Nya kött- och mjölksubventioner

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Tina Ghasemi har frågat mig vad som får mig att tro att en ungdomsgaranti som den som fanns på 1990-talet och som sedan tidigare har fått så mycket kritik skulle fungera 25 år senare. Hon har även frågat om jag inte anser det vanskligt att göra förändringar när det gäller socialavgifterna för unga innan regeringen har några konkreta åtgärder som faktiskt kan skapa fler jobb för unga och som ökar incitamenten för företagen att anställa fler.

Låt mig börja med att säga att den höga ungdomsarbetslösheten är en av regeringens högst prioriterade arbetsmarknadspolitiska utmaningar. Unga ska inte vara långtidsarbetslösa. Regeringen är övertygad om att framgång i kampen mot ungdomsarbetslösheten förutsätter bred mobilisering och samverkan mellan bland andra arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting, det privata näringslivet och det civila samhällets organisationer.

Sammansättningen av arbetslösa ungdomar ser annorlunda ut i dag än tidigare. Andelen elever som inte är behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan har ökat. Läsåret 2013/14 var det 13,1 procent. Av dem som 2011 påbörjade en gymnasieutbildning fick endast 63 respektive 7 procent en gymnasieexamen eller ett studiebevis inom tre år. Den låga genomströmningen försämrar ungdomars möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden eller gå vidare till fortsatta studier. I syfte att fler ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning har regeringen beslutat om direktiv till utredningen En attraktiv gymnasieutbildning för alla (dir. 2015:31).

Jobbgarantin för ungdomar som infördes 2007 av den tidigare regeringen har kantats av stora problem. Ungdomar har fått vänta tre till sex månader på att få ta del av åtgärder från Arbetsförmedlingen, och väl i jobbgarantin har få ungdomar fått insatser som motsvarar hela sitt arbetsutbud.

Regeringen avser att stegvis införa en 90-dagarsgaranti för arbetslösa ungdomar. Denna syftar till att sätta en bortre gräns för hur länge en ung person ska kunna vara arbetslös, innan han eller hon erbjuds ett jobb, en insats som leder till ett jobb eller en utbildning. Denna gräns ska successivt kortas till 90 dagar. Garantin kommer att utgöras av befintliga arbetsmarknadspolitiska insatser för arbetslösa ungdomar inklusive de nya insatserna traineejobb och utbildningskontrakt. I december 2014 tillsattes en delegation med uppdrag att verka för att främja statlig och kommunal samverkan och utveckling av nya samverkansformer, Delegationen för unga till arbete. Delegationen ska verka för att arbetsmarknadspolitiska insatser mot ungdomsarbetslöshet får större genomslag på lokal nivå.

Kritiken mot tidigare kommunalt ungdomsprogram och ungdomsgarantin på 1990-talet var bland annat att ungdomarna förlorade kontakten med Arbetsförmedlingen och att det fanns stora regionala skillnader i genomförandet av de två programmen. Den nuvarande 90-dagarsgarantin bygger på samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommunsektorn i genomförandet av garantin och att Arbetsförmedlingen följer ungdomarna noga.

Traineejobb införs inom välfärdssektorn och bristyrkesområden som en form av subventionerad anställning. Målgruppen är arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år. Anställningen ska kombineras med en yrkesutbildning inom området för anställningen.

Utbildningskontrakt är en annan viktig del av 90-dagarsgarantin för arbetslösa ungdomar som nu införs. Utbildningskontrakt syftar till att arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år ska studera inom kommunal vuxenutbildning eller på folkhögskola med målsättningen att fullfölja en gymnasieutbildning. Inom ramen för kontraktet ska det vara möjligt att studera på såväl hel- som deltid. Om studierna bedrivs på deltid ska de kombineras med arbete, praktik eller annan insats inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. En förutsättning för utbildningskontraktet är lokal samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunen.

När det gäller slopad nedsättning av socialavgifter för unga visar studier från bland annat Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, att nedsättningen generellt har haft små effekter på sysselsättningen i förhållande till dess kostnad. Regeringen anser att resurserna i stället ska riktas till de ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland unga, 20-24 år, utan gymnasieutbildning uppgick 2014 till drygt 40 procent. Dessutom finns en grupp unga som varken arbetar eller studerar och som står helt utanför arbetsmarknaden, i vissa fall sedan flera år. Även i denna grupp finns det unga som är i behov av stöd. För dessa ungdomar är regeringens satsningar i vårpropositionen för 2015 på fler utbildningsplatser inom bland annat kommunal vuxenutbildning, utbildningskontrakt och traineejobb mycket viktiga. Dessutom beslutade regeringen i juni 2015 om direktiv till en samordnare för unga som varken arbetar eller studerar (dir. 2015:70).

Anf. 2 Tina Ghasemi (M)

Herr talman! Jag vill tacka Ylva Johansson för svaret. Dock blir jag bekymrad. Ni vill införa en 90-dagarsgaranti som lösning på hur ni ska få bukt med ungdomsarbetslösheten. Det känns både oansvarigt och idélöst. Ni prövade detta på 90-talet, då under namnet utvecklingsgarantin.

När Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering utvärderade garantin 2002 visade det sig att effekten var noll. Kommuner som inte införde garantin hade till och med lägre arbetslöshet än de som gjorde det. Trots detta är det en av få arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen har som lösning för att råda bot på arbetslösheten. Det är faktiskt inte sjyst mot den unga generationen. Ni har som regering en skyldighet att föra en ansvarsfull jobbpolitik.

Jag må vara för recycling, men inte när det kommer till dåliga politiska förslag. Men det handlar inte bara om att ni dammar av gamla och verkningslösa politiska förslag utan också om alla era löftesbrott till väljarna. Inför valet slog Socialdemokraterna fast att 90-dagarsgarantin för unga skulle vara det första regeringsbeslutet som S skulle ta när ni bildade regering. Alltså skulle regeringen fatta beslut om detta för över ett helt år sedan. Men vi vet att det inte har hänt.

Nyligen uppgav du, Ylva Johansson, att 90-dagarsgarantin kan vara på plats först till valet 2018 - ett löftesbrott.

De 30 000 traineetjänster som ni skyltade med före valet har minskat till blygsamma 3 200, alltså 26 800 färre än man lovade. Det är också ett löftesbrott.

I nuläget är frågan om det blir några traineetjänster över huvud taget. Jag tror att vi är många som känner löftessvek efter löftessvek. Saker som ni säger att ni ska göra gör ni inte. Saker som ni säger att ni inte ska göra gör ni.

Ett av de få vallöften som vänsterregeringen faktiskt har infriat är skattechocken i fråga om ungdomsjobb. I vårbudgeten beslutade regeringen att höja arbetsgivaravgifterna för unga, vilket är ett hårt slag mot ungas möjligheter till jobb.

Nya siffror från riksdagens utredningstjänst visar att regeringens politik slår mot ungas möjligheter till jobb runt om i landet. De ökade kostnaderna för höjningen av arbetsgivaravgiften motsvarar 50 000 heltidstjänster. Tusentals jobb riskerar alltså att försvinna till följd av Stefan Löfvens och regeringens politik.

Samtidigt som vi i Nya moderaterna lägger fram förslag för att underlätta för unga att få sitt allra första jobb går regeringen i motsatt riktning och tredubblar arbetsgivaravgifterna för dem. För varje ung anställd innebär det en ökad kostnad på 40 000 kronor om året. Att göra det dyrare att anställa leder inte till att fler får jobb - tvärtom.

Herr talman! Det finns tyvärr endast en enda garanti i regeringens så kallade jobbpolitik, och det är att jobben kommer att bli färre när man gör det dyrare att anställa, halverar RUT-avdraget och minskar ROT-avdraget. Listan kan göras lång.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson följande: Vad får arbetsmarknadsministern att tro att ungdomsgarantin, som sedan tidigare har fått stor kritik, skulle kunna fungera 25 år senare? Jag undrar också om inte arbetsmarknadsministern anser att det är vanskligt att göra förändringar i socialavgifterna för unga innan regeringen har några konkreta åtgärder som faktiskt kan skapa fler jobb för unga och som ökar incitamenten för företagen att anställa fler.

Anf. 3 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Till Ylva Johansson vill jag säga: Jaha, nu börjar vi igen - en ny termin med nya goda ansatser och många idéer. Vi har ännu inte sett regeringens budget, och vi har hört en del nyheter. Det ska bli spännande att se, till exempel när det gäller 90-dagarsgarantin, hur mycket pengar man avsätter till detta. Ansatsen är nämligen väldigt stark, och man tror att man ska få många människor i jobb eller utbildning.

Det är klart att detta är en av våra största utmaningar. Jag håller med om det arbetsmarknadsministern sa i sitt svar om att ingen ungdom ska vara långtidsarbetslös. Det är vi helt överens om. Det är verktygen vi kanske inte är helt överens om. Det sägs att ungdomsgarantin kommer att kosta 5-6 miljarder. Då undrar jag hur mycket det blir per ungdom. Hur mycket kommer varje jobb eller utbildningsplats att kosta?

Jag undrar också vilka det är som kommer att komma i fråga för den här typen av åtgärder. Ska man tvinga in ungdomar i detta - att komma in i den kommunala sektorn och till exempel jobba inom äldreomsorgen - eller ska de aktivt ha sökt jobb för att komma i fråga? Finns det några som helst krav, eller kommer det att gälla alla?

Jag läste i Göteborgs-Posten i går om ett företag som erbjöd 100 nya jobb men inte fick en enda sökande. De gick till Arbetsförmedlingen i juni månad, och de har ännu inte fått några sökande. Då blir man ju alldeles förfärad, eftersom det finns en så stor ungdomsarbetslöshet. Det handlar kanske om 140 000 ungdomar. Företaget kräver ingen utbildning och ingen erfarenhet, utan de sökande får utbildning på jobbet. De kommer att få en kollektivavtalsenlig lön. Då undrar man ju vad felet är. Varför söks inga jobb?

Vi har väl inte svaret här i dag, men jag reagerade på det Arbetsförmedlingens tjänsteman sa. Reglerna säger att arbetslösa som får a-kassa är skyldiga att söka jobb aktivt och att Arbetsförmedlingen är skyldig att informera kassan om så inte sker. Nu kanske inte alla dessa ungdomar har a-kassa, men ändå. Måste man inte söka vissa jobb?

Det är naturligtvis livsnödvändigt att Arbetsförmedlingen ska förmedla alla lediga jobb som finns till de ungdomar som står utan jobb. Vi kan ju inte göra så att vi i stället ska ha in dem i den typen av åtgärder som ungdomsgarantin kommer att ge, alltså traineeplatser i offentlig sektor och inom det kommunala. Det kan säkert vara gott och väl, men det kan inte vara en åtgärd där de som redan går på knäna inom äldreomsorgen och annat ska klara av att lösa ungdomsarbetslösheten.

Vad gör alltså ministern för att se till att Arbetsförmedlingen faktiskt förmedlar alla jobb och får in unga på de jobb som finns? Det gäller särskilt jobb som inte kräver någon utbildning. Det är en fråga. Jag vill också fråga vilka som kommer att komma i åtnjutande av den här garantin. Gäller det alla, eller kommer det att gälla vissa? Vad kommer det att kosta?

Anf. 4 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag tror att vi ska påminna oss om vilket resultat den politik Tina Ghasemi och Katarina Brännström nu lovordar faktiskt fick.

Under de åtta åren blev resultatet att skolresultaten sjönk som en sten. Allt fler ungdomar lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper för att söka in på gymnasieskolan, och det är allt fler ungdomar som lämnar utan att ha fullständig gymnasieexamen. Ungdomsarbetslösheten är så hög att Sverige får EU-stöd. Andra länder i EU betalar alltså till oss för att vi har så hög ungdomsarbetslöshet och för att den gamla regeringen inte klarade av att lösa detta. Arbetslösheten bland de ungdomar som saknar gymnasiekompetens är 40 procent.

Det blev resultatet av den politik man nu lovordar som så otroligt framgångsrik, med sänkta arbetsgivaravgifter och en stelbent hantering av Arbetsförmedlingen. Jag tycker att det är lite tråkigt att man hamnar i en moderat retorik i stället för att faktiskt bry sig om de problem vi har att lösa. De är nämligen stora.

Jag ska svara på de frågor som ställts. Vad är det som skiljer - jag tolkar frågan så - den 90-dagarsgaranti regeringen nu inför med den som gällde på 90-talet? Ja, vi har lärt av de misstag som faktiskt gjordes då. Då förde man över ansvaret på kommunerna och hade inte koll på varje individ. Nu gör vi inte på det sättet, utan ansvaret är kvar hos staten. Det är staten som har ansvaret, men vi inbjuder kommunerna till samarbete. Det är ett samarbete som nu grundläggs ute i 286 av Sveriges 290 kommuner, och det går väldigt bra både i arbetet med att söka upp varenda ung människa som inte arbetar eller studerar och i arbetet med att bygga hållbara strukturer mellan kommunen och Arbetsförmedlingen så att man kan samarbeta runt unga som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Är det vanskligt att ta bort en åtgärd som av den samlade expertisen och erfarenheten bedöms som dyr och ineffektiv? Det gäller alltså den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Nej, det är inte vanskligt, särskilt inte i en uppåtgående konjunktur när vi har ökad efterfrågan på ungdomar på arbetsmarknaden.

Katarina Brännström undrar lite upprört om vi ska tvinga ungdomar att arbeta. Ja. Ungdomar ska arbeta eller studera, och gör de inte det ska de i alla fall inte ha något stöd från Arbetsförmedlingen. Det är det krav vi ställer: Alla människor som kan arbeta ska arbeta, eller studera för att skaffa sig de kunskaper de behöver för att kunna arbeta. Det är den politik den här regeringen står för.

Vi tänker inte lämna ungdomar i passivitet, som den gamla regeringen gjorde. Den hade ett aktivitetsförbud för ungdomar när de skrev in sig på Arbetsförmedlingen; det skulle dröja tillräckligt lång tid innan någonting hände. Nej, det har vi inte råd med. Ungdomar ska arbeta eller studera, och det kommer den här regeringen att se till att vi lyckas med.

Anf. 5 Tina Ghasemi (M)

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte alls er logik, Ylva Johansson. Ert svar på den höga ungdomsarbetslösheten är alltså att ni ska höja skatten på jobben och höja skatten för företag att anställda. Ni ska också återanvända gamla förslag som redan har dömts ut. Är det era två konkreta förslag, att höja skatten på jobben och återanvända förslag som redan har dömts ut?

Till och med myndigheterna är ju kritiska. Under sommaren har vi kunnat läsa om svidande kritik från Arbetsförmedlingens generaldirektör. Han är på flera punkter kritisk till regeringens skattehöjningar, som han anser skadar arbetsmarknaden. Det gäller arbetsgivaravgiften för ungdomar, halveringen av RUT-avdraget och ett minskat ROT-avdrag. Arbetsförmedlingen vittnar för övrigt om att det kommer att ta lång tid innan traineejobben kommer i gång, vilket ytterst drabbar alla unga och de långtidsarbetslösa.

Regeringens politik skapar faktiskt oro på arbetsmarknaden. Höjda arbetsgivaravgifter oroar till exempel Svensk Handels utredningsinstitut, och man varnar för betydande negativa sysselsättningseffekter för unga. I detaljhandeln, samt i hotell- och restaurangnäringar med små marginaler, sker nu uppsägningar.

Var är er jobbpolitik, Ylva Johansson? Svaret kan inte vara att vi ska höja skatten på jobb och höja skatten för företag att anställa, samt återanvända gamla förslag som vi förkastade redan på 1990-talet.

Anf. 6 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Vi har ännu inte sett resultatet av den rödgröna regeringens politik, då man under det här året har styrt med Alliansens budget; så är det faktiskt. Då kan vi glädjande konstatera att arbetslösheten sakta har sjunkit. Det går alltså ganska bra med Alliansens politik, så jag tycker inte att arbetsmarknadsministern ska döma ut den helt och hållet.

Ungdomsarbetslösheten har varit väldigt hög i flera årtionden. Detta är inget nytt. För regeringen Persson var det ett stort misslyckande.

Vi gjorde det billigare att anställa ungdomar. Ni gör det dyrare. Det är väldigt svårt att se hur det ska kunna bli fler jobb, riktiga jobb. Det är möjligt att man ska kunna komma i åtgärder. Vi får väl se om ni kan klara av det. Men det blir statligt betalda jobb i kommunal sektor i stället för riktiga jobb. Så tillåt mig att tvivla en del på resultatet.

Det är bra att arbetsmarknadsministern säger att man inte kommer att få något stöd om man inte gör som det är sagt och att det ska finnas ett visst tvång i det här. Men jag fick inte svar på vad det här kommer att kosta, Ylva Johansson, och hur många platser det blir nästa år. Det vore ju rätt intressant att få veta vad det är vi talar om i verkligheten när det gäller ungdomsgarantin, inte bara fagra ord utan vad resultatet faktiskt ska bli.

Anf. 7 Patrik Björck (S)

Herr talman! Det är lärorikt att lyssna på Tina Ghasemi. Det är framför allt två lärdomar som man kan dra. Den ena är att det inte är ett gott råd att skriva replikerna i en debatt före debatten, för då blir det lite knepigt för den som lyssnar att förstå logiken i det Tina försöker säga. Arbetsmarknadsministern svarade ju på frågan vad som är skillnaden på den tidigare garantin och den nuvarande garantin. Då kommer Tina upp här, håller ett färdigskrivet inlägg och låtsas som att hon inte har hört vad arbetsmarknadsministern sagt. Det är ingen bra debatteknik; det kan man lära sig.

Det andra som man kan lära sig av Tina Ghasemis interpellationsdebatt här i dag, herr talman, är om faran i att bygga sin argumentation på illa underbyggda stopprepliker från mindre begåvade talskrivare på det moderata partikansliet. Vad är det som får mig att tro att ungdomsgarantin, som fanns på 90-talet och som fått så mycket kritik, skulle fungera i dag? Detta är en klassisk usel stoppreplik som någon tjänsteman på partikansliet har skrivit. Och det må väl vara hänt att den kan användas i stridens hetta vid något tillfälle, men att föra en debatt på en så illa underbyggd argumentation faller platt till marken.

När det gäller de andra frågorna om socialavgifterna för unga har arbetsmarknadsministern beskrivit hur den arbetsmarknadspolitiska åtgärden som man har satsat långt över 100 miljarder på inte har fungerat och hur samtliga forskare och olika organ som har tittat på den har dömt ut den som, precis som arbetsmarknadsministern säger, ineffektiv och dyr. Det vill säga: Det blev inga fler jobb för unga, men den kostade en massa pengar som vi kunde ha använt till någonting annat i stället.

Handels gjorde en koll på sina två största avtalsområden och gjorde en rapport om det. De konstaterade att när reformen om sänkt arbetsgivaravgift för unga hade varit i kraft i ett antal år var det färre unga anställda på Handels två största avtalsområden, och det är avtalsområden som anställer många unga. Det finns alltså inga belägg för att den reformen på något sätt fungerade för det som den syftade till. Den syftade till att minska ungdomsarbetslösheten, men det misslyckades. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Vad som är spännande nu är naturligtvis att följa det som kommer att hända framöver, och det ska man naturligtvis göra i en seriös debatt, gå vidare och se vilka reformer det är som fungerar. Vi socialdemokrater och arbetsmarknadsministern är naturligtvis intresserade av en sådan seriös debatt.

Vi hade i arbetsmarknadsutskottet i dag besök av Riksrevisionen. De har initierat ett nytt arbetssätt, att mer proaktivt följa upp om regeringens budgetförslag kan leda till den måluppfyllelse som är tänkt. Om man tar den debatten på allvar, herr talman, tycker jag att den kan vara väldigt spännande och intressant att följa. Där känner jag ett mycket gott självförtroende. Man har identifierat problemet med ungdomsarbetslösheten som att det är utbildning som saknas, att den stora gruppen arbetslösa är de som inte har gymnasiekompetens. När vi nu sätter in åtgärder för att rätta till det som är problemet känner jag mig väldigt tillfreds med att ta den debatten och se på uppföljningen på ett seriöst sätt i framtiden.

Anf. 8 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag hade egentligen bara tänkt lyssna på den här debatten. Men jag blev förvånad när jag hörde den och vill understryka det som Patrik Björck säger.

Vi pratar en hel del om läsa-skriva-garantin. Och det är viktigt att läsa svaret från arbetsmarknadsministern. När arbetsmarknadsministern svarar på Tina Ghasemis fråga, både skriftligt och muntligt, tycker jag att det blir konstigt när Tina Ghasemi fortsätter att upprepa att det är samma sak regeringen genomför nu som den tidigare regeringen gjorde.

När det gäller detta med samverkan med kommunerna och traineejobb står det i svaret om bristyrken inom den privata sektorn. Det tycker jag att Katarina Brännström borde läsa.

Det är dyrt att ge företag bidrag på det här sättet om det inte garanterar nya jobb. Den sänkta arbetsgivaravgiften för att anställa unga har ju gått till företag som redan haft unga anställda. Det har alltså inte skapat nya jobb. Däremot har det subventionerat redan befintliga arbeten.

Jag måste ställa en fråga till Tina Ghasemi, eftersom hon nämner att man per automatik skulle säga upp de unga när man inte längre får ekonomiskt stöd för dem. Innebär det att de företagare som haft anställda som har fyllt år - för de flesta unga tenderar att fylla år och därmed passera gränsen för när företagarna får de sänkta arbetsgivaravgifterna - har sagt upp alla som blivit 26 och 27 år? Vad har hänt i företaget? Eller är det en genomtänkt idé att man inte ska ha kvar unga, att de bara ska få vara där en kort tid medan man har bidrag för dem och sedan ska man inte ha dem kvar?

Om Tina Ghasemi nu hävdar att hon har fakta på bordet, vilket jag inte tycker att hon har, borde hon kunna redovisa hur många av de unga som har blivit uppsagda när de fyllt år och arbetsgivaren därmed inte längre fått de här bidragen.

Anf. 9 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Tina Ghasemi har uppfattat att politiken har bytt riktning, och det är helt riktigt. Nu är det slut med ineffektiva skattesänkningar som lösningen på alla problem. Det var en politik som inte löste jobbfrågan utan tvärtom lämnade oss med en oerhört hög och svår arbetslöshet. Det är en politik som har lett till att Sverige har stora underskott. Det är en politik som har lett till att arbetsgivarna har svårt att rekrytera personal nu när det går bra och man skulle vilja expandera.

Det är rätt uppfattat, Tina Ghasemi, att det är en ny inriktning i politiken. Nu ska vi lösa ungdomsarbetslösheten på riktigt. Och det som ska döma mig och regeringen är verkligheten. Vi ska inte vara styrda av ideologiska dogmer. Vi ska vara styrda av pragmatism. Det som fungerar ska vi fortsätta med. Det som inte fungerar ska vi sluta med.

Det som inte har fungerat är den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Den var oerhört dyr. Precis som Patrik Björck sa har man satsat drygt 100 miljarder på en politik som har haft föga effekt på ungdomsarbetslösheten. Den tar vi bort.

I stället satsar vi på det som nu efterfrågas, att ungdomar ska få rätt kompetens för de jobb som finns. De som inte har gymnasiekompetens ska få stöd att kunna få det. För att lösa detta kommer det att kräva samverkan med såväl arbetsgivare som kommuner och arbetsförmedling. De ungdomar som inte har rätt kompetens för de yrken där de lediga jobben finns får en kombination av anställning och yrkesutbildning till de yrken där vi i dag har en allvarlig brist. Ett sådant yrke är undersköterska. Det riskerar att leda till att vi inte klarar att upprätthålla en tillräcklig kvalitet i välfärden och i äldreomsorgen om vi inte gör stora satsningar på att utbilda fler undersköterskor.

Katarina Brännström frågar: Vad ska resultatet bli? Resultatet ska bli att vi löser ungdomsarbetslösheten på riktigt. Ingen ung människa ska gå arbetslös mer än max 90 dagar. Det är det resultatet jag ska mätas emot.

Vi kommer att vidta de åtgärder som krävs för att vi ska klara det. Vi börjar med utbildningskontrakt och traineejobb, men det finns mycket mer i verktygslådan. Framför allt handlar det om att möta varje individ individuellt. Behöver vi göra justeringar så gör vi det. Vi ska se till att resultatet inte blir något att skämmas för när vi möter väljarna 2018.

Låt oss jämföra med den gamla regeringen. Den utlovade oerhört stora effekter av yrkesintroduktionsanställningarna. Det är en bra metod som vi ska fortsätta med och en anställningsform som har potential och kan växa. Men man måste se verkligheten. Det gick inte alls så fort som den gamla regeringen trodde. Då gäller det att vara pragmatisk och få saker och ting att fungera på riktigt.

Herr talman! Regeringen var bunden av en borgerlig budget fram till i våras när vi kunde lägga vår vårändringsbudget. Men en sak vill jag ha sagt: Regeringen har ingen gång under det gångna året bedrivit borgerlig politik.

Det första som hände när jag tillträdde som arbetsmarknadsminister var att vi ändrade styrningen av Arbetsförmedlingen. Nu är det tillåtet att jobba flexibelt, att inte vara hårt styrd av tidsgränser, att möta individerna individuellt, att göra insatser från första dagen och att samarbeta med andra. Det ger effekt på arbetslösheten.

Anf. 10 Tina Ghasemi (M)

Herr talman! Först vill jag bemöta Patrik Björcks klassiska manliga härskarteknik. Jag skriver alla mina uttalanden och tal själv och har ingen politisk sekreterare som gör det åt mig. Men vill man inte diskutera sakpolitik är det lätt att ta till härskarteknik. Det kvarstår väl bara för Patrik Björck att kritisera att jag är kvinna.

Ylva Johansson nämner arbetsgivaravgifterna. De ökade kostnaderna för höjningen av arbetsgivaravgifterna motsvarar 50 000 heltidstjänster. Det är alltså tusentals jobb som riskerar att försvinna till följd av er politik. Det är lite magstarkt att bara vifta bort det som en åtgärd som inte fungerar.

Regeringens lösningar på dagens och framtidens utmaningar präglas av en stor dos nostalgi. Till exempel gör regeringens eget expertorgan, Finanspolitiska rådet, bedömningen att regeringens politik leder till ca 37 000 färre jobb än vad som annars hade skapats. När ni gör det dyrare att anställa blir det färre jobb, inte fler. Det vet regeringen. Varför skulle man annars kompensera kommunerna för de höjda arbetsgivaravgifterna?

Ylva Johansson säger att ingen ung ska gå arbetslös. Det är jättebra. Men det är många fagra ord och inte så mycket konkret. När kommer ni att genomföra det ni har lovat?

Vi kommer att följa upp detta noga eftersom det är en mycket viktig fråga, inte minst för den unga generationen.

Anf. 11 Patrik Björck (S)

Herr talman! Nu får väl ändå Tina Ghasemi lyssna. Det var det att hon skrev replikerna själv som var problemet. Det var det jag påpekade. Problemet var att hon skrev dem före debatten och därför inte kunde ta in arbetsmarknadsministerns svar i den fortsatta debatten. Då blev debatten lite haltande. Att hon skriver dem själv är jag helt övertygad om. Problemet är att hon skriver dem före debatten, och då blir debatten lite märklig att lyssna på.

Jag sa inte att det var en talskrivare som hade skrivit hennes inlägg. Jag sa att det är en fara att bygga sin argumentation på illa underbyggda så kallade stopprepliker från mindre begåvade talskrivare på det moderata partikansliet. Det var exakt så jag uttryckte mig.

Så till sakfrågan. Vi har gått igenom det att socialavgifterna för unga inte har fungerat. Jobbgarantin för ungdomar som Tina Ghasemis moderata regering genomförde en gång i tiden, vad ledde den till? Det kan vara lite intressant att ha som perspektiv. Det enda den ledde till var att man stängde ute ungdomar från det som forskningen säger är det viktigaste: tidiga insatser. Man satte in en stor käpp i maskineriet och förstörde många ungdomars möjlighet att bryta arbetslösheten genom att stänga ute dem från insatser. Det var vad den borgerliga garantin egentligen stod för.

Anf. 12 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag fick inget riktigt svar av Tina, men det kanske berodde på att hon hade lite kortare talartid och behövde svara arbetsmarknadsministern.

Men det svar hon ändå gav tolkar jag som att hon ger mig rätt. Dessa arbetsgivare är bara intresserade av billig arbetskraft, och de unga får sluta när arbetsgivarna inte längre får bidrag. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Dessa jobb skulle försvinna per automatik när de unga fyllde ett visst antal år om man inte tog in någon ny som var under åldersgränsen.

Det är orimligt att bygga ett samhälle på att sortera ut människor utifrån ålder. Det är åldersdiskriminering. Det är också viktigt att säkerställa att ungdomar får vara kvar på sin arbetsplats trots att de fyllt ett visst antal år. Den sänkta arbetsgivaravgiften var ju begränsad till en viss ålder.

Många av de arbetsgivare som Tina Ghasemi nämner har som system att ha bara unga arbetstagare. Då subventionerar man bara en bransch som inte har för avsikt att anställa över denna åldersgräns.

Frågan är: Är äldreomsorg samma sak som hotellverksamhet? Nej, jag tycker inte det.

Anf. 13 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

Herr talman! Tina Ghasemi väljer att referera till Finanspolitiska rådet men gör det lite ohederligt. Hon tar upp enbart den del där Finanspolitiska rådet beräknar vad regeringens finansiering av politiken kommer att få för effekt, inte där man tittar på effekten av regeringens satsningar.

Finanspolitiska rådet är dessutom en av de instanser som starkt stöder att sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar är en mycket ineffektiv och dyr åtgärd.

Herr talman! Man kan föra teoretiska resonemang. Det gjorde den gamla regeringen. Man sa: Om vi försämrar a-kassan tillräckligt mycket löser vi arbetslösheten. Om vi hotar folk med fas 3 löser vi arbetslösheten. Om vi sänker arbetsgivaravgiften för ungdomar löser vi arbetslösheten.

Problemet var att det inte funkade i verkligheten.

Låt oss komma ihåg när vi ska utvärdera olika regeringars politik vilka det var som skapade situationen med rekordhög ungdomsarbetslöshet, som sa att satsningar på utbildning och riktiga jobb inte skulle fungera och som sa att sänkt arbetsgivaravgift var enda vägen.

Väljarna kan välja en regering som gör fantastiska prognoser men som misslyckas med verkligheten eller en regering som tar problemen på allvar och som kommer att kunna visa resultat. Jag räds inte att möta väljarna 2018 när det gäller ungdomsarbetslösheten.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 49 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jens Holm frågar om Sverige avser att motsätta sig nu presenterade bidrag på jordbruksområdet, i synnerhet till mjölk- och köttproduktionen, samt vad jag tycker om det föreslagna köttinstitutet och hur jag anser att de stora överskotten på mjölk, smör och kött ska hanteras.

Det är en svår situation för jordbrukare i EU. I Sverige har våra mjölkbönder det särskilt svårt till följd av fortsatt låga mjölkpriser. Diskussionerna på EU-nivå har intensifierats under våren, och på jordbruks- och fiskerådet den 14 mars presenterade kommissionen 13 åtgärder för att avhjälpa den svåra situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller den första fråga som Jens Holm ställer vill jag börja med ett förtydligande. Några av de åtgärder som listats planerar kommissionen att vidta, och några åtgärder ska analyseras vidare av kommissionen. Det är alltså inte frågan om ett samlat åtgärdspaket som ministerrådet beslutar om. Några av dessa åtgärder faller även under kommissionens befogenheter.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har reformerats, men det har hela tiden funnits system för marknadsåtgärder. I förhållande till marknadspriset är interventionspriserna mycket låga och främjar således inte ökad produktion. Förslaget om att öka interventionskvantiteterna är en följd av att det nuvarande taket för skummjölkspulver har nåtts. När taket nås träder annars ett anbudsförfarande i kraft, som innebär snarlika kostnader för EU. Skillnaden för sektorn med högre interventionskvantiteter är ökad förutsägbarhet avseende priset. Kommissionen bedömer att denna höjning ryms inom nuvarande budget. Med detta i beaktande röstade Sverige ja till kommissionens förslag.

I sammanhanget måste jag också påpeka att Sverige är en av få medlemsstater som drivit på för marknadsorienterade lösningar. Flera medlemsstater har efterfrågat åtgärder som kan vara produktionsdrivande. Bland annat har höjda interventionspriser och höjda nivåer för statsstöd enligt de minimis efterfrågats. I dessa diskussioner har Sverige konsekvent framhållit vikten av marknadsorientering, rättvis konkurrens mellan medlemsstaterna och åtgärder som på lång sikt kan skapa bättre förutsättningar för EU:s jordbrukare. Detta är något som jag kommer att fortsätta att vidhålla.

Vad gäller Jens Holms andra fråga vill jag förtydliga att ett marknadsobservatorium inte utgör ett ingrepp i marknaden. Dess uppgift är enbart att samla information om bland annat priser och produktion. Det finns sedan tidigare ett liknande observatorium för mjölk vilket har fungerat bra. Genom detta kan aktörerna få information om marknadsläget och prisutvecklingen. Producenter kan då ges möjlighet att anpassa sin verksamhet utifrån rådande omständigheter.

Den svåra situationen på mjölkmarknaden globalt är en följd av att utbudet för närvarande är större än efterfrågan. Därför sjunker priserna på mjölk. En avreglerad marknad innebär att priserna rör sig allteftersom efterfrågan och utbud förändras. Det innebär att produktionen stimuleras eller bromsas beroende på priset, så att marknaden kan nå bättre jämvikt. De lager, offentliga och privata, som ökar just nu kommer successivt att säljas på den öppna marknaden. Den långsiktiga efterfrågan på mjölk i världen fortsätter samtidigt att öka, och det innebär att det kan finnas en god framtid för företag som är konkurrenskraftiga.

Anf. 51 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi vet att en alltför stor konsumtion av kött och av animalier överlag får en negativ påverkan på miljön och klimatet. Det är en fråga som jag och landsbygdsministern har debatterat tidigare i kammaren. Låt mig ge ett exempel.

De utsläpp som den totala konsumtionen av kött- och mjölkprodukter i Sverige leder till motsvarar ungefär de samlade utsläppen från våra 4,4 miljoner personbilar i Sverige. Vad gäller bilarnas utsläpp finns en hel del styrmedel och beslut för att minska de utsläppen. Men för konsumtionen av livsmedel, och animalier i synnerhet, finns inga styrmedel.

Vi vet också att en alltför stor konsumtion av animaliska livsmedel är dåligt för folkhälsan. Det är därför man i de nordiska näringsrekommendationerna förordar en minskad köttkonsumtion. Detsamma gör vårt svenska livsmedelsverk. Även Världshälsoorganisationen konstaterade för ett tag sedan att köttkonsumtion kan vara cancerframkallande och uppmanar till en minskad konsumtion av kött.

Det är därför jag tycker att EU-kommissionens stödpaket på hundratals miljoner euro till europeiska livsmedelsföretag är så destruktiv. Det handlar om att man ska främja en ökad konsumtion av jordbruksprodukter, i synnerhet en ökad konsumtion av kött och mjölk här i Europa. Främst satsar man många miljoner euro på att öka exporten av produkterna till andra länder.

Vad gäller export av animalier till andra länder är Kina ett sådant land som EU har pekat ut dit man särskilt vill öka exporten av kött och mjölk. Vi vet sedan tidigare att man i Kina och i hela Sydostasien äter mycket mer vegetabilier och mindre kött. Det är en bra kosthållning. Det leder till minskade utsläpp och bättre folkhälsa.

Det som EU nu gör, med stöd av våra skattepengar, är att försöka få kineserna att konsumera mer av kött och mer av mjölk. Varför? Varför backar den svenska regeringen upp de förslagen?

Varför, Sven-Erik Bucht, ska kineserna öka sin konsumtion av kött och mjölk? Vore det inte bra om vi i Sverige och västvärlden levde lite mer som kineserna och drog ned på vår köttkonsumtion?

Jag får inget klart svar från dig, Sven-Erik Bucht, om det europeiska köttinstitut som ska inrättas. Det är klart att animaliebranschen kan få inrätta ett europeiskt köttinstitut om de vill, men varför ska det finansieras med offentliga medel? Är det verkligen någonting som den svenska regeringen stöder, Sven-Erik Bucht?

Jag vill också fråga överlag: Varför ska vi spendera mer pengar på det som vi vet smutsar ned vår planet och försämrar folkhälsan? Borde vi inte i stället se den nuvarande kris som finns inom jordbrukssektorn som en möjlighet - en möjlighet att ställa om till ett mer hållbart jordbruk och mer produktion av hållbara livsmedel? Det är dit pengarna ska gå, inte till det som smutsar ned och försämrar folkhälsan. Håller inte ministern med?

Anf. 52 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Herr talman! Ett av de livsmedel som vi diskuterar i och med Jens Holms interpellation är mjölken. Mjölksektorn och mjölkmarknaden gick igenom en ganska stor förändring förra året i och med att mjölkkvoten i Europeiska unionen avskaffades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att sätta det i lite perspektiv: Under perioden utan mjölkkvoter förra året, den 1 april till och med den 30 november, var uppgången för EU:s mjölkproduktion 3,2 miljoner ton. Det motsvarar en ökning på ungefär 3,3 procent jämfört med samma period 2014. Det resulterade i att EU på åtta månader vägde in 100 miljoner ton mjölk. Under samma period minskade den svenska mjölkinvägningen enligt EU:s statistik med 0,2 procent.

Om man tittar på vilka länder som drar nytta av de avskaffade mjölkkvoterna ser man att det är länderna i den nordvästra delen av EU. Stora producenter som Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Polen ökar sin produktion mycket. Men även mindre producentländer som Irland, Belgien och Danmark ökar sin produktion. I siffror ökade Irland sin produktion med nästan 16 procent, Belgien med över 10 procent och Nederländerna med 9 procent under perioden april till november.

Med pressade priser internationellt har EU:s uppköp av mjölk och mjölkpulver blivit ett mer intressant alternativ för mejerierna. Under 2015 såldes 40 000 ton skummjölkspulver, SMP, till intervention och uppköp. I januari i år öppnar EU ett nytt interventionsåtagande fram till och med september på maximalt 109 000 ton. Det mesta, eller i alla fall hälften, av ökningen av mjölkproduktionen under förra året går direkt till interventionslagren. EU ger stöd till privat lagring av mjölkpulver. År 2015 lagrades över 50 000 ton SMP. Under 2016 har det lagrats över 10 000 ton i privat lagring.

Jag skulle vilja säga att det är tveksamt om det ligger i tangentens riktning att den inslagna linjen är gynnsam för svensk mjölkproduktion. Det tar som vi vet lång tid att ställa om mjölkproduktion. Det kanske är väl hårt att kalla detta för en EU-mjölkbubbla, men det är något i den stilen, och det kan få långtgående konsekvenser.

Det finns två saker som landsbygdsministern lyfter fram i sitt interpellationssvar som jag tycker är lovvärda: Jag tror att regeringen är rätt ute när man talar om att det är marknadsorienterade lösningar som måste till, och de föreslagna åtgärderna måste ske inom EU:s ordinarie budget. Det är helt centralt att det sker inom budget.

Även om man förespråkar marknadsorienterade lösningar och även om man säger att det ska vara inom EU:s ordinarie budget ser vi dock nu att produktionen ökar, och den ökar långt mycket snabbare än efterfrågan. Problemet växer alltså i magnitud. Även om man kan se i en lite längre tidshorisont att efterfrågan i världen ökar verkar de stora överskott som Jens Holm nämner inte kunna hanteras här och nu. Man talar om hur de kan hanteras, men det känns lite oöverstigligt att kunna få ett svar på när de kan hanteras. När jag ser siffrorna på ökad produktion och minskad efterfrågan känns det som att den tidpunkt när vi blir av med de stora lagren ligger långt efter det att landsbygdsministerns mandatperiod är slut. Det tycker jag är oroande.

Anf. 53 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att ordet "globalt" inte fanns med på min utskrift. Det har fallit bort av någon anledning. Det skulle givetvis ha varit där, för så är det i det svar som har kommit till kammaren. Jag har ingen förklaring till detta. Ursäkta!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har varit starkt pådrivande för marknadsorientering inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Det har vi varit under lång tid, sedan vi gick med i gemenskapen. Vi har lång erfarenhet, och vi vet att omfattande marknadsregleringar leder till produktion mot stöd i stället för produktion mot marknaden. Jag är överens med Jens Holm om att vi måste ha de principer som guidar politiken i riktning mot mer marknadsinriktade lösningar.

Jag är dock medveten om att situationen för mjölkbönderna är mycket utmanande. Det har varit en långvarig nedgång på mjölkpriserna globalt på grund av överproduktion men också på grund av obalans i världsmarknaden när det gäller importen till Kina och Ryssland, då denna kraftigt har minskats.

Vi har ett ansvar, och jag har det som ansvarigt statsråd för dessa områden, för att vidta åtgärder för att hitta problematiska områden där vi kan överbrygga denna tid. Alla bedömare visar ju att en ökad global befolkning också kommer att innebära en ökad efterfrågan på denna typ av produkter. Den bedömning som experterna gör nu är att i slutet av 2016 eller 2017 kommer kanske priserna att börja röra sig uppåt, men tyvärr inte ännu.

Förra hösten fattade man beslut om att gå in med nationella kuvert för att understödja Europas mjölkbönder. Sverige finansierade detta med 100 procent, och det stöd som gick direkt till svenska mjölkbönder omfattade 155 miljoner totalt. I de diskussioner som förs om vilka åtgärder man nu ska vidta för att mildra den kris som råder finns många olika ingångar. Sveriges position är att vi ska jobba för att få göra tidiga förskottsutbetalningar i både gårdsstöd och landsbygdsprogramstöd. Vi ska också jobba mycket mer med exportfrämjande åtgärder, forskning och utveckling. Vi ska hitta riskhanteringssystem och nyttja finansiella instrument för att minimera risker.

Sverige har jobbat intensivt med exportfrämjande åtgärder, som har gett resultat. Vi har bland annat gått in med 10 miljoner för det exportgodkännande som Livsmedelsverket och Jordbruksverket har. Vi har gått in med 3 miljoner för en permanent livsmedelsattaché i Peking. Vi har jobbat med främjanderesor. Detta har resulterat i ett flertal godkännande av produkter i Kina, Hongkong och Japan, och det kommer fler saker. Det handlar om att komma ut på nya marknader.

Man höjer volymen, men det är inte på det sättet ett pris fungerar. Det skulle inte driva på produktionen i riktning mot stöd, utan det här är mer av att kunna hitta en balans i de marginalvolymer som kommer. Priserna för intervention är dessutom extremt låga - betydligt mycket lägre än de var förra gången man gick in med intervention.

Anf. 54 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tycker inte riktigt att jag fick svar på alla mina frågor. Min grundfråga är: Ska vi med gemensamma medel, alltså med Sven-Erik Buchts, mina och andras skattepengar, subventionera verksamheter som vi vet leder till en produktion av sådant som ökar utsläppen av växthusgaser och försämrar folkhälsan?

Nu menar jag inte att alla måste sluta konsumera kött, men jag menar att vi i den rika delen av världen konsumerar för mycket kött. Vi borde äta mindre kött. Vi borde äta ungefär som man gör i Kina och Sydostasien, nämligen mycket mer vegetabilier och mindre animalier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu försöker EU uppenbarligen, uppbackade av Sverige, få resten av världen att leva precis på samma sätt som vi. Det, Sven-Erik Bucht, tror jag inte är hållbart. Det funkar inte för planeten. Då kokar den över. Dessutom kommer vi att få miljontals nya fall av cancer och andra svåra folkhälsorelaterade sjukdomar.

Om man tittar i EU-kommissionens förslag till arbetsprogram för att öka konsumtionen av jordbruksprodukter ser man klart och tydligt att 70 procent av de pengar man går in med ska gå till just exportfrämjande saker. Man ska se till att människor i andra länder konsumerar mer, i synnerhet mjölk och kött. Det första landet som nämns på den här listan är just Kina. Man pratar också om Latinamerika och Sydostasien och även om Japan och USA.

Jag vill upprepa min fråga till Sven-Erik Bucht: Tycker verkligen den svenska regeringen att vi ska lägga pengar på att få kineserna att äta mer av animaliska livsmedel? Jag skulle vilja att ministern släpper manus och bara svarar rakt ut vad han tycker i den frågan, för det är ändå inte så komplicerat.

Och tycker ministern att vi med gemensamma medel ska bygga upp ett europeiskt köttinstitut? Som jag sa tidigare: Låt branschen bygga upp ett sådant om man vill göra det. Men ska vi gå in med gemensamma pengar och göra det? Det är pengar som i stället skulle kunna gå till att finansiera ökad produktion av hållbar mat, ekologiska livsmedel och så vidare.

Jag skulle också vilja fråga om överskottet, som ministern nämner i sitt svar, som skapas då EU går in och stödköper stora lager av smör, mjölk, kött och så vidare. Ministern säger att det här överskottet ska säljas på den öppna marknaden. Men hur ska det gå till, Sven-Erik Bucht, när det inte finns någon på marknaden som vill köpa det? Är inte risken överhängande att det blir precis som det har blivit tidigare när man byggt upp de stora lagren, nämligen att man dumpar överskotten i andra länder och förstör deras möjligheter att bygga upp en hållbar livsmedelsproduktion?

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi har ett stort problem i Sverige i dag. Vi producerar bara hälften av den mat som konsumeras i landet. Vi borde producera långt mer. Vi borde ha en målsättning om att vi ska kunna producera den absoluta merparten av de livsmedel som konsumeras. Då menar jag att den här strategin med ett ensidigt fokus på export, export och export är helt felaktig.

Jag önskar att vi kunde ha en strategi som i huvudsak bygger på att vi ska producera hållbara livsmedel för hemmamarknaden i stället för att lägga en massa pengar på export. Ministern får gärna svara.

Anf. 55 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Herr talman! Det svenska jordbruket och livsmedelsproduktionen är en viktig del av den svenska ekonomin. Utöver betydelsen för jobb och tillväxt är jordbruket och industrin en grundförutsättning för en levande landsbygd. Lägg också till att man behöver gå i takt med jordbruket och industrin för att nå flera viktiga miljökvalitetsmål.

Tyvärr tvingas många bönder på grund av en tuff ekonomisk situation avveckla verksamhet som man drivit under ganska lång tid. Till exempel har 77 procent av de svenska mjölkföretagen lagt ned sin verksamhet sedan 1995. Livsmedelsproduktionen flyttas eller läggs ned till följd av att möjligheten att bedriva verksamheten här bedöms vara sämre än på andra håll, trots att vi har ganska goda naturliga förutsättningar för livsmedelsproduktion i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så här borde det naturligtvis inte vara, men under lång tid har politiken varit lite mer en del av problemet snarare än en del av lösningen. Politiska beslut har i ganska stor omfattning tillåtits skapa eller förvärra problem genom svenska särregler, höga skatter och en rätt omfattande regelbörda.

Sammantaget innebär det här betydligt större kostnader för svenska bönder och livsmedelsföretag, och alldeles oavsett vad som sker i övriga Europeiska unionen är det tydligt att vi behöver vända den utvecklingen.

För att göra ett avslutande medskick till ministern när han ändå är här i kammaren vill jag säga att utöver marknadsorienterade lösningar och utöver att EU:s interventioner ska rymmas inom EU:s budget är det hög tid att presentera en konkret strategi för bättre konkurrenskraft. Jag pratar såklart om livsmedelsstrategin. Det är hög tid, och förväntningarna är därefter. Alldeles oavsett vad som sker i EU är livsmedelsstrategin ett viktigt verktyg, och den ser vi mycket fram emot.

Anf. 56 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, landsbygdsministern! Det är bra att vi har debatter om mjölkkrisen i Sveriges riksdag och jättebra att det har kommit en fråga om det här. Det är viktigt att vi diskuterar detta, för det är någonting som påverkar mycket i vårt land.

Vi fick nu i veckan veta att Arla kommer att sänka priset ytterligare med ungefär 10 öre. Priset är nu alltså nere på en bottennivå på 2,44 kronor från den 1 maj. Det här kommer att påverka mycket. Det var dåligt före nedsättningen för många mjölkproducenter, och efter den 1 maj blir det sämre.

Ministern var inne på det här med kvoterna och hur det påverkar Europa. Vi vet att vissa länder producerar väldigt mycket mer mjölk just nu. Någon tog upp Irland som exempel här. Det är precis så det är. Det är nästan en överproduktion där. I Sverige däremot har produktionen minskat ganska rejält.

Min fråga till landsbygdsministern handlar om när kvoterna togs bort. Hur tänkte landsbygdsministern då? Jag vet att det är någonting som bestämdes långt innan, före den här regeringen och alltihop, men ändå: Vad tänker ministern om detta att kvoterna försvann och att mjölkpriserna nu är nere på de här nivåerna? Fem mjölkbönder slutar varje vecka. Det var så innan också, naturligtvis, och du brukar skylla på den förra regeringen, och så kan det vara, men nu är det du som är minister, Sven-Erik Bucht. Hur tänker du om det här? Om det här får fortsätta får det enorma konsekvenser för vårt land. Vi är vana vid att se betande djur och vid att det finns mjölkproduktion i vårt land, men vi kommer faktiskt att behöva vara beredda på att det inte är så i framtiden.

På grund av den kris som pågår nu kommer många att slå igen. Man hör nu att ännu fler kommer att slå igen i höst, för om det kommer att fortsätta vara det här priset kommer det inte att funka.

Mina frågor till ministern är alltså: Hur ser ministern på det som hände när kvoterna försvann? Vad finns det för ytterligare åtgärder som regeringen kan vidta? Hur går diskussionen bland ministrarna när det gäller att åtgärda detta på ett ännu bättre sätt?

Anf. 57 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har ingenting emot att människor äter mindre kött och framför allt att man äter mindre utländskt kött till förmån för svenskt kött, för svenskt kött är betydligt klimatsmartare. Jag har ingenting emot att jobba för att vi ska kunna exportera en klimatsmartare produkt. Vi har också fått den typ av tillstånd som jag nämnde i mitt inlägg i Hongkong i Kina.

Det lilla landet Sverige var en gång i tiden ett av Europas fattigaste länder - vi behöver inte gå mer än 100 år tillbaka i tiden. Då hade vi inte mycket export. Det var exporten som gjorde att vi kunde bygga upp Välfärdssverige. Därför är det viktigt att vi är aktiva med frihandelsavtal och jobbar systematiskt med export.

Marknadsobservatoriet är till för att samla in information kring priser och produktion och ge bättre grepp om marknaden. Det gör att vi bättre kan hantera vår export, och det är bra för Sverige.

Sedan finns det ett stort tryck på kommissionen att vidta åtgärder för att mildra krisen som inte är marknadsorienterade. Den typen av åtgärder är det klart att Sverige motsätter sig. Vi har länge haft den gemensamma inställningen att jordbrukspolitiken måste vara mer marknadsinriktad. De interventionspriser som nu ligger på mjölkpriserna är så extremt låga att ingen kan producera mot dem. Det är ingen som producerar mot dem - tro mig, så är det. De ligger alltså på ca 2 kronor litern. Det är inget land som kan producera mot det, utan det är fråga om att jämna ut marginaleffekterna.

Det vi i Sverige måste jobba för, vilket jag har nämnt, är mycket mer marknadsanpassade lösningar. Vi måste hitta nya marknader. Vi måste få fler exportgodkännanden. Vi måste jobba på att ta bort de tariffära handelshinder som finns. De frivilliga begränsningar vi också röstade ja till är ingenting som tar några pengar från EU:s budget, utan det är en kostnadsneutral sak. Är det länder som frivilligt vill begränsa sin produktion är det upp till dem.

När det gäller kvoterna, som Magnus Oscarsson berörde, togs de besluten för mer än tio år sedan i stor samstämmighet. Det har inte varit aktuellt att riva upp de besluten under den tid jag har haft ansvaret. Inte vid något ministerråd har det nämnts att man skulle riva upp dem.

Det långsiktigt viktiga är att vi får livsmedelsstrategin på plats. Jag är väldigt glad att alla partier numera ställer upp på att vi behöver en livsmedelsstrategi, och jag hoppas att vi kan anta den i stor samstämmighet. Som jag har nämnt tidigare behandlar propositionen en långsiktig livsmedelsstrategi, och med den kommer regeringen även att lägga fram ett förslag till ett handlingsprogram där det finns olika åtgärder för att nå strategins mål. Handlingsprogrammen kan givetvis se olika ut från tid till annan beroende på vilken regering som sitter vid makten, men en långsiktig strategi hoppas jag verkligen att vi kan anta gemensamt - utan partipolitisk prestige.

Anf. 58 Jens Holm (V)

Herr talman! Vissa kan nog tycka att en politisk debatt om ökande mjölk- och köttsubventioner - dessutom med pengar som kommer från EU - kan låta otroligt invecklad och ganska nördig, som man brukar säga. Jag tycker dock att detta är en viktig principfråga. När vi står och högtidstalar om att vi måste göra allt vi kan för att minska våra utsläpp samt se till att vi lever hälsosammare och att varje krona verkligen går åt rätt håll och bidrar till att uppnå våra viktiga miljömål tycker jag nämligen inte att det håller att EU lägger fram en strategi med ökade subventioner med syfte att öka konsumtionen av animalier - i synnerhet kött- och mjölkprodukter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller marknadsobservatoriet för kött, som landsbygdsministern talar om, vill jag återigen understryka följande: Om branschen vill skapa ett europeiskt köttinstitut välkomnar jag det. Gör det! Men varför, Sven-Erik Bucht, ska vi gå in med våra skattepengar och finansiera det? Det borde Sven-Erik Bucht kunna svara på. Ska vi göra det, ja eller nej?

Jag tycker att frågan är viktig, för det handlar om ett vägskäl. Ska vi lägga pengar på att fortsätta och göra mer av det vi har gjort hela tiden, nämligen konsumera mer av animalier - vilket vi vet leder till ökade utsläpp och en försämrad folkhälsa? Eller ska vi i stället se till att lägga mer av våra gemensamma resurser på det som ställer om till produktion av hållbar mat, mer av vegetariska livsmedel och mer av ekologiska livsmedel? Det är ju där vi borde investera pengarna, inte i det gamla. Vad säger ministern om det?

Anf. 59 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Vart fjärde år är det ju val, vilket vi vet allihop. Vi brukar då prata om en levande landsbygd. Det är någonting vi alla brukar tala om. Vi vet också att en levande landsbygd innebär att det finns företag. Oftast har många företag på landsbygden med lantbruk att göra, och många av de företagarna är just mjölkbönder. Vi vet att fem mjölkbönder slutar varje vecka, och när priset nu är nere på 2,44 vet vi att många ytterligare kommer att lämna branschen i höst. Det är en kris som man kan säga inte har varit så djup någonsin i vårt land.

Jag tänkte fråga ministern hur lågt han och regeringen anser att mjölkpriset kan bli. Det nere på 2,44 nu, vilket är bottennivåer. Samtidigt säger man att det kan gå ned ytterligare framöver. Min fråga är om det förs samtal med parter. Vi vet att det högnivåmöte ministern hade innehöll olika bitar. Det var samtal med mejerier, lantbrukare, banker och andra aktörer, affärer med mera. Är det fortsatt så att man har samtal om hur vi ska rädda svensk mjölkproduktion? Det är nämligen det som är huvudfrågan. Om den kris som nu pågår får fortsätta kommer vi inte att ha många mjölkbönder kvar i vårt land.

Anf. 60 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag ska börja med Magnus Oscarssons fråga om hur lågt priset kan bli. I en marknadsekonomi, som vi har, tror jag inte att politiker ska säga att priset ska vara si eller så. Det styrs i stället av marknaden - av tillgång och efterfrågan - oavsett om vi talar om mjölk, bilar, stolar eller bord. En marknadsekonomi fungerar så. Jag hoppas att Magnus Oscarsson inte vill ha en ekonomi där politiken bestämmer de delarna.

Jens Holm talade om ekologiska livsmedel. Det är jätteviktigt att vi ökar produktionen av ekologiska livsmedel, och det är därför den här regeringen har gått in med 200 miljoner mer i Landsbygdsprogrammet - för att stimulera fram mer ekologiska livsmedel. Vi har nämligen en jättestor import av det, och vi har faktiskt förutsättningar att själva producera ekologiska livsmedel i betydligt större utsträckning. Detta är ju konsumentdrivet; efterfrågan ökade 38 procent 2014 och 39 procent 2015, så här finns en efterfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror på svenskt jordbruk, och jag tror på svensk mjölkproduktion. Det är en svår stund just nu, men befolkning och välstånd väntas öka. Det gör att produkterna kommer att efterfrågas. Det gäller att nu hitta system för att mildra krisen, och jag tror ändå att det är marknadslösningar vi måste ha, inte att producera mot stöd. Det är ingen lösning som håller långsiktigt.

När det gäller marknadsobservatoriet är det inte marknadsstörande på något sätt. Det kan i stället öka transparensen i marknaden för små och stora aktörer och för små länder. Det underlättar också exporten. Det är alltså någonting jag välkomnar. Jag kommer att fortsätta att driva på för än mer marknadsinriktade lösningar när det gäller dessa frågor. Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.