Anf. 57 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Kammaren har nu att ta ställning till regeringens proposition Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet. Propositionen omfattar större eller mindre förändringar i åtta lagrum. Det finns också en reservation i betänkandet.
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Hela denna proposition har sitt ursprung i det så kallade kapitaltäckningsdirektivet, där man bland annat ställer krav på att medlemsstaterna inför särskilda regler för olika former av administrativa sanktioner mot fysiska personer. I korthet innebär det att Finansinspektionen kan utkräva sanktionsavgifter från personer i finansinstitutens eller värdepappersbolagens ledning och styrelse. Detta kan gälla till exempel när någon som mot Finansinspektionens beslut driver verksamhet inom finansmarknadsområdet har uppgett felaktiga uppgifter till Finansinspektionen. Då kan man i stället för sanktionsavgifter besluta om att den personen inte ska ha kvar sitt uppdrag i styrelsen eller i ledningen. Som yttersta åtgärd kan man utfärda sanktioner i form av avgifter.
Herr talman! Normalt är sanktionsavgiften ett belopp motsvarande 5 000 euro. Det kan också vara ett belopp som motsvarar en dubblering av den vinst som den som har begått regelbrottet har gjort.
Herr talman! Att driva olika typer av företag inom finansmarknadsområdet är inte som att driva vilket företag som helst. Det handlar i hög grad om att man får ett förtroende av samhället genom det tillstånd som krävs för att bedriva verksamhet inom området.
Det har visat sig inte minst i den europeiska kontexten att detta inte räcker. Hot om att få sitt tillstånd indraget räcker inte. Vi måste alla - enskilda personer, företag och förvaltare av stora belopp i våra olika pensionssystem - kunna lita på att företagen som förvaltar våra medel gör det på ett betryggande sätt. Därför är det nödvändigt med restriktiva åtgärder i form av sanktionsavgifter. Jag vill dock betona att dessa avgifter ska vara ett undantag och inte en regel.
Herr talman! Vänsterpartiets reservation, med anledning av en motion, handlar inte om förslagets innehåll - hela utskottet är överens med regeringen om det - utan om huruvida preskriptionstiden ska vara två eller fem år. En del remissinstanser förespråkar en längre preskriptionstid. Utskottsmajoriteten har efter en sammanlagd bedömning kommit fram till att vi delar regeringens bedömning, det vill säga att preskriptionstiden ska vara två år.