läkemedel för rökavvänjning

Interpellation 2004/05:215 av Bargholtz, Helena (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-11-26
Anmäld: 2004-11-26
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2004-12-02
Sista svarsdatum: 2004-12-10
Besvarad: 2004-12-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 november
Interpellation 2004/05:215
av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Ylva Johansson om läkemedel för rökavvänjning

Ett av de största folkhälsoproblemen är rökningen. Ett fyrtiotal sjukdomar, varav många är dödliga, har direkt samband med rökning. I Sverige beräknas ca 6 400 personer per år dö i förtid av egen rökning, och ytterligare minst 500 av passiv rökning. Det handlar alltså om nästan 20 dödsfall per dag. Minskat tobaksbruk är därför av största vikt, och det mål som har satts, att minska antalet rökare till hälften år 2014, är ett av de viktigare för folkhälsoarbetet.

Det är dessutom så att rökningen kostar samhället stora pengar. Varje rökare kostar under sin livstid samhället 1,2 miljoner kronor mer än den som inte röker @ och då har man räknat in inbetalda tobaksskatter, rökarnas kortare livslängd med mera. Tobaksavvänjning är en av de mest kostnadseffektiva behandlingsmetoder som finns inom hälso- och sjukvården.

"Nyårslöftet" har 2@3 procents chans att lyckas om man mäter ett år efter rökstoppsförsöket. Av alla rökstoppsförsök utan hjälp resulterar alltså 97@98 % i återfall inom ett år. Med professionell behandling i form av rådgivning i kombination med nikotinläkemedel kan man öka möjligheten att lyckas till 30@40 %.

WHO och Världsbanken rekommenderar att man på nationell nivå överväger att subventionera läkemedlen under kortare perioder åtminstone för personer med dålig betalningsförmåga. Men i Sverige är de flesta nikotinläkemedel receptfria och kan därför inte ingå i förmånssystemet. Läkemedelsförmånsnämnden har nämligen en föreskrift (LFNFS 2003:4) som förbjuder myndigheten att ens pröva om receptfria nikotinläkemedel kan subventioneras. I den fjärde paragrafen står följande:

Ett receptfritt läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna och försäljningspris ska fastställas för läkemedlet om förutsättningarna i 15 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner med mera är uppfyllda.

Första stycket tillämpas inte i fråga om

1.läkemedel för rökavvänjning,

2.naturläkemedel och

3.vissa utvärtes läkemedel godkända av Läkemedelsverket.

Därför är det glädjande att LFN nyligen beslutade att subventionera rökavvänjningsmedlet Zyban. Men Zyban är ett andrahandsläkemedel, som ska användas om nikotinläkemedel inte fungerar. Detta innebär att läkare, som framför sig har en patient som måste sluta röka för att klara livet, kanske skriver ut ett andrahandsmedel eftersom det ingår i förmånssystemet.

Att LFN har bestämt sig för att subventionera Zyban är klokt. Men att man har gjort det omöjligt att ens pröva frågan om receptfria nikotinläkemedel ska kunna subventioneras känns märkligt. Alla kostnadseffektiva medel för att minska antalet rökare bör prövas @ annars blir folkhälsomålet omöjligt att uppnå.

Jag vill därför fråga:

Är statsrådet mot denna bakgrund beredd att verka för att, med tanke på folkhälsan, pröva frågan om receptfria nikotinläkemedel ska kunna subventioneras?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2004/05:215

Webb-tv: läkemedel för rökavvänjning

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2004/05:54 Fredagen den 17 decemberProtokoll 2004/05:54 14 § Svar på interpellation 2004/05:215 om läkemedel för rökavvänjning

Protokoll från debatten

Ylva Johansson (S)

Anf. 115 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Helena Bargholtz har frågat mig om jag är beredd att verka för att, med tanke på folkhälsan, pröva frågan om receptfria nikotinläkemedel ska kunna subventioneras. Inledningsvis vill jag säga att jag liksom Helena Bargholtz anser att rökning är ett stort folkhälsoproblem. Vidare är min uppfattning att rökning bör bekämpas från flera olika håll och med flera olika medel. I arbetet med att minska rökningen kan läkemedel som innehåller nikotin i vissa fall vara ett hjälpmedel. Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) beslutar sedan den 1 oktober 2002 om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånerna. De ska i sin bedömning utgå ifrån ett antal kriterier som är fastlagda i lag. Dessa kriterier är människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Dessutom ska ett läkemedel tillföra något nytt bland de redan befintliga behandlingsalternativen. Läkemedel för rökavvänjning har tidigare inte ingått i läkemedelsförmånerna. Såsom tas upp i interpellationen har Läkemedelsförmånsnämnden nu prövat ett receptbelagt läkemedel för rökavvänjning mot kriterierna i den nya lagen och funnit att det ska ingå i förmånerna. Helena Bargholtz känner säkert till att jag inte kan påverka myndighetsbeslut i enskilda ärenden. Jag kan dock informera om att jag har erfarit att de myndighetsföreskrifter gällande receptfria läkemedel som det hänvisas till i interpellationen sedan en tid är under översyn inom Läkemedelsförmånsnämnden. Vad denna översyn kommer att utmynna i är det dock för tidigt att uttala sig om.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 116 Helena Bargholtz (Fp)

Herr talman! Det här är ju statsrådets tionde interpellationsdebatt, men i alla fall ett annat ämne. Det handlar ju om det som är så angeläget för oss båda. Jag börjar med att tacka för svaret. Statsrådet och jag är helt överens om att rökning är ett mycket stort folkhälsoproblem som måste hanteras på flera olika sätt. Det har visat sig att rökavvänjning med hjälp av samtal och läkemedel är en väldigt effektiv väg. Det gläder mig när statsrådet berättar att det pågår en översyn av den föreskrift som gör det omöjligt att ens pröva om det är medicinskt och samhällsekonomiskt vettigt att subventionera receptfria läkemedel för rökavvänjning. Det är alltid något. Jag hoppas ju att man kommer fram till att man ska kunna göra en förändring. Jag vet naturligtvis att statsråd inte ska lägga sig i myndighetsbeslut. Men om det nu kan bevisas att det är samhällsekonomiskt lönsamt att subventionera nikotinläkemedel, bör det då inte göras? Vi vet alla mycket väl att rökningen orsakar inte bara stor sjukdomsbörda utan också väldigt höga kostnader. Den påverkar inte bara de som röker själva utan alla oss i rökarens omgivning. Det finns en rapport som heter Rökning - produktionsbortfall och sjukvårdskostnader av Kristian Bolin och Björn Lindgren från Lunds universitets Centrum för Hälsoekonomi. Den rapporten visar att tobaksrökningen kostar minst 26 miljarder om året. En rökare kostar samhället i genomsnitt 1,2 miljoner kronor mer under sin livstid än den som inte röker. Det är nettoutgifter för sjukvård, sjukpenning, förtidspensionering och äldreomsorg. Då har man också tagit hänsyn till att rökare betalar tobaksskatt. Rökare brukar ofta åberopa detta som ett skäl till att de inte kostar så mycket. Men trots att de betalar den höga tobaksskatten och att staten, vilket rökare ofta också brukar framhålla, spar in ålderspension på grund av tidiga dödsfall, är det väldigt höga kostnader. Att minska vårdkostnaderna för de stora rökrelaterade sjukdomarna skulle alltså kunna ge vinster i miljardbelopp. Därför finns det ur samhällsekonomiskt perspektiv väldigt starka incitament för att satsa på rökavvänjning liksom naturligtvis också av omsorg om både rökare och icke-rökare. Jag vill fråga om statsrådet känner till exemplet Storbritannien. Det är så att Storbritannien kammar hem högsta poäng när det gäller stöd till folk som vill sluta röka. Man satsar mest per capita och år på tobaksbekämpning. Det visar en aktuell studie som har genomförts av Europeiska nätverket för tobaksprevention. Sverige hamnar bara på sjätte plats i Europa. I Storbritannien bedriver regeringen Blair sedan 1998 ett omfattande nationellt program med rökavvänjningsstöd och subventionerade läkemedel som innebär att man har speciellt utbildade rökavvänjare som systematiskt arbetar med att nå rökare, särskilt i socialt utsatta områden. Utvärderingen tyder på att man når 140 % fler rökare med rökavvänjning och att 90 % fler lyckas bli rökfria än i områden där man arbetar mer traditionellt. I Storbritannien subventionerar man alltså nikotinläkemedel när de ges som ett komplement till andra rökavvänjningsstöd. Det är väl någonting som vi borde ta efter i Sverige, eller hur, statsrådet?

Ylva Johansson (S)

Anf. 117 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Det finns både samhällsekonomiska skäl och folkhälsoskäl för att satsa ganska mycket på rökavvänjning, och vi har väldigt mycket att vinna på detta. Sverige har också kommit väldigt långt. Vi har kunnat visa upp ett väldigt gott facit hittills, även om vi har mycket kvar att göra. Användning av läkemedel med nikotin är bara ett sätt. Ofta fungerar det, precis som Helena Bargholtz säger, bäst om man kombinerar dem med andra åtgärder. Regeringen genomför också en rad andra åtgärder. Men jag tänker inte ge mig in i någon djupare diskussion om detta utan jag hänvisar till folkhälsoministern och hans ansvarsområde. Men när det gäller läkemedlen är det så att de flesta som finns för rökavvänjning inte ingår i förmånssystemet. Det betyder att rökaren måste betala hela kostnaden själv. Nu ska vi komma ihåg att priset för de här läkemedlen i allmänhet ligger lägre än vad genomsnittsrökaren betalar för sina cigaretter. Det är inte någon ökad kostnad att använda sig av läkemedel för nikotinavvänjning jämfört med att fortsätta med sitt nikotinbruk. Trots detta tycker jag att det här är en viktig fråga. Situationen är den att receptfria läkemedel för rökavvänjning tidigare, före läkemedelsreformen 2002, var undantagna från subvention genom en regeringsförordning. Men denna förordning finns nu inte längre. I dagsläget är det alltså upp till Läkemedelsförmånsnämnden att efter ansökan från marknadsförande bolag fatta beslut om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånerna. Nu har Läkemedelsförmånsnämnden utarbetat föreskrifter vad gäller receptfria läkemedel. Dessa föreskrifter liknar till stor del den tidigare förordning som regeringen ansvarade för fram till 2002. Därför är receptfria läkemedel för rökavvänjning fortfarande undantagna från att komma i fråga för subvention enligt Läkemedelsförmånsnämndens egna föreskrifter. Men med anledning av att Läkemedelsförmånsnämnden nyligen har fattat beslut om att det receptbelagda rökavvänjningsläkemedlet Zyban ska ingå i förmånerna har myndigheten initierat en översyn av sina föreskrifter vad gäller receptfria läkemedel. Det är min bedömning att det är troligt att denna översyn av föreskrifterna innebär att Läkemedelsförmånsnämnden kommer att ändra föreskrifterna så att receptfria läkemedel för rökavvänjning kan komma att tas upp för prövning, men det är dock en fråga som myndigheten förfogar över, och jag kan inte ta det beslutet som statsråd.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 118 Helena Bargholtz (Fp)

Herr talman! Då vill jag börja med att säga att jag faktiskt ställde den här interpellationen till folkhälsominister Morgan Johansson, för det här är en folkhälsofråga, det håller jag verkligen med om. Statens folkhälsoinstitut har de senaste åren fått särskilda medel för tobaksförebyggande åtgärder, och det är ju bra, men - det är ett problem - denna satsning upphör vid årsskiftet. Det riskerar att medföra försämrade möjligheter att uppnå det mål som riksdagen har uppställt när det gäller tobaksbekämpningen, och det är ju djupt olyckligt. Dessutom har vi nu tagit ett beslut här i riksdagen om att införa rökförbud på restauranger, och det ställer naturligtvis också krav på särskilda insatser när det gäller information och opinionsbildning. Jag hoppas att statsrådet inte glömmer bort det. Sedan framhåller statsrådet helt riktigt att det trots allt är billigare att köpa de här läkemedlen mot nikotinbruk än att köpa cigaretter, men det är ju så att det för väldigt många på något vis inte är ett riktigt val. Det är trots allt många gånger attraktivare att köpa de där cigaretterna än att köpa det här läkemedlet, tyvärr. En grupp som vi inte minst har märkt ökar när det gäller rökningen är ju unga kvinnor. Jag ser att jämställdhetsministern sitter här. Jag kanske så småningom får ta en debatt med honom också om vad man kan göra för att bekämpa rökningen bland unga kvinnor. Många av dem har ju låga inkomster, och cigaretten är ofta en tröst för dem. Det gäller alltså att göra det attraktivare att sluta röka än att fortsätta röka. Jag vill också passa på att fråga statsrådet om den här översynen: När kan det komma ett resultat? Det ska väl statsrådet åtminstone kunna försöka få reda på. Vi har upplevt så många gånger i olika diskussioner här att det heter från statsrådens sida att en översyn, en utredning eller ett förslag ska komma skyndsamt, och detta ord, "skyndsamt", kan markera i stort sett hur lång tidsperiod som helst. Jag skulle alltså gärna vilja veta av statsrådet när vi kan få resultatet av den här översynen, och så hoppas jag naturligtvis att statsrådet kommer att behandla frågan mycket positivt.

Ylva Johansson (S)

Anf. 119 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Precis som Helena Bargholtz säger beträffande frågan om rökavvänjning kan priset på läkemedel för rökavvänjning naturligtvis spela roll, men motivationen är ännu viktigare. Där är sådana insatser som den nationella Sluta-Röka-Linjen till exempel en oerhört viktig insats för att öka motivationen. Sedan behöver vi naturligtvis se till att priset inte blir en oöverstiglig tröskel i detta. Jag måste klargöra, herr talman, att den översyn som Läkemedelsförmånsnämnden nu gör görs på myndighetens eget initiativ, och det är myndigheten själv som ansvarar för sina föreskrifter utifrån de riksdagsbeslut som är tagna om de prioriteringar som man ska göra. Det betyder att den här frågan inte kommer att komma till regeringen. Det är inte längre regeringen som fastställer de här föreskrifterna, utan det gör myndigheten själv. Det är möjligt att myndigheten kan svara på frågan om när man räknar med att vara färdig med det arbetet, men jag kan inte göra det i dag, för jag vet inte det i dag.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 120 Helena Bargholtz (Fp)

Herr talman! Ibland brukar jag tycka - det gäller inte bara den här frågan utan allmänt sett - att statsråden har väldigt lätt att krypa bakom allt som myndigheter gör. Vi kanske skulle ha lite mer möjligheter för statsråd - det är generellt, och det är en annan diskussion - att ha lite större inflytande över vad myndigheter gör. Men statsrådet kan ju åtminstone visa intresse någon gång för vad den här myndigheten gör. Jag vill bara säga detta: Det finns ändå starka skäl ur samhällsekonomisk synpunkt och folkhälsosynpunkt för att åtminstone vissa drabbade grupper ska kunna få de här läkemedlen subventionerade. Man skulle kunna tänka sig att koppla detta till rökavvänjning så att de som gör detta också skulle kunna få den här speciella subventionen. Kanske kan en läkare skriva ut detta så att läkemedlen blir subventionerade. Det finns en undersökning i USA som visade att fler blev rökfria med gratis nikotinplåster. Det hjälper verkligen med den typen av subventioner. Jag vill avslutningsvis önska god jul, men framför allt vill jag önska gott nytt politiskt år, där statsrådet tar fasta på alla kloka förslag som kommer från oppositionen.

Ylva Johansson (S)

Anf. 121 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Ett samhällsekonomiskt perspektiv är just det som ska vägleda Läkemedelsförmånsnämnden i dess prioriteringar. Det är min gissning att det är precis det som har gjort att man nyligen fattade beslutet om rökanvänjningsläkemedlet Zyban. Jag tror att det är en mycket god ordning att det är just Läkemedelsförmånsnämnden som ansvarar för föreskrifterna. Det är där den nyaste kompetensen och kunskapen finns eftersom man hela tiden möter de nya läkemedlen och regelbundet gör de samhällsekonomiska bedömningarna utifrån de principer man har att följa. Det är bara att konstatera att när regeringen hade ansvaret var det en annan formulering i den förordningen. Det är en mycket god ordning. Att Läkemedelsförmånsnämnden efter kort tid själv initierar en förändring och översyn av sina egna föreskrifter visar just på att den ordningen bäddar för att vi kan få snabbare anpassning och flexiblare användning och förändringar inom föreskrifterna. Det är en mycket god ordning.

Intressenter

Frågeställare

Helena Bargholtz

Besvarad av

Ylva JohanssonSocialdemokraterna