Människan bakom djuren

Skriftlig fråga 2015/16:334 av Magnus Oscarsson (KD)

Frågan är besvarad

Händelser

Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Inlämnad: 2015-11-17
Överlämnad: 2015-11-17
Anmäld: 2015-11-18
Sista svarsdatum: 2015-11-25
Svarsdatum: 2015-11-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

Människan bakom djuren(pdf, 79 KB)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

För ett antal år sedan genomfördes en reform av djurskyddsarbetet i Sverige. Syftet var att på ett bättre sätt tillvarata alla veterinärers kompetens och att stärka integriteten i djurskyddsinspektionerna. Samtidigt tydliggjordes ansvaret för djurskyddet, resurser tillfördes och kompetensen höjdes hos den personal som arbetar med djurskyddskontrollerna.

Djurskyddsinspektörerna har en hög kompetens när det gäller att fatta beslut om att omhänderta djur som vanvårdas. Det är viktigt att djur som vanvårdas snabbt får en god omsorg.

Samtidigt som det nya systemet har uppenbara fördelar finns det också negativa effekter av att djurskyddsinspektörerna kommit längre från kommunerna och därmed från socialtjänstens arbete. Jag har fått signaler om att länsstyrelsens djurskyddsinspektörer ofta saknar lokal kännedom om människor och djur, vilket ofta är en förutsättning för att förebygga situationer och åtgärda brister på ett tidigt stadium.

Tidigare verkade de kommunala djurskyddsinspektörerna nära distriktsveterinären, distriktsläkaren och de sociala myndigheterna. Därigenom uppmärksammades lättare människan bakom djuren, och man kunde fånga upp exempelvis ålderdom, sjukdom, sociala missförhållanden, missbruk etcetera. Missförhållanden kunde ofta förebyggas och personen få hjälp innan situationen gått så långt att djuren behövde omhändertas på grund av vanvård.

Även när ett omhändertagande av djuren blivit oundvikligt är djurägaren i allmänhet i någon form av kris. När en djurägare fråntas sina djur innebär detta en motgång som riskerar att ytterligare förvärra en underliggande krissituation i form av missbruk eller psykisk ohälsa. Ofta skulle en medföljande socialsekreterare, eller annan kunnig personal, kunna hjälpa till att trösta och ordna rent praktiska saker som besök på vårdcentral och hjälp med exempelvis alkoholproblem.

Det skulle behövas en bättre samverkan mellan de myndigheter som ansvarar för djurens välbefinnande och de som verkar för människors välbefinnande. Tydliga rutiner borde finnas för kontakt mellan djurskyddsinspektörer och socialtjänst, liksom för samverkan med LRF:s omsorgsgrupper.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillgodose behovet av bättre samverkan mellan myndigheter så att djurägare i olika former av kris kan få rätt stöd?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:334 besvarad av Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)




	Dnr N2015/07911/DL

Näringsdepartementet

Landsbygdsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:334 av Magnus Oscarsson (KD) Människan bakom djuren

Magnus Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillgodose behovet av bättre samverkan mellan myndigheter så att djurägare i kris kan få rätt till stöd.

Jag sympatiserar med andemeningen i riksdagsfrågan. Att det finns en koppling mellan en social problematik och vanvård av djur visar såväl svensk som internationell forskning. Denna problematik är viktig att lyfta fram. När det gäller samverkan mellan myndigheter anser jag att frågeställningen behöver belysas också ur ett annat perspektiv.

Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller i många fall sekretess för väldigt känsliga uppgifter rörande människors hälsa. Sekretessen råder mellan olika myndigheter men också t.ex. mellan olika sinsemellan självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma kommun och mellan myndigheter och andra organ eller enskilda. Det kan alltså finnas ett sekretesskydd som medför att en djurskyddsinspektör inte får lämna uppgifter om en djurägares hälsa, missbruk eller annan sådan liknande information till t.ex. socialförvaltningen, såvida inte den enskilda själv samtycker till att inspektören för denna information vidare. Ett sådant skydd fanns även på den tiden som kommunerna ansvarade för djurskyddskontrollen. Det finns dock inte något hinder mot att överlämna annan information om enskilda, som inte är av den nyss nämnda känsliga karaktären.

Jag tror att många djurhållare skulle se med oro på att utöka möjligheterna för djurskyddsinspektörer att lämna över känslig information vidare till andra, utan att djurhållaren ger sitt tydliga samtycke till det och jag anser att det är viktigt att upprätthålla detta skydd för enskildas integritet. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att vidta några åtgärder för att ändra denna balans med mindre än att jag får information som tydligt visar på att ett sådant behov finns.

Däremot vill jag uppmana alla som kommer i kontakt med en människa i kris, att möta personen i fråga med medkänsla och respekt och att aktivt försöka hjälpa honom eller henne att söka det stöd eller den hjälp som behövs. Jag vet att Lantbrukarnas Riksförbunds omsorgsgrupper också fyller en viktig funktion för lantbrukare i detta avseende. Länsstyrelserna arbetar även kontinuerligt med att utveckla bemötandet i kontrollen och i det ingår också att möta och på ett bra sätt kommunicera med människor som befinner sig i kris eller som på annat sätt befinner sig i en utsatt situation.

Stockholm den 30 november 2015

Sven-Erik Bucht