Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)
Betänkande 2001/02:FIU19
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 12 juni 2002
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 5
Motioner från ledamöterna
- Motion 2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (M) med anledning av prop. 2001/02:100 2002 års ekonomiska vårproposition
- Motion 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (M) med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn
- Motion 2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (KD) med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn
- Motion 2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (C) med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn
- Motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (FP) med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2002-05-21
Justering: 2002-05-30
Trycklov: 2002-06-03
Justering: 2002-05-30
Trycklov: 2002-06-03
Reservationer: 9
Betänkande 2001/02:FIU19
Betänkande 2001/02:FIU19
Alla beredningar i utskottet
2002-05-14, 2002-05-16, 2002-05-21
Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)
Finansutskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna regeringens redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2002-06-12
Debatt om förslag 2001/02:FIU19
Webb-tv: Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)
Dokument från debatten
- 2002-06-12Protokoll 2001/02:123
Protokoll från debatten
Anf. 36 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! I detta ärende yrkar jag bifall till re-
servation 1, även om jag självfallet står bakom samt-
liga moderata reservationer.
Herr talman! Det behövs ett väl fungerande ut-
jämningssystem för kommuner och landsting. Kom-
muner och landsting med för sina uppgifter otillräck-
lig skattekraft behöver självfallet ett tillskott, men det
ska ske genom statliga skattemedel och inte vara
något som andra kommuner och landsting i strid med
grundlagens lydelse tvingas finansiera med sin lokalt
uppburna skatt.
Dagens system gröper ur legitimiteten för den
kommunala beskattningsrätten. I praktiken kan man
säga att kommunalskatten nästan ersatts med en
statskommunal skatt.
Det inomkommunala utjämningssystemets saga är
emellertid snart all. Alltfler inser att det är fullstän-
digt orimligt till sin konstruktion. Det är en tillväx-
tens fiende. Det straffar tillväxt var den än förekom-
mer.
I år har det illustrerats med två talande exempel.
Det ena är den skenande utjämningsavgiften för
Stockholms läns landsting - ett landsting som har
ökande kostnader på grund av att man ska betala den
vårdskuld som Socialdemokraterna lämnade efter sig
men också finansiera den tillväxt man har i regionen.
Kostnaderna för tillväxten finns där, och dem får man
täcka. Intäkterna av tillväxten får man inte behålla.
Herr talman! Arjeplog är ett annat exempel. Det är
en fattig kommun i Lappland som har haft en relativ
skattekraftstillväxt när etableringen av testbanor för
bilföretag visade sig bli en framgång. Men den ökan-
de skattekraftstillväxten får denna fattiga kommun
inte behålla.
Insikten om hur detta orimliga system fungerar
sprider sig. Kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog,
vänsterpartisten Lestander, har t.ex. tydligt markerat
att han finner dagens system felaktigt eftersom han
har märkt vilka effekter det har. Vi har alla erfarit hur
systemet och dess konstruktion ställer regioner och
kommuner mot varandra på ett felaktigt sätt.
Tyvärr sprider sig också insikten om hur systemet
fungerar på annat sätt. Systemet är så uppbyggt att det
i någon mening belönar passiva stagnationskommu-
ner, eftersom man där alltid är garanterad minst den
genomsnittliga tillväxten för landet, trots att man i det
läget kanske har en betydligt svagare kostnadsut-
veckling.
Sedan vi senast behandlade det inomkommunala
utjämningssystemet här i riksdagen har två intressanta
ESO-rapporter kommenterat systemet. Professor Lars
Söderström dömer ut det som ohållbart på sikt. I den
nyligen utkomna rapporten Att hålla balansen anför
Per Pettersson Lidbom och Fredrik Wiklund intres-
santa kritiska synpunkter på hur det fungerar.
Herr talman! Vi moderater framlägger våra rikt-
linjer för hur ett framtida system ska vara konstruerat.
Det har skett i en utförlig kommittémotion som sam-
manfattas i vår reservation 6. I reservation 1 för vi
fram de omedelbara nödvändiga förändringar som bör
genomföras redan fr.o.m. 2002. De förslagen innebär
att en relativ tillväxt ska få behållas i de kommuner
där den uppstår. Vi har också lagt fram ett förslag om
en spärr för utjämningsavgiften på landstingssidan,
eftersom den skenande avgiften där har fått särskilt
iögonenfallande verkningar.
Utjämningsavgiften försöker, som jag har sagt,
strypa tillväxtens förutsättningar i hela landet. Av den
anledningen är dess konstruktion av sådan betydelse
för tillväxten i hela landet att man omedelbart måste
se över den.
Herr talman! I detta betänkande behandlas en rad
andra kommunala frågor som är av mycket stor bety-
delse. Men de flesta av dem har den egenskapen att
de redan har behandlats här i riksdagen ett flertal
gånger. Därför har finansutskottet i sin redovisning av
de förslagen hänvisat till de tidigare behandlade mo-
tionsyrkandena i riksdagen. Det är den redovisningen
som från moderat synpunkt görs i reservation 6.
Låt mig däremot något kommentera reservation 5
från Folkpartiet, som avser Folkpartiets förslag om en
nationell skolpeng. Från moderat håll hälsar vi med
tillfredsställelse att det nu finns ytterligare ett parti
här i riksdagen som föreslår att det ska införas en
nationell skolpeng. Därmed, herr talman, kan man
även på denna punkt vara tämligen säker på att en
nationell skolpeng som ger föräldrar möjligheter att
välja skola för sina barn genom en nationell finansie-
ring utifrån de lokala förutsättningarna kommer att bli
verklighet så småningom. Det finns dock formule-
ringar i Folkpartiets reservation som gör att vi inte
står bakom den, men principen om nationell skolpeng
står vi ju helt bakom. Vi har framfört det förslaget
under ett antal år.
Anf. 37 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Jag inleder mitt anförande med att
yrka bifall till reservation 7. Det är en klumpreserva-
tion, och det kan vara spännande att yrka bifall till
den.
Regeringens skrivelse om kommunerna kommer
av ett borgerligt initiativ under Inger Davidsons tid
som civilminister. Man ville göra en årlig tempera-
turmätning på kommunsektorn. Det brukar vara in-
tressant att jämföra med hur landstingen och kommu-
nerna själva beskriver sin egen situation. Det kanske
inte alltid harmonierar.
När man läser vad Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet skriver om t.ex. den ekonomiska situ-
ationen och ser till detaljer märker man att det är en
svår situation för landstingen och kommunerna. Det
kommer att bli värre.
Det är egentligen inte så konstigt. Den socialde-
mokratiska regeringen använder ju kommunsektorn
som en budgetregulator och som ett dragspel. Det var
i kommunsektorn och i landstingen som man gjorde
stora besparingar efter den statliga saneringspoliti-
kens behov.
Samtidigt som statsbidrag och skatteintäkter har
ökat från 1997 och framåt har de också urholkats och
försvagats genom regeringens politik. De tillskott till
kommunsektorn som Socialdemokraterna berömmer
sig av och som sedan 1997 också Vänsterpartiet och
Miljöpartiet berömmer sig av visar sig vid en närmare
analys inte ha inneburit någon förstärkning, om man
tar hänsyn till andra beslut som också påverkat den
kommunala ekonomin, dvs. när man letar efter netto-
siffrorna.
Dem hör vi väldigt lite om. I budgetproposition
efter budgetproposition ges ett intryck av att kom-
munsektorn vadar i pengar just på grund av att de
generella och även de specificerade statsbidragen har
ökat. Men man säger väldigt lite om de indragningar
som man gör. Man ger med höger hand och tar med
vänster hand.
Statliga reformer har krävt ett ökat kommunalt an-
svarstagande som inte finansieras enligt finansie-
ringsprincipen. Behoven inom de obligatoriska verk-
samheterna har också ökat, och underskott, löneök-
ningar och prisökningar har lett till en ansträngd eko-
nomi för kommunsektorn, bl.a. på grund av att de
generella statsbidragen inte räknas upp utan är statis-
ka.
I förra veckan var det debatt om kommunkontosy-
stemet. Då var det Lars Bäckström som talade för
Vänsterpartiet. Han ville inte undanhålla någon del av
sanningen och hävdade att regeringen, med stödparti-
ernas goda minne och medverkan, har tagit tillbaka 6
miljarder av de 18 miljarder som har tillförts sedan
1997 bara på grund av Ludvikamomsen eller kom-
munkontosystemet. Därefter var det bara 12 miljarder
kvar.
När Landstingsförbundet och Kommunförbundet
sedan har gjort uträkningar för egen del av nettotill-
skottets storlek märker man att regeringen och riks-
dagsmajoriteten ger en bild, medan socialdemokrater,
vänsterpartister och andra i Landstingsförbundet och
Kommunförbundet ger en helt annan bild. Man säger
nu från landstingens sida att det statliga nettotillskot-
tet från 1996 t.o.m. 2001 ligger på 2 miljarder, medan
Kommunförbundet i sin senaste rapport om det eko-
nomiska läget räknar med en nettoförlust för kommu-
nerna om 3,7 miljarder år 2005.
Denna skillnad mellan vad regeringen och riks-
dagsmajoriteten för ut och vad Kommunförbundet
och Landstingsförbundet säger är pikant och lite
pinsam och känns alldeles för valrörelsebetonad. Det
här kan rimligtvis inte gå ihop. Bl.a. mitt parti driver
den linjen att det i någon form måste institutionalise-
ras och lagstiftas hur finansieringsprincipen ska pre-
ciseras. Finansdepartementet och regeringen måste
komma överens med Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet om hur man faktiskt ska räkna. Det är
det minsta man kan kräva.
Vi kristdemokrater har i vår motion med anled-
ning av skrivelsen angivit ett tydligt politiskt alterna-
tiv. Vi fokuserar på den ideologiska grunden, på sta-
tens relation till kommunsektorn, på den kommunala
självstyrelsen och på den kommunala ekomin ur olika
aspekter. Vi noterar att socialdemokratin inte har
någon som helst ideologisk grund för kommunal
självstyrelse. Det förs inte ens en diskussion om detta
och görs inte ett försök att precisera vad man menar,
utan kommunsektorn ses mer som ett förvaltningsor-
gan som många andra - som statens förlängda arm,
som man kan göra lite vad man vill med. Man kan
köra över den när det passar, och när man ska försva-
ra kommunal självstyrelse hänvisar man till några
lagtexter som i praktiken inte betyder så mycket.
Herr talman! Såvitt jag förstår stämmer Vänster-
partiet in i detta. Men, Siv Holma, när man träffar
vänsterpartister och socialdemokrater som företräder
kommuner och landsting är det en helt annan ton i
skällan.
Vår politik i riksdagen för kommunsektorn är
framtagen gemensamt med ledande kristdemokratiska
kommun- och landstingspolitiker. Från riksdagshåll
driver vi frågorna tillsammans med dem och försöker
nu inom partiet arbeta så som vi vill ha det på det
statliga planet när vi senare tar över makten tillsam-
mans med andra borgerliga partier. Det ska vara en
enighet om basics och fakta. Sedan kan man natur-
ligtvis ha lite olika åsikter eftersom ansvarsaspekterna
är olika.
Vi tillämpar subsidiaritetsprincipen så gott vi kan.
Socialdemokraterna gör det på EU-nivå, men de för-
står inte riktigt att tillämpa den på lokal nivå i Sveri-
ge.
Vi har för kommunsektorn det som jag saknar hos
regeringspartierna, nämligen en ideologisk grund för
kommunalt självstyre. Vi talar om att kommunal
ekonomi och kommunalt självstyre faktiskt hör ihop.
Göran Persson sade vid ett tillfälle att den som är satt
i skuld icke är fri. Den som är ekonomiskt beroende
är inte heller fri. Vi anser att kommuner och landsting
ska kunna stå på egna ben och ska ges möjligheter att
göra det.
Detta betyder att vi inte vill ha riktade statsbidrag
utan att kommunerna ska ha generella statsbidrag.
Kommunerna och landstingen vet var pengarna bäst
behövs i den egna verksamheten. I stället för att på
sikt minska de generella bidragen vill vi bredda skat-
tebasen. Vi ser det som en rimlig konsekvens av det
kommunala självstyret.
Kommuner och landsting är inte instrument eller
förvaltningar utan naturliga gemenskaper, som är
rationella och ändamålsenliga. Det har inte att göra
med någon romantisk natursyn, som vi tidigare har
fått höra här i kammaren, utan det handlar om ända-
målsenliga gemenskaper.
Vi har på kort sikt föreslagit en förstärkning av
det generella statsbidraget eftersom riksdagsmajori-
tetens näringspolitik inte klarar en lågkonjunktur och
att varaktigt stärka skattebasen och skatteintäkterna
för kommuner och landsting. Det är ändå det som är
det viktiga. Vi föreslår en generell statsbidragshöj-
ning om 6,5 miljarder för år 2003 och om 5 miljarder
för 2004. Vi menar att detta är ett rimligare sätt än att
mer ad hoc försöka sätta in t.ex. tillfälligt sysselsätt-
ningsbidrag, som inte ens Kommunförbundet och
Landstingsförbundet enligt vad de skriver tror kom-
mer att ha någon större verkan. De är inte speciellt
nöjda med detta.
Jag skulle också kunna ta upp fler saker. Vi har i
fråga om utjämningssystemet bara avgivit ett särskilt
yttrande. Som Lennart Hedquist sade är det i detta
sammanhang fullt med frågor som har behandlats
tidigare. Utjämningssystemet är en oerhört viktig och
akut fråga. Vi har i flera års tid sagt att man inte bara
ska utreda utan också förbereda för en omläggning
syftande till en statlig utjämning, inte en inomkom-
munal sådan. Vi uppfattar att den går emot grundla-
gens intentioner.
Vi har i vårt parti diskuterat alternativa finansie-
ringsformer. Några ska ändå betala för utjämningen,
och det finns flera alternativ som har tagits upp tidi-
gare i utredningssammanhang osv. Vi har sagt att ett
statligt system ska garantera medborgarna samma rätt
till en likvärdig kommunal service till ungefär samma
kostnad i hela landet. Jag vill att inte minst Center-
partiet ska uppfatta att detta är vår absoluta ambition.
Det handlar inte om att öka regionala klyftor eller om
att tillgodose kommuner och landsting ute i landet på
storstadsområdenas bekostnad.
Anf. 38 Agne Hansson (C)
Herr talman! Utvecklingen inom den kommunala
ekonomin är en viktig aspekt av den samlade sam-
hällsekonomin. Av den skrivelse som regeringen har
lämnat till riksdagen och som vi nu behandlar fram-
går att den positiva resultatutveckling inom den
kommunala sektorn som har pågått sedan 1996 har
brutits under 2001. Trots en gynnsam intäktsutveck-
ling försämrades resultatet av en betydligt högre
kostnadsökning under år 2001. Nettokostnaden ökade
med 15 miljarder under tiden 1998-2000 men med
hela 26 miljarder kronor under 2001.
De stora utgiftsposterna är skolan och äldre- och
handikappomsorgen, vilket är ett allvarligt observan-
dum. Här kan spåras statliga åtaganden som gjorts
men som inte till fullo har finansierats från statsmak-
ternas sida. Än värre kommer det att bli när det åta-
gande som maxtaxeförslaget innebär får fullt genom-
slag. Det är i många fall underfinansierat.
Bakom dessa siffror finns också stora olikheter i
kostnadsbilden som understryker vikten av en effek-
tiv och rättvis skatteutjämning.
Det är klart att den kommunala ekonomin påver-
kas av hur man från regeringen och statsmakterna ser
på den kommunala verksamheten rent principiellt.
Jag vill lyfta fram fyra saker som är viktiga i detta
perspektiv men som majoriteten vare sig nu eller
tidigare vid behandlingen har velat beakta.
Det första är att principerna för statsbidragsgiv-
ning och ekonomisk utjämning så långt möjligt utgår
ifrån ett kommunalt självstyre. Den kommunala
självstyrelsen är ett viktigt fundament för demokratin.
Därför är det viktigt att statsbidragsgivningen sker
utan pekpinnar, där det lämnas stort utrymme åt de
enskilda kommunerna att själva bestämma över
medlens användning. I den delen har vi sett förslag
från regeringen som träder det kommunala självstyret
för när på en rad områden. Ett sätt att stärka det
kommunala självstyret är att statsbidragen till kom-
munerna ges som fria medel och inte specialdestine-
ras.
Det andra är också en viktig princip. Det är ett
rättvist och effektivt skatteutjämningssystem. Man
kan säga att ett sådant utjämningssystem t.o.m. är
nödvändigt för att det kommunala självstyret över
huvud taget ska vara möjligt och för att vi ska nå
tillväxt i hela landet. Det utjämningssystem vi har
uppfyller till stora delar de krav man kan ställa på ett
utjämningssystem. Där delar jag inte den hårda kritik
som Lennart Hedquist riktade mot det. Men det hind-
rar inte att det finns delar i systemet som har s.k.
skönhetsfläckar och som behöver ses över. Vi är för
att man ser över systemet. Det har vi markerat i vår
motion som behandlas i betänkandet.
Det tredje jag till ta upp är kommunernas skatte-
bas. Det bästa sättet att både åstadkomma en högre
grad av självstyre och stärka kommunernas ekonomi
är att stärka kommunernas egen skattebas. Den har
gröpts ur betydligt under en följd av år genom statens
s.k. reformering av skattesystemet. Reformering be-
tyder symboliskt förbättringar. Men för kommunernas
del har det verkligen inte blivit förbättringar i det här
fallet. De förändringar som har gjorts har varit till
kommunernas nackdel.
Kommunförbundet har i en egen skattebasutred-
ning visat på det. Det finns ett antal exempel på för-
slag som kan användas för att stärka kommunernas
egen skattebas. Ett av dem är att ersätta dagens
grundavdrag i skattesystemet med en skattereduktion.
Det innebär med andra ord en rabatt direkt på skatten.
Det är i likhet med vad vi från Centerpartiet har före-
slagit i det förslag till skattereform som vi har lagt
fram i riksdagen i syfte att sänka skatterna för låg-
och normalinkomststagarna radikalt.
En sådan växling till skatterabatt som vi har före-
slagit skulle ge ett utfall som har sin största effekt i de
kommuner som i dag har en hög skattesats. En sådan
reform skulle därmed också minska omslutningen i
skatteutjämningen med ca 1,4 miljarder kronor. Det
är inte ett oväsentligt belopp i detta sammanhang. Vi
har begärt utredning och förslag från regeringen, men
utskottsmajoriteten säger nej. Varför? kan man undra.
Slutligen till det fjärde, herr talman. Vi avvisar
systemet med och de tankar som ligger i specialdesti-
nerade statsbidrag. Det är en förmyndarmentalitet och
en misstro mot folkvalda som vi inte kan ställa upp
på. Systemet med de specialdestinerade bidragen
bryter dessutom mot de principer som låg bakom
reformen av statens bidrag till kommunerna över
huvud taget. Det borde vara en självklarhet när staten
vill styra att man också fullt ut finansierar det man
vill ha fram, tar över ansvaret fullt och fast och för en
öppen diskussion med kommunerna om syftet och
vart man vill komma.
Herr talman! Min fråga till majoriteten är: Varför
misstror ni så de kommunalt folkvalda politikerna?
Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 8. I öv-
riga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 39 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Verksamheten i den kommunala
sektorn, kommuner och landsting, handlar i väldigt
hög utsträckning om saker som ligger människor
oerhört nära i deras vardag och sådant som man ofta
har behov och nytta av mer eller mindre dagligen. Det
gäller alltifrån att snön försvinner från trapporna
utanför huset på vintern till att barnens dagis funge-
rar.
Det finns självklart många andra vardagliga saker
som kommuner och landsting i stort sett inte alls har
med att göra. Det gäller t.ex. vilken mat man ska äta,
vilka kläder man ska köpa och var mataffärerna ska
ligga. Men likafullt är den kommunala verksamheten
oerhört viktig för människors vardag.
Det är då viktigt att kommunerna, som jag sade i
den förra debatten, gör rätt saker. De ska fokusera på
den kommunala kärnuppgifterna och se till att göra
dem på ett bra sätt. De ska göra saker rätt. Upphand-
ling är självklart ett sätt att se till att människor får
välja själva vilken typ av kommunalt finansierad
service de vill ha och i vilken regi den ska vara. Män-
niskor måste helt enkelt få mer valuta för skattepeng-
arna.
Detta med att få valuta för skattepengarna tror jag
är något som många politiker från olika partier gärna
instämmer i. Men när man hör den nu rådande majo-
riteten tala om valuta handlar det mer om olika typer
av valutor. Och då menar jag inte vilken valuta som
Sverige ska ha, för där är det lite svårare att komma
till skott. Däremot talar man om alla de andra valu-
torna som finns från staten till kommunerna.
Det är Perssonpengar, Wärnerssonpengar, stor-
stadspengar, lokala investeringspengar och annat.
Men i grunden finns det bara helt vanliga svenska
pengar, och i väldigt många fall säger människor att
de andra valutorna aldrig dyker upp längst ut i verk-
samheterna. Det talas mycket om Wärnerssonpengar,
men man ser inga speciallärare ute i skolan.
Maxtaxan är underfinansierad, och man rör till
den kommunala verksamheten genom att ha väldigt
mycket specialdestinerade pengar. Kommunerna får
lägga ned mycket tid på att skicka ansökningar om
dem. Det främsta syftet tycks vara att statsråden ska
komma på bild många gånger i lokaltidningen. Folk-
partiet ogillar den här typen av pengar som kommu-
nerna ska skicka in ansökningar om. Det blir väldigt
otydligt och godtyckligt. Det statliga inflytandet över
dessa verksamheter bör i stället begränsas till att man
har tydliga regelverk som är generella och användba-
ra.
Jag nämnde tidigare att maxtaxan är underfinansi-
erad. Det ställer krav på kommunerna att plocka in
pengar från andra håll för att kunna upprätthålla en
kvalitet i barnomsorgen. Vi har i många fall sett att de
har haft svårt att klara av det. Det förekommer en
väldigt tydlig Stockholmsfixering från regeringens
sida. Man är väldigt intresserad av vad som händer i
Stockholm. Jag vet inte om det beror på att man inte
klarar av att göra något annat än att titta ut genom
fönstret från Regeringskansliet.
Dagisköerna och de stora barngrupperna växer nu
runtom i landet på väldigt många håll. Man hör ofta
från det socialdemokratiskt styrda Göteborg om rikti-
ga skräckexempel på stora barngrupper och långa
dagisköer.
Vårdköerna växer på många håll, dock inte i den
här regionen. Skolans kvalitet har många brister.
Vårdpersonal och skolpersonal tillhör dem som i
mycket stor utsträckning - den största - drabbas av
långtidssjukskrivningar. Det beror mycket, om än inte
bara, på en bristande kapacitet som arbetsgivare från
kommuners och landstings sida.
Så nog finns det mycket att ta tag i ute i kommu-
ner och landsting, och jag tycker att vår uppgift är att
se till att man får goda ekonomiska villkor och stabila
planeringsförutsättningar. Vi ska också se till att
kommunalpolitiker och landstingspolitiker i relation
med sina väljare kan se till att riktigt fokusera på de
frågeställningar som de är ansvariga för.
Av den anledningen har vi i Folkpartiet också
kommit fram till att skolan, som har så stora brister,
är en sådan verksamhet som behöver ha mycket tyd-
liga nationella regelverk, läroplaner och även en na-
tionell kvalitetskontroll. Det är oerhört viktigt att alla
elever, oavsett var de bor, ska tillförsäkras en god
grundutbildning. Därför har vi utöver en lång rad
förslag från Folkpartiets sida om hur man ska kunna
förbättra kvaliteten i undervisningen och i utbildning-
en också föreslagit att man ska ha en nationell finan-
siering av skolan så att alla elever kan tillförsäkras en
god finansiering av sin skolgång oavsett hur rika
grannar man råkar ha och oavsett om kommunalpoli-
tikerna har prioriterat skolan på det sätt som vi tycker
att man ska göra.
Nationell likabehandling betyder raka motsatsen
till lika mycket pengar per elev. Om man skulle ge
lika mycket pengar per elev så skulle eleverna på
intet sätt få en likabehandling, utan det kräver att man
har rätt så stora skillnader i skolpeng per elev beroen-
de på hur den socioekonomiska situationen ser ut och
en rad andra saker. Vi har kommit fram till detta och
lagt fram förslaget här. Det finns beskrivet i reserva-
tion nr 5, som jag därför, herr talman, yrkar bifall till.
Jag tycker att det är mycket viktigt att man skiljer
på vad kommunerna ska finansiera, vad de ska hante-
ra och vad de måste producera. Det är också viktigt
att man har ett utjämningssystem mellan de olika
kommunala ekonomierna så att det blir likvärdiga
förutsättningar för människorna.
Frågan om finansieringen av en viss verksamhet
ska vara lokal eller nationell måste avgöras av vad
som är bra för verksamheten i sig. Vi tror att det är
bra för skolans verksamhet att ha en nationell finansi-
ering. Man ska inte flytta fram och tillbaka på finan-
sieringen av sjukvård, äldreomsorg och andra saker
eller, för den delen, inte heller plocka in fastighets-
skatt kommunalt eller centralt för att försöka dribbla
bort korten eller för att lösa andra problem med ut-
jämningssystemet. Sådana förändringar måste stå på
egna meriter.
Vi tycker att vissa villkor vad gäller äldreomsor-
gen och annat kan motivera att man kan behöva titta
på hur vi ska tillförsäkra även äldre människor en bra
och väl fungerande omsorg och även rätten och möj-
ligheten att flytta fram och tillbaka över kommun-
gränsen även den dagen man behöver hjälp. Men
sådana förändringar ska inte göras i syfte att lösa
problemen med teknikaliteter i utjämningssystemet.
Herr talman! Jag pratade förut om att vårdköerna
växer. Produktiviteten i sjukvården steg i början på
90-talet. Sedan började den sjunka från mitten på 90-
talet. Hur den ser ut nu vet vi inte, för när produkti-
viteten hade sjunkit ett tag slutade man mäta den. Och
det är klart - om man inte kan se ett problem därför
att det inte finns beskrivet så behöver man inte heller
ha någon lösning på det. Vi tycker att det är mycket
viktigt att vettig statistik och uppgifter om utveck-
lingen i sjukvården verkligen tas fram och görs synli-
ga. Därför har vi reserverat oss till förmån för krav på
att det ska tas fram statistik kring sjukvården.
Herr talman! Jag har nämnt utjämningssystemet
ett par gånger. Det är oerhört avgörande att man för
de verksamheter som kommuner och landsting har
det finansiella ansvaret för också har ett väl funge-
rande utjämningssystem. Kommunalskattens nivå,
hur höga avgifter man behöver ta ut eller kvaliteten i
vården, skolan och barnomsorgen ska inte vara bero-
ende av om man har rika eller fattiga grannar. Frågan
om ifall man kan få äldreomsorg ska inte heller vara
beroende av om det finns många eller få gamla i
samma kommun. Detta är oerhört grundläggande för
att verksamheterna ska fungera.
Det nuvarande systemet har helt och hållet löpt
amok. Jag förstår inte varför vi inte bara kan konsta-
tera det: Det nuvarande systemet har löpt amok. Det
är för krångligt, det skapar motsättningar mellan stad
och land, det utjämnar inte strukturella olikheter till-
räckligt bra och det innehåller faktorer som inte är
kommunalt ansvar men som man utjämnar för i alla
fall. Det grundar sig till viss del på icke-förklarande
variabler, utan på statistiska samvariationer och det
jämför storkar och barnafödande. Det tar inte hänsyn
till att en hög skattekraft på grund av högre inkomst-
nivå också ger högre inkomstnivåer inom kommunala
verksamheter. Det tar inte hänsyn till tillväxtens kost-
nader och det försvårar relationen mellan medborgare
och de förtroendevalda.
Jag tycker att det är dags att vi gör upp med detta
och konstaterar att det är på det sättet. Vi måste ar-
beta vidare med ett väl fungerande system i stället för
att bita oss fast i detta. Vi anser från Folkpartiets sida
att man måste utjämna inkomster och kostnader till-
sammans så att man fångar upp också de extra kost-
nader som tillväxt och skattekraft ger för kommuner
och landsting. Det måste vara tillväxtvänligt, det
måste grundas på förklarande variabler och inte på
statistiska sinkaduser och det måste avse det som
faktiskt är kommunalt ansvar.
De borgerliga partierna har en gemensam reser-
vation kring denna fråga i morgondagens betänkande
om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Jag står
fullständigt bakom den, och jag förutsätter att de
borgerliga kollegerna i dag också står bakom det som
vi gemensamt har kommit överens om måste vara
grunden för en reformering av utjämningssystemet.
Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reserva-
tioner i finansutskottets betänkande nr 19, men jag
yrkar bifall bara till reservation nr 5.
Anf. 40 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Jag begär replik närmast för att ut-
trycka min tillfredsställelse över den mycket distinkta
och klara kritik som Karin Pilsäter gav uttryck för
beträffande dagens utjämningssystem. Jag tycker att
den kritiken ger en bra grund för hur man ska kunna
förändra det systemet så att man motverkar de fakto-
rer som Karin Pilsäter med rätta lyfter fram.
Det har varit lite olika hur förutseende man har
varit beträffande hur utjämningssystemet skulle fun-
gera, men jag upplever att det med de ganska massiva
kritiska kommentarer som nu kommer från olika
typer av experter och med den successiva omorien-
tering som också har skett här i riksdagen finns goda
förutsättningar att få ett bättre och ett väl fungerande
utjämningssystem.
Anf. 41 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Jag förutsätter att de borgerliga par-
tiernas arbete för ett reformerat utjämningssystem ska
ta sitt avstamp i den gemensamma reservation som
finns i riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi
behöver inte här gå i polemik med statlig finansiering
som inte finns med i olika budgetalternativ osv.
Anf. 42 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! För det första vill jag säga både till
Karin Pilsäter och till Lennart Hedquist att utjäm-
ningssystemet inte har löpt amok.
För det andra sitter det redan en parlamentarisk
utredning som ska titta på detta. Ett system är ju ald-
rig så bra att det inte kan bli bättre. Det finns alltså
redan en kommitté som arbetar med de här frågorna.
Svensk ekonomi har utvecklats bra de senaste
åren. Det har lett till en god tillväxt i Sveriges kom-
muner och till allt bättre möjligheter att bygga ut
kommunernas service till medborgarna. Sedan 1998
har kommunerna anställt ytterligare 40 000 personer.
Därtill kommer en sysselsättningsökning som följd av
kommunernas växande beställningar i det privata
näringslivet och alltfler entreprenader.
Kommunerna har haft positiva resultat sedan
1996. Den kommunala konsumtionen som andel av
bruttonationalprodukten har växt. Jag tycker att Per
Landgren ändå ska notera det. Kommunsektorns
inkomster från skatter och bidrag beräknas i år stiga
med drygt 6 %. Ökningen är något större än 2001.
För att höja kvaliteten i skolan, vården och omsorgen
har nivån på statsbidragen till kommuner och lands-
ting höjts med över 24 000 miljoner kronor från 1996
till 2002. Utöver detta har kommunsektorn fått ökade
resurser, bl.a. genom ett särskilt statsbidrag från 2002
för att öka tillgängligheten i vården och genom det
tillfälliga sysselsättningsstöd som vi nyligen besluta-
de om här i riksdagen.
Kommunernas ekonomiska resultat för 2001 upp-
går enligt preliminära uppgifter till 11,5 miljarder
kronor, vilket är en förbättring med 2,8 miljarder
kronor sedan år 2000.
Landstingen uppvisar ett underskott på 3,4 miljar-
der kronor 2001, vilket är ett något mindre underskott
än året innan. Underskotten i Stockholm och Skåne
motsvarar tillsammans nästan hela landstingssektorns
underskott 2001. Det är en händelse som ser ut som
en tanke att både Stockholmslandstinget och Skåne-
regionen leds av Moderaterna. Lennart Hedquist,
skulle vi inte också kunna jämföra landstingen med
varandra, och inte bara kommuner som ni har gjort i
motion Fi45?
I skrivelsen görs en analys av utjämningssyste-
mets effekter fördelade på län. Regeringen konstate-
rar att om man ser till summan av de generella stats-
bidragen, inkomstutjämningen, kostnadsutjämningen
och införandetilläggen är alla län mottagare av bidrag
från staten, även Stockholms län. Men Stockholms
län är det enda län som har en skattekraft över riksge-
nomsnittet och är därför bidragsgivare till inkomstut-
jämningen. Utjämningssystemet är ett av de vikti-
gaste verktyg som staten har för att kommuner och
landsting i hela landet ska ges likvärdiga förutsätt-
ningar att bedriva sin verksamhet oberoende av invå-
narnas inkomster och strukturella förhållanden. Då
behövs det en utjämning av skattekraften.
I skrivelsen görs också en genomgång av de olika
kommunala verksamheterna. Regeringen skriver att
förhållandena inom hälso- och sjukvården bl.a. kän-
netecknas av en god medicinsk kvalitet men att det
finns brister i tillgängligheten och svårigheter att
rekrytera personal. Kommunerna kommer att behöva
anställa tiotusentals personer de närmaste åren. Det
beror till största delen på stora pensionsavgångar
framöver. Det extra sysselsättningsstödet på 3 miljar-
der kronor i år till kommuner och landsting kan an-
vändas för att kunna behålla personal och till nyre-
krytering av personal redan nu. De ökade resurser till
äldreomsorgen som tillkommit under senare år har
främst gått till de äldre med omfattande vårdbehov.
Tack vare det förbättrade läget på arbetsmarkna-
den fortsätter kostnaden för socialbidrag att minska.
Antalet biståndshushåll och biståndsmottagare var år
2000 nästan nere på samma nivå som 1991.
Utskottet anser att den årliga skrivelsen ger en
bred och fyllig beskrivning av utvecklingen i kom-
munsektorn. Den pekar såväl på områden med goda
förhållanden i den kommunala verksamheten och
ekonomin som på områden som kräver förbättringar.
Det är av vikt för riksdagen att få denna återrapporte-
ring och resultatinformation. Utskottet föreslår att
skrivelsen läggs till handlingarna.
I betänkandet finns i år nio reservationer. Förra
året var det inte mindre än 26 reservationer. Jag tack-
ar reservanterna för att ni i år mer har gått in för kva-
litet än kvantitet.
Moderaterna vill ha förändringar av utjämnings-
systemet. Det är ingen ny fråga. Utskottet vill, som
tidigare, understryka den stora betydelse utjämnings-
systemet har för att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för landets kommuner och landsting.
De förändringar som reservanterna föreslår skulle
innebära ökade klyftor mellan landstingen, vilket inte
är acceptabelt.
Folkpartiet vill ha en utredning om att kommu-
nerna ska klara sina uppgifter utan att använda kom-
munala bolag. Inte heller detta är en ny fråga. Finans-
utskottet ställer sig nu, liksom i höstas, bakom kon-
stitutionsutskottets bedömningar och anser därutöver
inte att det finns anledning att begära en sådan utred-
ning som Folkpartiet förespråkar. Folkpartiet tycker
inte om kommunala bolag. Därför vill Karin Pilsäter
genom lagstiftning krympa kommunernas möjligheter
till självbestämmande. Men från självstyrelsesyn-
punkt är det en fråga för det demokratiskt valda full-
mäktige att avgöra om man ska bedriva en verksam-
het som är tillåten inom lagens ram i kommunalt
bolag eller ej.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
vill att produktivitetsutvecklingen i vården blir bättre
belyst. Socialutskottet redovisar att Landstingsför-
bundet tillsammans med landstingen under senare år
genomfört ett omfattande utvecklingsarbete för att
komma till rätta med bristerna i statistiken. Lands-
tingsförbundet räknar med att kunna göra produkti-
vitetsmätningar med acceptabel kvalitet inom ett par
år. Det är angeläget att statistiken inom hälso- och
sjukvårdsområdet är sådan att den ger goda möjlig-
heter att utvärdera verksamheten och ta fram bra
beslutsunderlag för riksdagen och övriga ansvariga.
Finansutskottet anser mot bakgrund av det omfattan-
de utvecklingsarbete som pågår att riksdagen inte i
dag behöver ta något initiativ i frågan.
Per Landgren pratade om landstingens rapport. I
rapporten Landstingens ekonomi, maj 2002 på s. 49
t.o.m. 53 görs en noggrann genomgång av produkti-
vitetsmätningar och det utvecklingsarbete som nu
pågår för att åstadkomma rättvisande produktivitets-
mätningar. Det är ju det som har varit problemet.
Statistiken har tidigare varit så undermålig att man
inte har fått fram rätt siffror.
Folkpartiet reserverar sig också mot lokala kli-
matinvesteringsprogram. I förra årets skrivelse redo-
gjorde regeringen för kommunernas miljöarbete och
framhöll att kommunernas insatser verksamt bidrar
till att förbättra miljötillståndet i landet och att detta
sker dels genom lokalt miljöarbete, dels genom tillsyn
och kontroll bl.a. med stöd av miljöbalken. Utskottet
delar inte motionärernas negativa syn på de lokala
investeringsprogrammen och de föreslagna klimatin-
vesteringsprogrammen för 2003 och 2004.
I övrigt finns det fem reservationer, en från Mode-
raterna, en från Kristdemokraterna, två från Folkpar-
tiet och en från Centerpartiet, som tar upp yrkanden
som behandlats tidigare under detta riksdagsår. Så-
som förra året har utskottet gjort en summarisk be-
handling av motioner som redan har blivit avslagna
av riksdagen under det här riksdagsåret. Yrkandena är
identiska eller överensstämmer i hög grad med yr-
kanden som riksdagen redan har behandlat. Det har
inte heller enligt utskottets bedömning tillkommit nya
omständigheter som ger anledning att ändra riksda-
gens tidigare beslut.
Herr talman! Jag vill något kommentera motion
Fi45, som jag nämnde tidigare, av Gunnar Hökmark
m.fl. I den motionen ägnas drygt två sidor åt att jäm-
föra kommuner på ett ovederhäftigt sätt. Motionens
beskrivning är inte ägnad att ge en rättvisande bild av
de kommuner man namnger. Bl.a. finns min egen
kommun med.
Förra årets vårproposition redogjorde för arbetet
med en kommunal databas. En särskild utredare hade
tillkallats som i samverkan med statistikansvariga
myndigheter skulle definiera, utvärdera och vidareut-
veckla kvalitetsmått för berörda kommunala verk-
samheter. I årets vårproposition nämner regeringen
att en kommitté kommer att tillkallas under 2002 med
uppgift att administrera och vidareutveckla databasen.
Med den kommunala databasen blir det möjligt att
jämföra kommuner med varandra på ett rationellt och
tillförlitligt sätt.
Kommunerna står för en femtedel av Sveriges
bruttonationalprodukt. Det är av avgörande betydelse
att deras pengar används effektivt. Jag ser fram emot
när vi kan börja jämföra kommunerna på ett tillförlit-
ligt sätt. Den moderata jämförelsen av kommuner i
Fi45 är allt annat än tillförlitlig.
Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag och av-
slag på reservationerna.
Jag vill också säga något till Agne Hansson, sär-
skilt efter att ha lyssnat på Lennart Hedquist som vill
ha sitt statliga utjämningssystem och även på Karin
Pilsäter som framförde en kraftfull kritik, även om
hon bara vill ha detta utrett.
Därför tycker jag att det är väldigt klargörande att
Centerpartiet så tydligt i sin motion tar avstånd från
ett statligt utjämningssystem. Man gör det av två skäl.
Det första skälet är det statsfinansiella - man säger
t.o.m. att man inte vill medverka till att bygga in
gökungar i statsbudgeten. Det andra skälet är att det i
de mest expansiva regionerna måste finnas en utjäm-
ning av skattekraften även nedåt.
Jag är mycket nöjd med den kraftfulla skrivningen
i motionen, och jag hade gärna sett att detta hade stått
lite tydligare i Centerpartiets reservation. Vi är över-
ens med Centerpartiet om att det är viktigt med ett
långtgående kommunalt utjämningssystem.
Anf. 43 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Sonia Karlsson påstår att systemet
inte har löpt amok. Det är klart att man kan använda
sig av olika uttryck, men ett system som i grunden
arbetades fram i början av 90-talet, som beslutades i
mitten av 90-talet och som därefter har verkat trots att
verkligheten förändrats väldigt mycket under åren har
nu helt andra effekter än vad man förutsåg när det
infördes. Dessutom har under de år som gått en lång
rad förändringar gjorts i systemet, vilka enligt vår
uppfattning inte utvecklade utan snarare invecklade
det.
Jag tror därför att oavsett hur man vill beskriva
det hela måste vi väl vara överens om att systemet
inte fungerar bra, och att det inte fungerar så som det
var tänkt.
Jag vill ge ett enkelt exempel på detta. Botkyrka
är en kommun som jag tror att de flesta människor i
landet uppfattar som en inte särskilt välbeställd
kommun. Jag såg en uppgift i tidningen i morse att
26 % av barnen lever under socialbidragsnormen.
Botkyrka kommun blir nettogivare in i systemet trots
att där bor många fattiga människor.
Vi kan ha olika synpunkter på hur man i Stock-
holms läns landsting har hanterat sakerna fram till i
dag. Men landstinget måste, om systemet lever vida-
re, höja skatten inte bara en gång, vilket vi i Folkpar-
tiet föreslår, utan man måste kontinuerligt år ut och år
in höja skattesatsen för att hålla jämna steg med ut-
jämningssystemet.
Det måste väl vara ett systemfel, Sonia Karlsson?
Sonia Karlsson måste väl hålla med om att det är ett
systemfel när vissa kommuner kontinuerligt kommer
att behöva höja skatten för att hänga med i utjäm-
ningssystemet? Det måste väl vara ett systemfel när
mycket fattiga kommuner blir bidragsgivare?
Jag tror att hela saken skulle tjäna på att vi
gemensamt erkände att det finns problem, och att vi
sedan utifrån våra värderingar - vilka kanske inte är
så skilda som det kan verka - konstruktivt arbetade
för att hitta goda lösningar.
Jag vet att det sitter en parlamentarisk utredning
och arbetar, men den har fått väldigt snäva direktiv.
Varför, Sonia Karlsson, kan vi inte komma överens
om att det finns problem, och att vi måste kavla upp
ärmarna lite mer för att försöka lösa dem?
Anf. 44 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Jag vidhåller bestämt att systemet
inte har löpt amok. Däremot sade jag redan tidigare
att det sitter en parlamentarisk utredning och ser över
de saker som behöver förbättras och förändras. Det
handlar dels om hur kommuner med befolknings-
minskning drabbas, men också om de storstäder som
har en kraftig befolkningsökning.
När det gäller tillväxten vill jag säga att det inte är
systemet som har löpt amok utan att tillväxten är så
olika fördelad. Stockholms läns landsting betalar mer
eftersom tillväxten har varit så kraftig i Stockholm.
Man har ett kraftigt skatteunderlag och en starkt ökad
tillväxt. Men det är fortfarande så att Stockholms läns
landsting också får tillbaka pengar.
Anf. 45 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Jag har aldrig hävdat något annat än
att Stockholms läns landsting får del av statsbidragen.
Men jag tycker att det är ett problem att Sonia Karls-
son inte vill se att den modell vi har i dag, med in-
komstutjämning för sig och kostnadsutjämning för
sig, inte håller ihop. Nog måste väl Sonia Karlsson
tycka att det är något systemfel om ett landsting kon-
tinuerligt måste höja skatten för att hänga med i sy-
stemet, och inte får behålla någonting av tillväxtkraf-
ten för att betala sina egna löneförhöjningar.
Självklart ska vi kunna dela med oss av den ökade
skattekraften i den här regionen, alltså av det som jag
och mina grannar tjänar in. Men det måste vara ett
systemfel när man är tvungen att höja skatten år ut
och år in för att hänga med i systemet. Det måste
också vara ett systemfel att mina mycket fattigare
grannar hemma i Botkyrka ska bli nettobidragsgivare
i systemet.
Den utredning som sitter och arbetar har alldeles
för snäva direktiv. Framför allt upplever jag inte att
det i dag finns någon medvetenhet om att det finns
betydligt större problem och betydligt större utma-
ningar än att fortsätta att putsa lite grann i marginalen
på detta system. Sonia Karlsson borde kunna tycka att
vi måste ta tag i problemen. Medborgarna har ingen
förståelse - varken på landsbygden eller i storstaden -
för systemet som det ser ut i dag. Vi ska inte fortsätta
att bidra till att bygga upp sådana motsättningar.
Jag skulle vilja ta upp ytterligare en sak. I dag
sitter Sonia Karlssons partikamrater i Sundbyberg och
ägnar sig åt koncernbildningar enbart i syfte att kunna
tjäna statliga skattepengar. Är det verkligen en viktig
del av det kommunala självstyret att ägna sig åt bo-
lagskoncernbildningar och icke-kommunal affärsdri-
vande verksamhet för att den vägen få tillbaka de
pengar man tycker att man inte får ut i utjämningssy-
stemet? Vore det inte bättre om vi från riksdagen
satte upp spelregler om att koncernbildningar och
bolagsverksamhet inte ligger inom ramen för det
kommunala självstyret, utan att det kommunala själv-
styret ska utövas på de områden som faktiskt är
kommunala uppgifter?
Anf. 46 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! En sak ska vi göra klart, nämligen
att påvisa att Stockholms läns landstings problem inte
i huvudsak är utjämningssystemet. 1999 sänkte
Stockholms läns landsting skatten med 40 öre. Det
motsvarar ca 1 miljard. Nu saknas 1 miljard per år.
Det visade sig när revisorerna tittade på landsting-
ets ekonomi, och inte ville ge ansvarsfrihet för, att
landstinget inte hade intäkter till sina kostnader. Man
hade också gjort sådana privatiseringar som inte gav
de intäkter man hade tänkt sig. Även på andra områ-
den har man fått ökade kostnader.
Det är inte utjämningssystemets fel att Stock-
holms läns landsting har problem. I stället behöver
den moderata ledningen tillsammans med de andra
borgerliga partierna ta itu med problemen.
Man kan heller inte säga att man inte vill följa
kommunallagen om att ha balans i ekonomin och
påstå att det har med utjämningssystemet att göra.
Det är väl känt att ekonomin enligt kommunallagen
ska vara i balans. Det är inget synnerligt skäl att låta
bli detta.
När det gäller kommunala bolag ligger det sedan
mitten av 1850-talet inom den frivilliga verksamheten
att kommunerna har rätt att ha kommunala bolag om
de håller detta inom lagens ram.
Anf. 47 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen
och även riksdagsmajoriteten har de senaste åren
visat att de inte drar sig för att köra över kommuner
och landsting i en rad olika frågor.
Jag tänkte inskränka mig till en sak. När regering-
en lägger fram sina propositioner framställer man det
som att kommunerna har fått en oerhörd förstärkning
genom de generella och specifika statsbidragen. I
vårpropositionen finns t.ex. på första sidan en tabell
över den kommunala ekonomin. Man jämför siffrorna
med 1996 års siffror och kommer fram till att det
2002 handlar om nästan 30 miljarder osv. Den ton-
gången fortsätter även i utskottsbetänkandet när man
talar om att statsbidragen till kommuner och landsting
höjts med över 24 miljarder kronor från 1996 till
2002.
När man ser på Landstingsförbundet och Kom-
munförbundet, där Sonia Karlssons partikamrater
sitter i ledningen, är bilden en helt annan. Då talas ett
helt annat sifferspråk. I Landstingens ekonomi, maj
2002 säger Landstingsförbundet att statens nettotill-
skott till landstingssektorn under denna period är
betydligt mindre än vad man angivit - 10 miljarder -
och man kommer fram till en summa på 2 miljarder.
Samma sak gäller Kommunförbundet.
Herr talman! Jag vill fråga Sonia Karlsson om hon
är nöjd med oenigheten i redovisningen mellan soci-
aldemokraterna i Landstingsförbundet och Kommun-
förbundet, för övrigt eniga sådana, å ena sidan och
regeringen och riksdagsmajoriteten å andra sidan?
Har båda sidor rätt? Finns det ingen sanning i siffer-
materialet eller tycker Sonia Karlsson att detta är en
bra tingens ordning?
Anf. 48 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Per Landgren, om det vore så att
bara Socialdemokraterna stod bakom rapporten från
Kommunförbundet och Landstingsförbundet tror jag
att det skulle vara annorlunda. Nu är det ju alla partier
som står bakom rapporterna från Kommunförbundet
och Landstingsförbundet, så de är en form av kom-
promisser, och det finns också ett förhandlingsun-
derlag. När vi i finansutskottet träffar Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet är det klart att de tar
upp saker som de vill ha genomförda. Det är alltså ett
slags förhandlingsposition.
Per Landgren fick i sitt inlägg till det att kommu-
nerna hade fått ett minus på ca 3 miljarder på grund
av statsbidragsökningarna. Om vi nu inte hade ökat
statsbidragsnivån med 24 miljarder sedan 1996, om vi
inte hade gett 9 000 miljoner extra till den särskilda
handlingsplanen för sjukvården, om vi inte hade gett
extra pengar till skolan, hur tror Per Landgren att det
då skulle ha sett ut?
Anf. 49 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Det är ett fantastiskt påstående, och
det är för väl att det kommer in i protokollet. Sonia
Karlsson hävdar att siffermaterialet från Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet är en kompro-
missprodukt. Det är ju helt otroligt. Finns det inga
fakta att falla tillbaka på? Finns det ingen ordning i
det här landet där kommunförbund, landstingsförbund
och staten kan komma överens om hur mycket netto-
tillskottet till kommunsektorn uppgår till från 1996
till 2002? Jag tycker att det är skamligt.
Anf. 50 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Vad jag säger är att det är självklart
att det är riktiga siffror i rapporterna från kommun-
förbunden och landstingsförbunden. När vi diskuterar
med Kommunförbundet eller Landstingsförbundet
träffar vi representanter för de politiska partierna, och
de är överens om de synpunkter som presenteras för
finansutskottet. Till grund för detta ligger en kom-
promiss, och det tror jag att även Per Landgren inser.
Anf. 51 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Sonia Karlsson polemiserar mot nå-
gon som tycks hävda att det inte behövs något utjäm-
ningssystem. Jag förstår inte vem i kammaren som
hon vänder sig till.
Jag vet att Sonia Karlsson brukar anklaga oss mo-
derater för att vi inte vill ha ett väl fungerande utjäm-
ningssystem för kommuner och landsting, men det är
ju det som vi vill ha. Hon försöker också omfatta
Centerpartiet i sin kritik som är helt felaktig.
Vi är överens med Centerpartiet om att det behövs
ett väl fungerande utjämningsssystem. Men dagens
utjämningssystem är i grunden felkonstruerat. Det är
inomkommunalt, det strider mot grundlagen och det
är så till den grad tillväxtfientligt att fler och fler nu
börjar inse att det behövs radikala förändringar.
Sonia Karlsson påstår att Stockholms läns lands-
ting är nettobidragstagare i systemet. Det är ju helt
felaktigt eftersom man har varit givare från början.
Men hon räknar in det generella statsbidraget och
kommer till denna slutsats. Ja, det var så 2000. År
2001 var det i stor sett balans. Hur man än räknar
kommer Stockholms läns landsting under 2002 och
framöver att vara en stor bidragsgivare till staten.
Man får alltså inte behålla sin egen landstingsskatt.
Däremot får man helt och hållet svara för kostnaderna
för tillväxten. Systemet löper amok, Sonia Karlsson.
Men jag ska låta Sonia Karlsson få tillfälle att
också säga någonting positivt. Nämn den kommun i
landet som Sonia Karlsson vill lyfta fram som social-
demokratisk mönsterkommun! Hon kritiserar oss för
att inte göra en korrekt jämförelse mellan olika kom-
muner. Men nämn nu den kommun, Sonia Karlsson,
som ni vill lyfta fram i valrörelsen som socialdemo-
kratisk mönsterkommun!
Anf. 52 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Lennart Hedquist säger att modera-
terna vill också ha ett utjämningssystem. Men då är
det staten som ska utjämna. Skillnaderna i skattekraft
ska bestå, och sedan ska staten bara pytsa ut pengar
till de kommuner som ligger under medelskattekraf-
ten. Tanken med det nuvarande utjämningssystemet
är att tillväxten ska fördelas över landet.
Det har tillsatts en kommitté som ska titta på om
det finns felaktigheter och om det finns eftersläpning-
ar i systemet när det gäller storstadsområdena där
tillväxten är kraftig.
I grunden har moderaterna hela tiden varit emot
utjämningssystemet. De var emot det när vi fattade
beslutet och de har motsatt sig denna långtgående
utjämning över landet.
När det gäller att jämföra kommuner kan inte jag
utan vidare peka ut någon kommun. Vad jag sade var
att det inte går att jämföra på det sättet som Modera-
terna har gjort. De har jämfört min hemkommun,
Borlänge och några ytterligare kommuner. Sedan
säger de att de socialdemokratiskt styrda kommuner-
na har högre skatt och högre arbetslöshet än alla
andra.
Jag kan jämföra min egen hemkommun, Motala,
med Falun som är en borgerlig kommun och som
ligger i samma härad som Borlänge. I Motala har vi
både lägre skatt och lägre arbetslöshet än vad man har
i Falun. Det är svårt att göra sådana jämförelser.
Jag tycker att vi ska stilla oss tills vi har fått den
kommunala databasen. Då får vi också nyckeltal som
gör det möjligt att jämföra på ett tillförlitligt och
rättvist sätt.
Anf. 53 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Nu kommer sanningens minut, Sonia
Karlsson. Ni är ute i landet och klankar på Stockholm
och en rad andra borgerligt styrda kommuner. Men
nämn nu några socialdemokratiskt styrda kommuner
som ni vill lyfta fram som mönsterkommuner! Det
räcker med att ni säger att ni är både nöjda och stolta
över den politik som bedrivs i den och den kommu-
nen. Men hittills har vi inte kunnat få exempel på en
enda socialdemokratisk kommun som ni vill lyfta
fram.
Jag tycker att det är fel att argumentera mot för-
slag som inte finns. Sonia Karlsson säger att ett stat-
ligt utjämningssystem skulle kunna fungera så att
man får behålla all skattekraft över medelskattekraf-
ten. Mig veterligt har ett sådant förslag aldrig pre-
senterats i Sveriges riksdag.
Jag förstår inte var denna polemik kommer ifrån.
Ni kan väl läsa våra motioner och framföra kritik
utifrån dessa. Ni gör på precis samma sätt som med
utskottsutlåtandet. Ni säger att spärren för landstinget
skulle drabba de övriga landstingen. Säg vilket lands-
ting som skulle drabbas om vi införde den spärren!
Det är ju helt finansierat i det budgetförslag som vi
har lagt fram. Polemiken är ohederlig, och jag tycker
att det är en skam att man skriver på det här sättet.
Anf. 54 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Bl.a. föreslås det att man ska minska
på det generella statsbidraget, och det drabbar övriga
landsting som får betala via den minskningen.
Jag tycker att det är jätteintressant och jag är väl-
digt glad över att Moderaterna verkligen vill ha en
långtgående utjämning av skattekraften här i landet.
Då kan man undra vad det är som vi är så oense om.
Om Moderaterna verkligen ställer upp på en långtgå-
ende utjämning av skattekraft för att alla invånare i
alla landets kommuner ska kunna få en bra skola,
vård och omsorg vore det ju väldigt bra.
Jag betvivlar att det är detta som Lennart Hedquist
menar, men nu har han sagt så. Också Lennart Hed-
quist gillar en långtgående utjämning av skattekraft.
Tack för det!
Anf. 55 Agne Hansson (C)
Herr talman! Jag har tre frågor till Sonia Karlsson,
som är talesman för majoriteten.
För det första: Sonia Karlsson pekade på att det
under den senaste tiden hade skett en kraftig höjning
av statsbidraget till kommunerna. Samtidigt har re-
sultatet kraftigt försämrats för dessa kommuner, som
jag nämnde i mitt anförande. Vad drar Sonia Karlsson
för slutsats av det? Är det för många uppgifter som
har lagts på kommunerna och som inte har finansie-
rats av staten?
För det andra: Varför misstror Socialdemokrater-
na folkvalda kommunalpolitiker? Är man beredd att i
större utsträckning ge fria medel i stället för special-
destinerade statsbidrag?
För det tredje: Hur ser Sonia Karlsson och Social-
demokraterna på Kommunförbundets egen skattebas-
utredning?
Med Centerpartiets skatteförslag, som innebär en
övergång från grundavdrag till skatterabatt, skulle
man inte bara kunna sänka skatten för vanligt folk
utan också kraftigt stärka kommunernas skattebas. Är
Socialdemokraterna beredda att stärka kommunernas
skattebas i stället för att öka bidragen?
Anf. 56 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Agne Hansson tog först upp kost-
nadsökningarna. Ja, problemet är att trots att intäkter-
na har ökat har också kostnaderna ökat. Till mycket
stor del beror det på lönerna. Jag tror att det är väldigt
viktigt att kommunerna i sina budgetar ser över kost-
nadsutvecklingen och vad den beror på. Det sägs att
det skulle ha att göra med att kommunerna har fått
utökade uppgifter. Bl.a. diskuterades här tidigare att
maxtaxan skulle vara underfinansierad, enligt en
prognos som Kommunförbundet nu har tagit fram. I
min egen hemkommun befarade man också att max-
taxan skulle vara underfinansierad innan den genom-
fördes. Men vi ser nu att den inte är underfinansierad.
Det skulle ju vara konstigt om det bara skulle vara i
Motala som ekonomin går ihop med maxtaxan. Jag
tror ändå att det i ganska många kommuner vid års-
skiftet kommer att visa sig att det går ihop. Om det
skulle vara så att pengarna inte räcker till har reger-
ingen redan sagt att man givetvis ska diskutera det
med Kommunförbundet.
Fråga nummer två var om jag misstror folkvalda
politiker. Nej, jag är ju själv en av de folkvalda efter-
som jag fortfarande dessutom sitter i Motala kom-
munfullmäktige, så det är inte fråga om någon miss-
tro.
Jag skulle vilja påminna Agne Hansson om att det
faktiskt var Socialdemokraterna och Centerpartiet
som införde det åldersrelaterade statsbidraget 1996.
Ibland har vi tyckt att det har funnits skäl att ha rikta-
de bidrag. Det tyckte vi när vi när det gällde ålders-
relaterade bidraget, och det tycker vi nu när det gäller
det särskilda bidraget till skolan. Det utgår med 1 500
miljoner i år, och när det har kommit upp till nivån
5 000 miljoner kommer det att gå in i det generella
statsbidraget.
När det gäller Kommunförbundets skattebasut-
redning och Centerpartiets eget förslag vill jag säga
att i och med att vi nu har tagit bort 75 % av egenav-
gifterna ökar kommunernas skattebas. Det har alltså
skett sådana saker redan.
Anf. 57 Agne Hansson (C)
Herr talman! När det för det första gäller maxtax-
an kan det vara så att den inte just nu visar en under-
finansiering. Det kan bero på att man har försökt att
tumma på kvaliteten genom att plocka in fler barn.
Men på sikt talar allt för att den är underfinansierad.
Det tycker jag är ett observandum av fler på den för-
sta frågan. Fortsätt att fundera på den frågan, Sonja
Karlsson!
För det andra har de specialdestinerade bidragen
ökat väldigt kraftigt. Det är klart att det är svårt för
kommunerna att själva prioritera. Vi prioriterar en
påse så att kommunerna själva får större utrymme att
välja. Det kan naturligtvis finnas skäl att vid vissa
tillfällen ha bidragen styrda, t.ex. de åldersrelaterade
bidragen, men då ska man också skicka med pengar.
Detta har alltså att göra med den första frågan.
Den tredje frågan gäller skattebasen. Det kan vara
vissa saker som gör att skattebasen stärks, men det
som är viktigt med en sådan här förändring är att
skattebasen stärks på ett sådant sätt att det gynnar de
fattigaste kommunerna mest. Det blir alltså en skatte-
utjämnande effekt, och det är väldigt viktigt. Man slår
två flugor i en smäll; man stärker skattebasen och får
en utjämnande effekt. Är inte det, Sonia Karlsson, en
alldeles utmärkt idé om man hävdar skatteutjämning
och skattesänkning för vanligt folk?
Anf. 58 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Jag tycker att det var bra att Agne
Hansson ändå sade att det kan finnas särskilda tillfäl-
len då det kan vara bra med styrda bidrag, exempelvis
det åldersrelaterade bidraget eller, som jag nyss hän-
visade till, de särskilda pengarna till skolan, som
sedan kommer att ingå i det generella statsbidraget.
Och det har givetvis också skickats med pengar.
Sedan måste jag återigen säga att jag är väldigt
nöjd med Centerpartiets motion, där man så tydligt
tar avstånd från statlig inkomstutjämning och säger
att det är väldigt viktigt att vidhålla en långtgående
kommunal utjämning. Jag tycker att det är bra att vi
står enade bakom detta. Centerpartiet, Socialdemo-
kraterna, Vänstern och Miljöpartiet har ju stått stadigt
bakom detta.
Anf. 59 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag ska börja med att instämma i det
som Sonia Karlsson har sagt i sitt anförande och
tacka för ett gott samarbete.
Jag yrkar bifall till förslagen till beslut i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill ange några viktiga förutsättningar för
kommunernas och landstingens ekonomi. Mellan
1998 och 2002 har kommunernas skatteinkomster
stigit med 92 miljarder. Inom samarbetets ram har
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet
kunnat öka statsbidragen under samma period med 18
miljarder. Sammanlagt handlar det om 110 miljarder i
mer resurser till kommunerna och landstingen i lan-
det.
Att skatteinkomsterna har kunnat öka beror på att
sysselsättningen ökat och att arbetslösheten minskat.
Under hela samarbetet har det varit en central fråga
för Vänsterpartiet att stärka kommunernas möjlighe-
ter att satsa på den gemensamma välfärden. Det har
främst gällt nya satsningar på vården, skolan och
omsorgen.
Herr talman! Jag nämnde ökade statsbidrag på 18
miljarder, men det är inte hela sanningen. Kommun-
kontosystemet, eller den s.k. Ludvikamomsen, har
reducerat de ökade statsbidragen med ca 6 miljarder.
Tar man hänsyn till detta blir ändå nettoökningen 12
miljarder. Det var mycket positivt att vi kunde göra
en engångssatsning på 4 miljarder till kommunsek-
torn genom att vi avskrev kommunernas momsskuld
till staten år 2000.
Vi är också mycket glada över att vi har kunnat
komma överens om att avskaffa de kommunala
momsavgifterna för Ludvikamomsen och att staten
tar över finansieringen av systemet.
För en vecka sedan beslutade riksdagen i stor enighet
att göra detta fr.o.m. år 2003 - ett beslut som är
mycket positivt för att stärka kommunernas framtida
ekonomiska bas och för att få bort en rad negativa
effekter i omfördelningen mellan kommunerna och
mellan landstingen.
Herr talman! Med det tillskott som kommunsek-
torn fått under perioden och räknat med en produkti-
vitetsökning på ca ½ % har kommunerna och lands-
tingen i dag resurser som motsvarar den nivå som var
1990, dvs. innan den djupa ekonomiska krisen börja-
de på 90-talet. Men vi är medvetna om att resurstill-
skottet har behövts för att täcka ökade lönekostnader.
Trots detta släpar lönerna fortfarande efter för stora
kvinnogrupper inom kommuner och landsting. Vi
föreslår därför en särskild satsning på 10 miljarder
kronor under den kommande mandatperioden för att
kunna öka kvinnornas löner och därmed minska lö-
nediskrimineringen.
Vi vill också att resurstillskottet på 3 miljarder till
kommunsektorn, som utgick till det tillfälliga syssel-
sättningsstödet år 2002, ska permanentas och gälla
även de efterföljande åren.
Till Agne Hansson skulle jag vilja säga att vi an-
ser att om maxtaxan kostar mer än vad vi har beräk-
nat i statsbidrag, ska kommunerna självklart kompen-
seras för detta. Det kommer vi att arbeta för.
Vi kan också konstatera att det fortfarande finns
stora skillnader mellan kommuner och mellan lands-
ting. Sammantaget har de mindre kommunerna, då
framför allt de med gles bebyggelse, sämre ekonomi
än de större kommunerna. Vi har därför drivit på och
fått gehör för ökade resurser till kommuner och
landsting med ekonomiska problem. Vi har också
slagit vakt om den solidariska och långtgående in-
komstutjämningen.
När det gäller kostnadsutjämningssystemet har vi
förbättrat det så att det bättre fångar upp strukturella
skillnader på grund av långa avstånd. Också landsting
med befolkningsminskning får bidrag för detta.
Vi tycker också att det är positivt att kommuner
och landsting med mycket kraftig befolkningsminsk-
ning fått ett litet men dock särskilt statsbidrag. Ut-
jämningssystemet kan inte fånga alla strukturella
kostnadsskillnader, och därför blev det ett regionalt
riktat statsbidrag för åren 2003 och 2004.
I detta sammanhang är det värt att notera Center-
partiets kovändning. När frågan var uppe förra året
reserverade man sig med motivet att bidraget skulle
ingå i utjämningssystemet. I dag talar man i en reser-
vation om att bidraget för befolkningsminskning helt
och hållet ska lyftas ut ur utjämningssystemet och
vara ett statligt regionalpolitiskt ansvar.
Herr talman! Ett stort och växande problem i
kommuner och landsting är sjuktalen. Av statistiken
framgår att det är kommunerna, följda av landstingen,
som har de högsta sjuktalen. I det s.k. elvapunktspro-
grammet för minskad ohälsa ingår därför flera sär-
skilda satsningar på kommunerna. Detta program ska
utvecklas vidare i den budget som läggs fram till
hösten. Vi har också kunnat enas om särskilda bidrag
och andra åtgärder till kommunerna för att minska
antalet deltidsanställda och för rekrytering inom vår-
den.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kom-
munsektorns situation totalt sett har förbättrats under
perioden, men fortfarande är vi långt från den gemen-
samma välfärd som Vänsterpartiet eftersträvar.
Herr talman! Jag har tagit del av de borgerliga
partiernas reservation om utjämningssystemet. Alla
utom Centerpartiet föreslår ett statligt utjämningssy-
stem. Efter att ha lyssnat på Karin Pilsäter, som upp-
manar samtliga borgerliga partier att arbeta i enlighet
med reservationen i Våpen, börjar jag bli bekymrad.
Jag uppfattade det dessutom som en direkt uppma-
ning som Lennart Hedquist instämde i att Centerpar-
tiet liksom skulle komma in i den borgerliga fållan.
Jag är orolig för hur Centerpartiet ska klara det soli-
dariska utjämningssystemet i en eventuell borgerlig
regering, och jag skulle gärna vilja höra lite mer om
vad Agne Hansson anser om detta.
I Moderaternas reservation förespråkar man att de
kommuner och landsting som står för avdragen till
inkomstutjämningssystemet ska slippa dem, och att
en spärr införs för inkomstutjämning för landsting.
Moderaterna säger att de kommuner som förlorar
skattekraft inte ska drabbas. De får behålla sina peng-
ar. Det kan ju låta vackert - Moderaterna blir alla
goda gåvors givare. Men om vi synar deras förslag
blir konsekvenserna något häpnadsväckande.
Förutom de drygt 2,1 miljarder som går till Stock-
holms läns landsting ska 75 kommuner få samman-
lagt 1,35 miljarder. Räknar man ihop pengarna visar
det sig att 92 % av dessa pengar går till Stockholms-
området. Vän av ordning frågar sig då: Vem ska be-
tala kalaset? Eftersom Moderaterna dessutom vill
minska de generella statsbidragen till kommunsektorn
blir svaret att det först blir en mindre statsbidragspå-
se, och ur den reducerade statsbidragspåsen ska övri-
ga kommuner och landsting i Sverige vara med och
bidra med 3,3 miljarder till Stockholmsområdet. Är
detta rättvist?
Bland de 75 kommunerna får fyra kommuner mer
än 1 000 kr per invånare. Danderyd får drygt
1 900 kr, Sollentuna får 1 400, Lidingö får 1 200 och
Sundbyberg över 1 000 per invånare. Med Modera-
ternas utjämningspolitik är det bara att gratulera alla
höginkomsttagarkommuner och beklaga alla lågin-
komsttagarkommunerna.
Moderaterna skriver i sin motion: "Med denna
förändring skulle kommunpolitiker igen upptäcka den
egna skattekraften som en viktig parameter att vårda".
I det har de helt rätt. Både Täby och Danderyd skulle
bli ännu noggrannare med vilka det byggs för om det
finns en så tydlig ekonomisk bonus för segregation.
Vänsterpartiet tycker att höginkomsttagarkommuner
som Täby och Danderyd inte ska tjäna på att driva en
sådan politik där man stänger ute lågavlönade genom
att bygga bara dyra bostadsrätter. Där går skillnaden
mellan vänster och höger - mellan möjligheter för
alla eller s.k. valfrihet för de rika.
Herr talman! Det finns alltså tre borgerliga partier.
Folkpartiet har i skrift sagt att de vill ha en utredning,
men jag tycker att de i talarstolen har talat för ett
statligt system. Konsekvenserna av att gå över till ett
helstatligt system är att det blir en gigantisk omför-
delning som uteslutande går till de delar av Sverige
som har flest höginkomsttagare. Det handlar om
14 miljarder om man utgår från 2001. Omfattningen
av inkomstutjämningen fortsätter att öka eftersom de
regionala klyftorna växer.
En annan konsekvens av att göra det statligt blir
att man vill ha mer av nationell finansiering, t.ex.
nationell skolpeng, nationell vårdgaranti osv. Med
andra ord öppnar man för en större statlig kontroll
över kommunernas utgifter i syfte att minska deras
möjlighet att finansiera verksamhet över skattsedeln.
Då undrar jag: Vart tog det omhuldade kommunala
självstyret vägen? Jag tycker att vissa partier här talar
med kluven tunga.
Moderaterna hävdar att utjämningen inte ska för-
svinna, men det går inte att komma ifrån att utjäm-
ningsprincipen försvinner om det utgår särskilda stöd
från staten till de delar av Sverige som har tätast med
högavlönade. Utjämningssystemet syftar ju inte till
att rädda de fattigaste kommunerna utan till att alla
kommuner och landsting ska ha inkomster som om de
hade ungefär samma skattekraft.
Lennart Hedquist har uttryckt argumentet att ut-
jämningssystemet är ett hot mot tillväxten. Det tycker
inte vi. Det ger tvärtom en förutsättning för tillväxt
över hela landet och minskar belastningen på Stock-
holmsregionen. Rätten till en likvärdig utbildning är
t.ex. en förutsättning för en långsiktig utveckling.
Den rätten garanteras av utjämningssystemet och
faller utan det. Möjligheten att bo och arbeta i övriga
landet är en förutsättning för att Stockholms bo-
stadsmarknad inte ska bryta ihop fullständigt. Alla
förlorar på en utveckling där vi i onödan överger de
satsningar vi har gjort på infrastruktur över hela lan-
det för att i stället bli tvungna att bygga upp allt på
nytt kring storstäderna.
Det talas om att utjämningssystemet löper amok.
Det förekommer synpunkter som att Stockholm inom
ett par år kommer att få betala 25 miljarder i in-
komstutjämning. Siffran är fullständigt absurd och
visar bara på den fullständiga okunskap som råder om
hur utjämningssystemet fungerar. Stockholm betalade
drygt 3 miljarder för fem år sedan, och man betalar
drygt 5 miljarder i dag. Så länge orättvisorna ökar
kommer utjämningsavgiften att göra det också, men
några 25 miljarder tror vi inte på.
Sedan finns det saker och ting som man kan
kommentera, bl.a. den här broschyren som Folkparti-
et har gett ut. Den heter Sluta djävlas med stockhol-
marna! Stockholm är ett rikt område och blir rikare
därför att det sker en inflyttning av unga människor
från övriga landet. Man räknar med att kommunerna
har satsat 2-3 miljarder på varje ung människa upp
till 18 år. Det finns beräkningar som visar att ungefär
5 000 personer netto flyttade till Stockholm 1999. Det
andra kommuner har satsat på dessa ungdomar upp-
går till kanske 15-17 miljarder, som Stockholm får
att använda gratis från övriga landet.
Att i det sammanhanget skapa regionala motsätt-
ningar tycker jag är ohederligt, och jag vill uppmana
samtliga borgerliga partier att känna ansvar för att
inte dela landet med denna argumentering.
Anf. 60 Per Landgren (Kd)
Herr talman! Det går inte att ta miste på att Siv
Holma tror på det hon säger. Men vad gäller utjäm-
ningssystemet och de stora klyftor som hon befarar
vill jag säga att hon har fel. Siv Holma kan inte stå
här med hedern i behåll och kritisera ett system som
hon inte har sett!
Vi har sagt, precis som man ska göra när man sit-
ter i regeringsställning, vilka direktiv vi vill ha för en
sådan här utredning. Det ska vara ett statligt och soli-
dariskt finansierat system. Läs vår motion! Siv Holma
ska inte ondgöra sig så förfärligt över detta.
Jag vill fråga en annan sak. I början sade Siv
Holma att hon håller med Sonia Karlsson om det hon
sade i sitt anförande. Det var ett ganska svepande sätt
att uttrycka samtycke. Håller då Siv Holma med So-
nia Karlsson om att det siffermaterial som presente-
rats av Kommunförbundet och Landstingsförbundet
är en kompromissprodukt? Siv Holma talar om att det
har skett en nettoökning till kommunsektorn på
12 miljarder. Varför säger då inte Siv Holmas parti-
kamrater i Landstingsförbundet och Kommunförbun-
det samma sak?
Är detta en kompromissprodukt? Är Siv Holma
nöjd med regeringens redovisning av tillförseln av
generella statsbidrag till kommunsektorn? Sedan får
man läsa hur Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet redovisar raka motsatsen. Siv Holma talar om
12 miljarder netto till kommunsektorn. Lyssna på vad
Kommunförbundet och Landstingsförbundet säger.
Har de fel?
Anf. 61 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag ska säga något när det gäller ett
statligt finansierat system. Det nuvarande utjämnings-
systemet är så genialt utarbetat att det ger ett tillskott
till denna kaka samtidigt som dessa bidrag och avdrag
så att säga avräknas från denna statsbidragspåse. Ett
renodlat statligt system innebär att det utjämningssy-
stem som vi nu har försvinner, och man kommer att
röra sig bara inom denna statsbidragspåse. Därför kan
jag ge dessa konsekvensanalyser av de principer som
finns. Jag tycker att Per Landgren m.fl. kan gå hem
och fundera på de analyser som vi har gjort.
När det gäller de beräkningar som Per Landgren
vill göra till ett motsatsförhållande mellan Lands-
tingsförbundet och Kommunförbundet och regering-
en, kan jag säga att jag också har tagit del av t.ex.
Kommunförbundets beräkningar. Kommunförbundet
säger att man just nu ligger i paritet, precis som jag
sade, med den statsbidragsnivå som man hade i bör-
jan av 90-talet.
Sedan beror det på vilka år man tar med i sina be-
räkningar.
När jag har läst Kommunförbundets beräkningar
har jag en klar minnesbild av att man har gjort en
beräkning av sin ekonomiska situation. Jag vet att
kommunernas sammanlagda ekonomiska situation är
något bättre än landstingens. Och utifrån det gör man
sådana beräkningar. Men i faktiska siffror gäller det
som jag har sagt, dvs. ett netto på 12 miljarder.
Anf. 62 Per Landgren (Kd)
Herr talman! En grundläggande förutsättning, Siv
Holma, för att politik ska vara seriös är att det är ett
seriöst underlag. Och jag kan säga att ni kan slänga er
analys om vår syn på utjämningssystemet i pappers-
korgen. Vi har inte lagt fram ett fullt färdigt förslag.
Om vi direktivmässigt säger att vi ska ha ett statligt
solidariskt finansierat system som skapar likvärdiga
förutsättningar kommer det förmodligen att innebära
en utjämning av skattekraften. Men det är ju inte ett
mål att utjämna skattekraften.
För övrigt har jag talat om, och vi har också skri-
vit om det, att vi vill ändra på kommunernas skattebas
etc. Var hederlig och ta med hela paketet. Åk inte ut
och skräm folk nu i Norrbotten med att vi ska spalta
upp Sverige i rika och fattiga osv.
När det gäller det andra så är svaret mycket otill-
fredsställande. Nettoökningen är ungefär som Lars
Bäckström sade i förra veckan. Den skulle då vara 12
miljarder de senaste fyra åren. Siv Holma kan läsa
vad Kommunförbundet och hennes egna partikamra-
ter, naturligtvis tillsammans med andra partikamrater,
säger i Landstingsförbundet och Kommunförbundet.
Är det en kompromissprodukt som Sonia Karlsson
sade, eller vad säger ni? Uppenbarligen är ni inte
överens. Är det inte pinsamt att Siv Holma står här
och talar om nettoökning på ett sätt som kommun-
och landstingssektorn inte känner igen? Det är väl
ändå rimligt att man ska tala om samma faktaunder-
lag? På vilken bas vill Siv Holma egentligen bedriva
sin politik?
Anf. 64 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Centerpartiet kommer inte att få någ-
ra svårigheter att hålla fast vid dessa grundprinciper.
Det råder nämligen en mycket stor enighet om dem i
det borgerliga lägret att det är fullständigt makalöst
att höra Siv Holmas argumentering. Hon går till an-
grepp mot fullständigt obefintliga väderkvarnar.
Men när detta är sagt kan det ändå få sägas att da-
gens inomkommunala utjämningssystem i grunden är
felkonstruerat. Det inser fler och fler människor i vårt
land. Men det finns partier här i riksdagen som håller
fast vid det, förmodligen därför att de har varit med
och konstruerat det.
Men låt oss nu, Siv Holma, vara väldigt konkreta
igen. Jag brukar av naturliga skäl ta upp Arjeplog i
Siv Holmas eget hemlän, eftersom det är ett intressant
exempel på hur felaktigt systemet slår. Det har visat
sig att Arjeplogs kommun fick en relativ skatte-
kraftstillväxt förra året på grund av att sysselsättning-
en har ökat, och skattekraften har kommit som ett
brev på posten i och med att man bl.a. har fått dessa
testbanor för bilföretag. I Arjeplog finns det en väns-
terpartist som kommunstyrelseordförande. Han utta-
lade sig i Aktuellt, tror jag att det var, i TV för ett par
veckor sedan. Han bekräftade helt och hållet den
kritik mot systemet som vi har framfört från moderat
håll. Han sade att när man får dessa effekter att Arje-
plog inte får behålla frukterna av sin tillväxt så är
systemet felkonstruerat. Och han sade dessutom, Siv
Holma, att han tyckte att det var fel att ha ett utjäm-
ningssystem som sätter kommuner mot kommuner
och som sätter regioner mot regioner. Bättre kan ju
egentligen inte kritiken mot ett inomkommunalt ut-
jämningssystem framföras. Vad är det för fel på
vänsterpartisten Lestanders argumentering, Siv Hol-
ma?
Anf. 65 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag har faktiskt tittat lite grann på
Arjeplogs bidrag utifrån inkomst- och kostnadsut-
jämningssystem. Arjeplog får fortfarande mycket
bidrag ur inkomstutjämningssystemet och ur kost-
nadsutjämningssystemet.
Som man ropar får man svar. Om man frågar ett
kommunalråd om kommunen vill ha mindre pengar
så är det klart att han svarar nej. Om man frågar ho-
nom om kommunen vill ha mer pengar svarar han
naturligtvis ja. Det är ganska självklart.
Att Arjeplog ändå har kunnat ha denna positiva
utveckling beror på att vi har ett solidariskt utjäm-
ningssystem och också har så mycket solidaritet och
bra regionalpolitik så att Arjeplog har kunnat bidra
till denna utveckling med biltestverksamheten. Och
jag kan förhoppningsvis också vara med och bidra till
att den ska utvecklas ytterligare.
Med moderat helhetspolitik när det gäller kom-
munerna kommer Arjeplog, trots det som har sagts,
med nuvarande konsekvenser att vara en av de större
förlorarna.
Anf. 66 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Nej, så är det inte. Siv Holma försö-
ker, i likhet med vissa andra, måla upp en nidbild av
moderat politik. Det kan man möjligen göra när man
kampanjar ute i landet, men man kan inte göra det här
i riksdagen utan att bli motsagd.
Siv Holma kan inte redovisa en enda siffra som
visar att det står till på nämnda sätt gentemot t.ex.
Arjeplog. Arjeplog är ett exempel på att man straffas
när man får tillväxt. Tillväxtens frukt tas omedelbart
om hand. Men man får behålla kostnaderna för till-
växten. I år gäller det Arjeplog. För ett par år sedan
gällde det Älmhult. Vidare har det gällt Malå. Men
det gäller naturligtvis också kommunerna i Stock-
holmsområdet, som ju har ökat sin relativa skatte-
kraftstillväxt. Kostnaderna för detta har de, men när
det gäller den relativa skattekraftstillväxten sker det
en konfiskering.
Man kan självklart alltid med siffror säga att
pengarna tas från någon annanstans i landet, men så
är det inte. I stället är det mer en fråga om huruvida
man ska få behålla tillväxtens frukter. Det anser jag
att man ska få göra i Sundbyberg, Sollentuna eller
Arjeplog. Men Siv Holma vill ställa kommuner mot
varandra. Det är en direkt felkonstruktion av ett ut-
jämninggssystem. Det måste vara staten - sedan kan
man diskutera vilken kommunal skattebas det ska
vara - som ska svara för skattekraftsutjämning och
kostnadsutjämning.
Anf. 67 Siv Holma (V)
Herr talman! Den uppfattning som jag och majo-
riteten här i riksdagen står för handlar inte om att
ställa olika regioner mot varandra. I grund och botten
handlar det i stället om en tydlig ideologi - om att vi
behöver varandra. Vi behöver varandra på det sättet
att den kommun som har låg skattekraft ska kunna
vara med i ett system där kommuner med hög skatte-
kraft är med och bidrar.
Det resonemang som Lennart Hedquist för om
tillväxten innebär faktiskt att de kommuner som har
hög tillväxt alltid ska få behålla den delen, medan de
kommuner som har låg tillväxt eventuellt kan få lite
allmosor. Vi vill inte ha ett sådant samhälle. Vi vill
inte skapa motsättningar mellan storstadsområden
och övriga landet, för det är mycket olyckligt. Den
politik som Moderaterna driver och konsekvenserna
av denna skapar väldigt stora motsättningar.
Anf. 68 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Egentligen hade jag tänkt tala lite
med Siv Holma om själva utjämningssystemets kon-
struktion, men jag tror att det är meningslöst. Efter att
ha hört Siv Holma tala om de 5 000 ungdomar som
flyttar till Stockholm - ungdomar som andra betalat
för och som Stockholm nu får använda - inser jag att
Siv Holma inte har rört sig så värst långt från Fidel
Castros Kuba.
Vad Siv Holma här gör är att hon målar upp pro-
blemet att människor får röra sig fritt. Hon målar upp
bilden av att människor är redskap i kommunernas
händer - redskap som kommunerna får använda. Jag
inser att jag, i stället för att här ännu en gång försöka
förklara för Siv Holma olika tekniska frågor som Siv
Holma tidigare uppenbarligen totalt misslyckats med
att förstå, får rekommendera till läsning på s. 188 i
det betänkande som tas upp under morgondagen där
det tydligt och klart på några få rader står att den
diskussionen blir helt meningslös. I stället bör vi nog
börja i en diskussion om de här systemen är till för
människorna eller om människorna är till för syste-
men.
Herr talman! Enkelt och rakt kan jag säga att för
en liberal är systemen till för människorna. Därför
vill vi förändra systemen. Det är människan, Siv
Holma, som är alltings mått!
Anf. 69 Siv Holma (V)
Herr talman! Vänsterpartiets politik utgår också
från människorna. Vi tycker att det är helt rätt att
människor flyttar precis vart de vill. Jag har inte talat
om att de inte gör det.
Jag försökte förklara, men kanske på ett lite
klumpigt sätt eftersom jag är känslomässigt ganska
engagerad i frågan. Jag har här skriftlig information
om att samhällets totala insatser för varje barn och
ungdom upp till 18 års ålder är ungefär 3 miljarder -
jag tänker då på alla kommunala insatser som görs.
Vidare står det så här: Inte mindre än 5 800 ungdomar
i åldern 18-24 år flyttade netto in till Stockholm
under 1999. Den inflyttningen innebar alltså en form
av subvention på bortåt 17 miljarder kronor från gles-
bygdslänen. Det är en summa som kan jämföras med
de avdrag som inkomstutjämningen beräknas till för
t.ex. Stockholms läns landsting, dvs. dryga 4 miljar-
der år 2002.
Vad jag vill komma fram till är detta med solida-
ritet. När det gäller solidariteten måste man se till
hela landet och inte bara koncentrera sig på vad
hemskt som händer i Stockholm. Vi behöver varandra
- vi behöver Stockholm, och Stockholm behöver oss.
Jag skulle önska att Karin Pilsäter m.fl. slog vakt om
det i stället för att i den här valrörelsetemperaturen så
att säga bidra till ökade motsättningar.
Jag försöker bidra till att främja att vi behövs i
hela landet när jag är i Norrbotten. Jag vet ju hur
tongångarna går när det gäller t.ex. sådana här bro-
schyrer och kampanjer från de borgerliga partierna i
Stockholm som man tar del av.
Anf. 70 Karin Pilsäter (Fp)
Herr talman! Jag är också känslomässigt engage-
rad i det här. Men vad Siv Holma gör är att hon inte
bara blåser under utan också sätter en riktig eldblåsa-
re bakom motsättningarna mellan stad och land.
Ja, visst behöver vi varandra. Det är ju därför som
vi har en utjämning och det är därför som vi tillsam-
mans betalar vad skolan kostar. Människor är ingen
kostnad och utbildning är ingen kostnad som ska ses
utifrån att man subventionerar varandra.
Siv Holma, öppna vår broschyr och läs på insidan!
Där står det: Många människor flyttar hit till den här
regionen. Vi som redan bor här förstår varför.
Lite längre fram står det: Regeringen verkar ha ut-
sett stockholmarna till sina politiska motståndare.
Det är vad det handlar om. Vi måste komma bort
från att man driver fram misstro och avundsamhet
mot varandra - att det ses som ett problem, inte som
en möjlighet, att människor fritt kan forma sin egen
framtid och att de kan göra det på olika ställen.
Som en liten, men viktig, del i det vill vi ha en re-
formering av utjämningssystemet så att det verkligen
blir grundläggande goda förutsättningar för att betala
för utbildning och äldreomsorg i alla delar av vårt
land. Det ska inte spela någon roll hur rika eller hur
fattiga grannar man har. Men det måste också vara så
att systemet gör att om folk flyttar till en region ska
de som redan bor där inte behöva se detta som ett
problem. Det ska inte spela någon roll ifall unga
människor vill flytta t.ex. från Småland, eller från en
helt annan del av vår jord, till Stockholm. Det får
alltså inte vara så att deras inflyttning minskar möj-
ligheterna för de barn som redan bor i regionen att få
en plats i skolan. Det är ju på det viset systemet i dag
fungerar.
De tröskelkostnader och andra investeringskost-
nader som invånartillväxten eller inkomsttillväxten
ger tar systemet inte hänsyn till. Det är de motsätt-
ningarna som vi vill ha bort men som Siv Holma med
sin människosyn i stället blåser under. Människan,
Siv Holma, är alltings mått. Människor är ingenting
som man använder.
Anf. 71 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag måste säga att jag har känt mig
kränkt när jag kommit till Stockholm och sett de
kampanjer som politikerna med skattebetalarnas
pengar har bedrivit och som handlar om hur mycket
pengar som skickas ut till övriga delar av landet. Det
kan vara fråga om sådana kommuner som man säger
missköter sig eller som kanske har badhus etc.
Man kan fråga sig vem som har satt i gång den här
olyckliga debatten. Jag tycker inte att det är vi eller
jag som har bidragit till den. Spottar man tillräckligt
mycket på en sten blir den naturligtvis blöt.
Vi ska ha ett samhälle där vi är solidariska och där
de som har de största behoven ska få sina behov till-
godosedda. Vi ska ett sådant finansieringssystem.
Om 18-24-åringarna kan jag säga att de oftast ger
en väldigt låg kostnad för Stockholms kommun. De
är väldigt goda skattebetalare eftersom de arbetar. Det
största problem de har är att de inte har några bostä-
der. Det är väl synd att man har en så dålig bostads-
politik, men där får vi hjälpas åt med ett investerings-
bidrag för att få en bättre bostadsmarknad i storstä-
derna.
Anf. 72 Agne Hansson (C)
Herr talman! Som vän av ett rättvist skatteutjäm-
ningssystem är jag naturligtvis väldigt glad och
smickrad över att det här diskuteras så mycket och att
Centern tydligen har en viktig roll i det här systemet.
Det stämmer bra, för vi tycker att det här är viktigt.
Vi vill vara med och bygga upp det, vi spelar en tung
roll i kommunalpolitiska sammanhang.
Jag tycker att Siv Holma kan vara ganska lugn
efter att ha hört Lennart Hedquist, Per Landgren och
Karin Pilsäter när det gäller fortsättningen av skatte-
utjämningssystemet. Vi ska ha ett skatteutjämnings-
system. För Centerpartiet är det självklart. Vi ska ha
en utjämning som inte bara är en utjämning med
statliga pengar. Vi ska lyfta ut sådana uppgifter i
systemet som kanske är statens direkta regionalpoli-
tiska uppgift. Jag tror att Siv Holma kan vara väldigt
lugn inför en borgerlig majoritet på det här området.
Men det behövs mer än utjämning för att kommu-
nerna ska ha ett bra resultat ekonomiskt i framtiden
och klara sina uppgifter. Då tycker jag att det finns
anledning att vara ganska orolig för den konstellation
som nu finns i majoritet. Siv Holma har pratat väldigt
varmt för kommunerna och hur viktigt det är med
kommunala statsbidrag. Under de senaste åren har
kommunernas skatteintäkter ökat väldigt kraftigt på
grund av den högkonjunktur som vi har haft. Siv
Holma har själv sagt att vi har ökat statsbidragen till
kommunerna kraftigt, och det har vi också gjort. Men
trots det har kommunernas ekonomiska resultat under
det senaste året vikit av mycket kraftigt i en försäm-
ring. Om Siv Holma vill kommunernas allra bästa
måste jag säga att den här majoritetskonstellationen
har lett alldeles åt fel håll. Det tror jag kan ge större
oro för kommunernas framtid.
Anf. 73 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag är fortfarande lite orolig, även
om Agne Hansson försöker lugna mig. Jag betvivlar
inte alls hans ambition. Det handlar om storleksord-
ningen i en konstellation, det vet vi. Men det står: Vår
syn på ett starkt och renodlat skatteutjämningssystem
innebär också att det börs övervägas att lyfta ut de
faktorer i kostnadsutjämningen som snarast borde
vara ett statligt ansvar.
Om det handlar om befolkningsminskning och så-
dant kan jag inte vara så negativ. Vi har fått ett sär-
skilt bidrag.
Vi började i ett väldigt dåligt läge för kommuner-
nas ekonomi på grund av att Sverige hade befunnit
sig i den ekonomiska kris under 90-talet som innebar
att kommunerna fick betala väldigt mycket och stå för
att det skulle bli bättre. Vad vi har gjort under den här
mandatperioden är att komma, precis som jag sade i
mitt anförande, i paritet med den nivå som statsbidra-
gen var på i början av 90-talet före den ekonomiska
krisen. Sedan kan man tycka att det inte har gått till-
räckligt snabbt och att det inte är tillräckligt till vo-
lym. Jag pekade på i mitt anförande att vi vill fort-
sätta med de här 3 miljarderna även 2003 och 2004
och att vi också vill se till lönerna. Mycket av till-
skottet har gått till att klara löneökningarna, men ändå
är det en eftersläpning. Vi ser att behov finns där
också.
Om det visar sig att maxtaxan innebär större kost-
nader menar vi att staten ska bidra, för vi hyllar fi-
nansieringsprincipen.
Anf. 74 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Sonia Karlsson blev mig svaret
skyldig när det gäller att nämna någon socialdemo-
kratisk mönsterkommun, en kommun där Socialde-
mokraterna haft makten länge nog för att förverkliga
sin lokala politik och där man samtidigt kan säga sig
vara stolt och nöjd.
Hittills har Socialdemokraterna mest ägnat sig åt
att klanka på borgerligt styrda kommuner, Stockholm,
Nacka och Täby. Vilken är den socialdemokratiska
mönsterkommunen? Sonja Karlsson antydde Motala.
Jag trodde att jag möjligen hörde fel. För egen del har
jag växt upp med nästan varje dag begreppet Stock-
holm-Motala. Vill nu Sonia Karlsson att vi alla ska
göra den jämförelsen under valrörelsen? Jag tackar i
så fall för det kampanjbidraget.
Anf. 75 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Anledningen till att jag nämnde
Motala var att Gunnar Hökmark m.fl. i motion Fi45
har räknat upp ett antal socialdemokratiska kommu-
ner, bl.a. Motala, och påstått att de har hög skatt, hög
arbetslöshet, allting är bara elände. Det var därför jag
nämnde Motala. Sedan tog jag som ett exempel Falun
eftersom man även hade nämnt Borlänge i den grup-
pen. Falun är en moderatstyrd kommun där man har
både högre arbetslöshet och högre skatt än vad Mo-
tala har. Dessutom har Motala i dag lägre arbetslöshet
än både länet och riket.
Herr talman! Vad jag också sade var att det här
var ett ovederhäftigt sätt av Moderaterna att jämföra
kommuner. Jag ger mig inte in i ett sådant sätt att
jämföra. Jag ser fram emot att vi får en kommunal
databas där vi med tillförlitlighet kan göra mer ade-
kvata jämförelser om vi så vill.
Anf. 76 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Det är viktigt att jämföra kommuner,
för det kan ge upplysningar till väljarna. Socialdemo-
kraterna försöker jämföra kommuner och lyfta fram
t.ex. Stockholm, Nacka och Täby, som jag tror är
ganska dåliga exempel. Jag tror att väljarna upplever
att de är framgångsrika. De är framgångsrika också i
de oberoende jämförelser som gjorts av en mängd
ekonomiska tidningar.
Nu kan vi kanske lämna Motala därhän, för jag
tror inte heller att Motala platsar riktigt bra som
mönsterkommun. Det sitter nog för starkt i med-
vetande vad som hände för några år sedan i den
kommunen. Men skulle Sonia Karlsson kunna nämna
någon eller ett par andra socialdemokratiska mönster-
kommuner så att vi vet vilka socialdemokratiska
kommuner vi ska jämföra med under valrörelsen?
Anf. 77 Sonia Karlsson (S)
Herr talman! Jag skulle till Lennart Hedquist vilja
säga att det som hände i Motala 1995 kanske vi ändå
kan få lägga bakom oss, eftersom det gällde enskilda
personer som dessutom har fått ta sitt straff och vi nu
har en helt ny kommunledning. I förra veckan kunde
vi se att vi hade stöd av 54 %. Förhoppningsvis kan
valet visa att vi har fått tillbaka invånarnas förtroen-
de, som jag tror att vi har fått.
Jag tycker att de socialdemokratiskt styrda kom-
munerna för en mycket bra, rättvis och solidarisk
politik. Jag lämnar gärna allihopa till Lennart Hed-
quist att jämföra med.
Anf. 78 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Jag tror också att vi ska lämna Motala
bakom oss. Utvecklingen har säkert haft sin gång där.
Jag tror att man kan lära av gjorda erfarenheter.
Socialdemokraterna vill gärna diskutera enskilda
borgerliga kommuner. Det gör vi gärna. Vi tar gärna
en diskussion om Stockholm, Nacka, Täby eller nå-
gon annan kommun. Men varför kan inte Sonia
Karlsson namnge en enda socialdemokratisk möns-
terkommun? Det tycker jag är ett fattigdomsbevis.
Den frågan bör förfölja de socialdemokratiska kam-
panjarbetarna under den kommande valrörelsen, så att
vi får någonting att jämföra med.
Anf. 79 Sonia Karlsson (S)
Fru talman! Varför nöja sig med bara en mönster-
kommun, Lennart Hedquist? Jag erbjuder ju alla
socialdemokratiska kommuner att jämföra med.
Anf. 80 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Då handlar det om alla socialdemo-
kratiska kommuner, alla kommuner där socialdemo-
kraterna har haft egen majoritet. Vi har ju gjort en
studie av dem. Då har vi bl.a. sett hur förhållandena
är i Motala. Men jag förstår att man inte vill att vi ska
jämföra med Motala och andra kommuner, Piteå eller
vilka man nu vill dra fram, som man inte tycker är
särskilt bra. Man är inte nöjd med och stolt över dem.
Men jag vill att ni ska nämna någon socialdemokra-
tisk mönsterkommun, eller ett par, som ni tycker är
särskilt bra.
Anf. 81 Sonia Karlsson (S)
Fru talman! Lennart Hedquist tog upp Motala
kommun, och jag jämförde med en borgerlig kom-
mun, Falun. Det visade sig att Falun hade både högre
arbetslöshet och högre skatt än Motala. Detta visar att
Moderaternas jämförelser i motionen är fel. Det är ett
felaktigt och dåligt underbyggt underlag.
Anf. 82 Lennart Hedquist (M)
Fru talman! Falu kommun har under en lång tid
inte haft en entydig majoritet, utan man har haft skif-
tande majoriteter och oklart styre. Jag har ju erbjudit
Socialdemokraterna att namnge någon kommun där
man har haft makten väldigt länge i obruten följd, och
det finns ju ett stort antal sådana. Där har ni rimligen
kunnat förverkliga er lokala politik. Namnge då nå-
gon av dessa kommuner som mönsterkommun!
Beslut, Genomförd
Beslut: 2002-06-12
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 1, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2002-06-12Protokoll 2001/02:123
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:102 till handlingarna.Förändringar av utjämningssystemet 2002
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 16 samt 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 4.- Reservation 1 (m)
Kommunala bolag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6.- Reservation 2 (m, fp)
Statistik om sjukvårdens produktivitet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 7.- Reservation 3 (m, fp, kd)
Kommunernas miljöarbete
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 11.- Reservation 4 (fp)
Tidigare behandlade motionsyrkanden vad avser skolan
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.- Reservation 5 (fp)
Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena 1-3 och 5-12, 2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd), 2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) samt 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1, 2, 4, 5 samt 8-10.- Reservation 6 (m)
- Reservation 7 (fp)
- Reservation 8 (kd)
- Reservation 9 (c)