Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Anf. 1 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Vi står bakom det gemensamma särskilda yttrande som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lämnat i finansutskottet.

I drygt 20 års tid har jag haft förmånen att inneha kommunala förtroendeuppdrag i min hemkommun. Jag har som kommunpolitiker direkt eller indirekt sysslat med allt från utbildningsfrågor och stadsbyggnadsfrågor till politiska ansvarsområden av mer övergripande karaktär, såsom finansiella och ekonomiska frågor.

Som kommunpolitiker kommer man välfärdstjänsterna väldigt nära och får en tydlig bild av vad de betyder för människors välmående, vad de innebär för att människor ska känna sig trygga i en värld som ständigt förändras, för att man ska utvecklas och våga möta det enda vi med säkerhet vet, att morgondagen ser helt annorlunda ut än gårdagen.

Sveriges kommuner och landsting är en viktig del av den svenska modellen och den generella välfärden. Kommunsektorn svarar för ungefär en fjärdedel av bruttonationalprodukten, hälften av den offentliga sektorns utgifter och en fjärdedel av sysselsättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I Sveriges kommuner och landsting finns den vardagsnära välfärden. Kärnuppgifterna vård, skola och omsorg utgör en betydande del av den totala kostnaden.

Herr talman! Inriktningen av politiken måste vara att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting att bedriva viktig välfärdsverksamhet. Lokala skillnader i effektivitet och service- och avgiftsnivå ska vara kopplade till den skattenivå man valt att ha lokalt, inte till strukturella förhållanden som skillnader i kommuninvånarnas förvärvsinkomster, andel förvärvsarbetande eller åldersstruktur.

Utan det kommunala utjämningssystemet skulle det för kommunen med högst skattekraft räcka med 12 procent i kommunalskatt för att nå den genomsnittliga kommunala skatteintäkten. De invånare som bor i kommunen med lägst skattekraft skulle tvingas betala 28 procent av sina inkomster för att nå upp till samma nivå. Lägger man till landstingsskatten skulle skillnaden i skatteuttag hamna på 35 000 kronor per år för en medelinkomsttagare.

Riksdagens högerpartier har valt en lite annorlunda väg: skattesänkningar före reformer, utgiftsbegränsningar i stället för välfärdssatsningar.

Man säger nej till att pensionärernas villkor ska förbättras genom skattelättnader.

Man säger nej till stärkt bemanning inom äldreomsorgen.

Man säger nej till förbättrad tillgänglighet inom cancervården.

Man säger nej till satsningar på förlossningsvården och kvinnors hälsa.

Man avvisar ökat stöd till kvinnojourer, höjt underhållsstöd och högre a-kassa.

Man röstar bort satsningar på traineejobb, extratjänster och utbildningskontrakt.

Visst kan man argumentera för att skattesänkningar är en drivkraft för att öka tillväxten. I ärlighetens namn kan vi säga att sysselsättningen faktiskt har ökat under åtta år av borgerligt styre. Samtidigt ska vi notera att arbetslösheten har växt och i dag når historiskt höga nivåer. Utanförskapet har blivit större. Kommunernas förutsättningar att leverera hög välfärd, fördelad efter behov, har inte blivit bättre.

Det är oroande och olyckligt att en riksdagsmajoritet bestående av de tidigare regeringspartierna och Sverigedemokraterna avvisar ett budgetförslag med denna inriktning, till förmån för ett alternativ som fortsätter på en väg som väljarna sa nej till vid valet den 14 september.

Herr talman! Jag kommer att tänka på den svenska poeten och nobelpristagaren Tomas Tranströmer, som i sin fantastiskt vackra dikt Romanska bågar skriver så här:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdesturisterna i halvmörkret.Valv gapande bakom valv och ingen överblickNågra ljuslågor fladdrade.En ängel utan ansikte omfamnade migoch visade genom hela kroppen:"Skäms inte för att du är människa, var stolt!Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."Jag var blind av tåraroch föstes ut på den solsjudande piazzantillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatinioch inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Visst är en människas liv en fantastisk resa. Inne i oss alla öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Just detta - kampen för alla människors lika värde och lika rätt - är själva drivkraften och kärnan i socialdemokratisk politik. Grunden för all jämlikhetssträvan är alla människors lika värde.

Alla som bor i Sverige ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. På den grunden ska den generella politiken formas. Om just den idén står kontrasterna mellan dagens olika politiska alternativ. Om den människosynen är vi socialdemokrater alltid beredda att ta strid.

Just därför ska den kommunala välfärden inte bara försvaras utan tillåtas att växa, förbättras och bli tillgänglig och fördelas till alla efter behov.

(Applåder)

Janine Alm Ericson (MP)

Anf. 2 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Varje dag utförs ett fantastiskt arbete i landsting och kommuner runt om i Sverige. Det arbete som utförs där är själva grunden för vårt välfärdssamhälle. Det handlar om skolan och förskolan, där vi lämnar våra barn för att de ska få omsorg och lära för livet. Det handlar om äldreomsorgen, som ska ta hand om våra äldre på ett värdigt sätt varje dag, och om vården som vi alla är så beroende av när vi blir sjuka. Det handlar om socialtjänsten, som ska hjälpa vårt samhälles allra svagaste, och det handlar om verksamheter och investeringar för en hållbar framtid.

De insatser som görs av alla dem som arbetar inom välfärdssektorerna är fantastiska. Arbetet med att bygga detta vårt gemensamma välfärdssystem har pågått under generationer, och vi vill värna och bygga vidare på det arbetet. Att ge regioner, landsting och kommuner bra förutsättningar för att bedriva sin verksamhet är därför otroligt viktigt. Därför var våra offensiva satsningar för kommunerna och landstingen så viktiga. De skulle stärka verksamheterna som finns nära invånarna och bidra till en jämlikare skola, mer omsorg och ordentliga investeringar för klimatet - något som också leder till fler jobb.

När vi står här i kammaren verkar vi alla vara överens om att vi måste klara klimatutmaningen. Men när det kommer till riktiga satsningar för att faktiskt uppnå det målet ser det annorlunda ut. I vårt budgetförslag fanns pengar avsatta till klimatarbete på alla nivåer i samhället. Kommunerna har en nyckelroll att spela, till exempel genom att samla in matavfall för att göra biogas, bygga ut förnybar fjärrvärme och anlägga nya cykelbanor. Med regeringens budgetförslag hade det funnits pengar att söka för de kommuner som ville satsa på att minska sin klimatpåverkan och bygga ut kollektivtrafiken. Nu blir det inga sådana pengar, vilket innebär att viktiga satsningar för klimatet återigen skjuts på framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I vårt förslag fanns också resurser för att kunna klimatanpassa Sveriges kommuner och landsting. Vi vet att kostnaderna för översvämningar och extrema väderhändelser kommer att bli betydligt större i framtiden. Det är något som har blivit tydligt genom sommarens förfärliga brand och alla översvämningar. Genom att förebygga det och satsa på att rusta våra kommuner och landsting mot kommande klimatförändringar skulle vi kunna minska kostnaderna i framtiden.

I regeringens budgetförslag fanns också viktiga satsningar för ensamstående föräldrar, arbetslösa och sjuka. Under Alliansens tid vid makten minskade pengarna till kommunerna. Samtidigt gjordes stora omstöpningar av trygghetssystemen och försäkringssystemen i Sverige, vilket också har påverkat kommunernas ekonomi negativt.

När villkoren i a-kassan har försämrats så att många av dem som i dag är arbetslösa står utanför försäkringen och inte får pengar från a-kassan tvingas de i stället gå till kommunerna och söka försörjningsstöd, vilket ytterligare försvårar för kommunernas ekonomi. Och när reglerna för sjukförsäkring har försämrats så att många av dem som tidigare fick sjukförsäkring kommer utanför försäkringssystemen tvingas de som inte har arbetsförmåga att söka försörjningsstöd, och därmed hamnar kostnaden på kommunekonomin.

Att upprusta trygghetssystemen och ta bort den så kallade bortre gränsen i sjukförsäkringen hade gjort skillnad i vardagen för många människor. För kommunerna hade det inneburit lägre kostnader för socialtjänsten och mer pengar till annan viktig verksamhet.

I regeringens budgetförslag fanns också en skattesänkning för pensionärer och inte minst en stor satsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen, där personalen i dag drar ett mycket tungt lass. Med regeringens budgetförslag hade kommunerna kunnat anställa fler och gett dessa välfärdens hjältar möjlighet att lägga mer tid på varje äldre.

Jag konstaterar, herr talman, att vårt budgetförslag röstades ned i kammaren den 3 december, vilket jag djupt beklagar. Det innebär att det inte finns stöd för våra förslag. Därför ställer jag mig bakom Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets särskilda yttrande som vi har lämnat i utskottet.

Jag kan också konstatera att kommunerna återigen är förlorare när det kommer till ökade resurser till deras verksamhet. I regeringens budgetförslag fanns offensiva satsningar som så väl behövs för en bättre skola, mer personal i äldreomsorgen och klimatinvesteringar. I stället får man nu runt om i landet fortsätta att hantera alltför slimmade budgetar, där viktiga investeringar för människorna, klimatet och miljön uteblir. Det leder till personalneddragningar och färre jobb - på områden där det hade behövts så många fler händer.

(Applåder)

Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Anf. 3 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Vi har i alltför många år sett besparingar och nedskärningar som har försämrat kvaliteten inom äldreomsorgen. För att vända den utvecklingen behöver fler anställas så att bemanningen ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Målet med vår satsning skulle ha varit ökad trygghet och ökad kvalitet för den enskilde. En stärkt bemanning skulle leda till bättre äldreomsorg genom att skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med de äldre men också större möjlighet att gemensamt utveckla verksamheten.

Det är främst kvinnor som arbetar i äldreomsorgen, och det är de som drabbas när bemanningen är låg. Anhöriga får då ta ett större ansvar, och även då är det främst kvinnor som får slita hårt. Satsningar på fler anställda inom äldreomsorgen hade därför varit en viktig feministisk reform.

I regeringens och Vänsterpartiets budgetförslag gick 2 miljarder till äldreomsorgen i Sveriges alla 290 kommuner. Det skulle innebära 5 000 fler undersköterskor i äldreomsorgen. Det är så, herr talman, man använder pengarna på ett klokt sätt, om man vill ha en välfärd som man kan lita på i hela Sverige. Utan Vänsterpartiet hade en sådan satsning aldrig kunnat bli verklighet.

Nu blev den tyvärr ändå inte det, herr talman, för i stället för att satsa på äldreomsorgen ska Alliansen rädda Sveriges rikaste kommuner. Vi känner igen namnen på kommunerna ganska väl. De heter Danderyd, Täby, Lidingö, Nacka, Ekerö, Sollentuna, Solna, Stockholm, Vaxholm, Österåker, Vellinge och Lomma. En miljard ska staten betala extra i statsbidrag, i denna bidragsmuta till Sveriges rikaste kommuner, för att de ska acceptera de förändringar som Alliansen vill genomföra i det kommunala utjämningssystemet. Det är klart att de borgerliga kommunkompisarna ute i landet ska räddas. I elva av dessa tolv kommuner är ju den politiska majoriteten i dag borgerlig.

Herr talman! Så använder man inte skattemedel på ett smart och bra sätt enligt mig. För mig är detta ett exempel på skillnaden mellan höger och vänster i politiken.

En annan felprioritering i den borgerliga budgeten är den fortsatta nedsättningen av arbetsgivaravgifter för att arbetsgivare ska kunna anställda unga. Det är en ineffektiv reform. I stället för att satsa på de unga som behöver stöd för att ta sig in på arbetsmarknaden satsar man resurserna på samtliga unga - eller rättare sagt på samtliga arbetsgivare som har unga anställda. Det leder till att varje tillskapat jobb blir oerhört dyrt. Varje jobb som skapas genom reformen med den halverade arbetsgivaravgiften kostar i snitt 1,6 miljoner kronor. Det motsvarar fyra anställda inom välfärden.

Jag har själv fått stöd av reformen när jag hade en anställning. Den enda som blev glad för detta var min arbetsgivare, för några fler jobb blev det ju inte av den pengen.

En stor del av denna mångmiljardsatsning har gått till ökade vinster i företag som redan har många anställda. Vänsterpartiet vill i stället skapa riktiga jobb inom välfärden och byggsektorn och genom en upprustning av järnvägen.

En annan grupp som har drabbats hårt av den tidigare regeringens politik är pensionärerna. Nu såg pensionärerna med lägst inkomster äntligen ljuset i mörkret. Deras orättvisa skatteklyfta skulle nu tas bort helt genom att skatten skulle sänkas för pensionärer med en inkomst upp till 10 000 kr i månaden, vilka främst är kvinnor. Alla pensionärer med en pension på upp till 20 000 kronor i månaden skulle få sänkt skatt.

I valrörelsen lyssnade jag på Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på Soltorget hemma i Karlstad. Han pratade då vitt och brett om denna orättvisa för pensionärer under en stor del av sitt anförande. Han plockade till och med fram pappfigurer på pensionärer som han tyckte synd om. Men den 3 december i år visade hans partikamrater i Sverigedemokraterna i denna kammare att det inte var något annat än just tomt prat. Sverigedemokraterna anslöt sig till det borgerliga budgetförslaget och röstade därmed ned pensionärernas efterlängtade skattesänkning. Nu får alltså pensionärerna noll kronor i skattesänkning nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag tror att många pensionärer undrar över borgerlighetens och Sverigedemokraternas motiv när de gör så i stället för att låta en person som tjänar över 60 000 kronor i månaden få betala 250 kronor mer i skatt. Pensionären hade kunnat få 250 kronor mindre i skatt. Det är de personerna som kunde ha bidragit mer till välfärden, jobben och minskade inkomstklyftor. Varför ska de 4 procent av Sveriges befolkning som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden få 250 kronor mer i sin plånbok jämfört med pensionärerna?

Herr talman! För mig är detta inte någonting annat än klassisk högerpolitik.

Hade vår skattesänkning för pensionärerna blivit verklighet hade inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män i stället minskat. Nu består orättvisorna mellan pensionärer och löntagare med den borgerliga högerpolitiken. För Vänsterpartiet är det långsiktiga målet att skatteklyftan ska slutas helt, så att skatten sänks för alla pensionärer.

Vår budget innehåller, förutom förslag som utjämnar inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män, också förslag som på andra sätt förbättrar för kvinnor. Förlossningsvården skulle ha stärkts med 400 miljoner kronor för att alla som ska bli föräldrar ska få en bra vård när det är dags att föda. Det kan tyckas som en självklarhet att man ska ha en barnmorska som har koll på en pågående förlossning. Men det är i dag tyvärr ingen självklarhet. Pressade arbetsförhållanden kan därför få förödande konsekvenser för det enskilda barnet och familjen. Genom satsningen skulle förlossningsvården ha blivit bättre i alla Sveriges landsting.

Att förebygga och motverka våld och andra former av övergrepp mot kvinnor är viktigt för att nå ett jämställt samhälle. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem. De ideella kvinno- och tjejjourernas arbete skulle genom en förstärkning på 100 miljoner i verksamhetsstöd ha fått en bättre verksamhet. Stödet hade kunnat bidra till ökad långsiktighet och bättre planeringsförutsättningar för kvinno- och tjejjourer eftersom stödet inte skulle vara något tillfälligt projektstöd utan ett permanent stöd till jourernas viktiga arbete. Detta är en av alla de satsningar som nu försvinner när Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budgetförslag.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att Sverigedemokraternas ledamöter i finansutskottet Oscar Sjöstedt och Dennis Dioukarev inte ens respekterar herr talmannen och kammarens arbete i den grad att de deltar i den här debatten. De befinner sig inte i kammaren, och de tar inte ens diskussionen om varför de röstar som de gör. I stället tycker de att medias ljus är det viktiga. Därför håller de alltid hellre en presskonferens än att delta i kammarens arbete. Det tycker jag är anmärkningsvärt.

Den statsbudget som Vänsterpartiet lade fram tillsammans med regeringen var den första statsbudgeten på åtta år som omfördelade för att göra Sverige mer rättvist. Det var en budget som skapade en välfärd som man kan lita på. Det var en budget som innebar att den som tjänar mer också skulle få bidra mer. Det var en budget som innebar att min ensamstående kompis Stefanie skulle få lite mer i plånboken, och att Stefanies dotter Elsa skulle få sänkt avgift till kulturskolan och gratis medicin när hon var sjuk. Det var en budget som innebar att min mormor Ebba, som jobbat hela livet för att bygga vår välfärd, skulle få sänkt skatt men också höjt bostadsbidrag. Och den dagen Ebba skulle hamna på ett äldreboende skulle hon få en bra äldreomsorg. Det var helt enkelt en budget som innebar att man skulle få en välfärd som går att lita på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Därför ställer jag mig för Vänsterpartiets räkning bakom vårt, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma yttrande.

(Applåder)

Anf. 4 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Sverige är i dag alltjämt ett av världens allra bästa och tryggaste länder att leva i. Jag tror att det kan vara nyttigt att tänka på det perspektivet ibland när vi inleder dessa debatter om hur välfärdssektorn ser ut.

När organisationen Help Age International tillsammans med FN listar hur bra olika länder är att åldras i hamnar Sverige överst på listan.

Harvard Business School tog förra året fram ett så kallat social progress index, där man mäter sociala faktorer och välmående i stället för bruttonationalprodukt. Där hamnade Sverige på första plats.

Kanske lite förvånande är det enligt Svenskt Kvalitetsindex myndigheter som är det område som ökar mest när det gäller hur nöjd befolkningen är.

I olika rankningar och mätningar kommer Sverige ofta ut bland de allra främsta länderna.

Herr talman! Detta betyder inte att det saknas utmaningar i den offentliga välfärden. Det tror jag att vi kan vara överens om. Det krävs till exempel fortsatta insatser inte minst inom skolan för att Sverige ska nå bättre resultat.

Men vi har all anledning att vara stolta över den svenska välfärden och de stora insatser som varje dag görs av alla de människor som arbetar exempelvis i sjukvården, i skolan, i barnomsorgen och i äldreomsorgen.

Verksamheterna i välfärdssektorerna fungerar i huvudsak bra, och internationella mätningar visar att svensk välfärd håller världsklass.

Herr talman! Det är kommuner och landsting som har huvudansvaret för både att finansiera de offentliga välfärdstjänsterna och att tillhandahålla dem, antingen själva eller via andra utförare.

Men skattepengarna, och den välfärd som kan finansieras med skattepengarna, uppstår inte ur tomma intet. Ekonomisk tillväxt som skapar välstånd för oss alla skapas genom att hårt arbetande människor varje dag går ur sängen och går till jobbet. Därför är det avgörande för välfärden att goda förutsättningar kan ges för just jobb och tillväxt, och där har staten sin kanske allra viktigaste uppgift.

Staten bidrar nämligen till att resurserna till vår gemensamma offentligfinansierade välfärd ökar, inte främst genom olika former av ekonomiska bidrag från staten, utan genom att se till att drivkrafterna för jobb och tillväxt är goda så att kommunernas och landstingens egna skatteintäkter kan öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I Sverige har alliansregeringens politik lett till över 300 000 fler sysselsatta i dag jämfört med 2006. Det betyder att 300 000 fler personer i dag bidrar till att skapa resurser för välfärden, i stället för att exempelvis ta resurser i anspråk i de offentliga systemen. Det säger sig självt att detta är viktigt och faktiskt det enda sättet att långsiktigt säkerställa att vi har tillräckligt med resurser till välfärden.

Resurserna till välfärden har sedan 2006 ökat kraftigt, trots den globala finanskrisen och lågkonjunkturen. Välfärden - vård, skola, omsorg - får mer resurser än någonsin. Detta kunde vi läsa i en nyhetsartikel i Sveriges Kommuner och Landstings tidning Dagens Samhälle i våras under rubriken Rekordintäkter till välfärden.

I artikeln belystes att skatteintäkterna har ökat med 36 procent mellan 2006 och 2014, från drygt 450 till nästan 620 miljarder kronor, långt mer än inflationen som varit ungefär 10 procent för samma period.

I samma artikel kan vi läsa att resurserna för den kommunala välfärden sedan 1990 har vuxit mer än dubbelt så snabbt som demografins tryck.

Effekterna av alliansens jobbskaparpolitik kan knappast illustreras tydligare. När staten ger bättre förutsättningar för jobb och tillväxt ökar också intäkterna till välfärden.

Herr talman! Utöver att staten ska se till att det finns goda förutsättningar för jobb och tillväxt har staten ytterligare några viktiga roller som är kopplade till välfärden. Det handlar till exempel om att sätta upp krav och riktlinjer för sådant som vi menar ska vara likvärdigt i hela landet.

Det där är förstås alltid en balansgång. Det är inte alltid helt lätt, eftersom det kommunala självstyret är viktigt och måste väga tungt. Det är rimligt att lokalt valda företrädare har både rätten och ansvaret att göra olika vägval och prioriteringar på de områden som de har ansvar för.

Som en konsekvens av det måste vi här också acceptera att det kan se lite olika ut på olika håll. Jag tror att vi från nationell nivå, i alla partier, tenderar att ibland vara lite klåfingriga här. När vi ser något som vi uppfattar som ett problem i välfärden vill vi gärna hitta modeller för att lösa det från nationell nivå.

Men grundprincipen måste vara att problemen löses av den som har ansvaret, snarare än att vi från riksdagen pekar med hela handen, tar ifrån lokalpolitikerna ansvaret och försöker likrikta kommunerna via beslut härifrån.

Herr talman! Riksdagen har genom beslut den 3 december fastställt de utgiftsramar som vi från Alliansen har föreslagit i vår budgetmotion och som vi nu har att hålla oss inom.

Jämfört med regeringens förslag kan det framstå som att anslagen är ca 3 miljarder lägre. Detta förklaras dock av att vi inte behöver kompensera kommunsektorn för bland annat den chockhöjning av arbetsgivaravgifterna för unga som den rödgröna regeringen ville genomföra men som nu inte blir av.

Regeringen tänkte i och för sig kompensera kommunerna för denna höjning. Men alla andra, det vill säga vanliga företag, skulle få ta hela kostnadssmällen. Det hade lett till färre jobb och därmed också lägre skatteintäkter för kommunerna. Det är bra att det inte blir av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Därutöver ändras anslaget i vårt förslag, eftersom vi även avsätter medel för att skapa bättre förutsättningar för läxhjälp. Vår ambition är att läxhjälpen framöver ska bli obligatorisk.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Anf. 5 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler lyfter fram den berömda arbetslinjen och vikten av att vi har företag som skapar arbete i samhället för att vi ska kunna ha en välfärd.

Det resonemanget håller jag givetvis med Jonas Jacobsson Gjörtler om, men jag har aldrig riktigt förstått den här arbetslinjen. Hur blir det fler jobb i Sverige när pensionärer som har slitit hårt hela sitt arbetsliv för att bygga upp välfärden i vårt land straffas extra hårt genom en högre skatt jämfört med en vanlig löntagare? Varför är det i enlighet med arbetslinjen att låta pensionärerna betala mer i skatt än en löntagare, och hur leder det till fler jobb?

Det är min första fråga till Jonas Jacobsson Gjörtler.

I förra veckan besökte jag en stor marin verksamhet i Kristinehamn, min grannkommun. Där har man nu varslat 127 anställda på en fabrik där det också finns viss utvecklingsverksamhet. De anställda som är LO-anslutna omfattas inte av någon inkomstförsäkring via sitt fackförbund, utan där är det a-kassan som styr vilken ersättning de får.

I det budgetförslag som jag står bakom hade vi höjt taket i a-kassan för första gången sedan 2001. Det hade för de här arbetarna inneburit 310 kronor om dagen eller 7 000 kronor i månaden eller 30 000 kronor under en arbetslöshetsperiod som varat i 100 dagar.

Min andra fråga till Jonas Jacobsson Gjörtler är hur man skapar fler jobb genom att dessa arbetare som har slitit hårt i en internationell koncern för att bygga båtmotorer under många år och nu har nått en ålder på 55-60 år inte får en a-kassa som går att leva på. Hur blir de mer arbetslinjemässiga av det?

Anf. 6 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Det låter på Vänsterpartiet som om idén med att arbetslinjen och sysselsättnings- och bnp-effekter av de förslag som alliansregeringen genomfört under åtta är någonting som alliansregeringen själv hade hittat på. Så är det givetvis inte. Det finns omfattande forskning som visar effekterna av de genomförda förslagen.

Om man tittar i de budgetpropositioner som alliansregeringen lämnade ifrån sig under sin tid vid makten så fanns det i varenda budgetproposition en tabell där man kunde redovisa och se sysselsättningseffekterna och effekterna på bnp och antal arbetade timmar av de förslag som regeringen genomdrev.

Det är en rätt tydlig skillnad mot den budgetproposition som den rödgröna regeringen lämnade till riksdagen i höstas. I den var nämligen tabellen bortplockad.

Skälet till det är ganska enkelt. De skattehöjningar som ni ville genomföra i er budget skulle nämligen slå direkt mot sysselsättningen. Det skulle innebära färre jobb och lägre tillväxt, vilket leder till lägre skatteintäkter och därmed slår direkt mot välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Detta försökte ni dölja. Ni redovisade inte den tabell med effekterna på sysselsättning och tillväxt som man normalt sett har gjort under de senaste åren.

Ert problem här är att budgeten är en helhet, men som grundregel väljer ni att alltid diskutera enbart utgiftssidan, och ni presenterar alltid detta som satsningar.

Jag menar att man även måste titta på intäktssidan. Man måste titta på vilka effekter det blir i nästa led när man genomför stora skattehöjningar. Det slår mot intäkterna och framför allt slår det hårt mot kommunsektorn.

Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Anf. 7 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Precis som jag var inne på i mitt anförande för Alliansen en väldigt ineffektiv politik när det gäller till exempel sänkt arbetsgivaravgift för unga, där man låter varje arbete som man tillskapar kosta 1,6 miljoner kronor. Det innebär att man i stället skulle kunna få fyra jobb i välfärden.

Jag vet inte om Jonas Jacobsson Gjörtler har tittat på en arbetslöshetssiffra på sistone. I min grannkommun Forshaga är arbetslösheten 25 procent bland unga. Ett vanligt uttryck hemma i Värmland är att det bästa du kan ge ditt barn är en enkelbiljett till Oslo, för där finns det åtminstone arbete att tillgå.

Jag förstår inte hur beräkningar har betydelse när arbetslösheten uppenbarligen är på skyhöga nivåer och de satsningar ni gör inte skapar några arbeten. Hur blir Leif, 55 år, som började jobba på verkstaden i Kristinehamn när han var i 20-årsåldern och sedan har jobbat där i 35 år, gått dit varje dag och utvecklat sitt kunnande om den stora maskin han arbetar med, en bättre arbetare med större möjlighet att få jobb när han kliver ut i en stor arbetslöshet där han konkurrerar med ung arbetskraft? Dessutom ska han få 310 kronor mindre om dagen eller 7 000 kronor mindre i månaden eller 30 000 kronor mindre under en arbetslöshetsperiod in på sitt konto.

Jag förstår inte hur något av det här kan skapa mer arbete, Jonas Jacobsson Gjörtler.

Anf. 8 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Om det vore så att kostnaderna för de höjda arbetsgivaravgifterna inte vore ett problem, vilket det ändå låter på Håkan Svenneling som att det är, ställer man sig ju frågan varför ni i så fall valde att kompensera kommunerna för detta i er budget. Om inte detta vore ett problem hade ni inte behövt göra den kompensationen. Det är klart att det är ett problem som i nästa steg slår mot jobben.

Problemet med ert budgetförslag var att ni valde att kompensera kommunerna, men kostnaden skulle bäras av alla andra. Det vill säga alla de arbetsplatser där jobben behöver bli fler för att skapa ökade skatteintäkter skulle få betala detta med ökade kostnader.

Beräkningarna i budgetpropositionen är ett sätt att försöka illustrera de effekter som man kan räkna fram och som kan förväntas uppstå. Men det går även att mäta resultatet, och där är det ett faktum att vi har över 300 000 fler sysselsatta i dag än vad vi hade 2006.

Nog ger det här resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vänsterpartiets problem är att utöver det som ni har varit med om att föreslå i den här budgetpropositionen driver ni också en linje om att genomdriva en arbetstidsförkortning. Det är intressant att se hur det skulle slå mot välfärden och mot den kommunala sektorn.

Ni vill förkorta arbetstiden till sex timmar per dag. Det skulle innebära att det totalt i kommuner och landsting är över 200 000 heltidstjänster som skulle försvinna alternativt behöva ersättas till väldigt höga kostnader.

En rimlig fråga att ställa till Vänsterpartiet är på vilket sätt välfärden blir bättre av att man rycker undan 200 000 heltidstjänster som måste ersättas på annat sätt.

Vårt svar är ganska tydligt. Genom att staten tar ansvar för att jobben blir fler och tillväxten ökar blir det också mer skatteintäkter till kommunerna. Viktigare än att bara diskutera hur kakan fördelas är att diskutera hur den skapas. Jobb- och tillväxtpolitik är helt enkelt bättre än bidragspolitik även i det här fallet.

(Applåder)

Anf. 9 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Att vara förtroendevald med ansvar för kommunernas verksamhet tillhör de viktigaste politiska uppgifterna. Vi som haft den förmånen förstår vad jag pratar om.

Skola, vård och omsorg tillhör verkligen samhällets kärnverksamhet. Då är det också viktigt att vi långsiktigt säkerställer finansieringen så att vi kan leverera god kvalitet och utveckla verksamheten.

Det viktigaste för en hälsosam kommunsektor är att fler jobb skapas i nya och växande företag. Då tillförs våra kommuner nya resurser i form av skatteintäkter som kan användas till skola, vård och omsorg. De statliga bidragen är en viktig källa till kommunernas inkomster. Men viktigast är den skatt som betalas av människor som jobbar.

Jag utgår ifrån att ni var och en väl känner till hur intäktsutvecklingen ser ut sedan 2006 i era egna kommuner. För min del vill jag lyfta fram en ganska vanlig landsortskommun - Falkenberg i Halland. Det är en kommun med drygt 42 000 invånare som har ökat sina intäkter under perioden 2006 till 2013 med 32 procent eller 487 miljoner.

Också SKL ger tydliga besked om hur intäkterna växt i våra kommuner tack vare Alliansregeringens jobbpolitik.

Vi kan vara försiktigt optimistiska inför framtiden. Prognoserna säger att skatteintäkterna för kommunsektorn 2015 till 2018 kommer att öka snabbare än kostnaderna.

Därmed bedömer utskottet att kommunsektorn som helhet kommer att uppnå ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning. Detta skapas inte minst av den ökade sysselsättningen som nu är uppe i 340 000 nya jobb sedan 2006.

Alliansens mål att till 2020 ha fem miljoner människor i arbete kommer att ha stor betydelse för kommuners skatteintäkter, intäkter som ger politikerna i våra kommuner och landsting möjlighet att fortsätta leverera en bra verksamhet med hög kvalitet. När vi diskuterar dessa frågor får vi inte komma bort från att det är jobben som är grunden för all form av välfärd oavsett om det gäller kommun, landsting eller stat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Jag skulle vilja tala lite om det största hotet som negativt påverkar våra kommuners förmåga att leverera likvärdig service i hela landet. Det är den pågående avfolkningsprocessen.

Sverige klyvs. Urbaniseringen fortsätter i allt högre takt. Mönstret håller i sig. Men det är inte bara landsbygden som töms utan också landsorten, det vill säga Sverige utanför de stora städerna. Enligt SCB flyttade drygt 3 000 personer varje dag under 2013, totalt 1,2 miljoner människor. Men vilka är det som flyttar? Jo, det är unga vuxna och barnfamiljer. Snittåldern är 31 år. Det innebär att kommunernas utmaningar nu och framöver kan sammanfattas i följande punkter:

De tre storstadslänen står för 90 procent av befolkningsökningen under perioden 1999-2012.

150 av 290 kommuner minskar i befolkning.

Enligt regeringens framtidskommission finns i dag tre kommuner i landet där antalet utanför arbetsför ålder är fler än de som är i. År 2050 förväntas 40 procent av landets kommuner befinna sig i denna ytterst bräckliga befolkningssituation.

Vi lever allt längre. Det medför högre krav på samhällets service och omsorg.

Klarar kommuner som tappar i befolkning personal- och kompetensförsörjningen?

Vad kan invånarna acceptera när det gäller olikheter i utbud och service mellan olika delar av vårt land?

Innebär detta att vi långsiktigt inte kommer att klara att förse landsortens företag och den för Sverige så viktiga exportindustrin med arbetskraft?

Herr talman! När jag lyssnade till regeringsförklaringen hörde jag statsministern tala om förvaltningspolitik. Vad innebär det? Jag läser ur regeringsförklaringen: "Ett samlat arbete i nära dialog med landets kommuner påbörjas för att hitta organisatoriska, ekonomiska och verksamhetsmässiga lösningar som tryggar en god välfärd i hela landet." Vad innebär det? Är det kommunsammanslagningar ni avser? Finns det något samband mellan stor kommun och framgångsrik verksamhet och liten kommun och sämre verksamhet? Vad blir bättre av att slå samman två glest befolkade kommuner?

På många håll i Europa finns andra lösningar; flera små kommuner samverkar i frågor som de inte klarar av att hantera på egen hand. På så sätt kan de leverera bra tjänster till sina invånare, samtidigt som de behåller småskaligheten och engagemanget hos invånarna. Är det en väg som kan vara gångbar också i Sverige, eller är det bara större och större som gäller?

Låt mig därför fråga regeringsföreträdarna: Vad menar ni med den upplästa texten i regeringsförklaringen? Kommer vänsterregeringen att på nytt genomföra en kommunsammanslagning, och vilka problem förväntar ni er att kunna lösa med det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vi i Centerpartiet är mycket tydliga med att vi vill ha ett decentraliserat samhälle. Vi tror på människans förmåga att ta ansvar för sig själv och för andra. Decentralisering handlar om att flytta makten närmare människornas vardag. Vi är också väldigt tydliga med att försvara det kommunala självstyret. För mig och Centerpartiet är det självklart att människor ska kunna välja vilken förskola eller skola deras barn ska gå i eller vilken service gamla mamma behöver. Men för att det ska bli möjligt måste det finnas förutsättningar för service, skola och jobb i hela landet.

Det behövs bättre villkor för dem som faktiskt skapar jobben, inte sämre villkor. Det är på det sättet kommunernas skatteintäkter ökar. Det är på det sättet vi skapar resurser som kan användas till skola, vård och omsorg. Det är vad vi i Centerpartiet kallar närodlad politik.

Herr talman! Sverige behöver mer närodlad politik.

Anf. 10 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Centerpartiet är ett parti sprunget ur folkrörelserna och med bred förankring i landsbygden. Ofta ger de uttryck för att vara hela Sveriges parti. Landsbygden och orterna utanför de tre storstadsområdena lyfts fram som något som ligger partiet varmt om hjärtat. För det förtjänar Centerpartiet vår största respekt.

Jag kan konstatera att du, Anders, i ditt anförande lyfte upp just de frågorna. Avfolkningsprocessen är ett bekymmer. Mönstret håller i sig, och de tre storstadsregionerna urbaniseras och växer samtidigt som vi får allt fler och allt större utmaningar i de mindre orterna runt om i landet. Det ser vi inte minst på den ort som du kommer från och kanske också i min hemort, som trots allt ligger i en större befolkningsregion.

Det kommunala utjämningssystemet är viktigt för att kommunerna ska få likvärdiga förutsättningar. Det ska finnas en rättvisa. Oavsett var i landet vi bor ska det finnas möjligheter till en bra välfärd.

För något år sedan tillsattes en utredning om likvärdiga förutsättningar. Det gjordes en översyn av det kommunala utjämningssystemet, och en helt enig utredning föreslog hur det skulle se ut. Trots det kan vi konstatera att den borgerliga alliansregeringen för något år sedan bestämde sig för att lyfta ut 1 miljard kronor ur systemet och ge till tio rika moderatstyrda kommuner i Stockholmsregionen.

Tala om för mig, Anders, var rättvisan i detta ligger. På vilket sätt stärker vi likvärdigheten i hela landet och ser till att även de orter som ligger utanför storstadsregionerna kan ges förutsättningar för en bra och likvärdig välfärd?

(Applåder)

Anf. 11 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! När det gäller skatteutjämningen var grunden att säkerställa att det blev en rättvis fördelning av de parametrar som genom åren hade snedvridits. Centerpartiet var ett av de partier som jobbade stenhårt för att vi skulle klara det också den här gången. Därför är det bra att det blev på det sättet. Ingen kommun behövde heller lägga in mer pengar i utjämningssystemet än tidigare.

Däremot har det, om vi tittar på tillförseln av resurser i systemet, blivit en kraftig ökning. År 2006 ingick 58 miljarder. Det som nu ligger i planen innebär att vi har passerat 90 miljarder. Det finns alltså mycket mer pengar, inte minst för landsortens kommuner, i systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

När man fördelar pengarna finns det säkert en hel del likvärdiga jämförelser vi kan göra, till exempel på skolområdet. Där vet jag att ni riktar er till storstadskommuner med rätt mycket pengar, så det finns säkert likvärdiga jämförelser att göra. Vår del har handlat om att skapa mer arbete. Vi har skapat 340 000 fler jobb, vilket innebär att kommunsektorn, enligt de mätningar som SKL redogör för, totalt har fått 165 miljarder mer att röra sig med. En viktig utgångspunkt för mig är att den enskilda kommunen kan prioritera.

När ni tar fram er lista med skattehöjningar på 25 miljarder verkar det som att det på något sätt kommer att regna guld över varje kommun. Om vi tar pengarna till äldreomsorgen, där ni slår er för bröstet, handlar det om 2 miljarder. I min hemkommun handlar det om ungefär fem tjänster. Så mycket är er långa lista värd. Låt det bli mycket mer pengar i form av kommunala skatter genom att fler arbetar. Det tror vi är bättre.

(Applåder)

Anf. 12 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Att den borgerliga Alliansen säger nej till ytterligare 3 miljarder till kommunsektorn för att stärka välfärden i våra kommuner har vi vetat om sedan en tid, alltsedan man röstade bort regeringens budgetalternativ.

Vi kan konstatera att Centerpartiet, det parti som gör anspråk på att vara en bred folkrörelse med förankring i landsbygden och som ger uttryck för att vara hela Sveriges parti, blivit fånge i den borgerliga Alliansen. Man accepterar bidragsmutan för att hantera interna konflikter i Moderaterna. Man tycker uppenbarligen att det känns bra att skänka 1 miljard till de rika Stockholmskommunerna. Man verkar vara beredd att avstå pengarna för att till varje pris hålla ihop Alliansen. De som får betala är de kommuner som ligger utanför Stockholm, de kommuner som ligger utanför Göteborg och de kommuner som ligger utanför Malmö. Vi kan konstatera att Centerpartiet tydligen inte längre är hela Sveriges parti.

Anf. 13 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Jag vet inte om Niklas Karlsson gör rätt beskrivning av vilka kommuner som får mest bidrag genom skatteutjämningssystemet. Jag tror att Malmö kommun är en av de kommuner som får allra mest, om vi tittar på fördelningen av pengarna.

Det skiljer sig mellan våra sätt att se på hur vi hanterar kommunal ekonomi. Jag tillhör ett parti som tror på ett decentraliserat samhälle där man lokalt har stort inflytande över sina intäkter. Jag som kommunstyrelseordförande kan vara med och prioritera skola, vård och omsorg. Vi kan själva bestämma hur vi vill hantera de ökade skatteintäkterna.

Jag kommer från en liten kommun med 10 000 invånare som under denna period har fått 15 miljoner kronor mer i skatteutjämning, men vi har fått över 100 miljoner kronor mer i skatteintäkter. Det ger en kommunal företrädare stor frihet att bestämma.

Ni samlar ihop en lång lista på 25 miljarder i skattehöjningar. Ni tror att samhället kommer att fungera på precis samma sätt som det gör utan skattehöjningar. Ni vet hur ni ska prioritera. Listan kan göras hur lång som helst, och ni vet exakt vad som är bäst för svenska kommuner och medborgare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Här skiljer vi oss mycket åt i grundsynen.

(Applåder)

Anf. 14 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Anders Ahlgren lyfter upp viktiga frågor om avfolkning, om de urbaniseringstendenser som pågår och om vikten av att vi får en levande landsbygd i hela Sverige. Jag instämmer i Anders Ahlgrens resonemang.

Vi går dock bort oss i en chimär om vi börjar diskutera kommunernas storlek som den avgörande faktorn för att vi har en urbanisering. Jag tror att problematiken är lite svårare när det gäller att få hela Sverige att leva.

Något som är viktigt för att vi ska uppnå att alla delar av Sverige ska vara livaktiga och utvecklas är att vi har en bra infrastruktur i hela landet.

När Anders Ahlgren och jag debatterade för två dagar sedan lyfte han särskilt fram vikten av att Alliansens Sverigebygge kommer på plats.

Du är från Dalarna, Anders, och jag är från Värmland. När Kent Persson, som nu avgår som partisekreterare för Moderaterna, skrev en debattartikel i Värmland noterade jag med intresse att ingen värmländsk riksdagsledamot från Moderaterna hade skrivit under. När jag frågade en av dem lite frankt varför ingen av dem skrivit under blev svaret: Det är för att satsningen gynnar södra Sverige. Det är en linje mellan Stockholm och Malmö och en linje mellan Stockholm och Göteborg, mer eller mindre.

I vårt budgetalternativ fanns Norrbotniabanan med. Det fanns ett ökat underhåll till järnvägar och satsningar på de mindre järnvägarna runt om i Sverige. Vi lär säkert höra mer om detta i den kommande infrastrukturdebatten senare i dag.

Anders Ahlgren! Hur ska Sverigebygget göra att hela Sverige kan leva? Eller leder det till att södra Sveriges alla stora städer lever medan de små kommunerna får betala priset?

Anf. 15 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Aldrig tidigare har vi satsat så mycket pengar på infrastruktur som i den plan som togs 2013. Vi fyller de underhållshål som tidigare regeringar har efterlämnat, och det kommer att ha stor betydelse för Sveriges utveckling.

Sverigepaketet innehåller mycket mer än järnvägssatsningar. Det innehåller också möjligheten att bygga fler bostäder, att skapa nya jobb och så vidare.

I paketet nämns också Norrbotniabanan, men vi vill titta på möjligheten till samverkan mellan Norrbotniabanan och Inlandsbanan för att få en redundans i framför allt godstransporterna från norra Sverige. En mycket viktig del i detta är det upplägget.

Det är lite magstarkt när ni slår er för bröstet och lyfter fram Norrbotniabanans stora del i er budget. Det finns inte en krona i er budget till Norrbotniabanan. Det finns nio kilometer utpekat spår till ett industriområde norr om Umeå. Men det finns inga pengar till det, utan ni talar bara om framtiden. Sådan är verkligheten när det gäller Norrbotniabanan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Låt mig återvända till synen på skatter och ta ett exempel på hur höjda arbetsgivaravgifter påverkar. I Sälen anställs just nu 2 000 unga under 26 år. Det innebär att de 100 besöksnäringsföretagen, som Håkan Svenneling säkert till en del känner igen hemifrån Värmland, drabbas av ökad arbetsgivaravgift på 36 miljoner kronor om året.

Jag blir mycket förvånad när Håkan Svenneling målar upp att detta inte har någon betydelse för utvecklingen av Sverige. Dessutom kompenserar ni kommunerna genom att ge ett ökat bidrag. På två år ska ni lägga 3,1 miljarder på att kompensera en höjd arbetsgivaravgift.

Anf. 16 Håkan Svenneling (V)

Låt mig börja där Anders Ahlgren slutar. Det är inte så konstigt att vi kompenserar kommunerna för de höjningar som blir i de höjda arbetsgivaravgifterna för unga. Dels är det en ineffektiv åtgärd, dels tog ni pengarna från utjämningssystemet för kommunerna när ni införde åtgärden. Ni sa: Nu får ni en förmån, så därför tar vi dessa pengar från systemet.

Nu får vi i konsekvensens namn återföra dessa pengar. Vi tar ansvar för att vi höjer arbetsgivaravgiften eftersom vi tycker att det är en ineffektiv åtgärd, men som en konsekvens av det kompenserar vi kommunerna i utjämningssystemet.

Landsbygdens utmaningar är stora, och vi är nog många i denna kammare som vill klara de utmaningar som landsbygden står inför. Vi har dock lite olika vägar att nå dit.

Jag är ledsen över att vår budget föll, för jag tror att den hade haft en möjlighet att peka ut en riktning mot en lite mer positiv landsbygdsutveckling där vi ser hela Sverige.

Jag såg med glädje fram emot en parlamentarisk utredning där alla partier skulle samarbeta och diskutera landsbygdens utmaningar och hur vi skulle stärka landsbygdens framtid. Vad det blir av denna utredning får vi se. Regeringen kan ju tillsätta utredningar även om inte riksdagen har beslutat om det.

Det fanns även andra goda intentioner där vi såg hela landet. Bland annat är det viktigt att vi har en fungerande järnvägstrafik i hela landet. Utan sådan infrastruktur går det inte att ta sig mellan stad och land på ett snabbt sätt. Det går inte att bo på en plats och verka på en annan. Därför måste vi ha en helhetssyn på Sverige.

Sverige är mer än bara storstad. Därför måste vi arbeta tillsammans för att utveckla landsbygden.

Anf. 17 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Ibland blir jag förvånad när jag hör Vänsterpartiet tala om den utveckling ni beskriver. I valrörelsen hade ni ett skatteförslag på 92 miljarder. 92 miljarder i skatt skulle läggas ut över Sverige, och samhället skulle fortsätta att fungera på samma sätt. Det är sanningen om er politik. Nu ingår ni i en budget som har en betydligt lägre nivå, men fortfarande är det 25 miljarder kronor som läggs ut.

Det är intressant att höra talet om landsbygden när den ena statliga verksamheten efter den andra gör sitt uttåg utan att jag har sett någon riktig reaktion.

För någon vecka sedan flaggade Arbetsförmedlingens generaldirektör för att 100 av 320 kontor skulle bort. Han hann inte tala om vilka kommuner som skulle bli utan arbetsförmedlingskontor, men jag gissar att en del kommuner i Värmland och Dalarna skulle bli utan. Man använder tekniken för att centralisera samhället, inte tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vi har inte sett någon reaktion från regeringen på detta utspel, utan det togs tillbaka - antagligen för att det inte skulle hamna i valrörelsen.

I veckan kunde vi i affärspressen läsa att den statliga banken, SBAB, inte kommer att låna ut en spänn norr om Dalälven. Man kommer inte att låna ut en krona till fastigheter eller företag norr om Dalälven.

Denna trend måste vi bryta. Jag är den första att delta i en sådan diskussion, för här måste vi hjälpas åt allihop. Vi kommer inte att greja detta om 40 procent av kommunerna kommer att ha fler människor utanför arbetsför ålder än i. Det blir katastrof om vi inte vänder detta ganska snabbt.

Anf. 18 Mats Persson (FP)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I en sådan här debatt hjälper det ofta att anta ett utanförperspektiv genom att jämföra Sverige med andra länder och låta andra bedömare titta på Sverige. Då blir jag stolt över Sverige. Vi är ett land med stor tillit mellan människor där vi kombinerar frihet med stor jämlikhet. Men det samhället är inte färdigbyggt, utan vårt samhällsbygge måste fortsätta.

När jag tänker på Sverige tänker jag på ett samhälle där det ska betyda mindre varifrån man kommer och mer vart man är på väg. Där spelar välfärdens kärna en viktig roll med skola, förskola och äldreomsorg - att vi har ett system där vi tar hand om varandra och att vi också använder den offentliga sektorn för att investera i barn och ungdomar och för att bygga människor starka och därmed bygga Sverige starkt.

Grunden för välfärdens kärna är arbete. Det vi diskuterar i dag är det bidrag som staten ger till kommunerna, men grunden är givetvis att människor är i arbete och att vi på det sättet kan finansiera vår välfärd.

Jag tänker på den resa en människa kan göra när en person går från socialbidrag till att hitta ett arbete. Det är för den enskilde på något sätt per definition känslan av frihet. Men det innebär också för den gemensamma välfärdskärnan att kommunen får mer pengar att investera och utveckla välfärden för.

Herr talman! Under de senaste åtta åren har vi i Sverige sett att den ekvationen fungerar. En politik som tydligt sätter jobben först innebär också att vi kan bygga ut välfärden och satsa på välfärden. Hundratusentals människor har gått från utanförskap in i sysselsättning. Samtidigt har kommuner, landsting och stat kunnat satsa mer på välfärdens kärna, bygga ut välfärden och satsa mer pengar på välfärden.

Herr talman! En av de största konflikterna i svensk politik handlar just om detta. Ska samhället bygga på arbete eller inte? Ska vi ha som politiskt mål att människor ska arbeta mindre, eller ska vi ha som politiskt mål att människor ska arbeta mer och att fler människor ska kunna gå från utanförskap in i sysselsättning?

I kammaren finns det framför allt två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har som övergripande mål att från politiskt håll styra människor och har som politiskt mål att människor ska arbeta mindre. Då blir det mindre pengar till den gemensamma välfärden och mindre pengar att investera i människor.

Herr talman! I det förslag som ligger från allianspartierna pekar vi tydligt ut skolan som ett prioriterat område. Det är inte så konstigt. Det är när vi satsar och investerar i våra barn och ungdomar som vi kan satsa på Sverige och bygga Sverige starkt för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det vi pekar på är vikten av en tioårig grundskola, sommarskola, matematikundervisning, tidiga insatser för nyanlända elever eller elever som är utrikes födda och också de extra pengar vi tillför för att möjliggöra för kommunerna att erbjuda läxhjälp till de elever som vill eller är i behov av detta. På det sättet ser vi till att ta ansvar för att välfärden kan utvecklas och inte minst att skolan kan fungera som den investering i unga människor, barn och ungdomar som bygger Sverige starkt för framtiden.

Herr talman! När vi bygger Sverige starkt handlar det om att behålla de viktiga elementen i det som är Sveriges styrka, nämligen att kombinera jämlikhet med frihet. Frihet här handlar om att vi har en arbetslinje där det alltid lönar sig att arbeta, att vi alltid från politiskt håll uppmuntrar människor att arbeta och att vi ser arbetslinjen som grunden för välfärden. Det gäller att kombinera det med ett samhälle som håller ihop, ett samhälle med jämlikhet som skapar hög tillit mellan människor. I det ligger också att se till att ha ett samhälle med hög social rörlighet, ett samhälle där det betyder mindre varifrån jag kommer och mer vart jag är på väg.

Herr talman! Om en utomstående betraktare skulle se på Sverige och de steg vi tar framåt i och med detta betänkande från utskottet skulle han eller hon säga att med detta fortsätter Sverige resan och vägen att satsa på välfärden och att sätta arbetslinjen i fokus. Det höjs inga skatter, utan tvärtom ser vi till att det lönar sig att arbeta. Vi ser till att också fortsättningsvis bygga ut välfärdens kärna och att investera i människor. Det är så vi bygger Sverige starkt, herr talman.

Anf. 19 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Mats Persson lyfter fram frågan om arbetstid och dess roll i samhället. Låt oss börja med att konstatera att det inte finns några förslag i budgeten som egentligen rör arbetstidens längd på dagen. Däremot finns det allmänt i den politiska debatten.

Min utgångspunkt som vänsterpartist är inte att hur mycket vi ska arbeta är någonting som är det viktigaste i livet. Det viktigaste för mig är att människor ska må bra. Människor ska känna att de fyller en funktion i samhället, att de känner att de trivs med sitt liv, att de har en bra familj, en bra hälsa och så vidare.

Jag blir i stället väldigt oroad när jag ser att sjukskrivningarna i samhället ökar. Vi har en uppåtgående trend och har haft det nu under ganska lång tid. Framför allt när man borrar lite i den trenden, Mats Persson, ser man att det är kvinnor i välfärden som är de som drar det tunga lasset.

Det är kvinnor som jobbar inom äldreomsorg som har alldeles för låg bemanning. Det gör att de i högre utsträckning får slita hårt och därför också blir sjukskrivna i högre utsträckning.

Man undrar givetvis varför det är så klokt att vi då väljer att ha 5 000 färre i personalen i äldreomsorgen som en konsekvens av att alliansbudgeten vann i stället för den rödgröna. Det tycker jag att Mats Persson ska svara på.

Min andra fråga till Mats Persson rör något helt annat. Folkpartiet är ett parti som driver feminism utan socialism. Att det sedan har visat sig betyda att fem av 19 ledamöter i Folkpartiets riksdagsgrupp är kvinnor är väl lite mer anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Min fråga till Mats Persson är: Varför väljer ni att rösta ned en tredje pappamånad, eller föräldramånad, och varför väljer ni att behålla vårdnadsbidraget? Vad är det för feminism utan socialism för Folkpartiet?

Anf. 20 Mats Persson (FP)

Herr talman! Det är ingen hemlighet att Folkpartiet inte tycker om vårdnadsbidrag. Det är ingen hemlighet att Folkpartiet vill uppmuntra kvinnor att vara en del av arbetsmarknaden och se till att det är möjligt att kombinera ett aktivt yrkesliv med att ta hand om sina barn. Därför ingår det i Alliansens budgetmotion.

Det är också en förstärkt bonus för de föräldrar som tar ut föräldraförsäkringen mer jämlikt, helt enkelt en morot för de familjer som väljer att fördela sin föräldratid mer jämlikt. På det sättet kan man kombinera arbete på arbetsmarknaden med att också vara hemma med sina barn.

Det är ingen hemlighet att Folkpartiet i grund och botten inte tycker om vårdnadsbidraget, men eftersom vi går fram och vill genomföra och genomför en politik som är möjlig att genomföra tillsammans med andra partier får man ibland kompromissa. Så fungerar politiken.

Det är väldigt intressant att lyssna på Håkan Svenneling. Du säger: Människor ska må bra, och arbete spelar inte så stor roll för oss vänsterpartister. Det är därför vi driver arbetstidsförkortning.

Många människor har i dag arbete, men de människor som i dag står utanför arbetsmarknaden vill ingenting hellre än att komma in på densamma. Då måste politiken handla om att arbetslinjen ska gälla. Det övergripande målet för politiken måste vara att vi ska arbeta. Det är viktigt för den individuella friheten. Det råkar också vara viktigt för vår förmåga att bygga Sverige starkt och utveckla välfärden.

Det blir då lite konstigt när en företrädare för Vänsterpartiet står och talar om sjukskrivningar som ett stort problem. Jag delar bilden att det är ett problem att trenden nu är bruten, det vill säga att det går åt fel håll. Men vi ska ha med oss att det som har hänt under de senaste åtta åren är att hundratusentals människor har gått från förtidspension och framför allt sjukskrivningar in på arbetsmarknaden. Det er budget innebär är att gå tillbaka till den politiken.

Anf. 21 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Det känns som en väldigt vanlig missuppfattning att vi inte skulle vilja ha människor i arbete. Den största glädjen för väldigt många människor skulle vara att få ett arbete, fylla en funktion i samhället och kunna bidra till att vi har en bättre välfärd.

Problemet med Alliansens politik är att den inte hänger ihop. Det är en arbetslinje som går ut på att den som är arbetslös ska ha en så låg a-kassa att det är svårt att leva på den och att den som är industriarbetare i Kristinehamn och nu är varslad får 50 procent av sin lön att leva på i stället för 80 procent att leva på, som det skulle ha blivit om vi hade höjt taket i a-kassan för första gången sedan 2001.

Kvinnan i äldreomsorgen hade fått det bättre om hon hade fått några arbetskamrater att kunna avlasta sitt arbete på. Då hade hon mått lite bättre i själen och känt en större glädje att gå till sitt arbete och få jobba med människor som hon har drömt om hela sitt liv i stället för att känna sig som en maskin som bara tar hand om gamla på ett mer maskinellt sätt utan att bry sig om deras känslor. Då ökar sjukskrivningarna i vårt samhälle, och då mår människor sämre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Visioner om att man ska må bra i arbetslivet är viktiga visioner. Det är därför jag står bakom en rödgrön budget som fokuserar på att vi ska ha en bra arbetsmiljö, en bra a-kassa och fler människor i äldreomsorgen. Det leder till att människor som bor och arbetar i våra kommuner runt om i Sverige kommer att må bättre och vara sjukskrivna i mindre utsträckning. Det kommer i sin tur att leda till att vi får en ökad jämställdhet.

Det är det här som är skillnaden mellan feminism utan socialism och feminism med socialism. Feminism med socialism ser också människan och klassperspektivet bakom och tror inte att en morot kan lösa jämställdhetens problem.

Anf. 22 Mats Persson (FP)

Det är en väldig skillnad på liberalism och socialism, och det är skönt. Det är klart att den politik som jag representerar handlar om att se till att alla människor kommer in på arbetsmarknaden och att se till att arbetslinjen gäller. Mot detta står en socialistisk politik som handlar om att man uttryckligen säger att människor ska arbeta mindre, vilket betyder att det blir mindre pengar till välfärden.

Ni är kända för att lova pengar vitt och brett och på alla möjliga fronter och för att ha en egen kassakista. Det blir liksom inte bättre när vi verkligen behöver bygga Sverige starkt genom att fler människor arbetar och att vi på det sättet kan bygga ut välfärden.

Erfarenheten visar att när man driver den politik som ni var med och stödde under början av 2000-talet drivs människor ut från arbetsmarknaden och in i sjukskrivning. Det som nu har hänt är att människor har kommit tillbaka från våra sociala system in på arbetsmarknaden. Det har gett människor ökad frihet, och det har inneburit att välfärdens kärna kan växa därför att vi får mer pengar till den gemensamma välfärden. Se nu till att inte bryta denna utveckling! Se nu till att inte gå tillbaka till den politik ni bedrev tidigare, utan se till att stå upp för arbetslinjen!

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att säga att du har rätt i att det är viktigt att vi nu ser den ökning av sjukskrivningar som sker, inte minst bland kvinnor. Det är ett problem som vi definitivt behöver ta på allvar. Men lösningen är inte socialistiska experiment. Lösningen är inte höjda skatter. Lösningen är inte offentliga monopol. Lösningen är inte en politik som inte innebär arbetslinjen.

Lösningen är att se orsakerna bakom och att stå upp för att det alltid ska löna sig att arbeta. Vi ska se till att människor som arbetar i välfärdens kärna känner delaktighet och frihet på jobbet. Det är grunden för att bygga Sverige starkt, och det är grunden för att undvika fler människor i sjukskrivningar.

(Applåder)

Anf. 23 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Jag ska erkänna att jag först inte hade tänkt begära replik på Mats Persson. Men när han höll ett sådant vackert och sympatiskt inledningsanförande kunde jag inte låta bli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Du talar om jämlikhet i kombination med frihet. Du förstår nog att jag som socialdemokrat tycker att det är en sympatisk tanke. Det var vackert och dessutom befriande att höra att företrädare för Alliansen också kan uttrycka sig i de termerna. Vi kan konstatera att ryktet om Folkpartiets socialliberala död tydligen är betydligt överdrivet, och det är befriande.

Vi har samma uppfattning. Välfärdens kärna spelar en viktig roll också i jämlikhetssträvanden och jämlikhetsskapande eftersom det ska ge frihet åt alla människor. Precis som jag har också du erfarenhet från kommunalpolitik i Skåne - du som landstingspolitiker i Region Skåne och jag som kommunalpolitiker i Landskrona. Vi känner till betydelsen av vad man gör ute i verksamheterna - i äldreomsorgen och i sjukvården, i kollektivtrafiken och i skolan.

Därför har vi sagt att det är viktigt att stärka de kommunala verksamheterna. Vi vill satsa 1 miljard på äldrevården, 400 miljoner till hälso- och sjukvården och ytterligare ett par miljarder på extratjänster och utbildningskontrakt för unga för att vi ska få fler händer i vården och för att vi ska få verksamheten att bli bättre.

Du satt i en situation i majoritet i Region Skåne då både personal och medborgare för något år sedan demonstrerade högljutt och vilt mot de nedskärningar och de utmaningar som fanns i Region Skåne. Därför vill jag ställa en fråga till dig. Om du nu hade haft uppdraget kvar och hade kunnat välja mellan regeringens budgetalternativ och det som du själv har röstat igenom i Sveriges riksdag - hade du då tackat nej till de ytterligare satsningarna på kommuner och landsting? Och hade de varit onödiga i din verksamhet?

(Applåder)

Anf. 24 Mats Persson (FP)

Det förslag som regeringen har lagt fram innebär höjda skatter för löntagare, vanligt folk och företagare på omkring 25 miljarder kronor. Jag tror på ett samhälle där vi bygger Sverige starkt genom att vi arbetar, genom att fler företag kan växa till och genom att de företag som finns kan växa. Det sker inte när ni höjer skatterna med 25 miljarder kronor.

Jag tror att det handlar mycket om tidsperspektiv, och jag tror att när man gör som ni försöker göra - höjer skatten med 25 miljarder kronor - skjuter man sig själv i svansen. Det man gör är att man höjer skatten och långsiktigt får mindre pengar för att finansiera den gemensamma välfärden. Det är ingen bra utveckling.

Det är inte jag som säger detta. Detta säger Konjunkturinstitutet och oberoende bedömare som har granskat er budget. De säger att skattehöjningarna leder till färre jobb. I längden leder det till mindre pengar till välfärden.

Det var ju trevligt att Niklas Karlsson tyckte om mitt anförande och att du gärna vill vara en del av den liberala jämlikhetspolitiken. Min erfarenhet är att när det går från ord till handling finns det en väldig skillnad mellan liberal rättvisa och socialistisk rättvisa. Vårt mål är inte att bekämpa rikedom. Vårt mål är att bekämpa fattigdom. Vi ser inte jämlikhet som detsamma som att alla människor ska ha lika mycket. Vi ser jämlikhet som att den som tar extra ansvar, den som utbildar sig och den som anstränger sig ska få någonting tillbaka i termer av att det ska löna sig. Det är inte detsamma som att alla ska ha lika mycket. Den socialistiska rättvisan och den liberala rättvisan är inte samma sak. Vi bekämpar fattigdom - inte rikedom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

(Applåder)

Anf. 25 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Om nu Mats Persson har den synen på jämlikhet kanske han skulle läsa igenom Folkpartiets partiprogram. Då skulle han upptäcka att det finns rätt mycket mer gemensamt med andra partier än bara socialliberalismen. Vi kanske till och med får se dig i ett annat parti framöver. Du är varmt välkommen i så fall.

Jag måste kommentera det här med skattehöjningar. Det är rätt; man kan ha synpunkter på skattehöjningar. Men om det är så viktigt att man inte höjer skatten därför att man då skjuter sig i svansen - tala då om för mig varför man ska föra den politik som ni nu väljer att föra i er budgetmotion!

Ni säger att vi inte kan höja skatten på nationell nivå och att vi inte kan göra satsningarna på välfärdens kärna i våra landsting och kommuner. Effekten blir ju nu att för att Sveriges kommuner och landsting ska klara av de utmaningar som finns framför dem och för att kunna klara av de behov som medborgarna har av välfärd står vi inför en situation där 85 kommuner och 2 landsting i Sverige höjer skatten för nästa år. Den politik du företräder, Mats Persson, innebär i praktiken att vi omfördelar från dem som tjänar lite mer till dem som tjänar lite mindre när det gäller bördorna. Det är vi som har höga inkomster som ska få skattesänkningar för att de som är vanliga löntagare och har normala inkomster ska bära våra gemensamma bördor i de utmaningar som välfärden har framför sig.

Varför är det mer rättvist? Varför ger det bättre förutsättningar för kommunerna att leverera? Och varför kommer detta att innebära att vi får högre tillväxt i Sverige?

Anf. 26 Mats Persson (FP)

Det är riktigt att Sverige står inför stora utmaningar. Jag skulle vilja säga att den åldrande befolkningen är en av de absolut största utmaningarna. Hur ska vi kunna utveckla välfärden så att den lever upp till de förväntningar vi människor har? Och hur ska vi kunna utveckla välfärden när allt fler människor blir äldre?

Jag har ingenting emot att man ibland höjer skatter. Det gör vi i vår budget på saker som är dåliga för samhället - alkohol och tobak. Vi har höga miljöskatter i Sverige, och det är i grund och botten bra. Men när man börjar höja skatten på arbete tror jag att det innebär att vi långsiktigt inte bygger Sverige starkt. Det är inte den långsiktiga lösningen på välfärdens problem. Det kan ibland i vissa kommuner och landsting finnas behov av att höja skatten där man lokalt känner att det just där finns specifika behov av att göra vissa investeringar eller att ta ett visst ansvar. Då får man föra diskussionen lokalt. Men jag tror inte på att betrakta alla kommuner och landsting som likadana och att använda skattebetalarna som en skattekista för att föra den vidlyftiga politik som ni står för.

Om vi ska bygga Sverige starkt handlar det om att stå upp för arbetslinjen. Då handlar det om att det ska löna sig att arbeta och att inte höja skatten för 1,1 miljoner löntagare, som i ert förslag. Det är inte lösningen på problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

På något sätt kommer man tillbaka till grundsynen. Jag tror att det handlar om detta: Ska det löna sig att arbeta, ta ansvar och utbilda sig, vilket jag tycker att det ska göra? Eller ska det inte göra det? Bygger vi Sverige starkt genom att se till att få fler skattebetalare, eller är skattehöjningar alltid lösningen? Jag tror att det är genom arbetslinjen och att få människor att växa som vi bygger Sverige starkt.

(Applåder)

Jakob Forssmed (KD)

Anf. 27 Jakob Forssmed (KD)

Herr talman! Det är i kommunerna som vi bygger Sverige. Många gör fantastiska insatser i de kommunala verksamheterna runt om i vårt land.

Vi ska debattera kommunernas ekonomi och situation här i dag. Det viktigaste för kommunernas ekonomi är människors arbete, att människor kommer i arbete. Inkomstskatter är väsentliga för kommuner. Annat är naturligtvis viktigt, såsom statsbidrag och utjämning, men inkomstskatt på arbete är grunden. Därför är Alliansens budget bra för kommunal ekonomi. Jobben, tillväxten och därmed resurser till välfärden står nämligen i fokus. Att göra det dyrare att arbeta och anställa riskerar att försämra för kommunerna vilket vänstersidans budget hade inneburit. Och det är i kommunerna som vi bygger Sverige.

Resurserna till vård och omsorg har vuxit när alliansregeringen har prioriterat välfärden och haft fokus på jobb och tillväxt. Alliansen har också investerat kraftfullt i skolan, i sjukvården och i omsorgen. Sverige har aldrig förr lagt så mycket pengar på välfärdstjänster som nu till skola, sjukvård och äldreomsorg. Resurserna har ökat per invånare och i fasta priser sedan 2006. Resurserna per elev har ökat från 2006 i alla skolformer. Och nu tillför vi ytterligare stora resurser till skolan.

Antalet sysselsatta i kommunfinansierad verksamhet har ökat med drygt 30 000 personer mellan 2006 och 2014 och väntas öka med ytterligare 30 000 mellan 2015 och 2018. Vi har satsat stora resurser på till exempel äldreomsorgen. Resurserna till och kostnaderna för äldreomsorgen har ökat från ca 80 miljarder 2005 till strax över 100 miljarder 2012.

Vi har kunnat läsa att Sverige lägger näst mest resurser i OECD på äldreomsorg. Och resurserna till välfärden som helhet har ökat med över 100 miljarder sedan regeringsskiftet 2006, i det Sverige som håller på att gå isär enligt vänstersidan.

Vi har hört en del bra saker i debatten, och vi har hört en del saker som man kan ha synpunkter på. Alliansens budget innebär alltså något mer till skolan nästa år. Trots det talas det om de stora riskerna med minskad jämlikhet i skolan och annat. Vänstersidan borde vara glad för mer resurser till skolan.

Jag tror att vi hörde Socialdemokraterna säga att det inte blir en ökad satsning med 500 miljoner kronor på tillgänglighet i cancervården nästa år. Det blir det! Det är Alliansens förslag. Göran Hägglund tog fram det i Regeringskansliet, och det presenterades i våras. Det fanns med i Alliansens valmanifest och kommer nu att genomföras. 500 miljoner går till ökad tillgänglighet i cancervården.

Vi har hört Vänsterpartiet och regeringen tala om sina satsningar på äldreomsorgen med 2 miljarder till ökad bemanning. Samtidigt vet vi att satsningen krymper. En besparing på äldreanslaget ökar. Äldreanslaget minskas med 1,44 miljarder i vänstersidans budget till 2018. Kvar blir drygt 500 miljoner kronor. Det är långt från de 2 miljarder som har utlovats. Det är kortsiktigt och inget för kommunerna att bygga på. Man kan inte heller beskriva skillnaden mellan en välfärd i fritt fall och en välfärd som går att lita på i termer av 500 miljoner kronor. Det är inte seriöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det är samma sak inom sjukvården. Om man tar vänsterns satsningar som ligger utöver Alliansens och bryter ned dem på exempelvis Jämtlands läns landsting blir det 18 miljoner utifrån deras befolkningsmängd. Men sedan rycker regeringens särskilda löneskatt för äldre bort drygt 7 miljoner. Då blir det 11 kvar. År 2016 skulle Jämtland få mindre pengar om vänsterns budget hade fått gälla, tack vare att man genomför en särskild löneskatt för äldre.

Många äldre stannar nämligen kvar i arbete, inte minst inom sjukvården och inte minst i län och regioner som annars har svårt att klara sin kompetensförsörjning. Där kan de äldres erfarenhet tas till vara på ett bättre sätt. Sjuksköterskor, läkare och andra som stannar kvar och jobbar får nu en straffskatt av vänstersidan. Och de landstingen kommer naturligtvis att drabbas av det.

En sista sak som jag vill ta upp är att vi i höst firar att barnkonventionen blir 25 år. Sverige har länge haft konventionen i svensk lag. Regeringen har deklarerat att de vill inkorporera den. Det är en ambition som jag delar. Men konventionen kan inte i första hand vara bokstäver utan måste återspeglas i barns verklighet. Det blir aktuellt också när vi diskuterar kommunal ekonomi.

Vi vet att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i fritidsaktiviteter i mindre utsträckning än andra, särskilt när de blir lite äldre. Alliansregeringen införde en fritidspeng för att dessa barn ska få bättre möjlighet att vara med i fritidsverksamhet tillsammans med sina kompisar. Det är ett stöd för att betala till exempel träningsavgifter och som inte behöver konkurrera med andra utgifter i familjens ekonomi. Fritidspengen läggs nämligen utöver försörjningsstödet i kommunerna och kan bara gå till fritidsaktiviteter. Tanken är att barnen inte ska behöva känna ansvar för att träningsavgiften tas från hushållskassan.

Denna peng ville den rödgröna regeringen med stöd av Vänsterpartiet slopa vid årsskiftet. De ville slå mot de här barnens fritidsaktiviteter. Nu blir den kvar. Och det vore ett välkommet besked här i dag om vi skulle kunna komma överens om att den kommer att bli kvar och att den inte ska avskaffas längre fram. Det är ett konkret besked som jag skulle vilja ha av vänstersidan efter budgetdiskussionen i dag.

(Applåder)

Anf. 28 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Det budgetförslag som Vänsterpartiet lade fram tillsammans med regeringen var det första budgetförslaget på åtta år som skulle utjämna ekonomiska inkomstskillnader i Sverige.

Det finns ett fint diagram i finansplanen som jag brukar titta på när jag tänker på hur bra den budget som vi lade fram tillsammans faktiskt var. Det visar inkomstgrupper i Sverige per tionde percentil. Och det visar att de som har de lägsta inkomsterna i Sverige skulle få mest stöd med vårt budgetförslag, och de som har mest i inkomst skulle få betala lite mer. Det skulle för första gången på åtta år ha utjämnat inkomstskillnaderna i Sverige. Därför var jag stolt över den budget som vi i Vänsterpartiet lade fram tillsammans med regeringspartierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jakob Forssmed är stolt över att fritidspengen blir kvar. Det är ett litet extrabidrag som alliansregeringen lade till försörjningsstödet under sin tid vid makten och som de nu räddar. I vårt budgetförslag, Jakob Forssmed, fanns de pengarna med. Normen för försörjningsstödet höjdes helt enkelt. Man fick alltså lite mer att leva på i försörjningsstödet om man var en barnfamilj. I pengar hade det inte betytt någon särskilt stor skillnad. Men det finns ett viktigt signalvärde i det.

Varför är du, Jakob Forssmed, bättre än den ensamstående pappan på att bestämma om innebandyklubban eller vinterjackan är viktigast? Har inte alla människor rätt till valfrihet och att själva bestämma över sina pengar? Varför ska du sitta här i Sveriges riksdag och bestämma att pengarna ska gå till fritidsaktiviteter, i stället för att pappan får ta det beslutet vid köksbordet?

Jakob Forssmed (KD)

Anf. 29 Jakob Forssmed (KD)

Herr talman! Av de resultat som oberoende bedömare har kommit fram till när de har granskat hur Sveriges jämlikhet har utvecklats kan vi konstatera att de skillnader som har uppstått i ekonomisk ojämlikhet framför allt uppstod före 2006 när Vänsterpartiet fanns som ett stödparti till den dåvarande regeringen. Om man även räknar de satsningar som Sverige gör på välfärden ligger vi bland den absoluta toppen i världen vad gäller jämlikhet. Det tycker jag är bra. Och det tycker jag att vi ska fortsätta med.

En av de absolut viktigaste sakerna för att kunna hålla ihop Sverige och få ett jämlikt samhälle är fler jobb, att fler människor kommer i arbete. Därför ska vi vara väldigt glada för att vi nu har en bred sysselsättningsuppgång i Sverige, vilket jag hoppas att Vänsterpartiet noterar. Det är väldigt bra att vi har kunnat skapa 350 000 nya jobb och att fler är sysselsatta sedan 2006, trots att vi har gått igenom den djupaste finanskrisen och den djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet. Det är ett enormt styrkebesked för svensk ekonomi. Och det spelar väldigt stor roll för att fler hushåll ska kunna lyftas till en betydligt bättre ekonomisk standard.

När det gäller fritidspengen är jag bekymrad över de barn som inte får fortsätta med sina fritidsaktiviteter. I samtal med Barnombudsmannen har barnen själva berättat att de känner ett ansvar för familjens ekonomi. De känner att det börjar bli för dyrt för deras familj. Barnen ska inte behöva känna detta. Deras rätt till lek, rekreation och fritid enligt barnkonventionen ska kunna respekteras. Det är motiven till fritidspengen, att värna de här barnens fritid.

Rädda Barnen skriver i remissvaret till regeringens förslag att ett avskaffande av fritidspengen drabbar de mest utsatta barnen. Har Rädda Barnen fel, Håkan Svenneling?