Storbankernas kreditförluster och svensk ekonomi
Skriftlig fråga 2008/09:702 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-03-06
- Anmäld
- 2009-03-09
- Besvarad
- 2009-03-11
- Svar anmält
- 2009-03-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 mars
Fråga
2008/09:702 Storbankernas kreditförluster och svensk ekonomi
av Birgitta Eriksson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Europeiska utvecklingsbanken, EBRD, räknar med att de svenska storbankernas kreditförluster i före detta Östeuropa kommer att uppgå till runt 100 miljarder kronor. Krisen accelererar också i flera stater. Ungern, Lettland och Ukraina har sökt nödlån från Internationella valutafonden. Serbien och Rumänien väntas följa efter.
Svenska banker kan också göra stora förluster på andra håll. Situationen i Danmark är inte bra för de svenska bankerna. Andra stater på kontinenten med uppblåst fastighetsmarknad har varit Spanien och Storbritannien.
Frågan är vilken påverkan dessa kreditförluster ändå till slut kommer att få på den svenska ekonomin och statskassan. Statsrådets kollega, finansministern, har länge förefallit trosviss i ett slags anda av att ingen av dessa kreditförluster kommer att påverka Sverige och svenskarna. Detta känns alltmer ihåligt. Någon måste ändå slutligen alltid betala.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga om det är statsrådets ställningstagande att de svenska storbankernas kreditförluster utomlands inte kommer att påverka svensk ekonomi och de svenska skattebetalarna negativt.
Svar på skriftlig fråga 2008/09:702 besvarad av Statsrådet Mats Odell
Svar på fråga
2008/09:702 Storbankernas kreditförluster och svensk ekonomi
Statsrådet Mats Odell
Birgitta Eriksson har frågat mig om jag har tagit ställning till att de svenska storbankernas kreditförluster utomlands inte kommer att påverka svensk ekonomi och de svenska skattebetalarna negativt.
De globala finansmarknaderna har blivit alltmer integrerade och detta har haft positiva effekter inte minst för svensk ekonomi. Insatser för att stödja länder som hamnar i svårigheter görs oftast inom ramen för större internationella organisationer, såsom till exempel EU och IMF. Utgångspunkten är då alltid att genomföra dessa insatser så att stödet senare kan återfås.
Kreditförluster – oavsett storlek – påverkar en banks förmåga att förse hushåll och företag med krediter, vilket via investeringar och konsumtion kan påverka den reala ekonomin negativt. För att minimera effekterna på ekonomin ställer staten kapitalkrav på banker så att de har utrymme för att hantera de kreditförluster som normalt uppkommer under en konjunkturcykel. Den pågående globala finanskrisen är dock inte av normala dimensioner. Hur stora kreditförlusterna blir vet ingen med säkerhet, det beror bland annat på hur stora återverkningar krisen får på den reala ekonomin samt på hushållens och företagens möjligheter att betala räntor och amortera på sina lån.
Den totala utlåningen till Baltikum från svenska banker uppgår till ca 470 miljarder kronor. Detta ska ställas i relation till bankernas totala utlåning som ligger i storleksordningen 7 000 miljarder kronor. Såväl Riksbanken som Finansinspektionens så kallade stresstester visar att bankerna har marginaler att klara av betydande förluster.
Statens uppgift i krisen är att värna om den finansiella stabiliteten i Sverige och se till att kreditgivningen till hushåll och företag inte utsätts för någon allvarlig störning. Regeringen lade under hösten fram en stabilitetsplan med olika stabilitetsstärkande åtgärder som fick ett brett stöd i riksdagen. Med stöd av planen har regeringen inrättat ett garantiprogram för bankernas och vissa kreditinstituts medelfristiga upplåning och ett kapitaltillskottsprogram för att stärka bankernas och vissa kreditinstituts kapitalbas. Skulle någon svensk bank behöva andra stöd för att klara systemhotande förluster finns det inom ramen för stabilitetsplanen ytterligare åtgärder att tillgripa.
En central komponent i stödinsatserna är en nyinrättad stabilitetsfond som ska utgöra en långsiktig och trovärdig finansieringskälla för statligt stöd till banksystemet. Stöd i varje enskilt fall enligt lagen bör utformas så att statens långsiktiga kostnader hålls låga och statens insatser så långt möjligt återfås. För att värna skattebetalarnas intressen och stärka incitamenten för de finansiella instituten att begränsa överdrivet risktagande, ska instituten solidariskt bistå med medel, en så kallad stabilitetsavgift, för att täcka dessa kostnader. Ledande befattningshavare i bankerna ska inte heller ha någon personlig vinning av det statliga stödet, därför har regeringen förbjudit löneökningar och bonusar till ledningar och styrelser i de banker som tar emot statligt stöd.
Det är min och regeringens övertygelse att vi genom de vidtagna åtgärderna kan minimera de negativa återverkningarna på svensk ekonomi och så långt som möjligt slå vakt om skattebetalarnas pengar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.