Förklaringar till Sveriges arbetslöshet i hög- och lågkonjunktur

Fru talman! har frågat mig hur jag ser på det faktum att Sverige redan före, såväl som under, covid-19-krisen hade en av EU:s högsta arbetslöshetsnivåer, vilken analys jag har gjort av effektiviteten och resultaten vad avser den rödgröna regeringens åtgärder sedan år 2014 för att minska den svenska arbetslösheten samt om jag avser att förnya löftet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet.

Jan Ericson har frågat mig vad jag ser för förklaringar till att Sverige är ett av de länder i EU som lyckats sämst med arbetslösheten under både högkonjunktur och lågkonjunktur och vad jag drar för slutsatser av detta.

Edward Riedl har frågat mig om jag är nöjd med regeringens arbete för att minska arbetslösheten de senaste sex åren och vilka åtgärder jag och regeringen rent konkret har vidtagit för att minska arbetslösheten sedan målet om EU:s lägsta arbetslöshet utfästes.

Sofia Westergren har frågat mig om målet om lägst arbetslöshet i EU fortfarande gäller, vilka förslag i januariavtalet jag menar är de viktigaste för att sänka arbetslösheten samt vilka förslag jag avser att lägga fram för att återställa Sveriges placering i den europeiska arbetslöshetsligan till minst nummer 12, som Sverige hade när Socialdemokraterna tog över makten 2014.

Arbetslöshetsmålet verkade under den förra mandatperioden som en styråra för regeringens politik. Under denna period fördes en ekonomisk politik som vände underskott i statens budget till stora överskott, vilket lagt grunden till nödvändiga reformer och att Sverige var väl rustat att hantera de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin.

Utbrottet av covid-19 har lett till en global ekonomisk kris, och arbetslösheten har stigit snabbt. Arbetslösheten är inte bara ett problem för den som blir av med jobbet utan en fråga som angår oss alla. Tillåter vi arbetslösheten att bita sig fast riskerar vi både ökad långtidsarbetslöshet och en försvagning av vår gemensamma välfärd. Den som blir arbetslös ska därför få chans till utbildning och omställning och vid behov kunna få stöd att hitta ett nytt arbete. Regeringen har vidtagit historiskt kraftfulla åtgärder för att minska pandemins konsekvenser för jobb och företag samt för att säkra tryggheten för den som blir av med jobbet.

I enlighet med budgetpropositionen som gäller sedan årsskiftet har över 100 miljarder kronor tillförts för att återstarta ekonomin, samtidigt som långsiktiga reformer ska bidra till att lösa samhällsproblemen. Satsningarna inom arbetsmarknadspolitiken uppgår till över 9 miljarder kronor 2021. Arbetsförmedlingen förstärks med 1 miljard kronor för att möta den ökande arbetslösheten samt för att säkerställa en ändamålsenlig lokal närvaro och likvärdig service i hela landet. Vidare satsas över 2 miljarder kronor för att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning, upphandlade matchningstjänster, extratjänster och introduktionsjobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har högst arbetskraftsdeltagande i EU, och detta har behållits på en hög nivå under krisen. Det är ett viktigt skäl till att arbetslösheten i Sverige har ökat i relation till många andra länder. I OECD Employment Outlook 2020 framkommer att jämförelser mellan länder av arbetslösheten i spåren av pandemin bör göras med stor försiktighet då krisen har påverkat insamlings- och beräkningsmetoder för arbetsmarknadsstatistiken. Sverige har alltjämt den högsta sysselsättningsgraden inom EU i åldrarna 20-64 år.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och är vid behov beredd att vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Drygt 60 000 intensivvårdssjuksköterskor, 72 000 grundskollärare eller 88 000 undersköterskor hade kunnat anställas i välfärden. Särskilt intensivvårdssjuksköterskor hade behövts det senaste året. Hade arbetslösheten i Sverige bara utvecklats som EU-snittet under Stefan Löfvens tid som statsminister hade kostnaderna för arbetslösheten varit 42 miljarder kronor lägre per år. Detta är pengar som kunde, borde och skulle ha lagts på välfärden.

"Utvärdera mig på jobben", slog Löfven fast. Sverige tillhör nu Europas strykklass; bara Italien, Grekland, Spanien och Litauen har en högre arbetslöshet än vi. Den sedan länge höga - och ökande - svenska arbetslösheten är Sveriges största ekonomiska och sociala problem.

Som vi hörde tidigare är coronakrisen bara en liten del av förklaringen till detta. Faktum är att Sverige hade lägst tillväxt per person i hela EU; före Löfven låg vi bland länderna med högst tillväxt. Och trots Löfvens löfte om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 hade vi redan före krisen tvärtom EU:s femte högsta arbetslöshet, fru talman. Sverige var också det enda land där arbetslösheten faktiskt ökade mellan hösten 2014, då regeringen Löfven tillträdde, och att coronakrisen bröt ut.

Nu står arbetsmarknadsminister Eva Nordmark här och vill helt plötsligt att de måttstockar Stefan Löfven själv och ingen annan satt upp inte ska gälla.

Fru talman! Hade arbetslöshetsproblemen inte hanterats med den klackspark som Socialdemokraterna och regeringen trots allt hanterar dem med och arbetslöshetsproblemen inte bortförklarats med eventuella insamlingsproblem, vilket Eva Nordmark nu står här och försöker göra, hade situationen naturligtvis varit helt annorlunda.

Om konsekvenserna av regeringens jobbmisslyckande för enskilda, för välfärden och för samhället i stort nämner inte arbetsmarknadsministern ett ord. Det enda som Eva Nordmark upprepar, oavsett fråga, är att man ger miljarder till Arbetsförmedlingens administration. Detta är pengar som skulle ha gått till att bekämpa den sedan länge höga svenska arbetslösheten. Då kan man i riksdagens talarstol och på presskonferenser felaktigt påstå att man satsar miljarder mot arbetslösheten. Detta är dessutom pengar som bara satsas på att administrera arbetslösheten - inte på att bekämpa den.

Fru talman! Jag tvingas att upprepa min fråga till Eva Nordmark.

Löftet och målet och EU:s lägsta arbetslöshet gäller inte längre. Finns det några nya löften och mål vad gäller arbetslösheten, oavsett om de är relaterade till EU eller ej? Finns det inte ens ett mål om att ligga på EU:s genomsnittsnivå? Har regeringen gett upp alla mål och löften över huvud taget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I en interpellationsdebatt i december påminde jag arbetsmarknadsministern om nuvarande statsminister Stefan Löfvens löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på plats 12 bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. I slutet av 2019 låg vi på plats 22 av 28, trots att åren 2014-2019 kännetecknades av en mycket stark högkonjunktur.

I 25 av 28 länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. Endast i tre länder ökade den. Sverige var det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.

I svaret i december skyllde ministern på pandemin, vilket jag ifrågasatte. De siffror jag nämnde gällde ju läget före pandemin. Att pandemin därefter generellt har påverkat arbetsmarknaden negativt, trots alla krisstöd, är ju ett faktum.

I januari kom nya dramatiska uppgifter från Eurostat. Det visade sig då att det under 2020 bara var fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige. Alla övriga länder har alltså lyckats bättre med arbetslösheten även under pandemin.

Redan för flera år sedan varnade vi moderater för att en regering som misslyckas med jobbpolitiken under en stark högkonjunktur kommer att ha väldigt små chanser att uträtta något positivt när tiderna blir sämre. Vi såg ju hur det sakta men säkert försämrades år för år, trots högkonjunktur.

Nu vet vi att det blev just så. Vi kan konstatera att Sverige är ett av de EU-länder som har lyckats sämst med att hålla nere arbetslösheten både under tidigare högkonjunktur och nu under pandemin.

Min fråga till ministern var vad hon ser för förklaringar till att Sverige är ett av de länder i EU som har lyckats så mycket sämre än andra EU-länder med att hålla nere arbetslösheten. Ministerns svar säger tyvärr inte så mycket. Men vi får som sagt i alla fall veta att det storstilade arbetslöshetsmålet från 2014 bara var en styråra för regeringens politik. Man får ju säga att det i så fall var en väldigt dålig styråra, eftersom det mesta har gått åt fel håll med arbetslösheten sedan regeringen tillträdde.

I övrigt skyller ministern på pandemin, vilket som sagt är en dålig förklaring då vi låg så väldigt illa till redan före pandemin. Dessutom har vi alltså lyckats sämre än nästan alla andra även under pandemin.

Ministern skyller också på att EU-statistiken inte är tillförlitlig, och det är lite typiskt för dagens regering. När internationell statistik visar att Sverige ligger dåligt till blir regeringens svar ofta att statistiken inte är tillförlitlig. Men när statistik däremot någon gång visar att Sverige ligger bra till på något område tvekar inte regeringen att skicka ut storstilade pressmeddelanden.

Ministern påstår också att vi har högst arbetskraftsdeltagande i EU. Och ja, med dagens mått att det räcker att arbeta en timme i veckan är det klart att vi får en hög sysselsättningsgrad. Men måttet är uppenbarligen helt missvisande.

Vi moderater tycker att det rimliga måttet på sysselsättning borde vara att man har en inkomst som man kan försörja sig på. Hade vi ett sådant mått i stället skulle den svenska sysselsättningsgraden inte alls vara lika imponerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En allvarlig sak som faktiskt visar hur illa den svenska regeringen har hanterat arbetsmarknadsfrågorna är att redan 2019 hade Sverige högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Det är något som inte hänt tidigare sedan Sverige gick med i EU - inte ett enda år har det varit så tidigare. Under Alliansens regeringstid hade Sverige alltid lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Det är anmärkningsvärt att Sveriges tidigare starka position på detta område har raserats under nuvarande S-MP-regering.

Fru talman! Jag undrar fortfarande vad orsaken är till att Sverige är ett av de EU-länder som har lyckats sämst med att minska arbetslösheten, både under högkonjunktur och under pandemin, och varför vi nu för första gången sedan vi gick med EU har högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Hur kunde det gå så fel?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

När jag var 13 år gammal fick jag mitt första sommarjobb. Då jobbade jag i en liten butik. Jag minns det därför att uppvuxen på landet, som jag är, fick jag bo hos mormor och morfar inne i stan, och jag fick ta med mig matlåda därifrån, så det var ganska stort på rätt många sätt det där första jobbet.

Det gjorde att jag kunde drömma. Jag satt och läste, drömde och bläddrade - jag ska inte göra reklam för något särskilt företag - i en liten katalog för att se vad det var jag ville köpa, och det blev en kamera som jag handlade för de första pengar som jag tjänade.

När man blir äldre kanske man inte sitter och bläddrar i de där katalogerna, eller en del av oss gör det fortfarande. Jag tycker fortfarande att det är kul att bläddra i dem. Men lönen är ju sättet att ha tak över huvudet, att ha mat på bordet, att se till att barnen får det som de behöver och kanske också en guldkant på tillvaron - en resa eller någonting annat när det inte är pandemitider. Grunden i alla samhällen är att människor har ett jobb att gå till så att man kan försörja sig och vara med och bidra.

I det moderna samhälle som vi har i dag, som jag tror att de flesta av oss tycker är ett bra sätt att ordna saker och ting på, är människors arbete också möjligheten till skatteintäkter, så att vi har råd med skola, en god äldreomsorg för våra äldre, sjukvård, försvar och polis. Allt det som bygger ett gott samhälle är i grunden människors arbete. Att vi människor har ett jobb att gå till på morgonen gör att vi faktiskt kan bygga allt detta tillsammans.

Därför är det viktigt, som många av mina kollegor har varit inne på, att alla regeringar i ett land som vill fortsätta att bygga ett gott samhälle förstår att det viktigaste man kan göra är att säkerställa att människor har ett jobb att gå till för sin egen försörjning men också för att se till att det finns pengar till det gemensamma.

Utifrån detta var det glädjande i valrörelsen 2014 att vi äntligen hade socialdemokrater som på riktigt sa att jobben är det viktigaste. Statsminister Stefan Löfven, som inte var statsminister då men partiledare, sa: Utvärdera oss på jobben! Det är det vi söker mandat för. Varenda politisk fråga kommer vi att mäta mot hur det blir fler jobb med det vi gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med dessa höga ambitioner vann Socialdemokraterna regeringsmakten för snart sju år sedan. Sedan dess har vi lyckats sämst i hela Europeiska unionen. Det finns inget land som före corona hade lyckats sämre med att minska arbetslösheten. Global högkonjunktur gjorde att alla Europeiska unionens länder utom ett lyckades minska arbetslösheten, och det var Sverige. Och nu har läget försämrats än mer under coronapandemin.

Jag ställde, fru talman, en fråga till ministern, och den valde hon att inte besvara. Man kanske får läsa svaret mellan raderna. Jag frågade statsrådet följande: Är ministern nöjd med regeringens sista sex år när det gäller att bekämpa arbetslösheten, givet att man har lyckats sämst i hela Europeiska unionen? Det väljer ministern att inte svara på. Ska jag tolka svaret, fru talman, som att ministern är väldigt missnöjd och skäms lite grann för att ens kommentera detta?

Fru talman! Utfallet av vallöftet om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet har i stället blivit att regeringen ställt Sverige i skamvrån med hög arbetslöshet, trots att det nyss varit högkonjunktur. Sverige står nu i skamvrån tillsammans med länder som Grekland.

Jag vill utveckla några saker i det svar som Nordmark har givit mig.

Jag läser ur ministerns svar: "Sverige har högst arbetskraftsdeltagande i EU, och detta har bibehållits på en hög nivå under krisen. Det är ett viktigt skäl till att arbetslösheten i Sverige har ökat i relation till många andra länder."

Detta är en skönmålning av verkligheten. I arbetskraftsdeltagande ingår alla arbetslösa. Vad som står är att i Sverige har vi många som är arbetsföra men som inte arbetar och att det gör att Sveriges arbetslöshet blir hög.

Ja, fru talman, jag tycker att vi ska ge arbetsmarknadsministern möjlighet att utveckla sin tes. Egentligen borde det vara att i Sverige har vi många som är arbetsföra, och då blir landet produktivt. I arbetskraftsdeltagande ingår både arbetslösa och personer med arbete. I stället för att skapa arbeten jagar den rödgröna regeringen företag och kapital ut ur Sverige i sin iver att vara bäst i miljöklassen. Det lilla landet i norr ska ha på sig ledartröjan i klimatdebattens alla klasser, och det får kosta vad det kostar. Om det bidrar till det globala miljöarbetet eller ej verkar inte spela så stor roll.

Jag har med bestörtning följt den vårdslösa och rättslösa hanteringen av Preemraff i Lysekil, ett företag som jag i mitt yrkesliv kommit i kontakt med, och Lysekil ligger på västkusten. Att helt bortse från hur satsningen skulle stärka det globala klimatarbetet och utveckla ortens viktiga arbetsgivare finner jag bara ett ord för: symbolpolitik.

I Fplus finns att läsa: Inget land kommer att vilja följa efter oss om vi samtidigt underminerar ekonomin. Då blir Sverige aldrig ett föregångsland. Om vi vill göra riktig nytta för klimatet ska vi i stället stimulera produktion i Sverige, eftersom den är effektivare och därmed minskar koldioxidutsläpp i länder som annars skulle ha producerat samma sak men med högre utsläpp.

Fru talman! Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om hon håller med om dessa påståenden och ser att arbetstillfällen hamnar utanför Sveriges gränser. Kan det finnas ett samband med att Sverige har rasat i arbetslöshetsrankningen, eftersom arbeten, företag och kapital har flytt Sverige och återfinns i andra europeiska länder på grund av regeringens miljöpolitik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi kan börja med frågan om lägst arbetslöshet i EU och hur regeringen ser på detta. Jag vill understryka det jag sa inledningsvis: Under den förra mandatperioden fungerade arbetslöshetsmålet som en styråra för regeringens politik.

Under den här perioden fördes en ekonomisk politik som vände underskott i statens budget till stora överskott. Det har vi haft väldigt stort nytta av, inte minst nu när det gäller att vidta nödvändiga åtgärder under pandemin och nödvändiga reformer.

Den förra mandatperioden känns ganska avlägsen nu, med tanke på läget på arbetsmarknaden. Men den förra mandatperioden minskade arbetslösheten med över 1 ½ procentenhet, och ungdomsarbetslösheten minskade med drygt 5 procentenheter. Antalet sysselsatta ökade med över 300 000 personer, varav 200 000 var utrikes födda. Samtidigt ökade antalet arbetade timmar kontinuerligt. Och hela jobbtillväxten kom till i reguljära jobb, inte via subventionerade anställningar.

Att jämföra statistik och arbetslöshet är vanskligt mitt i en pandemi - inte minst OECD pekar på detta - eftersom människor inte söker jobb som vanligt. Man kan säga att i OECD Employment Outlook lyfts frågan om att dessa jämförelser behöver göras med stor försiktighet. Dessutom har krisen påverkat insamlingsmetoderna och beräkningsmetoderna för hela den här statistiken.

Mitt under brinnande pandemi, när vi tittade på jämförelser under förra året, kunde vi konstatera att arbetslösheten plötsligt minskade i vissa av de europeiska länderna. Men det var inte för att det tillkom nya jobb, utan det var helt enkelt för att människor var utsatta för lockdown. De kunde inte ta sig till den plats där man söker arbete och anmäler sig som arbetslös. Vi behöver alltså vara väldigt försiktiga när vi jämför denna typ av statistik, inte minst nu med tanke på pandemin.

Jag skulle säga att det är mer rättvisande att titta på sysselsättningen. Det går alltid, tycker jag, att ifrågasätta jämförelser på olika sätt. Men sysselsättningen beskriver hur många i arbetsför ålder i hela befolkningen som är i arbete, och här ligger Sverige i topp. Vi har fortsatt den högsta sysselsättningsgraden i EU - den ligger på 80,4 procent - och är strax före Tyskland.

Om Sverige hade haft samma sysselsättningsgrad som resten av EU hade 469 000 färre svenskar haft ett jobb att gå till. Låt oss alltså fortsätta arbeta för att ligga i topp, skulle jag vilja säga.

Edward Riedl frågar mig om jag är nöjd. Jag vill säga att jag är stolt över de kraftfulla åtgärder som vidtogs under förra året för att bekämpa effekterna på företag och på jobb. Jag är stolt över att vi vidtar många åtgärder för att förhindra och försöka bryta långtidsarbetslösheten. Det är ett jättetufft och allvarligt läge på svensk arbetsmarknad. Det är också ett väldigt osäkert läge till följd av pandemin. Men vi bidrar med resurser. Vi tillför resurser till Arbetsförmedlingen och till olika typer av insatser för att stärka människors möjligheter att komma närmare jobb, och vi tillför medel till utbildningspolitiken och fler utbildningsplatser. Det är väldigt viktiga insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att ministern erkänner att den höga arbetslösheten kommer att leda till en ökad långtidsarbetslöshet och en försvagning av vår gemensamma välfärd. Jag välkomnar den insikten, men det som gör mig bekymrad är regeringens oförmåga att minska arbetslösheten.

Ett högt arbetskraftsdeltagande är visserligen bättre än att personer är utanför arbetskraften, men det hjälper oss inte att finansiera välfärden. Det är heller ingen tröst eller hjälp för de individer som är drabbade av arbetslöshet. De arbetslösa måste kunna gå vidare från arbetslöshet till arbete, och det är där regeringen har misslyckats under många, många år.

Eva Nordmark riktade här en uppmaning till arbetslösa: att de inte ska ge upp. Nej, det hoppas jag verkligen inte att de gör. För den här regeringen i allmänhet och dess ledare, Stefan Löfven, i synnerhet har bevisligen gett upp.

Ministern hänvisade till en rad budgetsatsningar som lösningen på problemet, men hade pengar varit problemet hade Sverige haft lägst arbetslöshet i EU, inte högst, fru talman. Och när det gäller pengar till den rena arbetsmarknadspolitiken är det anmärkningsvärt att ministern ser det som en lösning på arbetslösheten.

Arbetsförmedlingen lämnade ju tillbaka 9,6 miljarder kronor förra året, varav nära 6 miljarder var pengar som var avsedda för insatser till arbetslösa. Och detta har Arbetsförmedlingen gjort varje enskilt år sedan regeringen Löfven tillträdde.

Redan före pandemin hade effektiva insatser som praktik och nystartsjobb minskat under många år. Och passiviteten inom arbetsmarknadspolitiken var vida utbredd. Utbildningsplikten fungerar inte, och endast 10 procent av målgruppen deltar faktiskt i reguljära studier.

Sverige har tappat mark jämfört med övriga Europa varje år sedan 2014, som vi har påpekat här. Regeringen måste ändå ta till sig att den förda politiken är ett misslyckande. Det krävs helt enkelt en annan och effektiv politik för att vi ska komma till rätta med Sveriges höga arbetslöshet. Annars kommer, precis som ministern tvingas konstatera, långtidsarbetslösheten att bita sig fast och vår gemensamma välfärd att försvagas.

Jag får väl, tillsammans med mina kollegor här, med en dåres envishet fortsätta fråga ministern: Är regeringen beredd att ändra inriktningen på arbetsmarknadspolitiken? Eller ska vi förstå ministerns uttalande om eventuella ytterligare åtgärder som att mer pengar eventuellt kommer att bokföras på konton i statens budget som i slutändan inte kommer att användas? Det skulle jag vilja ha svar på.

Sedan konstaterar jag samma sak som min kollega Jan Ericson konstaterade: Det räcker med en timmes aktivitet i veckan för att det ska räknas som att man är i sysselsättning. Det är naturligtvis ohållbart, fru talman. Det är naturligtvis huruvida man försörjer sig själv som ska räknas.

Fru talman! Vi får väl inga vidare svar på min huvudfråga, varför Sverige har misslyckats både i högkonjunktur och under en pandemi. Men vi kan konstatera att ministern skyller väldigt mycket på att det är osäker statistik och att man inte kan jämföra Sverige med andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men då måste jag ställa frågan: Var det osäker statistik även för perioden mellan 2014 och 2019? Var den statistiken också undermålig? År 2014 låg Sverige på 12:e plats. År 2019 låg vi på 22:a plats. I 25 av 28 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I bara tre länder ökade den, och i Sverige ökade den mest av alla länder. Det var alltså mellan 2014 och 2019. Det kan man inte skylla på osäker statistik under pandemin. Det här var statistik för de fem åren före pandemin. Vad var orsaken till det?

Jag har följt flera olika debatter i dag, både om infrastruktur och arbetslöshet och andra samhällsfrågor, och alltid när regeringen uttalar sig är det någon annans fel. Om det inte är pandemin det beror på är det alliansregeringens eller Bildtregeringens fel. Frågan är om inte till och med Fälldinregeringen 1976 är medskyldig till de samhällsproblem vi har i dag.

Statistiken är fel, eller så hör vi att de arbetslösa inte kan ta sig till Arbetsförmedlingen för att registrera sig som arbetslösa. Men det gör man ju digitalt i dag, hemifrån sin egen dator. Vad är problemet? Varför skulle man inte kunna registrera sig som arbetslös på grund av pandemin? Det begriper jag inte.

Vi hör, som Mats Green berörde, att man ska tillföra Arbetsförmedlingen 9 miljarder i år för att hantera situationen, samtidigt som Arbetsförmedlingen lämnade tillbaka 9,7 miljarder för förra året. Vad är det för mening att tillföra Arbetsförmedlingen en massa pengar när de ändå inte kan använda dem? Hela den här diskussionen blir jättekonstig.

Sedan säger ministern att regeringen har full beredskap att göra nya saker och vidta åtgärder om detta visar sig behövas. Kan det råda någon som helst tvekan om att det verkligen behövs nu, med en gång och omedelbart? Det kan väl inte råda någon som helst oklarhet på den punkten.

Det här handlar inte om att det ska göras om det skulle behövas någon gång; det läget har vi just nu. Vi har den högsta arbetslösheten på kanske 25 år i dag. Om inte detta får ministern att vakna och säga att nu måste vi göra någonting, vad ska då få något att hända? Det finns faktiskt inga propositioner aviserade som kan göra någon skillnad på det här området.

Vi diskuterar i finansutskottet krisåtgärd efter krisåtgärd. Det är tur att Moderaterna har fått igenom så pass många saker i de här krispaketen för att åtminstone göra någonting. Från regeringen är det passivitet som gäller. Varje gång Moderaterna och övriga oppositionspartier har presenterat ett nytt förslag i finansutskottet vaknar regeringen till. Ibland presenterar de samma förslag på morgonen före finansutskottets sammanträde bara för att man ska slippa förlora i utskottet.

Man har ett helt regeringskansli tillgängligt, men man lägger inte fram några förslag vare sig på arbetsmarknadsområdet eller när det gäller krispolitiken i övrigt. Det är vi från oppositionen som får driva på detta, så det är väldig tur att vi har en så aktiv opposition. Var är regeringen?

Fru talman! Den här debatten är otroligt intressant. Interpellationsinstrumentet är ett verktyg som ger riksdagsledamöter möjlighet att ställa frågor till regeringen som regeringen sedan har möjlighet att svara på. Nu har en rad ledamöter i riksdagen ställt en del frågor till ministern, och ministern har konsekvent valt att prata om helt andra saker. Hon vrider och vänder men svarar inte på frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ställde min fråga i skrift. Det är så det fungerar. Vi skickar över frågor i skrift från riksdagen till regeringen så att regeringen kan förbereda sig tillsammans med sina tjänstemän och svara riksdagsledamöterna. Frågorna är alltså överskickade i god tid flera veckor innan. Ministern har kunnat läsa dem. Man har fått ta hjälp av tjänstemän i Regeringskansliet för att besvara frågorna.

Den fråga jag ställde till ministern, fru talman, var: Är ministern nöjd med regeringens arbete för att minska arbetslösheten de senaste sex åren?

På detta svarar ministern att hon är väldigt stolt över förslag de har lagt det senaste året - vilket min fråga inte avser, fru talman. Ministern får därför väldigt gärna besvara frågan om hon är nöjd.

Frågan är ställd utifrån det jag försökte att beskriva, nämligen att grunden för det samhälle som vi lever i är att människor har ett jobb att gå till. Det handlar om egen försörjning och även om skatteintäkter till det gemensamma: till skola, till sjukvård, till äldreomsorg och till allt annat som de flesta av oss tycker är viktigt och ska finnas.

Fru talman! Sverige har lyckats sämst under åren från det att regeringen Löfven tillträdde fram till dess att pandemin började. Pandemin gör att det blir svårt att jämföra siffror, och därför frågade jag inte ministern om detta utan om åren fram till att pandemin började. På det har ministern inte svarat någonting.

Under de åren lyckades Sverige sämst i hela Europeiska unionen. Det var ett enda land som under den globala högkonjunkturen fick ökad arbetslöshet, och det var Sverige. I alla andra länder minskade arbetslösheten under den globala högkonjunkturen. Detta gjorde att andra länder byggde upp ekonomierna och säkerställde pengar till det gemensamma. Det gjorde vi inte i Sverige. På det sättet var vi sämst rustade in i den här krisen, och krisen har givetvis förvärrat detta.

Grunden för allt det vi bryr oss om är arbete, och det är det regeringen har lyckats allra sämst med. Man lyckas inte ens i global högkonjunktur minska arbetslösheten, utan den ökar trots att alla länder i Europeiska unionen klarade av att nyttja den globala högkonjunkturen.

Detta gör, fru talman, att Sverige lyckades sämre än länder som Grekland, Italien och Spanien. Efter sex och ett halvt år med den här regeringen är det några länder som är sämre än Sverige, och de ligger i Sydeuropa. Det är inte dessa länder Sverige ska jämföra sig med. Detta gör att det blir mindre pengar till allt det som vi tycker är viktigt.

Kollegan Mats Green tog upp vad det skulle innebära om vi bara hade haft samma utveckling som snittet i Europeiska unionen. Då hade vi kunnat anställa 88 000 undersköterskor. 88 000 personer hade kunnat anställas in i välfärden för de pengarna. Jag skulle önska att ministern kunde svara på om hon är stolt över de sex år när Sverige var sämst i hela unionen.

Fru talman! Bonus-malus innebär att man ger bonus till elbilar vid inköpet med ett visst belopp för att låta andra fordon straffas med samma belopp fast gånger tre, eftersom beloppet ska betalas i tre år efter inköp. Vi moderater har insett att detta är ett system som har tydliga brister och behöver skrotas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att Sverige gör så här mot en bransch får konsekvenser. Sveriges fordonsflotta förnyas inte, utan på våra vägar kommer färre nya bilar att rulla. Straffbeskattningen slår hårt mot en tillverkare i Göteborg. Fler nya bilar säljs i våra grannländer, och Sverige köper begagnat, vilket gör att landet missar arbetstillfällen och momsintäkter.

Bonus-malus-systemet slår undan benen för försäljare som säljer hantverkarbilar, husbilar och hästlastbilar. Det är fordon som använder sin totalvikt på tre och ett halvt ton och kan köras på vanligt körkort med Bbehörighet. Alternativet för dessa grupper är inte att köpa en liten bil eller en elbil utan en tyngre bil som slipper straffskatten eller en begagnad bil som har några år på nacken, då antagligen importerad från något av våra europeiska grannländer. Det här, fru talman, påverkar arbeten, och har vi inte arbeten ökar arbetslösheten.

Innan pandemin slog till en andra gång gjorde jag ett stort antal företagsbesök, och det som företagare önskar sig är långsiktiga beslut och mindre av politisk klåfingrighet. På önskelistan står också en stabil elförsörjning. I Stenungsund har vi en kemiindustri som är en stor arbetsgivare och behöver ha en trygg elförsörjning. Tyvärr orsakar elavbrott omstarter av kemiindustrins fabriker.

Fru talman! Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om hon tror att en straffbeskattning på 80 000 kronor för en enmansföretagare där hans största investering är arbetsfordon gynnar eller motverkar arbetslinjen. Jag vill också ge ministern möjlighet att reflektera över företagarens önskelista om långsiktiga och förutsägbara politiska beslut, stabil elförsörjning och minskade skatter. Tycker ministern att Sverige levererar eller inte levererar detta? Kan det påverka företagens vilja att stanna kvar i Sverige?

Fru talman! Jag vill börja med att svara på Edward Riedls fråga. Jag hann inte med det i förra inlägget eftersom jag pratade för länge.

Jag är stolt över de åtgärder som vi så här långt har vidtagit, men jag är såklart inte nöjd. För mig som arbetsmarknadsminister är såklart fokus på jobben, och jag delar bilden att eget arbete, precis som interpellanten lyfte fram i sitt inledande anförande, är själva grunden till frihet och självständighet. Det är viktigt för individen, och det är viktigt för vårt samhälle. Det är genom arbete vi får egen försörjning, frihet, gemenskap och möjlighet att utvecklas genom ett helt yrkesliv. För mig är det helt avgörande.

Därför är det så viktigt att vi gör allt vi kan för att utveckla och förbättra arbetsmarknadspolitiken. En viktig del av detta är det arbete som vi har på gång just nu med att reformera Arbetsförmedlingen. Vi behöver se till att de verktyg som finns i verktygslådan blir ännu mer effektiva och träffsäkra och att människor i hela vårt avlånga land ska få rätt stöd för att komma närmare och i arbete.

Jag vill också lyfta upp ett annat perspektiv, som jag tycker att vi ibland glömmer bort i den politiska debatten. Arbetsmarknadspolitiken ska bidra till att arbetsgivare hittar rätt kompetens. Det är själva grunden för tillväxt och utveckling i vårt land. De arbetsgivare som nu har stora investeringar på gång, som satsar, ska ha kompetens så att de verkligen kan ligga på topp i konkurrensen globalt - internationellt. För mig är det ett viktigt perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi nu reformerar Arbetsförmedlingen måste det också vara med utgångspunkt i vilka behov som arbetsgivare runt om i vårt avlånga land har utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv. Vi ska kunna rusta människor med rätt insatser, till exempel utbildningar. Det är därför vi ser till att människor i dag kan anvisas direkt till reguljär utbildning på ett helt annat sätt än tidigare. Det är också fråga om olika typer av arbetsmarknadspolitiska insatser, till exempel praktik, extratjänster, matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildningar. Vi samverkar också i arbetsmarknadspolitiken via Arbetsförmedlingen med de företag som har behov av att anställa samt utbildningsanordnare.

Jag vill också lyfta upp att om vi ska prata om strukturella åtgärder, om vi ska ta dessa frågor på allvar och inte bara hamna i statistik och siffertrixande, är frågan om att öka färdigheter och kvalifikationer helt avgörande, inte minst för de personer som finns utanför arbetskraften. Det är fråga om att fylla upp och möta de behov som finns och som ställs på arbetsmarknaden i dag. Vi vet att alltför många arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att etablera sig och att låg utbildningsnivå riskerar att leda till långtidsarbetslöshet.

Regeringen strävar därför fortfarande efter att fler arbetslösa med utbildningsbehov ska välja reguljära studier eller studier vid folkhögskola samtidigt som vi bygger ut Kunskapslyftet. Vi underlättar också för arbetslösa att studera inom det reguljära utbildningsväsendet med bibehållen ersättning.

Vi har gett fler rätt till arbetslöshetsersättning, och vi har höjt ersättningsnivåerna. Vi har tillfört medel till arbetslöshetskassorna. Detta är såklart viktigt för både individen och samhället.

Fru talman! Trots en kris utan motstycke på arbetsmarknaden har arbetsmarknadsministern inte lämnat, och planerar inte heller att lämna, en enda proposition om att bekämpa arbetslösheten. Man lämnar ärligt talat de arbetslösa åt sitt öde. Det enda man gör är att prata om sin miljardrullning för att administrera arbetslöshet, inte bekämpa den.

Om pengar hade varit problemet, fru talman, hade Sverige haft lägst arbetslöshet i EU, inte högst. Stefan Löfven och regeringen borde också ta coronakrisen som intäkt för att göra så mycket som möjligt, inte som ursäkt för att göra så lite som möjligt, för att bekämpa arbetslösheten.

Låt mig, fru talman, avsluta med att återge Eva Nordmarks egen partivän, det socialdemokratiska kommunalrådet i Falkenberg Per Svensson. Han skriver att den havererade statliga arbetsmarknadspolitiken har fått alldeles för lite uppmärksamhet i debatten om utanförskap, segregering och ojämlikhet. Han skriver vidare att för regeringen finns bara möjligheter till förbättringar.

Fru talman! Jag instämmer i vartenda ord av Eva Nordmarks partiväns dom över den egna regeringens passivitet, undanflykter och ständiga skyllande på andra. Jag vill upprepa min fråga: Varför har regeringen inte aviserat eller lagt fram en enda proposition, ett enda förslag, som handlar om att bekämpa arbetslösheten? Det är oacceptabelt och ohållbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har varit några som ända sedan valet 2014 har sett hur utvecklingen på arbetsmarknaden stadigt har gått utför. Vi har år efter år i samband med olika debatter varnat för att utvecklingen är riktigt allvarlig. Om en regering inte lyckas sänka arbetslösheten i en högkonjunktur, hur ska det då gå när tiderna blir sämre? Då visste vi inte att vi hade en pandemi på gång, men nu ser vi hur allvarligt det är att gå in i ett allvarligt läge med redan hög arbetslöshet.

Jag måste upprepa min fråga eftersom jag fortfarande inte har fått svar på den. Vad tror ministern att det beror på att Sverige har lyckats så dåligt? Ministern har inte varit minister så länge, och före henne har det varit andra ministrar som har haft ansvar för området. Vad tror arbetsmarknadsministern att det beror på att det har gått så illa? Sverige hade sämst utveckling 2014-2019 av alla länder i EU, och Sverige är femte sämst under pandemin.

Jag blir lite förvånad när ministern börjar prata om att vi ska bortse från statistik och siffertrixande. Menar verkligen arbetsmarknadsministern att EU:s statistikmyndighet Eurostat ägnar sig åt siffertrixande? Eller vem är det som gör det? Vi berättar bara vad de säger, om de faktiska siffror som finns - de siffror som Arbetsförmedlingen redovisar, de siffror som regeringen redovisar i sin egen statsbudget och de siffror som Eurostat samlar upp.

Sedan säger arbetsmarknadsministern att regeringen noga följer utvecklingen på arbetsmarknaden och vid behov är beredd att vidta ytterligare åtgärder. Vad anser ministern krävs för att det ska finnas sådana behov att vidta ytterligare åtgärder? Är verkligen läget inte tillräckligt allvarligt för ministern och dagens S-MP-regering?

Fru talman! Låt mig börja med att tacka ministern för en god debatt - via talmannen, såklart!

Jag reagerade också lite grann på att ministern sa att Eurostat ägnar sig åt siffertrixande. Men jag gissar att det bara var någon form av missförstånd, så jag ska inte förlänga debatten med det.

Det som är viktigt och det som vi tar upp handlar om att länderna inom Europeiska unionen jämför sig med varandra. Det är bra, för då kan man få en uppfattning om hur saker och ting förhåller sig.

Det var faktiskt Stefan Löfven som innan han blev statsminister ville jämföra Sverige med alla länder i Europa. Målsättningen var att Sverige 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Sedan de rödgröna fick regeringsmakten har Sverige lyckats sämst av alla länder i hela Europeiska unionen, och det är det rimligt att oppositionen lyfter fram. Om man vill bli bäst men samtidigt har lyckats sämst är det inte orimligt att det lyfts fram utifrån den officiella statistiken.

Problemet är att detta gör att vi får mindre pengar till att bedriva välfärd. Socialdemokraterna har mantrat "välfärd före skattesänkningar", men det är ju inte det som det handlar om. Det handlar om att se till att människor har ett arbete att gå till, för människor som arbetar betalar skatt, och människor som betalar skatt ser till att det blir skola, sjukvård och äldreomsorg. Det är därför den här frågan är så viktig, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dock rätt orättvist att skylla hela regeringens misslyckande på en enda minister. Jag har nästan dåligt samvete efter den här debatten. Det är klart att arbetsmarknadsministern har ett ansvar, men det är ju hela regeringens misslyckande på området arbetslöshet som är problematiskt. Och det finns bättre förslag.

Tack för en god debatt!

Fru talman! Det bekymrar mig att arbetsmarknadsministern lyfter fram att sysselsättningen har ökat med över 300 000 personer och att 200 000 av dem är utrikes födda.

Det är bra för de personerna att de har sysselsättning så att de inte ligger kvar i sängen, men det kostar ändå staten pengar. Kom ihåg det som min kollega Jan Ericson sa - att för att det ska räknas som sysselsättning räcker det att vara igång en timme i veckan. Man måste hålla isär begreppen sysselsättning och självförsörjning.

Hjärtat ska vara varmt men huvudet kallt. Ska Sverige återhämta sig måste vi politiker hålla isär omsorg om individen och vad som stärker ekonomin på riktigt. Sysselsättning är omsorg om individen, och självförsörjning stärker ekonomin.

Mitt fokus är självförsörjning - att man utan subventioner klarar tak över huvudet och mat på bordet, helst utan bidrag. Det ger nettopengar till staten att skapa god välfärd för, det vill säga att det betalas in mer pengar till staten än vad staten bidrar med till personers sysselsättning.

Den sysselsättning som arbetsmarknadsministern beskriver driver upp bnp men ökar inte intäkterna till staten och skattekollektivet att skapa god välfärd för.

Fru talman! Jag vill ge ministern möjlighet att utveckla vad regeringen gjort för att minska arbetslösheten på riktigt. Jag är då inte intresserad av sysselsättning, utan fokus är på riktiga jobb som ger självförsörjning och en nettoinbetalning av skatt till staten.

Jag har även skickat denna fråga till ministern inför den här debatten. Nu önskar jag ett svar från arbetsmarknadsministern.

Fru talman! Det framförs här att regeringen är passiv och inte lägger fram några propositioner.

Jag vill då passa på att upplysa om dels de historiska satsningar som nu görs i budgeten, dels det viktiga arbete som är på gång när det gäller att reformera Arbetsförmedlingen och utveckla arbetsmarknadspolitiken men också omhänderta den mycket viktiga uppgörelse som finns mellan parterna på arbetsmarknaden, både fackföreningar och arbetsgivare.

Jag vill också lyfta fram den förstärkning vi gjort av arbetslöshetsförsäkringen och att vi satsar på arbetsmarknadspolitik i hela landet och utbildningsmöjligheter för framtidens jobb.

När det lyfts fram att Sverige har lyckats sämst är det viktigt att säga att det inte stämmer. Om vi tittar på just Eurostat och sysselsättningen ser vi att Sverige ligger i topp. I den senaste kvartalsmätningen som finns att tillgå, den för kvartal tre 2020, har vi fortsatt den högsta sysselsättningsgraden i EU: 80,4 procent, strax över Tyskland. Om Sverige hade haft samma sysselsättningsgrad som resten av EU hade 469 000 personer färre haft ett jobb att gå till, så låt oss fortsätta jobba för att kunna ligga på topp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att de pågående vaccinationerna ger hopp inför detta år. Vi har ett väldigt allvarligt och osäkert läge. Mycket handlar förstås om hur vi kan pressa tillbaka smittspridningen och hur effektiva vi kan vara när det gäller vaccinationerna. Vaccinet räddar inte bara liv och hälsa; det räddar också jobb.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.