Fristående skolor m.m.

Fru talman! I dag ska vi med hjälp av skarpa lagändringar lägga grunden för en ny valfrihetsrevolution i Sverige. Den 1 juli införs etableringsfrihet för fristående förskolor som möter kvalitetskraven. Vi inför också rätten för fristående skolor att erbjuda elever det individuella programmet. Lagen ska ge barn och föräldrar tillgång till en ökad mångfald av förskolor och större möjligheter att finna en verksamhet som passar det egna barnet socialt och pedagogiskt. Den kommer också att ge bättre möjligheter för förskolans lärare att förverkliga sina pedagogiska idéer och finna alternativa arbetsgivare. Valfrihet finns på många håll i vårt land men motarbetas som mest där den skulle behövas som bäst. I dag får en kommun ge tillstånd för och kan lämna bidrag till fristående förskolor. En kommun kan däremot, på rent godtyckliga grunder, hindra förskolor från att etableras alldeles oavsett hur god kvalitet de håller. Det är inte kvalitetsbrister som håller tillbaka friförskolor utan socialdemokratins ideologiska låsningar. Efter den 1 juli skall en kommun ge tillstånd till fristående förskolor som möter kvalitetskraven. Vi skapar regler för fristående förskolor som överensstämmer med dem för fristående skolor, så långt nuvarande skollag gör det möjligt. Vi hade gärna sett en i sin helhet moderniserad skollag, men regeringen har trots sju års utredande inte lyckats få fram en sådan. Det är denna mandatperiods största sakpolitiska misslyckande. Förslaget innebär att de förskolor som möter kvalitetskraven ska ges tillstånd att bedriva verksamhet av kommunen. Kraven avser bland annat personalens utbildning och lämplighet samt att lokalerna är ändamålsenliga. Läroplanen ska ligga till grund för kvalitetsbedömningen - förutom kravet att friskolan ska vara öppen för alla barn, vilket inte krävs i dag. Vad säger läroplanen, som är grunden för kvalitetsbedömningen? Jo, att förskolan vilar på demokratins grund. Därför ska dess verksamhet utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Verksamheten ska präglas av omsorg om individen och syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sin egen uppfattning och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Detta är alltså grunden för bedömningen - kanske, fru talman, i rak motsats till vad som har påståtts i debatten externt de senaste dagarna. Förskolan ska även vara öppen för barn med särskilda behov, och kommunen ska ersätta förskolan för det. Det är kommunen som utövar tillsyn och som ytterst kan återkalla tillstånd vid allvarliga brister. Det beslutet kan sedan prövas rättsligt. De ekonomiska villkoren ska vara likvärdiga med den kommunala förskolans. Det finns ett undantag för både fristående förskolor och barn med särskilda behov, såtillvida att skyldighet föreligger inte att ge bidrag för kommun eller för skola att ta emot barn om det skulle ge påtagliga negativa konsekvenser för kommun eller verksamhet. Vi förutsätter att detta används restriktivt. Förslaget är helt parallellt till det som gäller i samband med Skolverkets behandling av frågan om friskolor. Fru talman! Moderaterna, alliansen och Miljöpartiet lägger i dag fram ytterligare förslag som gäller friskolornas villkor och som bör vinna kammarens majoritet. Ett förslag omfattar dryga 15 sidor förutom lagtext, där grunderna för beräkning av ersättning till friskolor läggs fast tillsammans med ett införande av förvaltningsbesvär vid tvister om friskoleersättningar. Härutöver ska en ny majoritet formas bland annat gällande hur kommuner använder plan- och bygglagen för att bakvägen hindra friskoleetableringar. Genom vårt gemensamma fempartiagerande vill vi rida spärr mot friskolemotstånd och försämringar av friskolornas förutsättningar. Många friskolor är hårt trängda av friskolefientliga kommuner och bristande regelverk. Jag vill därför redan här, fru talman, yrka bifall till reservationerna 1, 6 och 18. Det är alldeles tydligt numera att skolpolitiken drivs och utvecklas i riksdagen och i utbildningsutskottet. Det är en helt unik process som har lett fram till dagens beslut. Det händer i princip aldrig att oppositionen stiftar lag på egen hand eller för den delen tar fram egna lagförslag som förmår att passera Lagrådets granskning. Men i det här fallet har det i flera år funnits en potentiell majoritet i riksdagen för rättssäkrare friskolevillkor. Bara någon timme efter det att skollagsförhandlingarna havererade strax innan årsskiftet kontaktade företrädare för alliansen och Miljöpartiet varandra. Vi hade träffats redan i juni för att finna frågor där partierna naturligen möttes. Moderaterna och Miljöpartiet erbjöd sig att ta på sig arbetet med att arbeta fram lag- och motivtexter. Till vår hjälp hade vi fem partier tidigare utredningar och externa jurister. Lagförslag togs fram och stämdes av med fem partier. Tillsammans avgjorde vi vilka skarpa lagändringar som omedelbart skulle göras. Förslagen har passerat Lagrådets granskning. De hade mindre synpunkter som vi har tillgodosett. Vi har bakvägen däremot, fru talman, hört att Utbildningsdepartementets rättssekretariat har haft synpunkter. Dessa synpunkter har inte framförts direkt till oss, vilket är anmärkningsvärt, men har ändå med utskottets hjälp tillgodosetts. Riksdagen saknar kapacitet att ge juridiskt stöd när partier söker forma lagtext utan stöd från riksdagen. Det försvagar allvarligt riksdagens ställning. Än svårare blir det med regeringens aktiva motstånd som stänger staten för oppositionen. Vi tog oss därför an uppgiften med betydande ödmjukhet. Men det är en nödvändig markering av riksdagens ställning att riksdagen har förmåga och kapacitet att formulera och stifta lag, inte bara göra kraftlösa tillkännagivanden och avvakta att regeringen eventuellt ska verkställa dem. De erfarenheter som har gjorts under denna process måste vara utgångspunkt för ett stärkande av riksdagens funktionssätt. Som alltid ser vi hur valfrihet, alternativ och mångfald möter våldsamma protester från Socialdemokraternas sida. Politiker anses bäst veta och ska styra var barn ska trivas och gå i skolan. Denna gång förstärks upprördheten av att regeringen så uppenbart förlorat kraften och initiativet i skolfrågan. Då mobiliseras maktrörelsen. Man har på alla sätt försökt att hindra etableringsfriheten. Först hävdade Socialdemokraterna att förslagen var kostnadsdrivande för att tvinga in frågan i förhandlingarna om vårbudgeten och därigenom få Miljöpartiet att rätta in sig i ledet. Sedan påstod man att förslaget skulle hindra familjedaghem för att få Kristdemokraterna att vackla. Därefter hävdade Socialdemokraterna - för övrigt i de mest konstiga ordalag, som vi nog får anledning att komma tillbaka till - att förslaget skulle öppna för oseriösa konfessionella förskolor för att få Folkpartiet att backa. Det är värt att notera att förslaget inte vare sig öppnar eller stänger för konfessionella förskolor jämfört med i dag. Det finns ett 60-tal bara i Sveriges fyra största kommuner. Det finns till exempel muslimska förskolor i Malmö. Livets Ord har en förskola i Uppsala. Det Socialdemokraterna vill varna för och hävdar ska komma med detta förslag finns i dag. Det kan man tycka är bra eller mindre bra. Partierna tycker olika. Men vi stärker kvalitetskraven. Socialdemokraterna säger nej till att stärka kvalitetskraven. Socialdemokraternas argumentation är rakt igenom undermålig. De säger till exempel i dag att processen att stifta lag utan proposition är felaktig men accepterar på annan plats i betänkandet just detta när de tvingas godta oppositionens lagförslag som gör att friskolor ska få erbjuda elever det individuella programmet. Deras motivering är att regeringen i den skollag som man eventuellt kanske hade tänkt sig att man skulle lägga fram bara man hittat någon annan som gillade den, vilket man inte gjorde, skulle haft med ett förslag om IV på friskolor. Men man fick ju ingen majoritet. Oppositionen har därför själv fått forma ett lagförslag som tillåter IV på friskolor och föra fram det till riksdagen. Till detta har Socialdemokraterna tvingats ansluta sig. Tydligare kan det inte illustreras hur kraftlös regeringen är i skolfrågan. Vi lämnade från de fem partiernas sida in lagtextförslagen vid betänkandets första beredning för att tillgodose utskottets tidsplan. Vi begärde själva att få Lagrådets synpunkter för att säkra juridisk kvalitet. Vi genomförde en utfrågning i utskottet med bland annat Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund och Nacka kommun som redan tillämpar fri etablering för förskolor. Sveriges Kommuner och Landsting påstod utan underlag och utan att ens ha förhållit sig till vårt lagförslag att fri etablering skulle kunna medföra merkostnader för kommunerna. Det motsades av Nacka kommun som har fri etablering lokalt och som deltog i utfrågningen. SKL hade ingen kostnadsberäkning, inget underlag, lämnade ingenting skriftligt efter sig. Mot detta står att Skollagskommittén bedömde att det inte skulle uppkomma kostnadsökningar av fri etableringsrätt för förskolor. Men påståendet från det opålästa SKL gjorde att Socialdemokraterna fick en förevändning att skicka förslaget till finansutskottet för yttrande. Man hävdade att finansieringsprincipen skulle kränkas. Agerandet försenade ärendets hantering i utskottet en månad, och nu ser vi socialdemokrater kritisera att lagen ska beslutas så sent. Man bär själv det ansvaret. Finansutskottets tjänstemän avfärdade i sitt föredragnings-pm till utbildningsutskottet rakt av den grund Socialdemokraterna anförde. Låt mig ta några meningar för kammarens kännedom: Den kommunala uppgiften att fatta beslut enligt gällande regelverk förblir en kommunal uppgift även vid de föreslagna regelförändringarna, varför någon grund för tillämpning av finansieringsprincipen i detta fall inte föreligger. Som framgår av redovisningen ovan har det under beredningen inte framkommit något som tyder på att det aktuella förslaget skulle få några betydande återverkningar på de offentliga utgifterna. Tjänstemännen skrev vidare: Erfarenheten hos de kommuner som hittills infört en fri etableringsrätt i enlighet med bestämmelserna i den gällande skollagen visar dessutom att övergången inte behöver medföra ytterligare kostnader för enskilda kommuner. Likväl har man i det aktuella förslaget tagit hänsyn till eventuella risker för negativa följder vid övergången. Man skrev också slutligen: Då tillhandahållandet av förskoleverksamhet och skolbarnomsorg redan i dag är en kommunal skyldighet finns det även i detta fall inte skäl att tillämpa finansieringsprincipen. Det hindrade dock inte Socialdemokraterna och Vänstern från att driva fram en andra utfrågning, denna gång i finansutskottet. Och vem bjuder man då in? Naturligtvis Kommunförbundets politiska ledning, representerad av ett parti. Det är ett något parodiskt agerande, fru talman. En socialdemokrat bjuds in av en annan socialdemokrat för att utfrågas av en socialdemokrat och lämna ett socialdemokratiskt besked. Vad tycker kammaren? Till finansutskottet kommer Ilmar Reepalu tillsammans med den socialdemokratiske statssekreteraren på Finansdepartementet. Statssekreterarens siffror grundar sig inte på en beräkning av eventuella kostnader utan på rena antaganden, vilket framgår av dokumentet. Dessa antaganden är gjorda på lösa grunder, för att uttrycka sig milt. Barnfamiljer flyttar in i och ut ur kommuner med kort varsel. De tar föräldraledigt utan att fråga kommunen om lov. De reser och förändrar sin arbetstid utan att fråga kommunen om lov. Därmed förändras efterfrågan på förskola. Barnkullar växer, barnkullar minskar. Förskoleavdelningar är ofta små, vilket kräver och ger flexibilitet. Bara om den fria förskolan håller sådan kvalitet att den först får tillstånd och sedan förmår locka föräldrar att placera sina barn där kan den etableras, oavsett om barnkullar växer eller om barnkullar minskar. Socialdemokraterna hävdar vidare, fru talman, att fri etablering av förskolor skulle strida mot den kommunala självstyrelsen, trots att de regler vi inför är parallella till dem som gäller för friskolor. Inte ens regeringen hävdar att dessa regler strider mot den kommunala självstyrelsen. Summa summarum, fru talman: Om kvittningen fungerar och allt går väl kommer riksdagen nu att lägga grunden för en ny valfrihetsrevolution i Sverige. Vinnare är landets barnfamiljer som får ökad valfrihet och ökad pedagogisk mångfald. Vinnare är alla de som vill vara med och bidra till att bredda och fördjupa svensk förskola. De enda förlorarna på detta är socialdemokratiska valfrihetsmotståndare.

Fru talman! För 10-15 år sedan var det inte möjligt för de allra flesta att välja skola. Enda sättet att byta skola var att flytta till en annan bostad. I dag, om man räknar in valen till de kommunala skolorna också, väljer kanske mellan 30 och 60 % av föräldrarna skola för sina barn, lite beroende på var de bor. Men då, för 10-15 år sedan, var det inte ens möjligt att välja mellan kommunala skolor. De nya dagis och förskolor som växte fram på 80-talet sågs av Socialdemokraterna som ett hot. En lag som kallades lex Pysslingen kom till för att stoppa föräldrakooperativ och privata dagis. Om vi skulle göra tankeexperimentet, förflytta oss tillbaka 15 år i tiden och tänka oss att vi skulle återinföra att föräldrarna inte ens skulle ha möjlighet att välja mellan kommunala skolor, tror jag att de flesta människor skulle vara helt främmande för ett sådant system. Ett visst mått av valfrihet är helt enkelt självklart för dagens föräldrar. Men vi ska veta att den valfriheten hela tiden har motarbetats av socialdemokrater och vänsterpartister. Det är viktigt att komma ihåg vilka som har välkomnat utvecklingen och vilka som har strävat emot. De senaste åren har vi här i riksdagen med knapp majoritet röstat ned olika förslag från Socialdemokraterna om att minska friskolors möjlighet att starta. De har inte välkomnat utvecklingen mot mer mångfald och valfrihet. Att kunna påverka val av skola är inte bara en frihetsfråga. Det är också en fråga om kvalitet. Det är ett värde i sig naturligtvis att föräldrar och barn kan vara med och bestämma över skolvalet, men mångfalden gör också att det blir bättre kvalitet. Mångfald innebär att kvaliteten höjs och att pedagogiska idéer föds. De undersökningar som har gjorts av kommuner med många friskolor styrker det påståendet. I det här betänkandet, fru talman, har de borgerliga partierna och Miljöpartiet ett antal gemensamma reservationer. Det handlar om fristående förskolor och fristående skolor. Vi slår grundläggande fast att det ska vara lika villkor för fristående och kommunala skolor. Varken friskolor eller kommunala skolor ska gynnas eller missgynnas. I dag är till exempel det kommunala bidraget till friskolor en stor osäkerhetsfaktor. Kommunens beräkningar är väldigt svårgenomträngliga. Det är ofta omöjligt att jämföra kostnaderna i en kommun med en annan. Här ser vi återigen hur dagens regler gör att en kommuns rent politiska inställning till friskolor kan påverka om det blir rättvisa bidrag eller inte. Det kommunala bidraget till friskolor är alltså en stor osäkerhetsfaktor. Det är väldigt svårt att tränga igenom hur bidraget räknas ut. Bidraget ska motsvara kommunens kostnader för sina skolor, med undantag för vissa extrakostnader, men man har olika beräkningsprinciper. Man räknar ut kommunens bidrag per elev, lokalkostnader, så kallade skolpliktskostnader och så vidare på väldigt olika sätt. Och kommunerna har ingen möjlighet att överklaga bidragsnivån. Det behövs begripliga och rättvisa principer. Därför är det ett stort steg framåt att de borgerliga och Miljöpartiet nu vill ge friskolorna rätt att överklaga beslut om ersättning. Vi föreslår att regeringen ska få i uppdrag att införa en rätt att överklaga nivån på de kommunala bidragen i förvaltningsdomstol. Det skulle öka kraven på kommunerna att använda tydliga redovisningar av hur de räknar fram bidragen. Fru talman! Det jag nämnde nu gällde friskolorna, som redan finns. När det gäller fristående förskolor införde som sagt Socialdemokraterna en lag mot sådana som kallades lex Pysslingen. Den avskaffades av den borgerliga regeringen med Bengt Westerberg som ansvarig minister, och etableringsfrihet för förskolor infördes. Sedan avskaffade Socialdemokraterna i sin tur den lagen och införde dagens system där kommunerna har rätt att säga ja eller nej till fristående förskolor godtyckligt. Sedan dess har dessa förskolor haft en mycket osäkrare ställning. Det ser väldigt olika ut i kommunerna. I vissa kommuner blomstrar alternativen i förskolan; i andra är det närmast kommunalt monopol. En stor nyhet som Allians för Sverige och Miljöpartiet föreslår i dag är just att införa samma etableringsfrihet för fristående förskolor som friskolor redan har i dag. Det innebär i korthet att kommunen ska godkänna fristående förskolor om skollagens krav är uppfyllda. Kraven skärps när det gäller kopplingen till läroplanen för förskolan i fråga om kvalitet och säkerhet. Det finns skrivningar om att det ska vara personal med relevant utbildning, att man ska utgå ifrån varje barns behov, att förskolan ska vara öppen för alla barn och så vidare. Kommunen får också möjlighet att med hänvisning till kvalitetskraven dra in tillståndet och stänga en fristående förskola med samma motivering som Skolverket kan stänga friskolor med. Vårt förslag bygger på Skollagskommitténs förslag, och Skollagskommittén ansåg inte att etableringsfrihet skulle medföra några ekonomiska konsekvenser. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets påståenden om att det här skulle bli dyrare för kommunen är alltså spekulationer och lösryckta påståenden. Som sagt styrker inte erfarenheterna från kommuner med många fristående förskolor detta. Fru talman! I den här debatten om förskolor har också särskilt Socialdemokraterna före riksdagens debatt i dag tagit upp frågan om förskolor med konfessionell inriktning. Som sagt innebär dagens förslag att samma regler ska gälla för fristående förskolor som för fristående grundskolor. Egentligen hör alltså inte den frågan hemma här, men eftersom den har tagits upp vill jag ändå än en gång deklarera Folkpartiets rent principiella inställning inför framtiden i denna fråga. Vi i Folkpartiet anser att alla barn har rätt till en allsidig undervisning. Vi säger bestämt att religionsundervisning ska ge grundläggande kunskap om alla religioner och livsåskådningar. Alla trosuppfattningar ska behandlas med saklighet och respekt, och all undervisning ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Skolverket genomförde under 2004 en särskild inspektion av fristående skolor med konfessionell inriktning där det i den samlade bedömningen visade sig att verksamheten inte stred mot de allmänna målen och värdegrunden. Samtidigt har några friskolor med konfessionell inriktning stängts i efterhand, och andra har fått nej till godkännande. Vi i Folkpartiet anser när det gäller friskolor i största allmänhet att reglerna för skolor och förskolor med konfessionell inriktning behöver skärpas och förtydligas. Reglerna måste vara glasklara så att inte skolor kan startas för att i verkligheten gå runt läroplanens uttalade mål. De få extrema fundamentalistiska religiösa organisationer som trots allt finns ska inte kunna gömma sig bakom en formellt korrekt ansökan. Partierna i Allians för Sverige har, som det står i vårt gemensamma utbildningsdokument, delvis olika uppfattning om hur tillståndsgivningen ska gå till. Från Folkpartiets sida kommer vi att fortsätta att argumentera för att regelverket ska ses över och förtydligas. Vi tycker att regelverket ska garantera att en ansökan om att få starta en friskola eller förskola med konfessionell inriktning ska bifallas bara om huvudmannen kan visa på tydliga insatser för att garantera allsidighet och objektivitet i undervisningen. I Allians för Sverige är vi som sagt också överens om att godkännande och tillsyn även när det gäller fristående förskolor så småningom ska föras över till Statens skolverk om vi får bilda regering. Det kommer också att garantera en mer objektiv granskning än vad kommunerna kan göra i dag. Men detta är som sagt en annan debatt, fru talman. Socialdemokraterna försöker utmåla förslaget om etableringsfrihet som en öppning för mindre seriösa förskolor. Det är precis tvärtom. Förslaget från Allians för Sverige och Miljöpartiet är två stora steg i rätt riktning. Dels är det en valfrihetsreform, dels blir det tydligare kvalitetskrav än i dag på en fristående förskola som vill starta. Jag accepterar inte Socialdemokraternas ständiga försök att med några få dåliga skolor som ursäkt försämra villkoren för alla fristående skolor. Avslutningsvis, fru talman: Om det blir majoritet i riksdagen för de förslag som Allians för Sverige och Miljöpartiet i dag lägger fram innebär det att fristående förskolor äntligen får samma rättsliga ställning som fristående skolor. Det innebär också att de sista resterna av Socialdemokraternas gamla lagförbud lex Pysslingen mot fristående förskolor försvinner. Föräldrarna kommer att få mer att säga till om när det gäller att välja förskola. Jag väljer att yrka bifall till de reservationer där vi har möjlighet att få majoritet i kammaren: reservation 1 under punkt 1, reservation 6 under punkt 9, reservation 7 under punkt 10 och reservation 18 under punkt 17.

Fru talman! Friskolornas vara eller inte vara debatteras ständigt. Efter den stora förändring av politiken som genomfördes under den senaste borgerliga regeringstiden står det dock klart att friskolorna har kommit för att stanna. Både de elever som går i en fristående skola och deras föräldrar är oftast nöjda med sitt val, och en stor majoritet av svenska folket anser att möjligheten att välja skola ska finnas. Även många som var starka motståndare mot friskoletanken från början erkänner faktiskt ofta att friskolorna lett till en positiv utveckling av skolväsendet i stort, och det är ju en spännande utveckling. Men det finns också de som fortfarande för en hårdnackad kamp mot friskolor. Och när det inte går att hacka ned på alla väljer de ut en grupp som det är särskilt lätt att skapa fördomar omkring i vårt sekulariserade samhälle, nämligen de som har en konfessionell inriktning. Med skolministern i spetsen går vänsterpolitiker och fackliga företrädare till storms mot dessa skolors rätt att existera. På ett okunnigt sätt beskrivs alla konfessionella friskolor som isolerade enklaver som utestänger eleverna från all kontakt med verkligheten utanför och slår dem i huvudet med Bibeln eller Koranen. Till och med barnkonventionen används på ett felaktigt sätt som argument i debatten. Några har också gått så långt att de vill förändra Europakonventionen så att barnen frikopplas från föräldrarnas inflytande när det gäller skolval. Man kan fråga sig på vilka andra områden dessa debattörer anser att staten och inte föräldrarna ska avgöra vad som är bäst för deras barn. När detta är sagt vill jag betona att jag inte tar en enda enskild skola i försvar, varken kommunal eller fristående, som inte lever upp till läroplanens målsättningar och värdegrund. Varenda skola ska kontrolleras med samma utgångspunkt och ska också som en yttersta åtgärd kunna stängas om de brister som eventuellt upptäcks inte åtgärdas på det sätt som är tänkt. Det har hänt i några fall, och det har säkert varit berättigat. Men fristående skolor ska lika lite som kommunala dras över en kam. Varje skola ska bedömas utifrån sina egna meriter. Ibland får jag för mig - det kanske är en hädisk tanke - att de som har högst tonläge och säger sig veta vilken hemsk indoktrinering som pågår i varenda konfessionell skola aldrig kan ha besökt någon av dem; att de aldrig har sett den blandning av elever och lärare som befolkar många av de här skolorna, lärare och elever med olika kulturell och religiös bakgrund; att de aldrig kan ha talat med elever och lärare enskilt för att höra deras åsikter; att de aldrig kan ha lyssnat på föräldrarna som valt skolan utifrån olika utgångspunkter, ofta på grund av att den är liten eller för att eleverna uppnår goda resultat och miljön är trygg. Det borde de göra innan de uttalar sig så kategoriskt. De kunde åtminstone besvära sig med att läsa Skolverkets inspektionsrapporter. Där framkommer en helt annan bild än den som de beskriver. Det är skamligt att elever, föräldrar och lärare som har valt en fristående grundskola med konfessionell inriktning år efter år ska tvingas leva med att beskrivas och bemötas utifrån den nidbild som har målats upp av dem. För övrigt handlar det om ½ % av eleverna som går i grundskolan i dag. Min och Kristdemokraternas uppfattning är att pluralism på livsåskådningens område är en självklarhet i en demokrati. Att föräldrar ska ha rätt att välja en skola med eller utan konfessionell inriktning är en del av den pluralismen. I ett internationellt perspektiv är det inte särskilt kontroversiellt att hävda den åsikten, men tyvärr ofta i Sverige. Vi tänker i alla fall fortsätta att göra det, för vi vill stå på demokratisk grund i våra beslut. Fru talman! I och med de lagförslag som finns med i dagens betänkande förbättrar vi i allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet förutsättningarna ytterligare för de fristående skolorna. Sten Tolgfors har i detalj beskrivit hur processen har gått till. Det tänker inte jag upprepa utan den finns, som sagt, redan för protokollet beskriven. Den första förändringen handlar om etableringsfrihet för godkända förskolor och fritidshem. Kommunerna har hittills kunnat stoppa en etablering utan sakliga skäl. Men nu ska de som uppfyller skollagens och läroplanens krav på god kvalitet och säkerhet också beviljas tillstånd att bedriva verksamhet och få bidrag av kommunen för det. En självklarhet år 2006 i Sverige, skulle man kunna tycka. Ulf Nilsson påpekade i sitt inlägg att det blir tydligare krav än det är i dag. I nästa andetag sade han att han vill ha ännu tydligare krav. Då kan man fundera på vad de skulle vara. Det är redan tydliga krav i dag. Med det här beslutet gör vi dem ännu tydligare. Då kan man tycka att det kanske skulle räcka. Men det är väl upp till Folkpartiet att fundera över på vilket sätt det skulle kunna bli ännu tydligare än med det vi har gjort i dag. Den andra förändringen är att friskolorna och deras huvudmän, om lagförslaget går igenom, får rätt att överklaga kommunens beslut om bidrag genom så kallade förvaltningsbesvär. I många kommuner är det ett ständigt trätoämne hur bidragen ska beräknas, trots att lagen säger att bidrag ska ges på likvärdiga villkor till kommunala och fristående skolor. Rätten att överklaga genom förvaltningsbesvär innebär att bidragets storlek kan prövas, men också att skolhuvudmännen blir en part i rättsprocessen. Det är viktigt för rättsskyddet och det är en fråga som de fristående skolorna länge har talat om att de skulle vilja ha möjlighet till. En tredje lagändring, som också Socialdemokraterna har anslutit sig till, innebär att fristående gymnasieskolor får rätt att driva ett individuellt program. Det har hittills av någon outgrundlig anledning inte varit tillåtet. Många fristående skolor är väldigt väl lämpade för att erbjuda elever med särskilda svårigheter ett individanpassat program som kan hjälpa dem att uppnå de kunskapsmål som de tidigare har misslyckats med. I och med det här lagförslaget blir det möjligt. Fru talman! Min förhoppning är att den konstlade motsättning som fortfarande finns mellan fristående och kommunala skolor i vissa kommuner, och som ständigt uppammas av vänsterpolitiker, ska kunna överbryggas. Friskolor med olika inriktning och kommunala skolor med olika profil och stor möjlighet att själva lägga upp sin verksamhet borde kunna verka sida vid sida, ha likvärdiga villkor och ses som fullvärdiga delar av skolväsendet. Varenda skola som klarar sin uppgift att ge eleverna både den kunskap och de värderingar de behöver för att få ett jobb men också för att kunna leva ett bra liv i vårt demokratiska samhälle är värd allt stöd från lagstiftarna och det omgivande samhället. Vi politiker borde lägga all kraft på att utforma stödet på ett sätt som underlättar för lärare och skolledare att uppnå det målet. Vem som är huvudman för skolan borde vara en andrahandsfråga i det sammanhanget. Jag yrkar också bifall till de fem partiernas gemensamma reservationer, nämligen nr 1, 6, 7 och 18.

Fru talman! Jag ska i den här debatten försöka uppehålla mig vid tre frågor. För det första frågan om den fria etableringsrätten för förskolor och skolbarnsomsorg, för det andra frågan om de konfessionella skolorna och för det tredje frågan om det individuella programmet vid fristående gymnasieskolor. En nu aktuell fråga är privatiseringar inom skolområdet. Det är väl känt att Miljöpartiet arbetar för att friskolor och fristående gymnasier ska ges ökat utrymme på den allmänna skolans bekostnad. Att det leder till och riskerar att ytterligare öka utanförskap och segregering inom den viktiga delen av välfärdsområdet som skolan utgör är inget som borgarna och tyvärr inte heller Miljöpartiet tycks bry sig om. Nu vill man gå vidare genom att lagfästa fri etableringsrätt för förskolor. Det innebär ytterligare privatiseringar av det allmänna och försvårar arbetet att genomföra en sammanhållen skola och förskola på lika villkor. Den föreslagna privatiseringen gör att kommunernas möjligheter att planera sin verksamhet utifrån barns och föräldrars behov med hänsyn till hushållning med kommunernas ekonomiska resurser försvåras ganska mycket. Det kan öka på kommunernas kostnader och ta i anspråk pengar som kunde användas på ett för kommuninvånarna bättre sätt. Det är också allvarligt att de föreslagna privatiseringarna gör det än mer fritt fram att starta religiösa förskolor. Det är uppenbart att religiösa förskolor i första hand är till för att tillfredsställa de vuxnas intressen och behov. Nu vill Miljöpartiet och de borgerliga partierna stärka föräldrarnas rätt även gentemot de yngsta barnen. Den lag om fri etableringsrätt för förskolan som de tänker driva igenom i riksdagen innebär att det blir fritt fram för religiösa förskolor. Vi som i likhet med FN:s konvention om barns rättigheter menar att barn har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet drar den självklara slutsatsen att barns rättigheter väger tyngre än deras föräldrars valfrihet. Därför måste högeralliansens och Miljöpartiets förslag avvisas. Bifall till utbildningsutskottets förslag! Fru talman! Skolan är till för barn och ungdomar och för att garantera att de får en saklig och allsidig utbildning. Det finns bestämmelser om skolans uppdrag och verksamhet i skollag, läroplan och andra styrdokument. I läroplanen för grund- och gymnasieskolan står därför att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Vänsterpartiet menar att det är en mycket viktig princip, särskilt i ett mångkulturellt samhälle. Att undervisningen inte ska ta ställning för en viss trosuppfattning utan i stället uppmuntra till ett eget kritiskt sökande efter kunskap och ge stöd i skapandet av en egen världsbild är för oss grundläggande i en demokrati. Man kan med fog fråga sig hur det då kan finnas skolor med religiös inriktning som finansieras med offentliga bidrag. I läroplanerna både för det obligatoriska skolväsendet och för gymnasieskolan anges alltså att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Det vi gör är att ställa oss frågan hur de fristående skolorna som drivs på konfessionell grund uppfyller detta grundläggande krav. Det är svårt att se varför offentliga medel ska användas till verksamheter som på avgörande punkter gör avsteg från gällande läroplan. Den offentligt organiserade skolans uppgift är enligt vår mening bland annat att utgöra en mötesplats för barn och unga med olika ursprung och därmed verka för integration, förståelse och respekt. Vi menar att Skolverket bör avslå ansökningar om bidrag till fristående konfessionella skolor. Bifall till reservation 13 under punkt 12! Fru talman! Vänsterpartiet motsätter sig att de fristående skolorna ska få rätt att erbjuda individuella programmet på gymnasieskolan av flera anledningar. Vi menar att det kommer att leda till att segregeringen ökar. Valet av skola kommer med de fristående skolorna att ha samma segregerande effekt på IV-programmet som det har haft i det övriga skolväsendet. Dessutom kan man befara att det kommer att startas skolor som endast erbjuder IV-programmet, vilket i sig skapar segregering. Det innebär dessutom att den naturliga och nödvändiga kontakten med gymnasieskolans övriga program saknas. Det kan ha en negativ inverkan på elevernas motivation och motverka syftet att eleverna ska bli behöriga att söka till ett nationellt eller specialutformat program. Frågan uppstår också vilket incitament den fristående skolan och dess huvudman har för att eleverna ska gå vidare till ett nationellt program. För den heterogena grupp som går på individuella programmet krävs anpassning till varje individs förutsättningar, intresse och behov. Det kan handla om alltifrån att med olika insatser öka motivationen till långtgående specialpedagogiska och ämnesmetodiska insatser. En förutsättning för att kunna genomföra detta är hög lärartäthet och att lärarna har pedagogisk utbildning. De fristående skolorna har stora brister på det här området och har en låg andel lärare som är behöriga. Inte sällan saknas det även andra pedagogiska resurser vid de fristående skolorna, till exempel skolbibliotek och speciallokaler för slöjd, hemkunskap, idrott och hälsa. Det finns därför anledning att tro att de fristående skolorna inte har förutsättningar att erbjuda eleverna på IV-programmet en tillräckligt bra utbildning. Det räcker inte med bara pedagogiskt stöd. Många av eleverna har dessutom andra problem som ställer stora krav på en väl utbyggd elevhälsa och utbildad personal, något som saknas i många av de fristående skolorna. Det är därför av största vikt att de resurser som ställs till förfogande kommer eleverna till del. I fristående skolor där eventuell vinst kan betalas ut till ägarna riskerar eleverna att gå miste om resurser. Det finns också en risk för att vissa skolor väljer billiga lösningar för utbildningen, såsom praktik eller studiebesök framför lärarledd undervisning, eftersom individuella programmet endast ska ge utbildning på heltid, inte undervisning på heltid. Bristen på insyn i de fristående skolorna är ytterligare en anledning till att dessa skolor inte bör bedriva verksamhet där det är oerhört viktigt att kvaliteten upprätthålls. Det är vanligt att eleverna på individuella programmet kommer från socialt utsatta miljöer och har problem som skolan ensam inte kan lösa. Många av dem kan därför behöva stöd och stimulans även utanför skolan, vilket förutsätter ett samarbete mellan skolan och andra institutioner och verksamheter. För att kommunen ska ha de bästa möjligheterna att planera och samordna bör det endast vara de kommunala skolorna som ska erbjuda individuella programmet även i fortsättningen. Jag yrkar bifall till reservation 20 under punkt 19. Fru talman! Avslutningsvis vill jag uttrycka en oro för hur lättvindigt Socialdemokraterna nu aktivt medverkar till en ytterligare privatisering av den svenska skolan. Socialdemokraterna har en oklarhet i sin syn på de fristående skolorna och på det fria skolvalet. Vid Friskolornas årsmöte i april i fjol sade skolministern bland annat: "Socialdemokraterna har under 1900-talet, inledningsvis tillsammans med liberalerna, byggt upp och utvecklat en sammanhållen skola som bärs upp av den grundläggande idén om att samhället och skolan fungerar bäst när barn med olika bakgrund och erfarenheter möts och utbyter idéer med varandra. Där barn och unga ser att man kan vara olika men ändå lika mycket värd." Han sade vidare: "När det gäller de fristående skolorna så har jag i flera sammanhang lyft fram att jag i grunden är positiv till dem och anser att de bör ses som en del av vår sammanhållna skola." Det är det som är mitt problem. Genom att göra det fria skolvalet och de fristående skolorna till en del av den sammanhållna skolan har man i mina ögon faktiskt lämnat idén om den sammanhållna skolan. Vänsterpartiet har många gånger stått upp för att försvara den svenska modellen, många gånger tillsammans med socialdemokratin, men enligt min mening tas nu faktiska steg som innebär att vi inom Vänsterpartiet blir ensamma kvar att försvara den gemensamma, sammanhållna och offentligt drivna skolan.

Fru talman! Jag har en ganska enkel fråga till Lennart Gustavsson, tror jag. Från vilken källa hämtar Lennart Gustavsson sina intryck av de konfessionella friskolorna?

Fru talman! Jag hämtar mina intryck av de konfessionella skolorna från samtal med lärare, samtal med elever och även besök i konfessionella skolor. Jag vet, precis som Inger Davidson, att det säkert finns många konfessionella skolor som bedriver en bra undervisning. Vad jag försökte lyfta fram var den principiella frågan.

Fru talman! Ge mig då gärna några exempel på konfessionella friskolor som har fått besök av Lennart Gustavsson och där lärare och elever har gjort ned sin egen skola. Det vore intressant. Jag menar att de fördomar som sprids här i dag inte ens är värda att bemöta, för det handlar faktiskt om fördomar. Det gäller också det som Lennart Gustavsson gav uttryck för när det gäller det individuella programmet, en bild av fristående skolor som om de vore fullständigt ansvarslösa. Först och främst är det ett frontalangrepp på regeringspartiet, som Lennart Gustavsson samarbetar med, eftersom det numera är för fristående skolor. Att göra ned människor som arbetar i en verksamhet på ett seriöst sätt, och som skulle kunna erbjuda individuella program som just är individuella och riktade till den enskilda eleven, och påstå att de skulle utnyttja det genom att dra in pengar för att slippa betala till de här eleverna är fullständigt sanslöst. Var kommer allt ifrån?

Fru talman! Jag försökte lyfta en principiell diskussion där man också kan blicka tillbaka över tiden. Jag tvingas konstatera att avregleringar, det fria valet och framväxandet av ett stort antal skolor över tiden har lett till ett antal saker som jag i alla fall försöker se och lyfta upp till debatt. Det har lett till en ökad segregation. Det har lett till ökade ekonomiska kostnader för skolan totalt. Det har lett till större möjligheter för oseriösa skolhuvudmän. Det har lett till en snedvriden betygskonkurrens. Det har lett till framväxandet av storbolag och koncerner inom skolområdet. Och skolan har trots allt blivit en marknad. Den principiella diskussionen måste vi våga ta när det gäller de fristående skolorna som företeelse men också när det gäller de konfessionella skolorna.

Fru talman! I ett läge då var femte 16-åring har svårigheter att komma igenom en vanlig text och då 20 % av åttorna i de svenska skolorna har problem med grundläggande mattetal har vår skolminister uttryckt och menar på fullaste allvar att friskolorna är det största problemet i svensk skola. Den fria pedagogiken och valfrihet är alltså värre än elevernas bristande kunskaper. För Socialdemokraterna och Vänstern är det viktigare att bestämma vem som ska utföra skolans uppgifter än att låta eleven själv få välja, att själv få möjligheten att få bästa stöd och hjälp just för sin egen skull, för den unika individen, för att kunna nå kunskapsmålen. Och det är ju verkligen beklagligt att vi har en regering som anser att huvudmannaskapet, alltså skylten på byggnaden eller på dörren, är viktigare än innehåll, resultat och kvalitet. Men det är en tydlig riktlinje som Socialdemokraterna kör efter rätt över. De tycker ju på allvar att det är bättre att de själva som vänsterpartister eller socialdemokrater kan bestämma över människors vardag än att människor kan få göra det själva. Socialdemokraterna vet ju bäst, och akta den som säger att han eller hon hellre vill bestämma över sitt eget liv än att en politiker i kommunhuset eller i riksdagen gör det. Ibland undrar jag om den långvariga makten, att sitta på maktens stolar eller gå i dess korridorer, har satt sig någonstans på kroppen eller i kläderna, för regeringens mantra är hela tiden att oavsett vad det handlar om och oavsett om det är bra eller dåligt så är det de själva som ska bestämma. Det här är ett synsätt och en politik som är väldigt långt ifrån den som vi i Centerpartiet står för, för vi är övertygade om att människor själva är benägna att fatta egna beslut. Vi i Centerpartiet är övertygade om att det fria valet för någonting gott med sig, och vi är övertygade om att människor själva ska kunna forma sin egen vardag, få ihop sitt eget vardagspussel utifrån den egna familjens eller den egna individens önskningar, förutsättningar och möjligheter. Regeringen pratar alltså hellre om huvudmannaskap än om kunskapsresultat i den svenska skolan. Det kanske inte är så konstigt i sig, för efter tolv års styre av Sverige har vi ju fått en skola som är mer kunskapssegregerad än på mycket, mycket länge. Vi har fått en sorteringsskola i Socialdemokraternas Sverige som stänger ute elever och som inte ger den ärliga chans som alla ska ha rätt och möjlighet till. Då blir det ju så klart enklare att prata om att det är någon annans fel, att det är någon annan som bär ansvaret. Det är den typiska "nånannanismen" som har blivit regeringens ansikte utåt; det är någon annan någon annanstans som bär ansvar. Att kunna välja skola uppskattas ju av de flesta, både elever och föräldrar. Och jag tror att de flesta inte tänker på vem som är huvudman. Man ser hellre vad som kan vara trevligt eller vad som är bra, en inriktning eller en möjlighet att kunna utvecklas inom en viss pedagogik eller vad det kan vara. Vi i Centerpartiet vill ju stärka förutsättningarna för både kommunala och fristående skolor så att kunskapsresultaten höjs. Vi har ju länge värnat om de fristående skolorna eftersom vi anser att de har en betydelsefull roll i skolväsendet - inte minst på grund av den mångfald av olika pedagogiska inriktningar som de representerar. De utgör också ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet som ska känneteckna vårt skolväsende. Tillsammans med den övriga alliansen har vi presenterat en rad förslag som ska ge likvärdiga villkor mellan skolorna oavsett huvudman, alltså likvärdiga villkor oavsett om det är en kommunal eller en fristående skola. Flera talare från alliansen har före mig gått in mer konkret men det handlar ju om förslag om de ekonomiska villkoren, etablering för grund- och gymnasieskolor, beräkning av ersättning för fristående skolor, momsregler, vuxenutbildning, skolskjuts och fler behöriga lärare också inom friskolorna. Det ska i ökad grad ges en likvärdighet för både rättigheter och skyldigheter. Ett led i det här är att friskolorna ska kunna erbjuda det individuella programmet. Det kommer nu att gå igenom, vilket vi tycker är väldigt bra. Vidare vill vi ge den fristående skolan rätt att överklaga beslut som handlar om ersättning, det så kallade förvaltningsbesväret. Det är ju ett led i att komma ifrån det faktum att fristående skolor i dag är så oerhört beroende av den enskilda kommunens välvilja beträffande hur ersättningen ska bli. Vi vill ju ha en likvärdighet oberoende av politisk färg eller ideologisk inriktning. Det ska inte avgöra hur mycket resurser jag som elev i en fristående skola ska få. Fru talman! Vi behöver underlätta för familjer att få ihop vardagspusslet, göra det lättare att få ihop familjelivet, vardagslivet och arbetslivet. Vi vill ha ett ökat självbestämmande i både familjepolitiken och barnomsorgen. Det är en av anledningarna till vårt förslag om etableringsfrihet för förskolor. Etableringsfriheten innebär ju att de förskolor som uppfyller de grundläggande krav som finns enligt lagen, bland annat att man följer läroplanerna, ska ges tillstånd att bedriva förskoleverksamhet. Det är inget hokus pokus, som man verkar tycka från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det är så man vill att det ska framstå. Förskolor med en bra grund, med en bra kvalitet, ska ju få starta, och det blir ett neutralt beslut i stället för ett färgat beslut. Vi vill ha ett rättvist system där det inte spelar någon roll var du bor. Självbestämmande för den egna familjen, den egna individen, ska ligga före politisk färg. Den grundprincip vi vill ha är ju att familjer ska ha den här valfriheten och självbestämmandet, och det förutsätter också att det finns en mångfald av barnomsorgsformer. Barnomsorgen ska ge utrymme för nytänkande och olika former av tjänster anpassade efter efterfrågan och den enskilda familjens unika behov. Då måste det finnas en riktig valfrihet, inte ett mellanting som det finns i dag. Det ska inte vara beroende på var du bor geografiskt i vårt land. Varje enskild familj ska kunna välja den barnomsorg som passar just den bäst oavsett om det är i kommunal regi, familjedaghem eller kooperativ. Makten över barnomsorgen ska flyttas från staten och kommunpolitikerna till föräldrarna. Det här är något som, tyvärr, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte ställer upp på. Det är en väldigt tydlig ideologisk skiljelinje som visas upp. I stället för att säga rent ut att man inte vill ge människor makt över sin egen vardag och ge familjer möjligheter försöker man få till siffror och påstå att det här inte funkar i kommunerna, att det system som vi föreslår är till nackdel för kommuninvånarna. Socialdemokraterna vill inte att deras kommunpolitiker mister möjligheten att bestämma över människor och deras vardag medan vi i Centerpartiet och alliansen välkomnar det förslaget. Jag yrkar bifall till valfrihet, vilket innebär reservation 1, 6, 7 och 18!

Fru talman! Etableringen av friskolor är något mycket positivt för det svenska skolväsendet. Friskolor har gett både barn och föräldrar större mångfald och större valfrihet när det gäller deras utbildning. Friskolorna tillför mycket i form av skolutveckling och nytänkande. Lennart Gustavsson, låt oss vara positiva till friskolornas framväxt och den goda inverkan de har, och låt oss ytterligare främja den utvecklingen i stället för att alltid fokusera på de kanske 6 % som går på en fristående skola och har negativa erfarenheter på det sätt som företrädare för Vänsterpartiet ofta gör. Låt oss inrikta oss på innehållet och kvaliteten i skolan snarare än på vilken huvudman det råkar vara som driver skolan och låt oss skapa likvärdiga villkor. Då först kan vi koncentrera oss på skolans uppdrag och hur den ska förvaltas, på lärarrollen, på skolans förmåga att ta vara på varje elevs unika begåvning. Detta uppdrag gäller ju faktiskt oavsett vilken huvudman det är. Friskolemodellen är en unik skolform i världen, en modern skolform, inte en gammaldags förlegad privatskola som segregerar elever utifrån ekonomiska förhållanden utan en skola som öppnar för stora möjligheter och skapar många varianter av olika skolor som kan möta varje elevs individuella behov. Friskoleformen har också, tvärtemot vad som ofta påstås, motverkat den segregation som boendet medfört och lossat på den gamla tvångströjan att alla ska stöpas i samma form. Socialdemokraterna och vänstern vill ofta inskränka friskolornas frihet. De vill att den kommunala byråkratin ska styra även över friskolorna och fristående förskolor, något som varken skulle gagna kommunerna, friskolorna eller eleverna, som ibland helt verkar glömmas bort i den socialdemokratiska ivern att ge makt och kontroll åt kommunpolitiker och styra mot en mer likriktad utveckling i skolan. Dagens betänkande, fru talman, är smått unikt i en riksdagsbehandling. Det finns ett antal reservationer från fem partier som troligen kommer att vinna majoritet här i kammaren. Dessa innebär både tillkännagivanden och mycket viktiga reformer för att skapa mer likvärdiga villkor och högre kvalitet för elever. Men i betänkandet finns också färdiga lagförslag som är tänkta att träda i kraft redan i sommar. Detta är ett demokratiskt framsteg. Det är, fru talman, egentligen rätt otroligt att riksdagen som landets lagstiftande församling aldrig annars lägger fram egna lagförslag. Vi har från Miljöpartiets sida under lång tid förhandlat om en ny skollag med regeringen och Vänsterpartiet. Det var stundtals mycket konstruktivt, och vi kunde enas om viktiga frågor. Men tyvärr kunde samsyn inte nås i stora, avgörande och grundläggande frågor. Vi är de första att beklaga att regeringen valde att inte göra upp om en skollag med oss. Men våra diskussioner visade på en avgörande skillnad i sättet att se på skolan, skolans styrning och uppdrag. När vi från Miljöpartiet ville ge ökad frihet åt kommunala skolor ville regeringen bevara dagens hårdare styrning av just kommunala skolor. När vi ville bevara frihetsgraden för de fristående skolorna ville regeringen inskränka densamma. När vi ville öka den pedagogiska mångfalden ville regeringen stärka likriktningen. När vi ville stärka rättssäkerheten för elever ville regeringen inte ändra dagens system. När vi ville skärpa kraven på att skolor ska leva upp till sina åtaganden genom tydligare sanktioner ville regeringen avvakta bättre tider. Då det blev uppenbart att det inte skulle läggas fram något skollagsförslag från skolministern under denna mandatperiod tog vi möjligheten att söka en annan majoritet i riksdagen för att ändå försöka genomföra några få men angelägna förändringar. Detta nederlag verkar ibland svårt för regeringen att ta, men här måste man nog inse det enkla faktum att den parlamentariska situationen ser ut som den gör och att en majoritet i kammaren söker förbättringar i stället för enbart förvaltning av rådande ordning. Nu föreslås det från utbildningsutskottets alla partier utom Vänsterpartiet att det införs en rätt för friskolor att ordna individuellt program. Detta är mycket bra, och Vänsterpartiet tenderar att bli alltmer ensamt i sitt vurmande för det kommunala monopolet. För oss i Miljöpartiet är det viktigt främst ur elevsynpunkt. Alla elever, även de som har IG i matte, engelska eller svenska, ska självklart ha samma rätt att välja skola. Att kunna välja en inriktning som passar just en själv och en pedagogik som man känner för kommer att innebära en välbehövd förändring för många elever. Vi har en reservation om de problem som många friskolor stöter på när kommuner försöker använda plan- och byggregler för att förhindra en skola att starta trots att man har fått tillstånd från Skolverket. Det är ett stort problem, och det behövs en översyn. Friskolorna är utlämnade till kommunernas goda vilja. De kan på många sätt försöka förhindra en etablering och därmed tar de på sig en större roll än de enligt regelverket för tillståndsgivning ska ha. Att friskolor ska kunna överklaga ersättningsnivåer är viktigt ur ett huvudmannaperspektiv, men då också i förlängningen ur ett elevperspektiv. Det är en kanske inte alltid lättillgänglig fråga. Men den är helt avgörande i vardagen för friskolor. Situationen i dag är faktiskt ohållbar. Här kan man tala om dåliga planeringsförutsättningar. Det handlar om olika ersättningar för elever på samma program, en rad olika kommuner att diskutera och förhandla med, ingen planeringsberedskap. Det går ofta långt in på terminen innan man vet vilken ersättning som gäller för en viss elev. Man har en rättsosäker situation vid överklagandet när man fastnar i en karusell av nya beslut och nya överklaganden utan att en hållbar situation kan nås. Nu skapar vi en mer rättssäker process genom att friskolor ska kunna överklaga ersättningsnivåer som förvaltningsbesvär och därmed kunna få ersättningsnivån fastställd av domstol. Fru talman! Så till dagens kanske mest omdiskuterade förslag. Vi föreslår i dag en ny lagstiftning för införandet av en etableringsfrihet för fristående förskolor. Möjligheten att välja det alternativ som passar varje enskild familj måste öka i svensk barnomsorg. Detta förslag innebär att kommuner inte längre kan säga nej om en förskola uppfyller de krav och regelverk som finns på nationell nivå i form av till exempel skollag, läroplan med mera. Det ska inte vara möjligt för en kommun att förvägra en stor grupp barn och föräldrar rätten till valfrihet och olika alternativ endast därför att man vill förhindra konkurrens eller helt enkelt inte gillar fristående alternativ. Denna förkärlek för det kommunala monopolet är väl föga överraskande när det kommer från socialdemokrater och vänsterpartister. Jag tror att även ni måste inse att vi lever på 2000-talet i en öppen demokrati med aktiva medborgare som vill ställa krav på service och kunna påverka sin vardag. Vårt förslag har beretts på ett noggrant sätt. Skollagskommittén har ett näst intill likalydande förslag. Det har varit på en bred remissrunda. Trots det valde vi att ha en hearing i utskottet. Förslaget har också remitterats till Lagrådet för synpunkter. Trots visst motstånd från socialdemokrater och vänsterpartister har vi nu lyckats komma så långt att förslaget föreligger för behandling i kammaren. Det är ett noggrant skrivet lagförslag där många aspekter har beaktats. Lagrådet har inte haft några avgörande invändningar. Att hävda att det här är dåligt berett är fel. Från Socialdemokraterna visar man sig kunna acceptera samma beredning och process när det gäller det individuella programmet. Det visar med all tydlighet att det inte är det som är problemet. Låt oss i stället lita på att föräldrar väljer det alternativ som passar just deras barn bäst. Låt oss slippa en socialdemokratisk veta-bäst-attityd. Från Socialdemokraterna och Vänstern sägs det i betänkandet att kommunerna genom en etableringsfrihet skulle missa kontrollen och planeringsberedskapen. Detta argument, om något, blottlägger en skillnad i vårt sätt att se på skolan. Det kan vara så att kommunerna får något sämre planeringsmöjligheter, även om det i långt högre grad påverkas av andra faktorer som till exempel hur många barn som föds och flyttar. Nu måste vi fråga oss vem vi egentligen har verksamheten för. I min världsbild är det för barnen vi bedriver förskoleverksamhet, inte för att göra livet enkelt för kommunpolitiker. Genom vårt förslag stärker vi möjligheten att ställa tydliga krav på kvalitet i stället för att det sker på godtyckliga grunder. Det finns förslag om krav på kompetens, att följa läroplanen och personlig lämplighet. Vi stärker öppenhetskravet genom att alla förskolor ska vara öppna för alla barn. Alla ska kunna verka under samma villkor. Att det skulle innebära kostnader för kommunerna är ett mycket dåligt underbyggt påstående, endast styrkt av en diffus beräkning från Utbildningsdepartementet utan hänvisning till hur man har räknat. Barn kostar lika mycket oavsett vilken förskola de befinner sig i. Om det ibland blir kostnader i initialskedet för en kommun innebär det i lika många fall en besparing eller vinst. Jag lärde mig fyra räknesätt när jag gick i skolan. Man kan inte bara räkna minusposter. Etableringen av de fristående förskolorna blir nog inte på något sätt explosionsartad med detta förslag. Det blir etableringar där de fyller ett behov eller skapar en inriktning som i dag inte finns. Det gör att både kvalitet och tillgänglighet förbättras. Att det skulle innebära en risk för att konfessionella förskolor ökar är en mycket obegriplig argumentation. Jag utgår ifrån att det är en missuppfattning. Det är väldigt tydligt att man måste följa den värdegrund som uttrycks i förskolans läroplan och vi ställer tydliga krav. Nej, Lennart Gustavsson, det blir inte fritt fram för religiösa förskolor. Man måste uppfylla de nationella kraven. Förskolorna ska inte bara startas, de ska också väljas av föräldrar. Argumentet att det skulle inverka på den kommunala självstyrelsen är det kanske allra svagaste argumentet. Hjärtligt välkomna, socialdemokrater och vänsterpartister, till kommunala självstyrelsekramarna! Så många gånger som vi från Miljöpartiet för döva öron har hävdat den kommunala självstyrelsen då vi har försökt hejda försök från regeringen att inskränka på densamma. Detta är dessutom inte en sådan inskränkning. Detta handlar om en decentralisering till en ännu lägre nivå, direkt till medborgarna. Det här är en rättighetslagstiftning som stärker medborgarnas rätt att välja alternativ. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 6, 7 och 18.

Fru talman! Nästa onsdag, den 10 maj, kan gå till historien som den dag då riksdagen öppnade för en framväxt av religiösa friskolor i Sverige. Det politiska ansvaret för detta vilar helt och fullt på de borgerliga ledamöter och miljöpartister som i så fall låter detta ske. Om ni hade trott att det skulle gå att smyga igenom en sådan här principiellt viktig förändring trodde ni fel. Ni bär ansvaret för detta förslag, men ni har inte svenska folket med er på det. Jag är därför övertygad om att det här förslaget inte kommer att vinna riksdagens gehör. Vi socialdemokrater motsätter oss förslaget och vill att riksdagen röstar ned den gemensamma reservationen från Miljöpartiet och högeralliansen om fri etableringsrätt i förskolan. Etableringsfriheten har många sidor. Den riskerar kvaliteten i förskolan. Som socialdemokrat och småbarnsförälder är jag mest rädd för en utveckling där barn delas upp redan i 1-2-årsåldern efter föräldrarnas religiösa tro och därmed inte får möjlighet att leka och lära känna varandra och andra barn i förskolan. Klyftorna växer i ett sådant samhälle. Misstänksamheten mot de andra fördjupas. Jag vill inte se en sådan utveckling i vårt land. Sverige får heller inte vara naivt. Det finns extrema politiska och religiösa grupperingar i vårt land. Varför skulle inte sådana religiösa församlingar kunna starta förskola för att verkligen se till att deras barn fostras in i deras egen kyrka, särskilt när det är kommunen som ska tvingas betala för det? Nu talar de borgerliga om en andra valfrihetsrevolution. Först kom friskolesystemet, nu ska förskolorna följa efter. Det man helt missar är att valfriheten och mångfalden redan är tre gånger så stor just i förskolan jämfört med grundskolan. Denna mångfald har uppstått utan att man har lagstiftat om att vem som helst ska få starta förskoleverksamhet. Erfarenheterna av de religiösa skolorna i Sverige är inte enbart positiva. Jag vet inte hur många av er som såg den senaste tv-intervjun med den tidigare rektorn på Al-Salamskolan i Örebro. Hon berättade att hon inte fick lyssna på P 1 på radio därför att det var en ljudslinga innan P 1:s reportage började, och musik var inte tillåtet i skolan. Men också Livets ord och andra religiösa friskolor har anmälts till Skolverket. Vissa har fått kritik. Några har lagts ned. Med dagens regler har varje kommun möjlighet att pröva, bedöma och ställa krav och ytterst säga nej till nya konfessionella förskolor. Jag tror att det vore ytterst oklokt att ta bort denna möjlighet. Alla barn som växer upp i vårt land har rätt att gå i en förskola och en skola som ger dem möjlighet att forma sin egen livsåskådning och tro. Förslaget om att alla som vill ska få starta förskola och få ersättning av kommunen hotar också kvalitetssatsningen på förskolan. Vi socialdemokrater har tillsammans med våra samarbetspartier infört ett öronmärkt statsbidrag till kommunerna för att anställa 6 000 fler förskollärare och barnskötare i förskolan. Det är en öronmärkning som den borgerliga oppositionen har motarbetat hela tiden. Satsningen gör det möjligt för kommunerna att öka personaltätheten och minska barngruppernas storlek. All forskning visar att detta har stor betydelse för kvaliteten i verksamheten. Vi vill fullfölja denna satsning och dessutom stärka kvalitetskraven. Etableringsfriheten skulle innebära att resurser som skulle ha använts till att anställa mer personal och minska barngrupperna i stället försvinner i omställningskostnader och lokalkostnader. Det blir den befintliga förskolan som drabbas av besparingar och neddragningar. Av finansutskottets yttrande framgår att det vid deras utfrågning uppskattades att dessa kostnader kommer att uppgå till mellan 230 och 820 miljoner kronor. Det motsvarar kostnaden för mellan 700 och 2 400 förskollärare i vårt land. Det är klart att det påverkar kvaliteten. Det handlar både om anpassningskostnader och ökade kostnader för tillsyn och tillstånd för den enskilda verksamheten. Vi socialdemokrater vill i stället för detta höja kvaliteten i förskolan. Vi ser den svenska förskolan som ett viktigt första steg i det livslånga lärandet. I förskolan bildar leken och lärandet en unik och framgångsrik helhet. Vi socialdemokrater vill att förskolan ska bli en egen skolform. Vi vill att läroplanen ska omfatta alla förskolor. Vi vill att verksamheten ska ledas av rektor med pedagogisk insikt. Vi vill att behöriga förskollärare ska ha det övergripande ansvaret för undervisningen tillsammans med barnskötare. Inget av detta finns med i fempartireservationen. I stället föreslår partierna att man ska stryka formuleringen om att kommunerna får förena tillstånd med villkor av betydelse för kvalitet och säkerhet i verksamheten. Det var skönt att notera att Lagrådet underkände förslaget att ta bort kommunernas möjlighet att ställa krav och villkor också på enskild verksamhet. Med den föreslagna strykningen uppstår ändå en osäkerhet om exakt vilka kvalitetskrav och villkor som är möjliga att ställa på enskilda förskolor. Risken är uppenbar att kvalitetskraven med detta kommer att variera inom en och samma kommun. Vi socialdemokrater anser att det är helt nödvändigt att riksdagen tydliggör att kommunerna självklart även i framtiden ska kunna ställa kvalitetskrav när det gäller till exempel personalens behörighet, förskolans öppettider, barngruppens storlek och förskolechefens utbildning och kompetens. Det är talande för de borgerliga partiernas och Miljöpartiets låga kvalitetsambitioner för förskolan att de inte ens vill skriva in i skollagen att läroplanen för förskolan ska gälla också enskild verksamhet. Vi socialdemokrater vill att läroplanen ska omfatta alla förskolor. Fru talman! Jag vill också inför riksdagen kommentera beredningen av detta lagförslag. Vi i utskottets majoritet framhåller i betänkandet att vi inte är nöjda med hanteringen av detta ärende. Jag hoppas verkligen att detta slarviga sätt att arbeta med lagstiftning inte blir vägledande för riksdagen i framtiden. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har i utskottet lagt fram förslag om att riksdagen ska anta ett antal ändringar i skollagen i stället för att begära ett tillkännagivande till regeringen. De föreslagna lagändringarna har inte beretts inom Regeringskansliet i enlighet med sedvanligt utredningsförfarande. Inte heller har det konkreta förslaget varit föremål för remissbehandling. Behövliga upplysningar och yttranden från myndigheter har därför inte inhämtats. Inte heller har sammanslutningar och enskilda haft möjlighet att yttra sig. Ytterligare en effekt av att förslaget inte väckts genom en proposition är att det inte har funnits möjlighet för riksdagens ledamöter att utnyttja sin motionsrätt. Utskottets majoritet bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har dock under beredningen i utskottet tagit initiativ till utfrågning av berörda aktörer, men under stor tidspress och med kort varsel. Dessutom har vi gett finansutskottet möjlighet att yttra sig över de ekonomiska konsekvenserna och finansieringsprincipen. Utskottet är också kritiskt till den orimligt korta tid som kommunerna kommer att få för att implementera det nya lagförslaget. Mot bakgrund av att lagändringen skulle förändra kommunernas ansvar för tillståndsprövningen, bidragsgivningen och tillsynsansvaret är frågorna definitivt inte tillräckligt seriöst hanterade. Avslutningsvis ska jag säga några ord om de övriga frågorna i utskottets betänkande 13 om fristående skolor som vi debatterar i dag och som omfattar totalt 86 yrkanden från allmänna motionstiden. En majoritet i utskottet bestående av Socialdemokraterna och alla andra partier utom Vänsterpartiet föreslår en lagändring som gör det möjligt för också fristående gymnasieskolor att inrätta individuella program. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2006. Det har sagts att det är exakt samma sak som det har talats om när det gäller den förra lagstiftningen. Det är inte det. Regeringen har haft detta förslag konkret ute på remiss. Alla har haft möjlighet att yttra sig om det. Så det är berett på ett helt annat sätt än förslaget om principen om etableringsfrihet som jag talade om alldeles nyss. I betänkandet finns även några andra reservationer från de fem partierna som jag inte har tagit upp tidigare i mitt anförande. Ett handlar om att regeringen snarast ska lägga fram förslag om hur kommunala beslut om bidrag till fristående skolor ska kunna överklagas genom så kallade förvaltningsbesvär. Jag finner det minst sagt anmärkningsvärt om riksdagen skulle föregripa det gemensamma arbete som just nu pågår mellan Friskolornas Riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting och Skolverket när det gäller bland annat prövning och bidrag till fristående skolor. Faktum är att Skolverket ska redovisa resultatet av dessa gemensamma samtal senast den 1 juni, alltså om mindre än en månad. Det är ännu ett exempel på märkliga politiska initiativ. Risken är uppenbar att man försvårar det arbete som redan pågår, dessutom med ett förslag som inte på något sätt kan sägas vara helt genomarbetat. Sedan föreslås ett tillkännagivande om att lika villkor för skolor, oavsett driftsform, ska gälla och ytterligare ett lite otydligt förslag om att kommunerna på något sätt inte ska ansvara för plan- och byggregler och lokalfrågor i kommunen när det gäller just etableringar av fristående skolor. Jag välkomnar verkligen att ni är överens med oss socialdemokrater om att villkoren mellan fristående skolor och kommunala skolor ska vara så lika som möjligt. Det borde göra det enkelt att få till stånd en bred majoritet om framtidens skollag efter valet. Men - ärligt talat - hela detta betänkande är fullt av särkrav och särlösningar just för fristående skolor. Hela tanken med en ny skollag är ju att så långt som möjligt skapa likvärdiga villkor för fristående och kommunala skolor. Mot bakgrund av denna reservation ser jag verkligen fram emot en bred politisk enighet om likvärdiga villkor för alla skolor i den nya skollagen. Jag yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande 13 och avslag på övriga yrkanden.

Fru talman! Innan du tar fajten med borgerligheten har jag en kort fråga. Är ett ökat inslag av fristående skolor önskvärt i en skolpolitik som utformas utifrån socialdemokratiska värderingar?

Fru talman! Precis som skolministern sade, och som du citerade tidigare i ditt anförande, ser jag fristående skolor som en del av det gemensamma skolväsendet. För mig är inte huvudmannen det avgörande. Däremot kan jag säga att det är viktigt, inte minst i Stockholm, när vi tittar på den utveckling och segregation som finns mellan skolor i vår region och i andra storstadsregioner att också de fristående skolorna tar ett ansvar för IV-eleverna. Det möjliggör vi genom den lagstiftning som vi nu föreslår, om det var detta som du var intresserad av.

Fru talman! Eftersom jag ibland blir tveksam till hur Socialdemokraterna ser på ett ganska kraftigt ökat inslag av fristående skolor på alla nivåer - inte förskolan, har jag förstått - är det klart att jag funderar på detta. Många gånger har faktiskt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stått upp tillsammans och försvarat en allmän och sammanhållen skola som är offentligt förvaltad. Jag är därför den förste som är tacksam om man är tydlig från Socialdemokraterna. Men jag tycker att genom att nu öppna upp för de fristående gymnasieskolorna att bedriva det individuella programmet kommer det att bli ett ökat antal elever som går i de fristående skolorna. Jag ser det som ganska problematiskt, och jag har också svårt att förstå att Socialdemokraterna tar denna fråga på ett så lättvindigt sätt.

Fru talman! Min huvudpoäng är inte att få fler fristående skolor i Sverige. Min huvudpoäng är att vi ska ha många bra skolor i Sverige. Och vi ser ett problem i dag när det gäller att det bara är de kommunala skolorna som tar ansvar för IV-eleverna, medan det finns ett antal fristående skolor i dag som bedriver bra undervisning och som de facto också borde kunna ta ansvar för de elever som har det svårast. Det är fullt rimligt. Annars kan detta riskera att segregera skolsystemet ytterligare. Jag tror därför att det är ett viktigt steg att ta att faktiskt låta fristående skolor även arrangera IV-program.

Fru talman! Det framgick av Mikael Dambergs anförande att han tydligen tycker att dagens ordning för fristående skolor och fristående förskolor är den bästa ordning man kan tänka sig. Jag vill ställa några frågor. Den första handlar om de ekonomiska villkoren. Tycker Mikael Damberg att det är ett enkelt och överskådligt system i dag där det är lätt att förstå vad kommunen egentligen ska betala till en godkänd fristående skola? Tycker Mikael Damberg att man får en kompensation för mervärdesskatten, som regeringen har skrivit att man förutsätter att kommunerna ska få? Tycker Mikael Damberg att kommunerna redovisar sina kostnader för lokaler och hur de hanterar budgetöverskott i sina skolor, som sedan skrivs av och så vidare, så att det räknas in i systemet för hur man ska betala bidrag? Den enkla frågan är: Varför tycker inte Mikael Damberg att vi ska få ett system där kommunerna blir tvungna att redovisa sina kostnader och hur de räknar ut de bidrag som betalas till friskolor? Den andra frågan är: Tycker Mikael Damberg att det är bra att dagens lagstiftning för godkännande av friskolor framför allt vilar på ett politiskt kommunalt godtycke? Avgörande för om en friskola kan startas eller inte kan vara ett litet vågmästarparti, kanske med mycket extrem inriktning åt ena eller andra hållet. Varför säger Mikael Damberg nej till tydligare regler som kopplar godkännandet av fristående skolor till läroplan, kvalitetskrav, öppenhet för alla barn och så vidare?

Fru talman! När det gäller den första frågan om ekonomi och fristående skolor hänvisar jag till min inledning. Det pågår just nu ett samarbete mellan Friskolornas Riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting och Skolverket. De ska redovisa sitt uppdrag den 1 juni. Det är om mindre än en månad. Det vore väl rimligt om riksdagen väntade på det förslaget och deras synpunkter innan man går i väg med ett förslag från er som ärligt talat nästan är parodiskt. Ni skriver att ni ska ha ett resursfördelningssystem som ska vända. Om man inte kan bevisa att man har rätt ska man gå på de andra siffrorna, och det kan leda till orimliga resultat, men ni tror att på sikt kanske det kan lösa sig. Det är ju inte seriöst. Låt mig gå över till den viktigare frågan om kommunernas ansvar att kunna säga nej till etableringen av religiösa förskolor i Sverige. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi behåller den möjligheten. Jag läste Folkpartiets kommunala program som ni antog för mindre än två månader sedan. Ni skriver: I avvaktan på tydligare regler och bättre kontrollmekanismer vill vi införa ett stopp för nya religiösa friskolor i syfte att skydda barnens rätt till en allsidig undervisning. Det gällde i Folkpartiet för mindre än två månader sedan när det gäller friskolor. Nu ska kommunerna inte ens kunna säga nej till nya konfessionella förskolor. Ni öppnar ju förskoleområdet på samma sätt som vi har gjort med friskoleområdet med det förslag ni har lagt fram. Jag förstår inte vart ni är på väg.

Fru talman! Det är bra att det pågår ett arbete för att se över reglerna. Vi hoppas att det leder till ett resultat. Men det är själva grundprincipen att en kommun ska kunna överklaga nivån på ett beslut som vi vill uppdra till regeringen att se över. Vi detaljbinder inte regeringen när det gäller hur förslaget ska se ut, men vi ger klara anvisningar i vilken riktning det ska gå. Det är naturligtvis bra att det pågår ett arbete. Det gör ju att det blir lättare att efterkomma riksdagens beslut om det blir som vi föreslår. Den enkla principiella grundfrågan är ändå: Tycker Mikael Damberg att det är fel att fristående skolor ska kunna överklaga nivån på ett beslut? Är inte det rimligt? Det är väl en rimlig princip i de flesta andra sammanhang? Har man inte rätt att överklaga har den som bestämmer nivån inte någon särskilt stor press på sig att göra det seriöst. En hel del gör det naturligtvis seriöst ändå, men överklagandet är ett centralt begrepp. När det sedan gäller godkännandet av det som Mikael Damberg slarvigt kallar religiösa skolor och andra skolor finns det inga som helst riktlinjer i dag ute i kommunerna. Det handlar om godtycke hos den politiska majoriteten. Det kan vara seriösa politiker. Det kan vara politiker som hatar friskolor. Det kan vara politiker som älskar de mest extrema konfessionella friskolorna. Det finns inga inriktningar alls i dag. Det här är ett steg i en riktning där vi får tydligare kopplingar till läroplan, kvalitetskrav och så vidare. Om Mikael Damberg vill ha enhetliga regler när det gäller godkännande av olika friskolor förstår jag inte varför han inte vill gå i vår riktning. I dag finns det ju inga sådana. I dag är det rena politiska beslut.

Fru talman! Jag vill att kommunerna även fortsättningsvis ska kunna ställa höga kvalitetskrav på enskilda förskolor. Jag tror att Ulf Nilsson själv sade i sitt anförande att det fanns en risk med dagens friskolesystem att man skrev en fin ansökan på papperet, men att det inte var den verksamhet som faktiskt ryms i skolans värld. Nu ska samma system införas på förskolans område. Det är inte bara jag som använder detta. Jag har sett artikel på artikel från folkpartister de senaste månaderna som säger: Stopp för nya religiösa skolor. Det har stått i tidningarna gång på gång och i era egna stämmobeslut. Nu säger ni att samma system som ni inte gillar på skolområdet ska in på förskoleområdet. Problemet med läroplanen är ju att den inte gäller fullt ut i den enskilda förskolan. Ni skriver i er reservation att den inte gäller. Vi skriver i vår majoritetstext att vi vill att läroplanen ska gälla alla förskolor, även de enskilda.

Fru talman! Vi tar gärna på oss ansvaret för att även förskolor med konfessionell inriktning ska få tillstånd att verka om de uppfyller alla de krav som ställs, Mikael Damberg. Det verkar som om ni helt bortser från den meningen som faktiskt finns med väldigt tydligt. Vi tog ansvar för att avskaffa lex Pysslingen en gång i tiden, nämligen under den tid då jag själv satt i regeringen. Då stod företrädare för Socialdemokraterna i riksdagens talarstol och sade med darr på stämman att vi skulle få bära ansvaret för att profithungriga personer nu skulle börja handla med barn som man handlar med hamburgare. Så fel ni fick. Jag tror att ni kommer att få lika fel i den här frågan. Men om ni nu vill förbjuda alla förskolor med konfessionell inriktning, om det nu skulle växa fram sådana, på vilket sätt tänker ni göra det? Ska föräldrarna få betala själva?

Fru talman! Vi har inte föreslagit att man ska förbjuda konfessionella förskolor eller skolor. Det finns sådana i dag. Vi menar att kommunerna även fortsättningsvis ska kunna säga nej och göra det på egna grunder genom en bedömning av om verksamheten är bra eller dålig och vilken typ av verksamhet det handlar om. På skolområdet har vi sett exempel på skolor som kanske inte borde få starta men som fyller i en bra ansökan och därmed kommer runt systemet. Det här är viktiga frågor. Nu säger man att de ska beröra ännu mindre barn. Nu är det ett och halvt- och tvååringar vi talar om. Jag är rädd för en sådan samhällsutveckling där man redan så tidigt delar upp barn efter olika religiösa uppfattningar. Mångfalden är ju så mycket större i förskolan. Ser man inte att den är tre gånger så stor? Det finns tre gånger så många privata enskilda alternativ i den sektor som i dag styrs på det sätt som jag förespråkar. I det system du förespråkar, där man ska ha en etableringsfrihet i grundskolan, är det tre gånger färre som har alternativ. På något sätt kan inte mångfaldsargumentet vara det tyngsta argumentet när det gäller förskolan. På något sätt vill man införa en näringsfrihetsprincip i förskolan och struntar då i barnens perspektiv. Det tycker jag är allvarligt.

Fru talman! Det är en mycket märklig syn att säga att det är att strunta i barnets perspektiv att låta deras föräldrar få större valmöjligheter när det gäller barnens fostran och utveckling. Föräldrar vill sina barn väl, även de som inte har precis samma inriktning som Mikael Damberg, som inte har samma politiska åsikter. De föräldrarna vill också sina barn väl. Jag tror inte att någon förälder tvingar sina barn till någonting som de själva upplever som det sämsta här i livet - tvärtom. Låt mig ta upp en annan fråga också. I Nacka är 50 % av förskolorna fristående. Nacka är en välfungerande kommun, och den har tydligen klarat av den enorma svårigheten som Mikael Damberg målar upp om etableringsfriheten blir verklighet, för då kan ju kommunerna över huvud taget inte planera sin verksamhet, och det kommer att kosta så mycket. Det har inte varit några problem i Nacka. Man har berättat att det var en liten puckel alldeles när etableringen inleddes, men sedan har det jämnat ut sig. Hälften är alltså fristående i dag. För övrigt är det ingen av dem som är konfessionell, och det kanske kan lugna Mikael Damberg när han tror att det ska explodera på det här området. Varför klarar en borgerligt styrd kommun det här men tydligen inte vänsterstyrda kommuner?

Fru talman! Det finns ju, som vi hörde vid hearingen, också socialdemokratiskt styrda kommuner som har etableringsfrihet i förskolan i dag, men då har de fattat det beslutet själva. Täby har ju 100 % av verksamheten enskild. Man har en kommunal avdelning i Täby. Det är fullt möjligt att göra det inom det system vi har i dag. Det minskar alltså bara betydelsen av att tvinga in kommunerna i ett system som kanske inte kostar någonting för de kommuner som har en kö och som bygger ut verksamheten. Där är det inte ett problem. Problemet kommer i de kommuner som har en minskande befolkning och minskat antal barn. Där kan detta bli ett problem och, som också finansutskottets yttrande visar, komma att kosta väldigt mycket pengar för de barn som går i dagens befintliga förskolor. Sedan vill jag kommentera det religiösa, och föräldrarnas och barnens roll. Jag har träffat och fått brev från vuxna människor som säger så här: Ni förstår nog inte vad grundskolan betydde för mig genom att jag fick gå i en kommunal skola. Jag hade en familj som var väldigt religiöst troende. Det här var min enda väg ut - min enda kontakt med samhället i övrigt. Det har betytt oerhört mycket för mig. Ser man inte de här riskerna, det vill säga att det faktiskt finns barn som har sådana föräldrar men som vill få en annan syn på livet än vad som bara finns i familjen och umgänget runtomkring familjen, då ser man inte barnens rätt utan då fokuserar man bara på föräldrarnas rätt. Det tror jag är väldigt olyckligt.

Fru talman! Vi i alliansen lägger fram ett förslag i dag som vi hoppas blir realitet vad gäller etableringsfriheten för förskolorna - ett rättvist och neutralt system som också ska ge grunden för en bra kvalitet. Jag skulle vilja ställa en fråga till Mikael Damberg, när han så strikt går på en sida och säger att det fortfarande är de som sitter i kommunerna som ska bestämma över barnomsorgen. Kan Mikael Damberg och Socialdemokraterna garantera att det sitter rätt politiker i kommunerna som garanterar den här likvärdigheten och kvaliteten?

Fru talman! Det finns ju lagregler redan i dag för de enskilda förskolorna, och dem förändrar ju inte ni. Det är ju samma regler i dag. Det ni tar bort är möjligheten för kommunerna att säga nej till verksamhet som man tror är farlig för barnen och för segregationen i kommunen, och det tror jag är ett väldigt viktigt instrument att ha. Man bör ta de diskussioner som nu finns i samhället på allvar, när lärarnas riksorganisation går ut och varnar och säger: Ser ni vad som håller på att hända med de religiösa skolorna i Sverige? Se på de andra debattörer som är ute och diskuterar nu. Det här är inte den utveckling vi vill ha, nämligen att lyfta hela det religiösa tänket ned i förskolan. Jag tror att det vore väldigt olyckligt om kommunerna inte skulle kunna ha någonting att säga till om beträffande vilka religiösa samfund som startar i kommunen. Jag kan ställa en fråga till Sofia: Finns det inga religiösa samfund som du ser faktiskt inte borde få starta förskolor i Sverige i dag, eftersom det ska vara så neutralt och allting ska bero på den ansökan man skickar in till kommunen?

Fru talman! Mikael Damberg går runt den fråga jag ställer till honom. Hans och Socialdemokraternas resonemang utgår ju från att kommunpolitikerna i dag sitter kvar så att Socialdemokraterna själva kan få bestämma och säga, utifrån godtycke eller ideologisk grund: Det ena verkar bra, men det andra verkar inte bra. Ni som bor på ett ställe får välja, men ni som bor på ett annat ställe får inte välja. Vår ideologiska utgångspunkt är att flytta makten från kommunpolitiker till människor själva, för vi är övertygade om att människor kan besluta om sin egen vardag. Som småbarnsförälder ska du kunna se till att du får ett vardagspussel som funkar och kunna kombinera vardagsliv, familjeliv och fritiden - att du kan ha ett arbete som funkar med din barnomsorg. Men då säger Socialdemokraterna och Mikael Damberg: Nej, nu ska vi fortsättningsvis också ha pekpinnar i kommunerna som säger att något är bäst och något annat är sämst. Vi bestämmer över er som bor här. Det innebär att det beror på var jag geografiskt i landet har mitt hus, mitt hem, min lägenhet. Det är inte mitt självbestämmande som är det viktigaste. Här finns en grundläggande ideologisk skillnad. Vi vill att det ska finnas nationella krav och att man ska kunna följa en skollag och en läroplan och ge en kvalitativ grund. Det är oerhört viktigt att den grunden finns och att det också blir en valfrihet och ett självbestämmande, oavsett var i landet du bor. Jag skulle vilja fråga varför Mikael Damberg och Socialdemokraterna anser att det är bättre att det är var du bor, vilken ideologisk inriktning dina kommunpolitiker har eller själva godtycket som ska bestämma möjligheterna för din barnomsorg och inte din egen valfrihet.

Fru talman! Vår principiella utgångspunkt är att de som betalar också ska ha något att säga till om beträffande vad man betalar till. Om man tar kommunalskatt i en kommun för att betala förskolans verksamhet i kommunen så är det väl rimligt att man har någonting att säga till om när det gäller vart pengarna ska gå någonstans? Ni föreslår ju inte en krona mer till förskolan. Sveriges Kommuner och Landsting har sagt att det blir omställningskostnader. Det kommer att bli ökade tillsynskostnader - som då ska tas från den befintliga förskolan. Det är ett ansvar som våra kommunpolitiker faktiskt vill ta, att kunna ge så bra kvalitet i verksamheten som möjligt. Men vänd på frågan då! Finns det inga religiösa samfund som du är lite tveksam till ska få starta, enligt dina neutrala regler? Du talar slarvigt, igen - jag har hört det flera gånger under debatten i dag - om att man ska följa läroplanen. Ni skriver ju i er egen reservation att enskilda förskolor inte behöver följa läroplanen. Tillståndsgivningen ska grunda sig på läroplanen. Det är någonting annat. De behöver inte följa läroplanen. Vi skriver i vår text att vi tycker att alla förskolor i Sverige, oavsett vilken kommun de ligger i, ska följa läroplanen, och det är ett mycket tydligare kvalitetskrav än det ni föreslår.

Fru talman! Mikael Damberg har fel i varje enskild del i sitt anförande i hela sin argumentation. Låt mig ge några exempel. Han börjar med att påstå att Lagrådet underkänt det sätt vi hanterar kvalitetskraven på. Vad skriver Lagrådet? "Enligt Lagrådets uppfattning behövs inte något bemyndigande avseende rätten att förena ett tillstånd med villkor eller att begränsa ett tillstånd till viss tid." Man fortsätter med att säga att kommunen har "enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer rätt att till sitt beslut foga olika slag av villkor". Detta är falsifiering nr 1. Mikael Damberg påstår att kvalitetskrav inte skulle kunna ställas. Vilka kvalitetskrav går i verkligheten att ställa med vårt lagförslag? Till att börja med gäller det krav på god kvalitet och säkerhet. Där är läroplanen grunden för kvalitetsbedömningen, oavsett om den gäller i verksamheten eller inte, om vi har den debatten, Mikael. Den är grunden för kvalitetsbedömningen. Kommunen ska utöva tillsyn, och om man inte följer kvalitetskraven kan tillståndet dras tillbaka. De allmänna krav som anges i 2 kap. 3 § skollagen är att förskolan ska ge god omsorg, att man ska ha personal med relevant utbildning och erfarenhet, barngrupper med lämplig storlek och sammansättning och ändamålsenliga lokaler, att verksamheten ska utgå från varje barns behov och att barn som av psykiska, fysiska eller andra skäl behöver särskilt stöd och särskild omsorg ska få det. Det finns en skola i Sverige, Mikael Damberg, som har haft exakt och precis de problem som du försöker göra svenska folket rädd för, och det var den kommunala skolan i Knutby - inte någon annan, vad jag har sett. Det visar för mig bara en sak: Det är inte huvudmannaskap vi ska diskutera, utan det är att se till att säkra kvaliteten på skola och på omsorg för alla, oavsett huvudmannaskap. En kommun kan visst pröva, bedöma, ställa krav och säga ja eller nej utifrån kvalitetskraven, beroende på hur de möts eller inte, precis tvärtemot vad du säger. Vi varken öppnar eller stänger några dörrar för just konfessionella förskolor jämfört med i dag, men vi höjer kraven kvalitetsmässigt på dem, och det säger du nej till.

Fru talman! Om man säger att bara Knutby har problem och att det är en kommunal skola så tror jag att man inte riktigt lever i verkligheten. Det finns många skolor runtom i Sverige som har problem, och det finns många religiösa skolor som också har diskuterats, liksom innehållet i de religiösa skolorna. Den stora frågan är: Vill man nu lyfta ned detta också på förskoleområdet och ta bort möjligheten för kommunen att säga nej? Kvalitetskraven och villkoren kan vi diskutera ganska mycket, men om det nu vore så att ni reservanter verkligen tyckte det var viktigt att kommunerna kunde ställa många tuffa kvalitetskrav, varför gjorde ni inte upp med oss då? Vi sade så här: Vi vill ha några tydliga exempel som visar att kommunerna även fortsättningsvis kan ställa behörighetskrav på personalen - inte bara tala om relevant utbildning. Vi ville att förskolans öppettider skulle kunna regleras. Vi tyckte att barngruppens storlek skulle kunna regleras. Vi tyckte att förskolechefens utbildning och kompetens skulle regleras, och vi tycker att läroplanen ska gälla samtliga förskolor, oavsett om de är enskilda eller kommunala. Det är väl tydliga kvalitetskrav som Moderaterna kunde ha ställt upp på i den här processen!

Fru talman! Det enkla svaret på det är att Socialdemokraterna misslyckats efter sju års arbete att ens få fram ett förslag till skollag. Det vi här gör är att vi ändrar den berörda paragrafen som inför etableringsfrihet. Det är intressant att höra att Mikael Damberg tydligen anser att oppositionen numera äger hela skollagen och samtliga krav på skolan och förskolan. Tyvärr gör vi inte det ännu, men vi har förmodligen tagit ifrån er majoriteten vad gäller att skapa etableringsfrihet med skarpare kvalitetskrav än i dag vilket gör att vi kan bredda mångfalden och skapa en ny valfrihetsrevolution. Eftersom Mikael Damberg uppenbarligen helt missuppfattat vad det är för krav som gäller vill jag åter citera från läroplanen: "Förskolan vilar på demokratins grund. Därför skall dess verksamheter utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. . skall främja aktningen för varje människas egenvärde. Verksamheten skall . syfta till att barnens förmåga till omtanke och empati om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Alla som verkar i förskolan skall hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden." Detta är den grund vi ger till kommunerna för kvalitetsprövning. Jag förstår, fru talman, att skolministern väljer att i dag frånvara och distansera sig från den debatt som Damberg för. Det har från Dambergs sida i radio talats om extrema sekter, och han gör det även här. Det syftar bara till att skrämma, till att skapa rädsla för alternativ och till att så splittring i vissa partier i stället för att diskutera vad vi vill uppnå med detta förslag för förskolan. Tyvärr tror jag att det är så Socialdemokraterna gör. De söker en valrörelse baserad på rädsla och segregation, trots att det är skolans största problem i dag. Det finns skolor där alla är godkända, och det finns skolor där mer än hälften är underkända. Vem ansvarar för det? Jo, Damberg och vännerna när de ska skrämma med borgerligheten. Vi stärker kvaliteten för hela förskolan. Vi inför en ny valfrihetsrevolution. Socialdemokraterna sitter på läktaren, och det är klart att de är bittra, fru talman.

Fru talman! Vi får väl se vem som sitter på läktaren när vi voterat klart. Jag tror att många riksdagsledamöter inte känner sig bekväma med det förslag som ni lagt fram. Den diskussion som förs vid fikaborden ute i landet handlar inte om att det här är nästa stora valfrihetsrevolution som måste genomföras i Sverige, alltså att öppna upp för konfessionella förskolor i Sverige. Låt mig ge ett citat: "Många anser att Livets ords redan existerande skola i Uppsala är ett gränsfall. . Vad händer till exempel om några vill starta en fundamentalistisk muslimsk skola eller om extrema politiska eller religiösa grupper av annat slag vill göra det?" Citatet är inte av mig utan av Lars Leijonborg. Det finns många som oroar sig för vad som kan hända om man släpper fram detta. Jag tycker inte att man får nonchalera problemet. Sedan citerade Sten Tolgfors läroplanen, den läroplan som enligt hans egen reservation inte ska gälla de enskilda förskolorna. I rest my case.

Fru talman! Mikael Damberg sade i replikskiftet med Lennart Gustavsson att för honom var huvudmannen inte det avgörande. Det påståendet tappar lite i trovärdighet när man lyssnar på Mikael Dambergs huvudanförande och på replikskiftena. Det finns många spridda fördomar och ogrundade påståenden i den här debatten. Jag tänkte fråga om en av dem. Det handlar om att hävda att det skulle innebära kostnader för kommunerna att införa etableringsfrihet. Hur är det möjligt att hävda det? Jag skulle vilja fråga Mikael Damberg hur de beräkningarna egentligen är gjorda. Vi har fått se en ganska diffus beräkning som innebär mellan 250 och 750 miljoner kronor i merkostnad per år, dock utan någon redovisning eller hänvisning vad gäller siffrorna. Jag vill fråga Mikael Damberg om han håller med om att vi även måste räkna på de vinster som kan bli i kommuner där de enskilda alternativen tar hand om en barnökning och kommunen därmed slipper dyra investeringskostnader. Är det något som vi också behöver ta hänsyn till?

Fru talman! De kommunerna kan ju spara pengar. Jag tror inte att de kommunerna gråter. De kan införa etableringsfrihet i dag och därmed tjäna pengar på det, enligt ditt sätt att se. Problemet uppstår för de kommuner som inte kan tjäna pengar på det utan drabbas kostnadsmässigt. Ert förslag innehåller ju inte en enda ytterligare krona till förskolan. Däremot ska ni öppna nya förskolor, det ska ske en omställning, vilket innebär kostnader som ska tas från den befintliga verksamheten. Enligt finansutskottets yttrande kommer kostnaderna att uppgå till mellan 230 och 820 miljoner kronor. Det motsvarar kostnaden för mellan 700 och 2 400 förskollärare i Sverige. Det är klart att det kommer att drabba kvaliteten. Logiken är alltså ganska enkel. Det är inte svårt att reda ut detta. Jag kan förstå att Mikaela vill höja tonläget i debatten lite grann. Miljöpartiet måste väl ha en del interna diskussioner om etableringsfrihet i förskolan eftersom ombuden på deras kongress ju ville skärpa tillsynen över de religiösa skolorna och stoppa vinstdrivande skolor. Nu har Mikaela gått med på att öppna upp för religiösa förskolor. Jag förstår inte riktigt hur det ska gå ihop.

Fru talman! Det är ett helt felaktigt påstående. Det finns inget kongressbeslut om att skärpa tillsynen över konfessionella skolor eller förskolor. Jag tror att Mikael Damberg missar en liten poäng eller läser in saker som inte finns i vårt förslag. Vi har faktiskt inte föreslagit att man ska klona barn. Det finns exakt det antal barn som finns. De kostar lika mycket antingen de befinner sig i den kommunala förskolebyggnaden eller i ett fristående alternativ. Barnen blir inte fler bara för att man får starta alternativa former. Jag skulle vilja ta upp en sak till som rör de konfessionella förskolorna. Anser inte Mikael Damberg att kraven i den nationella läroplanen för förskolan räcker? Sten Tolgfors läste upp en del av de skrivningar som finns där - om människors lika värde, om att värdera jämställdhet mellan flickor och pojkar, om att man ska ha en öppen inställning och ett kritiskt förhållningssätt och lära barn att få fler förhållningssätt. Det är ganska anmärkningsvärt att man från Socialdemokraternas, regeringspartiets, sida utgår från att det krävs fler krav än de nationella. Borde det i så fall inte tydliggöras i riktlinjer till kommunerna att ni tycker att det nationella regelverket är undermåligt? Man kan i dag, och med vårt förslag även i fortsättningen, säga nej till de förskolor som inte uppfyller dessa krav. Det är ett rätt dåligt argument att påstå att det skulle innebära att man släpper fram extremistiska inriktningar. Det är ganska ohederligt. I dag finns konfessionella förskolor i många s-styrda kommuner, såsom Stockholm, Göteborg och Malmö. Att säga att det, precis som för skolor, enbart är att fylla i en bra ansökan visar inte bara på en bristande tilltro till sina egna lagar och regler utan också till sina egna myndigheter.

Fru talman! Jag vill hänvisa till det som Ulf Nilsson sade. Läs gärna hans anförande om hur enkelt det kan vara att fylla i en ansökan och starta en skola. Det blir ännu enklare att fylla i en ansökan och starta en förskola. Det kräver inte lika mycket organisering. En sak är väl vad man skriver på papperet. Sedan är det en helt annan sak vad som verkligen händer i verksamheten. Detta innebär att man kan utsätta ett och ett halvt-, två- och treåringar för en prövotid innan man vet om det är bra eller inte. Jag tycker att det är bra att kommunerna har en nödbroms att dra i om de bedömer att verksamheten inte är bra. Det finns samfund i dag som velat starta, och som kan vilja starta, dessa förskolor, samfund som jag faktiskt inte tycker borde få rätt att göra det. Mikaela kanske tycker att alla religiösa samfund ska ha rätt att göra det. Jag tycker inte att det är den typen av debatt som svensk förskola behöver. Låt mig återgå till frågan om barnen och kostnaderna. Ja, det är exakt så; det blir inte fler barn och det blir inte mer pengar. När man flyttar tio barn från en förskoleavdelning till en annan uppstår tomma lokaler, vilket innebär nedskärningar som man inte genast kan täcka - om ni inte kan trolla bort lokalerna eller om ni bara kan avskeda folk på samma gång. Den typen av arbetsrätt har vi inte i Sverige i dag, och därför innebär det kostnader för den befintliga förskolan. De som alltså ska få betala det hela är de befintliga förskolorna i Sverige. Det kommer att drabba kvaliteten och ytterst barnens verksamhet.

Fru talman! Många positiva saker hände under den förra borgerliga regeringen. Bland annat avskaffades redan 1991 lex Pysslingen. Lagen hade då funnits i sex år och förhindrat att privata daghem fick del av statsbidragen. Före 1991 var det bara barn till välbeställda föräldrar som hade frihet att välja förskola. Friskolereformens införande förändrade radikalt förutsättningarna. Framväxten av de fristående skolorna har lett till att elever och föräldrar i allt högre utsträckning har fått möjlighet att välja mellan olika alternativ. Denna ökade mångfald av skolor behövs i ett Sverige där befolkningen blir alltmer heterogen, med olika bakgrund, erfarenheter och preferenser - i alla fall om vi värnar varje barns rätt till en bra skolgång, oavsett barnets bakgrund eller bostadsort. I Skolverkets enkät svarade 90 % av föräldrarna att de tycker att det är bra och viktigt att ha möjlighet att välja skola. Därför är det beklagligt att så många i denna riksdag behåller de ideologiska skygglapparna och bortser från vad föräldrar och elever tycker. Nej, vi måste sätta barnen och föräldrarna i centrum. För dem är inte det viktiga vem som är huvudman för förskolan eller skolan, utan det viktiga är att barnen känner sig trygga, trivs och utvecklas på bästa sätt utifrån sina egna förutsättningar. Bara 17 % av de inskrivna barnen går i en fristående förskola, och de är dessutom mycket ojämnt fördelade över landet. De flesta fristående alternativ finns i storstäder och i förortskommuner, och de är mycket färre i industrikommuner och glesbygd. De saknas helt i ca 60 kommuner. Men de fristående alternativen är viktiga för mångfalden och kvaliteten. De har påverkat kommunala skolors förändringsarbete på ett mycket positivt sätt. Många skolor har utvecklat sitt sätt att arbeta, skapat profilklasser etcetera. Engagerade föräldrar har kunnat driva glesbygdsskolor som annars hade hotats av nedläggning. Fler arbetsgivare skapar också en bättre arbetsmarknad för lärare, som får större möjlighet att påverka både arbetsmiljö och lön. När skolor tvingas anstränga sig för att få elever främjar det utvecklingen och höjer kvaliteten. För oss moderater är det grundläggande att alla skolor oavsett huvudman har likvärdiga förutsättningar och kvalitetskrav. Forskning visar att i kommuner där konkurrens från fristående skolor finns har positiva effekter för elevernas resultat uppkommit också i de kommunala skolorna. I en avhandling från Uppsala universitet undersöktes särskilt om friskolorna hade bidragit till ökade kunskapsklyftor, vilket ofta har hävdats i debatten, och man kom fram till att så inte alls var fallet. Tvärtom gynnas både låg- och högpresterande elever av friskolor. Dagens lagstiftning om enskilda förskolor har många brister. Den öppnar för godtycke. Kommuner kan neka ett fristående alternativ tillstånd och bidrag trots att kvalitetskraven är uppfyllda. Den är också oklar om vilka kvalitetskrav som behöver ställas på verksamheten. Det är faktiskt en skam att Socialdemokraterna under sina tolv år vid makten inte har förmått åtgärda detta genom att förtydliga skollagen! Fru talman! Nu lägger vi fram ett förslag som innebär att enskilda förskolor och fritidshem ska beviljas tillstånd om kraven på verksamheten uppfylls. Kraven är oerhört viktiga, inte minst att läroplanens krav uppfylls. Därför förtydligar vi i förarbetena hur kraven på kvalitet och säkerhet ska tolkas. Vårt förslag innebär också att kommunerna blir skyldiga att lämna bidrag om tillstånd finns och om verksamheten är öppen för alla barn. Det är nödvändigt att säkra likvärdiga förutsättningar oavsett huvudmannaskap. Kravet på öppenhet är nytt, och det innebär en skärpning jämfört med i dag. Den vanligaste formen av enskild förskola är en förskola som drivs av ett föräldrakooperativ. Vi moderater vill uppmuntra och ta till vara engagemanget hos föräldrarna. Vi tror att det gynnar kvaliteten för barnen på ett positivt sätt. Vi vill se en förskola som präglas av pedagogisk mångfald och valfrihet. Vi vill se en förskola som har bättre resurser än i dag, och därför satsar vi moderater över 1 miljard på förskolan under perioden. Vi tycker inte att det är acceptabelt att många socialdemokratiskt styrda kommuner enbart av ideologiska skäl har noll valfrihet och per automatik anvisar plats i en kommunal förskola. Enskilda alternativ bidrar väsentligt till större pedagogisk mångfald och valfrihet och blir därigenom en drivkraft för högre kvalitet. Rätten att välja skola är en demokratisk rättighet, men den är fortfarande en omöjlighet i mer än en femtedel av Sveriges kommuner. Därför vill vi moderater också ge denna möjlighet till barn och föräldrar i de kommunerna. Vi moderater är övertygade om att fristående förskolor och skolor motverkar den segregation som det svenska boendet skapar. Är det någon som ser någon etnisk mångfald i en kommunal skola på Östermalm? Den finns däremot i många friskolor. Jag pratade i går med personer från en friskola i Lund som drivs som ett föräldrakooperativ. I den förskolan finns 43 barn från 13 nationaliteter, 12 personal från 6 olika nationaliteter, och bland föräldrarna finns både den skånska adeln och familjer från det segregerade miljonprogrammet intill. Friskolor blir ofta multinationella, och det är ännu ett skäl till att de är bra. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, 6, 7 och 18, men jag står självfallet bakom alla moderata reservationer.

Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik var att Margareta Pålsson tillät sig att göra en liten historisk exposé och förflyttade sig ett antal år tillbaka i tiden. Hon gav en ganska bra bild av de reformer som sjösattes i början av 1990-talet och den positiva utveckling de har haft. Jag skulle nu vilja lägga fram några påståenden och få höra Margareta Pålssons kommentarer till dem. Avregleringen, det fria valet och framväxten av ett stort antal fristående skolor har medfört en ökad segregation etniskt, socialt, religiöst och politiskt, ökade kostnader för skolan totalt, framväxten av storbolag och koncerner på skolområdet och att skolan har blivit en marknad. Jag skulle vilja höra en kommentar till detta. Detta är ju en lite annan bild än den som Margareta Pålsson gav.

Fru talman! Jag avslutade mitt anförande med att berätta hur en ganska typisk förskola ser ut i en förortskommun eller i en större kommun. Just där finns mångfalden. Vänsterns sätt att planstyra boendet i Sverige har lett till en omfattande boendesegregation. Om alla barn och elever går i den skola som ligger närmast hemmet blir det en omfattande segregation också bland eleverna och bland dem som växer upp och ska ta över det här samhället. På Östermalm kommer det fortsatt att vara bara de som bor på Östermalm som går i skola, och i skolorna i Rinkeby, Tensta och Rosengård blir det de elever som har sämst förutsättningar i landet. Så vill vi inte ha det.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick någon respons på mitt försök att ge en annan bild av vad det fria valet och framväxten av fristående skolor har inneburit. I stället fick vi en diskussion om boendesegregationen. Att boendesegregationen är problematisk vet vi, och det finns det inga lätta lösningar på. Som inlandsbo kan jag ibland bli trött på den storstadsfokusering som finns i skoldebatten. Jag brukar säga att den är Stockholmsfixerad, och det står jag för. Det finns en annan värld i Sverige där också skolan ser annorlunda ut. De påståenden jag kom med i min fråga till Margareta Pålsson är inget jag tänkt ut på egen hand. I stort sett är de ett citat ur boken Motbok - om det ideologiska sveket mot skolan av Lena Fejan Ljunghill och Sten Svensson. En av dem är chefredaktör för Lärarnas tidning, och den andre är chefredaktör för Pedagogiska magasinet. Det finns faktiskt en annan bild av det som sker i skolan, och det är väldigt enögt av borgerligheten att man inte vågar diskutera att de fristående skolorna faktiskt har en annan effekt än den gyllene effekt som ni påstår att de har.

Herr talman! Lennart Gustavsson påstår att vi inte ser den realitet som finns i många inlandskommuner. Jag är kanske inte så väl bevandrad när det gäller hur det ser ut just i Lennarts kommun, men jag är väl bevandrad när det gäller hur det ser ut i Skåne. Där kan man verkligen inte tala om inlandskommuner. Min egen hemkommun ligger två mil från vattnet och har varit socialdemokratiskt styrd i de flesta år. Den hade dock en moderat kommunstyrelseordförande under åren 1992-1994, och då tillkom ett alternativ. Vi fick då en Montessoriförskola. Sedan har ett antal försökt att få etablera sig i min hemkommun. Varje gång har det hänvisats till att vi inte behöver någon utbyggnad, och sedan har man hela tiden byggt ut den kommunala förskolan. Människor i Åstorp är inte annorlunda än människor i Ängelholm och Helsingborg, de kommuner vi ligger grannar till. Där är det fullständigt naturligt att man väljer förskola. Men om man bor i Åstorp ska man inte få göra det. Jag hoppas att det kan bli verklighet, om det går rätt i voteringen på onsdag.

Herr talman! Finansutskottet har av utbildningsutskottet beretts tillfälle att yttra sig i detta ärende. Först och främst konstaterar finansutskottet att förslaget om fri etableringsrätt för förskolor inte åtföljs av en särskild analys om det påverkar kommunernas verksamhet och om det får effekt på deras ekonomi. Finansutskottet har därför genom en intern utfrågning inhämtat synpunkter om förslagets ekonomiska konsekvenser. Enligt Finansdepartementet och Svenska Kommunförbundet medför det aktuella förslaget ytterligare en osäkerhet för den kommunala planeringen i form av ett i praktiken okontrollerbart antal nyetableringar. Förslaget ger de privata aktörerna rätt att utan någon tidsbegränsning tillhandahålla barnomsorg och få bidrag till detta, samtidigt som kommunernas skyldighet att täcka upp för den efterfrågan som enskilda huvudmän inte tillgodoser kvarstår. Kommunerna måste i så fall antingen hålla med en viss överkapacitet eller ha en förhöjd beredskap för snabb ökning eller minskning av antalet platser i den kommunalt drivna förskoleverksamheten för att leva upp till skyldigheten att tillhandahålla barnomsorg till den som så önskar. Detta bedöms medföra ökade kostnader för kommunerna jämfört med dagens behov. I samband med utfrågningen har utskottet också tagit del av en konsekvensberäkning sammanställd av Utbildningsdepartementet. Mikael Damberg har redan gått in på de kostnaderna. Finansutskottet gör samma bedömning som Finansdepartementet och Kommunförbundet att de kostnader som skulle tillkomma för kommunerna till följd av reservanternas förslag är av sådan art att de bör ersättas av staten i enlighet med finansieringsprincipen. Förslaget innebär nämligen att riksdagen ska fatta ett bindande beslut om ändringar av regler med direkt sikte på kommunal verksamhet. De uppgifter som i dag är frivilliga för kommunerna blir i och med den föreslagna regeländringen obligatoriska. Det är denna föreslagna tvingande regel som gör att finansieringsprincipen blir tillämplig. Den möjlighet att neka bidrag som reservanterna tilldelar kommunen om den enskilda verksamheten "innebär påtagligt negativa följder för motsvarande verksamhet i kommunen" ska enligt författningskommentarerna tolkas ytterst restriktivt. Detta medför att förslaget kraftigt begränsar kommunens möjlighet att neka bidrag, men även att återkalla tillstånd och upphöra med bidrag på grund av minskad efterfrågan, vilket förhindrar effektiviseringsåtgärder som även omfattar den enskilda förskoleverksamheten. De i vissa situationer nödvändiga besparingsåtgärderna skulle därför bara drabba den kommunala förskolan. Mot denna bakgrund drar Finansdepartementet slutsatsen att förslaget leder till en inskränkning av kommunens rätt att besluta om hur de kommunala skattemedlen ska användas. En skyldighet för kommunerna att lämna tillstånd för och bidrag till enskilda förskolor innebär således en begränsning av utrymmet för den kommunala självstyrelsen. Jag instämmer helt i Finansdepartementets slutsats att en skyldighet för kommunerna att lämna tillstånd och bidrag till enskilda förskolor innebär ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Däremot ankommer det inte på finansutskottet att väga frågan om fri etableringsrätt för enskilda förskolor mot en inskränkning av utrymmet för det kommunala självstyret. Det är utbildningsutskottet som ska göra denna bedömning, och jag är mycket nöjd med den skrivning som utbildningsutskottet har i betänkandet angående den kommunala självstyrelsen. Där påtalar utskottet särskilt att de föreslagna regelförändringarna innebär en begränsning av det kommunala självstyret, och också att förslaget innebär en inskränkning i kommunens möjligheter att besluta om hur kommunala skattemedel ska användas. Herr talman! Jag har många gånger i denna kammare debatterat med borgerliga företrädare om den kommunala självstyrelsen och om finansieringsprincipen. Till skillnad mot i dag, när det är ett ärende som både strider mot finansieringsprincipen och den kommunala självstyrelsen, så väljer reservanterna både i finansutskottet och i utbildningsutskottet att blunda för detta faktum, trots att det är ett solklart brott mot de principer jag här har nämnt. För framtiden kan jag konstatera att högeralliansen inte har någon som helst trovärdighet om de återkommer med frågan om kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen, eftersom de inte tar dessa principer på det allvar frågan förtjänar. De borgerliga använder det bara som ett mantra när det passar dem, utan att i sak bry sig om att värna den kommunala självstyrelsen i verkligheten. Jag vill avsluta med att hänvisa till en offentlig utfrågning om den kommunala självstyrelsen som konstitutionsutskottet hade den 1 februari 2001. Vid denna utfrågning deltog bland andra Curt Riberdahl, tidigare jurist vid Svenska Kommunförbundet. Enligt Curt Riberdahl är utgångspunkten 1974 års regeringsform. Tittar man på förarbeten som finns och den praxis som har utvecklats efter det så finns det inte någon enhetlig praxis när det gäller synen på kommunal självstyrelse. Det varierar över tiden, det varierar mellan olika partier och det kan också variera inom olika partier. Självstyrelsen kan aldrig vara total. Det finns motstående intressen, exempelvis rättssäkerhet, krav på likabehandling och likartad tillgång till viss samhällsservice över hela landet. Curt Riberdahl menade dock att från självstyrelseperspektiv innebär friskolereformen ett ingrepp genom att det är första gången man i lagstiftning har en tvångslag, där kommunerna blir skyldiga att lämna bidrag till privat verksamhet. Annars har man alltid gjort detta på frivillig grund. Herr talman! De borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet vill nu utvidga denna tvångslagstiftning till att en kommun också ska vara skyldig att lämna tillstånd och bidrag till enskilda förskolor och fritidshem. Med detta inte bara naggas den kommunala självstyrelsen i kanten, utan över den del av kommunens verksamhet som rör förskola, fritidshem, grundskola och gymnasieskola förlorar kommunpolitikerna stora delar av sin självstyrelse. Detta borde ändå bekymra före detta kommunpolitiker inom den borgerliga alliansen. Ni snävar nu in den kommunala självstyrelsen på ett sätt som inte har skett någon gång tidigare. Jag ber att få yrka bifall till utbildningsutskottets förslag och avslag på reservationerna, och särskilt kraftigt avslag på reservationerna nr 6, nr 7 och nr 18. Herr talman! Till slut vill jag bara hänvisa till de senaste sex årens debatter i finansutskottet angående allmänna bidrag till kommunerna. I de sex betänkanden jag håller i min hand finns det i samtliga betänkanden reservationer från de borgerliga partierna angående kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen. De gäller förslag som alla är mycket svagare än i dag när det gäller att det strider mot både kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen. Men i dag blundar alla de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet.

Herr talman! Jag har först en kommentar till Inger Davidson som i sitt anförande säger att föräldrar alltid vill sina barn väl. På vilket annat område skulle man acceptera att staten går in och bestämmer i stället för föräldrar? undrar hon. Jag har två svar till dig. Det ena är att det finns en stor minoritet i Sverige som anser att fostran med hjälp av aga är helt okej. Staten har gått in och sagt: Nej, det är inte okej. Det andra är att det finns befolkningsgrupper i Sverige som anser att könsstympning av flickor är det bästa de kan göra för sina flickor om de ska bli gifta i framtiden. Staten går in och säger: Nej, det är inte okej. Det finns många områden där staten kan gå in och säga nej. Vi har som samhälle ansvar för dem som minst kan göra sig hörda i samhället. Jag är så nöjd med att lyckas sätta denna viktiga fråga för Sverige på agendan igen. Efter överenskommelsen om ett utbildningsprogram i Allians för Sverige var många, för att inte säga samtliga, redo att lägga frågan om det olämpliga med religiösa skolor på hyllan under kommande mandatperiod. Men så blir det inte. Det handlar om barn - våra barn och Sveriges framtid. Det handlar om den grupp människor vars rättigheter slås fast i barnkonventionen, som stadgar att barnens rättigheter alltid ska sättas i främsta rummet. Konventionen om barnets rättigheter, artikel 14, säger tydligt att konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Till Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet vill jag ställa följande fråga: På vilket sätt anser ni att ni med detta betänkande och detta förslag respekterar barnets tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet? Vi har i decennier fört en hård kamp för att befria skolan och undervisningen från religiöst inflytande. När vi lyckades få bort den kristna religionens inflytande i skolan kunde ingen på allvar föreställa sig att vi i Sverige på 2000-talet skulle få en explosion av statsfinansierade religiösa skolor och förskolor. Men där befinner vi oss i dag. Vi har ett regeringsparti med en skolminister som säger sig ogilla religiösa skolor. Men han förmår inte få sitt parti att rösta för motioner som vill förbjuda desamma. Det har i debatten i talarstolen bland annat framställts som om detta betänkande är det värsta som kan hända och att alla som värnar den sekulära skolan bör agera mot det. Sanningen är att det redan i dag finns religiösa skolor och att det i framtiden kommer att etableras fler - med eller utan detta betänkande. Det här är inte det stora hotet. Det stora hotet är oviljan att göra något åt de befintliga alternativ som redan finns. Det stora hotet är oviljan att göra något för att gardera oss mot värre sektskolor. Jag inser att min kamp för förbud mot religiösa skolor och förskolor försvåras av de konventioner som vi förbundit oss till. Det finns konventioner som ger föräldrarna rätt att starta den här typen av skolor och sätta sina barn i sådana. Men det hindrar inte att vi vidtar åtgärder för att säkerställa att skolor som startas på konfessionell eller ideologisk grund verkligen lever upp till skollagens och läroplanens krav. Jag är för etableringsfrihet. Jag är för friskolor. Det är religiösa fri- och förskolor som jag ifrågasätter. Folkpartiets gruppledare i utbildningsutskottet Ulf Nilsson gjorde en viktig deklaration tidigare i denna debatt. I alliansens utbildningsprogram konstateras det att partierna i Allians för Sverige har delvis olika uppfattningar när det gäller regler för tillståndsgivning och kontroller av skolor som vilar på religiös grund. Som ledamot i Folkpartiets partiledning vill jag för Folkpartiet avge följande löfte: Folkpartiet kommer i ett eventuellt regeringssamarbete att fortsätta att kritiskt granska de religiösa fri- och förskolorna. Folkpartiet kommer under mandatperioden att arbeta för att det tillsätts en utredning med uppdrag att utforma ett system som i högre grad säkrar att alla skolor och förskolor som vilar på religiös eller ideologisk grund respekterar den värdegrund som ska prägla alla skolor i Sverige. Alla skolor måste vara öppna för alla barn och skolorna måste garantera att undervisningen bedrivs enligt läroplanen, det vill säga på icke-konfessionellt sätt. Det kan handla om utfästelser om lärarkårens sammansättning, oberoende representation i styrelsen, att den lokala barnombudsmannen inbjuds att ha en roll i skolan och att dessa skolor samverkar med kommunala eller andra skolor med annan inriktning. Skolorna ska också redovisa hur de arbetar för att främja det demokratiska tankesättet och jämställdheten. Viktigt för tillståndsgivning är skolans finansiering utöver skolpengen. All finansiering ska tydligt redovisas, och inga krav i strid med den svenska skolans gemensamma värdegrund ska kopplas till finansiering. I regeringsställning kommer Folkpartiet vidare att arbeta för att befintligt kontrollsystem blir effektivt och att bestämmelserna om hur skolan bör fungera verkligen följs upp. Nuvarande kontrollsystem fungerar uppenbarligen inte. Skolverket måste via regleringsbrev få tydliga instruktioner om hur dessa kontroller ska utformas och genomföras. Från Folkpartiets sida har uttalats att det är vår uppfattning att när det gäller friskolor bör inga nya tillstånd beviljas för religiösa skolor i avvaktan på en översyn av reglerna. Med detta sagt har jag inte svårt att rösta för förslaget i detta betänkande på onsdag. I detta anförande instämde Mia Franzén (fp).

Herr talman! Det är inte helt enkelt att förstå Folkpartiets inriktning. Det känns som om ni både vill ha kakan och äta den. Jag respekterar självfallet att Folkpartiet kommer att verka för att man följer upp att de regler som finns följs. Det är väl ingen som inte vill det. Vi har skarpa regler och vi har en mycket god kontroll i dag. Jag skulle vilja säga att det inte finns några friskolor som kontrolleras så noga som de som har en konfessionell inriktning. Regeringen har gett ett särskilt uppdrag att man ska titta på dem. Man har alltså kommit långt i sammanhanget, och det är ingen som har motsatt sig detta. Jag skulle vilja ställa en fråga eftersom Nyamko Sabuni tar upp barnkonventionen och innehållet i den. Hon har också tidigare ställt den emot Europakonventionen. På vilket sätt skiljer sig innehållet i barnkonventionen från Europakonventionen när det gäller föräldrarätten?

Herr talman! För det första är det inte sant, Inger Davidson, att ni inte motsätter er bättre kontroller och bättre tillståndsregler. I det gemensamma program som vi nu har i alliansen är det just kd som har sett till att det som jag nu läste upp - och som Folkpartiet ville och deklarerade - inte kom med. Det ledde också till att Folkpartiet var redo att lägga förslagen i en byrålåda. Nu har jag stoppat den utvecklingen, för jag är övertygad om att när ett parti prioriterar en fråga så är det stort. Vi har ju sett vad Miljöpartiet har lyckats med. De prioriterade friåret, och det gick igenom. Kunde någon vänta sig det? Den dagen de bestämmer sig för att prioritera medborgarlön kommer det också att gå igenom. För mig är det viktigt att mitt parti står upp för de liberala värderingarna också när det gäller skolan. Det handlar inte bara om valfrihet. Mångfald har också en gräns. För det andra anses konventioner om mänskliga rättigheter vara mer riktgivande i förhållande till barnkonventioner och kvinnokonventioner. Det är det som är problemet. När barnkonventionen säger att barnen har rätt till religionsfrihet så säger samtidigt den europeiska konventionen att föräldrar ändå har rätt att sätta sina barn i skolor som tvingar barnen in i föräldrarnas övertygelse. Det är den du väljer. Jag väljer barnens konvention. Du väljer föräldrarnas rätt. Det är där vi skiljer oss åt.

Herr talman! Jag kan säga att jag är ordförande i riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Den har som utgångspunkt att följa barnkonventionen. I barnkonventionen står det så här: Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet vägledning när det utövar sin rätt. Vilken rätt är det? Jo, det är bland annat rätten till religionsfrihet. Nyamko tolkar religionsfrihet som frihet från religion. Då ska man i konsekvensens namn tolka yttrandefrihet som frihet från att yttra sig och tankefrihet som frihet från att tänka. Konventionerna kom till en gång i tiden - jag tänker på Europakonventionen - därför att staten hade hindrat de vuxna och barnen att tänka fritt, att utöva sin religion fritt. Därför kom de till. Det är ingen motsättning mellan de två konventionerna i det fallet. Detta är en ren missuppfattning, och det har fått en stor spridning att barnkonventionen skulle avvika från Europakonventionen i det avseendet. Det gör den inte. Barnen lever inte i isolerade celler - helt isolerade. De lever i en verklighet, i en familj. Att ta dem därifrån är ett långt steg. Det känns inte särskilt liberalt att vilja göra det. Det borde vara den yttersta konsekvensen av det resonemang som förs i dag.

Herr talman! Nej, Inger Davidson, jag tolkar inte religionsfrihet som frihet från religion. Jag tolkar religionsfrihet som frihet att välja antingen religionen eller inte religionen. Som barn kan man inte välja, vilket betyder att du som förälder självklart har rätt att i ditt privatliv, i ditt hem, fostra ditt barn enligt din övertygelse. Men det är inte statens ansvar att i skolan fostra barn i samma övertygelse. Det är det som är skillnaden mellan våra åsikter. Du har all frihet att fostra ditt barn som du vill, men skolan ska vara sekulär och objektiv. Dagens religiösa skolor är inte alltid så sekulära eller objektiva. Barn lever inte i isolerade celler. Nej, vanligtvis gör de inte det. Men barn i den religiösa skolan hänvisas dit - i den isolerade cellen i den troende familjen, i den isolerade cellen i den religiösa skolan eller i förskolan. Det är det som händer. Det är det jag vill undvika. Varför stöder ni inte Folkpartiets förslag på en utredning för att komma till rätta med detta? Jag inser att det är svårt att förbjuda. Vi har konventioner att diskutera. Men ni kan väl åtminstone hålla med om att det i Sverige behövs mer för att komma till rätta med det här. Håll med om det jag läste upp precis nu så har vi löst problemet.

Herr talman! Jag läste Dagens Nyheter den 4 maj. Jag var imponerad över att Nyamko vågade göra ett tydligt ställningstagande och fullfölja sina principiella utgångspunkter. Man skrev i artikeln att man fruktade att samma slags rädsla och isolering ska bidra till att främja en expansion av religionsbundna förskolor. Man sade att man var nöjd med att Folkpartiet hade föreslagit tuffare regler för tillståndsgivningen för fristående skolor. Det är ingenting som har föreslagits just här men vid andra tillfällen. Men eftersom de reglerna inte fanns skulle man rösta nej - om ingenting nytt inträffar. Ingenting nytt har inträffat. Folkpartiet sade för flera månader sedan att man fortfarande tycker att det ska vara tuffare regler. Problemet är att Folkpartiet har skrivit fast sig. Du säger själv att Kristdemokraterna inte accepterar ens en utredning. Det är inte ett parti som driver en fråga här, Nyamko. Ni driver en fråga. Kristdemokraterna driver en annan fråga - helt motstående. Vad som händer nu om man röstar för lagförslaget är precis det ni skriver i artikeln. Då får vi expansionen av religionsbundna förskolor i Sverige. Då är det faktiskt de borgerliga partierna, inklusive du, som har släppt fram systemet. Sedan kan du hoppas på att Kristdemokraterna ska vika sig och säga att det sker en utredning av tuffare krav för de religiösa skolorna. Ärligt talat: Det kommer aldrig att inträffa. Hade ni skrivit lite annorlunda i er överenskommelse hade ni i Folkpartiet kunnat göra upp med oss. Men ni har skrivit att dessa regler inte kan ändras om inte alla fyra partierna är överens. Frågan är död. Det är stopp. Du har svikit din egen artikel.

Herr talman! Jag skulle kunna säga samma sak om Socialdemokraterna och Miljöpartiet. "Friår kommer aldrig att bli verklighet." Men det blev de. Något nytt har hänt, Mikael Damberg. Mitt eget parti var berett att lägga dessa krav, som var så viktiga för mig, i byrålådan efter överenskommelse med kd. Men nu är det inte så längre. Det finns ingenting i överenskommelsen som låser oss fast vid att vi inte får uttala vår mening, om att vi inte får kämpa och förhandla om våra åsikter. Det är det jag tar fasta på. Det är det som är viktigt. När Folkpartiet återigen prioriterar denna fråga menar jag att chanserna är stora. Tiden ligger för mitt förslag. Det kommer att bli svårt för kd. Jag säger: Lycka till med att förklara för de 80 procenten av den svenska befolkningen som anser att jag har rätt att det skulle vara fel med bättre tillståndsregler, hårdare krav och helt enkelt bättre kontroller. Lycka till med det. Tiden är ute för er. Därför är det här så viktigt för mig. Jag har inte svikit min artikel. Skillnaden mellan mig och dig är att du hade blivit glad om jag hade röstat nej. Då hade vi försvårat för alla andra alternativ att etableras. För mig är det bara de religiösa skolorna som är problemet. Det etableras färre religiösa skolor. Det kommer inte att stoppa alla. Det ska ändå finnas etableringsfrihet. Att det etableras färre religiösa skolor löser inte det stora problemet med tillståndsgivning och kontrollmekanismer. Det är det jag vill komma åt, och det får jag nu.

Herr talman! Du har redan själv sagt att du inte får några nya kontrollmekanismer eftersom Kristdemokraterna inte ställer upp på det. Ni har sagt att ni ska fortsätta att prata om det. Men de 80 procenten av Sveriges befolkning som tycker att det här är en viktig fråga, som ser allvarligt på detta, kommer nu att lägga ansvaret på dig och Folkpartiet. Ni skriver artikel efter artikel. Här finns en artikel med rubriken: "Inför totalt stopp för nya religiösa förskolor" av Jan Björklund, Ulf Nilsson, Ana Maria Narti, Helene Odenjung. Du har skrivit artiklar om att stoppa. Nu säger ni att ni inte ska stoppa dem utan nu ska de religiösa förskolorna släppas fram. Det måste ni förklara för svenska folket på onsdag. Det är ert beslut, och det är ert ansvar. För varje konstig, extrem religiös förskola som startas måste Folkpartiet motivera att det var värt att släppa fram lagstiftningen nu. Tyvärr har partipiskan vinit alldeles för hårt i Folkpartiet. Vi hade en möjlighet, och vi har fortfarande en möjlighet, att rädda Sverige från ett väldigt dåligt förslag som kommer att öppna upp "för en expansion av religionsbundna förskolor". Nu är det Folkpartiet som går i bräschen för den utvecklingen. Det blir intressant att se vad svenska folket tycker om det i valet.

Herr talman! Jag förstår Mikaels upprördhet. Jag var nyckeln till hans dröm om förbud mot etableringsfrihet generellt - i stort. Men vi delar inte samma dröm. Jag är för etableringsfrihet. Jag är för friskolor. Det är religiösa skolor som är problemet. Om Socialdemokraterna störs av de religiösa skolorna kan ni göra något åt det redan i dag. Men ni är inte störda. Ert intresse ligger i att det inte ska finnas privata alternativ över huvud taget. Min kamp är mot de religiösa skolorna. Det är det som ger maximal nytta för så många som möjligt.

Herr talman! Minns ni en nydemokrat som hette Vivianne Franzén? Hon brukade propagera för sina främlingsfientliga idéer genom att påstå att Sveriges befolkning i morgon kommer att vända sig mot Mecka och att svenska kvinnor kommer att tvingas att bära burka. Jag är ledsen för att debatten om betänkandet och om korrigeringen av lagen som vi har åstadkommit har gått i samma spår som Vivianne Franzéns skräckpropaganda. Jag trodde att Socialdemokraterna höll sig för goda för den sortens skräckpropaganda. Herr talman! Det finns kanske ingen i den här församlingen som är så rädd för hat, våld och terror som jag. Jag har upplevt det. Halva mitt liv har hackats och plågats av det! Jag har familjemedlemmar som har blivit avrättade av bolsjevikerna i hatets och terrorns namn. Därför tycker jag att det bästa försvaret för religionsfrihet är en total öppenhet. Därför har jag skrivit under den artikel som Mikael Damberg på ett mycket demagogiskt sätt använder för att försöka splittra Folkpartiet. Det enda sättet att ha religiös frihet är att ha total öppenhet. Det betyder mycket tydlig kontroll och mycket klara och tydliga regler för tillståndsgivning. När det gäller det här betänkandet och våra reservationer är det just det som blir lite bättre än i dag. Det kommunala monopolet kan inte på något sätt försäkra oss mot att extremism inte kommer in i förskolan. Tänk er en Knutbykommun med oerhört konstiga uppfattningar om religioner och kommunala politiker som delar de uppfattningarna! Vad finns det för garanti för att extremismen inte kommer både i förskolan och i skolan? Det kommunala monopolet som nu lyckligtvis slås sönder får i sig inte symbolisera kvalitetsgaranti för skolan. Jag har en helt annan uppfattning om religiösa skolor än Nyamko Sabuni, men jag är helt överens med henne om att det här är ett steg i rätt riktning. Vi försvarar oss mot fanatism och extremism när vi agerar för äkta religionsfrihet.

Herr talman! Ana Maria ställde frågan vad det är som hindrar att en kommun och en kommunal skola kan hemfälla till extremism eller tokiga idéer. Det finns ju inga garantier mot det - jag köper det. Det som betänkandet och reservationerna handlar om är att vi i vår text skriver att vi vill att läroplanen ska gälla alla, inklusive kommunala förskolor. Ni säger att det inte ska gälla de enskilda förskolorna. Så i den delen har ni i jämförelse med oss ett svagare kvalitetsskydd. Det är ett steg i rätt riktning, säger du. Ja, om Folkpartiet tycker att det är ett steg i rätt riktning att kommunerna inte ska kunna säga nej till nya religiösa förskolor. Då är detta ett steg i rätt riktning. Annars är det ett steg i fel riktning.

Herr talman! Ska vi läsa ur betänkandet och ur vår reservation? Vi säger inte att vi inte vill att läroplanen ska fungera. Vi refererar till ett gammalt betänkande från utskottet där ni fortfarande hade majoritet, 1996-1998. Läs hela meningen, Damberg! Hela din debatteknik under hela den här perioden har byggt på demagogiska påståenden. Du har skrivit att vem som helst ska få öppna förskola. Det finns inte den minsta bas för detta i våra reservationer. Mikael Damberg, en gång för alla: Lär dig att respektera dina motståndare i den politiska polemiken!

Herr talman! Jag tycker att man ska titta på förslagen som de ser ut. Om ni var oroliga för konfessionella skolor, om ni var oroliga för att extrema samfund startar förskolor eller skolor kanske ni med ett ord hade kunnat nämna det i er reservation. Ni skriver inte ordet konfessionell förskola en enda gång i er reservation. Ni ser inte det problemet, samma problem som ni säger är stort på skolsidan. Ni vill införa samma system på förskolesidan och skriver inte ett ord om konfessionalism. Det är faktiskt lite ologiskt. Jag vet exakt vad som står i er reservation, och jag vet att ni hänvisar till den gamla lagstiftningen. Problemet är att ni inför ett nytt system i den gamla lagstiftningen. Det varnar vi för. Om man skulle tänka sig att jag skulle acceptera att man inför etableringsfrihet - jag tror inte på idén - måste man göra det med väldigt tydliga kvalitetskrav, till exempel det självklara kravet, tycker jag från Socialdemokraternas sida, att läroplanen ska gälla samtliga förskolor. Det har jag sagt nu, och det står jag för i framtiden. Jag är lite förundrad över att Folkpartiet inte förde in det i diskussionen, om man nu ska införa etableringsfrihet i förskolan.

Herr talman! Talartiden tillåter mig inte att börja läsa allt detta. Det står i vår reservation också att man kan dra in tillståndet för förskolor som inte fungerar bra. Det står tusen hänvisningar till kvalitet och säkerhet. Det här sättet att polemisera är bara ett sätt att fortfarande förvränga motståndarens ståndpunkt. Jag tycker att det är illavarslande för den kommande valkampanjen. Vi borde ha tillräckligt mod för att inte svartmåla, för att inte springa till skräckpropaganda av Vivianne Franzéns typ.