Havskonferensen och fiskeavtalen

Herr talman! Jens Holm har frågat ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat om statsrådet delar bedömningen att EU:s och andra industrialiserade staters fiskeavtal med fattiga länder bör upphöra eller i grunden omvandlas, ifall statsrådet avser att lyfta frågan på FN:s havskonferens i juni samt huruvida statsrådet kommer att verka för att fiskepartnerskapsavtalen omvandlas till samarbetsprojekt för att utveckla lokalt och hållbart fiske.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringens grundinställning angående EU:s hållbara fiskepartnerskapsavtal är att fiske av EU-fartyg utanför unionen i princip ska ske på samma villkor som i EU:s egna vatten, det vill säga inom ramen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken. Det ställs numera krav på att EU-fartyg enbart får fiska med hänsyn till tillgänglig vetenskaplig information på det överskott av bestånden som inte nyttjas nationellt. Detta krav fanns även förut, men det tydliggjordes ytterligare i den senaste reformen.

EU kan också avbryta ett avtal om en kuststat bryter mot grundläggande principer när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Detta var frågor som Sverige aktivt verkade för under arbetet med den senaste reformen, men det är också frågor som vid behov lyfts fram vid varje diskussion om ett partnerskapsavtal.

Många fiskarter lever långt från kusten och är således arter som den inhemska flottan i partnerländerna inte har resurser att utnyttja till fullo. För en del av dessa länder är fiskeriavtal med bland andra EU en stor inkomstkälla. EU:s långsiktiga engagemang bidrar även till att utveckla och stärka fiskeriförvaltningen i avtalsländerna. Det görs bland annat genom att öronmärka medel, via EU:s sektorstöd, och genom deltagande i regionala fiskeriorganisationer. Genom uppföljningar av EU:s sektorstöd och ett fortsatt engagemang ges möjlighet att skapa förutsättningar för levande hav med hållbara fiskbestånd och en hållbar fiskerisektor i avtalsländerna.

Unionens närvaro kan även hindra att fler privata initiativ med kortsiktigare intressen tar över. Om EU säger upp ett avtal skulle sannolikt privata aktörer och andra fiskenationer med kortsiktigare intressen öka sitt fiske. Sådan utveckling riskerar att försvåra arbetet för en hållbar förvaltning. Regeringen avser därför att fortsätta arbeta konstruktivt för att förbättra dessa avtal inom de ramar som fastslagits i fiskeripolitiken.

Med detta sagt står det globala fisket likväl inför stora utmaningar. Överexploatering och illegalt fiske har lett till att drygt 30 procent av världens marina bestånd fortfarande är överfiskade, en utveckling som inte kunnat vändas trots flera decenniers arbete. Det är därför viktigt att vi tillsammans även på global nivå fortsätter att arbeta aktivt för ett hållbart fiske som en del av en hållbar, havsbaserad ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför ser jag fram emot att delta på FN:s havskonferens om mål 14 som inleds i New York nästa vecka. Friska hav och livskraftiga fiskbestånd är grundläggande för vår miljö och för att bekämpa fattigdom, trygga livsmedelsförsörjning och skapa välstånd för miljoner människor.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Jag ställde den till klimat- och biståndsminister Isabella Lövin, och det är Isabella Lövin som kommer att leda den svenska delegationen på havskonferensen i New York nästa vecka. Som jag har förstått det är havskonferensen väldigt mycket hennes idé. Det blir dock spännande att diskutera frågan även med Sven-Erik Bucht, som också ska vara på plats i New York.

Vid havskonferensen kan Sverige lyfta fram viktiga fiskefrågor, och det hoppas jag verkligen att man gör.

En av de frågor som jag tycker har glömts bort i sammanhanget handlar om vårt ansvar för fisket i fattiga länder. EU har slutit ett fjortontal fiskeriavtal med utvecklingsländer, företrädesvis i Afrika, och många av de länderna är gamla kolonier till EU.

Upplägget är så att EU betalar en summa, nästan uteslutande finansierat med våra skattemedel, till ett fattigt land - det kan vara Gabon, Kap Verde, Tanzania, Guinea-Bissau och så vidare - för att europeiska fiskeflottor ska få fiska upp fisken utanför landets kust. Det sker nästan ingen som helst lokal förädling av den fisk som fiskas upp, utan den förädlas i Europa. Det är också i Europa som det stora värdet skapas på den fisk som fiskas upp.

Det som ministern tog upp här tidigare, att man bara ska fiska på ett överskott, är också väldigt diskutabelt. I många av länderna till exempel längs Västafrikas kust är fisken nästan helt och hållet utfiskad, och det är väldigt svårt att bedöma huruvida det finns ett överskott eller inte. Dessa länder har helt enkelt inte den kapaciteten.

Jag undrar, Sven-Erik Bucht, varför vi inte slutar upp med de här fiskeavtalen som faktiskt plundrar fattiga länder på deras fisk och i stället tar dessa EU-pengar och gör om avtalen till utvecklingsprojekt för att utveckla ett lokalt hållbart fiske där man också förädlar den fisk man landar lokalt.

Detta tycker jag att Sverige skulle kunna lyfta upp på havskonferensen. EU har ett väldigt stort ansvar i sammanhanget. Det är dock bra att det är en FN-konferens i New York, för det finns även andra aktörer som plundrar fattiga länder på deras fisk, exempelvis Kina, och därför vore det ett sådant ypperligt tillfälle att lyfta frågan om att göra slut på de nykoloniala fiskeavtalen på havskonferensen.

Det var min enkla fråga i interpellationen, herr talman, och jag konstaterar att jag inte får ett konkret svar från Sven-Erik Bucht på min konkreta fråga, nämligen: Avser den svenska regeringen att lyfta upp frågan om de här fiskeavtalen på konferensen i New York? Avser Sverige att verka för att dessa avtal ska ersättas med ett utvecklingsprojekt i syfte att utveckla en lokal och hållbar fiskeverksamhet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Jens Holm, för att du lyfter upp denna viktiga fråga, och tack också för ditt stora engagemang! Det här är en viktig fråga, och visst finns det brister i avtalen. Det finns definitivt utrymme för förbättringar, och det är något som Sverige har drivit i diskussionerna inför EU:s förhandlingar med dessa stater.

Därför är jag också övertygad om att det är viktigt att regeringen fortsätter att arbeta på det sättet och fortsätter att jobba för att förbättra de här avtalen. Det är bättre att vara med i diskussionerna än att stå utanför, Jens Holm. Står vi utanför kan vi inte påverka avtalen på något sätt. Så är det i förhandlingar.

Regeringen avser att fortsätta arbeta på det här konstruktiva sättet och ständigt och jämt förbättra avtalen. Sverige driver väldigt mycket att fiskeflottorna själva ska betala. Det ska inte behöva gå ut över EU:s budget. I dag betalas ungefär 25 procent av fiskeflottorna, men vi driver en linje att de ska betala mer.

Vi driver också linjen att sektorsstöd ges till de här staterna för att utveckla fisket. Avtalen är transparenta och kontrollerbara, och det finns kommittéer som följer upp avtalen liksom att den vetenskapliga rådgivningen följs och om den förändras.

Fiskefrågorna kommer att lyftas upp på New York-konferensen. Speciellt hållbart fiske kommer att beröras. Spökfisket kommer att beröras. Men frågan om att EU-avtalen ska avslutas och övergå i någonting annat kommer inte att lyftas upp på det sätt som Jens Holm hävdar i sin interpellation.

Jag skulle vilja ställa frågan till Jens Holm: Vad ser du framför dig? Vad skulle hända om EU skulle bryta avtalen och inte ha dem kvar? Kan jag få höra din syn på detta?

Herr talman! Då fick jag i alla fall svar svart på vitt att den svenska regeringen inte tänker lyfta upp EU:s och andra länders avtal med fattiga länder, som gör att man plundrar dessa länder på deras fiskeresurser.

Jag tycker att det är olyckligt att man inte tar chansen när man nu åker till det som är decenniets kanske viktigaste havs- och fiskekonferens, nämligen den stora konferensen i New York. Det är verkligen en missad möjlighet, Sven-Erik Bucht.

Kanske har det lite att göra med att den svenska regeringen sedan ni kom till makten hösten 2014 vid åtta tillfällen har röstat för dessa nykoloniala avtal. Det gäller avtalen med Mauretanien, Guinea-Bissau, Kap Verde, Gabon och så vidare, avtal som bygger på att vi med våra skattepengar finansierar att stora europeiska fiskeflottor ska kunna fiska upp all deras fisk. Det sker ingen lokal förädling, det skapas inga lokala arbetstillfällen.

Låt mig ta ett konkret exempel, nämligen avtalet med Mauretanien som Sven-Erik Bucht och hans regering röstade för. Det är det största fiskeavtalet bland de afrikanska länderna: 59 miljoner euro, alltså ungefär en halv miljard svenska kronor, betalas varje år, varav den största delen till europeiska fiskeflottor. Mindre än en tiondel av pengarna i detta avtal går till så kallat sektorsstöd, alltså till att utveckla någon form av lokalt fiske och lokal förädling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så gott som all fisk som fiskas upp längs Mauretaniens kust inom ramen för det här avtalet, Sven-Erik Bucht, landas inte i Mauretanien. Den landas på Kanarieöarna, alltså i Spanien. Nästan inte en enda av de fiskare som finns på de många flottorna kommer från Mauretanien, utan det är europeiska fiskare - franska, spanska och så vidare - som fiskar upp fisken.

Jag vill fråga Sven-Erik Bucht vad det här avtalet har för vinster för Mauretanien. Vad vinner man på att ha ett sådant här avtal mer än att man får en del pengar från EU? Det får man, men ärligt talat, vore det inte bättre om Sverige och EU sträckte ut handen till Mauretanien och sa: Vi tar dessa 59 miljoner euro varje år och hjälper er att utveckla ert fiske!

Det är precis vad Mauretaniens regering vill. De vill utveckla ett lokalt fiske och en lokal förädling. Men det får man inte inom ramen för det här avtalet, för det fungerar inte så.

Sven-Erik Bucht ställde en konkret fråga till mig, och jag ska försöka svara på den. Vad skulle hända om man övergav de här nykoloniala fiskeavtalen? Det kan vi självklart vara herrar och bestämma över själva. Om vi bestämmer att vi vill att avtalen i stället ska övergå i samarbetsprojekt för att utveckla ett lokalt och hållbart fiske, ja, då är det precis det som jag ser framför mig.

Jag noterar också, som jag tog upp i min interpellation, att efter befrielsen av Namibia var en av de första sakerna man gjorde att överge sitt fiskeavtal med EU. Man sa i stället att man ville utveckla sitt eget fiske, och det har gått ganska bra för Namibia sedan dess. EU ville absolut inte detta, men Namibia har utvecklat sitt eget fiske.

Denna information står att läsa i Tyst hav, som är skriven just av Isabella Lövin och som är en stenhård vidräkning med EU:s nykoloniala fiskeavtal.

Herr talman! När man lyssnar på Jens Holm föreslår han väldigt många saker. Men om man ställer sig utanför, som han säger att vi ska göra, kommer man aldrig att klara av att förbättra avtalen. Det kommer inte att hända någonting, och kanske går det i en sämre riktning.

Sverige har sagt ja till ett antal avtal, men vi har också sagt nej till ett antal avtal. Det gäller avtalet med Marocko. Vi har sagt nej till avtalet med Senegal. Vi lade ned vår röst när det gällde avtalet med Guinea-Bissau därför att det fanns osäkra beståndsdata och det var svårt att säkerställa om det fanns ett överskott. De frågorna prövas. EU:s avtal är inte någon plundring, Jens Holm. EU:s avtal är nog de bästa avtal som de länderna kan få för närvarande.

De flesta avtalen handlar om tonfisk. De tonfiskavtalen innebär att EU:s flottor - det är framför allt Spanien och Frankrike som nyttjar dem - fiskar långt utanför kusten där de lokala inte ens har den typen av fartyg att de kan bedriva fiske. Det finns en god vetenskaplig grund för detta. Det finns bra analyser när det gäller tonfiskavtalen. Det är också mindre risk att de konkurrerar med det lokala fisket.

När det gäller blandbeståndsavtalen finns det kanske lite mer osäkerhet kring dem. De beståndsuppskattningarna är lite osäkrare. Även om man fiskar tolv nautiska mil utanför kusten och EU-fartygen inte kommer i direkt kontakt med de lokala fartygen uppskattar man att det fiskas på samma bestånd som rör sig i vattnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste ha med det. Som jag sa i mitt första inlägg är jag glad för Jens Holms engagemang. Men försök att kanske dämpa tonen lite. Det är inte någon plundring som EU håller på med. Men det finns en uppenbar risk om EU lämnar avtalen att det kommer privata aktörer, privata fiskeflottor, som inte över huvud taget kommer att förmedla några pengar till exempelvis sektorstöd för att utveckla fisket i dessa länder.

Vi vet att det är ett faktum att Kina, Japan och Ryssland har ökat sina fiskeflottor för fjärrfiske. Det står flera i kö om EU lämnar detta. Jag tror inte Jens Holm vill ha den typen av fiske om andra typer av aktörer kommer in på området.

När det gäller Namibia vill jag rikta ett grattis till Namibia för att de har tagit tag i detta själva.

Herr talman! Visst är det fantastiskt med länder som tar saken i egna händer, Sven-Erik Bucht. I Namibias fall frigör man sig från decennier av förtryck, unket apartheidstyre och så vidare, och även gamla nykoloniala fiskeavtal med EU. Man tar saken i egna händer och utvecklar sitt eget fiske och en lokal förädling.

Ditt sätt att argumentera, Sven-Erik Bucht, är uppgivenhetens argument. Om inte vi gör det så gör någon annan det, så därför ska vi göra det. Hur kan du vara så säker på att det blir så?

Vi vet att länderna i Afrika vill utveckla ett eget fiske. De vill inget hellre än det, Sven-Erik Bucht. De vill att pengarna ska investeras i att utveckla ett lokalt hållbart fiske med en lokal förädling så att de kan skapa jobb på plats. Varför ska vi då inte hjälpa dem med det, Sven-Erik Bucht?

Du säger att jag står vid sidan om, Sven-Erik Bucht. Det är tvärtom. Här har vi kanske den viktigaste havskonferensen på det här decenniet, och ni tänker inte väcka frågan. Varför inte? Den här frågan har en otroligt viktig bäring på fattigdomsbekämpning, lokal hållbar utveckling och självklart på hur vi hanterar våra fiskebestånd på ett hållbart sätt.

Du säger att man bara fiskar ute till havs. Det är tydligen inte något större problem. Men väldigt många av de bestånd som finns längs Västafrikas kust är överexploaterade eller åtminstone fullt utnyttjade. De håller inte så länge till. Man har väldigt liten möjlighet att över huvud taget uppskatta bestånden.

Är det inte dags för en annan linje i fiskepolitiken, Sven-Erik Bucht, som är både rättvis, solidarisk och hållbar?

Herr talman! Jag förstår att Jens Holm vill att avtalen ska upphöra och omvandlas till någonting han kallar för samarbetsprojekt. Jag tror inte att det är rätt väg att gå.

De här avtalen är som jag har sagt givetvis inte optimala. Men de är det bästa som just nu går att uppbringa för dessa stater. Det finns en väldigt stor risk om vi skulle följa Jens Holms väg att dessa länder skulle få stora problem med sitt fiske.

Därför kommer jag inte att ta upp detta i New York på konferensen så som Jens Holm här föreslår - att vi ska ta upp EU:s avtal och säga att de ska upphöra. Däremot kommer vi att diskutera väldigt många fiskefrågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer bland annat att ha en FAO-konferens där vi kommer att diskutera olagligt fiske, illegalt fiske. Vi kommer också att ha dialoger om ekosystemens betydelse för utvecklingen av fiskarter. Det är viktigt att vi får vetenskapliga undersökningar spridda över globen.

Selektiva redskap måste också utvecklas för att vi ska få ett hållbart fiske. Vi kommer att diskutera blå ekonomi. Regeringen har antagit en strategi om hållbara hav som vi ska delge många av utvecklingsländerna som finns där.

Jag tror att vi kan tillföra väldigt mycket, Jens Holm, om vi för diskussioner. Vi träffar också de bästa av avtal som går att få fram för dessa länder. Att göra som du säger, Jens Holm, och stå utanför löser ingenting. Det tror jag förvärrar situationen för de fattiga länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.