Cykelfrågor

Trafikutskottets betänkande 2009/10:TU14

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 14 april 2010

Beslut

Nej till motioner om cykelfrågor (TU14)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 och 2009 om cykelfrågor. Motionerna handlar bland annat om mål för cykelpolitiken och om infrastruktur för cykling, såsom krav på separata cykelvägar i anslutning till så kallade två-plus-ett-vägar. Många förslag gäller också ändrade regler för att underlätta cykeltrafik, till exempel genom att tillåta cykling i motsatt riktning på en enkelriktad gata.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:TU14 (pdf, 350 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

15 motioner

Motioner från ledamöterna

Cykel i framtiden Motion 2008/09:T402 av Peter Pedersen m.fl. (V)
Skåne i Sveriges framtida besöksnäring Motion 2009/10:N441 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (S)
Säkrare val för cyklister Motion 2009/10:T204 av Mikael Cederbratt (M)
Cykeln som transportmedel Motion 2009/10:T236 av Birgitta Eriksson och Catharina Bråkenhielm (S)
Infrastruktursatsningar för cykling Motion 2009/10:T249 av Lennart Sacrédeus (KD)
Bilfri cykelturistled utmed Hallandskusten (Kattegattsleden) Motion 2009/10:T298 av Jan Ertsborn (FP)
Ändring i lagen om användning av cykelhjälm Motion 2009/10:T335 av Jennie Nilsson m.fl. (S)
Trafik och miljö Motion 2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (V)
Gatutrygghet för cyklister Motion 2009/10:T429 av Thomas Bodström (S)
Säkrare cykelvägar på landet Motion 2009/10:T431 av Thomas Bodström (S)
Högersväng vid rödljus Motion 2009/10:T436 av Thomas Bodström (S)
Trafik och social hållbarhet Motion 2009/10:T534 av Peter Pedersen m.fl. (V)
Trafik och jämställdhet Motion 2009/10:T535 av Peter Pedersen m.fl. (V)
Klimat, cykel och hälsa Motion 2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (MP)
Avskaffande av cykelhjälmstvång för barn Motion 2009/10:T542 av Camilla Lindberg (FP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-03-04
Justering: 2010-03-25
Betänkande publicerat: 2010-04-06
Trycklov: 2010-04-06

Reservationer 10
Betänkande 2009/10:TU14

Nej till motioner om cykelfrågor (TU14)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 och 2009 om cykelfrågor. Motionerna handlar bland annat om mål för cykelpolitiken och om infrastruktur för cykling, såsom krav på separata cykelvägar i anslutning till så kallade två-plus-ett-vägar. Många förslag gäller också ändrade regler för att underlätta cykeltrafik, till exempel genom att tillåta cykling i motsatt riktning på en enkelriktad gata. Utskottet konstaterar att cykelfrågorna har getts en ökad prioritet under senare år. Många av de initiativ som tidigare har presenterats i olika politiska och andra dokument är realiserade eller på god väg att bli det. Utskottet vill dock understryka vikten av en än högre ambitionsnivå och ytterligare initiativ. Dessutom förutsätter utskottet en fördjupad uppföljning av cykeltrafiken inom ramen för den årliga mål- och resultatuppföljningen på transportområdet. Utskottet förutsätter vidare att regeringen överväger ytterligare initiativ om inte cykeltrafikens möjligheter förbättras i tillräcklig grad.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-04-14

Webb-tv Debatt om förslag: Cykelfrågor

10 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:TU14

Dokument från debatten

2010-04-14

Protokoll för debatten

Ingemar Vänerlöv (Kd)

Anf. 105 Ingemar Vänerlöv (Kd)

Fru talman! Strax ska trafikutskottets betänkande TU14 med rubriken Cykelfrågor debatteras. Betänkandet är lite historiskt såtillvida att det är det första separata betänkandet som utskottet ägnar åt cykelfrågor. I betänkandet behandlar utskottet en motion från allmänna motionstiden 2008 och 14 motioner från samma tid 2009, vilket tillsammans blir 64 yrkanden. Motionerna rör bland annat mål och utgångspunkter för cykelpolitiken, cykelinfrastrukturåtgärder och regeländringar för att underlätta cykling. I betänkandet, som är uppdelat på sju moment, finns tio reservationer, varav en är en flerpartireservation av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De övriga nio är enpartireservationer av antingen Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Fru talman! Låt mig göra några nedslag i hur cykelåkandet reglerades förr i tiden. Cykeln kom till Sverige i början av 1800-talet. År 1818 nämns velocipeden i tidningen Konst och Nyhets Magasin för Medborgare af alla Klasser . De första svenska cyklarna började tillverkas i slutet av 1860-talet. De tidigaste reglerna för cyklar och cykling var först och främst lokala föreskrifter. Första gången velocipeden dyker upp i svensk lagstiftning är 1868 i "ordningsstadga för rikets städer". De lokala förordningarna som reglerade cykling på 1800-talet fastställde bland annat lokala hastighetsgränser och vilken typ av cykling som var tillåten. I exempelvis Luleå förbjöds tävlingsåkning inom staden 1898. De lokala föreskrifterna som reglerade cykling tilldelades ägaren i samband med registreringsbeviset. Redan 1894 började man registrera cyklar i många städer och orter. Detta kan jämföras med registrering av bilar som infördes först 1907. Cyklar registrerades i vissa städer fram till mitten av 1950-talet. I en vägtrafikstadga från 1923 anges att på velocipeden ska finnas både ringklocka och lykta. År 1936 stadgas vidare att två eller flera personer "må icke färdas på cykel" samt att det åligger cyklande att hålla minst en hand på styret och båda fötterna på pedalerna. Samma år lagstiftas även att cykelbana ska användas om sådan finns. År 1972 kom en ny reglering kring cykelns utrustning som bland annat definierade den bromsutrustning och belysning som krävdes för att cykla. År 1979 kom en förordning som handlade om statsbidrag för cykelleder. I trafikförordningen 1998 reglerades bland annat cyklisters väjningsplikt och omkörning. År 2004 genomfördes den senaste större förändringen i och med hjälmtvånget för cyklister under 15 år. Fru talman! Efter denna rapsodiska tillbakablick är det dags för debatten om dagens cykelfrågor.

Désirée Liljevall (S)

Anf. 106 Désirée Liljevall (S)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är hedrande att som första talare få lägga fram min syn på frågan i den här premiärdebatten för trafikutskottet kring ämnet cykel. Att antalet motioner har växt så till den grad att ämnet kräver sin egen diskussion i riksdagens kammare tyder på att intresset för cykeln som ett viktigt transportmedel ökar. Som land har vi mycket att vinna på att fler börjar cykla. Alla svenskar som väljer cykeln framför bilen bidrar flitigt till att minska städernas trafikproblem. Luften blir renare, bullret måttligare och svenska folket friskare! Våra grannar, danskarna, som är ett cyklande folk påvisar stora hälsovinster med cykling. Hjärtat mår bättre, blodtrycket sjunker och musklerna stärks - alltså rena rama namnam för kroppen, och det gagnar livslängden. Enligt det danska Institutet för idrott och biomekanik förlänger man livet med sex år om man som 30-åring börjar cykla en timme i veckan och fortsätter så livet ut. Danmark är en stor förebild när det gäller cykling, men även Sverige kan bli en föredömlig cykelnation om vi verkligen lägger manken till. I Stockholm visar undersökningar att antalet cyklister har ökat med 75 procent under de senaste åren. Samtidigt visar Sikas senaste resvanestudie att endast var tionde svensk väljer cykeln när de ska ta sig någonstans. För att få fler att cykla i trafiken behöver vi bland annat förbättra framkomligheten och säkerheten för cyklister. Fru talman! Hemma i Kalmar är cykling på Ölandsbron en fråga som har stötts och blötts i många år och nu blommat upp rejält igen. Anledningen är att Trafikverket, tidigare Vägverket, för 15 år sedan beslutade att förbjuda all cykeltrafik på bron, från att tidigare ha inskränkt sig till att säga nej till brocykling sommartid. Och nu diskuteras frågan om att avgiftsbelägga cykelbussen som fungerar som transfer över bron. Det här har fått folk att gå i taket, och meningsutbytena på både debattsidor och nyhetssidor i lokaltidningarna har haglat tätt den senaste tiden. För ett par veckor sedan, den 1 april, verkade dock en lösning som tilltalade många ha sett dagens ljus. I tidningen Barometern berättade Rickard Ecke på Svevia att Trafikverket nu planerar en cykelväg som ska hängas som en balkonglåda på Ölandsbrons räcke. Idén kommer från ett vägentreprenörsföretag i alperna. De svenska initiativtagarna berättar att de inte är oroliga för säkerheten som ska tryggas med hjälp av ett litet räcke. De säger till tidningen: Men det viktigaste är ju utsikten, den lär bli fantastisk. Även det svenska Cykelfrämjandet är lyriskt över förslaget och tror att upplevelsen att susa ned från högbron med cyklarna kommer att bli "sjukt fett". Fru talman! Självklart är nyheten kring Trafikverkets planer att hänga ut cykelvägen som en balkonglåda från Ölandsbron ett aprilskämt. Det visar dock på att frågan kring en lösning för cyklande svenskar, i det här fallet Kalmarbor och Ölandsbor och en del av de nästan tre miljoner turister som besöker regionen varje år, behöver komma till ett avslut. Fru talman! Vi är överens med utskottet om det mesta som rör det här cykelbetänkandet, men på en punkt saknar vi ett rejält ställningstagande från regeringspartierna. Det handlar om lösningen för cykeltrafiken vid två-plus-ett-vägar, så kallade mitträckesvägar. Generellt är cyklister en trafikantgrupp som är mycket utsatt. Skaderisken för cyklister per sträckenhet har beräknats till nio gånger högre än för biltrafikanter. Antalet omkomna i cykelolyckor uppgick till 18 personer under förra året. Under 2007 skadades nästan 3 000 cyklister så svårt att de blev inskrivna på sjukhus. Den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra säkerheten för landets cyklister och öka cykelresandet är att åstadkomma förbättrad infrastruktur för cykeltrafiken. Utanför tätort, men delvis även inom tätort, tvingas cyklister till större delen att cykla på vägbanan eller på vägrenar av varierande bredd. Förbättrad säkerhet för dem som redan cyklar är alltid ett skäl att investera i cykelvägar samtidigt som det kommer att innebära att fler väljer att cykla. När landsvägar byggs om till två-plus-ett-vägar, eller om man så vill mitträckesvägar, måste man även ta cykeltrafiken i beaktning. Det räcker inte, som utskottet och regeringen vill, att bara fundera över huruvida en cykelväg vid två-plus-ett-väg ska anläggas eller inte. Man måste sätta ned foten och bestämma sig. Vi rödgröna anser att man ska anlägga en parallell cykelväg i anslutning till två-plus-ett-vägen. I vissa fall kan det vara aktuellt att märka ut cykelväg i vägrenen och att vägen också vid behov breddas. Vid de tillfällen när inget av detta går att lösa kan man förstås använda sig av andra lämpliga vägar som ligger i två-plus-ett-vägens närhet. Fru talman! Jag yrkar bifall till De rödgrönas gemensamma reservation, reservation 5. (Applåder) I detta anförande instämde Claes-Göran Brandin och Lars Mejern Larsson (båda s) samt Peter Pedersen (v) och Karin Svensson Smith (mp).

Peter Pedersen (V)

Anf. 107 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom ett stort antal av de reservationer som finns, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5. Fru talman! Enligt Vänsterpartiet är cykel ett viktigt transportmedel och en del av den lösning som krävs om vi vill ställa om transportsektorn i mer miljövänlig riktning. Det finns fakta, vilket också nämns i betänkandet, om att ungefär hälften av alla bilresor som företas i landet är på sträckor som är fem kilometer eller kortare. Det känns som en överkomlig sträcka där man skulle kunna ta sig fram på annat sätt än med privatbil. Kan man bara få ett antal av de människor som i dag tar dessa korta resor med bil att gå eller cykla i stället skulle det öka cykelandelen rejält, vilket som sagt är en viktig del i omställningen av hela transportsystemet. I dag är privatbilarna normen när man planerar stads- och trafikmiljö. Det måste vi ändra på. Lyfter man upp cykelfrågor får man ofta höra raljanta synpunkter om att man vill tillbaka till det 1800-tal som vi hörde om i Ingemar Vänerlövs redovisning av cykelns historia. Vi hävdar dock att cykeln är ett modernt funktionellt transportmedel som bidrar till god hälsa, ger minskad trängsel, är yteffektivt och så vidare. Vi skulle vilja ändra uttrycket "att vara ute och cykla". I dag är det något negativt som betyder att man inte vet vad man pratar om. Det visar att cykeln är nedvärderad och ses som en lustighet i trafikpolitiken. Vi vill förändra det och göra det till något positivt. I fortsättningen ska vi försöka se det som något positivt "att vara ute och cykla". Vi har liksom Miljöpartiet lagt fram en stor mängd förslag. Vi hade hoppats, fru talman, på ett enigt utskott. Vi var ganska nära, men tyvärr nådde vi inte ända fram. Jag uppfattar ändå att det finns en stor enighet i utskottet om att vi vill lyfta upp cykelfrågorna och se dem som viktiga. Det var tråkigt att vi inte lyckades få fram ett tillkännagivande vad gäller två-plus-ett-vägarna som Désirée Liljevall tog upp. I reservation 5 menar vi att om man anlägger en sådan väg och därmed tränger bort cyklisterna ska det självklart finnas ett krav på att man bygger en cykelväg intill som säkerställer fortsatt cykeltrafik och att det ska belasta vägbygget. Nu är det något slags ingenmansland när det gäller vem som är ansvarig för detta, och det är inte rimligt om man ska lyfta upp cykelfrågorna och göra dem viktiga. Om man ska få fler att cykla måste man vidta en rad olika åtgärder. Till exempel ska anvisningar för cyklister inte vara sämre än anvisningar för bilister. Det är inte rimligt att den som cyklar ska behöva korsa vägar och försöka ha koll på vägmärken för att veta om man cyklar på rätt ställe och i rätt riktning. Man kan inte ha lägre nivå på skyltningen för dem som går och cyklar. Vill man höja cyklisternas status måste de ha samma rättigheter och möjligheter som andra trafikanter. Att vi vill prioritera och möjliggöra för cyklister är också ett sätt att visa att vi tycker att det här är viktigt. Inte minst ska barn och ungdomar runt om i landet kunna ta sig till fritidsaktiviteter och skola utan att behöva skjutsas dit av föräldrar som tycker att trafikmiljön är för osäker och inte törs släppa i väg sina barn. Det är ytterligare ett exempel på att vi har låtit det gå för långt med att låta bilarna utgöra normen när man planerar en trafikmiljö. Det är en långsiktig process i framtiden att man måste tänka nytt och prioritera de oskyddade trafikanterna, alltså de som går och cyklar. Gående har företräde vid övergångsställen. En cyklist som går av cykeln och leder sin cykel över räknas som gående. Men cyklar man över ett övergångsställe har cyklisten inte samma rätt kontra bilisterna som den gående har. Vi anser att det finns all anledning att se över detta och stärka cyklisternas ställning även på den punkten. Det finns synpunkter på att det kan leda till trafikolyckor och så vidare för att man invaggas i falsk säkerhet. Det är i så fall en informationsfråga. Det hjälper inte att man har rätt som gående eller cyklist om man passerar en väg och blir överkörd. När man ligger där allvarligt skadad efter en trafikolycka är man inte hjälpt av att säga: Jag hade rätt; du skulle ha stannat. När det gäller att gå över ett övergångsställe eller cykla över en väg krävs det självklart åtgärder för att hitta sätt att säkerställa ökad respekt hos alla trafikanter. Alla måste vara medvetna om att man som trafikant måste ha kontakt med alla andra trafikanter när någon ska passera över en väg, för annars kan det hända olyckor. Det är dock en annan fråga. Det är viktigt, som vi påvisar i en reservation, att även cyklisters företräde i vissa situationer lyfts upp, precis som vi har gjort när det gäller gående i andra sammanhang. (Applåder)

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 108 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 5 i betänkandet. Jag känner lite som Désirée Liljevall historiens vingslag för att vi för första gången i Sveriges riksdag har ett cykelbetänkande. Vi har all anledning att göra det. I den proposition som regeringen har lämnat till riksdagen finns det många vackra ord om varför man ska satsa på cykel. Förutom hälsoargumentet, som Désirée Liljevall utvecklade väldigt väl, kan vi påtala att undersökningar har visat att man som cyklist förlänger livet med 30 procent. Vilka andra hälsopolitiska åtgärder har samma goda effekt? Ur klimatsynpunkt är det angeläget att många av de korta resorna med bil i stället görs med cykel för att minska belastningen på klimatet. Det finns också goda säkerhetsargument för att öka cyklingen i förhållande till biltrafiken, kanske inte i första hand för dem som cyklar men för alla andra. Det är väldigt få personer som blir ihjälkörda av en cyklist. Det är ett säkerhetsargument för att fler ska cykla i stället för att köra bil. Frågan är varför cyklingen minskar. Som vi redovisar i vårt betänkande har andelen persontransporter med cykel minskat trots alla goda argument. Det har med säkerhet att göra. Trots att alla skulle må bra av att fler cyklar och färre kör bil är det tyvärr vanligt att föräldrar som vill att barnen ska komma säkert till skolan skjutsar barnen dit i bil. I många skolor består merparten av biltrafiken i samband med skolstart och skolslut av föräldrar som skjutsar sina barn för att skydda dem. Att föräldrarna då bidrar till andra barns osäkerhet är tyvärr inte bekant för alla. En av de mest angelägna åtgärderna är därför att se till att säkra cykelvägarna och se till att det runt skolorna blir allt större zoner som är bilfria och där bara de som levererar varor till skolan och de som är rörelsehindrade får använda sig av bil. Det skulle vara såväl en säkerhetsåtgärd som en hälsoåtgärd och en klimatåtgärd. I gårdagens Expressen fanns det en intressant artikel om en cyklist som cyklar i min valkrets. Han cyklar från Malmö till Lund flera gånger i veckan. Han påtalar att man på de ställen där det inte finns separata cykelvägar möts av en aggressiv bilism. Det känns osäkert. Även om man är van och följer alla regler som finns för cyklister är man utsatt för faror. Han påtalar att vi har en hel del av lära av Danmark och Holland där cykling är betydligt mer utbredd än i Sverige. Där är det ett annat beteende i umgänget mellan bilister och cyklister. I artikeln berättas att i Holland handlar halva körkortsutbildningen om hur man som bilist beter sig gentemot gångtrafikanter och cyklister. Säkerhet är väldigt viktigt. Miljöpartiet har stora sympatier för det cykelpolitiska manifest som Svensk Cykling har tagit fram. Där påtalas behovet av biltrafikfria zoner runt landets alla grundskolor och att man tryggar cykelvägarna till och från skolorna så att barnen kan förflytta sig själva. Cykelboxar, det vill säga en indragen stopplinje vid alla ljusreglerade korsningar, innebär att cyklister slipper den fara det innebär att ställa sig bredvid ett tungt fordon som lastbil eller buss. Det blir ofta en död vinkel när det fordonet ska svänga framför cyklisten. Cykelboxarna gör att man tryggt kan ställa sig framför motorfordonen och vara först att ta sig över när ljuset slår om till grönt. Min erfarenhet av cykelboxar från den stad jag bor i, Lund, är mycket god. Det känns säkrare, är säkrare och leder till att fler använder cykel för sina transporter. I Svensk Cyklings cykelpolitiska manifest talar man för en grön våg för cyklister i rusningstrafik. Det för mig in på ett annat gott argument för cykling. Det är faktiskt ett bra sätt att minska trängseln i trafiken. Vi pratar om trängselavgifter och andra åtgärder för att framkomligheten i våra större städer ska bli bättre i rusningstrafik. Om fler cyklar i stället för att åka bil minskar faktiskt trängseln både för cyklisterna och för de bilar som har argument för att ta sig fram i rusningstid. En grön våg för cyklister i rusningstrafik, det vill säga att ljuset slår om till grönt så att man inte behöver vänta, är ett sätt att främja cykling. Det har tidigare tagits upp från talarstolen att man kan utvidga zebraloggan till att gälla även för cyklister och inte bara för gångtrafikanter, så att man kan ta sig över i korsningarna. Det bör kombineras med fysiska hinder som sänker hastigheten för bilarna så att man minskar risken för olyckor. Det är också ett klokt sätt att främja cyklismen i Sverige. Det cykelpolitiska manifestet påtalar en annan sak som vi har tagit upp i reservationen och i betänkandet, nämligen att man måste öronmärka det som är avsett för cykling. Bortom de vackra orden i propositionen om att cykling är bra minskar på många ställen möjligheten att cykla på grund av att man gör om två-plus-ett-vägarna av trafiksäkerhetsskäl. Det är en utveckling som vi i Miljöpartiet biträder. Många gånger försvinner samtidigt den möjlighet man tidigare hade att cykla säkert vid vägrenen eller på separat cykelväg. Därför är det viktigt, som vi framhåller i vår gemensamma reservation, att man säkerställer cykling på två-plus-ett-vägar genom att upprätta en säker cykelled och att man gör det med medel som är avsedda för vägutbyggnad och trafiksäkerhetsåtgärder på vägen. Detta visar att det gäller att inte bara skriva vackert utan också, om man menar allvar med det man säger, förse politiken med möjligheten att nå de mål man sätter upp. Om man menar allvar med att cykling ska öka måste man vidta de åtgärder som behövs. I det här fallet handlar det om att öronmärka pengar, kräva återrapportering och kraftigt öka den andel av medlen som tidigare Vägverket, numera Trafikverket, kan och bör använda för att främja en säker cykling. I många fall handlar det om en med- eller motfinansiering av de åtgärder som kommuner och regioner vill vidta. Den granskning som har gjorts av hur regionerna tar sitt ansvar för cykling visar att det finns väldigt stora brister. Det har delvis att göra med vem som har beslutsmakten i trafikpolitiken. Många gånger är det till övervägande delen män, och dessutom män i den åldersgrupp där andelen cyklande är lägst. Det kanske inte är helt konstigt att andra åtgärder än cykelvägar prioriteras när regionerna ska fastställa sina program. När man säger att man vill vidga arbetsmarknadspolitiska regioner och främja tillväxten är det infrastruktur för personbilar snarare än cyklar som hamnar i fokus när man fördelar åtgärderna. Både för hälsans, klimatets och säkerhetens skull behöver vi ha det yteffektiva transportsystem som cykling utgör. Därför hoppas jag på en fortsatt klok debatt i riksdagen. Den startar i dag då vi behandlar vårt första cykelpolitiska betänkande. (Applåder)

Malin Löfsjögård (M)

Anf. 109 Malin Löfsjögård (M)

Fru talman! Cykling är något som de flesta av oss kan relatera till. Vi kanske använder cykeln flitigt för motion eller för att ta oss till och från arbetet eller till någon fritidsaktivitet. Vi kanske minns barndomen då cykeln var något särskilt, speciellt så här års när våren är på väg, snön är på väg bort och sanden sopas från gatorna. Jag växte upp i ett mindre samhälle i Småland där cykeln för mig innebar en frihet att kunna röra mig själv, ta mig till fotbollsträningen på andra sidan stan, träffa mina kompisar och på ett smidigare sätt kunna ta mig till skolan. Jag minns fortfarande min gula cykel med bockstyre och handbroms. På den tiden var det ingen som tänkte på hjälm eller andra skydd. I dag är det lag på att alla under 15 år ska ha hjälm när de cyklar. Hjälmen är ett ovärderligt skydd för både stora och små om olyckan skulle vara framme. Trafiksäkerheten är en viktig fråga när det gäller cyklister. Men trafiksäkerhetsarbetet måste ta sin utgångspunkt i att vi har olika transportslag och att en åtgärd för att förbättra för en grupp inte ska få negativa effekter för andra. Vi måste hela tiden utveckla trafiksäkerhetsarbetet och särskilt med fokus på våra barn och andra oskyddade trafikanter. Fram till 1960-talet var cykeln mer av en norm i samhället. Sedan gjorde bilen sitt riktiga intåg. Men cykeln har fortsatt att finnas kvar som ett transportmedel. Jag tycker att det är glädjande att vi i dag har den första riktiga cykeldebatten och att cykeln som transportmedel lyfts fram alltmer. Det är nämligen så att om transportsektorn ska kunna bli långsiktigt hållbar är det viktigt att vi främjar mer klimateffektiva sätt att transportera oss - där kommer cyklingen in - och att vi ser till hela resan. Vi vet också, vilket vi har hört från bland andra Désirée Liljevall, att satsningarna på cykling skapar bra förutsättningar för ökad folkhälsa. Flera av oss i kammaren deltog i går på ett seminarium där vi fick höra om erfarenheter från bland annat Danmark. Men satsningar på cykling ger också ökad tillgänglighet och minskar miljöpåverkan. Fler som cyklar bidrar till mindre trängsel och därmed till bättre framkomlighet till exempel för kollektivtrafiken. Fru talman! Kopplingen mellan cykling och hälsa kommer alltmer i fokus, och det tycker jag är viktigt. Många ser fördelar med att förena nytta med motion, det vill säga att cykla till och från jobbet. Jag ser allt fler i min närhet, som bor på min gata, som använder cykeln som ett naturligt sätt att pendla. De gör det inte bara sommartid utan även vintertid. Det ställer krav inte bara på investeringar utan också på drift och underhåll av cykelstråken, inte minst vintertid. Den stora potentialen för cykling finns inom tätorter och kanske främst inom våra större städer där resorna oftast är kortare än fem kilometer och vi har en stor trängsel. Men vi får inte glömma arbetet med att öka attraktiviteten för cykling även utanför tätorterna eller mellan orter. Vi får inte heller glömma den viktiga cykelturismen. Cykling som turism och rekreation omsätter årligen miljardbelopp i Europa. Sverige har goda förutsättningar inom detta område, vilket också skulle innebära stora fördelar för den lokala utvecklingen och fler jobb. Vi måste förstärka cykelns roll och se till att den ingår som en naturlig del av transportsystemet och arbeta målinriktat för att göra cykeln till ett attraktivare alternativ för hela eller delar av resan. För att kunna göra detta krävs det en rad olika insatser, alltifrån ny infrastruktur till trafiksäkerhet, väganvisningar och kommunikation. Men den enskilt viktigaste frågan och en grundförutsättning för att kunna cykla, förutom att man har en cykel, är att det finns infrastruktur, att det finns vägar och cykelvägar och att det finns sammanhängande stråk som gör det möjligt att ta sig från en punkt till en annan. Men vi måste också se till att fler utnyttjar den redan befintliga infrastrukturen i större utsträckning än i dag. Cykelns andel av det totala trafikarbetet har minskat trots att riksdagen har uttalat mål om en ökad andel. Även om cykelfrågorna har getts en ökad prioritet i olika avseenden sedan en ganska lång tid tillbaka måste vi höja ambitionsnivån. Satsningar på cykling och cykelinfrastruktur är i mångt och mycket en fråga för avvägningar som man kan relatera till regional och lokal nivå. Men det är viktigt att även staten och regeringen pekar ut inriktningen. Fru talman! Cykelfrågorna är viktiga för oss i Alliansen, och vi går även här från ord till handling liksom vi gör inom andra delar av transportområdet. I infrastrukturpropositionen som kom hösten 2008 lyfts cykelns betydelse fram på ett väsentligt tydligare sätt än vad som gjorts tidigare. Jag vågar påstå att man inte har lyft fram cykelns betydelse på detta sätt sedan före 1960-talet. Förutom att Alliansen har preciserat olika målsättningar och lagt fram konkreta förslag i infrastrukturpropositionen och i den nya målstrukturen har det varit klart uttalat i direktiven till åtgärdsplaneringen där regeringen tydligt har pekat ut för trafikverken och länen att upprättande av nationell plan och länsplaner ska omfatta åtgärder som främjar användning av cykel. Alliansregeringen lägger också tydligt fokus på att förbättra förutsättningarna för cyklandet och cykelresan. Vi har under dessa snart fyra år gjort en stor omstrukturering av transportpolitiken och övergått från ett stuprörstänk till en helhetssyn med ökat fokus på resenärerna, vilket också kommer att ge effekt när det gäller cyklingen. Perspektivet på hela resan måste vara det centrala. Det ska vara enkelt, tryggt och säkert att cykla från A till B, att cykla till bussen eller tåget eller att byta mellan de olika transportslagen. Det är också en viktig fråga ur jämställdhetssynpunkt. Jag som resenär måste kunna koppla ihop cykling med andra transportsätt, till exempel kollektivtrafik. Det måste finnas parkeringsplatser även för cyklar, och jag som resenär måste kunna ta med mig cykeln på bussen eller tåget. Det finns många viktiga och angelägna åtgärder som föreslås och diskuteras i betänkandet och som vi debatterar här och nu. Regeringen har tagit initiativ till en rad olika åtgärder som handlar om att underlätta för att kombinera cykling med kollektivtrafik och om att vi måste få in cykelfrågorna i ett tidigare skede i planeringsprocessen. En aktuell fråga är cykelparkeringar där Boverket har ett uppdrag att utarbeta en vägledning för hur cykelparkeringar ska kunna beaktas i den fysiska planeringen. Fru talman! I det förslag till åtgärdsplanering som nu presenterats kan vi konstatera att mer än 3 miljarder kronor läggs på cykelåtgärder. Det handlar om 1 miljard från den nationella planen och 2,3 miljarder från länsplanerna. Totalt är det alltså mer än 3 miljarder kronor, vilket är en klar nivåhöjning jämfört med tidigare. Ska vi se en positiv utveckling och förbättring inom cykelområdet är det även viktigt med uppföljning. Den nya målstrukturen inom transportområdet som riksdagen beslutade om förra året ger förutsättningar för att detta ska ske på ett bättre och tydligare sätt än tidigare, och Alliansen tillförde då också hälsa som en del inom hänsynsmålet. Jag kan konstatera att raljerandet från oppositionen då får man nu äta upp. Nu är detta en viktig fråga för ansvariga myndigheter att arbeta vidare med, inte minst att följa upp just hälsoaspekten i målstrukturen. Fru talman! Många initiativ är tagna, och mycket arbete pågår som ger stora förutsättningar för ökad cykling. Men det är viktigt att dessa åtgärder följs upp. Det är vi i trafikutskottet tydliga med i betänkandet. Vi betonar också att regeringen bör överväga skärpta krav i framtiden om inte önskade effekter uppnås. Ni som hör denna debatt och läser trafikutskottets betänkande kan konstatera att Alliansen och oppositionen i det stora hela är överens när det gäller behovet av att få fler att cykla. Som också konstateras i betänkandet är eller kommer många av motionsförslagen att bli tillgodosedda genom det arbete som nu pågår genom utvecklings- och beredningsarbete, dels i Regeringskansliet, dels ute på myndigheterna. Jag tycker att det är synd att vi inte kunde få ett enigt betänkande. Men jag förstår samtidigt att det måste vara jobbigt för oppositionen att än en gång konstatera och se att Alliansen även inom cykelområdet levererar och ser till att det sker saker. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Désirée Liljevall (S)

Anf. 110 Désirée Liljevall (S)

Fru talman! Jag kan också konstatera, precis som Malin Löfsjögård, att trafikutskottet är överens om att cykeln blir viktigare för svenska folket som transportmedel och att vi politiker behöver hitta lösningar för att underlätta cyklisternas möjligheter att röra sig säkert, tryggt och smidigt i trafiken. Vi har hört Malin Löfsjögård plädera för att få utvecklingen att ta fart och för att man snabbare ska nå målet om en ökad andel cykeltrafik. Det verkar alltså inte råda någon tvekan om målmedvetenheten från Malin Löfsjögårds sida. Däremot är regeringens ambitionsnivå något blekare och behöver förstärkas. Jag undrar varför vi inte har kunnat enas i trafikutskottet om att ge regeringen en tydlig signal om att vi verkligen tycker att en fungerande gång- och cykeltrafik ska prioriteras. Varför kunde inte trafikutskottets borgerliga ledamöter ställa sig bakom ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga?

Malin Löfsjögård (M)

Anf. 111 Malin Löfsjögård (M)

Fru talman! När det gäller alternativvägar eller, som oppositionen nu föreslår, att det ska byggas parallella cykelvägar kan jag konstatera att det i så fall är en nyordning. I dag gäller inte ens för motorvägar att vi där ska bygga parallella cykelvägar. Däremot finns det krav på alternativvägar. Vår infrastrukturminister Åsa Torstensson har bland annat i en interpellationsdebatt här i riksdagen - det finns också med i betänkandet - klargjort att det är självklart att vid investeringsobjekt, till exempel vid två-plus-ett-vägar, överväga cykelfrämjande åtgärder. Då kommer kostnaden att belasta det enskilda vägprojektet eftersom det kan bli uppenbara problem för cyklisterna. Vägverket, numera Trafikverket, har redan i uppdrag att titta på frågan och gör en inventering av vägar med mitträcken. Denna inventering ska ligga till grund för övervägandena. Först och främst är det i sammanhanget lite grann av att slå in öppna dörrar eftersom ett arbete redan pågår. I reservationen och när det gäller det ni säger om ett tillkännagivande tar ni faktiskt ett steg längre. Därför är min fråga: Var finns den sedelpress som ska bekosta de parallella cykelvägar som vi ska se utefter alla två-plus-ett-vägar och alla motorvägar?

Désirée Liljevall (S)

Anf. 112 Désirée Liljevall (S)

Fru talman! Återigen: Vi är överens om mycket här. Just därför förstår jag inte resonemanget. Senast i dag har jag med en representant för Trafikverket pratat om cykling. Han vittnade om hur intressant frågan om cyklingen är och om vilka intressanta utmaningar som han som tjänsteman blir sugen på att sätta tänderna i för att utveckla cykeltrafiken. Malin Löfsjögård har väl ingen annan uppfattning? Om det nu inte är så stor skillnad i synen på den här frågan undrar jag: Hur i all världen kommer det sig att de borgerliga ledamöterna inte går oss till mötes och formulerar en klar och tydlig viljeinriktning till regeringen? Och varför yrkar majoriteten avslag på motionerna? Fru talman! Vi slår inte in öppna dörrar, utan vi försöker öppna dörrar.

Malin Löfsjögård (M)

Anf. 113 Malin Löfsjögård (M)

Fru talman! En dörr som redan är öppen behöver inte öppnas. Som jag redogjort för och som jag vet att mina allianskolleger kommer att redogöra för - dessutom finns detta med i betänkandet - pågår otroligt mycket arbete. Vi vet också att detta i direktiven till åtgärdsplaneringen var klart uttalat. Nu kan vi se resultat av det i form av 3,3 miljarder kronor - en klar nivåhöjning jämfört med tidigare plan. Sedan är frågan om Désirée Liljevall verkligen lyssnade på vad jag sade. Beträffande det som ni vill ha ett tillkännagivande om pågår redan ett arbete. Det är en självklarhet att titta på just cykling samt på hur det påverkas och hur det kommer att bli med det i framtiden. Det oppositionen föreslår beträffande tillkännagivandet är de facto en nydaning. Ni föreslår och vill att det byggs cykelvägar parallellt med alla två-plus-ett-vägar. Jag gissar att ni också vill ändra den ordning som gäller för motorvägar, det vill säga att det också där ska finnas parallella cykelvägar. Så är det ju inte i dag. Men varifrån ska de pengarna tas? Ska de tas från annat trafiksäkerhetsarbete eller från arbete med andra cykelåtgärder? (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påpeka att Désirée Liljevall inte har möjlighet att svara.) Nej, det har hon inte. Men Désirée kunde ha svarat i sitt andra inlägg. Det är i alla fall fråga om en klar skillnad och om en nyordning. Det är synd att du, Désirée, inte ger ett svar om det, för jag undrar var de pengarna finns eller vilka åtgärder som ni inte ska vidta. Det handlar om att använda de pengar som vi har på ett bra och effektivt sätt.

Peter Pedersen (V)

Anf. 114 Peter Pedersen (V)

Fru talman! I det längsta försökte jag undvika att begära replik för att det skulle kännas att vi var överens. Men sedan kom brasklappen på slutet där det på Malin lät som att det liksom var på rent trots som vi bestämde oss för att reservera oss. Jag gillar inte falsk historiebeskrivning. I betänkandet har framför allt Vänstern och Miljöpartiet enormt många yrkanden. På en massa ställen svarar ni att de nog kommer att tillgodoses. Men i en fråga har vi tyckt att det är viktigt att gemensamt sätta ned foten. I våra motionsyrkanden är det en ganska öppen skrivning. När mitträckesvägar anläggs ska man beakta förutsättningar att ta sig fram på annat sätt än med bil. Det gäller till exempel cyklisterna som annars trängs bort. Vi säger att man ska undersöka förutsättningarna för att anlägga parallellvägar. Om ni tycker att det är en så korkad formulering hade ni haft alla möjligheter att lyfta fram den och säga: Just den formuleringen kan vi inte gå med på, men vi kan tänka oss en mer öppen skrivning. Vem vet? Kanske hade ni lyckats med det. Men faktum är att ni efter fem, sex, sju minuters ajournering kom fram till att det av någon anledning - politisk misstänker jag - inte var bra att komma överens här. Det var ni som inte ville komma överens. Vi visade stor beredvillighet att komma fram till en gemensam ståndpunkt. När det gäller nästa betänkande som vi ska prata om här i dag har ni ett förslag om ett tillkännagivande. I så fall slås öppna dörrar in även där, kan man säga. Där har ni gjort en annan bedömning. Ni hade alla förutsättningar att sätta ned foten och att visa på enighet. Skulden i det avseendet kan inte läggas på oppositionen. Vi gjorde i princip allt vi kunde för att kunna komma överens. Men ni hittade det lilla halmstrå som gjorde att ni kunde avvisa det vi föreslagit. Det tycker jag är trist.

Malin Löfsjögård (M)

Anf. 115 Malin Löfsjögård (M)

Fru talman! Jag tror att vi alla, också vi i Alliansen, har sträckt oss ganska långt för att nå enighet. Det jag menade i mitt anförande är att det är ganska märkligt att nio reservationer till dök upp när vi diskuterade en av era punkter och inte kom överens om den. Det gäller ju frågor som vi har mycket bra skrivningar om och där vi väldigt långt går er till mötes och konstaterar att de flesta motionsyrkandena redan är eller är på väg att bli tillgodosedda. I reservation 5 om ett tillkännagivande står det klart och tydligt: "När landsvägar byggs om till s.k. mitträckesvägar eller två-plus-ett-vägar, måste en parallell cykelväg anläggas." Det är en nydaning, för så har det inte tidigare varit. Det gäller att hitta en alternativ väg. Självklart ska man se till att det går att cykla och att det kan göras på ett säkert sätt. Mycket arbete kring det pågår inom Trafikverket, som Åsa Torstensson har klargjort bland annat i en interpellationsdebatt här i kammaren.

Peter Pedersen (V)

Anf. 116 Peter Pedersen (V)

Fru talman! I slutet av vår reservation står det om att "låta studera förutsättningarna för att i samband med ombyggnad till mitträckesväg samtidigt anlägga en parallell cykelväg". Jag tror inte att formuleringen ens fanns när ni avvisade detta. Reservationen har nämligen tillkommit och vidareutvecklats efteråt. Om ni tyckte att det var en dålig formulering och om ni ville ha en mer öppen skrivning kunde ni ha lagt fram förslag om det. Men jag hörde inga sådana argument eller förslag över huvud taget. Ni kom fram till att vi inte var överens. Därmed fullföljde vi, som vi hela tiden sagt, våra övriga reservationer. I finansieringsfrågan är det ett känt faktum att det om man valt mellan att bygga motorväg och att bygga mitträckesväg till exempel blir betydligt billigare - man får dessutom mycket mer väg per kilometer - med mitträckesväg än med motorväg. Bara genom att man har inriktningen att inte bygga så mycket motorvägar utan att i stället satsa på att bygga om, förstärka och förbättra befintliga vägar frigörs ett utrymme. Därmed kan man se till att också de som cyklar kan ta sig fram. Finansieringsfrågan går alltså att lösa om man har den här inriktningen.

Malin Löfsjögård (M)

Anf. 117 Malin Löfsjögård (M)

Fru talman! Ja, så är det. De pengar vi har ska vi använda på ett effektivt och bra sätt. Det jobbar alliansregeringen tydligt med. De förslag som läggs fram handlar om att jobba efter fyrstegsprincipen. Man tittar på vad det är som ska byggas. Man ser också till behoven. På vissa ställen kan det finnas behov av nya motorvägar. På andra ställen finns det behov som bygger på trafiksäkerhetsskäl eller andra trafikskäl för att bygga två-plus-ett-vägar. När det gäller cykling behöver inte det ena förta det andra, utan det gäller att se till att använda pengarna på ett bra sätt. Därmed får man loss pengar till att vidta åtgärder som främjar cyklingen till exempel. Och när det gäller ställningstagandet i fråga är det faktiskt så att vi inte hade er skrivning i ord så att säga när vi diskuterade i trafikutskottet. Det är fråga om en nydaning; ni vill anlägga parallella cykelvägar. Jag vet att Peter Pedersen inte kan svara, men jag undrar varifrån pengarna ska tas om vi ska börja anlägga parallella cykelvägar. Jag ser inte att det på alla ställen skulle gynna även cykelinfrastrukturen eftersom man då kommer att få låsa pengar. Vi har ju andra ställen för alternativa vägar som det går att använda. På en del ställen finns inte det, och då kan det vara så att förslaget blir en ny cykelväg. Det är ju ingenting som någon från något parti har motsatt sig. Men i er reservation och i ert tillkännagivande är det en nydaning, och det finns en prislapp på den också som jag inte har fått svar om.

Solveig Zander (C)

Anf. 118 Solveig Zander (C)

Fru talman! Även jag gläds åt att vi har ett betänkande som handlar om enbart cykling i dag. Det är banbrytande i allra högsta grad. Med det här ska väl cyklingen verkligen få ett genomslag i transportpolitiken. För min del tycker jag att det krävs att det inte bara är en trafikpolitisk fråga eller bara en säkerhetsfråga, utan det krävs en helhetssyn på trafiken för att göra cyklingen attraktiv. Det är en härlig debatt, och den visar att det är vår, för det är då man pratar om cyklingen, eller hur? Själv är jag, som sagt, mycket angelägen om att få bort stämpeln på cyklingen som bara ett säkerhetsproblem. Om man inte gör det till en trafikpolitisk fråga kommer cykeln alltid att betraktas som udda och som någonting för sig självt. Cykeln är ett fantastiskt fordon och ska också betraktas som det. Det är inte bara så att det är nyttigt för oss - för folkhälsan och för själen - att cykla, utan det är ju faktiskt också ett sätt att transportera sig. Det måste vi poängtera mer i det här sammanhanget. Det är därför som vi nu tar det här betänkandet, för det handlar i allra högsta grad om trafikpolitik och transportpolitik. Sedan är det också så att cykelfrågorna har fått en lokal prägel. Det är på lokal nivå som man har löst det här med cykelvägar och möjligheter att transportera sig. Nu lyfter vi frågan - och det är väldigt viktigt - till att komma in både på nationell och på regional nivå. För det är när det kommer in på den nivån som cykeln och transportsystemet kan ses i sitt infrastruktursammanhang. Det pågår just nu, som alla vet, mycket satsningar på att utveckla cykelleder i Sverige, både kortare och längre sådana. Mängden pengar som satsas på detta kan enligt oppositionen aldrig vara nog. Hela tiden kräver man från vänsterkartellen mer och mer. Man är aldrig nöjd, inte ens när regeringen nyligen i åtgärdsplaneringen redovisade pengar till fler gång- och cykelvägar runt om i landet. I många län, regioner, har man valt att lägga länspengarna till infrastrukturen på bland annat satsningar på cykelleder. Ett av de projekt som regeringen har varit med och finansierat är Kattegattleden som är Sveriges första nationella längre cykelturistled. Observera att det är Sveriges första nationella cykelturistled. Då kan man undra varför den inte har kommit tidigare om cyklingen har varit så angelägen för oppositionen. Möjliggörandet av Kattegattleden innebär om jag inte är felunderrättad ungefär 125 nya arbetstillfällen. Men oppositionen kräver mer och mer, och det enda som man har kunnat komma överens om att man skulle ha satsat mer på och som inte finns i det här betänkandet är just det som gäller cyklingen tillsammans med två-plus-ett-vägarna. Det är det enda, och det är otroligt intressant att det i ett betänkande finns en punkt som man inte är överens om. Jag, tillsammans med föregående talare, undrar: Var i er budget finns satsningar på just detta? Jag har inte hittat det i de budgethandlingar som jag har läst från er tidigare. Ungefär år 2000, alltså för tio år sedan, fastställde Vägverket tillsammans med övriga intressenter en oerhört ambitiös cykelstrategi för att Sverige skulle bli mer attraktivt och för att det skulle bli bättre och lättare att cykla. Det har inte hänt någonting på det området under de här åren, utan cyklingen har, precis som Karin Svensson Smith sade, minskat. Men nu när vi har ett alliansstyre och ett departement som styrs av centerpartister har cyklingen fått ett eget betänkande. Vi har också faktiskt sett att trenden har börjat förändras. Det cyklas mer nu, och det är självklart bland annat tack vare att man har pekat på detta. Förra året när betänkandet kom, Framtidens resor och transporter - infrastruktur för hållbar tillväxt , tror jag att det hette, hade vi en debatt i Almedalen. När jag i det sammanhanget påpekade att cyklingen i betänkandet nämndes specifikt sade Karin Svensson Smith att det inte gjorde det. Hon blev lite överrumplad i det sammanhanget. Men nu har man fått upp ögonen för cyklingen, och nu kräver man som sagt att cyklingen ska finnas med när man gör någonting med de här två-plus-ett-vägarna. Tidigare har det varit mycket tystare om det i alla sammanhang, vill jag hävda. Vi pratar alla om att det är i de korta resorna på omkring fem kilometer som det finns en potential att utveckla cyklingen. Då måste man identifiera vilka hinder som finns för att cykla de korta sträckorna. Ett av dem är att man vill ha bilfria möjligheter att cykla. Det gäller speciellt i tätortsområdena mellan de små tätorterna och den större tätorten. I mitt fall är det Uppsala som är den stora tätorten. Dit vill man nu cykla mer och mer. Då måste vi se till att vi får cykelvägar som är bilfria. Det är väldigt viktigt. En annan del i det här är att man måste kunna kombinera cyklingen med hela transportsystemet. Man måste kunna cykla en bit för att sedan ta en buss eller för att sedan ta cykeln med på tåget. Det har inte varit så lätt de senaste åren. Själv arbetade jag en tid i Västerås och bodde i Enköping. Då tog jag cykeln på bussen och så cyklade jag hem därifrån ibland. Det har inte varit möjligt under 10-15 år att göra på det sättet. Nu börjar det bli lättare, och det är en viktig fråga, för det är på det sättet man kan kombinera cykeln med det övriga transportväsendet. En annan viktig del är det som Banverket också har påpekat, och det är att man måste kunna ha cykelparkeringar som är säkra. Jag undrar hur många cyklar jag har fått stulna vid järnvägsstationen i Enköping under årens lopp. Jag vill inte ens tänka efter. Senast hände det förra året. Det är inte roligt när man kommer till stationen och ska cykla hem och cykeln är borta. Och det är definitivt inte roligt när man ska skaffa sig en ny cykel, för det kostar ju en del. Banverket har tagit fram en rapport som heter Cykel på tåg - Möjligheter och svårigheter . Det har man gjort för att man vill få alla dem som är intressenter att medverka till att man också kan parkera sin cykel på ett säkert sätt så att man vet att den finns där när man kommer tillbaka. Man bygger sådana här cykelparkeringar i landet. I Lund finns det sedan länge ett cykelparkeringshus som är jättebra. I Malmö ska det i slutet av året finnas ett i närheten av Citytunneln vid stationen. Jag tror att där ska finnas plats för ungefär 2 000 cyklar. I Stockholm ska man bygga ett i Älvsjö med omkring 250 platser. Det går åt rätt håll, för det är cykelparkeringshus vi vill ha, inte bara bilparkeringshus. Om vi ska cykla behöver vi ha sådant som gäller för cykeln. Jag vill framföra något som jag, Alliansen och Centerpartiet tycker är oerhört viktigt, nämligen att det finns en helhetssyn på transportpolitiken. Tack vare att vi nu har ett gemensamt trafikverk kan man fokusera på hela resan. Det ger möjligheter att kombinera, och därmed har cykeln fått en helt ny möjlighet; den ses som en del i det trafikpolitiska arbetet. Jag vill därför betona det som också utskottet skrivit, att uppföljningen av hur man kombinerar resor ska utvecklas. Om man inte gör någonting åt det tänker utskottet följa upp frågan så att det verkligen blir det som nu förväntas. Om ingenting görs tänker vi ställa högre krav på regeringen för att så ska bli fallet. Jag måste också säga några ord om cykelturismen. Turismen är viktig för oss. Den är viktig för att hela landet ska kunna leva. Nutek har sagt att vi i Sverige kan förvänta oss att intäkterna från cykelturismen på 20 års sikt skulle kunna inbringa åtminstone 1,5 miljoner per år. I dag är det 0,2 miljoner. Det skulle betyda oerhört mycket för landsbygden att få de inkomsterna. Själv har jag cyklat på Gotland, Åland, Bornholm, längs Göta kanal och vad ni vill. Om det ska bli möjligt för våra ungdomar att cykla framöver måste vi se nya möjligheter. Då måste man kunna kombinera cykeln med alla andra trafikslag och också ha möjlighet att ta sig fram i hela landet. Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 119 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Nej, oppositionen är inte nöjd. Vi är inte nöjda om man säger en sak och sedan gör något annat. I propositionen talas det vackert om att öka cyklingsandelen, men för att det ska bli allvar, för att trenden med fortsatt cykling ska fortsätta, är det viktigt att man kan ordna en säker infrastruktur för cykling. Solveig Zander påtalade att vi tidigare inte varit tillräckligt uppmärksamma på den trafiksäkerhetsförbättring det innebär att sätta upp mittvajrar, att två-plus-ett-vägar måste kombineras med åtgärder för att säkra cyklingen. Nu gör vi det, och det är faktiskt inte regeringens förtjänst att vi har ett cykelbetänkande. Anledningen till att vi har ett sådant betänkande är att det finns ett stort antal motioner om det, i vårt fall med 45 hemställanspunkter. Det är inte svar på en proposition utan ett motionsbetänkande. Svensk Cykling har tillsammans med Per Kågeson inventerat hur det ser ut med cykelinfrastrukturen ute i regionerna. Det visar sig att man satsar en väldigt liten andel på cykel. Därför tycker vi att om man verkligen menar allvar med att främja cyklismen kunde man göra ett tillkännagivande om att säkra cykelvägnätet, så att det inte minskar när vanliga vägar görs om till två-plus-ett-vägar med mittvajer. Om det blir mindre infrastruktur kan vi vara rätt säkra på att cyklingen fortsätter att minska i stället för att trenden bryts och den ökar igen. En tjänsteman vid Vägverket i Uppsala som är mätingenjör kontaktade mig och var väldigt orolig för att man tog bort det som tidigare var cykelväg längs vägrenarna när man gjorde om vägar till två-plus-ett-vägar. Jag förstår inte varför Solveig Zander och resten av utskottet inte kan biträda oss i oppositionen i ett tillkännagivande, om det nu är så att man menar allvar med den här frågan.

Solveig Zander (C)

Anf. 120 Solveig Zander (C)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt med cykelvägar, vilket jag sagt flera gånger. I den infrastrukturproposition som tillkännagavs förra veckan står speciellt upptaget pengar för cykelleder. Var i den tidigare majoritetens betänkanden har man kunnat läsa om detta? Jag har också sagt att jag tycker att man ska cykla säkert, och det gör man, fru talman, om det finns en annan väg bredvid en två-plus-ett-väg. Även infrastrukturministern har talat om andra alternativ, vilket det alltså finns bredvid två-plus-ett-vägarna. Sedan handlar det, som vi tidigare hört, om ekonomi. Varifrån ska vi ta pengarna? Var i ert budgetförslag finns satsningen på det, Karin Svensson Smith? Det är en mycket viktig fråga. Och varför skulle det ur hälsosynpunkt vara så bra att cykla bredvid en två-plus-ett-väg där det finns en oerhörd trafik? Det är ju därför den byggts om till en två-plus-ett-väg. Är det inte bättre ur hälsosynpunkt att cykla på en väg som går en bit därifrån? Jag förstår inte varför det är så oerhört angeläget att få en cykelväg precis bredvid en två-plus-ett-väg.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 121 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Jag tror inte att Solveig Zander riktigt har förstått vår reservation. När man gör om en väg som normalt har cyklingsmöjligheter i båda riktningarna till en två-plus-ett-väg och utestänger cyklisterna reagerar vi och menar att Trafikverket i samband med att möjligheten till cykling tas bort måste ha ett uppdrag att inrätta en ny cykelväg som kompenserar för den som försvinner. Vättern runt är populärare än någonsin och ett tecken på att allt fler människor vill cykla långt, men man vill också cykla säkert. Vättern runt var fullbokat nio månader innan den ägde rum. Det finns även många andra tecken på att cykelintresset är stort, också när det gäller längre sträckor. Anledningen till att man kanske inte vill ha en cykelväg väldigt långt ifrån är att om man använder cykeln som sitt vardagliga sätt att transportera sig vill man inte cykla långa kringelkrokar. Om man cyklar exempelvis mellan Lund och Malmö är det tillräckligt långt ändå. Då vill man ha en lika rak och gen väg som bilisterna men med det rättmätiga kravet på säkerhet. Vi har i våra motioner inga problem utan har i flera år angett att Vägverket bör ha en öronmärkt summa, och återrapportering, för att successivt öka cykelvägnätet och understödja de kommuner som vill bygga en bättre cykelinfrastruktur. Vi gör inte som Alliansen, fortsätter att satsa på det som var modernt under förra århundradet, det vill säga bygger nya motorvägar som inbjuder till ännu mer bilism och därmed indirekt försvårar för cyklister att känna sig hemma i transportsystemet. Vi tycker att transportsystemet borde ha den helhetssyn som Solveig Zander talar om men har lite svårt att leva upp till.

Solveig Zander (C)

Anf. 122 Solveig Zander (C)

Fru talman! Jag börjar med det sista som Karin Svensson Smith tog upp. Vi satsar mycket pengar i vår infrastrukturproposition på vägar. Det beror på att vägnätet i Sverige är så ofantligt mycket större än andra transportvägar, till exempel järnvägen. Det är dock järnvägen som fått de största procentuella satsningarna i vår infrastrukturproposition. Man utestänger inte cyklingen om man bygger om en väg till två-plus-ett-väg. Möjligheten finns att cykla bredvid, på andra vägar. Så ofantligt många meter längre blir det inte. Själv transporterar jag mig ganska ofta mellan Enköping och Uppsala. Där har vi fått en två-plus-ett-väg, och jag måste säga att om man varit tvungen att bygga en cykelväg bredvid hade vi aldrig fått den trafiksäkra ombyggnaden av länsvägen mellan Enköping och Uppsala, en väg där det tidigare hände många olyckor. Då hade de pengarna inte funnits. Vi har en infrastruktur som är oerhört eftersatt. Då gäller det att vi använder pengarna på det bästa sätt som finns i dag. Vi får ta det ena efter det andra. Vi kan inte ta allt på en gång. Det är det som är problemet, men det är det som ni inte inser, eftersom ni inte vet hur man hanterar ekonomi.

Peter Pedersen (V)

Anf. 123 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Nu gäller det att svinga vilt. Det är min specialitet som boxningsälskare. Jag tycker bara att svingarna som kom på slutet blev något genomskinliga. Vi skriver till exempel: "I vissa fall kan det också vara aktuellt att märka ut cykelfält i vägrenen, och att vägen också - vid behov - breddas." Vi har alltså alternativa lösningar. Dessutom blir man lite fundersam vad gäller ekonomin. Vänsterpartiet konstaterar i sina motioner och yrkanden att endast 1 procent av de pengar som staten och kommunerna avsätter till vägsatsningar går till cykel, medan 10 procent av trafiken består av cykling. Är det en rimlig fördelning? Jag tycker inte att man ska hålla på och tala om varför ingenting gjordes tidigare. Vi kan konstatera att det gjorts för lite satsningar. Men det är ni som bestämmer och har möjlighet att påverka och öka den andelen i så fall, och det har ni inte gjort. Vänsterpartiet ökar anslaget från 200 miljoner per år, som ni har, till 700 miljoner. Det är en halv miljard extra per år. Det är bara att gå in och titta i våra budgetmotioner. Så ligger det till. Man blir också fundersam när ni alltid ska försöka hitta kryphål. Nu är ni inne på att vi inte har råd med allting. Det är vi helt överens om. Vi skriver i reservation 5: "Principen bör vara att det trafikslag som orsakar skaderiskerna också ska finansiera åtgärderna." Ni har hänvisat till Åsa Torstenssons svar i en interpellationsdebatt den 15 december 2009. Åsa Torstensson säger där följande, förkortat: Det föreslås att cykelfrämjande åtgärder ska övervägas vid varje investeringsprojekt. I dessa fall kommer kostnaden att belasta det enskilda vägprojektet. Åsa Torstensson har samma uppfattning som oppositionen, kan man säga. Om man bygger en mitträckesväg är det rimligt att man också ska säkerställa en säker cykeltrafik. Det ska belasta det projektet, med en alternativ väg, en parallellväg eller andra åtgärder som säkerställer cykeltrafik. Man blir ju tveksam till om ni i övrigt har den ståndpunkten.

Solveig Zander (C)

Anf. 124 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det var jättebra att Peter Pedersen citerade detta. Åsa Torstensson sade att man ska säkerställa att det finns en cykelväg. Det betyder inte att man måste göra det i anslutning till vägen, som jag förstår att ni har krävt i er motion. Hon säger att det mycket väl kan vara någonting som finns bredvid. Men man ska se till att den är cykelbar. Självklart är det så. Det är precis det hon säger. Peter Pedersen tar upp att vi hittills inte har gjort något och att det bara är 1 procent som avsätts till cykelvägar. Jag sitter själv med i insynsrådet vid länsstyrelsen i Uppsala län. Man har fått ett uppdrag i länsstyrelserna att titta på infrastruktur och hur man ska lösa det miljömässigt med alla tänkbara skäl. I de utredningar som länsstyrelserna har gjort framgår det nu att man måste göra mer för cyklisterna. Som Peter Pedersen vet krävs det utredningar och förslag innan man kan vidta åtgärder. Men de är på gång nu, eftersom våra länsstyrelser har fått så tydliga uppdrag att titta på det här. Tre år är en lång tid. Fyra år har vi snart haft möjlighet att styra landet. Vi förstår att det krävs mycket längre tid för att komma till rätta med alla de saker som har varit eftersatta. Cyklingen och cykelmöjligheterna är en sådan sak. Men det kommer, det kan jag lova. Tack vare att man nu har preparerat och gjort klart har man möjlighet att göra något åt det rent praktiskt.

Peter Pedersen (V)

Anf. 125 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är trist att vi fastnar i formuleringarna. Vad innebär "bredvid" och "parallellt"? Det är klart, parallellt är parallellt, men frågan är hur långt avståndet från vägen är. Det vi borde kunna komma överens om, tycker jag, är att om man försämrar framkomligheten för cyklister genom att anlägga en mitträckesväg där man omöjliggör cykling måste man säkerställa att de cyklisterna kan ta sig fram mellan punkt x och y på ett sätt som är säkert och som inte innebär att man måste cykla 500 meter, en kilometer eller en halvmil extra. Det ökar inte intresset för att cykla. Vi ska främja cyklandet. Då kan man inte vidta åtgärder som försvårar det. Det hade varit mycket angenämt om ni från majoritetens sida hade kommit med några alternativa förslag i utskottet, till exempel: Vi tycker att skrivningen är alltför kategorisk. Kan vi inte tänka oss en mer öppen skrivning, så att det står att vi vill säkerställa även framkomligheten för cyklister om man vidtar åtgärder som försvårar för dem? Men det fanns inget sådant intresse över huvud taget. Det är någonting som ni kommer med som ett litet halmstrå för att bekräfta varför ni inte kunde gå med på tillkännagivandet eller någon typ av initiativ. Det är trist, men det är bara att hoppas att vi nu i verkligheten kan komma fram till och stå för det vi säger här i kammaren, att vi gemensamt tycker att det är viktigt att vi säkerställer möjligheten för fler att cykla mellan punkt x och y. Vi ska inte försvåra det. Det kommer inte att öka andelen cyklister.

Solveig Zander (C)

Anf. 126 Solveig Zander (C)

Herr talman! För att inte låta alltför negativ, för det är jag inte: Jag tycker att man från oppositionen har jobbat väldigt bra med att lyfta fram frågan och få den så här långt. Jag uppskattar verkligen det ni har gjort. Det är viktigt att vi uppmärksammar cyklismen i trafikhänseende. Det vi är oense om måste jag vara uppriktig och säga. För mig är det inte bra att ha en cykelled precis bredvid en två-plus-ett-väg. Jag tycker fortfarande att det ur hälsosynpunkt inte är det allra bästa alternativet när den ligger alldeles bredvid. Jag tänker också på hur säkerheten är när man cyklar på vägrenen på en väg som inte har ett räcke emellan och inte är en två-plus-ett-väg. Det är livsfarligt. Att man tog bort cyklingsmöjligheten därifrån tycker jag är rätt. Jag tror att man med vett och sans kommer att lösa detta på sikt. Det vi inte är överens om är att vi skulle ha gått med på er motion. Nu har vi sagt att vi ska följa upp det här och se till att regeringen medverkar till att vi får det bättre. Det avslutas betänkandet med. Vi har ett gemensamt ansvar för att se till det. Jag uppskattar vad ni har gjort.

Nina Larsson (Fp)

Anf. 127 Nina Larsson (Fp)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. I dag debatterar vi ett cykelbetänkande för första gången i denna kammares historia. Det är någonting riktigt roligt, måste jag säga, inte bara för att cykelfrågor är viktiga för framtiden av flera anledningar, utan också för att oppositionens reservationer är så underhållande. Det har också varit mycket roligt att få lyssna till andra ledamöters cykelerfarenheter och även det lilla inlägget från Peter Pedersen om att uttrycket "ute och cyklar" hädanefter snarare borde ses som någonting positivt. Det lyfter det positiva med cyklingen i den här debatten, och det är bra. Jag kan också rekommendera mina cyklande kolleger att ta sig till Klarälvsbanan i Värmland och cykla längs älven, en mycket vacker upplevelse, måste jag säga. Själva betänkandet lyfter fram en rad saker som alliansregeringen gjort för cykling. Den visar upp forskningen inom en rad områden och uppdrag till trafikverken och Nutek att analysera och komma med förslag på åtgärder. I de rätt nyligen framtagna transportpolitiska målen har vi fört in ett mål om hälsa. Detta torde verkligen gynna cykling i högre utsträckning. Infrastrukturpropositionens avsnitt om åtgärder för ökad cykeltrafik finns också med. I regeringens direktiv till trafikverken för åtgärdsplaneringen finns klart och tydligt uttalat att åtgärderna ska främja cykelanvändandet. Vi har också sett en ökning av satsningarna på cykelåtgärder jämfört med tidigare period. Vi i utskottsmajoriteten ställer oss bakom detta betänkande som är mycket tillmötesgående gentemot flera av motionerna. Betänkandet tar upp en rad fördelar med cykling och lyfter på ett tydligt sätt upp frågan om att prioritera cykelåtgärder. Motionerna anses i mångt och mycket som tillgodosedda eller på väg att bli det. Åtgärder som leder till en ökad andel cykelresor bidrar till att nå många mål, bland annat minskad miljöpåverkan, minskad trängsel och positiva effekter på folkhälsan. Det finns även stora möjligheter till utveckling av näringar kring cykelturism. Potentialen att öka andelen cykelresor av de kortare resorna är mycket stor, främst när det gäller arbetspendlingen. En omfattande inventering har genomförts för att kartlägga förutsättningarna för cykelresor mellan landets tätorter och vilka investeringar som behövs. En stor del av behoven av att utveckla infrastrukturen finns längs det kommunala vägnätet inom tätorter och på det regionala vägnätet. Planerade investeringar i cykelvägar längs det nationella vägnätet tar främst sikte på att skapa möjligheter till arbetspendling. Förslaget innefattar även åtgärder som förbättrar möjligheterna att nå exempelvis tätortsnära mål för turism. I planen satsas närmare 1 miljard kronor vilket bland annat innebär att ca 50 mil ny cykelväg anläggs längs det nationella vägnätet. Dessutom ingår att förbättra möjligheterna att parkera cyklar vid viktiga bytespunkter och bygga gång- och cykelportar samt skyltningsåtgärder. Det finns goda förutsättningar att åstadkomma ett flertal längre sammanhållna leder för cykelturism i exempelvis Skåne, Blekinge, Halland, Västra Götaland, södra Småland, Öland, Östergötland och Stockholms län. En led där arbetet redan har kommit i gång är, som vi också kunde höra, Kattegattleden. I samband med nybyggnation av nationella vägar och mittsepareringsåtgärder ska behovet av kompletterande cykelvägar prövas. Det innebär att ytterligare cykelvägar kan komma att anläggas och då finansieras via den åtgärd som är planerad för två-plus-ett-vägen. Cykeln har en självklart stark ställning i framtidens transportsystem. Detta har vi påbörjat under denna mandatperiod, inte minst med de transportpolitiska målen, infrastrukturpropositionen och nu senast planläggningen av infrastruktur till 2021. Vi i Folkpartiet liberalerna verkar för ett flexibelt transportsystem där resenären effektivt kan växla mellan de transportslag som för ändamålet passar bäst. Vi ska ha ett transportsystem som gör det lätt för människor att resa med cykel, tåg, buss, bil eller vad det nu kan tänkas vara för färdsätt som lämpar sig för stunden i framtiden. Jag tror på flexicyklisten, och jag tror på flexiresenären eller flexibilisten - kalla det vad ni vill. Jag tror på människors förmåga att själva välja vad som passar bäst för deras ekonomi och situation och för vår miljö. Cykeln är ett av de mest konkurrenskraftiga färdmedlen för framtiden, och detta bör vi främja på olika sätt. Jag kan konstatera att regeringen lägger 1 miljard i plan och utöver detta också bidrar med 2,3 miljarder genom länsplanerna, det vill säga totalt 3,3 miljarder. Ännu en gång har alliansregeringen visat att vi är bäst när det gäller och levererar när det krävs!

Beslut

Beslut: 2010-04-14

7 förslagspunkter, 4 acklamationer, 3 voteringar

Webb-tv: Beslut

14 april 2010

Protokoll med beslut

2010-04-14

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Mål och övergripande utgångspunkter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:T236 av Birgitta Eriksson och Catharina Bråkenhielm (båda s),
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 18-20, 26 och 28,
2009/10:T534 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 11,
2009/10:T535 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 11 och
2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 1, 4-10, 17, 25 och 35.

Reservation 1 (v)
Reservation 2 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (v)
s	90	0	1	39
m	79	0	0	17
c	16	0	0	13
fp	15	0	0	13
kd	18	0	0	6
v	0	17	0	5
mp	0	0	15	4
-	1	0	0	0
Totalt	219	17	16	97
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Åtgärder i trafikens infrastruktur för cykling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:T249 av Lennart Sacrédeus (kd),
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 21, 29 och 32 samt
2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 11-13, 22, 36, 37 och 39.

Reservation 3 (v)
Reservation 4 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (mp)
s	88	1	0	41
m	79	0	0	17
c	15	0	0	14
fp	15	0	1	12
kd	18	0	0	6
v	0	0	17	5
mp	0	15	0	4
-	1	0	0	0
Totalt	216	16	18	99
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Cykelväg vid två-plus-ett-väg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:T402 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 17,
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 36,
2009/10:T431 av Thomas Bodström (s) och
2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkande 40.

Reservation 5 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (s, v, mp)
s	1	89	0	40
m	79	0	0	17
c	15	0	0	14
fp	16	0	0	12
kd	18	0	0	6
v	0	17	0	5
mp	0	15	0	4
-	1	0	0	0
Totalt	130	121	0	98
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Cykelleder m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:T402 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkandena 13 i denna del och 16,
2009/10:T298 av Jan Ertsborn (fp),
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 35 och
2009/10:N441 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (s) yrkande 5.

Reservation 6 (v)

5. Underlättande av kombinerade resor med cykel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 22-24 och
2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 41-43.

Reservation 7 (v)
Reservation 8 (mp)

6. Trafikregler för cykling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:T402 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkandena 12, 13 i denna del, 14 och 15,
2009/10:T204 av Mikael Cederbratt (m),
2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 30, 31, 33 och 34,
2009/10:T429 av Thomas Bodström (s),
2009/10:T436 av Thomas Bodström (s) och
2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 14, 15, 18-21 och 24.

Reservation 9 (v)
Reservation 10 (mp)

7. Användning av cykelhjälm

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:T335 av Jennie Nilsson m.fl. (s) och
2009/10:T542 av Camilla Lindberg (fp).

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om cykelfrågor (TU14)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om cykelfrågor (TU14)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Mål och övergripande utgångspunkter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Åtgärder i trafikens infrastruktur för cykling

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Cykelväg vid två-plus-ett-väg

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Cykelleder m.m.

5. Underlättande av kombinerade resor med cykel

6. Trafikregler för cykling

7. Användning av cykelhjälm