Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kriminalvårdsfrågor

Betänkande 2007/08:JuU14

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
24 april 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Kriminalvårdsfrågor(pdf, 214 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:14 Kriminalvårdsfrågor

Beslut

Nej till motioner om kriminalvård (JuU14)

Riksdagen sa nej till motioner om kriminalvård från den allmänna motionstiden 2007. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar exempelvis om införande av ett förmånssystem, sysselsättning och åtgärder mot narkotika. I ett särskilt betänkande behandlas andra motioner om kriminalvård som tar upp samma, eller nästan samma, frågor som utskottet behandlade 2006/07. Motionerna behandlas förenklat i betänkande 2007/08:JuU29.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 10

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-03-25
Justering: 2008-04-08
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-10
Trycklov: 2008-04-10
Reservationer: 7
Betänkande 2007/08:JuU14

Alla beredningar i utskottet

2008-03-25

Nej till motioner om kriminalvård (JuU14)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om kriminalvård från den allmänna motionstiden 2007. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar exempelvis om införande av ett förmånssystem, sysselsättning och åtgärder mot narkotika. I ett särskilt betänkande behandlas andra motioner om kriminalvård som tar upp samma, eller nästan samma, frågor som utskottet behandlade 2006/07. Motionerna behandlas förenklat i betänkande 2007/08:JuU29.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-04-23
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:JuU14, Kriminalvårdsfrågor

Debatt om förslag 2007/08:JuU14

Webb-tv: Kriminalvårdsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Christer Adelsbo (S)
Anf. 44 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! I dag behandlar vi motioner från allmänna motionstiden som rör kriminalvården. Kriminalvården är en av rättsväsendets absolut viktigaste verksamheter. Det uppdrag som kriminalvården har är samtidigt ett av de svåraste uppdragen. Människor som begått brott ska behandlas och återanpassas in i samhället så att de kan leva ett normaliserat liv utan att begå brott i framtiden. För oss socialdemokrater har kriminalvården alltid varit ett viktigt område. Vi tillförde Kriminalvården betydande tillskott mellan 2001 och 2006, tillskott som var nödvändiga för att göra det möjligt för Kriminalvården att fullfölja den planerade platsutbyggnaden samt att i övrigt utveckla verksamheten i fråga om säkerhet, behandling och sysselsättning. Det var tillskott på över 2 miljarder på sex år - vi pratar alltså om en höjning med nästan 60 procent. Det är viktigt att denna satsning fortsätter, och det är en förutsättning för att man inom kriminalvården ska klara sina åtaganden på längre sikt. Medelstrafftiden för nyintagna fängelsedömda har ökat från 301 dagar 2000 till 343 dagar 2007. En ökning av medelstrafftiden med sju dagar motsvarar 200 platser i anstalt. Detta gäller vid oförändrat antal intagna. Målet är att vi ska öka antalet poliser från dagens ca 18 000 till 20 000. Målet är också att hälften av dessa poliser ska arbeta i yttre tjänst. Polisens förmåga att klara upp fler brott torde öka med tillgången till fler poliser. Antar vi att ökningen av antalet poliser är 2 000 till 2010 och att antalet personuppklarade brott per polis fortsätter att ligga mellan elva och tolv brott, som det gör i dag, skulle det innebära ca 23 000 fler personuppklarade brott. Antar vi vidare att 7 procent av de personuppklarade brotten även i framtiden leder till fängelsedom innebär det ca 1 600 fler fängelsedomar. Det innebär självfallet att detta kommer att få stora konsekvenser för kriminalvården. Kriminalvården är ju det sista ledet i rättskedjan, vilket innebär att verksamheten i mycket stor utsträckning påverkas av övriga aktörers agerande. Ju mer kapaciteten och effektiviteten ökar i övriga delar av rättskedjan, desto högre blir trycket på kriminalvården. Herr talman! Analysen och redovisningen av kriminalvårdens behov med anledning av den höga beläggningen har varit både tydlig och klar. Som en följd av denna och med bedömd framtida klientutveckling, fler poliser, straffskärpning samt en ökning av antalet personer i brottsaktiv ålder har Kriminalvården redovisat ett behov av totalt 1 841 platser för perioden 2007-2011. För att inte äventyra ett effektivt, humant och säkert kriminalvårdsarbete måste det pågående utbyggnadsprogrammet fortsätta. Det kommer också att innebära att Kriminalvården framöver måste tillföras medel för att klara detta. När det gäller Kriminalvårdens ekonomi har man redovisat ett prognostiserat ökat negativt driftsresultat för 2008, 2009 och 2010. Det ackumulerade anslagsöverdraget för perioden 2008-2010 beräknas uppgå till drygt 1,7 miljarder kronor. Det är nu viktigt att den nuvarande borgerliga regeringen tar sitt ansvar så att Kriminalvårdens nödvändiga reformarbete kan fortsätta. Individualiseringen måste fortsätta. Förmånssystemet måste införas på anstalterna. Individuella handlingsplaner måste genomföras. Ytterligare satsningar på behandling är nödvändiga. Personalutvecklingen måste fortsätta. Det måste satsas mer på utbildning och vidareutbildning. Fler platser måste till, som jag har påvisat - behoven pekar rakt upp, som sagt var. Arbetet med bättre utslussning måste fortsätta, särskilt när det gäller ansvaret efter avtjänad tid. Herr talman! Vi socialdemokrater har ett antal reservationer, och de går väl i linje med vår tidigare kriminalvårdspolitik. Vi vill bland annat att arbetet mot en ökad individualisering inom kriminalvården ska fortsätta och att det förmånssystem som föreslogs av Kriminalvårdskommittén ska införas, att de intagna ska ha ett bättre utgångsläge när de lämnar fängelse och frivård än vad de hade när de kom dit - för att göra detta krävs välutbildad personal, effektiva behandlingsprogram, utvecklade säkerhetssystem och ett välutvecklat samarbete med andra myndigheter för att förbereda frigivning - samt att vi ska satsa, vilket är särskilt viktigt, på åtgärder för att minska narkotikaanvändandet inom kriminalvården. I detta sammanhang vill jag påpeka att jag självklart står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3. Avslutningsvis är det viktigt att påtala att kriminalvårdens antal klienter förväntas öka inom såväl häkte och anstalt som frivård, som en följd av bland annat fler poliser, straffskärpningar som är på gång och ett effektivare rättsväsende i stort. Några tecken på åtgärder som sammantaget skulle leda i en annan riktning är svårt att se i nuläget. Det innebär att den borgerliga majoriteten måste inse allvaret i kriminalvårdens situation och börja gå från ord till handling.
Lena Olsson (V)
Anf. 45 Lena Olsson (V)
Herr talman! Kriminalvården har presenterat sitt budgetunderlag, där man kräver stora tillskott framöver för att kunna hantera sitt uppdrag. Anslaget behöver öka med nästan en halv miljard till 2009. År 2011 behöver man 1,7 miljarder mer än årets anslag. Detta är alltså en ökning med ca 28 procent. Kostnaderna skenar, och politiken står nu inför ett vägval. I förra veckan gick ett tv-program som heter Uppdrag granskning , som just tog upp kriminalvården. Det var ett reportage om hur säkerhetstänkandet inom kriminalvården har skenat i väg. Regeringens politik gör att kriminalvården blir ännu dyrare - onödigt dyr - men den riskerar att fungera sämre. Det behövs en kursändring mot en annan väg som kostar mindre och är effektivare för att förebygga framtida brottslighet. Vi såg inslag i tv-programmet där experter pratade om dynamisk övervakning. Man skulle ha en väldigt kunnig personalstyrka i kriminalvården som är väldigt lyhörd för de intagna. Man går mycket på magkänsla i stället för att det är som det har blivit i dag. Jag har gjort många besök inom kriminalvården och har hört många berätta om hur man har dragit ned personalmässigt och på behandlingar till förmån för säkerhetstänkande. Vi hörde också den förre chefen för Kronobergshäktet, som har en lång erfarenhet när det gäller sådana som är häktade. Jag har också varit där på besök. För vissa intagna måste man ha dörrarna öppna eftersom man har skurit ned på personalen, och vissa intagna är väldigt självmordsbenägna. I regeringens budgetunderlag i höstas såg man inte mycket spår av någon ökning av kriminalvårdens resurser. Det verkar inte heller finnas någon pott till rättsväsendet i vårpropositionen. Därför är min fråga till de borgerliga ledamöterna i kammaren: Hur tänker man lösa det här? Hur tänker man när man från expertisen får signaler om att det är möjligt med en annan väg? Vi pratar inte bara om de extrema fallen. Vi pratar faktiskt om hela kriminalvården. Vänsterpartiet har de senaste åren konsekvent anslagit mer pengar till kriminalvården än regeringen. Vi har också gjort det som ingen annan har vågat: Vi har föreslagit att man ska återinföra den villkorliga halvtidsfrigivningen. Det brukar vi få äta upp i alla möjliga sammanhang. I dag friges en fånge normalt sett villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden. Med halvtidsfrigivning frigörs i dagsläget nästan en miljard kronor. Det är dyrt. Det kostar faktiskt mycket pengar att ha människor på anstalt. Återigen är det inte bara de extrema fallen jag pratar om, utan jag pratar om kriminalvården generellt. Beloppet skulle självfallet bli ännu större med en växande fångpopulation. Det är ju självklart. Man har satsat väldigt mycket, och vi har som vänsterpartister varit med på satsningen på polisen, som vi tycker är nödvändig. Men när man inte satsar på dem som arbetar där straffen ska verkställas får man en obalans i rättskedjan. Det här måste ni som regeringsföreträdare se. Vi kunde om vi införde detta satsa dessa pengar på behandlingsprogram, på arbete för de intagna och på narkomanvård. I synnerhet ser vi stora möjligheter att satsa större delen i slutskedet av straffet och på frivården under den villkorliga frigivningsperioden. Studier visar att det är här man får de verkligt brottsförebyggande effekterna. Vad man samtidigt får gratis är mer luft i systemet för att kunna definiera fångarna bättre. Detta gör den redan förekommande verksamheten bättre och höjer säkerheten på anstalterna. Herr talman! Den största förtjänsten man kan göra är om de dömda aldrig mer kommer tillbaka. Det vore ett väldigt lyckligt scenario. Nu vet vi att så ser det inte ut, men med rätt åtgärder skulle vi kunna göra så att många fler håller sig därifrån. Det kan vara svårt att lyckas med det, kan man tänka sig, men varje litet steg sparar både mänskligt lidande och pengar i längden. Något som då är otroligt viktigt är att de intagna får utbildning och en chans att få ett arbete. Jag tycker att det måste vara dags för en ambitiös höjning när det gäller detta. Verksamheter som Krami och Moa, som hjälper de intagna till arbete efter vistelsen på anstalt, måste finnas på fler ställen och måste byggas ut. I stället hotas i praktiken verksamheten med Krami och Moa. I Örebro - har jag för mig att det var - har man lagt ned. Regeringen skär ned anslagen till Arbetsförmedlingen, som är en av samverkansparterna. Jag har kollat bakåt och funnit att jag har haft tre interpellationsdebatter om detta, två med justitieministern och en med arbetsmarknadsministern. Båda erkände att detta är ett område som man kanske inte hade så mycket kunskap om men där man nu säger sig vilja ha en ambitionshöjning. Men det syns inte i anslagen i vårpropositionen. Det är också mycket viktigt att fler får möjlighet till en kvalificerad yrkesutbildning när de sitter på anstalt. De som har fått det i dag visar väldigt bra resultat. När det gäller att sedan få jobb i bristyrken och hålla sig från framtida kriminalitet är detta lyckat. Den senaste uppgift jag har om yrkesutbildningar är att 90 procent har fått jobb. När det gäller Krami och Moa är det 50 procent. Det måste väl vara en jättebra investering för den som sitter inne på anstalt att det fokuseras på att man en vacker dag ska ut och att man börjar med det tänket direkt. Herr talman! Vänsterpartiets kriminalvårdspolitik handlar inte om vare sig hårda tag eller daltande. Den handlar om att göra det som enligt forskningen fungerar för att hjälpa de intagna tillbaka till ett normalt liv. Den som i slutskedet vinner mest på det är den människa som slipper bli offer för någons återfall i kriminalitet. Vi har läst det i Dagens Nyheter. Vi har också ett lyckat projekt på anstalten Sagsjön, som är för kvinnor. Det finns alltså vägar att gå bara vi vill det och bara vi törs sätta ned foten och säga: Vi vill ha en kriminalvård, inte en kriminalförvaring.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 46 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 3. När vi diskuterar kriminalvård och kriminalvårdsfrågor tenderar det ofta att bli en skyttegravsövning, tyvärr. Ena sidan brukar anklaga den andra för alltför hårda tag, medan den andra sidan kontrar med att anklaga för slapphet. Jag vill nog hålla med Lena Olsson om att verkligheten inte är så enkel. Det är nog ingen här inne som inte tycker att man bör ha någon form av rehabilitering, vård, återanpassning, där straffet och ramen på straffet i grunden egentligen inte ska påverkas. Vi kan titta på en viktig fråga där jag vill framföra våra synpunkter. Det gäller frågan om missbruk, narkotikarelaterat missbruk men också i viss mån alkoholrelaterat missbruk. Grunden för vårt arbete inom det här området måste vara att just identifiera och förhindra all form av drogmissbruk i anstalter. Det har blivit bättre på senare år. När jag själv, tillsammans med utskottet men också i övrigt, har besökt våra anstalter har jag kunnat konstatera att både intagna och personalen vittnar om att det blir bättre och bättre. I det här betänkandet står det just också om hur man jobbar med bland annat narkotikahundar. Men om man tittar på just missbrukets natur måste man ändå säga att det pågående missbruket - det är någonting som vi måste vara på det klara med - omöjliggör för den intagne att återanpassa sig. Utöver att det påverkar den intagne påverkar det också omgivningen. Vi kan då titta på hur arbetet ska bedrivas. Det handlar om en balans mellan behandlingsinsatser och effektiva kontrollmekanismer. Ibland verkar vi tro att vi med en effektiv kontrollmekanism klarar av att hantera denna viktiga fråga, men så är det inte. Det ser vi i praktiken ute på anstalterna. Vi kan titta på vilka de intagna lyssnar på och på vilket sätt de hanterar sitt missbruk. Då ser vi att det tidigare, när vi har försökt dra åt tumskruvar och instifta hårdare kontrollmekanismer, har fungerat fram till en viss nivå. Men vi kan titta på vilka som verkligen verkar kunna lyckas med detta. Det handlar om det civila samhällets ideella insatser. Jag vill här lyfta upp en sådan organisation - för det har väldigt mycket att göra just med missbruket - och det är Kris. Jag vet att vi i utskottet har en relativt samstämmig syn på organisationen, men det är ändå värt att lyfta upp frågan just när det gäller missbruk av olika slag. Kriminellas revansch i samhället som har nykterhet och drogfrihet i sin policy jobbar väldigt nära de intagna och har program för utslussning. Vi kan då titta på hur inställningen har varit från myndigheternas sida, i det här fallet Kriminalvården. Den har mestadels varit positiv. Men jag har sett på nära håll att man i en del verksamheter har börjat ifrågasätta organisationer som Kris, men också andra, och deras rätt att vara med som ett komplement till de rättsvårdande myndigheterna. Det tycker jag är lite oroväckande, för vi har inte så många metoder. Vi har inte så många sätt att hantera missbruk på. Vi har ambitiösa behandlingsprogram. Vi har också effektiva kontrollåtgärder. Det är det. För att upprätthålla den här balansen tycker jag att det civila samhället och just de ideella organisationerna har en mycket viktig roll. Vi kan titta på en annan del när det gäller hur vi ska få till en mer human kriminalvård. Jag tror att de individuella verkställighetsplanerna inte nog kan överskattas. De intentioner som fanns i början för detta arbetssätt har nämligen inte riktigt fått hundraprocentigt genomslag ute i verkligheten. Jag tror på individuella verkställighetsplaner, om vi kan fullfölja dem och se till att de implementeras även när det gäller kortare strafftider. Vi vet att personalen allt som oftast menar att det faktiskt inte riktigt hinns med, att de inte riktigt hinner med att ta hand om en person som kanske är ute efter bara ett eller ibland två år. Men det är ändå viktigt att vi från riksdagens sida tar upp just det här viktiga området. Med detta, herr talman, vill jag än en gång yrka bifall till reservation 3. I övrigt står vi bakom alla våra reservationer.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 47 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Innan jag går in på själva betänkandet vill jag bara nämna att det var intressant att lyssna på Mehmet Kaplan. Jag tycker att Mehmet Kaplan många gånger bedriver en oppositionspolitik som är positiv, vilket gör att han är en intressant samtalspartner. En person som för en dialog lyssnar man på - det är ju lätt som opposition att bara säga nej och reagera på allting. Jag tycker att det är konstruktivt. Det är bra. Jag delar många av de uppfattningar som kom fram i talarstolen alldeles nyss. Herr talman! Detta betänkande är ett så kallat motionsbetänkande. Samtliga motioner avstyrks. De avstyrks på grund av att de åtgärder som föreslås i motionerna håller på att utarbetas, är på väg att utarbetas, eller på grund av att man föreslår lösningar på problem som aldrig har funnits. Det är motiven till att utskottet i dag avstyrker dessa. Det händer mycket positivt. Jag är glad att Christer Adelsbo har noterat att vi, som han nu säger, ordnade så att det blir 20 000 poliser i Sverige. Det är ett initiativ från den här regeringen. Det kommer naturligtvis att innebära att människor förhoppningsvis ser ett förbättrat rättsväsen, och det ställer krav på de andra delarna av rättskedjan. Det är viktigt. Straffnivåutredningen kommer snart att lägga fram sitt förslag där vi från alliansen har markerat att man, när det gäller grova brott, ska använda hela straffskalan. Det kommer naturligtvis också att påverka kriminalvården. Sedan är det väldigt viktigt att vi har en väl fungerande kriminalvård. Det är definitivt våra ambitioner, och nu sker förbättringar. Nu sker kraftiga förbättringar. Jag vill peka på en del av resultaten, även om många av oss fortfarande kan önska att vi kan förbättra resultaten ytterligare, och dit ska vi. Låt mig nu nämna några exempel. Narkotikan är, precis som föregående talare vittnade om, fortfarande ett stort problem som vi måste åtgärda. Men det är, tack och lov, ett minskande problem. Det beror på två metoder. Ja, vi måste självklart ha kontroll, därför att den som är narkoman är fånge under sin last, och det handlar om att ta bort inflödet av narkotika in på anstalterna. Utan den delen löser man inte problematiken. Men självklart är också behandlingsåtgärder oerhört viktiga. Vi har halverat rymningarna på ett år. Det är ett förbättrat resultat. Låt mig nu, trots den debatt som har varit några dagar, peka på, herr talman, att det är meningen att man inte ska kunna rymma från fängelser. Det är ett förbättrat resultat. Behandlingarna, som är så pass viktiga, ökar. Det kan handla om att bryta sitt missbruk, att försöka hitta en ny väg i livet, att lära sig att män inte ska slå kvinnor eller att bryta med sitt brottsbeteende. Dessa behandlingar har under det här året, sedan vi bytte regering, ökat med 74 procent. Det är nästan en dubblering. Det har under 2007 varit 5 137 behandlingar inom programverksamheten, jämfört med 2 917 året dessförinnan. Jag tror att det blir svårt för oppositionen att hävda att detta inte är en klar resultatförbättring. Antalet arbetade timmar på anstalterna ökade föregående år med 100 000. Det har varit ett bekymmer, herr talman, att vi under decennier har haft en kriminalvård där internerna har blivit allt mindre sysselsatta vad gäller arbete, studier och programverksamhet. Vi förbättrar nu dessa resultat. Klientutbildningen har inneburit att det var mer än dubbelt så många utfärdade betyg år 2007 som året dessförinnan, 938 jämfört med 433. Vi kommer framöver - detta är ingen budgetdebatt - naturligtvis att behöva fortsätta att se över anstaltsstrukturen, men vi ska ändå ha klart för oss att medelbeläggningen under de innevarande åren har sjunkit på anstalterna. Att hävda någonting annat är fel. Medelbeläggningen sjönk 2007 jämfört med 2006. 2006 sjönk den jämfört med 2005. Det är resultat. Individuella verkställighetsplaner ökar resultaten. I dag har inom tre månader 94 procent av klienterna fått en individuell verksamhetsplan. Det är all time high. Så högt resultat har vi inte haft inom kriminalvården någonsin. Oppositionen säger att man vill ha ett förmånssystem. Vi genomför nu det förmånssystemet. Den verksamheten pågår. Det finns egentligen ingen anledning att reservera sig mot någonting som vi är överens om och som vi ser till att genomföra. Det har sagts tidigare i den här talarstolen att det har blivit neddragningar av personalen. Men om man läser på kan man konstatera att antalet årsarbetskrafter ökade år 2007. Det hänger ihop med att alliansregeringen tillförde betydligt mer resurser till Kriminalvården. Antalet årsarbetskrafter 2007 var 8 409. Det är en ökning med 6 procent jämfört med 2006, och det är definitivt en ökning jämfört med året 2005. Jag tror att vi har stora utmaningar framför oss inom kriminalvården, men nu sker kraftiga förbättringar. Jag vill peka på det med de här resultaten. Det är resultaten som vi vill komma åt. Kriminalvården har nu fortsatt höga ambitioner. Jag tycker att vi ska gratulera dem till deras förbättrade resultat. Vi fick en uppmaning att ta ansvar. Vi kommer att ta ansvar, och vi kommer att visa vart vi vill komma hän i den budget som kommer att läggas fram till hösten. Exakt hur stor den blir och vad som är befogat att göra just i nuläget blir en bedömning inför en senare debatt. Men jag har i dag kunnat visa att med den politik vi hittills har fört inom kriminalvården går vi åt rätt håll. Det ansvaret har vi tagit, och det ansvaret kommer vi att fortsätta att ta. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Anders Hansson (m).
Christer Adelsbo (S)
Anf. 48 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Krister tog upp det som handlar om 20 000 poliser. Det är mycket riktigt. Där har vi inga andra åsikter. Vi är inne på den linjen också. Däremot har vi sagt att det kanske inte räcker med 20 000 poliser. Det är en annan sak, men vi har definitivt inte någon annan åsikt än att det behövs fler. Jag tycker nästan att det var lite magstarkt när du, om jag inte hörde fel, sade att rymningarna hade halverats på ett halvår. Då tittar man inte tillbaka på hur det har sett ut. Från 2004 fram till 2007 halverades antalet rymningar. Den trenden har fortsatt. Så det är väl lite magstarkt att påstå att det skulle vara den nuvarande regeringens förtjänst att det har ökat så enormt på ett halvår. Det är något som har pågått. När det gäller antalet anställda kan man alltid diskutera det. Vi vet att det är en del nya anstalter, och det har gjort att antalet totalt sett ser bra ut. Men om vi tittar längst ut i kedjan ser vi stora problem, inte minst inom Seko. Det har försvunnit närmare 500 personer längst ut, där de kanske behövs allra mest. Det är något som vi gemensamt behöver ta ansvar för och titta över, för det är lite alarmerande. Som jag tog upp i mitt anförande har medelstrafftiden ökat för nyintagna fängelsedömda med 42 dagar mellan 2001 och 2007. Det innebär närmare 1 200 fler platser i anstalt. Även fler poliser innebär fler fängelsedomar och så vidare. Självfallet får detta stora konsekvenser för kriminalvården. Så frågan till dig Krister är: Hur går tankarna hos den borgerliga majoriteten kring dessa frågor? Tror du att kriminalvården klarar denna utveckling utan ökade resurser på sikt?
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 49 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag är glad att ni har ändrat uppfattning vad gäller poliser. Ni vill ha lika många som vi, och ni stöder regeringens politik. Vi tittar på era budgetmotioner. Jag tycker att ni ska titta på dem själva också. Det innevarande året hade ni noterat att det kanske är bra med mer poliser, så ni svänger om lite grann i anslagen, ökar på lite grann med några miljoner. Men förra året skulle ni skära ned på polisen. Det är väl lite grann det blöta fingrets politik, vad som passar för stunden. Men låt oss återgå till vilka resurser vi ska lämna till Kriminalvården. Jag vill hävda att vi vill ta ansvar. Vi ska ta ansvar. De resurser som Kriminalvården behöver tror jag också att Kriminalvården ska få. Men på vilket sätt tar ni socialdemokrater ansvar genom att föreslå nedskärningar? Det här året hade det, om ni hade fått bestämma, varit 80 miljoner kronor mindre till Kriminalvården. Nästa år vill ni skära ned med 55 miljoner kronor, och 2010 vill ni skära ned med 30 miljoner kronor till. Är det inte lite magstarkt att stå i den här talarstolen och prata om behovet av mer resurser när man själv har föreslagit mindre resurser? Vilken personal hade du tänkt ta bort? Visst kan vi vara överens om att antalet årsarbetskrafter har ökat inom kriminalvården med den här regeringen. Jo, det pågick rymningar. Nu minskar de kraftigt. De har halverats på ett år. Titta i Kriminalvårdens årsredovisning! Du har ju trots allt suttit i verksstyrelsen.
Christer Adelsbo (S)
Anf. 50 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Jag börjar med det sista. Det är som jag sade. Du vet lika väl som jag att de krafttag som gjordes under förra majoriteten fick enorma resultat. Precis som jag nämnde minskade det rejält från 2004 och framåt. Som jag sade halverades det fram till 2007. Så det är inget vi behöver diskutera. När det gäller budgeten är det alltid intressant. Du sitter i majoritet, och ni sätter de ramar som vi har att tillgå. Vi vet att om vi hade haft majoriteten hade vi haft helt andra ramar att jobba med. Vi hade haft 65 miljarder som vi hade kunnat använda till skola, vård och omsorg och rättsväsendet i stället för att göra skattesänkningar för de allra rikaste i samhället. Det är två skilda saker. Vi hade haft en annan totalram att kunna jobba med. Men det förnekar ändå inte det som jag har tagit upp. Jag måste återge vad en partikamrat till dig sade före valet. Han sade så här: Kriminalvården håller visserligen på att bygga ut antalet platser, men det räcker inte. Ska vi ha en kriminalvård värd namnet - för det heter ju kriminalvård - måste platsbristen lösas. Så lät det alltså före valet. Hur låter det då i dag? Kommer det att skjutas till resurser som behövs för att Kriminalvården ska klara sina åtaganden i framtiden? Det är så vi också ser det. Man kommer att behöva mer medel i framtiden. Eller är det bara ett slag i luften från ett parti som före valet satt i opposition?
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 51 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Om Christer Adelsbo hade följt med i den ekonomiska debatten också hade han vetat att resurserna som den svenska staten har är större än någonsin. Det beror på resultatet av en stram och god finanspolitik. Vi har också fler sysselsatta än någonsin. Vi satsar på sysselsättningen för dem som har avtjänat sitt straff. Nu pågår ett omfattande arbete för att se till att den som har avtjänat sitt straff lättare ska kunna komma ut och få ett jobb, kunna klara sig och bli en hederlig medborgare. Det är viktigt. Du svarar inte på frågan: Varför vill ni skära ned med 80 miljoner kronor i år på Kriminalvården? Varför vill ni skära ned med 55 miljoner nästa år och 30 miljoner år 2010? Är det också den borgerliga regeringens fel? Nej, vet du vad, Christer Adelsbo. Det är inte vi som har skrivit er ekonomiska motion. Det är någon på ert kansli, även om du uppenbarligen inte haft något med det att göra. (TALMANNEN: De frågorna betraktar jag som retoriska. Därmed är detta replikskifte avslutat.)
Lena Olsson (V)
Anf. 52 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till reservation 2 när jag hade mitt anförande. Därför gör jag det nu. Krister talar om en stram och god finanspolitik och att man har fått de gigantiska överskotten på ungefär ett och ett halvt år. Det är väl lite att raljera med sanningen. Ni övertog en god ekonomi. Sedan har konjunkturen fixat det. Att det är låg- eller högkonjunktur har inte så mycket att göra med vem som sitter i regeringen. Jag ställde en fråga i mitt anförande när det gäller Kriminalvården. År 2009 behöver man större anslag. 1,7 miljarder är det uppe i år 2011. Det är ganska mycket pengar man vill anslå. Därför är det ganska fult att, när man har så god ekonomi som den nuvarande regeringen har, satsa så mycket i den ena änden och inte satsa i den andra änden. Vad har ni tänkt göra? Hur ser ni på utslussningen, och hur ser ni på det här med arbetslinjen, som jag faktiskt fått påminna er om? Kom ihåg att den gäller också inom kriminalvården! Nu ska ni ha utvidgade möjligheter till nystartsjobb. Det är jättebra. Men tala om för mig om man ska komma dit helt outbildad! Du har nu chansen att förklara för Sveriges befolkning hur er kommande kriminalvårdspolitik ser ut.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 53 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! I mitt huvudanförande riktade jag mig till en annan riksdagsledamot för hans förmåga att lyssna. Jag kan inte i dag ge samma komplimang till Lena Olsson, men jag hoppas på att få uppleva det i någon debatt längre fram. Jag får kanske repetera en del av siffrorna vad gäller arbetade timmar inom kriminalvården och resultatet 2007. Det är nu 100 000 fler timmar. Behandlingarna har ökat med 74 procent. Jag nämnde inte siffran för yrkesutbildningarna som också är intressant. I dag finns det 33 anstalter jämfört med 24 för ett år sedan. På bara ett år erbjuds internerna så mycket mer yrkesutbildning. Jag tror att vi är överens om att vi ska ha en säker kriminalvård men också en kriminalvård med bra behandling så att den som lämnar anstalten och som har avtjänat sitt straff får en möjlighet framåt. Men det räcker inte med bara tomma ord. Man måste också konkret göra någonting, Lena Olsson. Jag tycker att det är lite falskt när oppositionens företrädare här, inte i en budgetdebatt, står och ropar efter mer pengar och själva föreslår betydligt mindre pengar. Vet du innehållet i Vänsterpartiets budgetreservation? Jag kan påminna dig om det. Innevarande år föreslår ni en ökning - det är alldeles sant - med 170 miljoner kronor. Det är det år då Kriminalvården klarar sig. Men vi vet att Kriminalvården framöver kommer att behöva mer resurser. Vad gör ni då? Ni har ju föreslagit minskningar, och det är inte fråga om lite! Ni slår Socialdemokraterna med hästlängder. Ni ska ju skära ned i Kriminalvården med 450 miljoner kronor år 2009 och med 450 miljoner kronor till år 2010. Ändå står du här och frågar mig varför vi inte anslår mer pengar. Själv vill du göra en radikal besparing i kriminalvården. Det är lite oärligt.
Lena Olsson (V)
Anf. 54 Lena Olsson (V)
Herr talman! Krister, du flirtar här med Miljöpartiet. Men varenda människa som är politiskt insatt vet väl att du aldrig skulle flirta med en vänsterpartist, eller hur? Jag har budgeten här. Det är 170 miljoner kronor mer till Kriminalvården. Vi tar årligen upp frågan om halvtidsfrigivningen och vilka pengar vi skulle få tillbaka. Men vad har ni själva i vårpropositionen? Här talar du om åtgärder och säger: Vi ser problemen och kommer att åtgärda dem. Men summa summarum syns inte det när det gäller det anslag till rättsväsendet som finns i vårpropositionen. Det ser man ingenting av. Personal har faktiskt sagts upp. Det är precis som Christer Adelsbo här säger. Krister! Du säger att yrkesutbildningarna ökar. Ja, men de kan inte öka så mycket mer eftersom man inte har mer pengar; mer pengar har ju inte anslagits. Vidare är det här fråga om en satsning som påbörjades av den förra majoriteten. Jag har fortfarande samma frågor. Är det vad du nu har sett av säkerhetstänk som är framtidens kriminalvård - att vi ska stoppa in ännu mer pengar i höga staket, i elstängsel som bara kan hittas på Guantánamobasen och i Sverige? Är det sådant det handlar om, eller vill du fortsätta på vägen med behandlingar och med att se till att de här människorna får utbildning och kommer ut i arbete? Du kan svara nu när du har den möjligheten. I stället för att bara rabbla dina tabeller kan du också ge väljarna en vision om regeringens framtida kriminalpolitik.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 55 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag flirtar med alla vänsterpartister som lyssnar och som dessutom är snälla. Tabellerna rabblar jag därför att jag har upplevt att det finns en kunskapslucka hos en del av utskottets ledamöter. Jag vill visa resultaten. Lyssna nu igen, för här är svaret! Antalet rymningar är halverat. Jag vet att Vänsterpartiet inte tycker om det. Man vill ju införa halvtidsfrigivning och släppa ut de intagna. Förekomsten av narkotika minskar på anstalterna. Antalet behandlingar och antalet arbetade timmar ökar drastiskt. När det gäller klientutbildning och utfärdade betyg är det en dubblering. Det är mer yrkesutbildning därför att fler anstalter genomför sådana. Medelbeläggningen sjunker på anstalterna. Det är fler individuella verkställighetsplaner. Förmånssystem införs, och antalet årsarbetskrafter har ökat. Är det så svårt att ta till sig att det faktiskt sker resultatförbättringar inom kriminalvården? Lena Olsson vet mycket väl, hoppas jag, att vårbudgeten inte är den stora budgeten. Den stora budgeten kommer till hösten. Då kommer ni återigen att skriva motioner. Nu återstår att se om ni ska spara nästan 1 miljard till i nästa ekonomiska motion. Stå för den politik som ni själva har föreslagit!
Karin Nilsson (C)
Anf. 56 Karin Nilsson (C)
Herr talman! I fråga efter fråga i betänkandet reserverar sig oppositionen till förmån för förslag som man redan är i färd med att implementera. Det är precis vad föregående talare, Krister Hammarbergh, här har påpekat. Jag har använt båda öronen till att lyssna så jag känner att jag kanske inte behöver upprepa allt om det nu möjligtvis är så att oppositionen inte har lyssnat. Visst är det många bra tankar som förs fram i motionerna och reservationerna. Just därför håller man på och utreder många av förslagen. En del av det som föreslås är rent av på väg att införas. När det gäller införandet av förmånssystem har justitieministern för bara några månader sedan svarat att det på vissa områden krävs ytterligare underlag för att finna lämpliga lösningar. I regeringens regleringsbrev till Kriminalvården för 2008 ingår i uppdraget att utarbeta ett system för att uppmuntra och förstärka ett positivt beteende bland intagna. Av regleringsbrevet framgår också att Kriminalvården har i uppdrag att testa och utarbeta system på ett begränsat antal anstalter och att återkomma med en rapport senast den 30 april 2008. Hur långt bort är det? Ja, det är en vecka till dess. Herr talman! Nog kan vi väl lugna oss en vecka med att se vad Kriminalvården har att redovisa. Ett tillkännagivande, som Socialdemokraterna förespråkar, påskyndar knappast den processen. Sysselsättningen är nästa område i betänkandet. Av betänkandet framgår att ett stort antal påverkansprogram genomförs - detta för att motverka risken för återfall i brott. Det kan röra sig om våldsbrott och om sexualrelaterade program. Det kan också handla om program för att komma till rätta med missbruksproblem. När det gäller missbruksproblemen har programverksamheten utökats så det är nästan en dubblering mellan år 2006 och år 2007. Det är också något som de tabeller innehåller som Krister Hammarbergh redovisat. Också övriga program har kraftigt ökat i omfattning. Alla behandlingsprogram är dessutom kvalitetssäkrade genom att de först granskas och godkänns av ett vetenskapligt råd - detta för att säkerställa att programmen har vetenskapligt dokumenterade effekter när det gäller återfall i brott. Behandlingsprogrammen för att bryta missbruksproblem, psykiska problem och brottsbeteenden hos de intagna är ofta grundförutsättningar för att man ska kunna gå vidare till studier och yrkesförberedande eller yrkesinriktade program. Regeringen har ett stort intresse av att arbetslinjen också omfattar dem som verkställer en påföljd. Herr talman! Justitiedepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet har inlett ett samarbete just för att underlätta för de dömda att återanpassas i samhället och vara självförsörjande genom etablering på arbetsmarknaden. Herr talman! Jag tror på det arbetet och den ambition som de båda departementen lägger på att utforma de politiska styrmedlen för att sysselsättningen ska bli så effektiv och meningsfull för de intagna som det bara går. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Camilla Lindberg (Fp)
Anf. 57 Camilla Lindberg (Fp)
Herr talman! När man kommer som nummer tre i alliansen är mycket klokt redan sagt. För att undvika alltför mycket upprepningar ska jag försöka fatta mig ganska kort. Herr talman! Debatten om huruvida den svenska kriminalvården är för sträng eller för mjuk går ofta i vågor. Vem minns inte rymningarna sommaren 2004 och den debatt om svängdörrar som sedan följde? Nu har säkerheten stärkts på flera av landets anstalter, och i stället kommer frågan om den svenska kriminalvården är för sträng. Den svenska kriminalvården ska kännetecknas av säkerhet och vård. Det är en självklarhet att säkerhet ska råda. Rymningar ska inte förekomma. Men det handlar också om personalens säkerhet; att veta att man jobbar på en trygg arbetsplats är en rättighet. Att beröva människor deras frihet är ett stort intrång, och självklart uppstår det lätt konflikter då man låser in flera personer på en liten yta. Därför är det viktigt att tiden används till något konstruktivt. Meningsfull sysselsättning kan bestå av arbete, studier, deltagande i behandling eller annan organiserad verksamhet. För många intagna är anstaltstiden ett bra tillfälle att reparera skadorna av otillräcklig eller misslyckad skolgång. Verksamheter som utbildning och arbete ökar de intagnas möjligheter till meningsfull sysselsättning. Samarbete mellan Kriminalvården och Arbetsförmedlingen pågår. Flera arbetsmarknadsutbildningar har kommit till stånd, och dessutom ska varje anstalt ha en kontaktperson på regionens arbetsförmedling. Regeringen underströk i budgetpropositionen för år 2008 vikten av att Kriminalvården fortsätter sitt arbete med att öka möjligheterna till sysselsättning under verkställigheten. Arbetslinjen, som är ett övergripande mål för regeringens politik, ska också omfatta dem som verkställer påföljd. Vidare vill jag poängtera vikten av behandling för psykiskt sjuka, missbrukare eller sexualförbrytare. Det ska vara en grundsten i kriminalvården. Avsaknad av behandling kan leda till att den intagne begår nya brott och kanske grövre brott efter genomförd strafftid. Det bör också noteras att de som fullföljt brotts- och missbruksrelaterade program har ökat påtagligt, såväl när det gäller anstalter som inom frivården. Men jag vill också passa på att poängtera vikten av att Kriminalvården anställer personal med adekvat beteendevetenskaplig utbildning, för att komplettera Kriminalvårdens programverksamhet och uppmärksamma suicidbenägna klienter. Ett annat viktigt arbete som pågår är det arbete som görs för att få våra anstalter drogfria. I yttrandet Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen gjordes ändringar för att underlätta drogkontroller, bland annat genom saliv-, svett- och hårprov. Antalet narkotikahundar har ökat och därmed också beslagen av narkotika. Men det kanske viktigaste arbetet för narkotikafria anstalter är att finna incitament så att de intagna själva vill sluta. Jag ser också gärna att de behandlingar som pågår med bland annat Metadon, Subutex och Subuxone fortsätter. Kriminalvårdens verksamhet kan inte ses som en isolerad företeelse. För att förhindra återfall i såväl missbruk som brott och för att underlätta återanpassning till samhället är det viktigt att kommunerna ställer upp med stöd och hjälp. Det kan handla om fortsatt behandling, boende och sysselsättning. Kriminalvården har fått i uppdrag att upprätta samverkansavtal med kommunerna då det gäller bland annat kontraktsvård. Två nya utslussningsalternativ har tillkommit. Det är halvvägshus och utökad frigång, båda med ambitionen att förenkla och underlätta frigivningen. När det kommer till förmånssystemet håller jag personligen väldigt mycket med om att det är mycket bra att ge tydliga signaler att skötsamhet ska löna sig. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Kjell Eldensjö (Kd)
Anf. 58 Kjell Eldensjö (Kd)
Herr talman! Den senaste tiden har medierna fokuserat en hel del på kriminalvården. Kritiska reportage om för mycket säkerhetstänkande och för lite rehabilitering av de intagna har blivit bilden. Jag tycker att det naturligtvis är nödvändigt med den ökade säkerhet som har hållit på att byggas ut. Bilden som har framställts har varit lite onyanserad. Det finns inom Kriminalvården nämligen också en vilja och en ambition att satsa starkare på åtgärder som rehabilitering, återanpassning och bättre utslussning av intagna till ett normalt liv i samhället. I det betänkande som nu debatteras behandlas motioner om kriminalvårdsfrågor som fokuserar på bland annat ett förmånssystem, sysselsättning för intagna, drogfria anstalter och samverkan myndigheter emellan. Mitt anförande kommer att i huvudsak handla om ett framtida förmånssystem. Jag ska strax återkomma till det. Samverkan mellan Kriminalvården, andra myndigheter och kommunerna är av största värde för att nå en framgångsrik övergång för den intagne till samhällslivet efter straffavtjäningen. Därför är det viktigt att förberedelserna under strafftiden, inte minst i slutfasen inför övergången till exempelvis halvvägshus, utökad frigång, kontraktsvård eller vistelse på behandlingshem, har högsta prioritet och håller hög kvalitet. Jag uppfattar att det numera också är Kriminalvårdens och andra aktörers strävan. Men samverkan kan utvecklas ännu mer, bland annat väntas en slutredovisning av Kriminalvårdens uppdrag att upprätta samverkansavtal med kommunerna vad gäller kontraktsvård och behandlingshem inom ramen för verkställigheten. Många av de saker som tas upp i det här betänkandet under olika rubriker kan sägas ligga i linje med viktiga delar i begreppet verkställighetsplan. Jag tänker till exempel på sysselsättning för intagna, drogfrihet, samverkan mellan myndigheter med flera, men också förstås på det nya begreppet förmånssystem. I Kriminalvårdskommitténs betänkande Framtidens kriminalvård , SOU 2005:54, föreslogs införande av ett förmånssystem. Ett sådant system skulle i symbios med en individuell verkställighetsplan enligt kommittén utgöra ett nytt sätt att se på rehabilitering och återanpassning av kriminellt belastade, med andra ord ge dem en ny chans. Idén med ett förmånssystem inom kriminalvården är alltså att motivera och stimulera de intagna att sköta sig, fullfölja sin verkställighetsplan, som var och en av de dömda varit med om att planera och också själva godkänt. Det pågår nu några försöksverksamheter med den här inriktningen. Det blir spännande och intressant att så småningom få ta del av utvärderingarna av dessa. Som jag ser det kan man urskilja ett par huvudpunkter i förslaget om ett förmånssystem. För det första är det som utgör grunden för systemet en individuell verkställighetsplan som den intagne tar på sig att fullfölja. I överenskommelse med anstaltsledningen har den intagne godkänt att gå den utbildning som bestämts, göra den arbetsträning som lagts fast, delta i den programverksamhet som finns med i planen, till exempel drogavvänjning, och så vidare. Anstaltsledningen ska tillsammans med den intagne se över verkställighetsplanen med jämna mellanrum och göra de omprövningar och korrigeringar som kan behövas. För det andra handlar det om ett förmånssystem. Under verkställighetstiden ingår den intagne i ett förmånssystem som har till syfte att motivera den intagne att faktiskt fullgöra verkställighetsplanen och att i övrigt sköta sig. Den dömde börjar på grundnivån i den så kallade förmånstrappan. Efter hand som verkställighetsplanen fullföljs och skötsamheten består omprövas placeringen i förmånstrappan och den dömde flyttas upp ett steg, med flera och bättre förmåner som följd. Vid misskötsamhet gäller motsatsen, nämligen att man flyttas ned till grundnivån. Det finns ytterligare en del i kommitténs betänkande som ligger på den negativa sidan för den intagne. Det är att man faktiskt kan förlänga straffet utöver de två tredjedelar som är det vanliga om man har misskött sig gravt. Detta är mycket summariskt sammanfattat vad Kriminalvårdsutredningen kom fram till i sitt betänkande. Jag hoppas och tror att ett förmånssystem kommer att bli permanent efter utvärderingarna och att fler dömda stimuleras att sträva efter återanpassning.
Lena Olsson (V)
Anf. 59 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag satte upp mig på talarlistan för ett litet anförande igen på grund av Kristers och mitt replikskifte, där han talade om okunniga ledamöter i justitieutskottet. Det är då ganska lätt att tro att det är mig han menar eftersom replikskiftet var med just mig. Då vill jag fråga, och nu har du möjlighet att svara, om okunnigheten hos Kronobergshäktets före detta chef är lika stor. Är de intagna på anstalter som jag har träffat runt om i landet okunniga? Är Kriminalvårdens generaldirektör också okunnig? Är det så att de på Sveriges Television och Uppdrag granskning är helt ute i blåsväder?
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 60 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Ett sätt att debattera när man vill något politiskt brukar vara att inte höra vad ens debattmotståndare säger, att inte vilja kännas vid de fakta som finns. Jag kommer, herr talman, att fortsätta ta mig friheten att upplysa om fakta tagna ur Kriminalvårdens verksamhetsplan. Jag har högsta respekt för Kriminalvårdens anställda. De är kompetenta, de är duktiga. Jag är mycket imponerad av generaldirektörens sätt att faktiskt föra verksamheten framåt. Men det är hans siffror som jag redovisar här, och de ifrågasätts. Det som jag har tagit upp i debatten, vilket Lena Olsson inte vill kännas vid, är hennes egen motion som innebär besparingar inom kriminalvården med väldigt mycket pengar åren 2009 och 2010. Jag vet också motivet till besparingarna. Det är att införa halvtidsfrigivning och släppa ut människor tidigare, det vill säga att i praktiken reducera verksamheten inom kriminalvården. Nog måste du, Lena Olsson, kunna ta en debatt där du står vid din egen politik och svarar för den.
Lena Olsson (V)
Anf. 61 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag står väl för min politik. Jag förklarade också för dig, Krister, av vilken anledning vi tar upp det här år efter år. Du sade själv att vårpropositionen ska ni inte titta på, utan nu ska ni titta på höstens budget. Vad är det då för budget som gäller för er del, om du ska gå hur långt tillbaka som helst när det gäller vår budget? Man gör ju en prognos för framtiden som man sedan kan ändra, och det brukar ni göra i något som kallas för tilläggsbudget. Du säger också, Krister, att du lyssnar på människor - fine ! Det gör jag också. Jag har lyssnat när jag har varit ute på Färingsö. Jag har lyssnat när jag har varit på häktena. Och jag har varit runt om i landet. Jag har också lyssnat på Lars Nylén. Jag har också lyssnat på Kriminalvården i Norrköping. Jag stirrar mig inte blind på siffror, utan jag måste faktiskt ut i verkligheten och lyssna på vad människor säger. Jag kan ju inte utgå från att nehej, det där är inte sant, för så här står det i tabeller. Du säger att man nu ökar personalen inom kriminalvården. När vi satt i förra majoriteten beslutade vi om en del nya fängelser, och det är klart att det blir mer personal då. Men i praktiken, som Krister talar om här, drar man i slutändan in personal. 500 har man dragit in hittills. Det är alltså en siffra som är offentlig och som facket har opponerat sig mot. Nu kommer Lars Nylén i morgon för att berätta om sin verksamhet, och jag lyssnar på honom. Men jag lyssnar också på andra. Jag tittar inte bara på budget eller budgetäskanden.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 62 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Ett sätt att debattera är att lägga någon annans ord i sin egen mun och sedan debattera utifrån det. Då blir det fel. Det är retorik, ibland brukar det också kallas för härskarteknik. Jag har redovisat Kriminalvårdens resultat utifrån Kriminalvårdens årsredovisning. Jag tror att den är korrekt. Har Lena Olsson andra uppfattningar har hon ju möjligheten att redovisa dem i morgon. Jag tror också att man måste lyssna på människor från de många olika verkligheter som finns, alltifrån anstalten i Haparanda och ända längst söderut. Men man måste också kunna ta till sig de resultatförbättringar som finns, acceptera dem och ge kredit till personalen i stället för att säga att allting görs på ett felaktigt sätt. Vi har skilda uppfattningar vad gäller kriminalvårdspolitiken. Vi moderater vill inte ha halvtidsfrigivning. Vi tycker inte att man ska rymma från fängelserna. Vi vill också ha en god kvalitet i den verksamhet som bedrivs. Nu ser vi kraftiga resultatförbättringar. Men ge då den krediten till personalen! Den är inte fel. Det går faktiskt bättre nu än vad det gjorde förut.
Lena Olsson (V)
Anf. 63 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag efterfrågade förut en vision för kriminalvården, vilken väg man ska välja. Jag fick inget svar på det. Krister, du får kalla det för retorik eller vad du vill, men som politiker kan man inte bara läsa tabeller, utan man måste även träffa människor som jobbar i verksamheten. Skulle de ljuga för mig? Det tror jag inte ens att du tror på. När det gäller statistik hit och dit innehåller statistik ganska mycket. Jag tycker heller inte att det är bra att man rymmer. Har man begått ett brott ska man ta sitt straff. Men man ska också ha en väg tillbaka. Man ska inte vara dömd för tid och evighet. Jag står faktiskt inte i den här talarstolen och kallar folk för okunniga. Det skulle jag aldrig göra för att jag nu råkar vara ute och lyssna på vad verksamheter etcetera säger. Men du betvivlar allt som har kommit fram i till exempel medierna och i samtal. Varför syns det inte i vårpropositionen om Kriminalvården behöver nästan 2 miljarder för att klara den här verksamheten till 2011? Det syns inte ett spår av det i vårpropositionen. Då vill jag faktiskt se att man nu ska satsa rejält på kriminalvården. Visst har det gjorts förbättringar. Det kan jag erkänna. På vissa områden har det blivit bättre. Men det är alldeles för lite när det gäller kriminalvården, för det är de som ska ta hand om alla verkställigheter på grund av satsningar som görs i den andra änden. Det måste finnas balans.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-04-24
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 8, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Införande av ett förmånssystem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju435 yrkande 3.
      • Reservation 1 (s)
    2. Åtgärder för utbildning och arbete

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju394 yrkandena 8 och 9.
      • Reservation 2 (s, v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1112017
      m830014
      c27002
      fp22006
      kd20004
      v01705
      mp13204
      Totalt166131052
      Ledamöternas röster
    3. Behandlingsprogram inom kriminalvården

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju435 yrkande 1.
      • Reservation 3 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1110019
      m820015
      c27002
      fp22006
      kd20004
      v01705
      mp01504
      Totalt152142055
      Ledamöternas röster
    4. Åtgärder mot narkotika på anstalt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju435 yrkande 2.
      • Reservation 4 (s, v, mp)
    5. Behandling mot narkotikamissbruk

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju318 och 2007/08:So408 yrkande 11.
      • Reservation 5 (s, v, mp)
    6. Narkotikahundar inom kriminalvården

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju226 och 2007/08:Ju234.
    7. Samverkan

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:So408 yrkandena 8-10 och 2007/08:So444 yrkandena 4 och 5.
      • Reservation 6 (v)
    8. Rutiner vid transporter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju208.
      • Reservation 7 (mp)
    9. Dömda som inte infinner sig på anstalt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju331.
    10. Brott som begås på anstalt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju365.