Kärnbränsleförvaret
Interpellation 2020/21:239 av Joar Forssell (L)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2020-12-14
- Överlämnad
- 2020-12-15
- Anmäld
- 2020-12-16
- Sista svarsdatum
- 2021-01-15
- Svarsdatum
- 2021-01-29
- Besvarad
- 2021-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Miljödepartementet arbetar enligt ministern intensivt med Svensk Kärnbränslehanterings (SKB) ansökan om att slutförvara använt kärnbränsle enligt den så kallade KBS-3-metoden. Ansökan omfattar ett slutförvar i Östhammars kommun, en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun samt en utökning av kapaciteten i det befintliga mellanlagret Clab.
Ärendet är ingen nyhet för regeringen, som har haft frågan sedan 1973 då Utredningen om radioaktivt avfall, eller AKA-utredningen, tillsattes. Kärnkraftsindustrin fick ansvaret, vilket gemensamt hanteras genom SKB.
Arbetet med metoden för hantering av det använda bränslet inleddes 1976 inom projektet Kärnbränslesäkerhet (KBS). KBS-1 och KBS-2 förkastades. KBS-3 presenterades 1983, och granskningen inleddes.
Sedan 1984 finns krav på att regeringen vart tredje år ska godkänna programmet för den forskning och utveckling som behövs för att ta fram en fungerande metod. Regeringen har varje gång haft möjlighet att korrigera inriktningen. Den första gången regeringen på det här sättet tog ställning till om SKB var på rätt väg var 1986. Sedan har det alltså skett vart tredje år.
SKB ansökte 2011 till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och till mark- och miljödomstolen om tillstånd för KBS-3. Ansökan kungjordes 2016 efter att ha kompletterats. SSM tillstyrkte ansökan 2018, vilket innebär att de anser att SKB har förutsättningar att bygga ett strålsäkert slutförvar på det sätt som beskrivs i ansökan. Innan slutförvaret så småningom kan tas i drift behöver SSM ge sitt godkännande, först till provdriften och senare till den ordinarie driften. SSM ska också godkänna att slutförvaret försluts.
Mark- och miljödomstolen kom med sitt yttrande i januari 2018 där man efterfrågade en komplettering från SKB:s sida. Ärendet lämnades därmed över till regeringen.
Parallellt har de två berörda kommunerna arbetat med frågan. I Östhammar inleddes den demokratiska processen 1995 och gick i mål den 13 oktober 2020 när kommunfullmäktige beslutade att tillstyrka etableringen av kärnbränsleförvaret. Oskarshamn hade redan tidigare tillstyrkt uppförandet av inkapslingsanläggningen, och därmed återstod enbart regeringens tillstyrkan.
Strålsäkerhetsfrågorna hanteras av SSM. Miljöfrågorna hanteras av mark- och miljödomstolen och genom den komplettering SKB har lämnat in. De lokala frågorna hanteras genom den mest gedigna demokratiska process Sverige har skådat. Samråd har hållits med grannländerna enligt Esbokonventionen där det har kunnat konstateras att varken inkapslingsanläggningen eller kärnbränsleförvaret har någon gränsöverskridande miljöpåverkan.
Regeringen har arbetat med frågan i 47 år.
Ministern säger i svaret på en skriftlig fråga (2020/21:747): ”Innan besluten kan tas behöver regeringen göra en noggrann bedömning. Samtliga delar som ingår i det sammanhängande systemet, liksom systemet som helhet, behöver granskas ingående. Regeringen måste vara övertygad om att hela systemet är säkert och håller i hundra tusen år.”
För den som har mindre insyn i ärendet än ministern är det lätt att få intrycket att det är just detta SSM, mark- och miljödomstolen, Naturvårdsverket och den internationella expertgruppen har gjort sedan 2011. Regeringen har också själv ingående studerat arbetet med stöd av SSM och Kärnavfallsrådet vart tredje år sedan 1986 och korrigerat inriktningen på forskningen och utvecklingen.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
- Vad är det ministern och regeringen nu granskar?
- Finns det något expertmyndigheterna eller domstolen har missat som ministern och regeringen nu behöver ta tag i, och varför skickas i så fall inte ärendet tillbaka till de instanser som besitter den expertis som behövs för att hantera ärendet?
- Ska vi tolka ministerns svar på fråga 2020/21:747 som att regeringens egen kompetens inom området är så pass mycket djupare än den vid expertmyndigheterna att det motiverar att regeringen gör en egen granskning av ansökan?
- Anser ministern att expertmyndigheterna och domstolen har gjort ett gediget arbete, eller görs arbetet nu om vid departementet, och vilket är i så fall skälet till det?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:239
Webb-tv: Kärnbränsleförvaret
Dokument från debatten
- Fredag den 29 januari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:73
Protokoll från debatten
Anf. 15 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Joar Forssell och Alexandra Anstrell har ställt frågor om regeringens prövning av slutförvaret för använt kärnbränsle. Joar Forssells frågor handlar om vad det är regeringen granskar som inte prövningsmyndigheterna har granskat och, om myndigheterna har missat något, varför ärendet inte skickas tillbaka eller, om myndigheterna gjort ett gediget arbete, varför regeringen i så fall gör om arbetet. Alexandra Anstrells frågor handlar om min inställning i ärendet, när ett beslut kan förväntas, om jag avser att driva på för att få fram ett beslut, om jag ser några faktorer som kan göra att ansökan inte bifalls och, om ansökan inte bifalls, om det finns någon annan plan för slutförvaret.
Frågan om slutförvaring av använt kärnbränsle är en komplex och stor fråga. Det är ett av de största miljöärendena i Sverige någonsin och ett stort infrastrukturprojekt. Det är inte ovanligt att beslut om stora infrastrukturprojekt tar tid att bereda och handlägga. När jag besvarade frågan om tidsplan för kärnbränsleförvaret här i riksdagen i november sa jag att jag för närvarande inte kan bedöma när ärendet kommer att avgöras. Det gäller fortfarande.
Joar Forssell undrar om det finns något expertmyndigheterna eller domstolen har missat och varför ärendet i så fall inte skickas tillbaka till de instanser som besitter den expertis som behövs för att hantera ärendet. Det granskningsarbete i fråga om slutförvarsansökan som nu pågår i Regeringskansliet upprepar inte den granskning som mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har gjort. I januari 2018 lämnade SSM och mark- och miljödomstolen över Svensk Kärnbränslehanterings ansökningar med sina respektive yttranden till regeringen. I och med det var deras granskning av ärendena avslutad.
SSM ansåg att ansökan kunde godkännas under förutsättning att villkor om stegvis prövning sätts. Mark- och miljödomstolen menade att ansökan kan tillåtas men under förutsättning att ansökan kompletteras bland annat med underlag angående kopparkapselns beständighet. Det fanns därmed punkter som domstolen överlämnade till regeringen att besvara innan beslut om tillåtlighet kan fattas. Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, har kompletterat ansökan i enlighet med domstolens yttrande. Kompletteringen inkom i april 2019 och remitterades därefter. Kompletteringen kungjordes sedan från maj till juni 2020 i syfte att ge även dem som inte omfattades av remitteringen möjlighet att inkomma med synpunkter.
Domstolen efterfrågade i sitt yttrande också ett klargörande av vem som har ansvar för slutförvarsanläggningen på lång sikt, det så kallade sistahandsansvaret. Frågan om statens sistahandsansvar har utretts, och i april 2020 överlämnade regeringen propositionen Ett förtydligat statligt ansvar för vissa kärntekniska verksamheter till riksdagen. Det ledde till ett antal lagändringar som trädde i kraft den 1 november 2020 och som bland annat innebär att det tydliggjordes att det är staten som har sistahandsansvaret för slutförvaret.
Utöver detta omfattar regeringens granskning ytterligare aspekter. En fråga som har uppkommit är om kompletteringen som SKB har gett in kräver ett kompletterande samråd med andra länder enligt miljöbalken, ett så kallat Esbosamråd. Kompletteringen har därför skickats till Naturvårdsverket för ställningstagande i frågan. Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för att samråd med andra länder genomförs i enlighet med miljöbalken och den så kallade Esbokonventionen. Regeringen vill också invänta Strålsäkerhetsmyndighetens rapport om de så kallade LOT-försöken som också förväntas komma i februari.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen upprepar därmed inte det arbete som myndigheterna gjort men kompletterar det som domstolen lämnade till regeringen att komplettera och svarar för att beslutet är förankrat och kan tas i enlighet med vårt demokratiska system.
Alexandra Anstrell undrar om jag är positiv till ansökan. Vi har kärnkraftsreaktorer som genererar avfall. Redan på 80-talet slog regeringen fast att den generation som dragit nytta av den el som kärnkraften levererar också ska se till att avfallet tas omhand. Min åsikt skiljer sig inte från det, men vi måste vara säkra på att slutförvaret är så säkert att avfallet inte kommer att påverka kommande generationer. Därför bereds ärendena fortsatt inom Regeringskansliet. Vi analyserar för närvarande om det återstår något vad gäller handläggningen av ärendena enligt miljöbalken och kärntekniklagen innan regeringen kan fatta beslut. Jag kan i övrigt inte uttala mig i pågående ärenden.
Så till frågan om mellanlagret, Clab. Inom ramen för forsknings, utvecklings- och demonstrationsprogrammet FUD har regeringen meddelat att ett geologiskt djupförvar är den metod som Svensk Kärnbränslehantering ska prioritera. Frågan om kapaciteten i Clab ingår i den ansökan, enligt både miljöbalken och kärntekniklagen, som regeringen nu prövar. Ärendena hanteras samlat i Regeringskansliet, och regeringen avser att fatta beslut vid samma tillfälle. Jag kan inte nu föregripa regeringens beslut. Som jag sa inledningsvis kan jag inte bedöma när ärendet kommer att avgöras, men arbetet är prioriterat.
Anf. 16 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag vill, som i en tidigare debatt här, börja med att rikta ett tack till statsrådet för hennes tid här i kammaren och i regeringen och för det viktiga arbete som vi gör tillsammans för klimatet inom januariavtalet. Jag uppskattar statsrådets djupa engagemang i klimatfrågorna och ser att vi delar mycket av det. Jag tycker att samarbetet har varit väldigt bra i stora delar.
Fru talman! Med detta sagt kan man undra lite grann när man lyssnar till statsrådets svar. Isabella Lövins dagar är räknade. Hennes dagar som statsråd är i alla fall räknade. Till helgen avgår statsrådet som språkrör, och man undrar om det inte är det som gör att det här ärendet drar ut på tiden så mycket - att det är en obekväm fråga att bli klar med. Tidigare har det låtit på regeringen som att man arbetar intensivt med dessa frågor. Nu låter det på regeringen som att man snarare väntar på andras utlåtanden, återigen. Kanske är det så att man väntar väldigt intensivt.
Faktum är, fru talman, att denna fråga har legat på regeringens bord i olika former sedan 1973, alltså i 47 år. Både borgerliga och miljöpartistiska politiker har suttit i regeringen sedan dess, men de senaste åren har ärendet blivit mer intensivt viktigt, så att säga. Det börjar ticka på om vi ska få till ett slutförvar så att kärnkraften kan fortsätta att rulla så att vi kan fortsätta att ha el- och energiförsörjning i Sverige.
Det är lite märkligt, fru talman. När man går igenom dessa saker kan man konstatera att de kommuner som berörs säger ja. Mark- och miljödomstolen säger ja. Esbosamrådet har kommit fram till att det inte påverkar våra grannländer på ett sådant sätt som samrådet är till för att kontrollera. Strålsäkerhetsmyndigheten har gett klartecken och grönt ljus. Naturvårdsverket, som har ansvar för Esbosamrådet, säger samma sak.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Då kan man undra varför det tar så lång tid. Vad är det som tar tid? Vad är det som vi behöver få in? Vad är det som inte är hanterat? Regeringen säger att det kanske behövs ett nytt Esbosamråd och att de har frågat Naturvårdsverket om det behövs. Grejen är ju att de kompletteringar som gjorts har minskat behovet av ett Esbosamråd därför att de har visat att det inte blir påverkan på grannländer och att den blir mindre än vad man var rädd för tidigare, när man hade det Esbosamråd som man behöver ha. Dessutom kommer de med krav på nytt samråd två år efter det att kompletteringen gjordes. Det är något som gör att detta drar ut på tiden som inte kan förklaras med att det behövs ett samråd, för det behövs uppenbarligen inte ytterligare ett sådant.
Sedan säger statsrådet att vi ska vänta på den nya granskningen av LOT, men där säger expertmyndigheterna själva att det är lugnt, att det är grönt ljus och att det går att köra på med slutförvaret ändå. Detta är också en överprövning från regeringen av dess egen expertmyndighet. Jag undrar, fru talman, om det inte helt enkelt är så att statsrådet Isabella Lövin från Miljöpartiet inte vill sitta i den regering som ser till att vi kan ha kärnkraft som ger oss elförsörjning i framtiden. Man tycker att det är lite jobbigt och pinsamt, och därför drar man ut på tiden så mycket man kan.
Anf. 17 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Tack, ministern, för att ni svarar på interpellationen!
Med beskedet i oktober från Östhammars kommun finns nu alla underlag för ett regeringsbeslut gällande slutförvar i Forsmark och utbyggd mellanlagring i Oskarshamn. För närvarande mellanlagras allt använt kärnbränsle i Clab i Oskarshamn. Radioaktiviteten avtar och klingar av efter hand, och avfallet blir mindre och mindre farligt med tiden. Men det innehåller också ämnen som är långlivade och som behöver slutförvaras under väldigt lång tid.
I Forsmark är det tänkt att det använda kärnbränslet ska förvaras i kopparkapslar som omges av bentonitlera, ungefär 500 meter ned i urberget. Avfallet, som kanske är det mest svårhanterliga avfallet från den svenska kärnkraften, måste isoleras och vila i över 100 000 år.
Den långsiktiga säkerheten är den grundläggande frågan. Jag tror att vi är överens om det. Men nu har alla expertenheter uttalat sig. Ett positivt beslut skulle bli startskottet för ett av Sveriges största och viktigaste miljöskyddsprojekt och sätta igång investeringar på ungefär 19 miljarder kronor och generera 1 500 arbetstillfällen. 1 500 arbetstillfällen är ganska många, speciellt i en glesbygd, speciellt nu, i en coronapandemi där många skulle behöva en nystart.
Varje år som går innan beslut tas om att sätta igång kostar SKB 800 miljoner kronor, enligt källor på SKB. Det är 2,2 miljoner kronor om dagen. Nu har det snart kostat 2,2 miljoner i dag också.
SKB:s ansökningar om tillstånd för att bygga ett kärnbränsleförvar i Forsmark och en inkapslingsanläggning i Oskarshamn har prövats av Strålsäkerhetsmyndigheten och mark- och miljödomstolen och ligger nu alltså hos regeringen för beslut. Hade det inte varit fränt, fru minister, att ta detta beslut nu innan ni slutar?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Strålsäkerhetsmyndighetens granskning av LOT är kopplad till SKB:s forskningsverksamhet och ingår inte i prövningen av slutförvaret. SKB:s forskningsprogram, FUD-program 2019, har Strålsäkerhetsmyndigheten granskat och rekommenderat regeringen att godkänna. Regeringen godkände FUD 2019 så sent som i december 2020.
Det är jättebra att Lövin ser frågan som prioriterad och ser slutförvar, inkapslingsanläggning och utökad lagring i Clab som ett samlat system och att frågan ska hanteras skyndsamt. Då ministern säger att frågan är prioriterad undrar jag, fru talman, om regeringen har för avsikt att fatta beslut innan sommaren. Hur många 2,2 miljoner ska det behöva kosta?
Anf. 18 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell och Joar Forssell, för denna viktiga interpellationsdebatt!
Det är precis som Joar Forssell påpekar att frågan har funnits på regeringens bord i 47 år. Nu citerade jag ledamoten - jag har själv inte kontrollerat uppgiften.
Sverige satte igång en omfattande kärnkraftsutbyggnad, precis som många andra länder, utan att ha en lösning för hur man skulle förvara eller ta hand om avfallet från kärnkraftverken. Än i dag finns det inga slutförvar, utom i Finland som har påbörjat ett arbete enligt samma metod som Sverige. Det var djupt oansvarigt att tidigare generationer tog sådana steg utan att veta hur man skulle göra med avfall som är farligt inte bara i 100 år, inte bara i 1 000 år utan i 100 000 år.
Vi behöver nu fatta ett beslut som handlar om att lagra detta avfall säkert i 100 000 år. Det är klart att det är ett väldigt stort beslut. Det handlar om hur man ska kunna överföra kunskapen. Vi vet att vi inte kan läsa hieroglyfer i dag. Vad menade antikens egyptier med sina pyramider? Det är sådana problem som forskningen och vi beslutsfattare står inför. Vad kommer att hända med geologiska förändringar och klimatet? Hur ska vi vara säkra på att det är säkert?
Det är viktigt med öppenhet i denna fråga, och därför är det bra att vi har i denna debatt. Jag vill passa på att berätta lite om vad det handlar om. Det är ett system som vi behandlar och som ligger på regeringens bord och som handlar om två delar: en anläggning för mellanlagring och inkapsling av kärnavfall i Oskarshamns kommun och en underjordisk slutförvarsanläggning i Forsmark i Östhammars kommun.
Det underjordiska kärnbränsleförvaret omfattar 3,9 kvadratkilometer - så stort är det - på 500 meters djup. Att bygga ut det kommer att ta 70 år. Det ska enligt ansökan förvara 12 000 ton högaktivt avfall som alltså är farligt i 100 000 år. Avfallet ska placeras i kopparkapslar som var och en väger 25 ton. Och kopparhöljet, som det har varit osäkerhet kring och som mark- och miljödomstolen bad om kompletteringar om, är 5 centimeter tjockt. Det ska omges av en buffert av bentonitlera och placeras djupt i urberget.
Man kan visualisera vad detta handlar om. Men sedan har vi en mängd steg att ta i själva behandlingen av detta. Det är tre lagar som styr miljötillståndsprövningen: miljöbalken, lagen om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen. Tillstånd för slutförvar krävs enligt både kärntekniklagen och miljöbalken. Ansökan som har inkommit omfattar hela systemet och inte dess olika delar. Man kan inte ta en i taget, utan man måste ta hela systemet för att ge ett godkännande enligt dessa lagar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Prövningen gäller säkerhet och strålskydd samt anläggningens lokalisering och effekter på markanvändning i Östhammars kommun. Flera frågor kring dessa saker har varit ute på remiss och varit föremål för kungörelse, och det har kommit in både tillstyrkanden och negativa remissvar.
Anf. 19 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag tackar även för detta svar.
Om man har ett remissförfarande kommer man alltid att få både positiva och negativa remissvar. Det har nog aldrig förekommit ett remissförfarande utan båda dessa två delar.
Det som är relevant att titta på här är vad expertmyndigheten säger, vad de kommuner som är berörda säger, vad Naturvårdsverket säger och vad de lagar och regler som vi har gällande detta säger. Och varför är det så att regeringen, trots att vi tickade i box efter box när det gäller de krav som ställs på att ha ett slutförvar, sitter på händerna och väntar intensivt? Tidigare har man sagt att man jobbar intensivt. Nu verkar det som att man mest väntar på att andra ska göra saker som de redan har gjort. Man väntar alltså mest.
Vad beror det på att regeringen väljer att överpröva Östhammars kommuns demokratiska beslut om att tacka ja? Vad beror det på att regeringen väljer att fortsätta att framhärda i att överpröva mark- och miljödomstolens beslut genom att inte gå fram med detta? Vad beror det på att regeringen fortsätter att hävda att man kanske behöver ha ytterligare ett Esbosamråd, trots att det inte finns någonting som pekar på det? De kompletteringar som har gjorts har ju gjort att detta behov är mindre än när man gjorde detta samråd 2016, vilket inte är särskilt länge sedan. Vad beror det på att regeringen fortsatt vill vänta in denna extra granskning av LOT, trots att regeringens egen expertmyndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, säger att man kan köra på? Jo, det beror självklart på att Isabella Lövin och Miljöpartiet väntar på att slippa sitta i en regering som fattar det beslut som innebär att vi kommer att kunna fortsätta att ha kärnkraft i Sverige. Det handlar om att Miljöpartiet har ideologiska skygglappar som innebär att man vill svälta ut detta kraftslag ur svensk energimix genom att strypa denna möjlighet.
Jag tycker faktiskt att detta är ansvarslöst. Om man är orolig över dessa frågor och om man tar dessa frågor på allvar, då vill man ha ett slutförvar som fungerar. Det är därför som vi har lagar och regler, det är därför som vi har expertmyndigheter, det är därför som vi har dessa demokratiska processer och det är därför som vi har samråd som vi har haft och som har gett grönt ljus. Det är av detta skäl.
Nu har vi kärnbränsleavfall som vi måste hantera, som vi måste ta hand om och som vi behöver slutförvara. Låt oss då göra det på det säkra sätt som har godkänts av instans efter instans i stället för att på grund av ideologiska skygglappar försöka svälta ut denna viktiga del av svensk energimix.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är sant att detta är saker som kommer att finnas kvar under lång tid och som vi behöver ha en process för att hantera och så vidare. Så är det också med till exempel tungmetaller. Det är också något som vi människor har utvunnit och behöver ha ett bra sätt att hantera. Men där ser vi inte samma ideologiska skygglappar från Miljöpartiet, och man har inte samma typ av hanteringsprocess som vi kritiserar här i kammaren i dag. Det är klart att detta beror på någonting annat. Miljöpartiet vill inte göra som mark- och miljödomstolen säger, vill inte göra som Östhammars kommun säger och vill inte göra som Strålsäkerhetsmyndigheten säger. Man vill nog helt enkelt inte ha kärnkraft. Därför sitter man och väntar väldigt intensivt.
Anf. 20 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Jag håller med ministern om att frågan om slutförvaringen av använt kärnbränsle är en komplex och svår fråga. Men man har ändå jobbat med detta sedan året innan jag föddes. Detta är ett av de största miljöärendena i Sverige någonsin, och det är ett jättestort infrastrukturprojekt. Det är vi också överens om.
Men Joar Forssell undrar i sin interpellation om det finns någon expertmyndighet eller domstol som har missat någonting och varför ärendet i så fall inte skickas tillbaka till de instanser som besitter den expertis som behövs för att hantera just detta ärende. Det undrar jag också. Ministern svarar nu bara att det granskningsarbete av slutförvarsansökan som nu pågår i Regeringskansliet inte upprepar den granskning som mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort men att det krävs kompletterande samråd i Esbosamråd. Då har man gjort det, men ändå har man skickat kompletteringar tillbaka till Naturvårdsverket för ställningstagande i frågan igen.
Jag undrar vilken tidsplan som finns och om det finns någon tidsplan. Vad är tempot i frågan? Vi sitter med problemet i knät. Vi kan inte trolla bort detta avfall. Vi behöver ta ansvar för det.
Man har, som Joar Forssell sa, jobbat i 47 år med detta. Nu är det dags att ta ansvar och faktiskt ta ett beslut. Alla experter säger okej. Finland bygger enligt vår modell. Och 1 500 arbetstillfällen skulle kunna möjliggöras i Forsmark.
Alla instanser har godkänt detta. Då undrar jag: Varför kommer inga beslut? Eller kommer vi att få ett beslut i närtid?
Dessa 1 500 arbetstillfällen handlar om människor som antagligen kommer att pendla dit eller flytta dit. Det finns såklart också en del som redan bor där. Det är 1 500 människor som också kan föra kunskaperna om kärnavfall vidare och som kan hjälpa till med forskning, precis som ministern var inne på. Dessa personer är viktiga, och dessa personer behöver komma på plats så att vi inte tappar kompetenser i denna fråga.
Fru talman! Ministern ska ju sluta, och jag önskar henne lycka till i framtiden. Och jag önskar att det arbete som hon ändå har gjort ligger till grund för att vi faktiskt ska kunna få ett beslut i närtid.
Anf. 21 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar Alexandra Anstrell och Joar Forssell för frågorna. Jag tror att vi kan vara överens om en sak, och det är att detta troligtvis är det största miljöärende som någon regering någonsin har hanterat. Det kommer att få väldigt långtgående effekter och konsekvenser, inte bara för Östhammars kommun och arbetstillfällen här och nu, utan detta är en byggnation som förväntas ske under 70 års tid. Därefter ska detta material kunna förvaras säkert och kontrolleras enligt de internationella konventioner som vi har. Man ska se till att detta material inte hamnar i orätta händer och används för kärnvapentillverkning eller liknande. Dessa konventioner måste vi följa. Vi måste också se till att det finns kunskapsöverföring som gör att detta inte på något sätt missuppfattas av kommande generationer i 100 000 år.
Jag skulle vilja säga att liknelsen med tungmetaller inte är helt parallell, eftersom radioaktivitet har en helt annan giftighet. Bara något gram av detta material är direkt dödligt. Därför är det väldigt viktigt att vi gör ett så genomtänkt och transparent arbete med detta som över huvud taget är möjligt.
Jag håller inte med om att detta är något slags intensivt väntande. Det handlar om att följa de internationella överenskommelser vi har i och med Esbokonventionen och att vara helt säkra på att det inte behövs ytterligare konsultation. Om det behövs ytterligare konsultation ska det naturligtvis göras, för det här handlar om konsekvenser som verkligen kan vara gränsöverskridande. Därför behöver vi titta på detta så att vi gör det på ett korrekt sätt.
Sedan handlar det även om LOT-försöken, och det handlar om de remissynpunkter som har kommit in och som vi fortsatt tittar på. Då är det också viktigt att titta på Kärnavfallsrådets rapporter, där man uttrycker en ganska stor oro inte bara för kopparkapslarna utan också för det järnmaterial - segjärnet - som utgör det första höljet. Där tycker jag ändå att vi behöver få ett ytterligare kompletterande svar från LOT-försöken. Det finns ju en grupp forskare från KTH som har avstyrkt att verksamheten ska tillåtas, liksom flera miljöorganisationer.
Det finns också två lagstiftningar som vi behöver följa noggrant. Den ena är kärntekniklagen, och den andra är miljöbalken, vad gäller lokaliseringen. Här har vi faktiskt arbetat väldigt intensivt sedan ärendet kom på bordet. Vi har tittat på slutansvaret, och där har vi tagit flera steg framåt. Det var viktigt för kommunerna i fråga. Nu har vi slagit fast att det är staten som har det slutliga ansvaret för kärnavfallet och inte ett företag, som kanske går i konkurs om 50 eller 100 år. Det hade gjort att medborgarna i en viss kommun sitter med ansvaret framöver. Det är i stället staten som kommer att ta det ansvaret, och det var ett stort steg framåt i den frågan. Det visar att vi tar frågan på yttersta allvar.
Anf. 22 Joar Forssell (L)
Fru talman! Tack för en god debatt, statsrådet! Jag antar att det är statsrådets sista debatt i kammaren som statsråd, och det har varit roligt att få vara med om den.
Med det sagt, fru talman, vill jag ändå säga följande. Ytterst handlar detta om kärnkraften, och vi ska vara ärliga med att det är väldigt svårt att fortsätta med kärnkraft om vi inte löser den här frågan. Någonstans är det ju ganska lätt att misstänka att det är därför det här tar så lång tid. Om man inte gillar kärnkraft vill man nämligen att den här processen ska ta lång tid, så att kärnkraften helt enkelt måste stänga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Eftersom det är en så laddad fråga förstår jag att det alltid kommer att finnas en och annan som är kritisk, precis som statsrådet redogör för. Men i grund och botten är det också därför vi behöver ha våra lagstiftade processer, vår demokratiska förankring och så vidare - för att det är en så laddad och svår fråga och för att den är så stor som statsrådet beskriver.
Det är därför det är märkligt att man hela tiden hittar nya ursäkter för att inte komma igång, trots att mark- och miljödomstolen, Strålsäkerhetsmyndigheten, de här kommunerna och Naturvårdsverket - med Esbosamråd och så vidare - allihop, en efter en, ger grönt ljus och säger att det är okej att köra. Man hittar hela tiden ursäkter, trots att det är oerhört viktigt att vi får ett slutförvar av detta mycket farliga avfall.
Vi behöver ett slutförvar. Det är vårt ansvar för kommande generationer, och det har getts grönt ljus av expertmyndigheter och andra instanser. Vi kör nu - kom igen!
Anf. 23 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Tack för debatten, ministern!
Jag håller verkligen med om det ministern sa om att detta är det största miljöskyddsärende vi någonsin tar beslut om. Därför undrar jag återigen varför ministern inte vill komma till beslut.
Vi vet inte och kan omöjligen veta hur världen ser ut om 100 000 år. Vi kan bara göra något utifrån det vi vet och utifrån den forskning och det underlag vi har. Vi kan bara göra så gott vi kan, och vi kan bara göra något utifrån de fakta vi har i dag. Vi kan omöjligen veta hur man kommunicerar om 100 000 år - om det är med hieroglyfer eller inte. Om regeringen inte beslutar om detta, vad är då alternativet? Ska vi behöva vänta i över 40 år till? 800 miljoner per år i 40 år blir väldigt mycket pengar.
Det handlar dock inte bara om pengar. Vi sitter ju med avfallet i knäet. Vi har det ansvaret; det går inte att trolla bort. Vi behöver ta ansvar för att det tas om hand, och det börjar liksom bli fullt. Det spelar alltså ingen roll om man gillar kärnkraft eller inte och om man tycker att vi ska ha kärnkraft i framtiden eller inte, för vi behöver ta ansvar för det här avfallet nu. Det är vårt politiska ansvar. Jag undrar därför återigen: Vad skulle alternativet vara om man inte tar det här?
Anf. 24 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Fru talman! Tack för frågorna, båda interpellanterna - och tack även för era tack! Jag önskar er fortsatt lycka till i ert arbete.
Jag vill verkligen understryka för Joar Forssell att våra myndigheter inte har sagt att Esbosamrådet redan är omhändertaget och att vi nu kommer tillbaka med något litet påfund, utan det har kommit in kompletteringar. Det domstolen beslutade om var att överlämna till regeringen att man ansåg att den här metoden var tillräckligt säker men att det fanns betydande osäkerheter kring kopparkapseln. Det var det arbete man överlämnade till regeringen, bland annat. Det finns även frågor kring lokaliseringen. Det är de kompletteringar vi har fått in, och det är ingen oviktig sak att hålla Esbosamråd kring.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag anser att det med dessa tidsperspektiv inte handlar om ett tidtagarur som ska ticka fram miljoner kronor i något slags tänkt vinst här och nu, 2021, utan vi behöver ta ett ansvar för kommande generationer - för många, många kommande generationer. Därför gäller det att vi verkligen vänder på varje sten, lyssnar på varje invändning och lyssnar på dem som varnar för det som eventuellt kan hända, så att vi ser till att vi så säkert som möjligt tar hand om avfallet. Det här är avfall från något som har tjänat oss i den här generationen; vi har byggt vår rikedom väldigt mycket på den här kärnkraften. Det är väldigt viktigt att vi ser att detta även har ganska oöverskådliga konsekvenser för 100 000 år framåt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.