Beräkning av förmögenhet vid fastställande av vissa förmåner

Fru talman! I grunden är detta ett bra betänkande som Vänsterpartiet till stora delar tillstyrker. Men vi ser det bara som en tillfällig lösning. Det är viktigt att motverka felaktiga utbetalningar. Har man en förmögenhet ska den givetvis räknas med när man söker till exempel bostadsbidrag. Men när högern beslutade om att ta bort förmögenhetsskatten och i och med det även avskaffade kontrolluppgiftsskyldigheten varnade vi för just dessa konsekvenser. Det är därför bra att högerregeringen har förstått att även människor med förmögenhet behöver kontrolleras. Det förslag som finns i detta betänkande ser vi som sagt bara som en tillfällig lösning. Vänsterpartiet vill återinföra förmögenhetsskatten och kontrolluppgiftsskyldigheten. Även om förmögenhetsskatten uppvisade vissa brister menar vi att dess fördelningspolitiska betydelse var stor och att förmögenhetsskatten naturligtvis måste återinföras. Drygt 60 procent av förmögenhetsskatten betalades av den grupp människor som hade de högsta inkomsterna. 63 procent betalades av männen och 37 procent av kvinnorna. Det är tydliga siffror som visar att det är främst män med höga inkomster som har tjänat på borttagandet av förmögenhetsskatten. Det är alltså den grupp som regeringen konsekvent gynnar med sin politik även i detta fall. Fru talman! Sista delen i detta förslag handlar om att förmögenhetskontrollen för personer som är återbetalningsskyldiga i fråga om underhållsstöd ska avskaffas. Vi tycker inte att motivet för avskaffandet håller. Vi tycker också att ett avskaffande sänder ut fel signaler, som det brukar heta. Jag och Vänsterpartiet menar att det inte är samhällets uppgift att bekosta underhållsstödet för föräldrar som har en förmögenhet. Det kan de betala själva. Jag yrkar bifall till vår reservation.

Fru talman! Allianspartierna avskaffade förmögenhetsskatten den 1 januari 2008. Som en konsekvens av detta avskaffades även kontrolluppgiftsskyldigheten rörande tillgångar, skulder med mera den 1 januari 2009. Vi socialdemokrater motsatte oss dessa förändringar. Dessa innebär att regeringen nu har försatt sig i den situationen att man måste föreslå en ny lag om beräkning av förmögenhet inom socialförsäkringen och studiestödet. Eftersom förmögenhetsskatten och kontrolluppgiftsskyldigheten således har avskaffats anser vi att det är nödvändigt att införa en sådan lag som regeringen nu föreslår. Vi ställer oss av det skälet bakom förslaget. Det som är tråkigt att konstatera är att regeringen vid många tillfällen har haft väldigt bråttom. Detta är ytterligare ett sådant tillfälle. Ett annat tillfälle var när man skulle göra stora förändringar i a-kassan. Regeringen tar betydligt längre tid på sig i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen där dessa frågor hade kunnat diskuteras i ett sammanhang. För ungefär ett år sedan lovade man att det skulle komma ett förslag till jul - precis som tomten - för ett år sedan. Året därpå var det likadant. Vid tre tillfällen har man skrivit om detta i regeringsförklaringen. Vi ser nu olika förslag inom detta mycket viktiga område där ni har ett högt tempo och där man får lappa och laga efteråt. Detta är ett sådant exempel. Det är också viktigt att göra följande ideologiska konstaterande. När man tar bort förmögenhetsbeskattningen handlar det om i storleksordningen 6 miljarder, 6 000 miljoner kronor. Det är inga små pengar som vi talar om. När man gör en fördjupad analys är det intressant att ställa frågan: Vem fick egentligen dessa pengar? Jo, det var de som hade mest och var rikast i samhället. Vart tar egentligen diskussionen vägen? Det är samma sak när det nu pratas om inre och yttre lösöre, till exempel bilar, båtar, juveler och konst. Det ska inte räknas med i själva underlaget och beräkningen vad gäller förmögenhetsbegreppet. Jag hade tänkt vara kortfattad, och jag har nu deklarerat var vi står. När jag förberedde mig för denna debatt hade jag tänkt läsa sex sju sidor ur betänkandet. Jag har en lite mindre referensgrupp som jag bad titta på detta. Jag fick då svaret: Vad står det egentligen där? Jag blev till och med avrådd av någon i gruppen från att läsa ur betänkandet. Men för dem som eventuellt följer denna debatt hade det varit bra att ta sig tid att fördjupa sig i detta betänkande, SfU5. Det är en märklig resa. När vi säger till medborgarna utanför denna kammare att de ska begripa allt som vi fattar beslut om är det verkligen en svår uppgift. Vi pratar om fusk och missbruk och de 601 blanketter som finns hos Försäkringskassan. Det är konstigt att vi inte har en sådan debatt i socialförsäkringsutskottet. Centern driver ganska hårt debatten om att man ska förenkla regler för företagare. Det har vi ingenting emot. Men jag efterlyser till kommande möte i vårt utskott att man ska ta ett rejält resonemang också om att fatta beslut som medborgarna kan begripa. (Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag om beräkning av förmögenhet vid fastställande av vissa förmåner - den formella delen. Jag yrkar även bifall till övriga förslagspunkter i SfU:s betänkande 5. Jag yrkar även avslag på Vänsterpartiets motion. Fru talman! Riksdagen tog bort förmögenhetsskatten 2008. Det var en efterlängtad reform för alla som ville att svenskt kapital skulle bidra till svenskt näringsliv och jobb här i Sverige. Förut var det som bekant förmögenhetsskatt för vanliga löntagare och pensionärer, men det var fritt för miljardärer. Men det är historia nu. Som bekant har också många utredningar genom åren givit vid handen att förmögenhetsskatten varit nationalekonomiskt mycket olönsam. Naturligtvis gav den inkomster, men den gav miljardutgifter på det viset att om pengarna hade funnits i Sverige hade detta kapital arbetat och givit svenska arbeten, detta enligt utredningar inom LO och på många andra ställen. Men nog om detta. Det är inte det som vi ska debattera i dag. Det är helt riktigt att en konsekvens av denna ändring är att det blir svårare för samhället att överblicka storleken på förmögenheten vid beräkning av statens alla förmåner. Det är viktigt för legitimiteten i våra bidrags- och socialförsäkringssystem att människor känner att de personer som uppbär bidrag får försörja sig själva om de har en tillräckligt stor förmögenhet. Därför ska man ha kvar ett regelsystem och en kontroll så att inte de som har ett betydande eget kapital får del av dessa lån och bidrag. Men det får inte heller bli så att man på grund av fyrkantiga principer har ett kontrollsystem som kostar tio gånger mer än det som ska kontrolleras. När det gäller underhållsstödet har regeringen föreslagit, vilket socialförsäkringsutskottet har tillstyrkt, att man ska undanta det. Det beror på att det 2008 var endast 52 föräldrar i hela Sverige som hade en förmögenhet som påverkade återbetalningsbeloppet. Detta återbetalningsbelopp uppgick till 120 000 kronor. Men det skulle kosta 1 miljon kronor i administration att få in dessa 120 000 kronor. Av den anledningen har regeringen ett förslag om att inte ta upp det till förmögenhetsberäkning. Därför yrkar jag avslag på Vänsterns motion. Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att säga att regeringen i sitt förslag har gjort en bra sammanvägning mellan å ena sidan ett legitimt regel- och kontrollsystem för utbetalning av bidrag och å andra sidan flera förenklingar i uppföljningen för att påtagligt minska administrationen jämfört med tidigare.

Fru talman! Jag tror att det på Moderaternas partikansli i alla datorer finns automatiskt inlagt att man ska tala om låg- och medelinkomsttagarna. Det skedde också denna gång. Jag vill inte vara taskig mot Lars-Arne Staxäng som jag i andra delar har ett stort förtroende för. Men han säger att låg- och medelinkomsttagarna tidigare fick betala förmögenhetsskatt och att de allra rikaste kom undan. När det gäller undantagsbeloppet på 1 ½ miljon kronor respektive på 3 miljoner kronor för ett par förstår jag inte riktigt hur ni kan vrida till det och få det till att det var låg- och medelinkomsttagarna som fick betala förmögenhetsskatt. Det är det ena. Sedan till det andra: Var finns de utredningar som säger att svenskt kapital nu stannar hemma, att man är så nöjd och belåten med att slippa förmögenhetsskatten att kapitalet stannar här och arbetar i Sverige? Riksdagens utredningstjänst visar att av ca 270 000 förmögenhetsskattepliktiga år 2007 tillhörde 60 procent den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Intäkterna av förmögenhetsskatten skulle ha blivit 6,9 miljarder år 2007. De hundra personer som betalade högsta förmögenhetsskatten betalade enligt proposition 2007/08:26 Slopad förmögenhetsskatt m.m. tillsammans 400 miljoner kronor. I princip fick var och en av de här personerna tillbaka 4 miljoner kronor. Är det de som enligt Moderaternas sätt att se på detta är låg- och medelinkomsttagare? I så fall stämmer allting.

Fru talman! Först vill jag tacka för dina frågor, Ronny Olander! Men är det någon fråga här i riksdagen som vi har debatterat och där vi verkligen har tillfört landet en strategisk fördel så är det den om borttagandet av förmögenhetsskatten. Detta har skatteutskottet visat. De har haft en utfrågning av ett antal myndigheter och institutioner om de skadliga effekterna av förmögenhetsskatten. Nu är det egentligen inte den vi ska debattera, men i ett antal utredningar har det visat sig att flera hundra miljarder finns på bankkonton utanför Sverige. Enligt flera uppgifter är de pengarna på olika sätt på väg till svenska banker och svenska penninginstitutioner. Med det gamla systemet var det faktiskt så att det till stor del var vanliga löntagare som hade köpt hus, vilka sedan ökade i värde, som fick betala förmögenhetsskatt. Miljardärerna fick ni på olika sätt undanta. Den dubbelmoralen speglade socialdemokratisk politik på den tiden! Det tyckte faktiskt också två tidigare socialdemokratiska finansministrar var Ebberöds bank. Egentligen förstår jag inte att ni i vänsterkartellen nu försöker komma tillbaka till det och återinföra förmögenhetsskatten. Ni vet ju vilka negativa verkningar den innebär för svenska arbeten, för jobb här i Sverige.

Fru talman! Lars-Arne Staxäng verkar inte ha hört vad jag refererade till - vilka som fick tillbaka pengar. Jag undrar var det finns redovisat om de hundratals miljarderna på utländska konton. Vi har ingen ambition att på något sätt beskatta människor. Därför har vi under årens lopp höjt gränser och gjort undantag för dem som köpt hus exempelvis, så det blir väldigt tunt med den typen av argumentering. När det gäller skatter och det som finns med i detta betänkande om inre och yttre lösöre - bilar, båtar, smycken och konst, som jag tidigare sagt - finns där också en signal om hur man ska placera pengarna så att man kommer undan det som ligger till underlag för förmögenhetsbegreppet. Vad ni nu gör är att ni avreglerar, omreglerar, säljer ut och privatiserar. Jag nämnde de 6 miljarder som ni tog tillbaka. När vanligt folk försökte spara någon extra krona till pensionen tog ni bort halva underlaget. Det borttagandet gav bara 1,3 miljarder tillbaka till staten, skatteunderlaget. Ni kör på med jobbskatteavdragen. Också dessa måste vi på något sätt förhålla oss till. Vad jag vill ha sagt med allt detta är att varje gång ni regerar blir det minus i statens budget. Och varje gång ni regerar ökar arbetslösheten. Det blir större problem för den enskilde. Ni försöker då ha ett resonemang om att det handlar om så få; pengarna får bestämma. Hela utförsäljningen av statens kaka, av det offentliga som vi tillsammans äger, är ytterligare ett steg. Ni har på ert sätt en genomtänkt strategi där ni trycker på knappen. Dessutom använder ni just begreppet "låg- och medelinkomsttagare" som en uppföljning på något sätt.

Fru talman! På något sätt riskerar den här debatten kanske att bli mer allmänpolitisk. Men nu när vi befinner oss i den kanske största lågkonjunkturen någonsin vill jag för en gångs skull säga att det faktiskt var fler arbetslösa under 1990-talet och den, kan vi säga, av oss själva producerade lågkonjunkturen. Nu är det en global lågkonjunktur. Hittills har vi, vill jag påstå, ypperligt hanterat situationen. Det är typisk dubbelmoral här. Den egentligen viktiga frågan är om ni, om ni mot förmodan skulle komma tillbaka till regeringsmakten, då skulle återinföra förmögenhetsskatten och om det då också skulle vara fritt för miljardärer att köra kapital ut och in genom landet.

Fru talman! Betänkandet handlar inte om förmögenhetsskattens vara eller inte vara, som Hamlet sade, utan det handlar om att reglera vad förmögenhet är när vissa socialförsäkringsersättningar räknas ut. Det är det viktigt att ha med i detta sammanhang. I princip ska det följa förmögenhetsskatten, enligt den statliga deklarationen. När det gäller underhållsstödet, som är det primära i detta betänkande, har man sagt att man inte ska införa ett manuellt kontrollsystem för att räkna ut förmögenheten hos den förälder som ska betala underhållsstöd. Det tycker vi i majoriteten naturligtvis är väldigt bra. Underhållsstödet är en överenskommelse mellan föräldrar. Om jag som förälder undanhåller för den som har hand om barnet att jag har en inkomst som det underhållsstöd som jag betalar inte är beräknat på är det en sak som ska regleras mellan oss föräldrar. Då handlar det inte om förmögenhetsskattens vara eller inte vara utan om en överenskommelse mellan föräldrarna. Alla vet vi att de allra flesta föräldrar utifrån sina förutsättningar vill bidra till sina barns bästa. Det är det viktigt att ha med i sammanhanget. Vidare handlar det om reella inkomster. Om jag har en tavla eller annan konst som är värd en enorm förmögenhet eller om jag har en bil som har ett värde är det inte något som kan omsättas i reella pengar och tas med när det gäller underhållsstödet. Det här fyller alltså ingen funktion. Jag måste också säga till Vänsterpartiet, som är det enda parti som reserverat sig i detta sammanhang, att det ju måste vara saker staten tjänar på. Allt som staten tjänar på att reglera och få in går nämligen tillbaka till oss medborgare. Försäkringskassan har räknat ut att man i detta sammanhang inte tjänar på att införa en manuell kontroll, och då fyller det heller ingen funktion. Ronny Olander pratade om att Centerpartiet vill regelförenkla och så vidare. Om jag inte missminner mig är det 900 olika regelförenklingar som antingen har gjorts, är på gång eller precis ska till att verkställas. Nog har det alltså hänt en hel del under denna mandatperiod. Du sade dock att man inte ska gå så fort fram, och när det gäller regelförenklingar kan man verkligen inte göra det. Inte heller när det gäller betänkanden och nya reformer ska man gå fort fram, sade Ronny Olander. När jag för några år sedan grävde väldigt mycket i lagen om allmän försäkring, det vill säga det som berör vårt utskottsområde, såg jag att man hade gjort 340 olika förändringar i den lagen. Det kallar jag att lappa och laga, och det om något genomfördes under den socialdemokratiska regeringen. Fru talman! Åter till betänkandet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen från Vänsterpartiet. (Applåder)

Fru talman! Det är inga omvälvande förändringar, vare sig politiska eller andra, i detta betänkande. Som vi har hört är det en teknisk anpassning till den aktuella lagstiftningen. Det handlar om hur man ska beräkna förmögenhet och när man ska ta hänsyn till förmögenhet i olika bidragssystem, för inkomstbaserade förmåner och så vidare. Bakgrunden är den vi har hört flera kommentarer om, nämligen att förmögenhetsskatten avskaffades. Denna debatt handlar inte om det, men jag kan inte heller låta bli att kommentera det och säga att jag tror att det var bra. Det är bra både för familjeföretag och för landet som helhet att förmögenheter inte lämnar landet. Jag vill också säga att alliansens avskaffande av förmögenhetsskatten är nästa steg efter det steg Socialdemokraterna helt riktigt tog under förra mandatperioden, nämligen att avskaffa arvsskatten. Den dåvarande regeringen använde egentligen samma argument som vi gjorde när vi avskaffade förmögenhetsskatten. Jag kan hålla med Ronny Olander om att det är en ganska teknisk och inte alltför rolig läsning eftersom det handlar om tekniska detaljer. Grundprincipen är dock ändå att man utgår ifrån den gamla lagen - vad är en förmögenhet? Det handlar om tillgångar efter avdrag för skulder, och det handlar om taxeringsvärden på hus och bostadsrätter. Det handlar också om aktier - 80 procent av den aktuella kursen och så vidare. Detta ska räknas in när man bedömer om en människa har rätt till inkomstprövade förmåner med mera. Det är naturligtvis rimligt eftersom utgångspunkten är att ingen människa ska få förmåner som han eller hon inte är berättigad till. Därför är det givetvis bra att vi rent praktiskt löser detta. Det handlar om sådana saker som bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd, studiehjälp, extra tillägg i studiehjälpen, återbetalning av studiemedel och så vidare. När det gäller reglerna för underhållsstöd som flera har kommenterat vill jag bara påminna om det helt riktiga som alliansen har sagt, nämligen att utgifterna för en så noggrann kontroll skulle vara ungefär 1 miljon medan man skulle få in ungefär 120 000 kronor. Det skulle alltså vara en ren förlust för samhället. Men jag vill påpeka att reglerna ändå finns där. Om en person vägrar att betala underhåll och den som ska ha underhållet kan bevisa att personen har en förmögenhet och råd att betala blir ju han eller hon skyldig att betala underhållet. Vi tillåter alltså inte att människor som egentligen har råd slipper betala sina underhållsskulder. Det är bara den manuella eller maskinella prövningen vi avstår ifrån, eftersom den bevisligen kostar mer än vad den ger. Fru talman! Vi gör de förändringar vi gör för att det ska finnas förtroende för det bidrags- och förmånssystem vi har i Sverige. Rätt bidrag och rätt förmån ska betalas ut till rätt person. De som inte behöver inkomstprövade förmåner ska inte heller få det. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Detta påminner mig lite om att ju tunnare ett betänkande är, desto mer gäller det att tala om allting annat. Betänkandet handlar om en teknisk justering, och när vi talar om förmögenhetsskatten är det så - låt oss påminna om det, och det har andra ekonomer också tittat på - att vi inte kan ha en beskattningsform i Sverige som gör att kapital flyttar till länder som inte har den. Vi kan inte vara ensamma om den och tro att det ska bli kapitalbildande för dem som bildar kapital i Sverige och att vi samtidigt ska upprätthålla sysselsättningen. Då får vi i stället multinationella företag som möjligen producerar varor och tjänster här men vars kapital flyttar ut, och då får vi inga jobb. Jag gissar att det var vad Staxäng försökte säga. Det finns en koppling här som kan tyckas ligga utanför ämnet, men den har en viss poäng. Det är att kontrollen av teknikaliteten skulle kosta mer än vad man skulle få in, vilket kan överföras till Fiskeriverket som har 300 anställda och ska övervaka 1 900 fiskare. Jag tycker att det är ett lysande exempel på svensk byråkrati, och det kommer nog att avvecklas vad det lider. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.