Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen
Utlåtande 2017/18:NU8
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 25 oktober 2017
Utskottens utlåtanden
Utskotten kan granska meddelanden från EU:s institutioner. Ofta handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som kan vara idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande lagstiftning. När ett utskott har granskat ett sådant meddelande skriver det ett utlåtande till kammaren om granskningen.
Utskotten gör också subsidiaritetsprövningar av EU-förslag. De ska då bedöma om ett beslut bör fattas på EU-nivå eller av på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande.
Beslut
Diskussionsunderlag om globalisering har granskats (NU8)
EU ska vara en stark röst för en fri och rättvis handel i världen. Det kan bland annat leda till ökat välstånd och främja en hållbar utveckling. Det framhåller riksdagen i sin granskning av ett diskussionsunderlag från EU-kommissionen som handlar om globalisering. Syftet med underlaget är att starta upp diskussioner i EU:s medlemsländer om hur de vill att EU ska utvecklas i framtiden.
Riksdagen håller med om att vissa utmaningar som berör alla medlemsländer borde hanteras på EU-nivå. Det kan till exempel vara klimatförändringar och ekonomisk tillväxt. Samtidigt påpekar riksdagen att samarbetet inom EU måste utvecklas och förbättras på ett sätt som respekterar subsidiaritetsprincipen. Det vill säga principen om att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Riksdagen vill också betona att insatser inom ramen för EU:s strukturfondsprogram är viktiga. Det är program som finns för att stärka tillväxt och skapa jobb, de finansieras genom EU:s gemensamma budget. När Storbritannien går ur EU kommer intäkterna att minska och i och med det anser utskottet att även EU-budgeten måste minskas.
Riksdagen lade granskningen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Utlåtandet läggs till handlingarna.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Justering: 2017-10-19
Trycklov: 2017-10-20
Utlåtande 2017/18:NU8
Alla beredningar i utskottet
Diskussionsunderlag om globalisering har granskats (NU8)
EU ska vara en stark röst för en fri och rättvis handel i världen. Det kan bland annat leda till ökat välstånd och främja en hållbar utveckling. Det framhåller näringsutskottet i sin granskning av ett diskussionsunderlag från EU-kommissionen som handlar om globalisering. Syftet med underlaget är att starta upp diskussioner i EU:s medlemslämnder om hur de vill att EU ska utvecklas i framtiden.
Utskottet håller med om att vissa utmaningar som berör alla medlemsländer borde hanteras på EU-nivå. Det kan till exempel vara klimatförändringar och ekonomisk tillväxt. Samtidigt påpekar utskottet att samarbetet inom EU måste utvecklas och förbättras på ett sätt som respekterar subsidaritetsprincipen. Det vill säga principen om att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Utskottet vill också betona att insatser inom ramen för EU:s strukturfondsprogram är viktiga. Det är program som finns för att stärka tillväxt och skapa jobb, de finansieras genom EU:s gemensamma budget. När Storbritannien går ur EU kommer intäkterna att minska och i och med det anser utskottet att även EU-budgeten måste minskas.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger granskningen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2017-10-25
Debatt om förslag 2017/18:NU8
Webb-tv: Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen
Dokument från debatten
- Onsdag den 25 oktober 2017Kammarens föredragningslistor 2017/18:23
- Protokoll 2017/18:23 Onsdagen den 25 oktoberProtokoll 2017/18:23 Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen
Protokoll från debatten
Anf. 33 Hans Rothenberg (M)
Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen
Fru talman! Vi ska i dag i riksdagen diskutera Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen. Det är en krånglig titel, men egentligen innehåller detta ganska mycket självklarheter. Det är en omvärldsbetraktelse av hur samtiden ser ut - hur den globala konkurrensen ser ut, där globaliseringen, urbaniseringen och digitaliseringen dagligen påverkar vår tillvaro.
Det som skiljer nutiden och framtiden från dåtiden är att tid och plats hela tiden krymper. I dag finns det nästan inga tidsskillnader mellan att stå i Sverige och tala i riksdagen och att lyssna på detsamma i Auckland på Nya Zeeland. Det finns inga tidsfördröjningar; allting är realtid. Det finns heller inte särskilt stora skillnader i platser, för platsen spelar allt mindre roll i det moderna samhället. Vår förmåga att kommunicera med varandra i realtid gör att tid och plats till slut blir obsoleta. Det råder alltid realtid, överallt.
Detta påverkar våra möjligheter att skaffa kunskap. Det går mycket fortare. Det påverkar våra möjligheter att producera. Man kan göra det på många olika platser - man kan göra det utifrån en beställning på ena sidan jordklotet som snabbt exekveras på andra sidan jordklotet, för att tredje dagen levereras till en annan plats på jordklotet. Konsumtionen sker heller inte i samma sammanhang som det där kunskapen och produktionen har uppstått.
Mot detta står en annan trend, och det är den närproducerade. Det finns ett behov av att veta varifrån saker och ting kommer och av att känna sig trygg med det som produceras för att man som konsument ska känna sig bekväm.
Människans roll i produktionen minskar också. Alltmer blir mekaniserat, och snart väntar den artificiella intelligensen, som än så länge är på laboratoriestadium men inom kort tid på många håll och på många sätt förmodligen kommer att visa sig överlägsen den mänskliga hjärnans förmåga att skapa goda krafter. Vad vi som människor i Europa och världen då har som utmaning är att fokusera på det maskiner och datorer inte kan ersätta. Vi måste fokusera på det där människan är unik.
Fru talman! Kommissionen har fokuserat på globalisering och dess effekter, på framtidsutsikterna och på EU:s yttre åtgärder. Kommissionen menar att befintliga multilaterala institutioner såsom FN, Internationella valutafonden och WTO behöver stärkas och reformeras. Kommissionen menar att de ska bli rättvisare och bättre fylla sina syften.
Jag tycker att det är viktigt att fastna lite grann på begreppet "rättvist". Vi åtta partirepresentanter i Sveriges riksdag kan lägga lite olika innebörd i vad "rättvist" innebär. Rättvisa är när det är tydligt, förutsägbart och logiskt. När man kan se att det finns ett samband mellan olika värdegrunder är det rättvist, och det är en rättvis handel som bygger på dessa förutsättningar som vi från Sveriges sida har all anledning att vara företrädare för.
Kommissionen tittar också på EU:s inre åtgärder. Här handlar det om att göra Europa konkurrenskraftigt och innovativt, och då krävs det enligt kommissionen också stora insatser. Man menar att det behöver vidtas konkreta åtgärder på EU-nivå, medlemsstatsnivå och lokal och regional nivå och att detta bör inriktas på framtidens branscher.
När jag läste kommissionens rapport funderade jag lite grann på hur kommissionen kan veta vad som är framtidens branscher. I dag arbetar hälften av arbetskraften i Sverige med sådant som inte fanns på kartan för 40 år sedan. Om 20 år förväntas hälften av arbetskraften arbeta med sådant vi i dag inte vet någonting om. Då kan det synas lite väl ambitiöst att sikta in sig på vad som är framtidens branscher. Vi vet ju kanske inte ens vad de är i dag.
Däremot måste vi preparera med kunskap, utbildning, teknikutveckling och innovativa miljöer - förutsättningar för att snabbt kunna svara upp mot teknikskiften och de skiften som finns vad gäller efterfrågan och människors behov. Det måste kunna göras på ett socialt och ekonomiskt hållbart sätt. Det är så vi bygger samhället. Detta kräver också regionala och lokala investeringar. Det kräver att pengar och kapital kan flyta över gränserna på ett bra och sunt sätt där tullar och hinder inte sätter käppar i hjulen.
Handel har nämligen skapat välstånd, och miljontals människor har lyfts ur fattigdom tack vare global handel. Tillgången till kapital, innovationer och kompetens har genom handel bidragit till en ökad tillväxt - inte minst i många utvecklingsländer. De som tar klivet framåt är de som bejakar näringsfriheten, det fria företagandet, fungerande äganderätt och finansiella regler och institutioner som grunden för ekonomisk och social utveckling. Sveriges resa från fattigdom till välstånd grundlades med hjälp av frihandel och näringsfrihet.
Fru talman! Genom handel växer ekonomierna, och utvecklingsländernas medborgare får större möjlighet att påverka sin framtid. Där kan vi som medlem i Europeiska unionen vara en stark pådrivande faktor genom handel som en vidareutveckling av bistånd. Det börjar med bistånd men slutar ofta med handel, och det är det bästa bistånd man kan hjälpa till med.
Fru talman! Jag skulle vilja nämna någonting om investeringsskydd och tvistlösning. Detta är en fråga som har debatterats mycket i samband med TTIP-avtalet, det transatlantiska investerings- och partnerskapsavtalet mellan EU och USA.
Att investera i ett annat land är för många företag ett väldigt stort steg att ta. Det finns en osäkerhet. Ett litet eller medelstort företag i Sverige som ska ta klivet över Atlanten och etablera verksamhet och bygga upp fabriker måste känna trygghet. Då måste det finnas försäkringar om att verksamheten inte kommer att exproprieras och om att företagets möjligheter att verka inte begränsas av andra skäl.
Det måste finnas en tvistlösningsmekanism för att hantera tvister mellan stater och de investerande. Det har funnits ett system, den så kallade ISDS-klausulen, som har visat sig fungera väl men som i debatten har fått väldigt mycket kritik. Kommissionen har tagit fram en ny variant, som nu har skrivits in i CETA-avtalet med Kanada.
Jag vill i sammanhanget uttrycka en viss reservation mot att kasta ut barnet med badvattnet. ISDS-avtalet har fungerat under lång tid. Låt oss genomföra dessa reformer på ett konservativt sätt, sakta och försiktigt. Låt oss inte förändra det som är bra, men låt oss möjligen förändra det som kan bli bättre.
Fru talman! Med hänvisning till det anförda vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill också yrka bifall till motivreservationerna 2 och 4.
Anf. 34 Johan Nissinen (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.
Vi ska idag debattera kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen.
Globalisering innebär att världens länder knyts närmare varandra politiskt, kulturellt och ekonomiskt. Detta genererar generellt ökad handel och minskade klyftor men också stora utmaningar.
Fru talman! Sverigedemokraterna är ett EU-kritiskt parti. Vi har en del skilda åsikter gentemot kommissionen och övriga riksdagspartier, och jag kommer att ta upp dessa i mitt anförande.
Vi anser att EU ska ta ett steg tillbaka, särskilt med tanke på utfallet av folkomröstningen i Storbritannien. Det är viktigt att EU förankrar sina visioner hos befolkningen. Ur det perspektivet välkomnar vi diskussionen om EU:s framtid, där diskussionsunderlaget om globaliseringen utgör en del.
EU framställs ofta som en garant för Europas mångfald och kultur, men vi menar att det är precis tvärtom. EU är en likriktande och långsam byråkrati med visionen att alla medlemsländer ska utvecklas i samma riktning, oavsett medlemsländernas egna förutsättningar gällande ekonomi, kultur, infrastruktur, energi, sociala förutsättningar, arbetsmarknad, utbildning och så vidare - listan kan göras lång.
Jag vill ändå framföra att Sverigedemokraterna ser många fördelar med delar av den inre fria rörligheten, bland annat vad gäller varor, kapital och konkurrensneutrala tjänster. Men att släppa allt helt fritt utan regleringar är något som vi inte kan ställa oss bakom.
Om den förda EU-politiken dessutom ska anammas fullt ut på en global nivå kan det få långtgående negativa effekter. Vi anser därför att det är av yttersta vikt att handelsavtal samt avtal som rör arbetsmarknad och ekonomiska och sociala samarbeten noga kontrolleras avseende effekterna för den svenska arbetsmarknaden och för våra skattebetalare.
Vi ser allvarliga brister med Europeiska unionen, till exempel att subsidiaritetsprincipen motarbetas aktivt av kommissionen och att det demokratiska underskottet och bristen på engagemang från vanliga européer är slående.
Möjligheterna att fatta beslut mot enskilda medlemsstaters vilja har lett till en snabbare och fördjupad integration, vilket i kombination med fördragens brist på möjlighet till variation har lett till den djupaste brytning som Europasamarbetet någonsin drabbats av, nämligen Storbritanniens utträde.
Vi menar att dagens EU inte är en hållbar plattform för samarbete utan utgör ett uppenbart hot mot sin egen största framgång, nämligen den inre marknaden, vilken nu riskerar att splittras.
Med detta sagt vill jag vara extra tydlig: När det gäller kommissionens vitbok om EU:s framtid, som innehåller fem scenarier, anser vi att scenario 2 är det enda tänkbara. I detta scenario flyttar EU sitt fokus till att enbart handla om den inre marknaden, vilket på sikt skulle möjliggöra ett mer mellanstatligt EU. Detta har vi varit tydliga med i utrikesutskottet.
Fru talman! Sverigedemokraterna ser generellt positivt på en fri och öppen handel med varor och tjänster. Att skapa globala handelsavtal är på ett övergripande plan eftersträvansvärt. Vi anser även att andra intressen än rent ekonomiska bör kunna beaktas inom handelspolitiken, såsom djuretik, corporate social responsibility och miljöaspekter.
Vi anser att Sverige och EU inom ramen för WTO, World Trade Organization, ska verka för en öppen och fri handel och motverka protektionism. Få saker skulle skada Sveriges industri mer än om EU och dess handelspartner skulle börja begränsa eller på andra sätt förhindra internationell handel. Vi vill i det här sammanhanget därför betona vikten av ett handelsavtal mellan Storbritannien och EU.
Vi ser positivt på kommissionens övergripande handelsstrategi, då den i utvalda delar kan generera positiva effekter för såväl den europeiska som den svenska marknaden. Men om man tar hänsyn till förslag från kommissionen på andra områden som energi, infrastruktur och tillväxtskapande åtgärder ser vi en återkommande problematik när det gäller finansieringslösningar, ökad användning av strukturfonder, socioekonomiska projekt, ständigt kostnadsdrivande lösningar och skapandet av låtsasjobb.
Trots att det ofta framhålls att förslag från EU inte ska generera några kostnadsdrivande effekter går det att konstatera att de ändå gör det. Vi menar att detta innebär en ökad belastning för svenska skattebetalare.
Fru talman! Sverigedemokraterna är, som jag tidigare nämnt, kritiska till EU. Vi tror dock på ett visst Europasamarbete, inte minst när det gäller den gemensamma inre marknaden. I vår vision av det framtida Europasamarbetet behövs inga europeiska struktur- och investeringsfonder.
Vi har tidigare varit kritiska när det gäller fonderna, inte minst då vi ser hur fördelningen av fonderna slår ut ofördelaktigt för Sverige. Vi vill i detta sammanhang särskilt understryka vår uppfattning att Sverige inte, som en konsekvens av brexit, ska betala in en högre nettoavgift till den gemensamma budgeten - inte en enda krona till! Det enda alternativet är att minska den gemensamma budgeten.
Om det nu inte går att avskaffa ESI-fonderna och låta medlemsstaterna själva bedöma sitt behov av satsningar vill vi framhålla att det är av stor vikt att EU:s strukturfondsmedel används på ett så effektivt sätt som möjligt genom mer noggranna kontroller. I vissa fall ska projektutbetalningar göras när projekten är klara, detta för att komma till rätta med de problem som vi menar förekommer i dag.
Vidare anser vi att strukturfonder endast ska användas till projekt för att stimulera tillväxt och inte till socioekonomiska projekt. De bör också fördelas mer rättvist mellan medlemsländerna.
Anf. 35 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Johan Nissinen verkar vara väldigt glad över att EU inte mår så bra. Han vill att EU ska ta ett steg tillbaka, vilket EU verkligen har gjort i samband med att Storbritannien har valt att kliva ur EU.
Samtidigt hör jag att Johan Nissinen som sverigedemokrat talar väl om tre av de fyra friheterna vad gäller rörlighet - rörligheten för varor, rörligheten för kapital och rörligheten för tjänster - men inte om rörligheten för människor. Det tycker jag är intressant.
I mitt anförande talade jag om hur den globala utvecklingen gör att tid och plats blir mindre intressant. Allting flyter samman. I dag spelar det ingen roll var man producerar - det kommer hur som helst att landa på andra sidan jordklotet, i norr eller i söder. Realtiden finns alltid.
Men det jag hör när Johan Nissinen talar är ett steg tillbaka. Det är inte bara ett steg tillbaka för EU, utan det är ett steg tillbaka för världen. Det är ett steg tillbaka för det som är grundläggande för mänsklig interaktion, nämligen ömsesidigheten.
I dag kan man inte längre begränsa rörlighet för varor, kapital och tjänster och hålla det skilt från rörlighet för människor. Jag skulle vilja höra Johan Nissinen förklara varför det är så farligt att människor rör sig över gränser, när det ändå är människor som ligger bakom varuflöden, kapitalflöden och tjänsteflöden. Tjänster kan inte förverkligas om det inte finns människor, och då måste människor bryta gränser.
Varför?
Anf. 36 Johan Nissinen (SD)
Fru talman! Jag tror faktiskt inte att Moderaterna heller tror på helt fria och öppna gränser, för i så fall hade ni nog fattat ett annat beslut på ert riksting nyligen.
Det går inte att ha helt öppna gränser. Alla länder måste på något sätt kunna ha kontroll över vilka som kommer in i länderna, annars kan precis vem som helst komma in och rikta terroristhot och annat.
Sedan kan man inte ha ett öppet samhälle där alla får komma in och ta del av välfärden, utan man måste ha en viss begränsning av människor som får komma in. Det tror jag faktiskt att Hans Rothenberg håller med om.
Anf. 37 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Det var ett kort svar. Jag förstår att det var kort, för det kanske är lite svårt att lägga ut den tankegången i det här sammanhanget. Vi talar globalisering, om hur världen ska växa och bli mer tillgänglig för människor, framför allt människor som i dag inte har möjlighet att tillgodogöra sig det som vi i vår högutvecklade västerländska miljö har byggt upp tillsammans med andra länder av egen kraft men i interaktion med andra. Det är en livskvalitet, ett välstånd.
Johan Nissinen talar om att handelsavtal ska vi ha. Vi ska ha CSR-avtal, och vi ska utveckla samarbetet inom WTO med världshandeln och motverka protektionism. Men jag kommer ändå tillbaka till detta att ett av de största protektionistiska hoten är att begränsa människors rörlighet.
Det är mycket riktigt att vi inte kan öppna alla kranar och alla svängdörrar. Men om det är i någonting som mina moderata vänner skiljer sig från Sverigedemokraterna och Johan Nissinens vänner är det att vi tror på människan. Vi tror inte att alla människor som vill förflytta sig över gränserna är terrorister. Vi tror inte att de vill något ont. Vi tror faktiskt att det finns väldigt mycket gott i människor.
Jag tycker att det är på sin plats att Johan Nissinen får en chans till att svara på frågan: Varför talar du så väl om fri rörlighet för varor, kapital och tjänster när du inte vill tala så väl om fri rörlighet för människor, som är förutsättningen för de tre första rörligheterna?
Anf. 38 Johan Nissinen (SD)
Fru talman! Det visade sig ju att inte heller Moderaterna trodde på totalt fri rörlighet, för det fungerar inte. Vi kan inte ha helt öppna gränser.
Vi kan ha fri handel och arbetskraftsinvandring. Människor ska kunna komma när det finns ett behov. Men vi kan inte bara öppna och säga att alla kan komma till Sverige därför att de vill komma till Sverige. Därför tror vi inte på en totalt fri rörlighet. Det fungerar inte i praktiken. Man kan inte upprätthålla ett modernt samhälle om man har totalt fri rörlighet.
Om hela världen hade haft exakt samma standard hade det funkat, för då hade det inte hänt att folk skulle vilja flytta bara för att få det bättre, och om vi inte hade haft någon världsterrorism hade det inte heller varit något problem.
Det går inte att ha totalt fri rörlighet, men det går att ha arbetskraftsinvandring och fri handel. Det står inte i motsats till att inte ha totalt fri rörlighet, och det tror jag att Hans Rothenberg egentligen håller med om.
Anf. 39 Peter Helander (C)
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 från M, C, L och KD i detta utlåtande.
I dag diskuterar vi EU-kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen.
Har vi alltid haft den fria rörligheten? Inte ens inom Sverige kunde man röra sig fritt förr i tiden. Före 1860 var man tvungen att ha med sig ett pass om man skulle resa utanför länet.
För drygt hundra år sedan var folkskolläraren höjden av kunskap i byn. Läraren kunde visa upp planscher med främmande djur och växter från länder som låg långt borta, så långt borta att man inte kunde åka dit. När min farfar var ung var bilar en ovanlighet i Sverige. Lite senare i livet var han också skeptisk till att någon verkligen hade landat på månen 1969.
När jag var tonåring var hälften av EU:s 28 länder diktaturer - Portugal, Spanien, Cypern, Grekland och hela östblocket. När jag var ung på 80-talet var jag stridspilot i svenska flygvapnet och upplevde det kalla krigets slutskeden. Och murens fall 1989 kom som en överraskning för nästan alla av oss. Världen tog en ny vändning och diktaturerna i Europa blev öppna demokratier. Vi har nu vant oss vid att leva med öppna gränser i Europa, att människor, varor, tjänster och kapital kan röra sig fritt, och det har skapat fred och välstånd. Jag hävdar med bestämdhet att inget var bättre förr.
Men det händer någonting i världen just nu, inte bara i Europa utan även på andra kontinenter. Många européer, särskilt de yngre, ser att livet kan förbättras av kopplingarna till människor i andra länder och världsdelar. Och det stämmer. Omkring en tredjedel av EU:s nationalinkomster kommer från handel med övriga världen. Men många människor är också oroliga. För dem betyder globaliseringen förlust av arbetstillfällen, social orättvisa, låga miljö-, hälso- och integritetsnormer. De ser globaliseringen som en urholkning av traditioner och identiteter. Denna oro, som vi kanske inte tog på stort allvar till att börja med, måste vi ta på allvar om vi ska hålla ihop Europa och Sverige och inte låta de bakåtsträvande nationalistiska krafterna växa sig starkare, påhejade av Kreml som ser sin chans att göra Ryssland starkt igen.
I dagens situation, mer än någonsin förr, är de lokala frågorna globala och de globala frågorna lokala. Samtidigt som globaliseringen påverkar nästan alla aspekter av våra liv upplever medborgarna i EU denna utveckling på helt olika sätt. Världen står inför allt fler gränsöverskridande utmaningar, alltifrån tidigare oöverträffade migrationsströmmar till terrorhot, finanskriser, pandemier och klimatförändringar. Inte ens de största och rikaste länderna har längre kapacitet att på egen hand hantera de utmaningar de ställs inför. I dagens värld blir globalt samarbete allt viktigare.
Fru talman! Öppenheten inom den globala handeln har stärkt EU:s ekonomiska tillväxt, vilket höjer välståndet och bidrar till vår fortsatta konkurrenskraft. EU:s andel av den globala varuexporten ligger fortfarande på över 15 procent och har minskat med endast en bråkdel sedan sekelskiftet, vilket är en styrka med tanke på Kinas begynnande framväxt som WTO-medlem och exportmotor.
Globaliseringen har haft liknande positiva effekter i hela världen. Den har bidragit till att lyfta miljontals människor ur fattigdom och gjort att fattiga länder kunnat komma i kapp. Den har spelat en roll för att öka stabiliteten i världen men även för demokratin och freden.
FN:s mål för hållbar utveckling utgör en övergripande ram för att åtgärda fattigdomen och öka levnadsstandarden i utvecklingsländerna, samtidigt som de skapar förutsättningar för framtidens exportmarknader. Utsikter till en hållbar framtid med välstånd i hemländerna bidrar också till att minska hanteringen av irreguljära migrationsströmmar till Europa.
Samtidigt medför globaliseringen utmaningar. Fördelarna är ojämnt fördelade mellan människor, länder och regioner, och vissa har sämre förmåga att anpassa sig till förändringar och konkurrens än andra.
Kombinationen av globalisering och teknologisk förändring har ökat efterfrågan på kvalificerad arbetskraft men minskat antalet arbetstillfällen för personer med låg eller ingen utbildning, särskilt i tillverkningsindustrin. De uppsagda har svårt att få ett nytt arbete, särskilt om det kräver fortbildning.
Den lagliga invandringen har generellt sett stärkt ekonomin i mottagarländerna och kan förse EU med de färdigheter som krävs för att komma till rätta med bristen på arbetskraft. Om infrastrukturen och integrationsinsatserna lokalt inte håller jämna steg med den ökande migrationen leder det till sociala spänningar i samhället. Särskilt i länder och regioner med hög arbetslöshet och socialt utanförskap kan de ekonomiska och samhälleliga kostnaderna vara höga, medan marginalisering av människor i vissa fall kan leda till radikalisering.
Om inte Sverige och EU fortsätter att vidta verksamma åtgärder finns det en risk för att globaliseringen får effekterna av de tekniska framstegen och den senaste ekonomiska krisen att samverka på ett sätt som inte är bra och leder till ännu mer ojämlikhet och polarisering i samhället.
Många människor oroar sig för att sakna inflytande över sin framtid och anser att deras barn har sämre utsikter än vad de själva hade. Denna oro beror på uppfattningen att regeringarna har förlorat kontrollen, förmågan eller viljan att sätta sin prägel på globaliseringen och hantera dess effekter på ett sätt som gagnar alla. Detta är en politisk utmaning för Sverige, EU och alla andra länder.
Fru talman! I den ekonomiska krisens spår och efter det bakslag som har följt i form av globaliseringsmotståndet har vi redan på flera håll kunnat bevittna steg i riktning mot isolationism.
De multilaterala förhandlingar som skulle undanröja handelshindren har under det senaste årtiondet i stor utsträckning avstannat, och protektionismen är åter på intåg.
Också länder som har stöttat en öppen global ekonomi undersöker nu hur de ska kunna bromsa importen, begränsa invandringen och främja inhemsk produktion.
Sammantaget har hela denna utveckling bidragit till den senaste tidens markanta avmattning av tillväxten i den globala handeln.
Om vi stänger våra gränser kommer andra att göra likadant. Vi blir alla förlorare. Protektionism skulle störa produktionen och leda till höjda priser och kostnader för konsumenterna. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt att stärka motståndskraften mot detta, särskilt i landsbygdssamhällen som riskerar att lämnas på efterkälken på grund av globaliseringen.
Fru talman! I Sverige är vi relativt överens om vår hållning och positionering, och det inkluderar Centerpartiet. Jag kan ändå tycka att det är viktigt att vi har en mer livlig debatt om hur vi i Sverige aktivt kan medverka till att EU utvecklas så att det vi har varit med och byggt upp kan fortsätta bidra till fred och välstånd i Europa och Sverige.
(Applåder)
Anf. 40 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Vi debatterar i dag globaliseringens effekter för att belysa och skapa debatt om aktuella EU-frågor, i detta fall just handel och globalisering.
Vänsterpartiet är i handelsfrågor en annan röst än de andra partierna. Vi står inte med pomponger och jublar åt allt vad frihandel heter. Vi försöker problematisera och diskutera om det inte vore bättre att hitta en annan balanspunkt för både Sveriges och EU:s handelspolitik. Tyvärr är de andra partierna än så länge väldigt lomhörda.
Samtidigt som vi står här och debatterar handel befinner sig handelsminister Ann Linde på resa i diktaturens Saudiarabien. Det är ett extremt konservativt land där skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjligheter är enorma. Trots det har regeringen svårt att kalla landet diktatur.
Vi svenskar har i dag ett naivt och skevt synsätt på diktaturer som förtrycker. Vi oroar oss gärna när en moské ska startas, var finansieringen kommer från, om det är extremkonservativa wahhabismen, som är Saudiarabiens nationalreligion, som ligger bakom och hur det kommer att påverka det svenska samhället. Samtidigt saknar vi helt kritik mot att Saudiarabien är vår största handelspartner i Mellanöstern och att över tusen svenska företag verkar där och därigenom också understöder diktaturens makt.
Att regeringen dessutom pekar ut Saudiarabien i sin exportstrategi trots saudiernas extrema beroende av olja, som borde stanna i backen, visar hur bakvänd svensk handelspolitik är. Det blir tydligt att handel och demokrati inte per automatik hänger ihop.
Jag deltog i helgen på en naturbrukskonferens där kritiken var betydligt skarpare än vad man brukar höra i den svenska debatten. Det var småjordbrukare som såg det absurda i att konkurreras ut av storjordbruk utan miljöhänsyn och att vi i Sverige i dag producerar bara varannan tallrik och skickar mat långväga både som import och export.
De menade att den liberalisering som har skett och som fortfarande sker kan ifrågasättas kraftigt om vi ska uppnå det som sägs i mål 2 i FN:s Agenda 2030 om att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning, uppnå en bättre kosthållning och främja ett hållbart jordbruk.
Fru talman! Vänsterpartiets reservation handlar om systemet med tvistlösningsmekanismer, som finns i många internationella handels- och investeringsavtal, dock inte alla. Det inrättades efter andra världskriget för att skydda investerare i handelsavtal med nationer som saknade stabila och fungerande rättssystem. Genom ISDS skyddades företagen mot direkt expropriering.
I dag har ISDS alltmer kommit att utgöra ett skydd mot indirekt expropriering. Det handlar således inte längre om att skydda tillgångar som företagen äger utan om att skydda företagens beräknade vinster. Därmed kan företag stämma stater om de anser att nationell lagstiftning hindrar dem och deras möjlighet att göra vinst.
ISDS har därigenom blivit ett effektivt sätt att förhindra progressiv lagstiftning och utgör i förlängningen ett direkt hot mot demokratin.
Eftersom både EU:s medlemsländer och dess motparter i flera av de handelsavtal som nu förhandlas har stabila och fungerande rättssystem finns ingen anledning att ta upp tvister i internationella domstolar, vilket kan ske med nuvarande system.
Det är orimligt att handelsavtal som förhandlats med stater med fungerande juridiska system ska innehålla ISDS-klausuler. Nu pågår förhandlingar mellan EU och exempelvis Australien, Nya Zeeland och Japan, som samtliga har sådana fungerande rättssystem.
Jag anser därför att handelsavtal som förhandlats med stater med fungerande juridiska system inte ska innehålla ISDS-klausuler.
I maj kom den så kallade Singaporedomen från EU-domstolen. Det var ett förhandsbesked om i vilken utsträckning som nationella parlament, som Sveriges riksdag, ska få vara med och säga sitt om handelsavtal som EU har förhandlat fram.
Domen var ett bakslag för EU-kommissionen då den tydligt sa att de nationella parlamenten har rätt att besluta om alla handelsavtal om de innehåller andra utländska investeringar än direktinvesteringar och en mekanism för tvistlösning mellan investerare och stater.
Det betyder att man inte ska kunna kringgå de lagar och regler vi har, utan EU-kommissionen måste kontakta oss och inte försöka kringgå oss som nationellt parlament.
I dagens betänkande står det: "EU ska vara en stark röst för en fri och rättvis handel i världen. Det kan bland annat leda till ökat välstånd och främja en hållbar utveckling."
EU och Sverige är duktiga på att lyfta fram att handeln ska vara fri, men frågan är om den är så himla rättvis. Att den leder till ökat välstånd för alla kan man verkligen diskutera, och att den skulle leda till hållbar utveckling socialt, ekonomiskt och miljömässigt ifrågasätter jag starkt.
I betänkandet sägs det att man ska bli bättre på att lyfta fram de positiva effekterna av frihandel för att de som är förlorare på frihandel ska förstå det bättre.
Problemet är kanske just detta: att man väldigt aktivt sopar de negativa effekterna av frihandel under mattan. Det är till och med tydligt, även i underlaget från EU, att det aldrig är kapitalet som missgynnas av frihandel. Det är alltid arbetaren som får betala priset att ställas mot en annan arbetare i ett annat land. Det är också en av de byggstenar som förstärker och sprider rasismen.
Det är inte bara vi i Sveriges riksdag som diskuterar detta. Även den kända tidskriften The Economist skriver i sitt senaste nummer under rubriken "Left behind - How to help places hurt by globalisation" just ojämlikheten och vad den gör med de samhällen vi lever i. Jag tror att ojämlikhet är något som vi måste bli bättre på att diskutera här i kammaren. Vi behöver diskutera ojämlikheten som ett resultat av handel, skatter, välfärd och arbetsmarknad. Det behöver vi fundera mer på.
Storföretag ska inte tillåtas diktera villkoren för vilken lagstiftning som ska råda i enskilda länder. Jag anser att handelspolitiken bör förändras i en mer rättvis, solidarisk och miljömedveten riktning.
I dag förs inte handeln på rättvisa villkor, och de vinster som handeln skapar fördelas inte på ett rättvist sätt. Orättvisa handelsvillkor och ojämlika möjligheter att delta i världsekonomin är en av huvudförklaringarna till att vår värld fortfarande är ojämlik och att klyftorna mellan och inom länder i stora delar av världen fortsätter att växa.
Jag yrkar bifall till reservation 5 och vill uppmärksamma att Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande.
Anf. 41 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Nu är det favorit i repris. Nu står vi här igen och talar om frihandel. Vi talar om storföretag och investeringsskydd, och vi har fullkomligt olika uppfattningar i denna fråga.
Jag lyssnade extra noga på Håkan Svenneling denna gång. Jag försökte nämligen lyssna om jag hörde något positivt om frihandel. Jag vet inte om någon här i kammaren gjorde det, jag gjorde det inte.
Det var en rapsodi av frihandelns elände, negativa konsekvenser, människor som blir sjuka och människor som får mindre möjlighet att påverka sin tillvaro på grund av handel.
Jag noterade också att Håkan Svenneling ifrågasatte att begreppen handel och demokrati hänger ihop. Jag skulle vilja fråga Håkan Svenneling något. Det finns två länder som under lång tid har varit isolerade från världshandeln. Det ena landet är Kuba, och det andra landet är Nordkorea. Anser Håkan Svenneling från Vänsterpartiet att demokratin i dessa två länder har utvecklats väl genom handelsbojkotterna?
Anf. 42 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Det var medvetet från min sida, Hans Rothenberg, att jag inte lyfte upp något som är positivt med handel, för det gör du så himla bra. Du är tydlig med att allt är positivt, men detta gör att du missar det som är negativt.
Om man lyssnar på denna debatt behöver man förstå att det finns två sidor. Handel kan absolut vara bra. Det kan finnas positiva delar i den, och mycket av det välstånd vi har i Sverige bygger på handel. Men det finns också negativa effekter.
Vi ser att frihandelsförespråkare som du aktivt sopar undan de negativa konsekvenserna, oroar sig väldigt lite för dem och inte ser hur de bidrar till att rasismen sprider sig genom Europa. Detta tror jag är det stora problemet i dag, och det behöver det liberala projektet ta sig en funderare på.
Hur ska man kunna sprida välståndet så att alla får del av det? Hur ska man kunna prata om de negativa konsekvenserna av frihandel? Och hur ska man kunna få den att leda till en positiv utveckling överallt? Detta leder oss till frågan om handel och demokrati.
Som jag var inne på finns det gott om länder som har en väl utvecklad handel och som inte är demokratier, och så finns det länder som absolut inte är demokratier utan diktaturer, till exempel Kuba och Nordkorea. De har inte någon särskilt omfattande handel, utan där finns handelsblockader.
Handel kan absolut vara ett medel som kan användas för att nå demokrati i vissa lägen, men problemet är att det måste hänga ihop. Detta saknar till exempel den regering som i dag leds av socialdemokrater och miljöpartister - inte av dig och mig, Hans Rothenberg - helt verktyg för.
Man pekar ut diktaturer, till och med oljestinna diktaturer, som helt saknar en strategi för att nå demokrati. Iran är ett exempel på ett sådant land. Man sa att man efter Iranavtalet om avveckling av kärnvapen skulle utveckla handel för att Iran skulle bli snälla. Det som har hänt är att man upprättar handelsrelationer, och sedan utvecklar Iran ändå kärnvapen. Då har man verkligen misslyckats.
Anf. 43 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Det är just denna regering som ditt vänsterparti stöder, Håkan Svenneling. Ni har i fyra budgetpropositioner på raken backat upp den rödgröna regeringen, och ändå står du här och kritiserar Socialdemokraterna och Miljöpartiet i grunden för deras frihandelsvänliga syn. Vore det inte läge att fundera på om stödet till denna regering ska kvarstå? Nu är det inte så många månader kvar av mandatperioden, men ni skulle kanske ha tänkt på detta lite tidigare.
När jag lyssnar på Håkan Svennelings anförande hör jag att det är problem med storföretag. De kan stämma stater; det är axiomet, grundtesen. Men varför stämmer man stater, och varför är det bara storföretag som är exemplet?
Investeringsskydd har man för att företag som går in på en annan marknad ska kunna känna sig trygga i investeringen. Det handlar framför allt om små och medelstora företag, varav många från Håkan Svennelings hemtrakter i Värmland, som gärna skulle vilja skapa nya arbetstillfällen hemma i Kil med omnejd. Dessa företag måste känna sig trygga, och de måste också ha ett investeringsavtal som heter duga. Då duger det inte att bara leta efter negativa effekter - det är inte bättre att begränsa.
I dag är det faktiskt lättare att handla med vapen och exportera dem från Sverige än att exportera välfärdstjänster. Om vi ska tala om att förbättra världen vore det svenska kunnandet inom välfärdstjänster en riktig välsignelse att kunna bidra med och sprida över världen. Men där sätter ni som välfärdsföretagsamhetsjägare käppar i hjulet.
Detta är grundläggande: Om man inte handlar, hur ska man då kunna tala med dem? För att travestera en känd film på julafton: Hur ska man kunna få dem att förstå om man inte talar med dem?
Anf. 44 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Om det är något som jag skulle vilja, Hans Rothenberg, är det att göra det svårare att exportera vapen. Tyvärr har vi inte riktigt Moderaterna med oss på den linjen, och det gör att vi här i kammaren inte har stoppat till exempel vapenexporten till diktaturer.
Investeringsskyddet handlar mycket om att man säger att det är småföretagen som vinner på det, men det väldigt tydligt att det är storföretagen som har resurser till sådana stämningar. Det finns inga bevis för att det leder till fler investeringar.
Det finns en stor variation i de avtal som EU förhandlar om nu. I vissa handelsavtal är det tydligt att man vill ha med tvistlösningsmekanismen, men i andra avtal är det tydligen inte så viktigt, troligtvis inte beroende på EU utan snarare på den motpart man pratar med.
Latinamerika, som är en av de kontinenter som haft flest stämningar, är inte intresserade av att ha en tvistlösningsmekanism när de träffar avtal med EU. I andra, betydligt mer liberala ekonomier, går man tydligt fram och säger att man absolut ska ha en tvistlösningsmekanism. Det finns två olika synsätt i världen.
Jag kan konstatera att vi stöder regeringen men inte deras handelspolitik. Varje gång vi kommer hit och debatterar handelspolitik är det tydligt att det är Moderaterna och Hans Rothenberg som sluter upp bakom regeringens handelspolitik. Detta kommer att bli extra tydligt den dagen vi ska debattera CETA-avtalet med Kanada här i kammaren. Det kommer vi nog att göra i vår.
Att vi ändå stöder regeringen trots att de har en så usel handelspolitik handlar om att vi inom ramen för de budgetförhandlingar vi har med regeringen, som är det organ där vi stöder regeringen, är för att vi minskar ojämlikheten i Sverige. I övrigt röstar vi ofta nej till regeringens förslag.
Om man tittar på de fina grafer som finns i budgeten kan man se att de som får mest är de som tillhör de lägsta inkomstgrupperna, medan de som tillhör de rikaste inkomstgrupperna får mindre. Det var precis tvärtom när Hans Rothenbergs moderater satt och styrde i regeringen. Då var det de rika som vann i Sverige, och detta kunde man inte göra något åt. Men vi ser att man ännu beskattar kapitalet för lite och att de rika drar ifrån.
Anf. 45 Tina Acketoft (L)
Fru talman! Jag vill tacka för tillfället att för första gången få delta i en debatt med näringsutskottet. Ämnet är mycket kärt och välkommet för mig och Liberalerna. Det handlar om en av våra riktigt stora framtidsfrågor, nämligen EU, frihandeln, globaliseringen och det internationella samarbetet.
Jag tänker på den föregående debattväxlingen. Låt mig börja med ett citat av världens äldsta bloggare, Dagny Carlsson, 105. I ett tv-program - jag tror att det var på TV4 - fick hon frågan om det var bättre förr, varpå hon med stor emfas svarade: Nej, verkligen inte, det var ett elände. Vi kan väl alla hålla med om att det inte var bättre förr, inte ens ju förr desto bättre.
Jag vet inte om Dagny är liberal, men för oss liberaler är ökade handelsförbindelser och ömsesidigt beroende länder emellan en positiv utveckling som vi har bejakat från början. Detta är ett liberalt signum.
Handel mellan människor har funnits på jorden lika länge som vi själva, och den har skapat utveckling och välstånd. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom och elände tack vare globalisering och handel. Därför välkomnar vi varmt att EU-kommissionen lyfter upp globaliseringen som ett av fem diskussionsunderlag i vitboken om EU:s framtid, och jag är glad att vi här i kammaren diskuterar den i dag.
Kommissionen konstaterar att globaliseringen och den tillhörande teknologiska förändringen är här för att stanna. Processen är inget som kan eller bör stoppas. I stället kommer utvecklingen sannolikt bara att gå ännu snabbare. Och det är bra, för rätt hanterad har globaliseringen stor potential.
När vi i dag ser hur populism och nationalism är tillbaka som politiska rörelser är det särskilt angeläget för oss som tror på öppenhet att stå upp för frihandel och globalisering. För aldrig förr i mänsklighetens historia har vi sett så stora ekonomiska och sociala förbättringar. Andelen som lever i extrem fattigdom har minskat, och även om befolkningen ökar har antalet fattiga liksom barnadödlighet, analfabetism och undernäring minskat.
Globaliseringen hjälper oss att sprida den kunskap och teknik som utvecklas över hela världen så att alla kan ta del av den.
Tyvärr finns det många som trots den här positiva utvecklingen upplever sig som förlorare. Det är inte bara svart eller vitt. När låginkomstländer blir rikare växer missnöjet i västvärlden och vi kan se oss som förlorare. Men även en EU-vän som jag måste våga se och erkänna att alla inte har kunnat ta del av tillväxten. Vissa sektorer och arbetsuppgifter har konkurrerats ut och ersatts av låglöneländer eller maskiner. I Tyskland används kritik mot EU:s frihandelsavtal för att samla inrikespolitiska poäng, och även i Sverige finns globaliseringsmotståndare, som vi har hört, som ihärdigt motarbetar ökad öppenhet. Både till höger och till vänster om oss finns människor som lever på att bygga gränser och inte på viljan att öppna dem.
Kommissionen konstaterar mycket riktigt att EU fortfarande befinner sig i ett tidigt skede av en omställning som innebär att digitalisering, robotar, artificiell intelligens, internet och 3D-skrivare kommer att revolutionera sättet på vilket man producerar, arbetar och konsumerar. Här är det viktigt att Sverige och EU ligger i täten. Därför är det också viktigt att tydligt peka på de fördelar globaliseringen medfört och medför men också att garantera att EU inte bara är en union för handel utan också en union som står upp för rättvisa och att vi garanterar att avtal är sjysta vad gäller såväl arbetares villkor som djurens och naturens villkor. Det är också viktigt att garantera att de sociala orättvisor som finns inom EU motarbetas, och därför är det sociala handslag som EU:s regeringschefer nu fattat beslut om av stor vikt för vår framtid.
Vi, och det gäller särskilt liberaler, behöver bemöta människors oro. Vi behöver visa på de fördelar som vi har fått av århundraden av internationell handel och öppenhet. För EU blir det därför viktigt att förnya sig inom strategiska teknikområden samt att hjälpa arbetstagare att skaffa sig rätt kompetens för att kunna anpassa sig till nya situationer. Utbildning och omställning till andra jobb kan hjälpa dem som hamnat på efterkälken och kan hjälpa oss alla att växa.
Som land och union tjänar vi alla på globaliseringen. För globalisering är inget nollsummespel. Globaliseringen ger oss större effekter. Vi tjänar alla på ett ökat kunskapsutbyte och på att nya forskningsrön kan sprida sig snabbt över världen. Nu bidrar fler hjärnor till att lösa våra utmaningar och till att vi kan bygga vidare på varandras kunskap.
Fru talman! Liberalerna välkomnar, vilket säkert inte har gått någon förbi, att EU-kommissionens diskussionsunderlag betonar vikten av att motverka protektionism och isoleringspolitik eftersom stängda gränser gör alla till förlorare oavsett på vilken sida av gränsen man befinner sig.
I stället behöver vi se till att fler människor kan dra nytta av en öppen värld där flödet av varor, kapital och tjänster ökar i snabbare takt och att välståndet ökar. Det skapar i sin tur en gemensam styrka att genom välståndets krafter kunna värna fred och säkerhet, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och miljön, vilket är avgörande för den globala utvecklingen.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till motivreservation 2 och till att utlåtandet läggs till handlingarna.
(Applåder)
Anf. 46 Penilla Gunther (KD)
Fru talman! Svensk utrikes- och biståndspolitik ska i alla led främja näringsfrihet, fritt företagande, fungerande äganderätt och finansiella regler och institutioner. Det är grunden för ekonomisk och social utveckling.
Globaliseringen har stora sociala konsekvenser, främst positiva sådana. Handeln har skapat välstånd, som vi har hört flera talare före mig berätta om, och bidragit till att miljontals människor har lyfts ur sin fattigdom. Tillgången till kapital, innovationer och kompetens har bidragit till en ökad tillväxt, inte minst i många utvecklingsländer. Som ett resultat av det här har medellivslängden ökat, fler har tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning och kvinnors rättigheter och möjligheter har stärkts. Utvecklingen i inte minst många afrikanska länder är i dag exempel på globaliseringens positiva sociala effekter.
Jämfört med för 20-30 år sedan ser vi en kraftig nedgång av antalet människor som lever i extrem fattigdom, detta delvis tack vare milleniemålen. Men arbetet måste fortsätta. Vi måste hjälpa fler människor att få en bra verktygslåda likaväl som bra målsättningar för sina egna länder och sina egna möjligheter att kunna utvecklas.
Fru talman! Jag har med mig lite rekvisita i dag. Det här är ett litet kort som jag fick från industrin under Almedalsveckan med en förteckning över just FN:s globala hållbarhetsmål på. Det är 17 mål, och jag kan nämna jämställdhet, minskad ojämlikhet, dricksvattendirektivet, anständiga arbetsvillkor, ekonomisk tillväxt och så vidare.
Det här är väldigt bra mål, och det är tänkt att varje land ska ha en strategi för hur de ska uppnås. Vi kristdemokrater tycker att det här borde genomsyra all offentlig verksamhet i första hand, så att man är föregångare i detta arbete, men att alla andra organisationer och företag bör uppmuntras att delta i arbetet i den mån som är relevant för deras olika verksamheter.
Fru talman! Globaliseringen påverkar i stort sett alla aspekter av dagens samhällen. Utbytet och flödet av allt från människor och varor till energi och kapital blir allt större och går allt snabbare. Det skapar nya villkor främst för oss människor, för vi är inte så olika dem som vi var förr. Det var ett reportage i någon tidning - jag kommer inte ihåg vilken - för bara några dagar sedan om att vi blir dummare och dummare. Det är rätt intressant. Allt var inte bättre förr, hörde vi här tidigare. Nej, jag kanske inte heller tror att kunskapen eller intelligensen var större förr, men teknikutveckling gör oss inte alltid smartare, utan vi blir också latare när det gäller att söka den information vi behöver. Inte minst läsutvecklingen hos barn har påverkats av det här.
Det finns saker för oss människor som också måste räknas med i den globala utvecklingen och ses som risker eller faror för mänskligheten, inte minst när vi talar om de här hållbarhetsmålen.
Alltmer integrerade ekonomier blir också mer kunskapstunga. Vi kommer att behöva mer utbildning för att komma in på arbetsmarknaden, och vi behöver lära hela livet. Då kommer vi tillbaka till ganska basala saker. Rätten till skola och utbildning hela livet behövs i alla länder över hela världen.
Här är jag rädd för att vi kommer att se en allt större kunskapsklyfta mellan de utvecklade länderna och de länder som fortfarande är i utvecklingsstadiet. Globaliseringen handlar, för mig som kristdemokrat, inte minst om att vi ska få med oss de mest utsatta människorna - alla de som i nuläget inte kan ta del av den fantastiska utveckling som vi har varit med om det senaste århundradet eller är mitt uppe i och inte har fått tillräcklig del av.
Det är intressant att se att många av världens ledare verkar tro att protektionism och att isolerat bara värna om sitt eget land skulle vara vägen till framgång. Det har det aldrig varit. Aldrig någonsin.
Fru talman! I dag har jag ytterligare rekvisita. Jag gillar skor. Och skor produceras över hela världen. Skorna jag har på mig i dag är av ett speciellt märke. Det känns nästan inte ens politiskt korrekt att ha de här skorna på sig i dag. För många är de nästan en symbol för just inskränkning av handelsfrihet, konkurrensneutralitet och annat länder emellan som borde vara självklart. Vilket märke är det? Man kanske inte ska tala om varumärken i riksdagens talarstol, men jag kan säga att det kan kopplas ihop med en nära släkting till den amerikanske presidenten.
Det intressanta är att vi talar om ett av världens största länder och en av de viktigaste politiska ledarna. Men när man diskuterar handel, handelsfrihet och konkurrensneutralitet får man en annan bild av det landet, inte minst när det gäller handelsavtalen, TTIP och så vidare.
Om vi ska tala om det i en EU-kontext kom hela det europeiska samarbetet till eftersom det bildades en kol- och stålunion. Man ville inte ha krig. Det var tydligt. Och vad var det som gjorde att man kunde kriga med varandra? Jo, det var behovet av kol och stål. Jag tror att det är viktigt att föra fram det, även i den här diskussionen. Det handlar om EU:s fortsatta utveckling. Låt oss inte glömma grunden för det samarbetet!
Vi kan ha olika politiska uppfattningar i många frågor när det gäller EU. Men grunden är viktig. Det handlar om handel länder emellan, om en inre marknad som måste fungera för oss invånare i Europeiska unionen. Där har vi det viktigaste med globalisering. EU kan inte heller vara isolerat från resten av världen, utan vi ska sträcka ut våra händer till dem utanför som behöver hjälpen.
(Applåder)
Anf. 47 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Sverige är ett litet, exportberoende land. Vi har en lång historia av att producera varor och tjänster, kanske framför allt varor, som vi exporterar till andra länder. Vi har också stora ambitioner, inte minst när det gäller att vilja producera varor och tjänster högt upp i förädlingskedjan. Vi har satsat på innovation, forskning, utveckling och teknikutveckling och sett till att hela tiden ligga i framkant med det vi producerar. Vi satsar på omställning av branscher, företag och individer. Vi har höga ambitioner när det gäller utbildning, kompetensutveckling och så vidare.
Det hänger ihop. Svenska företag som har högt innovativt innehåll i sina varor eller tjänster behöver en större marknad än bara Sverige. Man behöver tillgång till en global marknad. Det gäller stora men också små företag. Det talas exempelvis om fenomenet born global. Vi har alltså en icke obetydlig andel företag som redan från dag ett, när de ska producera en vara eller tjänst som ska ut på en marknad, behöver direkttillgång till en större marknad än den svenska. Därför välkomnar jag diskussionsunderlaget från kommissionen om globalisering. Det är en viktig fråga, för Sverige och för svensk tillväxt.
Vi har byggt en näringslivspolitik, en utbildningspolitik och en innovationspolitik på att ständigt ligga i framkant och på att vi har behov av den här tillgången. Det är inte minst viktigt för vad det skapar för Sverige och den svenska befolkningen, nämligen välstånd.
Globaliseringen pågår. Och jag tror inte att vi kan eller bör stoppa den, utan vi bör bejaka den. Den inrymmer en ofantlig mängd positiva saker. Den innebär möjlighet till ökat välstånd, inte bara i Sverige utan i världen. Och den innebär att vi kan utöka och skapa bättre förutsättningar för demokrati.
Att varor och tjänster kan röra sig är i grunden positivt. Men det innebär också utmaningar. På många ställen runt om i världen kan vi se att den tillväxt som skapas av handeln blir ojämnt fördelad. Det är här som diskussionsunderlaget blir viktigt. Det handlar om insikten om att politik gör skillnad. Trots att man bejakar en utveckling och tycker att den är god, att den i grunden skapar något gott - goda förutsättningar och tillväxt - innebär det inte att politiken inte spelar någon roll.
Politiken måste vara ett viktigt verktyg för att se till att effekten blir den önskade. I det här fallet handlar det om ökad men också rättvis tillväxt. Det handlar om en tillväxt som kommer alla människor till del - i Sverige, i EU och i världen. Det görs inte av sig självt. Det betyder att man, utifrån mitt perspektiv, ska vara odelat för fri handel och fri rörlighet. Därmed inte sagt att det ska vara oreglerat. Självklart ska vi använda de verktyg som politiken ger oss möjlighet till för att se till att handeln är reglerad, att den sker på ett hållbart sätt och att den kommer alla till del.
Jag tror att många här har varit naiva. Jag tror också att man underskattar betydelsen av vad som händer när handeln inte är reglerad och inte kommer alla till del, när den inte får legitimitet. Det är kanske det största problemet vi står inför när det gäller de här frågorna i dag. Genom att inte fullt ut använda de verktyg vi äger själva, där vi bestämmer vad de ska vara och hur de ska användas, riskerar vi att underminera legitimiteten.
När människor upplever att globalisering och handel skapar tillväxt och välfärd, men för någon annan och inte för oss själva, när man upplever sig själv som förlorare i ett sådant system sätter det igång skrämmande krafter. Då kan Donald Trump vinna valet i USA mot alla odds.
När människor eller delar av rörelser ges företräde att tolka vad det betyder och att sätta ord på något som alla kanske inte talar om skapas något ganska obehagligt. Då skapas det förutsättningar för att ställa oss mot dem. Det är ingenting vi vill se, inte någonstans i världen, inte i Europa och inte i Sverige.
Då får vi brexit. Mot alla odds, mot vad alla trodde röstade man för att lämna någonting som bevisligen har skapat tillväxt för Storbritannien. Jag tror inte att någon av dem som röstade för brexit tycker att Storbritannien har blivit fattigare på grund av att man har varit med i EU, eller att Storbritannien har förlorat som land på att vara med i EU. Däremot undrar många människor över vart allt det goda som blivit, all tillväxt som kommit ur samarbetet, har gått och varför det inte har gynnat just dem. Återigen ställdes vi mot dem. Alltför många kände sig tryggare med att krympa gränserna, begränsa det som finns omkring dem och hitta trygghet i något exkluderande i stället för något inkluderande.
Det här måste alla vi politiker ta på allvar. Det är ett fenomen som har hänt i USA. Det är ett fenomen som har hänt i Storbritannien. Det är lätt att säga att stödet för EU är stort i Sverige, och att inte vi behöver bekymra oss.
Jag tror inte att det är så enkelt. Just nu kan vi se en rörelse i hela världen som är protektionistisk. Det finns väldigt starka krafter som spelar på oss och dem, och det måste vi ta på allvar.
Globalisering, digitalisering, teknikutveckling, innovation, öppna gränser, fri rörlighet av varor och tjänster är den absolut bästa grunden för att skapa tillväxt. Men det kommer inte att räcka om vi inte hela tiden också jobbar med att se att fördela tillväxten rättvist.
Därför är den här diskussionen både viktig och bra. Jag är glad över att EU lyfter den som ett så tydligt diskussionsunderlag. I dessa handlingar har man väldigt väl beskrivit alla de möjligheter som globalisering rymmer och medför. Man har också beskrivit de hot och de utmaningar som finns inom globaliseringen och som måste adresseras på ett rimligt sätt.
När det gäller handel och investeringar är det ohyggligt viktigt att den är rättvis och hållbar och att den uppfattas som det. Vi behöver moderna handelsavtal och transparenta processer för att människor ska förstå hur handelsavtal kommer till, vad de innehåller, långsiktiga förutsättningar och så vidare.
Detta gäller också tvistlösningsmekanismen. Den har varit och är starkt debatterad. Det är inget nytt fenomen. Men det behövs moderna tvistlösningsmekanismer på samma sätt som det behövs moderna handelsavtal. Det ska vara tydliga, transparenta och enkla spelregler.
Vi måste också ständigt hålla liv i diskussionen om vad som är EU-kompetens och vad som är nationell kompetens. Det uppfattas ibland som ett hot av medborgarna. Man är rädd att den makt som man vill ha nationellt ska flyttas från det som man upplever som nära och påverkbart till någonting som är långt borta och opåverkbart.
Därför har vi i den här kammaren och i vårt utskott alltid varit noga med att betona vikten av att tydligt skilja på vad som görs bäst på EU-nivå och vad som görs bäst i Sverige, i den här kammaren.
Jag tror inte heller att man kan diskutera globalisering bara i ett EU-perspektiv. Frågorna är inte separata, utan de hänger ihop. Mycket av det som måste göras för att man ska skapa goda förutsättningar för en god utveckling måste göras också nationellt. Det är inte en debatt för debattens skull den här gången.
När det gäller exempelvis frågor som beskattning, hur ser man till att välståndet fördelas lika? Hur ser man till att hela landet och att alla delar i ett land ska leva och fungera? Arbetet från det svenska perspektivet måste drivas hårt nationellt och i EU.
Därför är jag särskilt glad över att vi den här veckan tog hem en stor vinst från ett svenskt perspektiv. Ylva Johansson lyckades faktiskt att ro hem utstationeringsdirektivet på ett sätt som innebär att man är tydlig med att vi inte ska konkurrera med taskiga villkor eller låga löner i sken av att vi vill ha handel. Det var en viktig seger för Sverige.
Det är en god sak att avsluta mitt anförande med att visa på ett exempel på att politik faktiskt kan göra skillnad. Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet och konstaterar att den här rapporten kommer att läggas till handlingarna.
Anf. 48 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Jag får säga att det här var ett väldigt intressant inlägg av Jennie Nilsson. Hon konstaterade en hel del intressanta saker. Men det skapar också en del frågor. Det är bra att Jennie Nilsson säger att politiken spelar roll och att man vill ha något slags rättvis tillväxt. Exakt vad det är kan man diskutera, men det är bra att det finns en tydlig rättvisetanke. Det handlar om att skapa legitimitet för den politik som förs. Det är också väldigt bra att Jennie Nilsson lyfter upp att vi inte ska hamna i ett oss-mot-dem-tänkande eller vi-mot-dem-tänkande.
När man lyssnar på Jennie Nilsson funderar man på hur socialdemokratin i Sverige och också i Europa tänker. Det är tydligt att Socialdemokraterna har skapat en axel kring ett liberalt projekt där man är tydlig med att man ser frihandel som vägen framåt. Man har varit positiv till alla typer av förslag som har kommit.
Jennie Nilsson nämnde själv segern, som ändå är en seger, med ett socialt protokoll som gör att det kommer in en social pelare i EU-politiken. Men det hade man kunnat kräva tidigare. Redan när Lissabonfördraget ratificerades fanns det ett förslag från Socialdemokraterna om att man skulle kräva det för att man skulle skriva under Lissabonfördraget. Då sa de svenska socialdemokraterna nej, och nu får man reparera det i efterhand, nästan tio år senare.
Just nu sprids det en bild på internet där Stefan Löfven står lite kaxigt. Det står: Vi står i mitten av svensk politik. Vi är ett parti för många, inte bara för några få.
Jonas Sjöstedt var ganska snabbt ute och gjorde en parodi på den bilden där det stod: Vi står till vänster i svensk politik. Det är bara då som man kan föra en politik för många, inte för några få.
Det är lite det som man landar i när man hör Jennie Nilsson här. Varför är ni så himla intresserade av att gå högerut? Ni samarbetar med centerpartister och liberaler när det är så uppenbart att det är den typen av politik som inte ser handelspolitikens baksida.
Anf. 49 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack så jättemycket för frågan, Håkan Svenneling!
Jag tror att mittenpositionen är en väldigt god position att inta. Utifrån mitt perspektiv har Socialdemokraterna alltid befunnit sig mycket i mitten just därför att vi bejakar det som är tillväxtskapande - i det här fallet fri handel - samtidigt som vi har en tydlig agenda för hur tillväxten ska fördelas. Vi har ett rättvisetänk, ett hållbarhetstänk och så vidare. Men har du inte en växande kaka har du inte heller så mycket att fördela. Det är väl skälet till att jag i det här sammanhanget är nöjd över att stå till höger om Svenneling, i alla fall i den här debatten.
Anf. 50 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! S vill ju gärna att politiken ska snurra kring Socialdemokraterna. Det har varit uppenbart under lång tid. Då kanske man har världsbilden att man är i mitten när politiken snurrar åt det hållet.
Problemet är att det hela tiden kommer artiklar och rapporter från Europa om hur socialdemokratiska partier faller ihop eller tappar extremt många mandat och platser i parlamentet. I stället blir det grabbarna där borta, rasisterna, som tar plats i olika parlament, nu senast i Österrike.
Problemet är att man inte är tydlig med vad man vill och hur man skapar rättvisa. I stället landar man i ett liberalt projekt där man inte ser var den rättvisa tillväxten är någonstans. Det blir ett otydligt parti som säger att man vill ha en modern tvistlösning samtidigt som det är tydligt att det är storföretagen som kommer att vinna på tvistlösningsmekanismen. Det är ett parti vars handelsminister reser till Saudiarabien och Iran samtidigt som man säger att man ska ha en feministisk utrikespolitik.
Det är klart att det någonstans kokar ned till att människor frågar sig vart socialdemokratin är på väg. Just nu i Sverige är det tio månader kvar till valet. När jag hör Jennie Nilsson prata om rättvis tillväxt och att man behöver lyssna på de negativa effekterna kan jag inte se om hon är på väg mot mitten eller om hon är på väg åt vänster. Det är det som är det stora frågetecknet i den här debatten. Man oroar sig mycket, men i politisk handling kliver man högerut.
Det kommer alltid att vara skillnad på höger och vänster i svensk politik. Det behöver finnas en konfliktlinje, men Socialdemokraterna kan inte sudda ut ideologiska skillnader och tro att man kan få det som finns till vänster om man samarbetar till höger.
Anf. 51 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack så mycket, Håkan Svenneling!
Jag uppfattade inte någon direkt fråga, utan det var väl snarare ett påstående. Det är väl inte så konstigt att Socialdemokraterna vill att allt ska snurra om S, det vill väl i och för sig alla partier, att allt ska snurra kring dem. Det som är intressant är att alla andra - inte minst Håkan Svenneling - i någon mening förhåller sig till detta som om det vore en sanning, vilket i och för sig vore tacksamt.
Jag delar givetvis inte den analys som Håkan Svenneling gör. Jag tror att en av de stora framgångsfaktorer som Sverige har haft med ett långt socialdemokratiskt styre är att vi har lyckats balansera mellan höger och vänster, om du nu gör det till den typen av fråga.
Jag tror inte att positioneringen i nuläget handlar om att ta en tydlig position åt det ena eller andra hållet utan om att ta en tydlig position för något som är framåtriktat. Det som skiljer i svensk politik i höger-vänster-skalan, om man ska göra en ideologisk exposé över det här, är synen på huruvida tillväxt står i ett motsatsförhållande till exempelvis rättvisa.
Vi har aldrig ansett att det gör det utan har bejakat faktorer som skapar tillväxt. Men vi har inte gjort det oreserverat utan har samtidigt alltid trott på politik, vilket kanske är den största svagheten i delar av den borgerliga alliansen, så som jag ser det. Man tror inte på politik och på politikens förmåga att hantera sådant som man inte vill ha med den tillväxt som man skapar.
Jag och Socialdemokraterna tror inte heller på Vänsterns sätt att vilja fixa politikens villkor genom att villkora exempelvis Lissabonfördraget eller annat i förhandlingsläget och därmed riskera att ställa sig utanför. Vi har alltid varit måna om att vara progressiva, se till att vi finns vid förhandlingsbordet och ha en verktygslåda för att föra frågor framåt. Detta kommer vi att fortsätta göra.
Anf. 52 Lorentz Tovatt (MP)
Fru talman! Till att börja med kan vi konstatera att många har fått det bättre. Välståndet breder ut sig, och medellivslängden ökar samtidigt som barnadödligheten minskar i världen. Materiellt sett håller många människor i det som tidigare har beskrivits som utvecklingsländer på att resa sig ur fattigdom. Det tycker jag är viktigt att vi har med oss i debatten.
Samtidigt möter vi nya utmaningar i form av överutnyttjade naturresurser och miljöhot. Svält och förtryck är fortfarande en realitet för många. Merparten av världens fattiga och mest utsatta är kvinnor och barn. Det är också de som drabbas hårdast vid naturkatastrofer och väpnade konflikter.
Den gröna rörelsen och Miljöpartiet strävar efter att alltid lägga ett globalt perspektiv på politiken. Miljöpartiet strävar efter en värld i balans, där solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter kombineras med hållbar utveckling och klimaträttvisa över hela jordklotet. Inom den gröna rörelsen finns ett brett stöd för uppfattningen att vi måste stärka det internationella samarbetet kring miljö, fred och utveckling och samtidigt finna sätt att stärka en inkluderande global ekonomisk utveckling.
Vi är varma anhängare av internationellt samarbete. Vi ser Europa som en del av en värld av demokratier där människor rör sig fritt över gränserna och där folk och länder handlar och samarbetar med varandra.
Vi är positiva till mellanstatliga samarbeten där länder frivilligt deltar i besluten. I frågor av global karaktär finns starka skäl som även talar för överstatliga beslut. Det gäller framför allt sådana frågor som är gränsöverskridande, inte minst miljöfrågor och grundläggande mänskliga rättigheter. Detta är något som lyfts upp tydligt i diskussionsunderlaget.
Vi menar att internationell handel ökar möjligheten till global utveckling. Det är en grundläggande ståndpunkt för oss. Mer handel medför generellt fler investeringar, stärkt konkurrenskraft och bättre levnadsstandard. Tätare handelskontakter bidrar till tekniköverföring från rika till fattiga länder, och detta är en nyckel om vi ska klara av klimatförändringarna.
Miljöpartiet vill att Sverige ska spela en aktiv och konstruktiv roll i det internationella samarbetet genom att handla och samarbeta med vår omvärld. Självständigt och demokratiskt deltagande såväl globalt som lokalt är grunden för de mellanstatliga samarbeten som Miljöpartiet förespråkar. Frihandels- och samarbetsavtal är en bra grund för detta. Vi ligger på för en bättre handelspolitik som tar hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter.
Som jag var inne på tidigare: Detta är också en grund för att vi ska kunna bli bättre på att hantera den teknikutveckling som kommer att krävas i samband med att vi hanterar klimatförändringarna. Det gäller naturligtvis både utsläppsminskningar och hur vi ska anpassa oss till de klimatförändringar som redan sker.
Vi ser positivt på kommissionens inriktning om att gränsöverskridande utmaningar, såsom klimatförändringar och inkluderande ekonomisk utveckling, bäst hanteras på EU-nivå. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att EU-samarbetet måste fortsätta att utvecklas och förbättras på ett sätt som respekterar subsidiaritetsprincipen så att medlemsstaternas nationella kompetens vad gäller budget, skatter, arbetsmarknadspolitik och social politik inte urholkas. Det är inte minst viktigt i dessa tider av brexit och annan skepticism mot EU-samarbetet.
Vi ser väldigt positivt på att kommissionen särskilt lyfter fram Agenda 2030 för hållbar utveckling som en gemensam referenspunkt för hur framtida insatser bör prioriteras för att bäst gagna den ekonomiska utvecklingen, planeten och människor runt om i världen, särskilt i utvecklingsländerna. Rättvis handel har fått en mer framträdande roll i kommissionens nya handelsstrategi än i tidigare handelsstrategier, vilket är ett viktigt steg i rätt riktning.
Att den svenska politiken för global utveckling slår fast att alla politiska beslut ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter, människors demokratiska delaktighet, fattigdomsbekämpning och miljömässig hållbarhet ser vi som väldigt viktigt.
Jag vill även framhålla betydelsen av att frihandelsavtal inte får leda till sänkta nivåer när det gäller hälsa, miljö, djurskydd och säkerhet. Frihandelsavtal får heller inte leda till att de sociala, fackliga och ekonomiska rättigheterna i Sverige eller EU urholkas.
I Sverige finns sedan länge ett brett stöd i riksdagen för uppfattningen att frihandel i grunden är något positivt som kan leda till ökat välstånd. Därmed är det en viktig princip att värna. Med anledning av detta är det när man lyssnar till den här debatten och läser underlagen dock märkligt och anmärkningsvärt att oppositionen i sina reservationer inte nämner något om hållbarhetsmålen i Agenda 2030 eller om anständiga arbetsvillkor och en inkluderande ekonomisk utveckling. Jag hade hoppats att även där kunna hitta en gemensam linje, eftersom det här faktiskt är frågor som berör oss alla och är direktrelaterade till varandra i en global och handelspolitisk kontext.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag om att lägga utlåtandet till handlingarna.
Anf. 53 Josef Fransson (SD)
Fru talman! I dag debatterar vi, som många redan har sagt, utlåtande NU8 Granskning av kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen. Min partikollega Johan Nissinen har redan yrkat bifall till vår motivreservation nr 1, vilket jag vill instämma i.
Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna står för ett annat Europa. Vår vision är att återskapa ett mångfaldens Europa, ett Europa med fria självständiga nationalstater, där vi alla delar vårt gemensamma arv och till våra barn överlämnar allt gott som vi har tagit emot från våra förfäder. I vår vision om Europa värnas och frodas nationernas särart och kultur. Vi avvisar därmed utopiska fantasier om en mångkulturell värld utan gränser och en samling överförmyndare i fjärran land som ska besluta över vårt folks öde i allt fler frågor.
Globaliseringen för världens länder närmare varandra, inte minst genom handel och globala värdekedjor. I globaliseringens tidevarv blir det därmed allt viktigare att värna det egna. Svenskarna blott ett land hava på denna jord.
Vad jag dock vill vara ytterst klar med är att vi sverigedemokrater vill värna den gemensamma marknaden i Europa. I och med detta accepterar vi också vissa överstatliga inslag. En rad regler och institutioner skulle behöva kvarstå eller ersättas även i vår version av Europa.
Jag menar att det exempelvis behövs en skiljedomstol för handelsrelaterade frågor liksom tydliga regelverk för statsstöd. Det kan finnas mycket goda skäl till att skapa eller bibehålla institutioner som anger gemensamma standarder, till exempel kemikaliemyndigheten. Naturligtvis finns det fler sådana här saker. Patent- och immaterialrätt är också frågor som vi behöver samarbeta kring av frihandelsskäl.
Fru talman! Jag menar dock med bestämdhet att en frihandelsunion inte behöver ett parlament eller en flagga, inte heller strukturfonder och i princip ingen budget. Inte heller behövs en gemensam valuta, även om det naturligtvis från mitt perspektiv står de nationer som vill ha det fritt att skaffa det. På samma sätt kan länder som önskar samarbeta till exempel om energisäkerhet så göra. Men varför tvinga 28 länder till ett stelbent regelverk för att några få länder missköter sig?
Visst kan länder samarbeta om gränsöverskridande brottslighet, miljöfrågor, migration och gränsskydd. Men varför ska man koppla allt detta till frihandelsunionen och den gemensamma marknaden?
Till detta skulle jag vilja dra en liten anekdot. Det gäller strukturfonderna. Jag var och besökte ett företag hemma i mitt eget partidistrikt, Skaraborg. Företaget tillverkar möbler. Det har byggts upp under ungefär 100 år och är i dag ledande inom sin nisch. På tre år pumpade EU in pengar och bekostade en konkurrent till det här företaget. Man betalade 50 procent av investeringarna, eller om det till och med var mer än så, och byggde upp en lika stor konkurrerande produktionskapacitet i ett land inte särskilt långt från oss. Det kan aldrig vara rätt att vi ska betala för att få konkurrens. Som alla vet betalar vi ett tjugotal miljarder per år eller någonting i den stilen i nettoavgift till EU - för att finansiera vår egen undergång, om man får hårdra det lite grann.
Jag har svårt att förstå varför ni andra partier anser er behöva överförmyndare som beslutar allt mellan himmel och jord åt er. Litar ni inte på ert eget och svenska folkets omdöme? Varför önskar ni att ledare som svenska folket inte har valt och heller inte kan avsätta ska bära ansvar för vår nations öde?
Nej, låt oss i stället ta sikte mot ett fritt Europa med demokratiska självständiga nationalstater, där dagens EU ersätts med en ren frihandelsunion i enlighet med kommissionens scenario två i dess vitbok om EU:s framtid.
Jag noterar att ingen ännu har begärt replik. Jag hade gärna pratat lite med Moderaternas Hans Rothenberg, som tidigare tog replik på min kollega Johan Nissinen. Det känns lite märkligt: Vi sverigedemokrater har drivit en något annan linje vad gäller migrationsfrågor, fri rörlighet och sådant i ungefär sju år. Nu senast röstade Moderaterna på sin stämma för ett nationellt tiggeriförbud, och man säger sig nu stå för en stram migrationspolitik. Men Rothenberg lever kvar i det gamla, i Reinfeldts Moderaterna, och attackerar med den retoriken Sverigedemokraterna. Min fråga till Rothenberg är: Fick du inte memot?
Anf. 54 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Efter denna adrenalinstinna inbjudan till debatt kastar jag tillbaka handsken.
Jag har nu hört Josef Fransson tala om mycket elände. Frihandeln ska vi ha, men vi ska inte ha några konstruktioner som gör frihandeln lättare. Av missunnsamhet ska vi inte betala pengar för att andra ska kunna konkurrera med oss. Men det här är den ömsesidighet som Sverigedemokraterna inte har förstått. Ömsesidigheten för Sverigedemokraterna är när man är ömsesidig med sig själv och sina egna intressen och inte bryr sig om någon annan.
Jag har i den här debatten tagit repliker på tre personer representerande två partier, Vänstern och Sverigedemokraterna. Det finns anledningar till det - dels att det är ni som har reserverat er, dels att det är ni som står för ytterlighetsståndpunkterna. Ni vill ha det goda men aldrig ge någonting för att få någonting gott.
Jag tänker inte gå in i varje detalj som Josef Fransson utgöt sig kring. Men det var en sak som jag blev lite fundersam över och gärna skulle vilja ha en förklaring till. Josef Fransson sa att Sverigedemokraterna vill återskapa ett Europa. Vilket Europa? Är det Europa före 1989 - då muren föll - när halva Europa var tyngt under kommunistiskt ok? Är det Europa före 1945, som var tyngt under fascismens ok? Är det 1800-talets preussiska Europa? Är det Europa på vikingarnas tid? Vilket Europa är det Josef Fransson vill återskapa?
Anf. 55 Josef Fransson (SD)
Fru talman! Det är inte helt ovanligt att man får den här barnsliga retoriken slängd på sig från Hans Rothenberg. Jag tror inte att det råder något som helst tvivel om att Hans Rothenberg mycket väl förstår vad jag menar. Europa har absolut haft en mycket lång och blodig historia under många epoker. Men till slut ledde den fram till exempelvis Berlinmurens fall och att vi har en lång rad nationalstater i Europa med särarter och egna kulturer som är värda att bevara. Rothenberg framstår för mig som en internationalist som vill likrikta ungefär som byråkraterna nere i EU, men han får rätta mig om jag har fel.
Jag tycker att detta bara är ett barnsligt påhopp. Jag tror att Hans Rothenberg mycket väl vet vad jag menar med att vi vill återskapa ett Europa av självständiga nationalstater. Jag vet inte hur man kan missförstå det.
Anf. 56 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Josef Fransson tiggde och bad om en replik. När han får repliken är det en ursäkt för att skicka okvädingsord på mig som debattör i stället för att kritisera partiet och det jag representerar. Det var viktigare att säga att Hans Rothenberg är barnslig. Ska man vara riktigt barnslig kan man väl säga: Den som sa det var det.
Jag undrar faktiskt vad det är för Europa som Josef Fransson vill återskapa. Det var ingen barnslig fråga, utan en seriös fråga. Om det är någon kontinent som har ett blodigt förflutet, med diktaturer, förtryck och folkutrotning, är det Europa. Det gäller inte bara judar utan många folkslag, och det pågår fortfarande i Europa och dess närhet.
Josef Fransson väljer i stället att ge sig på en enskild ledamot. Det kan vi göra i andra sammanhang där det inte tv-sänds - det kanske blir mer aptitligt att ta en sådan fajt. Men i sin iver att göra detta skymmer Josef Fransson sina egna idéer och sina egna tankar och vill inte ge svar.
Europa är en kontinent bestående av nationalstater. EU består än så länge av 28 nationalstater, som har sina egna särarter och egenheter. Det är egentligen ingenting som hindrar dem från att utveckla dessa egenheter. Åk runt i Europa och besök andra länder och se att det finns särarter! Passa på att göra detta medan det fortfarande råder fri rörlighet för människor! Passa på att åka till Storbritannien och se att det finns fri rörlighet där!
Jag undrar fortfarande vilket Europa det är Josef Fransson längtar efter. Är det ett kommande Europa under ett annat förtryck?
(Applåder)
Anf. 57 Josef Fransson (SD)
Fru talman! Återigen: Det jag efterfrågat i mitt anförande och i replikskiftet är ett Europa med självständiga nationalstater där respektive nation bestämmer över sitt eget öde. Varför skulle vi inte kunna göra det här i Sverige? Varför behöver vi överförmyndare nere i Bryssel som tar besluten åt oss, Hans Rothenberg? Är inte du och jag och våra väljare tillräckligt kloka för att kunna bestämma vilken energipolitik vi ska ha, vilken klimatpolitik vi ska ha och om vi ska ha det ena med det andra? Vi har en livlig debatt i Sverige. Vi behöver inte socialistiska byråkrater nere i Bryssel som talar om detta för oss.
Det talas om fred i Europa. Europa kanske är något sämre än vissa andra. Men samma problem finns väl i Asien, forna Sovjetunionen och sådant som kanske till och med överstiger Europas blodighet eller i varje fall motsvarar den.
Jag anser inte att det var Europeiska unionen som skapade fred i Europa. Däremot köper jag rakt av att handel är någonting som binder ihop länder. Jag menar att det är fullt tillräckligt.
Det var någon liberal debattör som vid något tillfälle sa att det aldrig hänt i världshistorien att en demokratisk stat har attackerat en annan demokratisk stat. Jag vet inte om det stämmer precis till hundra procent. Det vågar jag inte säga. Men det är väl ändå demokratiska stater i Europa.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2017/18:23 Onsdagen den 25 oktoberProtokoll 2017/18:23
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Övergripande om kommissionens diskussionsunderlag om globaliseringen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna i denna del.- Reservation 1 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 97 0 0 16 M 70 0 0 13 SD 0 38 0 8 MP 21 0 0 4 C 17 0 0 5 V 16 0 0 5 L 16 0 0 3 KD 13 0 0 3 - 1 1 0 2 Totalt 251 39 0 59 Globaliseringen och handel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna i denna del.- Reservation 2 (M, C, L, KD)
- Reservation 3 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (M, C, L, KD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 97 0 0 16 M 0 70 0 13 SD 0 0 38 8 MP 20 1 0 4 C 0 17 0 5 V 16 0 0 5 L 0 16 0 3 KD 0 13 0 3 - 0 0 2 2 Totalt 133 117 40 59 Investeringsskydd och tvistlösning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna i denna del.- Reservation 4 (M)
- Reservation 5 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (M) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 97 0 0 16 M 1 69 0 13 SD 38 0 0 8 MP 21 0 0 4 C 17 0 0 5 V 0 0 16 5 L 16 0 0 3 KD 3 10 0 3 - 1 0 1 2 Totalt 194 79 17 59 Globaliseringen och EU:s struktur- och investeringsfonder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna i denna del.- Reservation 6 (SD)