Folkomröstning om införande av euron (prop.2002/03:46)

Herr talman! I det här betänkandet, finansutskot- tets betänkande 24, behandlas frågan om folkomröst- ningen om Sverige ska ansluta sig till valutan euron eller inte. För oss i finansutskottet är detta också premiär för de nya debattreglerna i kammaren. Det kommer så småningom att följas upp av andra ut- skott. En inledning kommer att hållas som innebär att man lite grann beskriver vad betänkandet handlar om. Bakgrunden till frågan om folkomröstningen är att det redan när Sverige anslöts till Europaunionen - genom en folkomröstning 1994 med anslutning 1995 - bestämdes att Sverige inte omedelbart skulle an- sluta sig till euron i samma takt som övriga tolv län- der. Frågan diskuterades sedan, och så småningom beslutade de politiska partierna att frågan skulle av- göras genom en folkomröstning vid lämpligt tillfälle. Under resans gång har det förts diskussioner om när detta lämpliga tillfälle skulle infalla. Frågan har sedan diskuterats och avgjorts genom partiledaröverläggningar - dels den 28 november 2002, dels den 17 december 2002. Angreppssättet, om man säger så, i frågan har från samtliga partier varit att man så brett som möjligt skulle vara överens om de frågor som berör själva folkomröstningen. Det skulle inte råda några motsättningar om hur det skulle gå till. Det har varit statsministerns utgångspunkt, och det har såvitt jag erfar varit också övriga partiledares utgångspunkt i detta. Det visar sig också i det förslag som har kommit fram. Vad innebär då detta i sig? Det betänkandet slår fast är att en folkomröstning ska äga rum den 14 september 2003. Det kommer att vara en över- skrift på valsedlarna där det står att det är folkom- röstning, och frågan kommer att ställas: "Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?". Det kommer att finnas en ja-sedel och en nej-sedel. Det kommer också att finnas en tredje sedel som bara har rubriken "Folkomröstning" men som för övrigt är blank. Det finns alltså tre valmöjligheter i denna folkomröstning: Man kan rösta ja eller nej, och man kan rösta blankt. Det sägs också att de som är röstberättigade i folkom- röstningen den 14 september är de som har rösträtt i kommunal- och riksdagsval. Betänkandet tar också upp den ekonomiska delen. Man beräknar att själva folkomröstningen som sådan, själva administrationen kring den, kommer att kosta ca 200 miljoner kronor. Riksdagen föreslås också att besluta om särskilda insatser, 140 miljoner kronor som kommer att gå till kampanjpengar och möjlig- heter att bedriva valrörelse. Den senare delen, 120 miljoner, delas upp i två delar. 30 miljoner för- delas på de politiska partierna, 1 miljon är grundplåt till varje parti, sedan fördelas de proportionellt efter de olika partiernas storlek. Resterande 90 miljoner kommer att fördelas på en ja-kampanj och en nej- kampanj. Nej-sidan kommer att få 48 miljoner och ja- sidan 42 miljoner. Att det inte är lika belopp beror på vad man har diskuterat i överläggningarna: Partierna som är för ett ja är i majoritet och får på så sätt mer pengar. Det kompenseras genom att nej-sidan i kam- panjen får lite mer - 48 miljoner i förhållande till 42. Det är bakgrunden till detta. Till sist ska jag säga att det till betänkandet har fogats en reservation och fyra särskilda yttranden. De kommer säkert att belysas av efterföljande talare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den enda reser- vation som finns i betänkandet och som Vänsterparti- et och Miljöpartiet står bakom. Vi föreslår att frågan i folkomröstningen ändras till: "Anser du att Sverige skall gå med i valutaunionen EMU och ersätta kronan med euro som valuta?". Frågan är neutral och rättvi- sande och gynnar varken ja- eller nej- sidan. Vid de partiöverläggningar som Sven-Erik Öster- berg redogjorde för kom partierna inte överens om hur frågan skulle formuleras. Den frågeställning som nu föreslås, "Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?", stöds endast av de partier som är posi- tiva till ett inträde i EMU. Men det är att förenkla frågan, för det handlar om mycket mer än om vilka sedlar och mynt vi ska ha i plånböckerna. Om frågan om EMU bara hade handlat om att vi skulle ha samma valuta i olika länder hade det inte varit så komplicerat. Det hade inte heller behövt före- gås av en folkomröstning. Det är konsekvenserna som folkomröstningen handlar om. Det handlar om ett ekonomiskt samarbete som får stora konsekvenser för möjligheten att föra en självständig ekonomisk poli- tik. Det handlar om att flytta över beslutanderätt från den svenska riksbanken till den europeiska central- banken. När man förenklar frågeställningen på det sätt som majoriteten föreslår kan det komma att gyn- na ja-sidan. Hur stor den effekten blir är svårt att i dag förutsäga, men att frågeställningen redan nu kriti- seras riskerar att folkomröstningens legitimitet ifråga- sätts. Den rådgivande folkomröstningen den 14 septem- ber handlar alltså om Sveriges inträde i den ekono- miska och monetära unionens, EMU:s, tredje steg. I ett särskilt yttrande har Vänsterpartiet och Centerpar- tiet också tagit upp kommunernas kostnader för folk- omröstningen. Kommunförbundet har i skrivelse till finansutskottet påtalat att folkomröstningen kostar 150 miljoner kronor för kommunerna att genomföra. Det finns en överenskommelse mellan Finansdepar- tementet och Kommunförbundet från 1996 som går ut på att om staten beslutar om åtgärder som kommu- nerna måste betala för ska staten ersätta kommunerna för detta enligt den så kallade finansieringsprincipen. Herr talman! Jag gick tillbaka till den stora EMU- debatten som riksdagen hade den 6 november 1996. Den debatten beskriver på ett bra sätt hur målmedvet- et Sverige har tagit steg för steg för att närma sig medlemskap i valutaunionen. Efter förra folkomröst- ningen, om EU-medlemskapet, i medlemsförhand- lingarna, gjorde Sverige ett ensidigt uttalande om att innan tredje steget infördes skulle riksdagen besluta om detta. Trots att riksdagen ännu inte har beslutat om tredje steget har man förberett sig inför detta steg. Under dessa år har också debatten om EMU stått högt på den politiska dagordningen. En viktig framgång av den sju år långa debatten är att vi nu står inför en folkomröstning. Trots en rad förberedelser för att gå med i EMU återstår det mest avgörande och oåterkalleliga steget - det steg vi nu ska folkomrösta om. Vi har ett val. Det är mer än vad befolkningarna i de tolv länder som nu har euro fick. De blev aldrig tillfrågade. Visserli- gen kommer vår valdag lite för tidigt. Vi ville ha ett helt år på oss efter att beslut om folkomröstning togs. Det är viktigt att få ordentligt med tid för att ge alla en ärlig chans att sätta sig in i frågan. De senaste opinionsmätningarna visar på lite olika resultat. Ställs frågan om EMU visar de på ett litet försprång för nej-sidan. Ställs frågan om byte till euro visar opinionen ett försprång för ja-sidan. Det är oerhört viktigt att vi får ett stort valdeltagande och att människorna känner att deras ställningstagande i folkomröstningen tas på allvar. Det är ett gemensamt ansvar för både ja- och nej-sidan. Vilka konsekvenser får vi om Sverige ansluter sig till valutaunionen? Vi förlorar viktiga redskap för att trygga och utveckla vår skattefinansierade generella välfärdsmodell där full sysselsättning och en ekolo- gisk utveckling prioriteras. Detta blir följden eftersom finans- och budgetpolitiken underställs stabilitets- pakten och unionspolitiken, som står fria från demo- kratiska beslut och politisk påverkan. Stabilitetspakten ställer krav på hur de nationella ekonomierna ska skötas. Budgetdisciplinen blir hår- dare än de konvergenskriterier som vi har i dag. Stabilitetsutredningens slutsats var att pakten in- nebär att ekonomin kan bli mer instabil inom EU. Detta är också en av orsakerna till att det pågår en debatt om buffertfonder och höjda överskottsmål. Hur ställer sig till exempel Moderaterna till buf- fertar genom att man höjer överskottsmålet med 10 miljarder? På längre sikt kommer EU att få en allt större di- rekt makt över medlemsländernas offentliga utgifter och skattesystem. EU:s utveckling från samarbete mellan länder till förbundsstat tar fart på allvar. Euron och EMU är den enskilt viktigaste delen för att skapa en statsbildning. Näringsminister Leif Pagrotsky uttryckte det i Dagens Industri den 21 februari: Alla jag träffar och diskuterar med tar det som en själv- klarhet att euron är en del av bygget av ett federalt Europa. Det finns andra tecken som stärker detta uttalan- de. Man diskuterar i EU om att EU:s fördrag ska bli en författning, att en EU-president ska inrättas och att EU ska döpas om till Europas förenta stater. Jag nämnde att konsekvenserna av valutaunionen blir att vi bland annat inte kommer att prioritera full sysselsättning. För Kommun-Sverige blir konsekven- serna kännbara. Nästan 75 % av kommunernas in- komster består av inkomstskatter. Det är alltså viktigt att ha en hög sysselsättning för att kunna finansiera skolan, vården och omsorgen. Men om det blir sämre tider med dålig tillväxt när man har en ekonomi som är intimt anpassad till EMU återstår bara nedskär- ningar och besparingar i de offentliga utgifterna. I ett sådant perspektiv och med höjda överskottsmål på en halv procent undandras 10 miljarder som skulle kun- na gå till skolan, vården och omsorgen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Frågan om ett svenskt deltagande i EU:s ekono- miska och monetära union EMU är troligen ett av de viktigaste besluten som svenska folket har att ta ställ- ning till på lång tid. Det är avgörande för Sveriges ställning som eget självbestämmande land, för hur demokratin ska utformas och för hur den ekonomiska utvecklingen kommer att formas för framtida genera- tioner. Miljöpartiet de gröna är emot ett svenskt medlemskap i EMU då vi anser att nackdelarna vida överstiger de oberäkneliga fördelarna. Utifrån detta korta resonemang kring frågan om ett svenskt EMU-medlemskap vill jag sätta fingret på hur oerhört viktig denna fråga är. Det är viktigt att förutsättningarna för att genomföra en svensk folk- omröstning blir de bästa. Den av regeringen nu framlagda propositionen anser vi inte ger några bra förutsättningar, framför allt inte med tanke på valse- delns utformning. Miljöpartiet de gröna ställer sig inte bakom för- slaget om hur valsedeln i folkomröstningen ska ut- formas. Det är olyckligt att den valsedel som ska användas i folkomröstningen bara ställer frågan om man vill införa euro eller ej. Man vågar inte ens näm- na något om överföring av beslutsrätt från Sveriges riksbank till Europeiska centralbanken eller om kro- nans avskaffande, vilket är grundbultar i hela fråge- ställningen. Resultatet blir att valsedeln är både vil- seledande och felaktig. Den lämnar dessutom öppet för en lång rad olika tolkningar. Enligt oss är detta en dålig start på folkomröstningskampanjen. Miljöpartiet anser att det ska finnas en gemensam neutral text på valsedlarna där det bland annat tydligt framgår att det är frågan om att Sverige ska gå med i en valutaunion som är det viktiga. Frågan handlar alltså om det tredje steget i EMU som i sig innebär att valuta- och räntepolitiken över- förs från Sveriges riksbank till Europeiska central- banken. Om EMU och årets folkomröstning skulle handla bara om att byta ut sedlar och mynt hade det nog inte varit några problem. Men EMU handlar om betydligt mycket mer. Det handlar om vem som ska bestämma om vår ränte- och valutapolitik, det vill säga grunden för vår ekonomiska politik. Då måste detta också stå på valsedeln. Allt annat är vilseledan- de information för väljarna. Miljöpartiet anser att texten på valsedeln skulle ha lytt: Anser du att Sverige ska gå med i valutaunionen EMU och ersätta kronan med euro som valuta? När det gäller tidpunkten för folkomröstningen är det Miljöpartiets grundinställning att det bästa vore att ha en folkomröstning senare. Och då är det inte någon panik med ett svenskt ställningstagande om EMU, detta därför att det är viktigt att betona att alla effekter av EMU ännu inte är synliga. Det krävs att EMU passerar en hel konjunkturcykel för att man ska se effekterna av unionen. Det har EMU ännu inte gjort. Därför anser vi att man bör vänta med en folk- omröstning. Ett EMU-medlemskap med en gemensam valuta- politik kommer på sikt att leda till en gemensam finanspolitik, en gemensam skattepolitik och en ge- mensam arbetsmarknadspolitik och så vidare. Detta faktum innebär naturligtvis en enorm centralisering av makt till EU och EMU. Vi får helt enkelt en EU- stat. Det tycker jag inte är något att hymla om. Dis- kussionen förs redan i många länder och i Europa- parlamentet, och det är dags för de svenska EMU- förespråkarna att erkänna att EMU är en grundbult i byggandet av en EU-stat. Miljöpartiet de gröna anser därför att en lämplig tidpunkt för en folkomröstning hade varit i samband med nästa riksdagsval 2006. I folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994 hade dåvarande ja-sidan betydligt mycket mer resur- ser till sitt förfogande än nej-sidan. Miljöpartiet ut- gick därför från att de båda alternativen i denna folk- omröstningskampanj skulle få lika stora resurser till sina kampanjer. Så blir det uppenbarligen inte. Sta- tens resurser måste fördelas lika mellan de båda si- dorna, och det gäller både det som går till partierna och det som går till kampanjorganisationerna. Och det är viktigt att staten satsar rejält med resurser, annars finns risken att näringslivspengar kommer att dominera hela kampanjen och att båda sidornas ar- gument inte kommer fram. Miljöpartiet anser att kampanjmedlen ska fördelas lika mellan de båda sidorna oavsett storlek. Och vi är inte nöjda med resultatet. Resultatet är att ja-sidan får 64,5 miljoner kronor medan nej-sidan sammantaget får 55,5 miljoner kronor. Kampanjorganisationerna får dela på 90 miljoner kronor. Fördelningen blev då 48 miljoner kronor till nej-sidan och 42 miljoner kronor till ja-sidan. Partierna ska dela på 30 miljoner kronor. Grundstödet till varje parti är 1 miljon kronor, och sedan fördelas resten utifrån mandat i riksdagen enligt det senaste valresultatet. Totalt innebär det att ja-partierna - s, m, fp, kd - får dela på 22,5 miljoner kronor och nej-partierna - mp, v, c - får dela på 7,5 miljoner kronor. Vi tycker naturligtvis att partistödet i första hand borde delas lika mellan ja- och nej- partierna och i andra hand att grundstödet hade kun- nat vara högre.

Herr talman! Miljöpartiet och Vänsterpartiet har samma synpunkter när det gäller frågeställningen. Men jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av att det pågår en debatt inom LO om buffertfonder och strukturråd. Utifrån det som Mikael Johansson tog upp undrar jag: Hur ser Miljöpartiet på detta?

Herr talman! Vi inom Miljöpartiet tycker att buf- fertfonder ganska uppenbart är en otillräcklig åtgärd om nu LO syftar till att försöka klara av kommande svängningar i Sveriges ekonomiska politik. Jag kan nästan uttrycka det som att det är en droppe i havet. Det kommer att behövas betydligt mycket större åtgärder i den ekonomiska politik som vi bedriver här i Sverige för att åstadkomma de minskningar av det tryck som LO misstänker uppstår i samband med EMU. Förslaget om buffertfonder tycker jag än så länge är ett sätt för ett visst stort parti att försöka tysta opi- nionen inom LO, eller för att uttrycka mig lite fräcka- re, ett sätt att köpa ett ja från LO.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en följdfråga. Finansministern har lagt fram ett förslag om att man ska höja överskottsmålet med ½ % och att detta ska vara klart inför de kommande budgetsamtalen. Hur ställer sig Miljöpartiet i denna fråga?

Herr talman! Nu har finansministern föreslagit detta. Socialdemokraterna har ju ingen egen majoritet här i riksdagen, så det kommer väl att bli en förhand- lingsfråga, och jag tänkte nog inte i dagsläget stå här och förhandla eller ange vår position i de frågorna. Men av det skälet att EMU-folkomröstningen skulle påverkas av vad vi kommer fram till i olika politiska beslut för att få LO på gott humör är vi inte beredda att anamma det direkt. Vi är naturligtvis beredda att diskutera vilka politiska och ekonomiska konsekven- ser ett kommande EMU-medlemskap får, om nu den situationen skulle uppstå, det vill säga om nu svenska folket skulle tycka att det är okej med EMU- medlemskap. Vi får diskutera det då. Men att i förväg försöka framställa buffertfonderna som en sådan lösning inför LO är helt otillräckligt, anser vi.

Herr talman! Precis som Sven-Erik Österberg re- dogjorde för här inledningsvis bestämmer dagens betänkande formerna för folkomröstningen. Det handlar om datumet - den 14 september - det handlar om frågeställningen - om Sverige ska införa euron - det handlar om vilka som är röstberättigade, det handlar om fördelning av kampanjmedel och så vida- re. Jag tycker att det känns bra att vi nu är framme vid att bestämma formerna för folkomröstningen, för då har vi också möjlighet att ta nästa steg, som i och för sig har inletts, men som jag tycker att vi behöver ägna betydligt mer tid åt, nämligen att diskutera själva sakfrågan i sig. Innan vi startar en sådan debatt skulle jag vilja kommentera de inlägg som har varit här i dag så här långt om diskussionen om själva formfrågorna. Man kan konstatera att såväl Mikael Johansson som Siv Holma inriktar mycket av sin kritik när det gäller formerna mot själva frågeställningen. Både Siv Holma och Mikael Johansson vill få in ett resonemang om valutasamarbete. Men det finns en mycket bred politisk enighet bakom den här fråge- ställningen, och det är inte så konstigt, därför att vi deltar ju redan i det så kallade valutasamarbetet. Vi deltar i det första steget och i det andra steget. Det första steget handlar om fri rörlighet för kapital. Det andra steget handlar om självständiga centralbanker. Vi har till och med börjat förbereda det tredje steget genom att delta i det så kallade konvergensprogram- met som innebär att vi ska se till att räntor, skat- teskuld och inflation inte skiljer sig alltför mycket mellan de länder som ska delta i det tredje steget. Det som återstår är egentligen just den frågeställning som partierna i bred politisk enighet har enat sig kring att avgöra, nämligen: Ska Sverige införa euron? Därför tycker vi att det är naturligt att vi också har den fråge- ställning som nu en bred politisk majoritet står bak- om. När det gäller diskussionen om kampanjmedel som också tas upp här kan man alltid diskutera hur partierna använder sina resurser. Vi ska komma ihåg att 90 miljoner av de kampanjmedel som avsätts nu går till ja- och nejsidans kampanjorganisationer, och nej-organisationerna får mer än ja-organisationerna. Övriga 30 miljoner, det vill säga en tredjedel av de 90 miljonerna, ska partierna dela på. Det är ju olika hur partierna använder det här, men jag utgår ifrån och tror också att många partier gör på precis samma sätt som mitt eget parti, Socialdemokraterna. Vi an- vänder nämligen en stor del av de här pengarna till insatser för att höja valdeltagandet och kring folk- bildning i frågan. Det är ju ganska neutrala insatser så att säga i själva folkomröstningskampanjen. Inom mitt parti har vi en fördelning mellan ja- och nejsida som gör att de är lika stora. Om man räknar igenom det här ordentligt tror jag att man kommer till en ganska jämn fördelning mellan ja och nej. Men vi ska komma ihåg att det viktiga inte bara är hur mycket pengar som avsätts. Det är också att alla vi som har en åsikt i frågan, för eller emot euron, deltar i debatten. Vi kommer också att få en mycket intensiv debatt här ju närmare folkomröstningen vi kommer. Det kommer att vara en debatt som bestäms av oss som aktörer och av partierna, och den kommer säkert också att till stor del bedrivas i medierna. Jag tror att man inte ska fästa för stor vikt vid det här med pengarna. Jag tror inte att man kan köpa väljarna via reklamkampanjer och annat. Man kan föra ut sitt budskap, men jag tror inte att vi ska överdriva bety- delsen av kampanjmedlen. Siv Holma tar upp frågan om kommunernas kost- nader. I det sammanhanget följer vi tidigare principer. I samband med förra folkomröstningen, om medlem- skap i EU, tillämpades också den här principen, näm- ligen att kommunerna får ta ansvaret för det här. Det är ingenting nytt. Vi kan tillägga att det ständigt förs en dialog mellan staten och kommunerna om fördel- ning av medel, inte minst när man diskuterar de gene- rella statsbidragen. Hur som helst: Det känns bra att vi nu kommer att bli klara med formerna och att det nu är själva sakde- batten som återstår. Det är viktigt att vi också får en valrörelse som leder till ett högt valdeltagande. Här har partierna ett särskilt ansvar, och därav partiansla- gen till kampanjkostnaderna. Men jag menar också att partierna har ett ansvar för att redovisa hur de har resonerat i sak: varför de har tagit ställning för eller emot euron. Partiernas rekommendationer till sina väljare är på så sätt också ett viktigt bidrag i folkom- röstningsdebatten. Vi socialdemokrater rekommenderar våra väljare att rösta ja i folkomröstningen. Det finns två skäl till det: för det första demokratin och för det andra arbete och välfärd. Vi menar att ett litet land som Sverige blir mindre sårbart i ett valutasamarbete med andra. Vi får mer svängrum för svensk politik - det är bra för demokratin - och vi slipper anpassa oss till vad marknaden och valutaspekulanter förväntar. Vi minns alla vad 90-talet förde med sig på det området, då politikerna tvingades till sparpaket efter sparpaket för att blidka marknaden. Valutasamarbetet är bra för arbete och välfärd. Ett svenskt medlemskap kan bidra till lägre räntor och därigenom ökad sysselsättning, högre tillväxt och mer resurser till välfärden. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska införa eu- ron och fullt ut delta i valutasamarbetet genom att ta det sista steget. Men det är viktigt att komma ihåg: Det slutgiltiga ställningstagandet ska göras av svens- ka folket i en folkomröstning den 14 september. Med regeringens proposition, med partiledaröverläggning- arna som grund och finansutskottets betänkande som ett resultat av det här klargörs formerna för folkom- röstningen. Sedan återstår sakdebatten: Ja eller nej till euron. Det är hög tid att gå från debatt om form till debatt om sak. Herr talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i finansutskottets betänkande.

Herr talman! Jag skulle vilja göra Tommy Waide- lich observant på en sak. Det är nämligen så att folk- omröstningen om EU-medlemskapet skedde 1994, och den överenskommelse som Centerpartiet och Vänsterpartiet anger skedde 1996. Förutsättningarna utifrån finansieringsprincipens tolkning är icke de- samma, och det är viktigt att komma ihåg. Vi vet också att Finansdepartementet och Kommunförbun- det inte har samma uppfattning om hur man ska tolka överenskommelsen om finansieringsprincipen. Det är också viktigt att komma ihåg. Jag skulle också vilja ställa en fråga om hur det kan komma sig att Tommy Waidelich talar om att det här ska gynna sysselsättningen, eftersom sysselsätt- ningen inte är en prioriterad fråga i EMU:s upplägg med stabilitetspakt och så vidare. Hur kan det då skapa fler jobb? LO-kongressen villkorade folkom- röstningen med att man ska ha buffertfonder och strukturråd. Det visar på att EMU och stabilitetspak- ten innebär att det blir instabilt. Hur kan man då komma till den uppfattning som Tommy Waidelich gör sig till tolk för?

Herr talman! Först den sista frågan: Mitt eget re- sonemang är mycket enkelt när det gäller kopplingen mellan valutasamarbete och sysselsättning. Jag menar att ett svenskt medlemskap kan bidra till lägre räntor. Det är redan i dag lägre räntor inom euroområdet än i Sverige. Därigenom får vi i gång investeringar. Vi får en ökad sysselsättning och högre tillväxt. En högre tillväxt är ju också viktigt för att skapa mer resurser till välfärden. Socialdemokraterna och jag menar att ett införande av euron leder till såväl ökad sysselsätt- ning som mer resurser till välfärden. Siv Holma tar också upp kommunernas kostnader. I samband med 2001 års ekonomiska vårproposition anförde regeringen att den tillsammans med Kom- munförbundet och Landstingsförbundet tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att diskutera processfrågor avseende tillämpningen av finansieringsprincipen. Arbetsgruppen har ännu inte avslutat sitt arbete och regeringen har inte återkommit till riksdagen om resultatet. Därmed gäller det som tidigare är stadfäst. Då är det kommunerna som ska stå för finansieringen i det här fallet.

Herr talman! Jag har två synpunkter. Den första handlar om att Sverige har en bättre ekonomi än de flesta EU-länderna. Vi har inte alls samma underskott i våra finanser som de. Att få lägre ränta och så vidare handlar mera om att vi har ordning och reda på vår egen ekonomi. Om vi går med i EMU finns risken att vi hamnar i samma moras som euroländerna befinner sig i. Den andra synpunkten gäller Kommunförbundet. Den skrivning som finansutskottets majoritet har visar det jag just påpekade, att det inte finns någon samsyn mellan Kommunförbundet och Finansdepar- tementet. Jag föredrar att se på de faktiska förhållan- dena. Vi i riksdagen har bestämt oss för att folkom- röstningen ska ske. Vi påför då kommunerna en kost- nad på 150 miljoner. Det kan tyckas vara en smärre summa. Men jag vet att det finns många kommuner som har det kämpigt att få sina budgetar i balans och hålla dem. Även om det är en smärre summa hade det varit en bra sak att kunna beakta detta.

Herr talman! Jag är övertygad om att Kommun- förbundet kommer att ta upp den här frågan i diskus- sioner med staten, med regeringen. De här diskussio- nerna sker fortlöpande. Om Kommunförbundet be- dömer att det är en stor och viktig fråga kommer man säkert att ta upp det i de fortsatta samtalen. Vi får säkert återkomma till den frågan. Det är riktigt att Sverige har en bättre ekonomi än många andra länder. Därmed inte sagt att ett medlem- skap skulle innebära att vi automatiskt försämrar vår ekonomi. Vi skulle kunna säga att en av orsakerna till vår goda ekonomi är att vi har genomfört en sanering av Sveriges ekonomi som till stora delar följer kon- vergensprogrammet, som är ett villkor för att ta det tredje steget och införa euron. Vi skulle kunna säga att vi är en idealisk medlem i valutasamarbetet. Vi kanske till och med sköter oss bättre än andra. Det förs en debatt inom euroområdet om vad som krävs av de som är medlemmar. Jag tror snarare att det är en styrka för oss att gå med i ett sådant perspektiv. Vi följer de regler som finns i området.

Herr talman! Jag vill först ta upp formfrågan. På valsedeln kommer det att stå: Anser du att Sverige ska införa euro som valuta? Det lät på Tommy Wai- delich som om det egentligen bara handlar om ifall vi ska ha euro eller svenska kronor i plånboken, att det första och andra steget redan har tagits och att det skulle vara politiskt avgörande för den framtida eko- nomiska politiken i Sverige. Jag tolkar det snarare tvärtom, att det tredje steget är den viktigaste frågan. Det är det som kommer att bestämma om vi ska vara med eller inte. Tommy Waidelich hävdar i princip att det skulle kunna bidra till lägre räntor att vi går med i EMU, för det skulle ge högre tillväxt. Jag undrar hur mycket lägre än i dag våra räntor kan bli. Jag kan inte se annat än att räntorna kommer att gå upp. Det är den enda ekonomiska politiska framtid vi har, eftersom vi har oerhört låga räntor i dag. I samband med att de svenska räntorna eller andra räntor har sänkts har det inte lett till högre tillväxt. Jag tycker att det ekonomiska argumentet att EMU-anslutningen skulle bidra till lägre räntor är lite falskt. Det beror på konjunkturer både i Sverige och i världen. Det är sådana faktorer som påverkar snarare än vårt medlemskap i EMU.

Herr talman! Räntorna i euroområdet är de facto lägre än i Sverige. Jag är ingen expert på räntor. Jag tror inte att någon här i kammaren är det utan det finns andra som är duktiga på sådant. Även våra bolåneinstitut bedömer att de långa räntorna kommer att gå ned. Det kunde vi läsa om senast i morgonpres- sen i dag. Det återstår att se vem som har rätt. Det är ett faktum att räntorna i dag är lägre i euroområdet än i Sverige. Den formulering som Mikael Johansson med flera vill ha in i frågeställningen, det vill säga om vi ska vara med i valutaunionen, håller inte. Vi är redan med i första och andra steget. Man kan alltid diskutera om man ska ta med konsekvenser av frågeställningen. Vi får vara lite försiktiga så att det inte blir en lång fråga som krånglar till det. I sak handlar det om ifall Sveri- ge ska ta nästa steg i valutasamarbetet, nämligen att införa euron. Det är den avgörande frågan och det är den som ställs inför folkomröstningen.

Herr talman! Det är klart att vi är med i första och andra steget. Men det viktigaste tredje steget är det som avgör om vi kommer att vara medlemmar i EMU eller inte. Det är det som kommer att påverka vilka möjligheter vi har till en självständig svensk ekono- misk politik på området. Tommy Waidelich framför argumentet att räntor- na är lägre i euroområdet. Men det innebär väl inte att de har högre tillväxt än i Sverige? Det ekonomisk- politiska argumentet att en EMU-anslutning skulle leda till lägre räntor är inte rimligt, eftersom vi histo- riskt sett har haft räntor på 10-15 % ibland beroende på konjunkturer och åtgärder i samhället. Det är det viktigaste. Det har inte speciellt mycket att göra med EMU-anslutningen. Jag tycker att det ekonomiska argumentet egentligen inte bör få förekomma i den här debatten.

Herr talman! Vi kan alltid diskutera tillväxten i andra länder. Men vi måste utgå från vad vi har att ta ställning till: Bör Sverige införa euron och vad blir konsekvenserna? Om Sverige inför euron och vi får lägre räntor är det bra för tillväxten här i Sverige, menar jag. Det är det vi måste ta ställning till inför folkomröstningen: Ska Sverige ta det tredje steget i valutasamarbetet och införa euron? Det är det fråge- ställningen gäller. Sedan finns det andra saker som är bra för oss, för tillväxt och ekonomi, när det gäller euron. Euron gör det lättare för människor att resa över nationsgränser- na inom EU. Det bidrar till ökad handel. Inte minst småföretagens handel underlättas med en gemensam valuta. Det ger bättre konkurrens och lägre priser i Europa. Det är också bra för svenska löntagare. Visst kan vi diskutera andra saker än räntor. Det finns ett bredare perspektiv. Men jag menar att lägre räntor i Sverige är bra för tillväxten i Sverige.

Herr talman! Dagens betänkande kan ge sken av att en majoritet suttit och dikterat villkoren för en minoritet, men det är fel. Det handlar snarare om hur vi ska se på överenskommelser som har slutits ge- mensamt av alla partier. Det är till exempel så att Moderaterna tolererar, men misstror, avgränsningen av vilka som är röstberättigade i det här valet. Vi har flera gånger under 90-talet försökt utverka att den representativa demokratin ska kunna fatta beslut om att föra in Sverige i eurosamarbetet. Vi tycker att det hör hemma i den här församlingen. Det är den här församlingen som efter ett ja eller ett nej har att hantera konsekvenserna av folkomröstningsre- sultatet. Att då i själva folkomröstningen ge även utländska medborgare möjlighet att rösta tycker vi är i grunden fel. Men vi vet att tolerera en överenskom- melse och har därför inte skrivit någon reservation. Fördelen med att ändå skriva reservationer är onekligen att man kan läsa dem och därmed få en liten inblick i nej-sidans inre liv. Det är ganska intres- sant att se hur de två kärnpartierna i nej-rörelsen beskriver vad de vill för Sveriges del. Redan i andra meningen skriver de: "Det handlar bl.a. om att Sveri- ge underordnar sig en penning- och valutapolitisk regim som står fri från demokratiska beslut och poli- tisk påverkan". Detta är intressant i förhållande till diskussionen om andra eller tredje steget. Det är inte en mening som bara pekar finger åt Europeiska centralbanken eller åt möjligheten att gå med i EMU. Uttolkandet av meningen blir att inte heller den svenska riksbanken är möjlig att tolerera, om man menar det som står i meningen - "fri från demokratiska beslut och politisk påverkan". Det handlar i grunden om en diskussion om synen på demokrati. Dessa två partier tycker alltså att de- mokrati är att det varje dag ska finnas möjlighet att politiskt påverka och styra över olika processer. De säger nej till möjligheten att i lag delegera beslutsrätt till andra. Då kan man inte i en annan mening plöts- ligt få det hela att framstå som att det är allvarligt att Riksbanken förlorar sin självständighet att formulera den svenska penningpolitiken. Det blir inte trovärdigt. Den citerade meningen förpliktigar. Den säger också en del till tveksamma borgerliga väljare, till dem som funderar på om de ska rösta ja eller nej. Den visar vilket sällskap de landar i om de väljer nej- valsedeln. På det sättet har vi i dagens betänkande fått bra information. Vi kan också konstatera att vi nu äntligen kan komma till beslut i denna fråga, att vi äntligen kan få ett läge där vi börjar bryta åsikterna i det som har varit min politiska generations mest undangömda fråga. Hur många gånger har vi inte förklarat att det ännu inte är dags att ta den här debatten? Egentligen är det inte vi, utan i ärlighetens namn har det väl mest handlat om det stora regeringsbärande partiet. Många av oss andra har nog velat ha debatten och besluten mycket tidigare. Låt oss ändå konstatera att nu får vi äntligen ta debatten. Nu är det äntligen tid för diskus- sion. Till alla dem som påstår att resultatet redan går att mäta och att vi vet vem som säger ja och vem som säger nej vill jag säga att det förmodligen är alldeles osant. En helt opåverkad opinion är väldigt nyfiken på vad ja- och nej-sida tycker. Det är nu debatten börjar.

Herr talman! Fredrik Reinfeldt försöker få en in- blick i bland annat Miljöpartiets inre liv och läser från reservationen: "Det handlar bl.a. om att Sverige un- derordnar sig en penning- och valutapolitisk regim som står fri från demokratiska beslut och politisk påverkan. Beslutanderätten över penningpolitiken förs över från Riksbanken till Europeiska centralban- ken, ECB, i Frankfurt." Om man läser ihop de båda meningarna ser man att kritiken gäller både Sveriges riksbank och hur den fungerar. Kritiken, att det borde vara en demokratisk insyn, finns från Miljöpartiet, och det tror jag att Fredrik Reinfeldt känner till. Därför är vi i konsek- vensens namn lika kritiska till Europeiska centralban- ken och mot det faktum att vi inte har möjlighet att via politiska beslut helt styra och ställa över finans- politiken. Fredrik Reinfeldt pratar om de borgerliga väljare som är tveksamma och pekar på i vilket sällskap de skulle hamna, där bland annat Miljöpartiet skulle vara en del av det sällskapet. Jag hoppas att framtiden, de närmaste månaderna, utvisar hur det blir. Jag hoppas också att vi ska få se ytterligare personer i det säll- skapet, kanske även före detta eller nuvarande bor- gerliga väljare eller till och med aktiva borgerliga politiker. Jag utgår alltså från att sällskapet för ett nej till EMU är ganska brett, och alla kan känna sig väldigt välkomna. De debatter vi kommer att föra inför framtiden kommer också att visa att det finns ett brett register av personer med olika infallsvinklar på EMU, och om EMU är bra eller dåligt.

Herr talman! Först vill jag återgälda vänligheten till Mikael Johansson och säga att detsamma gäller för honom och hans stödtrupper. Om du ser dig om- kring i Miljöpartiet hittar du också sådana som kom- mer att rösta ja. Så är det. Väljare är självständiga individer, och för många borgerligt tveksamma väljare är det besked som Mikael Johansson gav mycket viktigt. Kritiken mot Riksbanken är alltså lika principiell och lika grundläggande som den mot Europeiska centralban- ken. Därmed har Miljöpartiet underkänt det som många trots allt menar varit framgången för penning- politiken i den svenska 90-talspolitiken, det som gjort att vi fått ned räntorna och fått stabilitet i den svenska ekonomin, nämligen den självständiga riksbankens sätt att styra penningpolitiken. Vi menar att Europeiska centralbanken i de flesta fall kommer att ha en precis lika riktig bedömning för Sveriges del av hur man använder den penningpoliti- ken. Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet ger beske- det att de inte ens vill ha den riksbank som många just nu omfamnar som alternativet när man ska säga nej. Det är viktigt att veta detta eftersom det blir nej- sidans största partier som kommer att uttolka ett eventuellt nej i folkomröstningen. Och de misstror den självständiga riksbanken.

Herr talman! Riksbankens ställning och hur den ska fungera har ju beslutats av en majoritet i Sveriges riksdag. Från Miljöpartiets sida kan vi inte göra annat än att argumentera mot den principen. Men om det skulle bli ett nej i folkomröstningen är det väl ingen tvekan om att Riksbankens roll då kvarstår på det sätt som den är utformad, och om inte en riksdagsmajori- tet ändrar på det kommer den att fortsätta att verka i enlighet med de statuter den har att följa. Jag kan inte se att det skulle bli fallet under den här mandatperioden, och därför kan de borgerligt tveksamma känna sig rätt så lugna över att Riksban- kens roll kommer att kvarstå. Det handlar om ifall beslutanderätten kommer att ligga inom ECB i Frank- furt eller inom Sveriges riksbank. Det är det frågan handlar om i det här fallet, inte huruvida vi ska riva upp Riksbankens nuvarande roll eller inte.

Herr talman! Jag tror att väljarna tycker att det är viktigt att kunna se igenom den typen av argumente- ring. Jag tror inte att väljarna gillar resonemang som går ut på att nej-sidan gömmer sig bakom något de egentligen inte tror på och inte gillar, men gör det i tron att de ska få ut något annat. Sanningen är att vi var med och skapade den självständiga svenska riksbanken. Det var en del av det andra steget i EMU. Märk väl att ett nej till att gå in i det tredje steget inte medför att vi också backar från det första och andra steget, utan kravet på en självständig riksbank blir kvar, liksom krav på att upprätta konvergensprogram. Alla de saker vi pratar om, till exempel att delta i en valutaunion, blir kvar som krav på Sverige, dock inte möjligheten till euron. Alltså inte det som jag ser som fördelar, att ta steget fullt ut, att komma med i samarbetet. Det är där frå- gan ligger. Underskatta inte det faktum att väljare inte gillar när resonemangen inte går ihop. Vi säger att Europeiska centralbanken bygger på samma struktur och kommer i de allra flesta fall att också ha en för Sverige väl avvägd penningpolitik. Däremot finns det risk att vi skapar egna, inhemska, problem. Euron är ingen frälsare som löser Sveriges ekonomiska problem eller avgör vem det kommer att gå bra eller dåligt för, vilket vi återkommande har påpekat. Den är en viktig faktor på vägen framåt, men det helt avgörande är hur vi i övrigt utformar konkur- renspolitik, budgetpolitik och möjligheterna för före- tagen att växa i Sverige. Det ska vi naturligtvis också berätta för väljarna.

Herr talman! Först och främst vill jag ta upp sy- nen på demokrati och Riksbanken när man går in i tredje steget och för över uppgifterna till Centralban- ken. Det finns en klar skillnad i demokratisyn. När man för över uppgifter från svenska riksbanken till Centralbanken tar man ett stort steg. Det är inte så svårt att förstå. Man talar om penningpolitiken. Naturligtvis tyck- er vi att den ska vara demokratiskt styrd av de folk- valda i riksdagen. Det är ett viktigt verktyg för att klara till exempel konjunktursvängningar och så vida- re. Att det har blivit så pass bra räntenivåer beror på att sysselsättningen har förbättras och att vi har ord- ning och reda i statens finanser. Det är viktigt oavsett om man är med i EU eller EMU. De förutsättningarna måste finnas och vara klara. Jag tycker inte att miss- tänkliggörandet av våra demokratiska avsikter riktigt går hem. Jag vill ställa en fråga om något jag försökte säga i mitt anförande. Jag skulle gärna vilja veta Modera- ternas syn på det som LO villkorar för att kunna ställa upp på ja-sidan, det vill säga att ha buffertfonder och strukturråd. LO anser att det kan skapa eller kommer att skapa instabilitet att ingå i valutaunionen. Verkty- gen för att på politisk väg kunna klara av sådan insta- bilitet tror man är buffertfonder. Hur ser Moderaterna på detta krav?

Herr talman! Först ska Siv Holma få ett besked på den frågan. Jag tror inte att det är någon hemlighet för den här kammaren att jag tycker att det är ett väldigt märkligt upplägg. LO som är ett fackförbund utfärdar listor över villkor som det sedan skickar till de poli- tiska partierna. Vi folkvalda som bär våra väljares mandat ska sedan anpassa oss till det. Vilken intresseorganisation i Sverige skulle inte vilja göra det? Sveriges fiskhandlares förening eller någon frimärksförening kan säga: För att vi ska hävda att vi vill gå med i eurosamarbetet ställer vi följande krav. Så får vi en lista som över vad de alltid har stått för. Dessutom är beskedet, när vi prövar det lite, att det införs vare sig det blir ja eller nej. Sedan ska jag ge besked om jag kan ansluta mig till detta. Det är lite för billigt. Det är väl känt sedan några decennier tillbaka att LO driver idén att man ska ha stora statli- ga fonder över vilka LO vill ha stort inflytande. Det har hetat lite olika saker genom generationerna. Eftersom jag här hörde delar av stödet till majori- teten växla resonemang med varandra huruvida man nu skulle höja överskottsmålen eller inte vill jag säga: Det är nog dags att vakna. Ert problem är inte hur mycket överskott ni ska ha. Problemet är att budgeten inte går ihop och att ni inte klarar utgiftstaket. Ni ska snarare sätta er ned och diskutera besparingar. Ni verkar inte riktigt ha hängt med i utvecklingen. Därför tycker jag att diskussionen är märklig. Den känns lätt odemokratisk. Jag tror i grunden inte på det som LO föreslår. Det är en väl känd politisk konflikt. Jag tror också att det kommer att bli en bra fråga i valrörelsen år 2006.

Herr talman! Det är en viktig sak som LO tar upp. Stabilitetspaktens politik kommer att innebära insta- bilitet. Den frågan anser jag att Fredrik Reinfeldt inte riktigt svarar på. Han försöker att förminska riskerna med att gå in i tredje steget i valutaunionen. Det svar som vi hitintills har fått är för tunt. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt kan utveckla det ytterligare i nästa replik.

Herr talman! Nu leder nej-sidan i opinionen, har jag sett. Det är därför ännu mer intressant att höra Siv Holmas besked. Det har hittills hetat att vare sig det blir ja eller nej i folkomröstningen anser LO att den här typen av överskott behövs. I den delen avgörs inte detta av folkomröstningen och kan inte ens sägas vara kopplat till eurofrågan. Detta ska komma ändå. Jag vill dessutom starkt ifrågasätta om det är sta- bilitetspaktens politik som leder till diskussioner om instabilitet. Det är snarare tvärtom. Det är den som har givit referenspunkter för många europeiska stater som historiskt haft svårt att hålla budgetbalans och nu faktiskt blivit allt bättre på att göra det. Det är därför vi kan kritisera länder som nu inte riktigt får budgeten att gå ihop och säga: Det påverkar oss andra om ni inte sköter er. Det är bra för oss att det finns den typen av instrument. När det inte fanns i historien skickade länder som hamnade i allvarliga problem sina problem till grannarna. Det som leder till en diskussion är väl mer den framgångssaga som den svenska riksbanken har ut- gjort i sitt sätt att skapa förtroende för den svenska penningpolitiken. Det är där vi för en diskussion om den europeiska centralbanken kan få motsvarande förtroende och rätt avvägd penningpolitik för Sverige. Där svarar vi ja. Förmodligen kan den det i de absolut flesta fallen. Men det finns vissa inhemska risker i Sverige att vi skapar oss egna problem. Det bör vi nog diskutera i termer av instabilitet eller stabilitet. Men det är då ännu viktigare att föra en riktig tillväxtpolitik. Det gäller att i grunden ha sunda statsfinanser och inte göra det den nuvarande majoriteten gör, nämligen sätta sig ned och diskutera nya utgifter och inte visa insikter om hur problemen ser ut. Siv Holma använder begreppet demokratiskt styrd penningpolitik. Jag menar att detta är precis det jag försökt att fånga som ett problem. Ska ni hävda att vi ska sitta i Sveriges riksdag och veta hur vi ska utfor- ma räntepolitiken? Tror ni att det finns förtroende för en sådan hållning? Grunden är att i lag ge andra rätten att göra det men på det sätt som vi i lag har definierat uppgiften. Det är för mig demokrati. Vad motsatsen är vet jag inte.

Herr talman! Om ett halvår ska svenska folket be- stämma vilken roll Sverige ska ha i framtidens Euro- pa. För Folkpartiets del är det en av de absolut vikti- gaste och högst prioriterade uppgifterna de komman- de månaderna att arbeta för ett starkt och tydligt ja i folkomröstningen. Det finns många starka ekonomiska skäl till att in- föra euron i Sverige. Ett ja stärker de välståndsbil- dande krafterna och underlättar för handel, investe- ringar och entreprenörskap. Ett ja ger Sverige bättre förutsättningar att växa. För oss liberaler talar också de politiska argu- menten oerhört starkt för ett ja till euron. Det handlar om Sveriges inflytande och att säga nej till svenskt utanförskap. Just nu ritas den politiska kartan om i Europa. EU väntas växa från 15 till 25 medlemsländer. Beslut ska fattas om hur EU ska styras framöver. Det är viktigt att Sverige gör sin röst hörd när dessa frågor avgörs. Ett ja till euron innebär att vi tydligt säger att Sve- rige är berett att ta ansvar och att Sverige vill vara med och forma framtidens Europa. Det är ett Sverige som är med på lika villkor. Ett nej till euron innebär däremot att vi ställer oss utanför, att vi sänker vår röst och krymper vårt infly- tande. Vi går nu i Sverige in i en fas med en mer aktiv diskussion om euron. Jag hoppas att vi som säger ja till euron och de som säger nej tillsammans kan se till att debatten blir saklig och att båda sidor gör sitt yt- tersta för att undvika överdrifter och övertramp. För många väljare känns den här frågan säkert väldigt svår. De tycker att de än så länge vet för lite. Därför är det viktigt att vi som redan bestämt oss tar oss an debatten med stort ansvar och ett stort allvar. Vi ska i det längsta undvika skrämselpropaganda och överdrifter från båda sidorna. Detta betänkande handlar om förutsättningar för folkomröstningen och folkomröstningskampanjen och bland annat om hur statliga pengar ska fördelas. Att fördela rättvist är som bekant aldrig enkelt. Det har vi sett prov på i debatten hittills. 80 % av svenska folket röstade i valet på de parti- er som har tagit ställning för ett ja. Trots det får ja- partierna mindre andel av kampanjpengarna och det extra partibidraget. Är det rättvist? Ja- och nej-sidan har lika stor krets av väljare att övertyga för sina positioner. Trots det får nej-sidan mer pengar av de allmänna kampanjmedlen än ja- sidan. Är det rättvist? Jag tycker att den kompromiss som man har fått från partiöverläggningarna är rimlig. Den innebär förvisso att nej-sidan gynnas. Men från Folkpartiets sida accepterar vi ändå detta. Det är lite synd att man inte också kan göra det från nej-sidan. Det ser vi exempel på i det särskilda yttrande som finns. Risken är att den debatten kommer att fortsätta. Det är trist om vi inte kan fokusera på sakfrågan. Frågan om hur pengarna används när de väl delas ut är ingenting för riksdagen. Pengarna delas ut till partiorganisationer och förutsätts sedan användas till information och kampanjer om EU och euron. Jag tycker ändå att det kan finnas en idé med att vi här i kammaren får svar på hur pengarna används. Mikael Johansson sade till exempel att nej-sidan är väldigt bred. Det har han alldeles rätt i. Det finns ju till exempel en hel del odemokratiska organisationer som säger nej. Det skulle vara viktigt att få ett tydligt besked fört till kammarens protokoll om nej- partierna. Ska till exempel det stalinistiska partiet KPML(r) - ett parti som vill ha väpnad kommunistisk revolution i Sverige men som också jobbar stenhårt för ett nej till euron - få lov att ta pengar av de parti- bidrag som ges? Blir det ett förtäckt partistöd till ett sådant parti eller till Sverigedemokraterna, som också de jobbar stenhårt för ett nej till euron? Jag tror att det skulle vara viktigt att få fört till kammarens protokoll ett tydligt besked från nej-partierna om att det inte är aktuellt att de här partierna får pengar. Herr talman! Både ett ja och ett nej i folkomröst- ningen får konsekvenser. Den debatt som vi hörde tidigare mellan Reinfeldt och Johansson om Riksban- kens ställning är viktig. Jag är inte alldeles säker på om detta är en helt ny position för Miljöpartiet, men jag tycker ändå att det är intressant att höra att Miljö- partiet tycker att det är så viktigt att Riksbankens ställning i Sverige försämras. Om man är emot de principerna när det gäller ECB så är man rimligen också emot en självständig riksbank i Sverige. Och vad är då nästa steg? Vad är man för? Ska vi i kam- maren sitta och diskutera och besluta vilken räntenivå som ska gälla i Sverige? Det förskräcker om det är den tanken som finns. Siv Holma sade att ett ja i folkomröstningen inne- bär att stabilitetspakten gör att vi förlorar viktiga redskap för att trygga välfärden. Vad innebär egentli- gen det ställningstagandet? Ska vi ha högre statsskuld, större budgetunderskott, högre inflation och så vidare? Stöder ni inte längre de principer som finns bakom den budget som regeringen, s och v har klurat igenom här i riksdagen? Står ni inte längre bakom regeringens konvergensrapport? Också den bygger ju på samma principer som finns inom EMU:s tredje steg. Det är ingen skillnad på de krav som ställs på Sveriges ekonomi i dag, när vi är med i EMU:s andra steg, och de krav som ställs när vi går med i det tredje steget och inför euron. Jag hoppas att detta blir starten för en mer intensiv debatt om euron. Det behövs i Sverige. Men kom också ihåg att vår debatt hela tiden kommer att ac- kompanjeras av debatter i andra länder och av folk- omröstningar i andra länder. En lång rad länder i Europa kommer att rösta om medlemskap i EU och därmed också medlemskap i EMU och om euron. Medan vi diskuterar i Sverige kommer Estland, Lett- land, Litauen, Polen och många andra länder att föra samma diskussion. Resultatet av diskussionen och omröstningarna kan bli att hela Östersjöområdet har en gemensam valuta - euron. Är det då rimligt att Sverige ska stå utanför? Ska vi rösta nej till den nya Östersjögemen- skapen, eller ska vi rösta ja till svenskt inflytande och ja till ett Sverige som är med i Europa på lika villkor? Det är det som folkomröstningen om ett halvår egentligen handlar om.

Herr talman! Christer Nylander pratar om ett po- litiskt argument för att Sverige ska gå med. Han pra- tar om utanförskap och säger att om vi inte går med så krymper vårt inflytande. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att både på det privata området, med vänner och relationer, och mellan länder så handlar det om vilken uppfattning jag har om mig själv när jag samarbetar med andra eller när jag står för det som jag gör. Det måste inte innebära att jag går med på någonting eller ingår i en organisation för att jag skulle krympa mitt inflytande över vad jag vill göra. Det är det här som det handlar om. Vi i Miljöpartiet tycker att det är rimligt att det är Sveriges politiker som utformar Sveriges politik. Skulle vi fråga väljarna i dag om huruvida Sveriges EU-medlemskap skulle ha ökat vårt inflytande vad gäller olika frågor så är jag inte så säker på att svens- ka folket skulle tycka att vi har fått ett ökat inflytan- de. Det finns ett antal olika saker som vi har fått ge upp för att vi inte får göra så på grund av EU. Vi hade en politisk majoritet för att genomdriva vissa saker och stå för vissa frågor som vi i Sverige bör slå vakt om. Men det har vi fått ge upp på grund av EU- medlemskapet. Senast gällde det till exempel ett rim- ligt uthålligt biologiskt hållbart torskfiske, som EU satte krokben för. Christer Nylander pratar hela tiden om utanför- skap. Det skulle ju innebära att jag kände mig utanför i alla sammanhang här i riksdagen. Jag ser det natur- ligtvis så att jag har ett inflytande som motsvaras av en 349-del även om jag tillhör Miljöpartiet. Försök sluta använda ordet utanförskap i fortsättningen!

Herr talman! Nej, jag tänker verkligen inte sluta använda det ordet, för jag tror att det är ett av de viktigaste ord som vi måste diskutera. Under tiden som vi diskuterar euron, Mikael Jo- hansson, så kommer Estland, Lettland, Litauen och Polen också att göra det. Mycket talar för att alla länder runtomkring Östersjön kommer att införa en och samma valuta. Det är klart att det försvårar för svenska studenter, det försvårar för svenska företag och det försvårar för svenska konsumenter när det gäller att dra nytta av de möjligheter som finns med en gemensam valuta. Det är därför vi har en gemen- sam valuta i Sverige i dag. Jag spelade fotboll förr i tiden. Tänk om jag skulle komma till en match och säga: Det ser ut som om vi kommer att förlora, så jag står lite grann vid sidan om och väntar och ser vad som händer. Ni andra kan ju hålla på och spela! Men om det ser ut som om mitt lag håller på att vinna så blir jag helt plötsligt intres- serad av att vara med. Då kan jag säga så mycket att min möjlighet att vara med i det laget kommer att minska rätt rejält. Det är precis detta som händer nu. Om Sverige säger nej till euron och om Sverige vänder ryggen åt samarbetet så kommer vårt inflytande automatiskt att minska. Det diskuteras till exempel i dag i EU:s kon- vent om att stärka den ekonomiska samordningen till exempel att euroländerna ska ha mer inflytande över den ekonomiska politiken. Jag tror inte att vi i Sverige bestämmer vilken konjunktur som ska råda i Sverige. Jag tror att det är viktigt att vi finns med när man i EU diskuterar den ekonomiska politiken. Om vi säger nej till att vara med på den planhalva där det diskuteras så kommer vi också att minska vårt eget inflytande över vår egen situation precis på samma sätt som vi genom att säga nej till EU minskar vårt inflytande över den luft som vi andas i Sverige. Det finns gränsöverskridande problem, och vill man vara med och påverka dem så måste man också vara med där besluten fattas.

Herr talman! Jag kan inte annat än tycka att vi mycket väl kan vara med och samarbeta kring Öster- sjön även om vi som enskilt land inte skulle vara med i EMU eller någon annan organisation heller. Det är väl ganska självklart att Sverige som nation med den beslutande demokrati som vi har här kan agera som en part i de olika samarbetsorganen. Det måste inte innebära att jag, bara för att jag har svenska kronor i plånboken, inte kan åka till Estland, Lettland och Litauen. Det har inte hindrat mig i dag och det kommer antagligen inte att hindra mig i fort- sättningen heller. I dag behöver vi ju inte ens pengar, utan vi kan betala med kort. Det är också enkelt att växla - det kan jag göra direkt när jag reser i väg. Det här är inget problem! Jag kan fortfarande studera i andra länder. Det finns studentutbyte. Det här har ingenting att göra med om Sverige är med i EMU eller inte. Det har inte ens med att göra om Sverige är med i EU eller inte. Det finns andra samarbetsorgan om vi ska försöka lösa de gränsöver- skridande problemen. Det är inte EU som ensamt löser det. Det gäller till exempel när vi pratar om luften - då är det en större sfär som vi måste försöka se. Bland annat i FN:s regi finns det samarbetsorgan för hur vi löser de problem som vi har med vår dåliga luft. Det är väl rimligt att Sverige kan vara med där som enskilt land. Vi kan också vidta egna åtgärder för att se till att problemen löses. EU har i dag faktiskt sagt nej till vissa saker som Sverige hade innan vi gick med i EU. Dessa saker har vi fått ge upp. Det kan inte jag tolka på annat sätt än att vi har fått släppa bra saker. Det är klart att man kan diskutera om det är bra eller dåligt. Men om vi skulle stå utanför, som Christer Nylander pratar om, så behöver inte det innebära att Sverige som nation på något sätt skulle förlora vårt inflytande över vad vi gör. Det gäller både de luftförstörande saker som vi släpper ut och andra politikområden.

Herr talman! Miljöpartiet i Kristianstad har väckt en motion i kommunfullmäktige om att införa en alldeles egen liten valuta i Kristianstad kommun som bara ska gälla där. Jag vet inte vad Mikael Johansson säger om den idén, men tänk dig själv in i situationen att du skulle ha en alldeles egen liten valuta! Tycker du att det hade varit särskilt smart att gå runt i till exempel Riksdagshuset i Stockholm eller i Sverige med en egen valuta? Hade du inte känt att det hade varit ganska mycket extra krångel med det? Jag tror att det är viktigt att man har en valuta som många andra använder. Om hela Östersjöområdet snart kommer att ha euron tror jag att vi kommer att stå utanför om Sverige säger nej. Det är inte bara det att vi stängs ute. Det är klart att vi kan handla med andra länder och studera i andra länder, men vi ställs utanför besluten. För mig som liberal är det rätt viktigt att den som berörs av beslut också ska vara med och fatta dessa beslut. Det är grunden för mitt demokratiintresse. Därför vill jag vara med och fatta de beslut som berör den situation som Sverige befinner sig i, oavsett om det gäller luften eller de ekonomiska förutsättningarna. Jag tycker att det är synd att Mikael Johansson inte tog chansen att svara på de frågor jag ställde. Innebär ett nej, som ni vill ha på den här valsedeln, att vi också ska säga nej till EMU och gå ur de första två stegen? Vad innebär det i så fall för budgetsamar- betet med regeringen? Innebär ett nej också att vi ska ha en riksbank och avskaffa den riksbankslag som gäller i dag och fatta beslut om räntan här i riksda- gens kammare? Hur blir det egentligen med pengarna till nej-sidan? Kommer de att användas också av icke- demokratiska partier? Jag hoppas att Mikael Johans- son får chansen att ge besked på de frågorna vid nå- got annat tillfälle. Jag tror att det är viktigt att få be- sked på dem.

Herr talman! Jag fick en del frågor från Folkparti- ets representant. Jag ska försöka att svara på dem. De handlade om att trygga välfärden och så vidare. Vi anser att stabilitetspakten leder till hårdare budgetdisciplin och så vidare. Stabilitetsutredningen talar ju också om att detta kan leda till ökad instabili- tet. Det är någonting som LO-kongressen också har uppmärksammat. Jag tycker att det är riktigt att de uppmärksammar det. Det är viktigt att ta tag i den frågeställningen. Vi i Vänsterpartiet tycker att den ekonomiska po- litik som vi har varit med om att arbeta fram i den här samarbetskonstellationen är bra, och vi står för den. Det alternativ som Folkpartiet föreslår skulle ha varit fullständigt förödande med de gigantiska skattesänk- ningar som Folkpartiet och övriga borgerliga partier står för. Det skulle dra undan alldeles för mycket resurser från välfärden. Vi tycker att det är väldigt viktigt att vi har sluppit detta. Jag trodde att Folkpartiet visste om att det är rege- ringens konvergensrapport, inte samarbetspartiernas. Det är viktigt att komma ihåg. Instabiliteten innebär att arbetslösheten kan öka när konjunkturerna går ned. Man har inga verktyg att möta det och till exempel låta staten gå in och vidta åtgärder så att man får i gång hjulen. Den möjligheten försvinner ju. Folkpartiet försöker i vanlig ordning beskriva sig som demokratins vita riddare. Men varför vill Folk- partiet inte att invandrarna ska få vara med och rösta i folkomröstningen? Varför?

Herr talman! Låt mig börja med konvergensrap- porten. Den är ju en effekt av det budgetsamarbete som Vänstern och Miljöpartiet har med regeringen. Min fråga var egentligen: Står ni inte bakom den rapport som regeringen skickade? För i så fall står ni för en annan politik i det här läget än vad ni gjorde när ni kom överens om budgeten. Folkpartiet föreslår inga jättelika skattesänkningar i sitt budgetförslag. Tvärtom gick vi faktiskt ut redan före valet och sade att ekonomin såg kärv ut i Sveri- ge. Därför ville vi inte lova mer än vi absolut kan hålla. När vi sedan lade fram vår egen budgetmotion såg vi också till att det fanns marginaler i budgeten så att vi skulle slippa svika de löften som vi hade gett. Jag tror att det är rätt bra för Sverige att vi har en hårdare budgetdisciplin. Därför är jag för att Sverige har gått in i de två första stegen i EMU. Därför är jag också för att vi går med i det tredje steget. Jag tror att det är viktigt att vi försöker att hålla ordning på den svenska ekonomin, att vi undviker att lova för myck- et, att vi undviker stora budgetunderskott och att vi undviker en galopperande statsskuld. Jag tror att det är rätt viktigt oavsett om Sverige går med eller inte. Det är kanske ännu viktigare att vi har stora margi- naler i ekonomin om vi röstar nej. Jag skulle gärna vilja att Siv Holma svarade på frågan om pengarna till nej-sidan. Kan ni här garante- ra att ni ska se till att det inte blir några pengar till icke-demokratiska partier som till exempel KPML(r) som vill ha en revolution i Sverige? De är ju väldigt aktiva på nej-sidan och driver en stenhård kampanj mot euron. Kan ni garantera att de inte får del av de statliga pengarna?

Herr talman! Folkpartiet försöker slingra sig ur den ekonomiska politik som man står för. De indrag- ningar som man gjorde under valrörelsen innebar ju inte så stora skillnader egentligen. Statens underskott hade inte förbättrats så speciellt mycket. Det är san- ningen. Jag förstår inte varför vi inte kan bedriva en självständig politik när det gäller finans- och budget- frågorna. Varför måste vi ha överförmyndare? Det har jag väldigt svårt att förstå. Det kan ju bero på att de förslag som Folkpartiet med flera för fram är mer eller mindre blåkopior av den högerinriktade ekono- miska politik som valutaunionen innebär. Det kan ju vara ett skäl. När det gäller de demokratiska aspekterna om hur man fördelar pengar till dem som vill bedriva en EMU-kampanj ska jag i sanningens namn säga att jag inte exakt känner till hur det går till. Men jag tycker att det är viktigt att EMU-rörelsen står på en demo- kratisk och icke-rasistisk grund. Det är väldigt avgö- rande. Jag har ännu inte fått svar på frågan om varför Folkpartiet inte vill ge invandrarna möjligheter att delta i folkomröstningen. Det handlar om både demo- krati och hur man ser på invandrare.

Herr talman! Det är klart att vi vill att invandrarna ska ha rösträtt i den folkomröstningen. Frågan gäller om man ska vara medborgare för att ha rösträtt eller inte. Vi tycker att den partiöverenskommelse som har träffats är rimlig, nämligen att det är medborgare som ska ha rösträtt, precis som det är i riksdagsvalet, ef- tersom det rör frågor som framför allt behandlas i riksdagen. Nej, vi försöker inte slingra oss. Du sade att det inte var så stor skillnad mellan de förslag som vi lade och dem som vi drog tillbaka före valrörelsen. Den stora skillnaden är väl egentligen att vi faktiskt gjorde det före valet och redovisade det för väljarna. Det är lite mer ärligt. Det var kanske inte så oerhört stora summor. Det hade inte förändrat Sveriges ekonomi så väldigt mycket, men det var åtminstone ärligt mot väljarna. Vi sade det redan före valet. Siv Holma sade också att EMU innebär en hö- gerinriktad politik. Det stället krav på den svenska budgeten att vi för en högerinriktad politik. Det för- vånar mig en del. Det budgetsamarbete som Siv Holmas parti, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har uppfyller ju alla de krav som finns i EMU:s tredje steg förutom vissa tekniska detaljer. Ni uppfyller dem när det gäller den ekonomiska utvecklingen. Jag tycker fortfarande att det är rätt bra att vi har en så låg statsskuld som möjligt. Jag tycker att det är rätt bra att vi försöker hålla oss undan från budgetunderskott. Jag tycker att det är rätt bra att vi försöker ha en så låg inflation som möjligt. Jag tror att det är bra för Sverige och bra för Sveriges välstånd. Jag tycker att det vore trist om ni ska använda eurodebatten till att också byta den ekonomiska inriktningen på Sveriges politik. Det är inte bra för Sverige och Sveriges väl- stånd.

Herr talman! Det är inte alldeles lätt att avgränsa den här debatten till just de fem beslutspunkter som riksdagen i dag har att ta ställning till. Jag noterar att herr talmannen inte klubbar av när debatten kommer in på de lite mer generella frågorna om EU och euron. Detta är ju saker som faktiskt hör ihop. Kristdemokraterna tillhör ju den stora majoritet av partier som står bakom betänkandet i dag. Efter en lång och omfattande demokratisk process med 209 ombud som röstade ja och 68 ombud som röstade nej den 29 januari 2000 har vi beslutat att rekommendera svenska folket att i den kommande folkomröstningen rösta ja till att euron ska införas i Sverige. Det är som sagt många partier som gör det. Det finns två partier som reserverar sig mot det här, och det är inte så konstigt med tanke på att dessa båda partier har ägnat en stor del av sin moderna historia åt att bekämpa hela EU-projektet. Det är ganska självklart att man då söker efter argument för att säga nej också till euron, som är och redan från början varit en mycket viktig byggsten i det europeis- ka freds- och samarbetsprojektet. Jag vill gärna säga att vi kristdemokrater tycker att såväl tidpunkten för den här folkomröstningen, den 14 september, som formuleringen på valsedeln är väl avvägda. Det är ganska logiskt att fråga svenska folket om det anser att euron ska införas som valuta i Sverige. Däremot är det ganska ologiskt för att inte säga direkt missvisande att fråga: Anser du att Sveri- ge ska gå med i EMU? Skälet till det är helt enkelt att vi har varit med i EMU sedan den 1 januari 1995. Nej-partierna här har varit emot såväl den första som den andra fasen. Den första fasen bestod av en avveckling av valutaregleringen, och den andra fasen var att införa den självständiga Riksbanken. Jag måste här ställa en fråga till Mikael Johansson. Jag har med utskottskansliet kontrollerat att Miljöpartiet visserligen var emot beslutet när det togs, men det har under senare år såvitt jag förstår accepterat den svenska självständiga Riksbanken. Det finns ingen- ting i kammarens protokoll från senare tid som talar för att Miljöpartiet skulle vara emot den. Om det är så vill jag gärna att Mikael Johansson kommenterar detta. Om det är så är det inte lika logiskt att vara emot att självständigheten fortsätter också på europe- isk nivå. Jag tycker att nationalekonomi är en viktig veten- skap. Vi har ju glidit in på resonemang om vad som är bäst för den ekonomiska utvecklingen och så vida- re - jag ser att en professor i nationalekonomi här inne nickar - men det finns, herr talman, också andra dimensioner. Vi får inte glömma bort att euron är oerhört enkel och praktisk såväl för unga som för gamla och såväl för företagare som för resenärer. Jag tycker att denna aspekt måste vägas in något. Den får inte helt försvinna i de nationalekonomiska dimmor- na. Det här är en väldigt viktig aspekt som tillsam- mans med fredsprojektet innebär stora fördelar för Sverige. Vi får ökat inflytande, och vi slipper också, Mikael Johansson, utanförskapets osäkerhet och sår- barhet. Det är, herr talman, väldigt centralt i folkom- röstningen att också de praktiska aspekterna får väga in när man ska ta ställning i sammanhanget. Vi är som sagt redan med i den första och i den andra fasen. Vi har så att säga tagit kostnaderna för detta. Det var inte helt enkelt att avreglera valuta- marknaden. Vad skulle det innebära? Jag antar att Mikael Johansson var väldigt orolig för det. Nej- partisterna är ju väldigt oroligt lagda och ligger vakna på nätterna av ängslan för den ekonomiska utveck- lingen. De var naturligtvis också mot den självständi- ga Riksbanken. Nu är de plötsligt för den och slår vakt om Riksbanken som dess verkliga vänner. Jag tycker att det är en imponerande omsvängning, och det sker väl undan för undan en glidning i läran. Man har alltså tagit kostnaderna för detta, framför allt för konvergenskriteriernas genomförande. Man var också väldigt orolig för saneringen av statsfinan- serna och låg väl som vanligt vaken och kände att det gällde något mycket osäkert. Men det har visat sig vara väldigt lyckosamt. Det har slagit väl ut. Nu fattas det bara att vi också ska ta hem den fulla effekten av det tredje steget. Vi ska inte bara ha fördelar av att vi får gemensamma sedlar och mynt och en gemensam valuta, så att vi slipper valutakursspekulationer och så vidare, utan vi kan också framför allt till fullo ta till vara den inre marknadens välfärdseffekter. Det är en oerhört viktig sak i det här sammanhanget. Herr talman! Jag ser att min talartid är slut. Jag yrkar kort och gott bifall till förslagen i finansutskot- tets betänkande nr 24.

Herr talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Debatten gäller nu ett betänkande från finansutskottet där de tekniska frågorna med anledning av en folk- omröstning om införande av euron i Sverige behand- las. Jag vill först säga att vi från Centerpartiets sida tycker att det är väldigt viktigt och bra att den här frågan avgörs genom en folkomröstning, eftersom det handlar om att på den europeiska centralbanken lägga över en del av det som tidigare har varit under svensk suveränitet. När det gäller sådana stora och betydelse- fulla frågor tror vi att det är viktigt att alla väljare får vara med och säga vad de tycker, särskilt i en fråga som faktiskt skär tvärs igenom alla partier. Vi har också en djup tro på att människor vill och kan förstå vad det här handlar om och att de är fullt beredda att ta sitt demokratiska ansvar och rösta i september. Centerpartiet hade en del invändningar mot for- muleringen på den valsedel som beslutades i par- tiöverläggningar. Vi tyckte att det hade varit både ärligare och rakare att säga att kronan byts ut mot euron eftersom det är det som kommer att ske, liksom att beslutanderätten över räntepolitiken flyttas från Riksbanken till den europeiska centralbanken efter- som det är det som kommer att ske. Vi hade också vad gäller de demokratiska frågor- na ett förslag om att man borde tillåta ungdomar från 16 år och uppåt att vara med i diskussionen och även i den demokratiska processen att folkomrösta. Vi nådde inte framgång med det kravet, vilket jag tycker är väldigt synd. Jag tror att ungdomar i den aktuella åldern dels är väldigt intresserade av politik och framtidsfrågor, dels mycket väl kan göra ett ansvars- fullt ställningstagande och faktiskt också rösta i de här sammanhangen. Av samma anledning föreslog vi att de som är röstberättigade i de kommunala valen skulle få delta, och med det nådde vi framgång, vilket innebär att människor som har permanent uppehållstillstånd i Sverige kan göra sin röst hörd här. Också det tycker vi är viktigt. Vi har inte valt att ta strid med anledning av att vi inte har fått igenom våra åsikter. Vi försöker i stället att fokusera på den kommande folkomröstningen. Eftersom detta har föregåtts av partiledaröverlägg- ning har vi också valt att inte reservera oss. Det inne- bär dock inte att vi inte fortfarande tycker att formu- leringen skulle borde ha varit annorlunda och att man borde få delta från 16 års ålder och uppåt. Herr talman! Den här diskussionen har gått utöver de tekniska frågor som behandlas i betänkandet, och jag ska bara mycket kort kommentera en del av det som hittills har tagits upp. I OECD:s ekonomiska rapport World Economic Outlook går man igenom samtliga EU-medlemsstaters ekonomiska status i förhållande till konvergenskriterierna. På varje punkt presterar de tre stater som står utanför EMU bättre. Denna information går att kontrollera över Internet av den som intresserad av detta. Det har sagts att vi genom att rösta nej skulle ställa oss utanför. Jag funderar då lite grann på hur man ser på de nya stater som nu kommer att anslutas till EU. Det är en mycket viktig och värdefull utveck- ling för freden och säkerheten i Europa och även för de sociala förhållandena för de människor som har fattigare vardagsvillkor än vad vi har i Sverige. I dag är det 12 av 15 medlemsstater som finns med i den monetära unionen. Om ungefär ett år är det 12 av 25 medlemsstater som är med. Jag vet inte hur man ser på begreppet utanförskap, men jag tycker själv att det är en lite konstig formule- ring. Det kommer också att ta lång tid för dessa stater att komma i fatt på ett sådant sätt att en reell diskus- sion om medlemskap i den monetära unionen blir aktuell för dem. Jag hoppas självklart att de ska upp- nå konvergenskriterierna så fort som möjligt. Det är bra för alla. Men man ska inte ta för givet att det handlar om ett utanförskap om man röstar nej. Det kan vara precis tvärtom. Jag är inte något orakel som kan förutspå vad de nya staterna tycker och hur det här kommer att gå. Jag hoppas att det kommer att gå bra. Slutligen vill jag ge ett besked till dem som har frågat efter hur nej-sidan kommer att fördela sina anslag. Den förening som hanterar detta har i sina stadgar inskrivet att det ska vara demokratiska och icke-rasistiska organisationer som ska få del av de fördelade anslagen. Det ansvaret tar vi tillsammans. Det beskedet har vi gett vid upprepade tillfällen de senaste två månaderna, och jag hoppas att vi kan sluta den diskussionen nu. Herr talman! Våren kommer att ägnas åt folkbild- ningskampanjen, och den kommer att sättas i gång med full kraft i sommar. Jag ser fram emot detta med stort självförtroende. Jag tycker att det ska bli roligt att ha en debatt om internationalisering och ekono- miska frågor i Sverige. Vi har ett val. Varje röstbe- rättigad i denna folkomröstning har ett val. Jag hop- pas att alla kommer att ta till vara den möjligheten.

Herr talman! Jag har egentligen bara en mycket kort fråga till Lena Ek med anledning av Centerns särskilda yttranden. Man vill att det ska stå att kronan byts mot euron. Tror inte Lena Ek att det för de allra flesta väljar- na framstår som oerhört självklart att om man inför euron som valuta försvinner kronan? Måste det stå på valsedeln?

Herr talman! Jag har en hög tilltro till våra välja- res tankeförmåga. Men visst ligger det en del i det Mats Odell säger. Samtidigt tycker jag att den rädsla som finns på ja-sidan att nämna att kronan försvinner är nästan lite löjeväckande. Den rädslan har jag svårt att förstå. Eftersom man ibland lite rakt av och ibland ony- anserat blandar ihop partierna på nej-sidan i debatten, vill jag passa på att säga att Centerpartiet som parti faktiskt har varit för inträde i Europeiska unionen, deltagit i den ekonomiska saneringen och aktivt bi- dragit till de olika avregleringar som har kommit till stånd, bland annat den självständiga riksbanken. Vi har nu en skepsis mot projektet den monetära unionen därför att vi, efter att ha deltagit i den hårda och tuffa budgetsaneringen, tror att det är lättare att styra den svenska ekonomin om man har hela verktygslådan kvar. Det är en tro som vi delar med stora skaror borgerliga väljare i alla oppositionspartierna.

Herr talman! Det är några partier som har reserve- rat sig, och jag tänkte koncentrera mig på dem och de argument som har kommit fram. Lena Eks parti är en särling på nej-sidan. Ni har hamnat i dåligt sällskap, och ni hör enligt min mening inte hemma där. För jordbruket och landsbygden är det ett positivt beslut att Sverige går med i euro- samarbetet och gör euron till sin valuta. Bönder är företagare, och de behöver lägre räntor. De får dess- utom en stor del av sina inkomster definierade i euro, och de råkar genom den politik som Centerpartiet föreslår ut för en onödig instabilitet och problem i sin verksamhet. Det är dystert med Lena Eks och Center- partiets ställningstagande, som också är på kontrakurs med LRF. Nu vet jag att ni inte är en politisk gren av LRF - ni fattar naturligtvis era beslut oberoende av varandra - men det är rätt många människor som sympatiserar med båda organisationerna. Det är här pekar på att nej-sidan är en brokig samling. Det är svenska thatcherister, kommunister, sverigedemokrater, vänsterpartister, miljöpartister, delvis centerpartister. De spretiga fraktionerna kan naturligtvis inte, och vill inte, ta ansvar för Sverige efter den 14 september. Det är en stor skillnad mellan ja- och nej-sidan. Ja-sidan både har viljan, förmågan och önskan att ta ansvar den 15 september och senare, medan nej-sidan är oförmögen att göra detta. Det pekar på att det inte finns någon vision i ert nej. Det är tomt - innehållslöst. Inför dessa skräckmålningar som beskrivs av Miljöpartiet och Vänsterpartiet är det viktigt att peka på Finland. Det är ett ganska odramatiskt land - trots allt - i vår närhet, som de flesta svenskar har erfaren- het av. Sedan euron infördes har arbetslösheten fallit. Ingen massarbetslöshet har brutit ut, som Vänsterpar- tiet påstår i valmaterial och valaffischer att euron ska leda till. Landet har sedan euron infördes högre till- växt än Sverige. Demokratin finns kvar, Siv Holma. Den är inte avskaffad. Den har inte tagits över av ansiktslösa byråkrater i Frankfurt. Det är snart riks- dagsval i Finland. Det fungerar alldeles utmärkt där. Det finns ingen proteströrelse i Finland eller i andra EU-länder för att gå ur eurosamarbetet. Har den svenska nej-sidan begripit något som hela Finland har missförstått? Nej, jag tror inte att det är på det sättet. Låt mig också säga någonting till Siv Holma be- träffande någonting hon sade och som förvånade mig mycket: Regeringens konvergensrapport är regering- ens och inte samarbetspartiernas. Det stämmer inte. Ni stod bakom detta i EU- nämnden. Jag måste ställa frågan en gång till, som Mats Odell och Christer Nylander har gjort till Miljöparti- ets representant: Är Miljöpartiet motståndare till en självständig riksbank eller centralbank, och är ni motståndare till prisstabilitetsmålet? Jag tror att det är viktigt att vi får ett klargörande besked på den punk- ten. Det har, ärligt talat, varit svajigt i debatten från Miljöpartiets sida. Herr talman! Det är viktigt att se på svensk valu- tapolitik under de senaste hundra åren - ett historiskt perspektiv. Man måste vara klar över att Sverige alltid har deltagit, och har försökt att delta, i det euro- peiska valutasamarbetet. Det har varit guldmyntfot. Det har varit myntunioner med de andra skandinavis- ka länderna. Det har varit Bretton Woods-systemet. Det har varit valutaormssamarbete. Vi har försökt att delta i EMS-samarbetet. I själva verket är det nej- sidan som står för brottet i kontinuiteten, brotten i den svenska ekonomiska historien, när ni nu säger att vi ska stå utanför. Det svenska valutasamarbetet på Europanivå har alltid varit att man ska samarbeta så långt det är möjligt. Ni gör något annorlunda och nytt. Det är ni som ska tala om varför man inte ska göra någonting som Sverige historiskt sett alltid har deltagit i. Vi på ja-sidan vill naturligtvis inte införa euron för dess egen skull utan för att kunna göra bra och angelägna saker: vård, skola, jobb, trygghet, utveck- ling i Sverige. Då behövs tillväxt, jobb, slut på en sjunkande krona, bra fördelning och bättre skydd mot valutakrisen. Sverige ska inte stå vid sidan om, och Sverige ska inte vara utanför, som ni på nej-sidan vill. Sverige ska vara med på plan. Vi ska spela på samma villkor som andra länder. Svenska företag ska spela på samma villkor som andra länders företag. Därför ska vi ha inflytande över sådant som ändå påverkar oss. Den räntepolitik som förs i Frankfurt påverkar oss ändå. Då är det bättre att vi är med och påverkar den ränte- politiken efter måttet av vår förmåga, tillsammans med andra länder som har samma värderingar och samma ekonomiska situation som vi själva har. Att gå med i eurosamarbetet är en naturlig del av EU- medlemskapet 1995. Vårt land ska vara med och ta ansvar för Europas utveckling och fredliga grundidé. Det är detta som gör att de tio nya medlemsländerna söker medlem- skap, och har fått sina ansökningar om medlemskap färdigbehandlade, utan att göra några undantag för eurons införande. Det är viktigt, Lena Ek. De tio nya länderna har inte gjort några undantag. De kommer att införa euron så fort de kan - enligt de regler som finns. Estland kommer att vara tidigt ute, kanske 2006 eller 2007. Malta har röstat ja. Slovenien kommer att rösta den 23 mars, Cypern den 30 mars, Ungern den 12 april, Litauen den 11 maj, Slovakien den 17 maj, Polen den 8 juni, Tjeckien den 16 juni och Estland den 14 september. De här länderna röstar antagligen ja. Ska då Sverige, samma dag som Estland röstar ja, rösta nej? Ska vi rösta nej till att fortsätta att delta i det utvidgade europeiska samarbetet? Det är som Christer Nylander sade: Östersjön kommer att bli ett innanhav för euroländerna om några år. Det blir ett oerhört starkt sammanhållande kitt, inte bara för företag och kunder utan också för människor i denna del av världen. Detta är en central del av ja-budskapet. Det är ett kitt som kommer att föra oss samman, i detta område där järnridån gick rakt igenom Östersjön och delade den i en västlig och en östlig del. Man måste ju vara historiskt fullständigt tondöv för att inte se det stora som sker om denna region får en och samma valuta. Vänsterpartiets alternativ är inte bara att rösta nej, utan det är också att Sverige ska lämna Europeiska unionen. "För Vänsterpartiet är valet självklart. Vi förordar mellanstatliga lösningar för att lösa Europas problem." Vänsterpartiets mål är att Sverige ska läm- na Europeiska unionen. Det står i Vänsterpartiets program antaget den 23-24 januari 1999. Samma sak gäller Miljöpartiet. Miljöpartiets al- ternativ är att riva upp valresultatet 1994 och att Sve- rige ska lämna EU. Miljöpartiet vill ha ett nytt folk- omröstningsbeslut och vill alltså ha en ny folkom- röstning. Jag kan rikta mig direkt till Miljöpartiets repre- sentant. Ni skriver: Vi i Miljöpartiet arbetar fortlö- pande och aktivt för att hitta nya och bättre former för framtida samarbete, som är vårt alternativ till EU. Om ni nu arbetar fortlöpande och aktivt med denna fråga undrar jag: Vad har resultatet blivit av detta arbete? Vad är ert alternativ? Herr talman! Det finns mycket mer att säga, men jag stannar där för ögonblicket.

Herr talman! Allra först vill jag, med skratt i rös- ten, påpeka att Centerpartiet sedan 20-talet organise- rar människor från alla olika samhällsklasser - om man nu ska tala om historiskt tondöva personer. Det andra som jag vill säga är att det för alla fö- retag är oerhört viktigt med en stabil nationell eko- nomi. Särskilt viktigt är detta för kapitalintensiva företag, som till exempel jordbruk och verkstadsindu- stri. Vår tro är att det är lättare att ha en stabil nationell ekonomi om alla verktyg finns kvar i verktygslådan för den politiska ledningen i det här landet. Det är anledningen till att vi är skeptiska till den monetära unionen. I denna skepticism och i denna kampanj jobbar jag med lantbrukare, och det är väldigt roligt. Men jag jobbar också med ett par riksbankschefer och några professorer i nationalekonomi. Det finns alltså en bred skepticism, i olika grupperingar, i olika sam- hällslager. Jag tycker att det förtjänar att tas på allvar. Vi kan ju diskutera sakargument framöver - det kan- ske är bättre. Då kommer vi in på frågan om de nya medlems- länderna. Ja, det är självklart att de har hela paketet. Det var bara hela paketet som var uppe till förhand- ling. Beskedet var att de annars inte var välkomna att förhandla om ett medlemskap. Det man kan notera är att alla de ledande EU- institutionerna i olika sammanhang har sagt att när de nya medlemsstaterna kämpar för att komma i fatt den ekonomiska välståndsnivå som vi har i det gamla Västeuropa kommer de också att behöva ha alla verktyg kvar i verktygslådan. De kommer förmodli- gen att behöva devalvera någon gång under denna period. Det hoppas jag att vi ska slippa för Sveriges del, men jag kan förstå om det behövs för Tjeckien, Slovakien och Polen.

Herr talman! Verktygslådediskussionen blir lite abstrakt för mig. Men jag antar att Lena Ek menar att vi ska ha kvar vår egen räntepolitik och inte ska delta i den europeiska räntepolitiken. För det första kan jag då konstatera att den svens- ka konjunkturutvecklingen blir alltmer lik den euro- peiska. Den europeiska räntepolitiken passar därför bättre och bättre för Sverige. För det andra kan jag konstatera att man kan kompensera till viss del för den nationella räntepoliti- kens ersättning med en nationell finanspolitik. Det är det som den aktuella diskussionen handlar om. Vad jag också vill säga är att vi har ovanligt kon- junkturkänsliga offentliga finanser i Sverige, och de fungerar bättre än i andra länder, som har automatiska stabilisatorer. På sätt och vis är den här diskussionen mer överflödig i Sverige än i många andra länder. Men den diskussionen får vi fortsätta att föra när vi har lite mera tid. De nya länderna strävar bland annat efter stabilitet på många områden, som en del av EU-medlemskapet. Det är bland annat just på det ekonomiska området. För dem är detta att snabbt komma med i eurosamar- betet ett väldigt viktigt mål just för att skapa stabilitet i sina egna länder, att importera stabilitet. Det är inte något hot, utan det är väldigt löftesrikt för de här länderna. Då kan vi hålla med varandra om att vi hoppas att de kan komma med så snart som möjligt enligt sina egna önskemål och i demokratisk ordning fattade beslut.

Herr talman! Jag tycker att det är roligt att Carl B Hamilton nyanserar diskussionen lite. Jag följer själv utvecklingen rätt noga, inte i alla de nya medlemslän- derna men i hälften av dem. Där är åsikterna väldigt delade, och jag tycker att man får ha respekt för det i den situation som de befinner sig i. Det som också är intressant att diskutera, som vi självfallet ska göra när vi har lite mera tid, är vilka metoder som ja-sidan föreslår ska användas för att kompensera för att vi inte har tillgång till räntevapnet vid ett medlemskap. Diskussionen om buffertfonder har förts här under dagen, och jag vet vilken Folkpartiets inställning är. Men om man pratar om dåligt sällskap, är det rätt bekymmersamt att det största och mest inflytelserika partiet säger att man kan tänka sig buffertfonder i någon teknisk form. Jag, som själv har en borgerlig världsuppfattning, tycker att det är oerhört bekym- mersamt. Det är också väldigt bekymmersamt eftersom jag tycker att riksdagens makt är viktig att bevara och värna om, när regeringen börjar tala om att man ska lyfta över beslut om moms till regeringen från riksda- gen - i och för sig med något slags efterhandskvitto i en del förslag - eller att man ska lyfta över beslut om nivåer på arbetsgivaravgifter till regeringen. Jag kan för min del, med min världssyn, inte tänka mig något värre för svenska företag än att Bosse Ringholm sitter på besluten om nivåerna på arbetsgivaravgifter. Jag undrar hur Carl B Hamilton funderar när det gäller de här tre sakerna.

Herr talman! Om jag bara får kommentera den första frågan, är det en väldig fixering på nej-sidan - och Lena Ek instämmer på något sätt i detta - vid själva stabilitetsfrågan, alltså att konjunkturen går upp och ned och hur vi ska hantera det. Men jag vill också samtidigt säga att vi får ha två tankar i huvudet här. Det andra är den långsiktigt låga svenska till- växttakten, som är ett resultat bland annat av den fortgående devalveringspolitik som vi har haft i detta land. Det kommer vi då delvis ifrån. Jag tror att det är viktigt att diskutera inte bara konjunkturvariationer utan också den långsiktiga tillväxten. Vi får en högre tillväxt genom mera kunskap och investeringar, bättre utnyttjande av arbetskraften och så vidare. Fonder vill vi inte ha. Vi har varit väldigt tydliga om det. Vi vill inte ha några buffertfonder. Däremot tycker vi att det är bra med en buffert. Som jag sade tidigare har vi väldigt konjunktur- känsliga offentliga finanser i Sverige, och det har en fördel. Med automatik och utan politikers inbland- ning, med rätt tidsprofil och ganska ofta också i rätt storlek, får man en automatisk stabilisering av eko- nomin. Men för att man ska kunna diskutera detta, att de automatiska stabilisatorerna ska slå fullt ut, måste man ha en bra buffert. Det är den storleken som vi nu diskuterar. Vi är också positiva till att man kan höja överskottsmålet, men inte i någon fondkonstruktion. Såvitt jag förstår ska det inte vara några fackliga företrädare som ska ha något inflytande här. Men vi får se det förslag som regeringen så småningom kommer med. Nej, vi tycker inte att det finns någon anledning att ändra reglerna och att regeringen ska få mera makt över finanspolitiken än vad den har i dag. Det finns inget sakligt behov av detta.

Herr talman! Det är intressant att höra de borger- liga partierna lovprisa den förda ekonomiska politi- ken. Det var helt andra tongångar under förra man- datperioden när jag satt i EU-nämnden. Då kritiserade de borgerliga partierna med undantag för Centerparti- et sönder och samman att inte regeringen och samar- betspartierna hade gjort tillräckligt vad gäller att avreglera och att sänka utgiftskostnader. Det skulle innebära en försämring av den generella välfärden. De ville göra större skattesänkningar och så vidare. Nu har man ändrat tongångarna. Vi har inte aktivt ställt oss bakom konvergensrap- porten. Det borde Carl B Hamilton veta. Det var av principiella skäl. Vi står bakom den politik som vi är med och påverkar. Det är två skilda saker. I jämförelsen med Finland glömmer man många gånger bort att Finland fortfarande har en lägre sys- selsättningsgrad än Sverige. Finland har dessutom inte haft någon folkomröstning. Vad jag vet finns det en stor grupp som inte är förtjust i att vara med i eurosamarbetet och valutaunionen. Det är intressant när man säger att stabilitetspak- ten skulle innebära något bättre för ekonomin. Det finns en instabilitetsrisk. Carl B Hamilton erkänner det när han och Folkpartiet är intresserade av att höja överskottsmålet för att ha en buffert.

Herr talman! Sedan stenåldern har ju olika regio- ner - och senare nationalstater när det fanns sådana - drabbats av instabilitet i ekonomin. Det är inte något nytt. Det kommer att finnas framöver också. Vi har under många år kritiserat den låga till- växttakten. Sedan början av 70-talet har vi 2 % till- växt i detta land i genomsnitt medan andra länder som är jämförbara har 3 % tillväxt. Det gör väldigt många tiotusentals kronor i lägre inkomst för ett van- ligt hushåll. Det är väldigt viktigt. Det är ett grund- läggande problem i Sverige. Folkpartiets represen- tanter i finansutskottet återkommer till dessa frågor gång på gång. Siv Holma säger att Vänsterpartiet inte aktivt har ställt sig bakom konvergensprogrammet. Det är gans- ka intressant. Jag blir lite förvånad och förvirrad över det. I EU-nämnden är det så att den som tiger sam- tycker. Jag känner inte till att ni protesterade mot konvergensprogrammet när statssekreteraren var där och drog det senast. Så ni står bakom detta. Men ni får väl reda upp det på hemmaplan på något sätt. Sedan Finland kom med har arbetslösheten sjun- kit, tillväxttakten varit högre än i Sverige och demo- kratin är kvar. Det är enkla konstateranden som ve- derlägger en hel del av den skrämselpropaganda som framför allt Vänsterpartiet men även Miljöpartiet använder sig av i denna diskussion.

Herr talman! I vårt land är folkomröstningar rela- tivt ovanliga. Det är bara när riksdagspartierna inte kan, vill eller vågar fatta beslut som man låter med- borgarna ta över ansvaret. Därmed har emellertid inte vi politiker avhänt oss vår skyldighet att ge medbor- garna all möjlig hjälp och information inför sitt be- slutsfattande. Det beslut som medborgarna ställs inför den 14 september har formulerats till en fråga om huruvida euron ska bytas ut mot kronan eller inte. Vårt lands i särklass mest ödesmättade framtidsfråga framställs för medborgarna som om det bara gällde ett enkelt val mellan två myntslag. Den ekonomiska och monetära unionen, EMU, utgör själva navet kring vilket hela EU roterar. Hur detta EU kommer att se ut i framtiden är helt avgö- rande för vilken roll EMU kommer att spela. En när- mast obefintlig andel av det svenska folket har i dag en aning om att hela det nuvarande EU kommer att göras om i grunden det närmaste året. 105 politiker från hela EU lägger till midsommar fram ett förslag till framtidens EU som kan komma att bli verklighet redan före nyår. I dag vet ingen, vare sig i eller utanför denna kammare, hur detta framtida EU kommer att se ut. Ska det styras av en eller kanske rentav två presiden- ter? Ska EU delas upp i A-, B- och C-lag? Vilka röst- rättsregler ska gälla för små och stora länder? Vilket medbestämmande får Sverige i ECB - 2 % eller bara 1,1 %? Och så vidare. All denna ovisshet till trots ska medborgarna tvingas säga ja eller nej till en fråga som politikerna hoppas ska uppfattas som ett oskyldigt val mellan euro och krona. Ovissheten - som det är politikernas skyldighet att så långt möjligt skingra för medborgar- na innan de går till val - hade enkelt kunnat undan- röjas om folkomröstningen hade fått äga rum tre månader efter i stället för före beslutet om det nya EU. Denna självklarhet i en demokrati har över hu- vud taget inte diskuterats hos oss. I vårt grannland Danmark däremot fungerar de- mokratin. Där har statsministern följaktligen förklarat att en folkomröstning om EMU är utesluten innan resultatet av framtidskonventet hunnit analyseras åt medborgarna. Den svenska regeringen har redan förutskickat att om det blir en ja-seger den 14 september införs euron år 2006. Det innebär ett brott mot vår grundlag efter- som den omöjliggör ett införande före år 2007. Det kan synas vara en petitess om det inte vore så att grundlagsbrott under senare år regelbundet begåtts av regering och riksdag i största samförstånd. Det är ett samförstånd som självfallet är möjligt endast på grund av att oppositionen har upphört att fullgöra sin väsentligaste uppgift i en demokrati, nämligen att opponera. Samtidigt har den tredje statsmakten upp- hört att reagera. När EU-kommissionen inför vårt EU-inträde på 90-talet uppmanade Sverige att ändra grundlagen så att det blev möjligt att införa euron vägrade vi göra det med hänvisning till att det skulle skapa en oöns- kad debatt om just EMU. Det är skälet till det nu förutskickade grundlagsbrottet. Hellre än att säga sanningen den gången begår vi grundlagsbrott nu - i största samförstånd. Regering och riksdag avkräver medborgarna be- sked i vår tids största EU-fråga trots att ingen har en aning om vilket EU som ska gälla tre månader efter folkomröstningen. Ett så utstuderat krav att köpa grisen i säcken borde vara lika otänkbart hos oss som i vårt grannland Danmark. Vid folkomröstningen den 14 september är oviss- heten således total om det framtida EU. Att våra poli- tiker likväl framtvingar en folkomröstning bara må- nader innan klarhet kommer att vinnas beror inte på att beslutet brådskar, tvärtom. Inga nya länder kom- mer att ansluta sig till euron före år 2007. Dessutom slipper vi begå grundlagsbrott om vi också väntar till dess. Vad är det då som framtvingat att medborgarna ska ta ställning utan att veta hur det nya EU kommer att se ut? Antingen beror det på att riksdag och regering inte förstod vilka omvälvande förändringar som framtids- konventet skulle föreslå och därför helt enkelt miss- bedömt hela frågan. För det talar att vi i Sverige, till skillnad från andra stater, aldrig skickat våra ledande politiker till konventet. Eller också förstod man fak- tiskt vad som var på gång men ville till varje pris förhindra att medborgarna skulle vara informerade när de röstade. En tredje möjlighet, som dessvärre inte kan uteslutas, är att man än i dag inte inser vilken betydelse framtidskonventet kommer att få för EMU. Man tror fortfarande att EU är en fråga och EMU en helt annan. Oavsett vilken förklaring som gäller kan ingenting ursäkta att medborgarna tvingas ta ställning tre må- nader innan avgörande fakta presenteras. Mot ett sådant politiskt övertramp måste medborgarna pro- testera med ett rungande nej, annars har vår demo- krati förlorat sin själ. Sedan kan riksdag och regering komma tillbaka till folket i grundlagsenlig ordning när vi alla vet vad det är vi ska ta ställning till - pre- cis som man tänker göra i demokratin Danmark.

Herr talman! Jag tror att alla EU:s medlemsländer är demokratier, både Sverige och Danmark och de andra, inklusive de nya medlemsländerna. Det är i själva verket ett kriterium för att få gå med. Jag tror att det är viktigt att konstatera detta. Jag har under många år hört Björn von der Esch ha en väldigt kritisk inställning till det europeiska samarbetet. Jag har grunnat på en fråga som jag nu ska ställa. Vill Björn von der Esch att Europeiska unionen ska läggas ned? Hade Europa varit en bättre plats på jorden om Europeiska unionen aldrig hade startats? Vad är i så fall Björn von der Eschs alterna- tiv till Europeiska unionen? Är det mellankrigstiden, eller vad är det?

Herr talman! Jag var mycket stor förespråkare för EG, som byggde på Romfördraget och på de fyra friheterna: Människor, kapital, varor och tjänster skulle fritt få färdas över gränserna. Detta har jag stött till hundra procent. Sedan kom den politiska delen som heter Maas- trichtfördraget, som tvingar oss till gemensam krigs- makt, gemensam utrikespolitik och gemensam valuta. Det är jag emot.

Herr talman! Detta menar jag är en felaktig be- skrivning av EG. Det fanns mycket överstatliga inslag även i EG, och det finns ju kvar formellt sett. Detta är en oriktig beskrivning. Det Björn von der Esch be- skriver är snarare Etfa, som var en löslig, mellanstat- lig organisation men som till slut inte fungerade där- för att man ville komma längre i den ekonomiska integrationen. Det är alltså ett system som egentligen hade varit till framför allt ekonomisk nackdel för Sverige som Björn von der Esch förefaller ha som alternativ.

Herr talman! Jag vet inte hur mitt uttalande tolka- des, men det jag sade var inte något uttalande om överstatlighet eller mellanstatlighet. Jag sade att Maastrichtfördraget kan jag inte acceptera, och det motarbetar jag så mycket jag någonsin kan. Det är mitt svar.

Herr talman! Björn von der Esch kopplar ihop frågan om folkomröstningen om euron med konventet och uppmanar svenska folket att säga ett rungande nej till både euron och konventet. Konventet kommer riksdagen att ta ställning till framöver, och vi vet också att fördragsförändringar kräver enhällighet. Men det är intressant att notera att Björn von der Esch så väldigt tydligt kopplar ihop detta med euron med övriga diskussioner inom EU. Min slutsats, som man också kan dra av Vänster- partiets och Miljöpartiets agerande, är att Björn von der Eschs nej också är ett nej till EU. Det bekräftar det som är kärnfrågan här: Det dramatiska är egentli- gen att säga nej till euron, som är ett naturligt nästa steg.

Herr talman! Jag är tacksam att Tommy Waide- lich tog upp detta. Det är nämligen just det jag inte gör, utan jag säger att vi ska avvakta konventet. Det är först när regeringskonferensen efteråt har beslutat om konventets förslag som vi vet hur det nya EU kommer att se ut. Tommy Waidelich har ingen aning om det och inte jag heller. Ingen har en aning om det, för det ska beslutas - antagligen - i december månad detta år. Då får vi veta hur det nya EU ska se ut. Jag kan inte ta ställning till konventet eftersom jag över huvud taget inte vet vad det kommer fram till. Men det är väl en självklarhet, om vi ska besluta om en så viktig fråga som EMU, att vi måste få alla fakta på bordet innan vi fattar beslutet och inte stoppar hela Framtids-EU i en säck. Det är ungefär som om herr Waidelich före ett val skulle säga: Rösta på vårt parti! Partiprogrammet kommer vi med tre månader efter valet.

Herr talman! EU:s framtid kommer att diskuteras i särskild ordning. Riksdagen kommer att få ta ställ- ning till eventuella slutsatser från konventet. Föränd- ringar av EU:s fördrag måste ske i enhällighet mellan länderna. Jag tycker att det är lite fel att blanda in den diskussionen i diskussionen om euron. Jag tolkar detta som att för Björn von der Esch, som tidigare har sagt att han är emot Maastrichtfördraget, är egentli- gen detta med nej till euron också ett nej till ett för- djupat Europasamarbete. För mig som socialdemokrat är eurosamarbetet ett naturligt nästa steg. För mig är det dramatiska beslu- tet att säga nej till euron, ett naturligt nästa steg i ett freds- och samarbetsprojekt.

Herr talman! För mig handlar det nu, vilket jag hoppas framgick, om att det är demokratiskt oanstän- digt att lägga en folkomröstning om EMU tre måna- der innan man vet hur det nya EU ser ut. EMU utgör navet i hela EU. Man kan inte tänka sig ett EMU utan EU och inte ett EU utan EMU. Då måste vi väl ge medborgarna en chans att få veta hur det nya EU ser ut innan. Varför har danskarna gjort det? Danmarks stats- minister gick ut omedelbart efter det att vi hade klar- gjort när vi skulle ha vår folkomröstning och sade att så får det inte gå till i Danmark. Har han så totalt fel?