, postboxar samt eftersändning av post och adressändring." Postoperatörernas tillgång till den postala infra- strukturen regleras i postlagen i och med att den nämnda propositionen antogs. Frågan har därefter varit föremål för utredning i två etapper. Post- och telestyrelsen, PTS, fick den 14 oktober 1999 i uppdrag av regeringen att ta initiativ till och organisera förhandlingar mellan Posten AB och övri- ga postoperatörer när det gäller dels Svensk Adress- ändring AB, dels eftersändningssystemet. Om för- handlingarna inte gav för alla acceptabla villkor skulle PTS föreslå hur dessa delar av infrastrukturen skulle kunna utnyttjas konkurrensneutralt. PTS skulle också utreda om en definition av begreppet postal infrastruktur borde införas i postlagen. I enlighet med vad som uttalades i trafikutskottets betänkande 1998/99:TU11 har regeringen rapporterat i frågan till riksdagen i budgetpropositionen för år 2001. Där redovisas att de förhandlingar som genom- förts avseende Svensk Adressändring AB och efter- sändningen lett till lösningar som får anses vara rättvist utformade. Vidare anges att PTS bedömt att genomförda ändringar i postlagen tillsammans med övriga åtgärder som vidtagits tillgodoser de uppställ- da målen för en konkurrensneutral tillgång till den postala infrastrukturen och att det därför inte är på- kallat att införa en legaldefinition av postal infra- struktur. Enligt PTS är det emellertid inte uteslutet att utvecklingen kan leda till att det kan komma att upp- stå behov av att i lag närmare definiera just detta. PTS har därefter fått i uppdrag att utreda resultatet av ändringarna i postlagen när det gäller postnum- mersystemet och anläggningar för postöverlämning. Om tillfredsställande lösningar inte uppnåtts skulle PTS, efter samråd med Konkurrensverket, föreslå vilka åtgärder, inklusive lagändringar, som krävs för att åstadkomma ett konkurrensneutralt samutnyttjan- de av infrastrukturen. Detta uppdrag redovisades till regeringen den 31 december 2001. Det har varit min avsikt att regeringen ska återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år 2003 med rapportering i frågan. Jag vill inte här föregripa regeringens rapporte- ring, men upplysningsvis kan nämnas att PTS redovi- sar att postnummersystemet och tillgången till an- läggningar för postöverlämning fungerar tillfreds- ställande och att PTS bedömer att det för närvarande inte finns behov av någon ytterligare reglering. Angående Sven Bergströms exempel om s.k. fingerade boxar, som enligt honom visar att tillgång- en till den postala infrastrukturen inte är konkurrens- neutral, handläggs ärendet på PTS. Jag kan därför inte uttala mig i frågan. Upplysningsvis kan också nämnas att PTS på eget initiativ har påbörjat en översyn av postlagen. En rapport om detta kommer att lämnas till regeringen under detta år. Till sist vill jag framhålla att regeringen aktivt deltar i arbetet med att skapa en inre marknad för posttjänster i Europa - detta för att övriga medlems- staters postmarknader, i likhet med vår egen, ska konkurrensutsättas och för att alla aktörer ska kunna delta på lika villkor. Samtliga parter verkar nu ha enats om en liberalisering med början den 1 januari 2003. Konkurrensutsättningen av den europeiska postmarknaden kommer visserligen att ske successivt och alltför försiktigt, men det är i alla fall en början. Sammanfattningsvis anser jag att tillgången till den postala infrastrukturen är en viktig fråga. Jag kommer att följa vad som sker på detta område mycket noggrant.
Sven Bergström (C)

Anf. 15 Sven Bergström (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Mona Sahlin för svaret på min fråga. Bakgrunden till frågan är den behandling vi hade av frågorna om postal infrastruktur här i riksdagen våren 1999, då vi i trafikutskottet skärpte regeringens förslag i några avseenden. Bl.a. tyckte vi att frågor om den postala infra- strukturen har så stor betydelse för en fungerande posttjänst att det finns anledning att införa en defini- tion av begreppet "postal infrastruktur" i postlagen. Vi sade också att frågan först bör utredas ytterligare. Regeringen bör se till att så sker och snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag till lagändring. Det är bakgrunden till det hela. Jag noterar att det finns vissa instämmanden i Mona Sahlins svar till mig. Hon är också angelägen om en konkurrensneutral tillgång till den postala infrastrukturen och säger att frågan behöver följas noga. Vi kan se på några viktiga delar i den postala inf- rastrukturen. Av svaret framgår att Post- och telesty- relsen fått i uppdrag att se över tillgången till den postala infrastrukturen och att Post- och telestyrelsen kommit fram till att någon lagändring inte behövs. Eftersändning är en viktig del i den postala infra- strukturen. Det sker t.ex. när en adressat flyttar. Om en adressat flyttar utanför det geografiska område där en postoperatör verkar måste det finnas möjlighet att anlita den i dag enda rikstäckande postoperatören, nämligen Posten, för att vidarebefordra försändelser. Det måste ske på ett praktiskt sätt om inte postkunder och adressater ska komma i kläm. Eftersändning är således en postal infrastruktur, och ingen ifrågasätter egentligen det. I propositionen skrevs det att icke- diskriminerande villkor ska gälla för tillgången till postboxarna, men motsvarande formulering finns inte för eftersändning. Konsekvensen är att Posten i för- handlingar med privata postoperatörer kan hävda att villkoren för eftersändning inte behöver vara icke- diskriminerande. Om man läser lagens bokstav så är det korrekt. Men är det rimligt och är det i enlighet med de beslut vi har tagit här i riksdagen? En efter vad jag förstår mycket starkt bidragande orsak till att propositionen gjorde denna distinktion mellan tillgången till postboxarna respektive efter- sändning var att postboxarna var väsentligt viktigare för de mindre postoperatörerna. Postboxarna var också prioriterade av Post- och telestyrelsen. Ungefär hälften av försändelserna går till postboxar för de mindre operatörerna. Postens s.k. självkostnadspris blir därför av yttersta vikt för att kunna bedriva någon verksamhet över huvud taget. Trafikutskottet blev också uppvaktat av ordföranden för Fria Postoperatö- rers Förbund. Att en del av den postala infrastrukturen är vikti- gare än en annan är en sak. Det innebär inte, enligt min mening, att Posten ska tillåtas att friare prissätta de andra delarna. Antingen är det infrastruktur eller också är det inte infrastruktur. Det kan inte rimligen vara postal infrastruktur lite grann. Är ett system postal infrastruktur ska det prissättas med någon form av självkostnadspris oavsett betydelsen för den pri- vata postoperatören. Det är därför som det är så vik- tigt att få en definition av postal infrastruktur införd i postlagen. Jag vill, mot bakgrund av det svar som statsrådet har gett och det som jag anfört i min interpellation om skillnaderna i villkor mellan tillgången till postboxar och eftersändning, fråga statsrådet om tillgången till den postala infrastrukturen enligt statsrådets bedöm- ning verkligen sker på konkurrensneutrala villkor. Om så inte är fallet, vad är statrådet beredd att göra för att konkurrensneutralitet ska uppnås?
Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 16 Statsråd Mona Sahlin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först och främst vill jag upprepa en sak som jag tror att både Sven Bergström och jag i grunden är överens om, nämligen betydelsen av den postala infrastrukturen och den ständiga bevakningen av att tillgången till den sker på konkurrensneutrala villkor. PTS bedömning, som har legat till grund för regeringens bedömning, är att det för närvarande inte finns ett behov av en definition i lagen men att man hela tiden måste följa utvecklingen. Det vill jag beto- na. Det är viktigt i sammanhanget. Ett annat exempel på en frågeställning som ska följas gäller postboxarna. Den har också funnits med i en av de rapporter som PTS har lämnat. Frågan är uppenbarligen aktuell återigen, precis som Sven Bergström redogjorde för. Frågan handläggs nu på PTS. Jag vet att Sven Bergström vet att jag därmed inte kan uttala mig i frågan. Jag kan bara notera att det mycket väl kan vara en konkurrensnackdel för de privata operatörerna om man tvingas byta boxnum- mer på det sätt som beskrivs. Frågan handläggs. Vi får se vad PTS kommer fram till. Jag vill också påminna om att PTS också har på- börjat en översyn av hela postlagen, mot bakgrund av att det är åtta år sedan den kom till. Som jag sade tidigare finns ett behov av att hela tiden följa om lagen uppfyller de krav som postmarknaden ställer i dag jämfört med hur det såg ut när lagen tillkom. Jag ser med spänning fram emot den rapporten. Vi får se om det då finns anledning att återkomma till en del av de frågeställningar som Sven Bergström tar upp i dag. Frågeställningen rör sig hela tiden. Därför är det viktigt med en översyn och tillsyn. Jag har stor re- spekt för PTS kompetens och kunskap i frågan och ser med stort intresse fram mot PTS översyn av post- lagen.
Sven Bergström (C)

Anf. 17 Sven Bergström (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag noterar att Mona Sahlin i grunden har en positiv inställning till att det ska finnas en konkurrens på den här marknaden och vill verka för att förbättra den. Det välkomnar jag. Hon säger dock att det inte för närvarande finns behov av en lagstift- ning på området. Det fungerar, enligt min mening, rätt olika när det gäller de fyra olika delarna av infrastrukturen. När det gäller t.ex. adressändringsbolaget Svensk Adressänd- ring AB och postnummersystemet verkar det fungera bra, och det är positivt. Detta utgör dock inget motiv för att inte åtgärda de problem som finns med andra delar av infrastrukturen. De problemen illustrerar tydligt att det behövs en definition av postal infra- struktur och att den behöver föras in i postlagen. Även om det inte finns några problem över huvud taget med tillgången till den postala infrastrukturen borde det i alla fall införas en definition i postlagen. Det skulle avsevärt minska risken för att de problem som vi har upplevt under hela 1990-talet återkommer. Post- och telestyrelsen konstaterar i sin senaste rapport, från december 2001, att det inte finns något reformbehov av två skäl, vilket är viktigt att titta på lite mer i detalj. Ett av skälen är att frågorna inte slutgiltigt prövats, framhåller man: "De problem som FPF har pekat på är av den ka- raktären att de antingen har lösts med stöd av de nya reglerna eller ännu inte ställts på sin spets så att reg- lernas ändamålsenlighet har kunnat prövas. Det sena- re gäller t.ex. farhågorna att det nya medlingsförfa- randet kan dra ut på tiden med negativa följder för övriga postoperatörer." Jag skulle vilja be statsrådet att själv tänka sig in i situationen för en lokal postoperatör. I mitt hemlän, i Bollnäs, har vi den s.k. Snoddasposten. Det låter kul, men den arbetar mycket seriöst. Det gäller t.ex. vill- koren för tillgång till postboxanläggningar och andra former av postal infrastruktur. Hur är förhandlingssi- tuationen? Klagar vederbörande till Post- och telesty- relsen? Lämnas en anmälan in till Konkurrensverket? Eller är det som vanligt, att småföretagaren räknar på om det är möjligt att fortsätta att eventuellt driva sin verksamhet med vinst och därefter accepterar det bud som kommer från statens förlängda arm i form av Posten? Om frågorna, som Post- och telestyrelsen anger, inte har ställts på sin spets är det självklart att Posten har tjänat på det och inte de lokala postopera- törerna. Det andra skäl som Post- och telestyrelsen anger är att eftersom Posten numera tillåtit de privata post- operatörerna att få tillgång till fingerade boxar finns inget reformbehov. Låt mig citera en gång till ur Post- och telestyrelsens rapport. "Yttrandet avseende de s.k. fingerade boxarna av- gavs tämligen nyligen. I ett brev daterat den 11 janua- ri 2002 meddelar Posten emellertid att man fr.o.m. den 1 mars 2002 kommer ta emot all boxadresserad post (dvs. även post till fingerade boxar) enligt villko- ren i det gällande normavtalet om insortering i post- boxar mellan Posten och FPF samt att göra vederbör- liga ändringar i avtalstexten. Med anledning härav torde de i rapporten redovisade problemen med finge- rade boxar vara ur världen varför den tidigare oenig- heten inte kommer att utgöra anledning att pröva hur tvistlösningsinstrumentet fungerar i praktiken." Det är precis det jag tar upp i min interpellation till statsrådet. De privata postoperatörerna har i dag tillgång till fungerande boxar - som enligt Post- och telestyrelsen är en del av den postala infrastrukturen - på nåder av Posten. Posten kan när som helst ändra sig, och därmed är tillgången stängd eller villkoren för tillgången starkt förändrade. Jag tycker att det här illustrerar behovet av att få en klar definition inskri- ven i postlagen. Jag skulle vara tacksam om Mona Sahlin kunde lätta lite mera på förlåten när hon säger att det "för närvarande" inte finns behov av en lagstiftning. Är hon ense med mig om att det behövs på sikt?
Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 18 Statsråd Mona Sahlin (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag är ledsen att behöva göra fråge- ställaren besviken. Jag vill inte lätta på förlåten, och det beror helt enkelt på att jag ser samma problem som Sven Bergström. Jag ser den här småföretagaren framför mig - jag har själv mött honom och henne ett antal gånger och vet att han och hon existerar där ute. Precis detta stöter jag på, och jag har ibland svårt att gå hela vä- gen och testa var gränserna går av de skäl som Sven Bergström angav. Jag är dock långtifrån säker på att småföretagar- nas problem skulle lösas med en definition i postla- gen. Den kommer ändå inte att kunna förutse alla förhållanden, alla konfliktsituationer, som kan uppstå. Den måste vila på konfliktlösningen, förhandlings- möjligheterna, och på PTS kompetens och möjlighe- ter på området. Där ligger alltså mitt stora intresse, och det är där- för jag just nu följer frågan om boxarna. Men jag ser också med intresse på hur en mer allmän översyn av postlagen kan täcka in de frågeställningar som Sven Bergström tar upp. Jag tror att det vore synd om man bara fokuserade lösningen på definitionen i postlagen, för jag är inte säker på att det är där hela lösningen ligger. Jag har inte avskrivit frågeställningen och tänker inte heller göra det. Förlåten får alltså vara kvar, och "för närva- rande" betyder också att den inte är borta.
Sven Bergström (C)

Anf. 19 Sven Bergström (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag respekterar naturligtvis det fak- tum att statsrådet inte går längre i dag. Jag tycker att det ändå är ett påtagligt steg framåt. På något sätt får man känslan av att regeringen, och möjligen också PTS, lever efter Bamses princip om att de som är väldigt starka också är väldigt snälla. Men i en konkurrenssituation som är knivskarp är det tyvärr inte så. Posten är den stora jätten på det här området, och om den inte dikterar villkoren så är den i alla fall oerhört stark. De små postoperatörerna, som ofta är enmansföretag, kommer i kläm och har inte den styrka som behövs för att kunna hävda sig mot den stora Posten. Posten är återigen - i april - anmäld till Konkur- rensverket eftersom den vägrar att låta de mindre postoperatörerna skicka den del av volymen som ligger utanför deras distributionsområde till de priser som normalt gäller för en kund inom Posten. Jag tycker att det är illavarslande. Då den lokala postoperatören inte sällan får an- svaret för en postkunds hela flöde måste den kunna skicka försändelser med Posten enligt den prislista som Posten tillämpar för sina övriga kunder. Men eftersom den lokala postoperatörens volymer kan komma från många olika kunder menar Posten att försändelserna från dessa kunder ska räknas separat, och därmed uppnås inte lika höga kvantitetsrabatter. Det är det som det hela handlar om. På den här punkten har alltså PTS anmält Posten till Konkur- rensverket. Det här exemplet visar, tycker jag, att man har en märklig definition av begreppet kund. Posten har en lokal postoperatör som kund. Då är det rimligt att det är den lokala postoperatören som räknas - inte hur många underkunder den har. Det finns t.o.m. exempel på att Posten har skickat fakturor till de lokala post- operatörernas kunder med åtföljande bad will för dessa postoperatörer. Jag hoppas att statsrådet noga följer frågan och är beredd att komma till skott så att vi slipper få den här situationen om och om igen. Jag håller med om att man inte kan förutse alla situationer som uppstår, även om man får en lagstiftning. Men det vore ändå en styrka för de fria postoperatörerna, som ofta är många och små, att få en sådan. Avslutningsvis vill jag fråga: Är statsrådet beredd att göra något för att få Posten att noggrannare följa konkurrenslagen?

Dokument

den 23 april

Interpellation 2001/02:403

 av Sven Bergström (c) till statsrådet Mona Sahlin om postal infrastruktur

Det är nu mer än tio år sedan den svenska postmarknaden avreglerades i början av 1990-talet. Det har inneburit att flera mindre aktörer börjat uppträda på den svenska postmarknaden. De flesta av dessa är mycket små enmansföretag som arbetar endast med lokal post i mindre städer. En större aktör är City Mail som finns etablerad främst i Stockholmsområdet men också i Malmö och Göteborg samt på Gotland. City Mail är dock verksam endast på marknaden för datoradresserad post.

De nya aktörerna har på detta område så här långt haft en begränsad betydelse för postmarknaden som helhet. På marknaden för enstaka brevförsändelser är Postens marknadsandel nära nog hundraprocentig och på området datoradresserad post fortfarande över 90 %.

Mer än tio år efter det att postmarknaden avreglerades har alltså Posten fortfarande en kraftigt dominerande ställning. Det kan finnas olika förklaringar till detta men en viktig förklaring är sannolikt att tillgången till den postala infrastrukturen inte är på konkurrensneutrala villkor i dag. På en avregleringsmarknad är det kanske naturligt att det inte är klart från början vad som är infrastruktur över huvud taget. Just att detta inte varit klart och lagreglerat har inneburit en del turbulens och komplicerade förhandlingar.

De nya privata aktörerna har hävdat att vissa system är infrastruktur och att de därför har rätt att få tillgång till dessa till någon form av självkostnadspris. När Posten inte velat acceptera synsättet att olika system är infrastruktur utan i stället Postens egendom som de har rätt att prissätta affärsmässigt gentemot konkurrenterna, eller inte tillmötesgå önskemål om tillgång till dessa över huvud taget, så har naturligen förhandlingarna dragit ut på tiden och de mindre aktörerna har haft en svagare position och förlorat ekonomiskt.

Detta har enligt uppgift bl.a. visat sig vid förhandlingar om postboxpriser. Posten hävdade från början att priset för en privat aktör att lämna in en försändelse till en postbox skulle vara 2:50 och att ersättning dessutom skulle betalas till Posten för den vinst som Posten gått miste om för att kunden valt att anlita en privat entreprenör i stället för Posten. Det finns flera liknande exempel från 1990-talet och tyvärr förefaller problemen att finnas kvar på en del områden.

I slutet av 1990-talet började det bli enighet mellan samtliga politiska partier i riksdagen om att den postala infrastrukturen är postnummersystemet, adressändringar, postboxar och eftersändning. Det framgår av betänkanden i frågan från trafikutskottet. När frågan utreddes av Post- och telestyrelsen visade det sig att i princip samtliga aktörer, utom Posten, var överens om att detta skulle betraktas som postal infrastruktur. Från de fria postoperatörerna signalerades en stark frustration över att olika förhandlingar om tillgången till den postala infrastrukturen gav ett så begränsat resultat.

Våren 1999 presenterade regeringen sin proposition om postal infrastruktur. Vid behandlingen i riksdagen av denna proposition gjordes vissa skärpningar av de förslag som regeringen lade fram i propositionen. Avsikten var att söka komma till rätta med problemen gällande tillgången till den postala infrastrukturen på konkurrensneutrala villkor. Riksdagen beslutade i enlighet med trafikutskottets betänkande på samtliga punkter.

En viktig fråga vid riksdagsbehandlingen var att en definition av postal infrastruktur skulle föras in i postlagen. Utskottet anförde:

"Frågor om den postala infrastrukturen är enligt utskottets mening av stor betydelse för en fungerande posttjänst. Det finns därför mycket som talar för att man inför en definition av begreppet postal infrastruktur i postlagen. Frågan bör emellertid först ytterligare utredas. Regeringen bör se till att så sker och snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag till lagändring." (1998/99:TU11, s. 18)

Bakgrunden var att Post- och telestyrelsen i sin utredning från mars 1998 lagt ett sådant förslag och att det vunnit remissinstansernas gillande. Det antogs kunna underlätta de förhandlingar som skulle komma om tillgången till den postala infrastrukturen om en definition av denna infördes i postlagen. Trots att tre år nu gått har inte regeringen återkommit med något förslag till riksdagen eller redovisat några skäl till dröjsmålen. I avsaknad av en klar definition av begreppet postal infrastruktur rapporteras också att vissa motsättningar kvarstå mellan aktörerna på postmarknaden.

I dag anser de fria postoperatörerna att de får betala ett för högt pris för tillgången till postboxarna. De menar att det inte är möjligt att drygt 60 öre och mer är en självkostnad för att lägga upp en försändelse i en postbox. (Även om det är mindre än Postens utgångsbud på 2:50.) De fria postoperatörerna anser också att priset för eftersändning är ännu längre ifrån någon form av självkostnadspris. Och priserna för postbox och eftersändning är fortfarande interremistiska mer än 2,5 år efter det att ändringarna i postlagen angående postal infrastruktur trädde i kraft.

Ett ytterligare problem som påtalats är att Posten hävdat att fingerade postboxar, dvs. postboxar som inte finns fysiskt men som hanteras på i stort samma sätt av Posten i förhållande till adressaterna, inte omfattas av postlagen och de regler som ställs upp där för prissättning och andra villkor för tillgången. Detta trots att PTS i ett yttrande anfört att så är fallet i enlighet med riksdagens motiveringar av vad som är postal infrastruktur.

Även i detta sammanhang framstår det som ett problem att det inte finns någon faktisk definition och att Posten utnyttjar denna otydlighet till sin fördel. Postens distinktion mellan fysisk och fingerad box har inneburit att övriga postoperatörer tvingas åka ut till fysiska adresser så att adressaten inte får all sin post samtidigt vilket är tanken med att betala för en box. Fingerade boxar har ofta tillkommit på grund av platsbrist och det är inte ovanligt att adressaten kommer in på postkontoret och hämtar sin post. Tidigare fick inte de lokala postoperatörerna ens lämna in försändelser till fingerade boxar. Om den lokala postoperatören försöker kompensera detta genom att vara hos adressaten före Posten ger detta upphov till extra kostnader. Det är just detta som Posten själv tar betalt för, nämligen att garantera leverans före ett visst klockslag tidigt på förmiddagen jämfört med att ha hela arbetsdagen på sig.

Tillgången till den postala infrastrukturen har varit ett problem sen postmarknaden avreglerades. Detta verkar vara en av förklaringarna till varför de mindre postoperatörerna har svårt att göra sig gällande och att därmed Posten fortfarande efter drygt tio års avreglering distribuerar 95 % av försändelserna på postmarknaden.

Enligt min mening är fortfarande tillgången till den postala infrastrukturen inte konkurrensneutral och det försvårar för de mindre postföretagen att bedriva sin verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga biträdande näringsministern:

1.Vad avser biträdande näringsministern att vidta för åtgärder för att tillgången till den postala infrastrukturen ska ske på konkurrensneutrala villkor?

2.Avser biträdande näringsministern att lägga fram förslag om att införa en definition av postal infrastruktur i postlagen i enlighet med riksdagens beslut?

3.Vilka ytterligare åtgärder avser biträdande näringsministern att vidta för att uppnå en väl fungerande postmarknad?