Brister i Försäkringskassans arbete
Interpellation 2016/17:621 av Lotta Finstorp (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-09-05
- Överlämnad
- 2017-09-06
- Anmäld
- 2017-09-07
- Sista svarsdatum
- 2017-09-20
- Svarsdatum
- 2017-09-26
- Besvarad
- 2017-09-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Nyligen har Inspektionen för socialförsäkringen riktat stark kritik mot Försäkringskassan. Detta på grund av att de funnit stora kvalitetsproblem i sjukskrivningsprocessen när Försäkringskassan avgör rätt till sjukpenning. Två tredjedelar av bedömningarna för personer som varit sjukskrivna efter 90 dagar håller inte måttet. Totalt sett rör detta mängder med personer som riskerar att hamna i kläm på grund av de undermåliga bedömningarna.
Försäkringskassan måste komma till rätta med dessa allvarliga problem.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll följande:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att kvaliteten på de bedömningar som ligger till grund för sjukpenning förtydligas och förbättras?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:621
Webb-tv: Brister i Försäkringskassans arbete
Dokument från debatten
- Tisdag den 26 september 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:10
Protokoll från debatten
Anf. 10 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att säkerställa att kvaliteten på de bedömningar som ligger till grund för sjukpenning förtydligas och förbättras.
När jag tillträdde som socialförsäkringsminister hösten 2014 hade sjukfrånvaron stigit kraftigt sedan 2010. En betydelsefull faktor bakom denna utveckling var att kvaliteten i Försäkringskassans bedömningar vid de olika tidsgränserna i den så kallade rehabiliteringskedjan hade tillåtits sjunka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I det breda åtgärdsprogram som regeringen beslutade om i september 2015 ingick därför att förstärka Försäkringskassans handläggning. Regeringen tillsköt också 250 miljoner kronor till Försäkringskassan för detta arbete. Vi kan nu se att Försäkringskassans handläggning har förbättrats. Fler bedömningar görs i rätt tid. Uppgången av sjukfrånvaron har också brutits och börjar nu minska som ett resultat av åtgärdsprogrammet.
Som framgår av den rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, som Lotta Finstorp hänvisar till, behöver Försäkringskassan förbättra sin handläggning ytterligare. Detta gäller främst möjligheterna att återgå i arbete hos ordinarie arbetsgivare vid dag 91 i rehabiliteringskedjan.
Försäkringskassan har i sitt svar på rapporten redovisat att myndigheten systematiskt arbetar med att utveckla sina utredningar och bedömningar.
Jag är särskilt angelägen om att sjukskrivna människor inte ska lämnas ensamma utan få ett bra stöd för att kunna komma åter till hälsa och arbete. Regeringen har därför satsat på rehabiliteringskoordinatorer inom hälso- och sjukvården men också på flera åtgärder för att öka stödet till individen. Det handlar bland annat om förslag för att förtydliga arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering. Försäkringskassan har också en viktig roll i att ge stöd till individen i sjukskrivningsprocessen genom att samordna dess olika aktörer och identifiera behov av rehabilitering. Jag kommer att fortsätta följa Försäkringskassans arbete i denna fråga.
Anf. 11 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Socialförsäkringen är en viktig del av den svenska välfärden, inte minst utifrån att en tredjedel av statens budget utgörs av sjukförsäkringen. För den enskilde och för arbetsgivaren måste försäkringen vara legitim, tillförlitlig och förutsebar. Sjukförsäkringens nivåer måste balanseras, så att incitament för arbetslinjen bibehålls samtidigt som den som är sjuk får en trygg sjukpenning. Det är önskvärt att sjukförsäkringens struktur har långsiktig hållbarhet över tid, oavsett vem som har det politiska ansvaret i Sverige.
En långsiktigt hållbar och tillförlitlig försäkring över tid var det uppdrag som vi i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen fick. Jag skulle vilja höra lite grann om vad som händer med de förslag som finns där, de förslag som så att säga är kvar.
Jag välkomnar att regeringen har satt ett mål för sjukpenningtalet. Det är bra, och det ger en tydlig signal till myndigheter, arbetsgivare med flera att styra mot ett uppsatt mål. När jag tittar på statistiken ser jag också att sjukpenningtalet minskar i alla län och bland män och kvinnor. Men det finns län som sticker ut - det är faktiskt ganska många - och som har en mycket lång resa kvar för att nå detta mål.
Kurvan för den andel av sjukfallen som är längre än ett år visar obrutet en ökande tendens. Det är oroande att de finns kvar i sjukpenningsystemet.
Rehabiliteringskedjan infördes 2008. Enligt den ska Försäkringskassan bedöma rätten till sjukpenning bland annat efter 90 och 180 dagars sjukskrivning. Syftet med att införa denna rehabiliteringskedja inom sjukförsäkringen var att råda bot på den passivitet som kännetecknade sjukskrivningsprocessen före 2008. Dessa fasta tidsgränser ställer krav på en aktiv handläggning, bra utredningar, planering men också delaktighet för alla som är inblandade. Det handlar naturligtvis om den enskilde men också om arbetsgivare i det fall som man har ett arbete som man kan gå tillbaka till. Det handlar också om Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag har läst en rapport från ISF, som har granskat sjukskrivningsprocessen i många rapporter. Framför allt denna rapport var intressant eftersom sjukskrivningsprocessen granskades 2011 av ISF. Denna granskning visade på till exempel brister i handläggningen. Det som gjorde mig mycket oroad var att många av dessa brister kvarstår. Det är ändå sex år sedan som rapporten före den senaste gjordes, och man har inte kommit till rätta med till exempel kvalitetsproblem. Det är mycket viktigt att man har en rättssäker process och att den enskilde också kan ställa krav vid de olika tidsgränserna, så att man får rätt rehabilitering. Att dessa tidsgränser finns inom rehabiliteringen gör också att man som enskild kan förvänta sig att få all expertis som finns att tillgå för att kunna bli frisk och för att kunna komma tillbaka till arbetslivet.
Kontakten med arbetsgivaren är oerhört viktig. I ISF:s rapport framkommer det att Försäkringskassan har kontakt med arbetsgivaren i endast 50 procent av de fall som man har tittat på, alltså från dag 181. Försäkringskassan har inte tagit kontakt med Arbetsförmedlingen i något av de ärenden som man har tittat på. Den bedömning som ska göras är om den försäkrade har en arbetsförmåga i relation till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Därför borde, i mina ögon, en kontakt med Arbetsförmedlingen vara självklar.
Anf. 12 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jag tackar Lotta Finstorp för denna interpellation. Jag är nöjd så till vida att vi ser att vi har kontroll på sjukskrivningarna. I viss mån minskar också inflödet i sjukförsäkringen. Fler prövningar görs vid 90- och 180-dagarsgränsen än vad som gjordes 2010-2014.
Samtidigt vill jag tillstå att jag är bekymrad, av de skäl som också uppges i ISF:s rapport. Jag brukar säga att det riktigt stora kvarvarande problemet för att skapa trygghet och ett bra och rättssäkert flöde genom rehabiliteringskedjan är samverkan mellan de olika aktörerna. Den måste fungera mycket bättre. Jag skulle vilja lyfta upp några olika punkter, och sedan kommer jag gärna tillbaka till detta i senare inlägg.
Bland annat handlar det om det första tillfället då en person riskerar sjukskrivning eller hamnar i sjukskrivning - att man får ett aktivt stöd redan från början. Det handlar till exempel om att få hjälp av en rehabkoordinator, vilket är någonting vi har tagit vidare efter den förra regeringen och nu håller på att implementera i hela primärvården i Sverige. Det är ett stöd för den enskilde, men också för läkarna och Försäkringskassan, i att skapa dialogen.
Jag är också bekymrad över signaler vid 90-dagarsgränsen om att det finns arbetsgivare som upplever att de inte involveras på det sätt de skulle önska. Därmed kanske inte möjligheterna för återgång i arbete på den befintliga arbetsplatsen är uttömda. Jag skulle vilja säga att jag - och det har vi markerat i regleringsbrevet till bland annat Försäkringskassan i år - är bekymrad över den överlämning som ibland behöver ske vid 180-dagarsgränsen mellan till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Där får jag många signaler om att det finns människor som faller mellan stolarna, och det är helt enkelt inte acceptabelt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta var också bakgrunden till att regeringen förtydligade uppdraget till både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i regleringsbreven vid årsskiftet. Myndigheterna ska återkomma till regeringen med hur de avser att förbättra den samverkan, och vi har även den frågan levande i de myndighetsdialoger vi har.
Jag brukar vara tydlig med att det absolut bästa är om man kan förebygga att människor blir sjuka av sitt arbete, men om människor blir sjuka ska de få snabba insatser. Därför förstärker vi lagstiftningen från och med nästa år. Om en sjukskrivning förväntas överstiga 30 dagar ska arbetsgivare och medarbetare gemensamt, inom den tidsrymden, ta fram en planering för en möjlig återgång till arbete - just för att vi vet att den som går in i en längre sjukskrivning riskerar att bli fast under längre tid.
Jag återkommer alltså gärna till detta i senare inlägg, men jag skulle vilja säga att Lotta Finstorp - precis som ISF - har satt fingret på någonting som vi behöver utveckla ytterligare.
Anf. 13 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Jag tackar ministern. Det känns ju bra att vi har en samsyn kring problemet och delar oron. Men även om det inte känns hopplöst känns det ganska bekymmersamt att man ännu efter sex år inte har kommit till rätta med detta.
Jag tycker nog att kvalitetsbristerna och att man inte samverkar direkt och omedelbart med myndigheter, arbetsgivare och så vidare är det stora problemet. De kvalitetsbrister som togs upp i ISF:s rapport handlar också om hur utredningarna görs. Det finns kvalitetsbrister i detta. Den enskilde blir ju väldigt utelämnad när samverkan inte sker och utredningarna inte håller en god kvalitet. Många människor hör av sig både till ministern och till oss riksdagsledamöter om att de känner sig utelämnade när de inte blir hörda eller inte får rätt utifrån den situation de befinner sig i.
De långa sjukskrivningarna har ökat betydligt, och jag tycker att Försäkringskassans korta analyser är bra att ta till sig av. 2017:2 visar att chansen att komma tillbaka till arbetet minskar ju längre tid man är borta. Det är ganska självklart; tröskeln blir högre. Om man dessutom har mått dåligt under lång tid blir det tufft att komma tillbaka när man har varit borta länge. Jag vill inte säga "Vad var det vi sa!", men det var exakt den farhågan vi hade när regeringen tog bort den bortre tidsgränsen. Vi menade att tidsgränsen behövdes framför allt ur ett individperspektiv - för att den enskilde även via den tidsgränsen skulle kunna ställa krav på att få den hjälp man faktiskt har rätt till.
Det vi ser nu är att de riktigt långa sjukfallen ökar oroande mycket. Jag skulle vilja höra lite grann om hur ministern ser på och analyserar anledningen till att de långa sjukskrivningarna har ökat. Antalet sjukfall som är längre än ett år är nästan 7 000 fler än vid samma tid förra året - alltså 7 000 fler personer. Jag skulle vilja höra lite om hur ministern ser på det. Det finns ju ett åtgärdsprogram som är framtaget för att målet ska nås, men just med de långa sjukskrivningarna kanske det är något som överraskar eller som man blir bekymrad över.
En väl fungerande sjukskrivningsprocess förutsätter ju att alla berörda aktörer får ta sitt ansvar och att alla blir involverade och får rätt information, till exempel. Många gånger säger arbetsgivare att läkarintygen är, som någon uttryckte det, anorektiska. Det finns så lite information i ett läkarintyg att arbetsgivaren inte vet hur man ska kunna hjälpa Lisa eller Kalle. Det kanske är en mindre arbetsgivare som inte är så van att hantera detta. Det är inte alltid man ens kan förstå ett läkarintyg, och är det för lite information blir det ännu svårare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Har man då inte stöd från till exempel Försäkringskassan att läsa mellan raderna vad det egentligen innebär blir det ännu svårare. Förutsättningarna för att man ska kunna ta sitt ansvar måste ges. Ministerns svar innehåller ett förslag om ett förtydligande av arbetsgivares ansvar för rehabilitering, men arbetsgivarna måste ju ges förutsättningar att ta det ansvaret.
Anf. 14 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack för inlägget, Lotta Finstorp! Delvis gör vi samma analyser, och delvis gör vi kanske inte samma analyser.
Vi hade en situation hösten 2014 där sjukskrivningarna hade ökat ganska ordentligt mellan 2010 och 2014. Under samma tidsperiod hade närmare hundratusen kommit i kontakt med den bortre tidsgränsen och utförsäkrats. Sedan fanns det personer som kommit in i försäkringen på nytt igen - för både andra och tredje gången. Det var ingen bra ordning. Det var ingen bra ordning att ha en försäkring där sjukskrivningarna ökar, där kostnaderna ökar och där människor snurrar runt i ett system, kommer in som nya sjukfall och därmed på ett sätt försvårar statistiken och uppföljningen när det gäller de behov dessa personer har.
Mellan 2010 och 2014 sjönk också antalet prövningar vid 90- och 180dagarsgränserna med nästan 50 procent. I det åtgärdsprogram regeringen lade fram hösten 2015 var en viktig del för regeringen för det första att förbättra kvaliteten i bedömningarna och för det andra att fler skulle få en bedömning. Vi sköt också till 250 miljoner för detta till Försäkringskassan, och fler prövas i dag.
Jag skulle dock vilja säga att det som många gånger sker i dag är att man prövar rätten till ersättning i större utsträckning än man prövar möjligheterna till återgång i arbete. Jag tycker att ISF på ett utmärkt sätt pekar på detta i sin rapport och att det alltjämt är en brist. Det är också en fråga jag är uppmärksammad på, det vill säga att vi måste utveckla kvaliteten ytterligare i Försäkringskassans samordningsansvar vid 90-dagarsgränsen.
Jag delar Lotta Finstorps ingång att Försäkringskassan behöver vara medveten om att man har fortsatta kvalitetsbrister, och även Försäkringskassan ser och säger detta när vi har myndighetsdialog. Man satsar också mycket resurser på att åtgärda dessa kvalitetsbrister, och det är ett långsiktigt arbete. I den här situationen, när man alltså skärper prövningarna av rätten till ersättning, har bristen på närvaro i dialogen med arbetsgivaren kanske försämrats i större utsträckning. Det måste vi åtgärda. Det gäller även dialogen mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. Där ser jag bland annat att den ganska kraftfulla utbyggnaden av rehabiliteringskoordinatorer i primärvården har en väldigt viktig roll att fylla. Jag besökte Hässelby vårdcentral ganska nyligen och träffade där rehabiliteringskoordinatorn och ledningen, som berättade att 43 av 50 vårdcentraler i Stockholm nu har en rehabiliteringskoordinator. Detta är ett väldigt bra tecken på att saker och ting kan ske tidigare i sjukfallet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är, utifrån mitt ansvar, fullt införstådd med att det kan behövas ytterligare åtgärder för att stärka kvaliteten i rehabiliteringskedjan, och jag är beredd att vidta dessa åtgärder. Jag tror att det kan fungera ännu bättre. Jag är övertygad om det. Inte minst är det viktigt för individens bästa att man stärker individens rätt till inflytande i denna process för att få ett stöd till återgång i arbete.
Det som jag talar om när det handlar om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar är den lagstiftningsförändring som träder i kraft nästa år. Där skjuter vi till medel till arbetsgivaren för att arbetsgivaren ska kunna ta in expertkompetens och tillsammans med medarbetaren tidigt kunna ta fram en plan och utforma ett stöd för att medarbetaren ska kunna komma tillbaka igen.
Anf. 15 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Att den enskilde rent fysiskt sitter ned vid samma bord som arbetsgivaren, Försäkringskassan, hälso- och sjukvården samt kanske Arbetsförmedlingen - om man är i det stadiet - tror jag är oerhört viktigt.
De långa sjukskrivningarna måste också kopplas till köerna inom hälso- och sjukvården. Jag såg statistik som visade att sjukskrivningarna kan bli förlängda därför att det inte finns en läkare som kan undersöka om den enskilde har arbetsförmåga. Detta gäller ju inte bara ett fall, utan det gäller ganska många personer. Allting hänger ihop.
Jag tror att det är oerhört viktigt att stötta arbetsgivarna. Jag blir även lite stolt över rehabkoordinatorerna. Detta började som ett Finsamprojekt i Sörmland och blev mycket framgångsrikt. Det är jätteintressant att det nu finns över hela landet. Det är helt rätt att jobba på detta sätt. Individen hamnar verkligen i centrum, och man träffas rent fysiskt, så jag är faktiskt lite stolt över detta.
Vad gäller köerna i hälso- och sjukvården är det så att allting hänger ihop. Om man ska kunna förkorta de långa sjukskrivningstiderna måste man ha en väldigt tät individkontakt, och då är det Försäkringskassan som har ansvaret för samordningen.
ISF identifierar ett flertal förbättringsområden. Arbetet med grundläggande utredningar behöver utvecklas. Om man inte har god kvalitet i utredningen från början följer detta med om sjukfallet blir långvarigt. ISF visade i och för sig i en tidigare rapport att det är tveksamt om tidiga insatser är bra eller inte, men jag tror att sjukskrivningstiderna kan kortas med tidiga insatser och hög kvalitet på utredningarna.
Anf. 16 Socialminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Lotta Finstorp, för ditt inlägg! Det var väldigt spännande att höra om att rehabkoordinatorerna började som ett Finsamprojekt. Jag är också något av en vurmare för Finsam när det gäller att hitta nya, smarta lösningar på vissa samhällsproblem, så det var roligt att höra detta.
Just nu pågår arbete på Socialdepartementet. Detta har utvecklats snabbt. Så är det när det handlar om en åtgärd som alla ser nyttan av och som verkligen fungerar - då händer det saker.
Det som vi gör nu är att titta på de långsiktiga förutsättningarna för rehabkoordinatorer som en permanent yrkesgrupp inom hälso- och sjukvården. Vilken utbildningsgrund ska man stå på? Vilka tidsmässiga förutsättningar ska man ha? Detta är ett arbete som just nu pågår internt på Socialdepartementet och som förhoppningsvis ska stärka kvaliteten än mer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När vi står och talar om dessa saker kommer jag att tänka på flera saker. Jag känner till att vi i samband med en hel del diagnoser har en situation med ganska långa köer inom vården. Man väntar på en operation, och så tickar tidsgränserna iväg. Detta är någonting som vi måste fundera mer på, för målet med detta är ju att människor ska komma tillbaka till hälsa och, inte minst, till arbete. Då får inte tidsgränser bli ett hinder.
Jag har inte någon färdig lösning på detta, men jag har blivit uppmärksammad på det. Den naturliga lösningen är förstås att få ned köerna i vården, men det låter sig inte göras över en natt.
En annan sak som jag tänker på när vi talar om detta är att det lätt blir så att våra myndigheter förstärker stuprören när man ska fokusera mycket på sina uppdrag. Den signal som jag tydligt vill skicka är att myndigheter, hälso- och sjukvård och Försäkringskassan måste förstå att det inte fungerar med stuprör om vi ska klara dessa utmaningar kring individen framgent. Man måste jobba med hängrännorna - annars löser man det inte för individen.
Tack för en bra debatt!
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.