Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden

Fru talman! Vi socialdemokrater är positiva till den grönbok som kommissionen har skickat till oss för yttrande. Vi ser den som en start för att vi inom EU ska få en debatt och diskussion om hur vi ska nå en miljömässigt hållbar utveckling. Vi ställer oss bakom skatteutskottets betänkande men har ändå valt att utöver detta ha ett eget yttrande, där vi utvecklar hur vi socialdemokrater ser på de här frågorna. Miljö-, klimat- och energifrågorna handlar om människans och jordens långsiktiga överlevnad. Därför tillmäter vi den särskild vikt. Samtidigt som ett gemensamt EU-agerande och internationellt agerande behövs i dessa frågor vill vi att medlemsstaterna ska ha kvar bestämmandet över de ekonomiska styrmedlen. Dessutom tycker vi naturligtvis att en bred debatt och diskussion om de ekonomiska styrmedlen kan vara ett medel för att nå de bästa resultaten. Ett hållbart samhälle ska inte tära på jordens resurser. För oss socialdemokrater handlar det om rättvisa mellan vår generation och de kommande. Med en bra och framtidsinriktad miljö- och energipolitik kan levnadsstandarden och livskvaliteten säkerställas även för kommande generationer. Grönboken innehåller inga direkta förslag för oss att ta ställning till, men det förs långa resonemang om de olika delarna, framför allt om energifrågan kopplad till klimatfrågan. Man ser stora fördelar med systemet med handel med utsläppsrätter, och det är bra. I dag har vi en bra bas att stå på när det gäller det här systemet, men det måste utvecklas som ett styrande instrument. Man måste ha en avtrappning av antalet rättigheter kopplat till de utsläppsmål som man har antagit. Ska vi kunna nå den 20-procentiga reducering till år 2020 inom EU som man kom fram till före jul så krävs det omfattande åtgärder. Grönboken tar upp en diskussionspunkt om hur man skulle kunna skapa ett energiskattesystem baserat på energiinnehållet och sedan lägga på en miljöskatt baserad på vilka och hur mycket utsläpp som sker. Det är en intressant diskussion. Vi i Sverige har ett system som påminner om detta. Man föreslår också inrättandet av ett forum där man ska kunna diskutera det som kallas gröna skatteväxlingar. Det är naturligtvis mycket välkommet från vår sida. Fru talman! I grönboken vågar man också ta upp flera svåra frågor, bland annat den påverkan som transportsektorn har på miljön. Det är bra. Här finns mycket att göra. Om vi kan få en gemensam syn på vilka åtgärder som måste vidtas är det oerhört positivt för oss i Sverige med vårt behov av långa och många transporter. En annan fråga som lyfts upp gäller den om vatten. Tillgången på rent, friskt och gott dricksvatten är en stor lyx och endast förunnat en liten del av världens befolkning. I Mellan- och Sydeuropa har man inte samma tillgång som vi i Sverige. För oss är det en självklarhet att när vi öppnar kranen kommer vattnet rent och klart. Vi socialdemokrater vill att vi använder denna resurs på ett ansvarsfullt sätt. Vi tycker att det är viktigt att vattnet även fortsättningsvis är kvar i gemensam ägo. Kommissionen lyfter också upp frågan om avfallshantering och det arbete som görs för att nå målet att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och en växande mängd avfall. Vidare tar grönboken upp möjligheten att använda subventioner som ett styrmedel för att uppmuntra miljövänligt beteende. Det har vi i Sverige goda erfarenheter av och ser naturligtvis positivt på. Fru talman! Mycket av det som finns i grönboken som diskussionsunderlag känner vi igen från den politik som drevs av den tidigare majoriteten i riksdagen. Jag är glad att alla de fyra borgerliga partierna också tycker att det är en bra politik att genom olika ekonomiska styrmedel åstadkomma positiva miljöeffekter. Där ingår även skatteväxling. Jag har deltagit i många debatter i kammaren som berört flera av de specifika frågor som tas upp i grönboken. Tidigare har vi varit oense i flera av dessa frågor, men jag kan nu konstatera att hela utskottet, det vill säga alla partier i riksdagen, ställer sig bakom dem i positiv anda. I valrörelsen i höstas var miljö- och klimatfrågan inte särskilt stor. När vår partiledare talade om den fnös faktiskt en del åt det. Statsminister Reinfeldt menade då att klimatfrågan för Moderaterna hade samma prioritet som kulturfrågorna, alltså en för Moderaterna icke-prioriterad fråga. I oktober i fjol presenterades så en rapport, den så kallade Sternrapporten. Det var Storbritanniens finansminister Gordon Brown som hade tillsatt en utredning som skulle presentera de ekonomiska konsekvenser som klimatförändringarna medförde. Därefter tog debatten fart. Det behövdes alltså ekonomiska förtecken för att tycka att klimatfrågan var intressant. Det är naturligtvis positivt att vi nu är i det läge som vi är. Inte ens en moderat ifrågasätter i dag det faktum att klimatfrågan är en stor fråga och att vi ska jobba vidare med den. Vi hade också en stor debatt i tidningarna, och en del partier föreslog att man skulle sänka till exempel bensinskatten. Kvällstidningarna hade stora namninsamlingar om sänkt bensinskatt. De har nu tystnat. I dag handlar namninsamlingarna om att rädda vår planet. Man kan sannerligen säga att debatten sedan förra hösten ändrats på ett mycket positivt sätt, inte minst gäller det miljö- och klimatfrågan. Sverige och det svenska miljöarbetet beröms i vår omvärld. Vi har visat att det går bra att föra en tuff miljöpolitik och samtidigt ha hög tillväxt. Med den politiken som grund, liksom den diskussion som nu ska följa inom EU, hoppas vi socialdemokrater att flera nya och stora steg kan tas inom miljö-, klimat- och energipolitiken inom inte alltför lång tid.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till skatteutskottets utlåtande SkU21 Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden . Jag är glad att alliansen och Miljöpartiet är helt överens om utlåtandet angående grönboken, och jag vill tacka Helena Leander för ett gott samarbete. Jag hoppas att vi kan ha fler sådana. Fru talman! Syftet med denna grönbok är att stimulera debatten om hur olika marknadsbaserade styrmedel, främst skatter, subventioner och handelssystem, kan utvecklas för att bättre bidra till att uppnå olika mål på miljö- och energiområdet. I grönboken diskuteras bland annat om det bör göras en översyn av energiskattedirektivet för att få en tydligare koppling till EU:s miljö- och energipolitiska mål. Som moderat anser jag givetvis att det generellt sett är en fråga för varje medlemsstat att avgöra i vilken omfattning ekonomiska styrmedel bör användas. Men när det gäller gränsöverskridande miljöfrågor är det ett oerhört bra exempel på hur EU:s subsidiaritetsprincip bör användas, det vill säga att en åtgärd får vidtas på EU-nivå bara om målet som ska uppnås med åtgärden bättre kan uppnås om den vidtas på den europeiska nivån än av medlemsstaterna själva. När det gäller miljöpolitiken är det ett sådant exempel. Det är viktigt att EU kan verka för en hållbar miljöpolitik. Jag skulle vilja påstå att det är ett av EU:s viktigaste områden. Det har alltid sagts att EU är viktigt för att säkerställa freden i Europa, och visst är det så. Jag skulle dock vilja påstå att EU har en minst lika viktig eller ännu större roll för att se till att medlemsländerna bedriver en bra miljöpolitik. Hotet från miljön är nog större än ett eventuellt krigshot i Europa. Mycket av det som tas upp i grönboken är åtgärder som vi redan vidtagit i Sverige. Bland annat föreslås att man delar upp minimiskattenivåerna i en energidel och en miljödel. Det har vi redan gjort i Sverige, och det vore bra om övriga länder i EU gjorde på liknande sätt. Fru talman! Eftersom miljöfrågorna är gränsöverskridande är det oerhört viktigt att vi även behandlar problemen som sådana. Som vi moderater många gånger påpekat hjälper det inte om vi minskar våra koldioxidutsläpp till noll om vi inte har EU och resten av världen med oss. Det är ju miljön som ska vara vinnare. Därför är det viktigt att EU sätter miljöfrågan högt på agendan. Länderna i Europa släpper ut någonstans mellan åtta och nio ton koldioxid per person. Det är lite olika beroende på var man hittar siffrorna och från vilka år de är. Det finns emellertid ett stort spann mellan det land som har det högsta värdet, nämligen Luxemburg som ligger på ungefär 22 ton per person, och det land som har det lägsta, Lettland som ligger på ungefär tre ton. Det gäller därför att länderna med höga utsläpp får ned dem ordentligt medan de med låga utsläpp, bland annat de nya EU-länderna, inte ökar dem i någon nämnvärd utsträckning. Det gäller att vidta åtgärder där de har bäst effekt. Det gäller att marknadsbaserade styrmedel används på rätt sätt. Det gäller att se till att de inte blir konkurrensmässigt snedvridna. Det finns nog inget land som vill att deras industrier ska flytta någon annanstans. Därför gäller det att ha likvärdiga styrmedel. Handeln med utsläppsrätter är ett sådant styrmedel. Om den används på rätt sätt är den ett överlägset verktyg för styrning. Sverige har bland de lägsta utsläppen av koldioxid per invånare i Europa. Det är lite knepigt eftersom det missgynnat oss när det gäller den nya tilldelningen av utsläppsrätter för 2008-2012. Vi får 9 ½ procent mindre. Vi har hittills haft 25,2 miljoner ton, vilket nu sänks till 22,8 miljoner ton, detta till skillnad från Finland som bara får en sänkning med 5,2 procent trots att de i dag släpper ut mer koldioxid per person än vi. De släpper ut ungefär tolv ton, alltså nästan dubbelt så mycket koldioxid per person som vi. Detta visar att det är ytterst viktigt att man harmoniserar det hela inom EU. Transportsektorn i EU står för ungefär tolv procent av koldioxidutsläppen och bör givetvis omfattas av handeln med utsläppsrätter. Det är dock, som utskottet påpekat, viktigt att transportsektorn får ett eget handelssystem, så att den inte tränger ut industrin. Fru talman! Därför är inriktningen i denna grönbok så oerhört viktig för att vi ska kunna harmonisera våra styrmedel i Europa. För att anknyta till huvudargumentet vill jag återigen understryka att det är av yttersta vikt att vi samarbetar om miljömålen inom EU, så att vi genom marknadsbaserade styrmedel kan hitta den gemensamt bästa lösningen, som kan komma hela mänskligheten till del.

Fru talman! Så kom det i alla fall. Om ingen annan gör något är det vi gör i Sverige inget värt, kan man tolka det som. Jag vet att Lena Asplund och Moderaterna även tidigare har resonerat på det sättet. Jag tycker att det är ett lite märkligt sätt att resonera. Vi är helt eniga, som jag sade. Vi står bakom även det som majoriteten skriver, även om vi har ett särskilt yttrande där vi redogör för hur vi ser på saker och ting i de här frågorna. Men vi tycker att det är oerhört viktigt att vi följer de överenskommelser som vi gör. Det som krävs är naturligtvis att man inom EU och inom internationella överenskommelser utöver EU inför någon form av sanktionssystem mot dem som inte vidtar de åtgärder som man är överens om. År 1997 kom vi överens om Kyotoprotokollet. Då var till exempel USA med, fast de har vägrat att skriva under. De var med på förhandlingarna om överenskommelsen. De lämnade kanske förhandlingarna i slutmomentet - jag kommer inte ihåg - men de var ändå med hela tiden och kunde påverka det här. Sedan har de avvikit. Det är naturligtvis bra om vi får med USA, Kina, Indien och så vidare. Men det är ändå så att vi har ett beslut i Sveriges riksdag om att sänka utsläppen till 2020. Då måste vi också naturligtvis vidta de åtgärder som krävs för det. Den propositionen kommer att läggas fram nästa höst, förmodar jag. Ska vi då inte göra någonting om inte någon annan gör någonting? Jag tycker att Lena Asplund för ett konstigt resonemang.

Fru talman! Så sade jag inte! Jag sade att det är oerhört viktigt att alla länder gör någonting. Skulle det nu vara så att bara lilla Sverige gör någonting inser också Christin Hagberg att det inte skulle hjälpa. Det är därför en sådan här grönbok är så viktig. Jag har stått här i kammaren tidigare och pratat om hur viktigt det är att vi får med oss framför allt USA, till att börja med, och även Kina. Jag är rätt övertygad om att USA kommer att komma med. De vill väl styra tåget, så att säga. Låt dem göra det då, så länge det går åt rätt håll. Det här är en viktig fråga. Vi vet det. Det är något slags ödesfråga. Vad vill vi med klimatet? Ska vi leva kvar på jordklotet om ett par hundra år? Vi har en framtid att tänka på för våra barn och barnbarn och vidare generationer. Då hjälper det inte om bara Sverige gör någonting. Vi har väl alltid utfört det vi har bundit oss vid när det gäller den här delen. Det kommer vi nog att göra även med den här regeringen. Det är jag övertygad om.

Fru talman! Det återstår att se när förslaget kommer. Men det är ändå så att man från er sida har tyckt att Sverige har gått för långt, att vi har vidtagit för många åtgärder, medan Socialdemokraterna menar att det är bra att vi går före och utvecklas. Vi har utvecklat mycket teknik inom dessa områden. När man nu gör ett nytt avtal, där man ställer större krav, vilket man måste göra - Kyotoprotokollet var ju bara en liten susning av vad som behöver göras i frågan - krävs det kraftiga åtgärder och så vidare. Då kommer naturligtvis vi att ha en fördel som redan har gjort den läxa vi fick 1997 och sedermera när överenskommelsen trädde i kraft. Jag menar att man kan leda i bevis att det har varit positivt att vi många gånger har gått före och gjort vad vi ska göra, trots att många andra inte har gjort det. Flera av våra grannländer har inte kunnat leva upp till Kyotoprotokollet och den bördefördelning som gjordes inom EU. Det kommer naturligtvis de att få lida för så småningom, hoppas i alla fall jag.

Fru talman! Vi har gjort väldigt mycket, och det är bra. Men vi har gått lite för fort fram gentemot resten av världen, och det har drabbat svensk industri. Miljön vinner ingenting på om vår industri flyttar ut till Sydafrika eller någon annanstans och använder koleldad el eller liknande. Vi har drivit upp våra energipriser oerhört högt med alla skattepålagor, elcertifikat och så vidare. Det är inte det vi vill uppnå. Det viktiga är att alla är med, inte bara Sverige. Det har vi sagt förr. Ni socialdemokrater brukar väl säga att ensam inte är stark. Så är det också i miljöpolitiken. Ensam är inte stark. Alla måste ta samma ansvar för miljöpolitiken. Där har vi givetvis en viktig roll att spela. Statsminister Reinfeldt har sagt att han kommer att bedriva ett hårt arbete för att få med sig EU och resten av världen i en god miljö- och klimatpolitik. Vi vet allihop att han diskuterade detta med president Bush och Schwarzenegger i USA. Vi är definitivt på rätt väg, tycker jag.

Fru talman! Många har genom åren funderat på om de ska rösta ja eller nej till EU. Jag är väl också en av dem som varit tveksamma en gång i EU-debattens begynnelse. Men jag blir mer och mer övertygad för varje år som går och för varje gång vi möter saker som har med EU att göra. Vi kan se de globala viktiga frågorna och få stöd och avgörande på EU-nivå. Här har vi en global fråga och ett stort miljöproblem som ska tas om hand. Det är ett problem som egentligen är mycket större än EU och vad EU rår på. Men genom Europasamverkan kan man också ha kraft nog att påverka andra kontinenter genom både forskning och utveckling och genom att påvisa exempel och effekter. Som betydande handelspart kan vi också trycka på omgivningen. Miljömedvetenheten runt om i Europa och världen i övrigt har aldrig någonsin varit så stor som just nu eller nått in i fler politiska företrädares och partiers partiprogram och ideologier. Det är verkligen på tiden. "Ett smalare men vassare EU" var parollen som Centerpartiet gick till val på inför EU-valet. Fru talman! Här är ett riktigt bra exempel på en sådan gränsöverskridande fråga. Nu har vi fått en grönbok med en uttalad politisk vilja och en ambition att skapa gemensamma styrmedel för att tackla miljöproblemen. Handeln med utsläppsrätter är en modell som har prövats för att bromsa upp utsläppen av växthusgaser från industrin. Det är ett styrinstrument som är bra, men givetvis kan bli bättre. Balansen mellan utbud och förbrukning måste ske så att vi får en verkligt styrande miljöeffekt här. Här ska vi ha en hög ambitionsnivå, även om det innebär att vi går före andra länder och därmed också har ett försprång. Fru talman! Jag instämmer i skatteutskottets utlåtande. Det är bra att kommissionen tar upp frågan och att man också utformar ett system för utsläppshandel som omfattar flyget och övriga transporter. Flyget har flera miljöstörande komponenter i sina utsläpp utöver koldioxiden. Man bör därför troligen utforma ett eget specifikt utsläppsrättssystem med egna kvoter för flygtransporterna. Att EU nu tar initiativ till en samordning av skatter och subventioner leder till en mer konkurrensneutral produktion av varor och tjänster. Det ska inte vara billigare för ett annat EU-land att överta marknadsandelar inom exempelvis transportnäringen genom att köra med smutsigare eller billigare drivmedel i tankarna. Det finns fler exempel där det är viktigt att vi har lika regler. Miljökraven ska vara desamma oavsett av vem eller var uppdraget utförs. Förhoppningsvis kan Sveriges goda exempel med koldioxidskatten vara ett bra referensobjekt för en nationsövergripande skatteutformning. Utan detta styrmedel hade vi inte lyckats minska utsläppen med 7 procent i förhållande till 1990 års utsläpp utan med all sannolikhet haft en ökning av utsläppen. Att vi i Europa av tradition har haft en förhållandevis hög beskattning av diesel och bensin har också haft en styrande effekt på både bilar och bränsleförbrukning. Jämför man med till exempel USA som har låg beskattning på drivmedel ser vi resultatet i stora bensinslukande fordon och en obefintlig dieselmarknad på personbilssidan. Fru talman! Det kommer att bli många vändor i riksdagen och troligen en del anpassningar i den svenska skattelagstiftningen innan vi har utformat och beslutat om effektiva styrmedel. Jag ser fram emot och välkomnar de kommande beredningarna i frågan. Fru talman! Avslutningsvis måste jag också påminna om morötterna. Det är viktigt att det även i framtiden finns morötter i form av skattebefrielse för förnybara bränslen. Vi har bevis för att ekonomiska styrmedel i form av handel med utsläppsrätter, skatter och skattebefrielse fungerar för att uppnå resultat på miljöområdet. Jag vill heller inte utesluta trängselskatter, även om jag inte vill göra den diskussionen längre. Den har varit lång nog. Men visst är det också ett styrmedel. Jag är glad över att vi är så många som är överens i den här frågan. Jag instämmer därför, fru talman, i skatteutskottets utlåtande angående grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och närliggande politikområden och yrkar bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

Fru talman! Jag ber att från Kristdemokraternas sida få yrka bifall till skatteutskottets utlåtande i betänkande SkU21 om EU-kommissionens grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och närliggande politikområden. Fru talman! I grönboken anförs att medlemsstaterna kan avskräcka från miljöfarliga beteenden med hjälp av beskattning men att vi också kan använda finanspolitiska incitament för att främja forskning och utveckling. Det är väldigt positivt att vi har tydliga skrivningar om forskningens betydelse. Vi skriver här bland annat att enligt utskottets uppfattning har medlemsstaterna härtill ett ansvar för att via sina skattesystem stimulera företagen att utveckla miljövänlig teknik och forskning. Det är viktigt att det sägs. I det sammanhanget är det värt att erinra om att skatter på miljöfarliga produkter och beteenden i sig ger företagen incitament att utveckla ny teknik. Med detta sagt är det också viktigt att peka på var skattepolitiken vad gäller de direkta skatterna hör hemma. De hör hemma på nationell nivå, som bland annat arbetsinkomstbeskattningen. Det är en nationell angelägenhet för varje medlemsstat. Den aktuella formen av skatteväxlingar måste man hantera på nationell nivå. Vi pekar från utskottets sida på att vi ser positivt på att medlemsstaterna utbyter information om och erfarenhet av skatteväxling. Vi anser att Sverige, som har en förhållandevis lång erfarenhet på området, bör uppmuntra kommissionens förslag om informationsutbyte. Allt inom det europeiska samarbetet behöver inte nödvändigtvis bygga på att vi tvingar varandra att agera på ett gemensamt sätt genom en EU-gemensam lagstiftning. Vi kan genom bästa praxis, ett informationsutbyte och goda argument som till sist når in i människors inre och hjärtan gemensamt komma fram till de här slutsatserna utan att vi tvingar varandra att lagstifta på ett visst sätt. Utskottet har på den här punkten och på många andra punkter ett väldigt klokt resonemang. Det pekar på möjligheterna att samordna skatterna men på frivillig bas och genom ett nära informationsutbyte. Där tycker jag att vi ska tacka tidigare socialdemokratiska regeringar. Jag hoppas också att den nuvarande oppositionen kan se positiva bidrag från vår sida i alliansen så att vi gemensamt kan lämna ett svenskt bidrag till europeisk miljöpolitik och hur vi hanterar miljöfrågorna i ett skattepolitiskt sammanhang. Fru talman! Det är positivt att vi ser detta i internationellt sammanhang. Jag tycker ändå att vi kan se den europeiska unionen i ett internationellt sammanhang. Sverige är också medlem i unionen. På det viset är det också svensk inrikespolitik. Vi kan på det sättet agera så gemensamt som det någonsin går. Vi har haft ett konstruktivt arbete i utskottet kring detta. Många bidrag har lämnats in, vi har tagit del av många olika röster och synpunkter har skrivits in. Det är viktigt att Europeiska kommissionen får en entydig signal så långt det någonsin går. Det tycker jag att vi har uppnått här från den svenska riksdagen och kammaren. Regeringen ska sedan lämna sitt bidrag och vi lämna vårt. Det handlar om en grönbok från kommissionen. En grönbok är ett officiellt dokument som lanserar de första idéerna på gemenskapsnivå för eventuella åtgärder. Att släppa en grönbok till medlemsländerna är ett sätt att starta en process genom att inleda denna diskussion. Man kan också se det som en trevare från den europeiska unionens sida. Kommissionens ambition är att starta en debatt om ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Detta vill man basera på subsidiaritetsprincipen och förvaltarskapstanken. Det är lätt att bli pompös i en talarstol. Jag hör till dem som också kan bli pompös i en talarstol. Jag får väl ta den risken i dag, eftersom subsidiaritetsprincipen är svår att uttala men också ligger Kristdemokraterna nära rent ideologiskt. Denna princip handlar om att man ska stödja de olika nivåerna så att de så långt det är möjligt kan fatta egna beslut själva. Subsidier betyder att stödja. Men det innebär inte att man ska ta över. Samtidigt säger subsidiaritetsprincipen att man ska fatta beslut på rätt nivå. Om vi skulle ha olika miljöpolitik och lägga miljöpolitiken på kommunal nivå skulle det inte vara optimalt inom Europa. Därför gäller det att hela tiden söka efter vad som är den rätta nivån. Det är vad subsidiaritetsprincipen handlar om. Fru talman! Den nivå som kan sköta politiken ändamålsenligt ska också få sköta den. Tanken är inte att de överordnade gemenskaperna ska ta över utan som jag sagt tidigare stödja. De överordnade nivåerna ska också respektera de enskilda människornas rättigheter och de lägre politiska nivåernas och gemenskapernas eget kompetensområde. Man ska komplettera varandra och inte i första hand ta över. Om en överordnad nivå och gemenskap - och med överordnad menar vi att regionen finns över kommunen, staten finns över regionen och den europeiska unionen finns över staten - vill överta en funktion från en underordnad ligger hela tiden bevisbördan på den överordnade nivån. Den måste kunna bevisa att det är mer ändamålsenligt att man hanterar frågan på den nivån. Vad gäller miljöpolitiken har EU en god sak i att här kunna säga: Vi kan och måste hantera fler frågor på högre nivå än bara nationalstatens nivå. Vi måste förvalta miljön och naturresurserna gemensamt och ansvarsfullt. Det handlar om goda livsbetingelser och om kommande generationer. Jag vill nämna några nyckelord som gäller för oss alla, inte minst inom företagens värld. Det handlar om att kunna agera osjälviskt på miljöområdet. Det gäller att agera långsiktigt, ansvarsfullt och solidariskt. Dessa begrepp måste vara en ledstjärna i det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Allt detta kan vi sammanfatta i att det måste finnas en god moral i det vi gör på miljöområdet. Att roffa åt sig på kommande generationers bekostnad är inte god moral. Det är inte att agera osjälviskt, långsiktigt, ansvarsfullt eller solidariskt. Vi menar att förvaltarskapsprincipen måste vara förankrad och få en tydlig tillämpning inom den europeiska unionen. Det innebär att en långsiktigt hållbar utveckling måste vara målet för samtliga EU:s politikområden. Jag tackar samtliga ledamöter i skatteutskottet och samtliga sju partier. Därmed tackar jag även mitt eget parti, Kristdemokraterna, och uppenbarligen även mig själv för att vi har agerat på ett sådant sätt att vi har kommit fram till ett gemensamt yttrande gentemot Europeiska unionen i detta första steg som grönboken innebär.

Fru talman! Jag inleder med att svara Lena Asplund på hennes anförande. Hon fick det att låta som om vi inte var överens om det som står i materialet. Vi är faktiskt överens. Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande där vi förstärker vissa områden. Vi pekar på var man kan gå vidare. Det var också lite grann syftet med hela grönboken att vi ska kunna föra en sådan diskussion och en sådan debatt. Vi vill bidra till och stimulera den debatten. Det intressanta i materialet är vad vi är överens om. Vad står det egentligen i grönboken? Vi har sagt tidigare - och jag säger det igen för protokollets skull - att vi tycker att innehållet i grönboken är väldigt bra. Det finns också mycket som kan utvecklas. Men vad är vi överens om i alla partier? Jo, att alla kan vinna på en miljöskattereform med skatteväxling. Det är intressant. Vi tycker att det är bra om vi får det forum för marknadsbaserade styrmedel som kommissionen nu vill tillsätta. Det är viktigt att samordna alla ekonomiska styrmedel; det kanske är en självklarhet. Vi tycker att det är bra att man utvecklar energiskattedirektivet. Vi tycker att den svenska koldioxidskatten är det effektivaste sättet att minska utsläpp. Alla partier i riksdagen tycker nu att den svenska koldioxidskatten är det bästa sättet att minska utsläppen. Det är viktigt att vi verkligen stryker under att vi är eniga här. När det gäller utsläppsrätterna tycker vi att det är viktigt att ställa krav. De ska vara mer miljöstyrande, och de ska gärna auktioneras ut och inte delas ut gratis. Det var intressant att lyssna på Lena Asplunds anförande. Hon menade helt plötsligt att Sverige är missgynnat. Kommissionen vill strama åt den bubbla som Sverige har blivit tilldelad. Men då stämmer det helt plötsligt inte med det som stod i grönboken! Jag har inte möjlighet att begära replik på Lena Asplunds anförande, men just det uttalandet var ganska avslöjande. Vi är överens om att vi vill satsa på forskning. Vi är överens om att stimulera företagen att utveckla miljövänlig teknik och vi är överens om problematiken med deponin för att ta några exempel. Vänsterpartiet har i ett särskilt yttrande skrivit lite mer om transportsektorn och hur man ska kunna utveckla ett handelssystem för den sektorn. Vi tar upp problematiken med flygtrafiken. Vi pratar också om att vi ska kunna utveckla ett system för kilometerskatt även för sjöfarten på samma sätt som man har utvecklat den för vägtrafik. Vi tycker att man kan höja sanktionerna mot illegala oljeutsläpp till havs. Dessutom har vi i andra sammanhang tagit upp frågan om ett viktigt klimatmål. Vi tycker att det är viktigt att Sverige ska kunna sträva mot att avsätta 1 procent av bnp till klimatåtgärder. Detta bygger vi på Sternrapporten, som någon tidigare talare hänvisade till. Vi menar att detta är någonting som vi verkligen ska ta på allvar. Det kan vara bra om vi kan föra en sådan diskussion och kanske också kan enas om ett sådant mål. Vi menar att man kanske kunde klimatrelatera biståndsfrågorna. Vi menar också att vi gemensamt måste sätta mycket större press på länder, till exempel USA och Australien, som inte har skrivit under Kyotoprotokollet och inte vill delta i det internationella samarbetet. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att detta är ett diskussionsunderlag. Det kanske är därför vi är så överens. Det är ju en sak att skriva ett diskussionsunderlag och en helt annan sak att gå till handling. Det finns en fråga man måste ställa till alliansens företrädare. Jag vet inte om ni kommer att begära replik för att försöka svara. Det gör ni förmodligen inte, men det vore roligt om ni gjorde det. Var finns de konkreta förslagen? Jag har personligen stått i den här kammaren och fått mycket politiskt stryk för den skatteväxling som vi har genomfört de senaste åren tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är över 17 miljarder kronor. En del av detta är den koldioxidskatt som ni nu själva tycker är så bra och som ni tycker har haft så stor inverkan när det gäller att styra mot ett miljövänligare samhälle. Hur går det med skatten på drivmedel? Det finns något parti här - Kristdemokraterna - som gick till val på att sänka bensinskatten. Hur går det med den frågan? Jag kommer från Karlstad. Där ser det ut på följande sätt just nu i kommunpolitiken: Alliansens företrädare vill sänka skatten i Karlstad. Jag kommer inte ihåg med hur många ören det var - 10 eller 25. Och vad är det för satsningar man drar in på? Jo, det är pengar till miljösatsningar. Det är bland annat en ganska omfattande biogassatsning som man inte vill lämna pengar till, utan man väljer i stället att föreslå en skattesänkning. Tack och lov är ni i minoritet i Karlstad, men ni är ju i majoritet här i kammaren. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

Fru talman! Även om Marie Engström ställde en hel del intressanta frågor är jag faktiskt glad att ingen begärde replik, för jag har ett tåg som jag gärna vill hinna med. Därför kommer jag inte heller att säga riktigt allt som jag hade tänkt mig. Jag tror inte att någon har missat att jag har tagit de tillfällen jag har fått att kritisera alliansen för icke-politiken på miljöområdet. Man avbryter den gröna skatteväxlingen och hoppas att det ska lösa sig med lite småduttar. Men jag tycker inte att vi ska klaga på dålig politik när alliansen faktiskt gör någonting bra. Och det gör man i det här fallet; det ska man ha all cred för. Jag är glad över att kunna läsa ett utlåtande med en så positiv grundinställning till ekonomiska styrmedel och där alliansen har varit så lyhörd för de synpunkter som jag har fört fram från Miljöpartiet. Jag kan därför oreserverat yrka bifall till utskottets förslag i utlåtandet. Det har redan redogjorts en hel del för de godsaker som finns i utlåtandet. Men lite kort kan vi säga så här: Miljöpartiet är ingen stor fan av att EU ska besluta allting. Vi tycker att makt ska ligga så nära de människor som berörs som möjligt. Men miljöfrågan är ett paradexempel på en sann gränsöverskridande fråga som berör fler människor än dem som sitter här i Sverige. Därför kan det vara fullt befogat med någon form av gemensamma minimiskatter på till exempel koldioxidnivån. De skulle helst gälla globalt, men vi kan ju börja på EU-nivå om det går fortare. Därför är det kul att här kunna se hur man föreslår att energiskattedirektivet ska ändras så att man får en minimiskatt på energi som styr mot minskad energianvändning och en minimiskatt på själva utsläppsdelen i bränslet - om det nu är koldioxid, svavel eller vad det månde vara. Då styr man den energianvändning man har mot den minst miljöskadliga. Handeln med utsläppsrätter har potential att vara ett bra styrmedel. Men det förutsätter att den verkligen fungerar och att man inte ger ut fler utsläppsrätter än vad som släpps ut. Helst ska man ge mindre, om man vill ha en minskning. Och det vill vi ju. Det är inte heller rimligt att man som nu delar ut dem gratis. Då gynnar man de industrier som inte har brytt sig ett dugg om att minska sina utsläpp. Då är det bättre att auktionera ut dem. Det är bra att man i utlåtandet tar upp att om man utvidgar handeln med utsläppsrätter till transportsektorn så bör den få en egen bubbla. Det får inte bli så att transporterna bara köper upp industrins alla utsläppsrätter och fortsätter att öka precis som förut. Sedan flyttar industrierna utomlands och släpper ut där. Då har man inte vunnit så mycket. En annan bra grej som jag tror att vi alla kan vara överens om är att miljöskadliga subventioner inom EU bör avvecklas så fort som möjligt. Jag tror att vi alla kan vara överens om att det finns en hel del att hitta inom jordbrukspolitiken. Jag tror i och för sig att vi kan hitta en hel del om vi tittar på våra subventioner i Sverige också, men det är en annan fråga. Fru talman! Jag vill tro att det här faktiskt är en seriös omsvängning från alliansens sida och att det inte bara är snack. Visst är det mycket lättare att säga vackra saker i ett utlåtande än att verkligen stå där och möta bensinskatteupproret, men jag vill tro att den senaste tidens diskussion om framför allt klimatförändringarna har fått alliansen att seriöst överväga att göra någonting åt detta. Varför då inte använda marknadsbaserade styrmedel som visat sig vara så effektiva och som ligger mycket väl i linje med ett marknadsliberalt eller flera marknadsliberala partier? I den debatt vi hade tidigare i dag såg vi att alliansen faktiskt kunde ändra sig när det gällde trängselskatterna. Jag hoppas att det också gäller andra ekonomiska styrmedel som man tidigare har varit så kraftfullt emot. Kanske kan vi redan i höstens budgetproposition få se nya pigga förslag på kraftfulla ekonomiska styrmedel. Det hoppas jag.