Direkt humanitärt stöd till flyktingar i Irak och Syrien
Interpellation 2014/15:688 av Robert Halef (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-06-05
- Överlämnad
- 2015-06-07
- Anmäld
- 2015-06-08
- Sista svarsdatum
- 2015-06-22
- Svarsdatum
- 2015-08-27
- Besvarad
- 2015-08-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Sedan 2011 har det pågått ett fruktansvärt inbördeskrig i Syrien. Flera hundra tusen människor har blivit dödade, och miljoner människor är på flykt och lever på flyktingförläggningar i angränsande länder. Islamiska staten (Isil) har i Irak och Syrien under förra året fördrivit flera hundra tusen kristna invånare från deras hemtrakter. I Syrien är halva landets befolkning, uppemot 10 miljoner syrier, på flykt i sitt eget land och i Irak finns över 2 miljoner flyktingar. En del av dessa människor har lyckats fly till EU och Sverige men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen.
Terrororganisation Islamiska staten, Isil, skyr inga medel för att fördriva eller döda kristna folkgrupper eller andra som inte delar deras tolkning av islam. Över 250 000 kristna invånare och flera hundra tusen yazidier har tvingats lämna sina hemtrakter i staden Mosul och i Nineveregionen i Irak och lever nu i den kurdiska regionen i landets norra del. De internationella biståndsorganisationerna har svårt att hjälpa de behövande på grund av det svåra säkerhetsläget. Bristen på humanitär hjälp är stor, och behoven är omfattande i Irak och Syrien.
Under de senaste åren har jag vid ett flertal tillfällen besökt flyktingförläggningar i Libanon, Grekland, Turkiet samt Irak och har med egna ögon sett under vilka omständigheter dessa flyktingar lever. De har blivit berövade på allt och tappat hoppet om livet. De är i stort behov av vår och omvärldens hjälp. Det internationella humanitära stödet som går via den nationella regeringen i Irak kommer inte flyktingarna till del i den utsträckning som skulle behövas.
Sverige tar ett betydelsefullt ansvar genom vårt generösa och solidariska flyktingmottagande och är en stor biståndsgivare via FN, EU och bilateralt. Likväl ser vi att medlen inte räcker till och långt ifrån ofta fungerar tillräckligt effektivt. Vi måste därför hitta nya vägar så att det humanitära biståndet når fram till de som mest behöver det.
Ett exempel är via civilsamhället och de lokala organisationer som finns på plats i regionen. De känner situationen väl och vet var behoven är som allra störst. I Tyskland ges till exempel direkt humanitärt bistånd via den syrisk-ortodoxa kyrkan. Ett direkt stöd från Sverige via exempelvis etablerade kyrkoorganisationer som dagligen bistår med mat och förnödenheter till de behövande skulle hjälpa fler människor än de som får hjälp i dag.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Kommer statsrådet och regeringen att möjliggöra ett direkt svenskt humanitärt stöd till behövande flyktingar via de lokalt etablerade kyrkorna och andra ideella organisationer i Syrien och Irak?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2014/15:688
Webb-tv: Direkt humanitärt stöd till flyktingar i Irak och Syrien
Dokument från debatten
- Protokoll 2014/15:121 Torsdagen den 27 augustiProtokoll 2014/15:121 Svar på interpellation 2014/15:688 om direkt humanitärt stöd till flyktingar i Irak och Syrien
Protokoll från debatten
Anf. 24 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Robert Halef har frågat mig om regeringen kommer att möjliggöra ett direkt svenskt humanitärt stöd till behövande flyktingar via de lokalt etablerade kyrkorna och andra ideella organisationer i Syrien och Irak.
Frågeställaren noterar den mycket svåra situationen för folken i Irak och Syrien. Hundratusentals människor har dödats eller skadats, och miljontals människor har tvingats fly sina hem. Dessa människor tillhör en rad olika etniska och religiösa grupper, kurder i Kobane, shiiter i Deir el-Zour, sunniter i Anbar, yazidier i Sinjar, palestinier i Yarmouk och kristna i Hasakeh och Mosul. Jag har genom mitt besök i Libanon själv mött många familjer som flytt Syrien, och fått gripande ögonvittnesskildringar om vad som drabbat både dem och dem som är kvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den svenska humanitära politiken utgår alltid ifrån de grundläggande humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. Detta innebär bland annat att biståndet ska nå dem som bäst behöver det, oaktat politisk, religiös och etnisk tillhörighet eller geografiskt bosättningsområde. Att utan urskiljning ge stöd till alla i nöd ökar möjligheterna att de humanitära aktörernas livräddande insatser accepteras och att de ges tillträde av parterna i konflikten.
Jag vill också understryka FN:s centrala roll i att säkerställa en samordnad, effektiv och väl fungerande humanitär respons. Detta är särskilt viktigt i komplexa humanitära kriser som de i Syrien och Irak. Sverige kanaliserar därför huvuddelen av sitt stöd via FN:s humanitära appeller, i vilka en stor mängd aktörer samordnar sina insatser för att undvika både luckor och överlappningar i den humanitära responsen.
Många organisationer som får svenskt stöd arbetar i sin tur med lokala aktörer för att tillvarata viktig lokalkännedom. De nationella Rödakorsorganisationerna är exempelvis oumbärliga genom sin lokalkännedom och kapacitet att agera i komplexa miljöer, något som ofta möjliggörs tack vare deras neutralitet.
Slutligen är Sverige en av världens största givare av ej öronmärkt kärnstöd till de humanitära FN-organisationerna. Kärnstöden ger organisationerna flexibilitet att snabbt och effektivt kunna agera i svåra humanitära kriser. FN-organisationerna själva påpekar gång på gång hur viktigt Sveriges kärnstöd är för deras kapacitet att svara på den här typen av kriser.
Sveriges omfattande humanitära stöd till Syrien och Irak, och till de grannländer dit de syriska och irakiska flyktingströmmarna går, fortsätter. Under 2014 bidrog Sverige med totalt drygt 700 miljoner kronor till de båda kriserna. Hittills i år har 350 miljoner kronor betalats ut. Stödet kanaliseras via FN och Rödakorsrörelsen liksom enskilda organisationer. Det går såväl till behövande i Syrien och Irak som till människor som tvingats på flykt i regionen. Vi kommer att fortsätta göra vad vi kan för att hjälpa de utsatta människor som lever i konsekvenserna av en alltmer förvärrad humanitär situation.
Som Robert Halef väl känner till är det Sida som självständigt fattar beslut om hur Sveriges projektstöd till Syrien och Irak ska användas. Centralt i Sidas beslut är att stödet ges på ett sätt som är behovsbaserat och i linje med de humanitära principerna. Slutligen kan konstateras att Sidas verksamhet är sådan att stöd främst ges till etablerade humanitära organisationer med mångårig erfarenhet av humanitära program i stor skala, men att dessa organisationer i sin tur ofta arbetar i partnerskap med mindre, lokala, aktörer.
Anf. 25 Robert Halef (KD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag vill först och främst tacka biståndsministern för svaret. Men tyvärr är jag inte nöjd med det givna svaret, och jag hoppas att dagens debatt får vår biståndsminister att ändra uppfattning i frågan.
Herr talman! Det pågår ett folkmord på de kristna minoriteterna i Syrien och Irak. Syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och yazidier är extra utsatta på grund av sin religiösa tillhörighet. Terrororganisationen Islamiska staten har etablerat ett kalifat i delar av Syrien och Irak, och i dessa områden har man begått folkrättsbrott mot kristna invånare och yazidier.
Med våld har över 400 000 kristna invånare fördrivits från sina hemtrakter i Irak, och likaså har i Syrien flera hundra tusen kristna invånare tvingats att fly från områden som regimen förlorat kontrollen över. Tusentals har blivit dödade, och flera hundra barn och vuxna är fortfarande kidnappade och hålls som sexslavar hos Islamiska staten.
De kristna minoriteterna har blivit och är marginaliserade i regionen. De behöver vårt och omvärldens stöd - politiskt, moraliskt och humanitärt stöd för att överleva. Det ligger ett stort ansvar på FN att agera och att med militära medel slå ut terrororganisationerna och stoppa denna mänskliga katastrof.
Pojkar och flickor våldtas, och de som inte konverterar till islam eller delar Islamiska statens extrema fundamentalistiska tolkning av islam blir offentligt halshuggna. Detta händer i dag och även i detta nu.
Jag är stolt över Sveriges humana och ansvarstagande roll när det kommer till att hjälpa utsatta människor i världen. Men det krävs mer flexibilitet i våra regler och rutiner. Vi behöver se över detta för att vi ska kunna göra ytterligare insatser för dessa utsatta människor.
Herr talman! Jag har svårt att förstå och acceptera regeringens fyrkantiga hållning när det gäller att inte ändra rutinerna eller rådande praxis för att hjälpa fler behövande. En liten summa av det humanitära biståndet kan hjälpa många nödställda via direkt svenskt humanitärt stöd till behövande flyktingar via exempelvis kyrkor och andra etablerade lokala ideella organisationer. Låt mig poängtera att dessa kyrkor dagligen hjälper alla behövande i närområdet oavsett etnisk eller religiös tillhörighet.
Stora delar av det internationella humanitära stödet går till flyktingförläggningar i de angränsande länderna. Miljoner interna flyktingar i Syrien nås inte av de internationella insatserna, för biståndsarbetare kan inte jobba i landet på grund av säkerhetsrisken. De stridande parterna, vare sig regimen eller opinionsgrupper, ger inga garantier för FN-personal. Säkerhetsrisken gör att det humanitära stödet inte når behövande i landet.
Herr talman! Sedan ett par år samarbetar Tyskland med den syrisk-ortodoxa kyrkan i Syrien, och kyrkan får direkt humanitärt stöd. Jag förväntar mig att biståndsministern ändrar den svenska hållningen och inser vikten av att nå fler behövande med stöd och hjälp. Jag är övertygad om att detta är en mer effektiv väg att gå för att hjälpa interna flyktingar i dessa länder.
Min fråga kvarstår: Kommer Sverige att hjälpa internflyktingarna med direkt humanitärt stöd via exempelvis den syrisk-ortodoxa eller kaldeiska kyrkan i Irak och Syrien?
Anf. 26 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan. Jag välkomnar denna debatt, inte minst för att få möjlighet att understryka hur mycket Sverige har engagerat sig i att hjälpa de miljoner nödställda människor som i dag är på flykt sedan kriget bröt ut 2011.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi har gett sammanlagt över 2 miljarder i stöd till de behövande och nödställda i Syrien och Irak. Behovet är fullständigt överväldigande. Om man ser på FN:s appeller är de finansierade till mindre än hälften, och Sverige har gjort mer än sin del och verkligen svarat upp på appellerna. Sverige är en av de största kärnstödsgivarna till alla de organisationer som försöker hjälpa till i området. Men det är en oerhört svår situation, och precis som Robert Halef pekade på är det humanitära tillträdet i mycket stora delar av Syrien och Irak väldigt svårt i dag.
Jag kan nämna några siffror. I Syrien är 12,2 miljoner människor i behov av direkt humanitärt stöd. Av dessa finns 4,6 miljoner i särskilt svåråtkomliga områden, och 422 000 finns i ockuperade områden. Av dem som finns i ockuperade områden är det bara 1 procent som kan nås av hjälp över huvud taget. I de svåråtkomliga områdena är det 5 procent. Det beror inte på att FN, Sverige eller någon annan är dåliga på att försöka hjälpa till, utan det beror på kriget. Det beror på det gigantiska politiska misslyckande som sker i regionen och de fasansfulla saker som Robert Halef beskriver.
Det beror också på bristen när det gäller humanitärt tillträde och en ny inställning som finns till detta. Man ser annorlunda på det nu än när det humanitära systemet en gång riggades. Parterna i konflikten, inte minst Isil men även Asadsidan, respekterar inte tillträde. Detta är en gigantisk utmaning för världssamfundet.
Respekten för neutraliteten i det humanitära tillträdet är en sak som vi måste framhärda i, för i det ögonblick som parterna börjar uppleva att hjälpen riktar sig till endera sidan i konflikten blir det ännu farligare. Då blir det ännu svårare för hjälparbetare som försöker nå fram med hjälpen. Röda Halvmånen har redan i dag 45 biståndsarbetare och hjälparbetare som har mördats och dödats i konflikten, och man har ett helt neutralt förhållningssätt. Därför är det så viktigt att vi behåller detta. Vi ska inte göra urskiljning när det gäller etniska, religiösa eller andra minoriteter.
Vi ser dock naturligtvis hur svårt det är och vilka fasansfulla övergrepp som begås. FN ordnar en konferens till hjälp för offren för attackerna mot religiösa och etniska grupper i Paris den 8 september. Kabinettssekreteraren kommer att åka dit. Detta görs för att försöka hitta lösningar på den specifika situation som råder.
Det finns ingenting som hindrar att enskilda NGO:er, kyrkor och så vidare, på samma sätt som alla andra kan få kanaliserat stöd via Sida och även via FN-organisationerna. Det finns inte på något sätt någon princip för att vi inte skulle kanalisera stödet. Det kan absolut göras, men då ska man uppfylla de kriterier som vi har på kvalitet och opartiskhet.
Anf. 27 Robert Halef (KD)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag instämmer i det som ministern har sagt om att Sverige är unikt i sitt sätt att hjälpa behövande i hela världen. Det är jag stolt över.
Det jag har eftersträvat att framhålla i min interpellation är att det i dag råder en situation där Sida inte är redo att samarbeta med lokala aktörer, i det här fallet den syrisk-ortodoxa kyrkan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det enda hopp som de kristna flyktingarna i dessa länder har och som de kan ha tillit till är just kyrkan. Kyrkan tar ett stort ansvar och känner till behoven i närområdena, vilket är viktigt för att medlen ska kunna gå direkt till de behövande. Kyrkan har upprättat egna flyktingläger i stora garagehus och på parkeringsplatser. Och stora tältområden har upprättats kring kyrkorna. Jag har själv besökt dessa förläggningar och sett hur människor tvingas leva under väldigt knappa förhållanden.
De kristna invånarna vågar inte gå till de traditionella internationella flyktingförläggningarna av rädsla för hot, våld och diskriminering och går miste om direkt humanitärt internationellt stöd.
För att få biståndsministern att förstå hur komplex situationen är vill jag dela med mig av följande berättelse: Under en av mina resor till Libanon träffade jag den svenska ambassadören för Syrien och Libanon i Beirut. Med mig hade jag den syrisk-ortodoxe biskopen från staden Zahla i Libanon, en gränsstad till Syrien. Där bor de kristna flyktingarna hos släkt och vänner, och kyrkorna hjälper dem med förnödenheter.
Ambassadören var förvånad över situationen och frågade biskopen varför de kristna flyktingarna inte vill bo på flyktingförläggningarna. Biskopen svarade att de som flyr från islamistisk förföljelse inte vågar bo på dessa förläggningar av rädsla för trakasserier och diskriminering på grund av deras kristna tro.
Biskopen framförde att om FN och EU vill alla flyktingars bästa bör särskilda flyktingförläggningar för kristna syriska flyktingar upprättas så att även de kan omfattas av det internationella humanitära stödet och känna trygghet på sin tillflyktsort.
Min uppmaning till biståndsministern är att ompröva sin hållning och göra det möjligt med direkt svenskt humanitärt stöd till lokala och nationella kyrkoorganisationer.
Jag hoppas att denna debatt ska leda till att vi från svensk sida ser över våra rutiner och hittar någon form för att hjälpa just de interna flyktingarna, som de traditionella stödinsatserna inte når fram till. Jag tror inte att enstaka miljoner av vårt bistånd på över 40 miljarder skulle drabba hela systemet och rubba de rutiner och praxis som vi går efter i dag. Enstaka miljoner skulle hjälpa många fler människor på plats.
Jag vet att regleringsbrev styr och att det finns gällande praxis för vilka nationella, internationella och bilaterala samarbeten vi har för att hjälpa människor på plats. Men det måste ändå finnas något alternativ. Tyskland till exempel går in med direktstöd, med små resurser, och hjälper människor i nöd.
Anf. 28 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Jag vill upprepa att det är Sida som fattar självständiga beslut om humanitära kriser. Att ge direktstöd innebär inte att man går emot de humanitära principerna. FN:s olika organisationer kanaliserar stödet i regionen via lokala organisationer och NGO:er - det kan även vara kyrkor.
Vi ger ett stort stöd till Ocha, FN:s samordningsorganisation, och deras emergency response plan som har som specifikt uppdrag att ge stöd till mindre organisationer som kan jobba gränsöverskridande. Det finns alltså ingen princip att ändra i regleringsbrevet. Vi ska använda de organisationer som bedöms vara mest effektiva som kanaler för de mest nödställda.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag ställer mig frågande till särskilda flyktingförläggningar beroende på religiös tillhörighet. 85 procent av dem som är på flykt undan kriget i Syrien och Irak i dag är sunnimuslimer. De har en rad olika etniska bakgrunder och religiösa tillhörigheter. Om vi skulle ha olika flyktingläger för olika religiösa eller andra minoriteter spär vi snarare på de skillnader som vissa krafter försöker blåsa upp i regionen och som ligger bakom dagens blodiga inbördeskrig. Därför är jag ytterst tveksam till det.
Det finns naturligtvis olika vägar för att specifikt hjälpa religiösa och andra minoriteter som är måltavlor i dag. Det är det som kommer att diskuteras på FN-konferensen i september. Vi hoppas kunna hitta nya svar. Men vi får framför allt inte glömma bort att det stora problemet är kriget. Den globala responsen går på knäna. Krisen är bara finansierad till knappt hälften, utifrån de behov som FN har gett uttryck för. Oerhört många människor lever dessutom utanför räckvidden för någon som helst hjälporganisation. Respekten för Röda Korset, Röda Halvmånen och FN:s organisationer är obefintlig i de områdena, och dessa modiga människor är måltavlor. Det är oerhört bekymmersamt.
FN kommer att ha en stor konferens om det humanitära systemet nästa år. En av de stora knäckfrågorna är hur vi ska kunna jobba bättre i dag när respekten för det humanitära tillträdet har försvunnit från många aktörer. Krig och konflikter ser inte ut som tidigare. Det är inte två stater som krigar. Det är andra typer av makter och krafter som inte har några som helst elementära principer och som inte respekterar de humanitära principerna.
Sverige gör allt det kan. Vi ser väldigt allvarligt på de fruktansvärda händelserna och på de mord som sker på civilbefolkningen. Vi försöker göra allt vi kan för att hjälpa till, mer än många andra länder gör.
Anf. 29 Robert Halef (KD)
Herr talman! Jag instämmer inte i ministerns beskrivning av situationen inne på flyktingförläggningarna. Jag har själv drivit en sådan fråga och sett till att de kristna flyktingarna från Syrien har fått en egen flyktingförläggning i Turkiet, i staden Midyat i de sydöstra delarna av Turkiet. Det kom rapporter om att de kristna flyktingarna inte kunde bo kvar i dessa traditionella nationella flyktingförläggningar på grund av trakasserier och förföljelse. Vi har även sett det hända de senaste dagarna på ett av våra boenden i Kalmar län. En kristen familj tvingades bort på grund av att de hade kors. Man ville inte ha dem i gemensamma samlingsrum och så vidare.
Sekterismen och intoleransen ska vi alltid kämpa emot. Alla människors lika, unika och okränkbara värden är grunden för demokratin, oavsett religionstillhörighet, etnicitet, ras, kön och så vidare.
Jag har tagit upp frågan med Röda Korsets generalsekreterare om hur svårt det är för dem att nå människor inne i Syrien på grund av säkerhetsrisken. Om vi inte kan komma in i landet den traditionella vägen för att hjälpa människor där ska vi inte lämna dem åt deras öde. Det måste finnas alternativa vägar. I just det här fallet är den syrisk-ortodoxa kyrkan, andra kyrkor och andra lokala civila organisationer alternativ för att nå behövande inne i landet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Vi har ett bistånd på ca 40 miljarder, efter en del avräkningar. En stor del är Sida ansvarigt för. UD ansvarar för ca 10 miljarder av biståndet. Jag undrar om biståndsministern är redo att använda medel från denna pott för att hjälpa behövande direkt via syrisk-ortodoxa kyrkan i Syrien.
Anf. 30 Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Sverige ser att behovet av att respektera de humanitära principerna är större i dag än någonsin. Humanitär katastrofhjälp och bistånd i konfliktsituationer måste uppfattas som opartiskt, neutralt och oberoende. Annars undergräver man all möjlighet att få tillträde till de besvärliga och fruktansvärda krigsområdena.
Det är Sida som fattar beslut om enskilda projektstöd. UD har, precis som Robert Halef säger, också pengar, men de går i huvudsak till olika FN-organ som jobbar med dessa frågor. Vi är största kärnstödsgivare till UNHCR, som är FN:s flyktingmottagarorganisation. UNHCR tar hand om väldigt många av de flyktingar som i dag har fördrivits från sina hem i Syrien på grund av kriget. Situationen där är fruktansvärd. Över halva Syriens befolkning är i dag på flykt, 4 miljoner människor utanför Syrien och 8 miljoner inne i Syrien. Av dessa befinner sig drygt hälften i mycket svåråtkomliga områden. Nästan en halv miljon finns i ockuperade områden.
Situationen är alltså fruktansvärd. Vi måste använda politiska påtryckningar för att se till att det hela löser sig och för att se till att humanitär hjälp får tillträde. Framför allt måste kriget ta slut. Omvärlden måste genom utrikespolitik och genom alla till buds stående medel göra allt för att få slut på lidandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.