Klimatinvesteringar i kommuner och regioner
Interpellation 2014/15:521 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-04-16
- Överlämnad
- 2015-04-17
- Anmäld
- 2015-04-21
- Sista svarsdatum
- 2015-05-04
- Svarsdatum
- 2015-05-07
- Besvarad
- 2015-05-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Tidigare stödsystem till kommuner och landsting för investeringar i klimat- och miljöåtgärder har haft en tveksam effekt. Det så kallade Klimpbidraget blev hårt kritiserat av bland annat Konjunkturinstitutet (KI). När KI utvärderade systemet konstaterade man att det var förenat med mycket höga administrativa kostnader, att många av projekten hade genomförts även utan stöd och att det fanns en stor risk att utsläppsminskningarna överdrevs.
KI:s utvärdering visade att omkring 40 procent av bidragen, motsvarande 432 miljoner kronor, skulle kunna ha fördelats mer kostnadseffektivt. Sammanfattningsvis var alltså Klimp ett samhällsekonomiskt ineffektivt system. Skattebetalarna fick betala mycket dyrt för programmets utsläppsminskningar.
Nu vill regeringen införa ett nytt klimatinvesteringsstöd. Intentionen är självfallet god, men en god intention räcker inte. Vi måste ställa samma krav på effektivitet inom miljö- och klimatpolitiken som inom andra politikområden. Skattebetalarna har rätt att förvänta sig att deras skattemedel hanteras med stor varsamhet. Skattebetalarna har också rätt att kräva att skattemedlen inte slumpas bort utan satsas på åtgärder som är noga analyserade och som med fog kan förväntas ge goda resultat.
Regeringen vill inrätta det nya klimatinvesteringsstödet redan under innevarande år och avsätter i vårändringsbudgeten 125 miljoner kronor för ändamålet och aviserar att stödet ska öka till 600 miljoner kronor per år från och med 2016. Varken vårändringsbudgeten, den ekonomiska vårpropositionen eller regeringens höstbudget innehåller dock någon bedömning av hur stora utsläppsminskningar stödsystemet beräknas leda till.
Regeringen lämnar inte heller någon närmare beskrivning av hur systemet ska vara utformat eller någon specificering av vad regeringen anser vara en klimatinvestering, mer än att anslaget ska få användas för installation av laddinfrastruktur för elbilar.
Med anledning av ovanstående har jag följande frågor till klimat- och miljöministern:
- Hur stora utsläppsminskningar bedömer ministern och regeringen att det nya klimatinvesteringsstödet ska ge, och hur hög blir kostnaden per minskat ton?
- Regeringen skriver i vårändringsbudgeten att bidraget ska gå till de åtgärder där investerade medel ger störst klimateffekt. Vilka åtgärder är det, och hur görs den bedömningen?
- Hur ska ministern och regeringen säkerställa att det nya klimatinvesteringsprogrammet blir ett kostnadseffektivt system som inte drabbas av samma problem och brister som det tidigare Klimpsystemet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2014/15:521
Webb-tv: Klimatinvesteringar i kommuner och regioner
Dokument från debatten
- Protokoll 2014/15:97 Torsdagen den 7 majProtokoll 2014/15:97 Svar på interpellation 2014/15:521 om klimatinvesteringar i kommuner och regioner
Protokoll från debatten
Anf. 8 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Fru talman! Ledamoten och åhörarna! Det här är en klimatdebatt på ungefär samma tema som den förra. Jag är glad att vi har kunnat samla dem i kammaren i dag.
Riksdagsledamot Johan Hultberg har ställt ett antal frågor till mig om det klimatinvesteringsstöd som regeringen avser att inrätta. Frågorna handlar om vilka utsläppsminskningar som förväntas, kostnaden per minskat ton, vilka åtgärder som kommer att ge störst effekt, hur bedömningen av åtgärder kommer att gå till och hur regeringen kommer att säkerställa programmets kostnadseffektivitet. Det är glädjande att Johan Hultberg är mån om att minska vår klimatpåverkan och är engagerad i debatten.
Mellan åren 1990 och 2013 minskade Sveriges nationella utsläpp med 22 procent. Det är ett väldigt bra steg på vägen, men vi kan också konstatera att den stora utmaningen ligger framför oss. FN:s klimatpanel visar att vi globalt behöver nå nollutsläpp någon gång mellan 2050 och 2100 för att hålla uppvärmningen under två grader på jorden. Sverige behöver vara ledande i den omställningen. Det kräver ett omfattande arbete inom flera samhällssektorer, bland annat energisektorn och transportsektorn, och inom samhällsplaneringen. Engagemang på inte bara statlig utan även regional och kommunal nivå samt i den privata sektorn är centralt i det här arbetet. Omställning och förändring kräver omfattande framtidsinvesteringar i Sverige.
Naturvårdsverkets slutredovisning av klimatinvesteringsprogrammen, Klimp, från 2013 baserades på programmens faktiska kostnader och utsläppsminskningar. Naturvårdsverket redovisar att statens kostnader, inklusive de administrativa kostnaderna, för Klimp i genomsnitt var ca 25 öre per kilo koldioxidreduktion. Förutsatt att kostnaden för staten för utsläppsminskningar ligger på samma nivå som för Klimp skulle regeringens nya satsning på lokala klimatinvesteringar till 2018 uppskattningsvis generera utsläppsminskningar om 14 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi ska naturligtvis lära oss av tidigare stöd och eftersträva att ständigt bli effektivare. Erfarenheterna och kunskaperna har ökat, och landets aktörer är i dag bättre förberedda för att vidta effektiva åtgärder. Det gör också att den administrativa kostnaden kan förväntas minska. Investeringar i det tidigare programmet som gett tydliga utsläppsminskningar gäller bland annat biogasproduktion för transportsektorn. I det kommande programmet antas att bland annat utbyggnad av laddinfrastruktur för elfordon kommer att bidra till innovation och minskade klimatutsläpp.
För närvarande pågår ett arbete med att ta fram det detaljerade regelverket avseende stödet. Det inbegriper att utforma kriterier och bedömningsgrunder som gör att bidrag går till de åtgärder där investerade medel ger störst klimateffekt på kort och lång sikt. Regeringen ser fram emot många spännande förslag och effektiva åtgärder att komma igång med i denna viktiga satsning.
Anf. 9 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Klimatutmaningen är en enorm utmaning som vi står inför. Som ministern lyfter fram har Sverige kommit relativt långt. Vi har lyckats minska våra utsläpp med 22-23 procent sedan 1990, samtidigt som vi haft en stark ekonomisk tillväxt, vilket gör Sverige till ett föregångsland.
Men klimatutmaningen är så stor att vi inte har råd att möta den med ineffektiva styrmedel. Vi har egentligen inte råd att vidta åtgärder som inte ger bra valuta för pengarna. Det är detta, fru talman, som min interpellation handlar om.
Ministern sa att det är glädjande att jag vill minska vår klimatpåverkan. Jag kan upplysa ministern om att jag inte bara vill minska vår klimatpåverkan. Jag är också, tyvärr uppenbarligen till skillnad från regeringen, mån om att vi ska göra det på ett kostnadseffektivt sätt, så att vi visar respekt för skattebetalarnas pengar, utformar vår politik på grundval av forskning och beprövad erfarenhet och försöker dra lärdom av de stödsystem och de styrmedel som vi har använt oss av tidigare.
Fru talman! Ministern ägnar en ganska stor del av sitt svar åt att argumentera för varför vi behöver vidta åtgärder för att minska utsläppen. Den argumentationen är egentligen helt överflödig i detta sammanhang. Ministern och jag är helt överens om att vi behöver vidta ytterligare åtgärder, att vi behöver fortsätta att minska våra utsläpp. Men min interpellation handlar inte om huruvida vi behöver vidta ytterligare åtgärder eller inte, utan den handlar om effektiviteten i den föreslagna åtgärden. Vad ministern behöver argumentera om och svara på är om den åtgärd som regeringen nu föreslår, ett nytt klimatinvesteringsprogram, är rätt väg att gå, om det är väl använda skattepengar.
Regeringen har i vårbudgeten presenterat att man vill använda nära 2 miljarder till klimatinvesteringsprogram under tre och ett halvt år. Då tycker jag att det är rimligt att regeringen presenterar en ordentlig analys av på vilket sätt det här systemet ska vara utformat för att inte dras med alla de problem och brister som tidigare stödsystem haft.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Forskningen om klimatpolitiska styrmedel visar tydligt att stödsystem och subventioner generellt sett är väldigt ineffektiva. Det som är effektivare, och som vi också använder oss av i stor utsträckning i Sverige, är pris på utsläpp, koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter. Därför tycker jag, givet forskningen, att man som politiker måste ställa sig frågan om det verkligen är rätt att införa nya stödsystem. Här har regeringen uppenbarligen svarat ja på den frågan. Man tycker att det är rätt att gå fram med nya stödsystem.
Då måste man rimligen, tycker jag, ställa sig frågan hur vi kan utforma detta nya stödsystem för att komma till rätta med de brister som till exempel Klimp och LIP hade. Det är det som jag har ställt frågor om i min interpellation, men tyvärr får jag inga svar på detta av ministern, utan det enda svar jag får är hänvisningar till det gamla Klimpsystemet. Ska jag då tolka ministern som att regeringen inte alls avser att införa ett nytt stödsystem, utan avser att återinföra Klimpsystemet? Har inte regeringen någon uppfattning om hur de tidigare problemen med dubbelstyrning, överdrivna utsläppsminskningar och höga administrativa kostnader ska lösas?
Anf. 10 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Fru talman! Interpellanten påstår att interpellationen inte handlar om att vi behöver vidta mer åtgärder för att minska utsläppen. Men man måste tänka på konsekvensen av att Moderaterna inte föreslår några satsningar på ytterligare klimatåtgärder. Man säger nej till ytterligare klimatskatter. Man säger nej till de lokala klimatinvesteringsstöden. Man säger nej till att öka underhållet på tåg 2015, nej till stöd till kollektivtrafikutbyggnad, vilken skulle möta koldioxidutsläppen i många av våra städer, nej till ökad energieffektivisering och så vidare.
Min fråga till Johan Hultberg blir: Vilka instrument i form av bidrag, stödsystem eller skatter vill Moderaterna använda för att vidta åtgärder i Sverige för att minska utsläppen? Jag blir inte riktigt klar över det när jag ser hela den moderata politiken.
Jag har svarat väldigt utförligt och exakt på vilken klimatvinst lokala klimatinvesteringsstöd skulle ge; det beräknas till 14 miljoner ton. Den statliga kostnaden blir högst 25 öre per kilo koldioxidreduktion, troligen mindre, eftersom vi ska dra lärdomar och göra hemläxan. Vi ska bygga på befintliga strategier för hur vi kan minska byråkratin och så vidare samt självklart på utvärderingen av de tidigare lokala klimatinvesteringsprogrammen. Därmed tror jag att vi kan få ned kostnaden.
Det som jag redovisat i svaret väldigt tydligt är vilken kostnad man hade för det tidigare programmet och vilka åtgärder vi ser framför oss för att kunna minska den kostnaden ytterligare per utsläppsgram. Men vi har samtidigt konstaterat att vi har enorma behov av att minska utsläppen och att det sker ett enormt arbete i Sverige på regional och lokal nivå. Här ska vi vara helt ärliga. Det är staten som ligger efter. Det är inte nationen och staten Sverige som har varit främst i ledet när det gäller klimatinnovationer i Sverige, utan det är städerna - några av våra stora städer, men också mindre städer. Det är kommuner som legat före. Det är regioner som har tagit stora steg och tagit på sig stora och ambitiösa målsättningar som de nu är i färd med att implementera.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag var senast i går nere i Skåne och Lund och hörde om lokala energibolag som tagit på sig att vara fossilfria till år 2020 och trafikregioner som går ihop och säger vad de kommer att klara att minska utsläppen med eftersom de nu ser att de kommer att få stöd i det arbetet av staten.
Regeringen har ett antal åtgärder och stöd som är effektiva och nödvändiga för att vi ska kunna minska klimatutsläppen i Sverige. De lokala klimatinvesteringssatsningarna byggda på erfarenheter från de tidigare programmen kommer att vara ett av de viktiga verktygen.
Om inte 25 öre per kilo koldioxidreduktion är kostnadseffektivt, vad är då kostnadseffektivt i Moderaternas Sverige? Svaret är att inte göra någonting alls och att säga nej till de klimatåtgärder som föreslås från regeringen.
Anf. 11 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Låt mig börja med att blicka tillbaka lite på de åtta år som Alliansen hade möjlighet att sitta i regeringsställning och ta ansvar för Sverige och också för Sveriges klimatpolitik. Jag tycker nog att vi hade en ganska framgångsrik tid vid makten.
Vi lyckades närapå dubbla utläppsminskningstakten jämfört de föregående åtta åren då ministerns parti var stödparti åt den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Vi fick fart på omställningen av fordonsflottan. Vi gick från att ha haft Europas näst efter Albaniens mest bränsletörstiga och utsläppstunga bilpark till att få en riktig miljöbilsboom.
Det gjorde vi bland annat genom att höja skatten på diesel, att stärka koldioxidbeskattningen kopplat till fordonsbeskattningen, att satsa på att rusta upp järnvägen och mycket annat. Jag tycker nog att vi har ett ganska bra track record, om man får uttrycka sig så, när det kommer till klimatpolitiken, och vi gjorde det på ett relativt kostnadseffektivt sätt.
Det är just kostnadseffektivitet som interpellationen handlar om. Vi måste i klimatpolitiken ställa samma höga krav på oss själva och på politiken som vi gör inom andra politikområden. När det kommer till skolpolitiken skulle vi aldrig slumpa ut pengar till skolan och bara hoppas på goda resultat för att det är bra att satsa på skolan. Då gör vi först en gedigen analys. Vi riggar ett system som säkerställer att medlen går till den åtgärd som vi har tänkt oss, till exempel att höja lärartätheten eller vad det nu kan tänkas vara.
I det här fallet verkar det som att regeringen först har kommit fram till: Låt oss satsa 1,9 miljarder. Efter att man har kommit fram till det vill man ta fram ett förslag på vad pengarna ska användas till och hur de ska användas. Jag tycker att det logiska är att man börjar med att definiera vad man vill åstadkomma, vad man vill ge stöd till och därefter tar fram en budget.
Fru talman! Vi kan tala lite grann om Klimpsystemet. Ministern tycker uppenbarligen att det var ett väldigt välfungerande system som vi nu i någon mening ska återinföra. Enligt de uppgifter som rapporterats in till Naturvårdsverket minskade utsläppen tack vare klimatinvesteringsprogrammet Klimp med omkring 631 000 ton per år. Det var omkring hälften så mycket av de förväntade utsläppen.
Det berodde troligtvis bland annat på att hur stora utsläppsminskningar som åtgärderna skulle uppnå fick de som sökte stöden själva uppskatta. Det skapade ett incitament för dem som sökte att helt enkelt överdriva effekten. Min fråga är: Hur avser regeringen att utforma det nya systemet för att undvika att detta sker igen?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Tittar vi på de olika utvärderingar som har gjorts av Klimp talar alla utvärderingar om att det var stora problem med kostnadseffektiviteten. I min interpellation hänvisade jag till den utvärdering som Konjunkturinstitutet genomförde. I den kommer man fram till att 39 procent av bidragen skulle kunna fördelas mer kostnadseffektivt och därmed bidra till större utsläppsminskningar.
OECD gjorde en mycket gedigen genomgång av den svenska miljöpolitiken och var inne på samma spår. De skrev: Klimp har dock kritiserats för bristande kostnadseffektivitet. Ett centralt problem har varit avsaknad av additionalitet. Enligt vissa bedömningar skulle upp till 70 procent av investeringarna gjorts även utan subvention.
Om vi hade ett stödsystem där uppemot 70 procent av åtgärderna kanske hade genomförts även utan stödsystemet måste man verkligen ställa sig frågan: Ska vi återinföra den typen av stödsystem? Jag har inte fått något svar på hur det nya systemet ska komma till rätta med bristerna. Ministern har nu en chans att i sitt anförande svara på det.
Anf. 12 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Fru talman! Detta är en debatt som vi hade redan i höstas när samarbetsregeringen föreslog detta första gången. Det blev sedan avslaget av bland annat Moderaterna eftersom man notoriskt är emot den här typen av satsningar som minskar klimatutsläppen.
Det är väldigt bra att ledamoten nu säger att man är stolt över en allianspolitik som har höjt dieselskatter, ökat tåginvesteringarna och gett stöd för omställning av fordonsflottan. Men varför säger man då nej till att fortsätta att göra det?
Man säger nej till höjda dieselskatter. Man säger nej till de investeringar i tågunderhållet som vi vill göra för 2015. Man säger nej till att bland annat genom klimatinvesteringsstöd på lokal nivå stödja en omställning av fordonsflottan till en mer miljövänlig sådan.
När det gäller kostnadseffektiviteten gjordes den rapport från Konjunkturinstitutet som interpellanten hänvisar till innan Klimpprogrammet var klart. Det var prognoser man baserade sina siffror på. Jag tycker inte att det är mer tillförlitligt. De siffror som jag redovisat här är från slutrapporterna.
Konjunkturinstitutet jämförde också kostnadseffektiviteten med priset på CDM-rättigheter, det vill säga när man köper utsläppsminskningar i andra länder. Man kan vilja göra sådana jämförelser. Man kan vilja att vi ska satsa allt vårt krut från svenska skattebetalares sida på att minska utsläppen enbart i utlandet. Vi ska inte göra några investeringar i att förbättra det svenska samhällets möjlighet att minska utsläppen.
Fru talman! Jag tror inte på en sådan utveckling. Jag tror att vi måste visa världen att också vi är beredda att ta vårt ansvar och att vi har potential, innovationskraft och möjligheter i Sverige att minska utsläppen. Det har svenska kommuner och regioner visat i många år. Den som har släpat efter är staten.
Stödet till klimatinvesteringar lokalt kommer att tagga effektiva projekt som man redan har börjat, och de kommer att skala upp dem. Man gör mycket mindre projekt när man inte kan få stöd. Det är möjligt att en liten del av projekten skulle bli av ändå men i mindre skala och med mindre effekt i form av klimatutsläppsminskningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi behöver inte mindre effekt i form av utsläppsminskningar. Vi behöver mer när vi ser forskarna rapportera hur tillståndet i det globala klimatsystemet ser ut. Klimathotet är reellt. Vi måste öka farten. Då kan man inte säga nej till alla de åtgärder där det lokala klimatinvesteringsstödet är en viktig del med hänvisning till att man inte har fått fullständig redovisning av hur systemet kommer att se ut.
Vi är förhindrade att göra ett fullgörande innan riksdagen har fattat beslut om pengarna. Man säger nej till 14 miljoner ton i utsläppsminskningar, som är den uppskattning vi kan göra av de utvärderingar vi har av det tidigare systemet. Vi jobbar för att minska byråkratin.
Inte minst bygger vi på tidigare erfarenheter. Vi vet nu tydligare, och det vet man också lokalt. Svenska kommuner samverkar bland annat i nätverket för klimatsmarta kommuner och så vidare. Man har nu en mycket bättre uppfattning om ungefär vilken effekt man får av olika åtgärder. Det betyder att man inte behöver ha samma osäkra underlag som man hade tidigare.
Vi bygger vidare på upparbetad kunskap och strategier som redan finns på plats. Det är hög tid att också staten kommer in och stöder ett ökat klimatarbete för minskade utsläpp i Sverige. Det står inte mot att vi ska hjälpa många andra länder med utsläppsminskningar. Men att stå i kammaren och hänvisa till att det skulle vara kostnadseffektivare att bara låta investeringarna ske i andra länder är att fördumma det svenska samhällets möjligheter att anta klimatutmaningen.
Anf. 13 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Moderaterna säger inte nej till alla åtgärder. Men vi säger definitivt nej till ineffektiva åtgärder. Vi säger ja till att hålla hårt i skattebetalarnas pengar. Det är lite av ett signum för Moderata samlingspartiet och kommer fortsatt att vara. Att ta ansvar för skattebetalarnas pengar är någonting som vi håller väldigt högt. Som jag sa i min inledning måste vi ställa samma högra krav på effektivitet inom klimatpolitiken som vi gör för andra åtgärder. Tyvärr har ministern inte lyckats övertyga mig om varför stödsystemet kommer att vara ett effektivt sätt att minska våra utsläpp.
Och jag har inte nämnt våra CDM-åtgärder i andra länder med ett enda ord och har inte sagt att det är den enda vägen att minska våra utsläpp. Det är någon egen tolkning som ministern gör. Men jag tycker det är viktigt att fråga sig om det här systemet är det bästa eller åtminstone ett bra system för att minska våra utsläpp. Man ska alltså använda 1,9 miljarder av skattebetalarnas pengar till något som man inte riktigt vet resultaten av.
Jag har inte krävt att ministern ska presentera ett fullständigt stödsystem här, med alla dess detaljer och regler. Men det enda jag har att gå på är den redovisning som har gjorts i vårbudgeten. Och den är på 22 ord, vilket jag tycker är en lite för liten analys och beskrivning av hur man ska använda 1,9 miljarder.
Vad hade pengarna kunnat användas till i stället? Det är pengar som skulle kunnat investeras i forskning, i ytterligare satsningar på järnvägen eller som hade kunnat användas för, låt oss säga, kostnadseffektiva klimatinvesteringar i andra länder. Som politiker måste man ställa sig frågan: Använder vi de här pengarna på det bästa, mest effektiva sättet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är tyvärr, givet historien och de utvärderingar som är gjorda, väldigt skeptisk. Den utvärdering som ministern hänvisar till, Naturvårdsverkets utvärdering, är också kritisk. I den pekar man på problemen med höga administrativa kostnader, dubbelräkning, dubbelstyrning och andra problem.
Anf. 14 Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Fru talman! Jag vill tacka för ytterligare en debatt om hur vi kan bidra till att minska klimatutsläppet i Sverige.
Samarbetsregeringen tror definitivt att ett stöd till lokala klimatinvesteringar som kan skalas upp med lokala privata och offentliga medel är ett viktigt bidrag för att katalysera fram fler åtgärder som minskar utsläppen från Sverige. Jag är ledsen över att vi ännu inte har lyckats övertyga också de moderata ledamöterna om att det är ett bra system.
Det är glädjande att Johan Hultberg pläderar för att till exempel tågsatsningar är ett sätt att angripa klimatproblematiken. Ett bra tåg- och kollektivtrafiksystem är ett sätt att ha väldigt koldioxideffektiva transporter. Men en stor fråga är då varför man redan för 2015 drar ned med 620 miljoner på underhållet av svensk järnväg om man samtidigt ser att det har en klimateffekt. Med de prioriteringarna får man inte en bra klimatpolitik. Man får också svårt att argumentera för att man faktiskt vill bidra till minskade utsläpp när man säger nej till många av de satsningar som regeringen gör.
Det handlar naturligtvis om att skattebetalarnas pengar ska prioriteras. Men ni har också minskat intäkterna till statens budget, Johan Hultberg. Ni väljer skattesänkningar före satsningar på att minska klimatutsläppen. Det tycker jag är tråkigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.