Utredningsbetänkandet Se barnet!
Interpellation 2020/21:141 av Mikael Eskilandersson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-11-13
- Överlämnad
- 2020-11-13
- Anmäld
- 2020-11-17
- Svarsdatum
- 2020-11-27
- Sista svarsdatum
- 2020-11-27
- Besvarad
- 2020-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
År 2006 genomfördes det en reform av föräldrabalken med målet att stärka barnperspektivet och att minska antalet vårdnadstvister. Efter reformen har antalet vårdnadstvister dock i stället fördubblats, vilket också har uppmärksammats tidigare. Före reformen var det cirka 3 000 vårdnadstvister per år i tingsrätterna, och nu är den siffran snarare 6 000 per år, så utvecklingen i antal är definitivt inte som tänkt.
Att fler barn dras in i långa vårdnadstvister där de kan bli en förälders verktyg mot den andra är givetvis negativt för barnets utveckling. Till det ska läggas att barn påverkas av den ena föräldern att ta avstånd från den andra föräldern i vårdnadstvisterna, eftersom det är gynnsamt att vara den förälder som barnet säger sig vilja bo hos. Barnen är som vanligt de största förlorarna när tvister uppstår. Det är också en stor belastning för hela samhället på både kort och lång sikt när barn far illa och föräldrar träter.
Erfarenheten visar att barn som tvingas genomlida vårdnadstvister drabbas av flera negativa effekter och löper stor risk att få problem i skolan. De drabbas också i större utsträckning av bristande självkänsla, depressioner, relationsproblem, psykisk ohälsa, tillitsproblem och drogmissbruk.
I utredningsbetänkandet SOU 2017:6 Se barnet! som lämnades till regeringen redan i februari 2017 finns flera förslag på lösningar. Men sedan dess har tyvärr ingenting hänt i frågan och förslagen har aldrig omvandlats till skarpa lagförslag. För ett år sedan sa Morgan Johansson att regeringen skulle återkomma, vilket fortfarande inte skett.
Jag vill därför fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Varför dröjer ministern med att genomföra förslagen från betänkandet av 2014 års vårdnadsutredning och när kommer dessa att vara genomförda?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:141
Webb-tv: Utredningsbetänkandet Se barnet!
Dokument från debatten
- Fredag den 27 november 2020Kammarens föredragningslistor 2020/21:43
- Protokoll 2020/21:43 Fredagen den 27 novemberProtokoll 2020/21:43 Svar på interpellation 2020/21:141 om utredningsbetänkandet Se barnet!
Protokoll från debatten
Anf. 22 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om förslagen från betänkandet av 2014 års vårdnadsutredning och när dessa kommer att vara genomförda.
Det är angeläget att reglerna om vårdnad, boende och umgänge är utformade för att säkerställa barnets bästa och för att minska den risk för att barnet kommer till skada som långvariga konflikter innebär. I de flesta fall är det bäst för barnet att föräldrarna kommer överens i frågor som rör barnet. Det är därför viktigt att föräldrar erbjuds goda förutsättningar att nå samförståndslösningar.
2014 års vårdnadsutredning lämnar bland annat förslag som syftar till att minska antalet tvister om vårdnad, boende och umgänge i domstol. I Regeringskansliet pågår nu ett arbete med att ta fram en lagrådsremiss utifrån vårdnadsutredningens betänkande. Som jag har framhållit tidigare är frågorna viktiga för regeringen, och målsättningen är att lagrådsremissen ska kunna beslutas i början av nästa år.
Anf. 23 Mikael Eskilandersson (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är inte första gången jag och Morgan Johansson står här i kammaren och diskuterar utredningen Se barnet! Jag benämnde en gång barn som färskvaror, vilket Morgan Johansson givetvis med kraft förnekade med hänvisning till att barn är individer.
Det jag avsåg var det faktum att barn inte är barn mer än en begränsad tid och att det därför är extra viktigt att beslut och lagändringar som berör barn måste gå snabbt. Att Morgan Johansson och regeringen inte delar den bilden är uppenbart.
Det handlar alltså om 2014 års vårdnadsutredning. Många år har gått sedan den utredningen tillsattes, och jag satt själv med i den under min första mandatperiod i riksdagen. Var det någonting som vi alla i referensgruppen var eniga om var det att domstolstvister är skadliga för både barnet och föräldrarnas relation till barnet. Vi behöver komma bort från tvister i domstol så långt det bara är möjligt och så fort som möjligt, eftersom alla förlorar på en domstolstvist.
Regeringen har inte alls samma fokus, i alla fall inte när det gäller att lösa detta snabbt. Vi hade en debatt för ett år sedan som till stora delar handlade om utredningen Se barnet!, även om det jag då frågade om snarare var ett projekt som vi följde i utredningen och som senare avslutades.
Jag minns att det då framhölls att det gått tusen dagar. Nu är det tyvärr inte som i sagan, alltså tusen och en natt; i stället är det tusen dagar och ett år sedan. Många av de barn som när utredningen gjordes riskerade att hamna i en vårdnadstvist är i dag vuxna. Så illa blir det när regeringen väljer att dra frågan i långbänk.
Vilka förslag är det då som regeringen inte tyckt förtjänar samma snabba behandling som till exempel afghanamnestin, eller gymnasielagen som den också kallas? Den har dessutom hunnit förvandlas till en amnesti innan regeringen ens hunnit införa ett enda förslag från 2014 års vårdnadsutredning. Det säger väldigt mycket om vad som egentligen prioriteras. Inte är det barnen i alla fall!
Vårdnadsutredningen har lagt fram en lång rad förslag. De har lagt förslag om samarbetsavtal, att barnens bästa ska bli tydligare i lagtexten, att barnets rätt ska komma till tals och stärkas, att barnens inställning ska klarläggas och att medlare ska vara kompetenta. De har lagt förslag om viss sekretess för medlare i domstol och om att göra gemensam vårdnad möjlig även om föräldrarna motsätter sig det. De har lagt förslag om att öka möjligheterna för barn att komma till tals och att föräldrars samarbetsförmåga ska vara irrelevant. I stället ska föräldrars möjlighet att ta gemensamt ansvar för barnet avgöra. Tvister ska lösas så tidigt och fort som möjligt.
Utredningen har även lagt förslag om krav på deltagande i informationssamtal före domstolstvist. Dessa informationssamtal ska ge kunskap och förståelse för lagstiftning och praxis. Samtalen ska ge kunskap om domstolsprocessen och om forskning liksom förståelse för hur barnet påverkas av konflikten. De ska också ge möjlighet till samarbetsavtal och till att träffa avtal om stöd och hjälp i andra former.
Det är alltså en väldigt lång rad förslag som aldrig har blivit verklighet.
Anf. 24 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tycker inte om att man pratar om barn som varor. Barn är individer med egna rättigheter. Det är min utgångspunkt.
Jag tycker också att det är tydligt att det viktiga för Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna är att det inte ska bli några tvister. Det viktiga för mig är i stället att barn får en trygg och bra uppväxt. Det är det perspektivet man måste ha i grunden.
Det korta svaret på interpellationen är att lagförslag kommer i början av nästa år. Då får alla se både helheten och förslagen i detalj.
Det här har varit en angelägen och i viss mån en komplicerad process, men jag tycker att det är viktigt att ha historien klar för sig. Det gjordes en reform 1998, där man lade mycket större tonvikt vid gemensam vårdnad. Åren därefter blev det en praxis från domstolarna att ha gemensam vårdnad som presumtion.
Det kom en väldigt stark kritik mot detta från olika håll, framför allt från våldsutsatta kvinnor som alltså hamnade i situationer med gemensam vårdnad med en våldsam man, trots att det kanske var det som var grunden till hela konflikten från början.
Detta tyckte vi var viktigt att ändra på, det vill säga att utöka möjligheterna till ensam vårdnad i dessa fall så att barn inte skulle behöva växa upp med hugg och slag från den våldsamme mannen.
I och med detta blev det också fler tvister. Inte ett fördubblat antal, som Mikael Eskilandersson påstår i sin interpellation, för man måste räkna bort de vårdnadsmål där socialnämnden är sökande. Men det blev fler tvister mellan föräldrar; ökningen var ungefär 50 procent.
Det kanske inte är så konstigt, för om det blir fler fall av ensam vårdnad kommer det också att bli fler fall där kanske en olämplig förälder inleder en tvist - fall där det kanske finns en bakgrund just av våld i relationen.
En tvist behöver alltså inte vara ett misslyckande, utan det kan mycket väl vara en naturlig följd av en lagstiftning där man mot den bakgrunden fick ökade möjligheter till ensam vårdnad.
Sverigedemokraterna har här ett ensidigt mansperspektiv. Det har framkommit mycket tydligt i de debatter jag har haft med Mikael Eskilandersson. Man har ingen förståelse för själva bakgrunden: att det mycket väl kan vara så att det rör sig om män som faktiskt inte är lämpliga som vårdnadshavare.
Jag säger att vi inte ska ha något ensidigt mansperspektiv i de här frågorna. Vi ska inte heller ha något ensidigt kvinnoperspektiv. Vi ska ha ett barnperspektiv. Det är därför som det här betänkandet heter Se barnet! Det heter inte Se pappan! eller Se mamman! Det heter Se barnet! Och frågan som vi alltid ska ställa oss är inte vad som är bra för pappan eller vad som är bra för mamman. Frågan som vi alltid ska ställa oss är vad som är bra för barnet.
Det är också det vi arbetar efter nu, och ni kommer att få se lagförslagen i början av nästa år. Jag ska inte säga för mycket om innehållet i dem, men jag kan säga så mycket som att det som är vägledande för oss är att det är barnets bästa som ska vara avgörande i alla frågor som rör boende, vårdnad och umgänge samt att barnets rätt att få information och komma till tals ska stärkas. Det ska till exempel inte vara möjligt för en vårdnadshavare att stoppa ett barn från att komma till tals i en vårdnadstvist. Den åsikten måste få komma till uttryck.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Några av dessa förslag kommer vi att gå vidare med, och ni får som sagt se helheten i början av nästa år. Det här är en viktig reform, och det är viktigt att utgångspunkten hela tiden är barnens behov, barnens trygghet och en trygg uppväxt.
Anf. 25 Mikael Eskilandersson (SD)
Fru talman! Det är ju i det närmaste tramsigt att påstå att det finns ett ensidigt mansperspektiv hos mig när jag försöker lyfta fram barnets rätt till båda sina föräldrar och barnets rättigheter i en vårdnadstvist.
En viktig reform, får vi höra från Morgan Johansson. Hur viktig är en reform som kan bli liggande på hyllan i princip år ut och år in utan att någonsin genomföras? Man har inte genomfört ett enda av de förslag som jag räknade upp här tidigare, trots att det finns en bred majoritet för det i kammaren och trots att det finns ett färdigt förslag som är presenterat och framlagt av 2014 års vårdnadsutredning.
Dessutom har regeringen infört barnkonventionen som lag. Det har kommit en ganska intressant utredning om implementeringen av barnkonventionen, SOU 2020:63, som presenterades nu i november. Den säger att de förslag som finns i Se barnet! borde ha genomförts, åtminstone flera av dem. Till exempel kan man på s. 767 i volym 2 av denna utredning - den är ganska lång - läsa följande:
"En närliggande fråga rör situationen att båda föräldrarna i en vårdnadstvist motsätter sig gemensam vårdnad. En domstol får då inte besluta att vårdnaden om barnet ska vara gemensam, även om det skulle vara till barnets bästa (6 kap. 5 § FB). En sådan reglering kan inte anses ha varit följden av att staten gjorts sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Det kan även diskuteras om regleringen är förenlig med artikel 3.1 i barnkonventionen. Den artikeln kräver att barnets bästa ska beaktas och vara ett tungt vägande intresse i alla åtgärder som rör barn."
Av det här framstår det ju snarare som att det är regeringen som inte ser till barnets bästa och kanske har andra infallsvinklar. Bara för att jag vägrar att se alla män som våldsverkare har jag inte ett ensidigt mansperspektiv när jag tar ställning till förslagen.
Det man kan utläsa av utredningen om barnkonventionen är ju att åtminstone ett par av förslagen i Se barnet! måste genomföras för att Sverige över huvud taget ska leva upp till barnkonventionen. De borde med andra ord genomföras skyndsamt och borde också ha kunnat genomföras när man införde barnkonventionen som lag. Att man då inte ska dra det i långbänk och ständigt låta det hamna längst ned på regeringens prioriteringslista är för mig ganska självklart. Jag förstår faktiskt inte varför inte ett enda av alla de förslag som föreslås i Se barnet! har kunnat bli lag ännu. Varför måstes de dras i sådan extrem långbänk att man pratar om 2014 års vårdnadsutredning år 2020? Det kommer inte att genomföras i år. Det kommer kanske, förhoppningsvis, att genomföras till sommaren eller möjligen till år 2022.
Anf. 26 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Mikael Eskilandersson och SD har ju ett ensidigt mansperspektiv. Det ni hela tiden lyfter upp och fastnar vid är det ökade antalet tvister. Det är som att det är det som är själva problemet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Problemet innan vi genomförde reformen 2006 var ju faktiskt det att presumtionen för gemensam vårdnad ledde till att också en del olämpliga vårdnadshavare, till exempel våldsamma män, fick vårdnad om barnen inom ramen för gemensam vårdnad. Det var ett av problemen efter 1998 års reform, som man åtgärdade 2006.
Det är den bakgrunden som Sverigedemokraterna inte förstår, utan man fastnar vid att detta har lett till fler tvister. Ja, det kan ju vara en följd av att man ökade möjligheterna till ensam vårdnad. Då fick vi också fler tvister - inte ett fördubblat antal tvister, som Mikael Eskilandersson påstår, utan en ökning med ungefär 50 procent i de här fallen. Det är ändå fler tvister, men det viktiga här är inte hur många tvister det är eller att tvister uppstår. Det viktiga är att barnen får en bra uppväxt.
Nu kommer det som sagt lagförslag för en del av de här frågorna för att underlätta att komma överens ändå inför en sådan tvist. Jag kommer att lämna lagförslagen i början av nästa år så att vi gör reformer i de delarna.
Det är inte så att jag ser alla män som våldsverkare, som Mikael Eskilandersson försöker få det till. Men jag ser att det kan finnas ett problem i en del av de här tvisterna, och lagstiftaren måste ta höjd för att kunna lösa de tvisterna och ibland fatta ganska svåra beslut.
De allra flesta av oss som är pappor är bra pappor. Men det finns de som inte är bra och som inte kan ta hand om barn, och barn ska inte behöva växa upp med sina förövare under ständiga hugg och slag. Det var därför vi utvidgade möjligheterna till ensam vårdnad 2006.
Här finns också ett annat perspektiv som jag tycker att man ska ta in när man diskuterar gemensam vårdnad och ensam vårdnad. Det är att det ibland också kan ligga en hedersproblematik i botten, alltså att någon av vårdnadshavarna upprätthåller en skadlig och förtryckande hederskultur. Det kan vara mamman. Det kan vara pappan. Någon av dem kan göra det. Det måste man också väga in när man fattar beslut om vem som ska ha vårdnaden. Det kan i sin tur leda till en tvist, det vill säga att den som inte har fått vårdnaden går till domstol och vill få tvisten löst. Mikael Eskilandersson måste förstå att då måste möjligheten till ensam vårdnad fortsätta finnas.
Min poäng är att man inte ska fastna i hur många tvister det finns eller att det förekommer tvister. Det kommer vi nog alltid att ha, men vi ska i så stor utsträckning som möjligt försöka se till att tvisterna kan lösas innan de kommer till domstol.
Jag säger återigen att det lagförslag som vi alldeles strax kommer att lägga fram kommer att ha barnets bästa för ögonen. Det handlar inte om föräldrarnas rätt till sina barn utan om barnets rätt till sina föräldrar och framför allt barnets rätt till en trygg och bra uppväxt. Det är samhällets ansvar att försöka se till att det blir så i så många fall som det bara är möjligt.
Lagrådets remiss kommer sagt inom kort, i början av nästa år, och därefter kommer lagstiftning till riksdagen. Sådan är planen.
Anf. 27 Mikael Eskilandersson (SD)
Fru talman! Självklart är problemet att barn far illa. Om Morgan Johansson hade gjort det som han är tillsatt för att göra och sett till att de pappor som utsätter sina barn eller sina respektive för hugg och slag hade befunnit sig i fängelse i stället för att befinna sig ute i sina familjer hade vi aldrig behövt diskutera att kvinnan behöver ensam vårdnad, för då hade mannen per automatik varit borta från den familjen. Det kanske är där man ska lägga fokus, det vill säga på att straffa de män som faktiskt utsätter sina anhöriga för hugg och slag. Det kan ju knappast vara okej.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringens politik går i övrigt inte hand i hand med vad dess företrädare hävdar. Att stå i talarstolen och säga att föräldrarna ska nå en samförståndslösning är ju lätt, särskilt när man inte ens bemödar sig att skynda på med lagstiftning i den riktningen. Tvärtom har man närmast skjutit den på framtiden under väldigt många år. För mig är det uppenbart att regeringen prioriterat annat än vårdnadsutredningen trots att det inte finns någon större oenighet kring de förslagen och åtgärderna.
Vi är alla överens om att tvister om vårdnad helst ska hanteras utanför domstolen så långt det är möjligt. Det vi inte är överens om är om det är en viktig fråga som borde prioriteras, vilket jag hävdar, eller om frågan kan vänta medan regeringen prioriterar i princip allt annat - vilket regeringen de facto har gjort. Förslagen i Se barnet! borde redan vara genomförda. Det finns inga ursäkter.
Eftersom jag inte kommer att få svara på Morgan Johanssons avslutande inlägg vill jag passa på att ta avstånd från allt han eventuellt hävdar om mig eller mitt parti.
Anf. 28 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag försöker hålla mig till saken också i de avslutande inläggen.
Den första frågeställningen som Mikael Eskilandersson tog upp nu på slutet handlar om ifall vi ska straffa de här våldsverkarna eller komma åt detta på annat sätt. Det är en självklarhet, naturligtvis, att de brott som begås inom familjen ska bekämpas. Jag vill nog påstå att vi har prioriterat den typen av brottslighet mer än någon annan regering har gjort.
Jag ser bara nu på slutet att polisen förstärker sin verksamhet. Man har rekryterat 350 nya utredare, som kommer att vara specialinriktade på just brott i nära relationer. Hedersbrotten är en del av detta, men också de allmänna misshandelsfall som sker i nära relationer. Vi gör nu väldigt stora insatser på både polis- och straffsidan för att se till att bekämpa dessa brott.
Det finns ingen motsättning i detta. Förövarna ska naturligtvis buras in och dömas för de brott de har begått. När det sedan gäller vårdnadsfrågan gäller det att se till att det finns en lagstiftning som tar höjd för detta. Då får man inte vara rädd för att det kanske ibland kan bli en tvist, om den våldsamma mannen i fråga inte får vårdnaden om barnet. Han kanske då kommer att gå till domstol om frågan, och då får man inte vara rädd för att det blir så.
Jag står för detta, och jag står också för den reform vi gjorde 2006, som möjliggjorde detta i ökad utsträckning. Jag tror att det har varit viktigt att helt enkelt sända en tydlig signal: Om du är våldsam, inte är lämplig som förälder och beter dig på det här sättet har du förverkat din rätt att ha vårdnaden om ditt barn. Detta tror jag är en otroligt viktig signal att sända till de gärningsmän vi talar om här.
Vi kommer som sagt, fru talman, nu att arbeta med detta lagförslag. Vi kommer med det till riksdagen under våren, och lagrådsremissen kommer redan i början av nästa år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.