Frågestund

Herr talman! Jag ska rikta min fråga till arbetsmarknadsministern. I gårdagens Svenska Dagbladet kunde man läsa rubriken "Ska barn till arbetslösa ryckas upp från skolan?" Artikeln var skriven av en arbetslös, Reinhold Fryksmo i Malmö. Den anspelar naturligtvis på borttagandet av 100-dagarsregeln. Jag har sett att arbetsmarknadsministern har försökt att prata bort det och sagt att det inte är så allvarligt och att man ska ta personlig hänsyn. Min tolkning måste ändå vara att motivet till borttagandet av 100-dagarsregeln är att man vill sätta ytterligare press på dem som har det svårast i samhället och är borta från arbetsmarknaden. Är det rimligt att rycka bort barn från skolan, arbetsmarknadsministern?

Herr talman! Vi går tillbaka till de regler som gällde före år 2001. Vi ser i dag hur vi till exempel har brist på sjuksköterskor i Västerås och Enköping, och vi har sjuksköterskor som är arbetslösa i Stockholm. Det kanske inte är alldeles onaturligt att man redan från dag ett har möjligheten att se över kommungränserna när det gäller arbetslösheten. Det ska dock, som det står i de gamla förordningarna och i papperen, bedömas från individuell utgångspunkt. Är man är lite yngre och inte har ett försörjningsansvar är det inte onaturligt att man kanske pendlar över kommungränsen. Är man äldre och har ett försörjningsansvar, familj och barn, är det naturligt att den individuella hänsynen tas.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern glömmer att 100-dagarsregeln uppfattades om en skärpning mot det gamla regelverket. Det går inte att säga att man går tillbaka till något som var starkare tidigare. Det är en feltolkning av det som varit. Arbetsmarknadsverket ska nu göra en förfärlig massa saker enligt den proposition som har lagts fram i dag. Talet om det faller ganska platt när vi samtidigt vet att Arbetsmarknadsverket innevarande år har en budget med 13 miljarder mindre jämfört med föregående år. Vad man gör på Arbetsmarknadsverket är att diskutera hur man ska kunna klara det besparingsförslag som ligger. Hur ska man samtidigt klara en matchning för de enskilda och vara coach? Dessutom ska arbetsgivarna inte längre ha skyldighet att anmäla lediga jobb. Ska de också ut och leta efter de lediga jobben innan de kan förmedla dem? Är det vad arbetsmarknadsministern menar?

Herr talman! Regeln om anmälan om nya jobb är en regel som inte följs. Varför ha ett regelverk som inte följs? Det är inte där skon klämmer. Det som händer i dag är att vi har 86 000 lediga platser anmälda hos Ams. Det är den bästa siffran sedan år 1970. Dessutom vet vi att vi har en hög arbetslöshet som ett resultat av den politik som Sven-Erik Österbergs parti med koalitionspartier stod för under den förra mandatperioden. Det vi måste se till att göra är flera saker samtidigt. Vi måste för det första se till att det lönar sig bättre att arbeta. Därför har vi infört jobbavdraget och stramat åt i a-kassan. För det andra ska vi se till att det blir lättare och billigare att anställa. Därför sänker vi arbetsgivaravgifter. För det tredje måste vi få matchningen att fungera bättre. Därför ser vi till att vi har en enhetsmyndighet. Jag noterar att både Socialdemokraternas nya partiledare liksom till exempel Wanja Lundby-Wedin har välkomnat den reformen. Nu ska vi sätta fart på det arbetet. Vi har från regeringens sida gett Ams i uppdrag att återkomma med planer på hur dess framtida organisation ska se ut.

Herr talman! Jag vänder mig i min fråga först till EU-ministern och statsrådet Cecilia Malmström. Här hemma har vi kommit en bra bit på väg då det gäller HBT-personers rättigheter, även om jag tycker att det finns mycket kvar att göra. Det är annorlunda i andra länder i EU, och då vill jag specifikt ta upp Polen. I Polen gick nyligen det ultrakonservativa regeringspartiet LPR via sin utbildningsminister ut med förslag om att homosexuell propaganda ska förbjudas, om han med detta nu menar information och undervisning angående HBT-personers situation. Lärare som tar upp frågor om HBT-personer i sin undervisning eller själva vågar vara öppet homosexuella ska få sparken. Detta strider klart och tydligt mot artikel 21 i EU-stadgan om grundläggande rättigheter. Min fråga är: Finns det över huvud taget några diskussioner inom regeringen vad gäller Polens och andra EU-medlemsstaters förtryck och diskriminering av HBT-personer? Hur avser regeringen att agera i första hand mot Polen och i EU när det gäller Polens förtryck, diskriminering och också hets mot homosexuella?

Herr talman! Tack för frågan. Den är oerhört angelägen. Jag hade en interpellationsdebatt med Ulf Holm häromdagen i just samma fråga. Jag har med mycket stor oro och bestörtning tagit del av det som händer i Polen. Det är mycket bekymmersamt. Jag har också sett att Europaparlamentet har sagt att man tänker granska lagarna och också be att man från EU:s sida granskar dem för att se om det är förenligt med EU:s värderingar och det som står i fördraget om antidiskriminering och så vidare och om det inte är det att man ska dra Polen inför domstolen. Från svensk sida följer vi detta. HBT-frågor är viktiga för regeringen. Vi kommer att verka för att den nyinrättade MR-byrån i Wien också kommer att ha HBT-perspektivet i sin granskning. Vi försöker på olika sätt i Europarådet, i EU och i OSSE verka för att HBT-frågor kommer upp på agendan i olika sammanhang. Man ordnade bland annat i OSSE:s regi en konferens i Warszawa om HBT-frågor för en tid sedan.

Herr talman! Tack för svaret. Med tanke på Polens diskriminerande politik mot homosexuella anordnas i Warszawa i maj i år en stor familjekonferens. Till denna kongress väntas komma 3 500 politiker och medlemmar från olika organisationer. Det är en stor världskonferens. Polens president inviger och står som värd för kongressen. Han är inte direkt känd för att värna om HBT-personers rättigheter. Min fråga är: Är Sveriges regering inbjuden? Har Sveriges regering tackat ja till denna stora familjekongress? Vad tänker i så fall Sveriges regering med den representant man skickar till kongressen framföra vad gäller Polens förtryck av homosexuella?

Herr talman! Jag känner inte till den här konferensen. Det är första gången jag har hört talas om den. Jag får fråga runt i regeringen om någon har blivit inbjuden och vad i så fall vårt svar har varit på det. Jag får lov att återkomma till Marianne Berg i frågan. Vi har på olika sätt rest frågan. Det är svårt att påverka i ett land. Man kan hänvisa till lagstiftning. Det finns antidiskrimineringsparagrafer i EU:s lagstiftning. Detta kommer att förstärkas om vi får igenom det konstitutionella fördraget. Där finns ett ytterligare skydd mot diskriminering med hänvisning till sexuell läggning. Vi försöker på olika sätt att påverka med andra krafter och likasinnande. Jag nämnde nyss vad som händer i Europaparlamentet. Europaparlamentet granskar också hur medlemsländerna följer de mänskliga rättigheterna i bred bemärkelse i diskrimineringsavseende. Det är de verktyg som finns, men vi saknar konkreta verktyg. Det är en oerhört viktig fråga. Om Polen visar sig införa den här typen av lagstiftning som uppenbarligen strider mot EU:s grundläggande värderingar såsom de regleras i fördrag utgår jag från att alla EU-institutioner och EU-länder kommer att agera mot Polen.

Herr talman! Jag känner inte till den här konferensen. Det är första gången jag har hört talas om den. Jag får fråga runt i regeringen om någon har blivit inbjuden och vad i så fall vårt svar har varit på det. Jag får lov att återkomma till Marianne Berg i frågan. Vi har på olika sätt rest frågan. Det är svårt att påverka i ett land. Man kan hänvisa till lagstiftning. Det finns antidiskrimineringsparagrafer i EU:s lagstiftning. Detta kommer att förstärkas om vi får igenom det konstitutionella fördraget. Där finns ett ytterligare skydd mot diskriminering med hänvisning till sexuell läggning. Vi försöker på olika sätt att påverka med andra krafter och likasinnande. Jag nämnde nyss vad som händer i Europaparlamentet. Europaparlamentet granskar också hur medlemsländerna följer de mänskliga rättigheterna i bred bemärkelse i diskrimineringsavseende. Det är de verktyg som finns, men vi saknar konkreta verktyg. Det är en oerhört viktig fråga. Om Polen visar sig införa den här typen av lagstiftning som uppenbarligen strider mot EU:s grundläggande värderingar såsom de regleras i fördrag utgår jag från att alla EU-institutioner och EU-länder kommer att agera mot Polen.

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern, och den gäller JAS 39 Gripen. I Ekot i fredags, för snart en vecka sedan, höll du med Mats Nilsson, som är produktionschef på Försvarsmakten, om att man inte kommer att begära några extrapengar från riksdagen för att uppgradera 31 JAS-flygplan från A/B-versionen till en C/D-version, för att på så vis anpassa till Nato. Jag vill bara informera försvarsministern om vad ett enigt utskott sade, och även vad riksdagen beslutade: "Enligt vad utskottet inhämtat finns inte några medel för denna uppgradering av JAS 39 A/B budgeterade varken i investeringsplanen eller i beställningsbemyndigandet som regeringen begär att riksdagen nu ska godkänna. Ett sådant beslut är av sådan betydelse att det uppenbarligen bör godkännas av riksdagen även av andra skäl än ekonomiska. Regeringen måste sålunda återkomma till riksdagen i detta ärende innan ett eventuellt sådant beslut avses fattas." Då är min fråga till försvarsministern: Tänker försvarsministern låta den här frågan gå till riksdagen för ett beslut, eller står han kvar vid det uttalande som han gjorde i Ekot i fredags? Vilket behov har Sverige av 100 JAS-plan till en kostnad av flera miljarder kronor? Vi kanske kan få en motivering till att vi ska ha så många.

Herr talman! Svaret på Peter Rådbergs fråga är ja. Jag kan utveckla det ytterligare. Jag har till Ekot sagt att jag delar den bedömning som ledamoten av försvarsutskottet Allan Widman, Folkpartiet, har givit uttryck för i en annan Ekosändning, nämligen att regeringen måste återkomma till riksdagen om man vill gå fram med det som Försvarsmakten har framställt om, det som kallas handlingsplan Gripen. Det innebär att vi skulle få en ensad, uppgraderad och numerärt minskad flygplansflotta av JAS Gripen i den svenska försvarsmakten. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen. Det är helt korrekt att om denna handlingsplan ska genomföras krävs det ett förnyat beställningsbemyndigande från riksdagens sida.

Herr talman! Tack för det svaret! Det var inte det du sade i Ekot, utan att de här pengarna finns i budget, underförstått att det här kommer man att fixa ändå. Då återstår fråga 2. Du kommer att begära 100 plan till en kostnad på ungefär 5-7 miljarder kronor, om man räknar med att det kostar ca 200 miljoner att göra om de här planen. Vad är motiveringen till att det ska vara så många plan som 100? Titta på Norge och Danmark! De har hälften, ca 50. Varför ska Sverige ha så många till en sådan här kostnad?

Herr talman! Jag tror att en muntlig frågestund i riksdagen är fel tillfälle att föregripa de propositioner som regeringen avser att lämna till riksdagen. Jag kan bara försäkra Peter Rådberg att när den här beredningen är färdig kommer regeringen att återkomma till riksdagen i vårpropositionen eller i höstens budgetproposition. Då kommer vi också att redovisa grunderna för den framställning som vi i sådana fall gör till riksdagen. Jag har också varit tydlig i mina uttalanden, både med att riksdagen ytterst äger denna fråga och att det inte är aktuellt att begära några nya anslag. Om handlingsplan Gripen kommer att genomföras är det Försvarsmaktens, men också min, uppfattning att erforderliga medel finns i de anslag som riksdagen tidigare har beviljat Försvarsmakten.

Herr talman! I förra veckans frågestund betecknades ett av regeringens statsråd såsom varande "siffernissen". Jag tycker för min del att vi har duktiga ministrar, och för tydlighets skull vill jag klargöra att jag anser att den förra regeringen bestod av ministrar. Med detta sagt är det ändå ibland bra att ha så kallade siffernissar. Riksutställningar har nu meddelat att myndigheten som konsekvens av bland annat flytten till Gotland saknar 13,7 miljoner kronor för i år. Min fråga till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth är om det i samband med överlämnandet från den gamla regeringen till den nya regeringen gjordes några som helst ekonomiska reservationer, dispositioner eller andra utfästelser för att täcka de nästan 14 miljoner som Riksutställningar redan för ett år sedan prognostiserade i möjligt och nu bekräftat underskott för år 2007.

Herr talman! Svaret på Hans Wallmarks fråga är: Nej, det fanns inga sådana pengar reserverade. Jag kan konstatera att vi från Kulturdepartementet naturligtvis har regelbundna kontakter med Riksutställningars ledning, som av naturliga skäl är bekymrad över det ekonomiska underskottet. Det får vi försöka lösa. Hela denna utflyttning har gått väldigt hastigt, får man säga. Vi har kontakter och hoppas kunna lösa det, men det blir en fråga för budgeten senare i år.

Herr talman! Då kan jag meddela att kulturutskottet i dag besökte Riksantikvarieämbetet, som också partiellt ska flytta till Gotland. De meddelade att de för 2008 skulle behöva minst 50 miljoner kronor till omställning och därefter en nivåhöjande ökning på ungefär 10 miljoner kronor om året. Då är min följdfråga till statsrådet, i och med att hon besvarade min förra fråga med att den tidigare regeringen inte hade gjort några ekonomiska utfästelser, dispositioner eller reservationer för Riksutställningars underskott, huruvida de har gjort några dispositioner eller reservationer eller skapat ett ekonomiskt utrymme för det underskott som Riksantikvarieämbetet riskerar att få lida 2008.

Herr talman! Det fanns inte några sådana pengar i den förra regeringens alternativa budget i valet eller i den skuggbudget man lade fram. Från början var det tänkt att hela Riksantikvarieämbetet skulle flytta, men efter omfattande protester blev det inte så. Ersättningen blev då att flytta Riksutställningar. Nu befinner sig Riksantikvarieämbetet, som sagt, i samma prekära ekonomiska situation, och det är någonting som vi i den nya regeringen får hantera så gott vi kan. Det är ett viktigt arbete som de gör i Riksantikvarieämbetet. Vi kommer att återkomma även till denna fråga.

Herr talman! Jag riktar min fråga till integrationsminister Nyamko Sabuni. I dag sitter ungefär 300 ensamkommande flyktingbarn fast i fyra ankomstkommuner eftersom många av de övriga kommunerna i landet inte vill ta emot dem. Folkpartisterna i mitt hemlän och jag har tagit ett antal initiativ för att vi åtminstone ska börja ta emot kanske inte alla men vår andel och förhoppningsvis inspirera andra kommuner att göra detsamma. I samband med det här arbetet har jag haft många kontakter med kommunföreträdare både i kommunerna i Västmanland och på andra ställen i Sverige, och då har det framkommit att en del kommunföreträdare är osäkra på vad som händer när Integrationsverket läggs ned och ansvaret förs över till länsstyrelserna. Min fråga är: Kommer det från den 1 juli att vara länsstyrelserna eller Migrationsverket som har hand om utbetalningarna av de pengar som Integrationsverket tidigare har betalat ut?

Herr talman! Först vill jag säga att vi inser problemet med ensamkommande barn. De har blivit många fler i år än tidigare. Det finns två bitar i det hela. När barnen tas emot av fyra kommuner under asyltiden är det en fråga som finns hos Billström, även om vi samarbetar över gränserna där. Sedan blir de mitt ansvar när de har fått uppehållstillstånd. När Integrationsverket nu läggs ned flyttas de pengar som följer med barnet beroende på var det placeras till Migrationsverket. Länsstyrelserna har i uppdrag att upphandla och förhandla om platser, men det är Migrationsverket som har fått anslaget för att dela ut. Vi återkommer i vårpropositionen till de ekonomiska villkor som gäller för kommunerna. Inga andra regler ändras än att anslaget flyttas över till Migrationsverket.

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag undrar vad ministern avser att göra för att informera berörda parter om den nya ordningen så att de vet vad som gäller.

Herr talman! Det pågår hela tiden samtal med Migrationsverket och länsstyrelserna, som har huvuduppdraget. Sedan får Ams också regelbunden information, eftersom de kommer att vara viktiga i det framtida arbetet med introduktionen. Länsstyrelserna kommer i sin tur att informera kommunerna, som de har som motpart. Informationen är i gång, och den kommer så småningom att sippra ned. Den nya organisationen börjar först den 1 juli, som sagt, så det finns fortfarande tid. Just nu måste de som har fått de övergripande uppgifterna först få smälta informationen innan de sedan vet hur de i sin tur ska föra den vidare till de andra parterna, i det här fallet kommunerna.

Herr talman! Min fråga är till Sven Otto Littorin, och den gäller den goda arbetsmiljöns och arbetshälsans stora betydelse för vårt välstånd och dess utveckling. Sådant där kan man säga, men ledarskap måste utvecklas. Det kräver utbildning, och frågan är vem som ska ge denna utbildning. Det gäller främst blivande civilingenjörer och blivande civilekonomer. Sveriges Ingenjörer, det nya fackförbundet med 120 000 medlemmar, har klart markerat att de vill ha en sådan utbildning. Näringslivet efterfrågar en sådan utbildning. Ingenjörsvetenskapsakademien har ett program som kallas 3 F, Framgångsrika Friska Företag. Det leds av Volvochefen. Det finns alltså ett klart sug efter sådant. Förr kunde Arbetsmiljöverket göra det här, kanske med hjälp av Arbetslivsinstitutet, men nu är de lite avlövade. Då har arbetsmarknadsministern markerat att det kan fortsätta i nya famnar. Kan universitet och högskolor vara en sådan ny famn?

Herr talman! Låt mig först och främst konstatera att arbetsmiljöarbetet är oerhört viktigt! Man ska inte behöva vara orolig för att gå till jobbet, för att skada sig eller för att må dåligt - bara så att det är sagt. Här finns det flera utgångspunkter. Naturligtvis är det förebyggande arbetet väldigt viktigt. Det handlar om rena skyddsaspekter, att man inte gör sig illa fysiskt, men det handlar också om ergonomi. Det handlar om attityder. Vi vet att mobbning är ett alldeles för stort problem på svensk arbetsmarknad. Det finns naturligtvis också ett reaktivt inslag, som skyddsombuden hjälper till med och jobbar med. Och där finns det naturligtvis en bedömningspotential eller en bedömningssak. Jag tror att det i en väl fungerande arbetsmarknad - då pratar vi om ett högt arbetsutbud, en hög efterfrågan, att det finns en omsättning på arbetskraften och en väl fungerande matchning - också finns ett starkt incitament för arbetsgivaren att som ett led i sin rekrytering peka på en god arbetsmiljö. Det kommer att bli en alltmer stark konkurrensfaktor. Där finns ju ansvaret både hos statsmakten och hos parterna på arbetsmarknaden, inte minst arbetsgivarna. Jag är övertygad om att när det finns en sådan här efterfrågan kommer vi också att se ett ökat arbetsutbud. Och jag är naturligtvis beredd att följa det. Jag ska bland annat åka till Danmark i maj för att titta på hur danskarna jobbar med sina arbetsmiljöfrågor.

Herr talman! Visst kan man räkna med automatik i de här skeendena, men vore det inte idé att göra det lite lättare för universitet och högskolor att utbilda nästa generations civilekonomer och civilingenjörer? Det är ofta de som blir chefer. Det handlar om att ge dem ett grundkunnande i arbetsmiljö och ledarskap. Det görs frivilligt i dag. Det är kanske 20 procent av ingenjörerna som lär sig sådant. 80 procent gör det inte. Väldigt många av dem blir chefer likafullt, och då går det som det går. Mycket av det spill vi ser i dag i arbetslivet skulle kunna förebyggas med mycket billiga och relativt enkla åtgärder.

Herr talman! Jag ska föra vidare det till utbildningsministern. Men jag har träffat just civilingenjörerna och känner till deras oerhört stora och viktiga engagemang i den här typen av frågor. När man pratar med dem och andra parter på arbetsmarknaden förstår man att det här i mångas ögon är en väldigt viktig del av ledarskapsutbildning, men det är också en allmän kulturfråga hos arbetsgivarna som - jag håller helt med Lennart Levi om det - är viktig att understryka och underbygga och fortsätta med. Finns det utrymme för detta inom ramen för högskole- och universitetsväsendet ska jag vara den förste att hjälpa till att understryka det. Jag ska föra det vidare till utbildningsministern.

Herr talman! Min fråga anknyter till den som Hans Wallmark ställde tidigare, men det är möjligen en lite annan inriktning. Under förra mandatperioden fattades beslutet om att flytta de två myndigheter som Hans Wallmark nämnde, Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet, till Gotland. Vi känner alla till bakgrunden. Det var försvarsbeslutet, och det här var ett led i att kompensera Gotland för bortfallet av arbetsplatser. Vid kulturutskottets behandling av budgetpropositionen i höstas var vi överens med regeringen om att flytten skulle fullföljas. Det fanns där en möjlighet för regeringen att ändra sig. Den togs inte. Vi var också på det klara med, samtliga som behandlade frågan, att flytten kommer att innebära särskilda kostnader. Det var helt tydligt när frågan var uppe. Vi var också på det klara med att detta på något sätt måste kompenseras. Underlag som tydligt beskriver det här fanns för antagande, precis som Hans Wallmark sade, och det var känt för departementet sedan lång tid tillbaka. Vi socialdemokrater utgår naturligtvis från att de utfästelser som har gjorts fullföljs. Frågan till ministern blir därför: Är det här också fortsättningsvis regeringens syn på frågan? Och är det viktigt att de här arbetstillfällena kommer till Gotland?

Herr talman! Jag förmodar att frågan var ställd till mig, även om det inte nämndes. När budgeten antogs i höstas var väl fortfarande ingenting skrivet. Det fanns inga kontrakt. Inga spadtag var heller tagna mer än att det fanns ett inriktningsbeslut. Det visade sig trots allt att det var svårt att riva upp det här. Nu vet jag att det ändå finns glädje på Gotland över att verksamheterna flyttar dit, och det är min förhoppning att det kommer att fungera bra. Men för att återknyta till det som Hans Wallmark också frågade mig om vill jag säga att det här är en fråga som bereds i Regeringskansliet. Naturligtvis kommer det att sättas av medel så att det här ska kunna genomföras. Det är självklart. Annars är det inte möjligt.

Herr talman! Ursäkta att jag glömde att adressera frågan till ministern! Anledningen till att jag ställer den här frågan är att Hans Wallmark med flera moderata företrädare i utskottet har gett andra signaler, nämligen att myndigheterna inte kommer att kompenseras för dessa kostnader. Vi vet ju också att Moderaterna, särskilt här i Stockholm, under valrörelsen hårt drev frågan om att det här beslutet skulle rivas upp. Däremot var det andra partier, som nu också ingår i regeringen och som står bakom försvarsbeslutet, som var med på att även den här typen av kompensationer behövs. Vi vet också att de orter som är berörda av försvarsbeslutet i många fall inte anser att de är tillräckligt kompenserade. Det gäller både det här beslutet, och det gäller tidigare försvarsbeslut. Det är känt att det är så. Därför skulle det vara ett dubbelt svek om man nu bakvägen, så att säga, river upp beslutet. Vår inställning är att det här ska bli verklighet, och jag utgår från att det också är regeringens.

Herr talman! Det är ingen hemlighet att vi var oerhört kritiska i opposition mot hela den här processen, inte minst mot det sätt som det här gick till på. Och man kan väl säga att den kritiken fortfarande finns kvar. Men nu handlar det om människor. Verksamheten har i flera fall flyttat. Och även om så inte ännu riktigt är fallet med Riksantikvarieämbetet - det gäller även i viss mån Riksutställningar - kommer det här att fullföljas. Hur hög notan så småningom blir och hur man sedan hanterar det i budgeten får vi återkomma till.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till EU-minister Cecilia Malmström gällande EU:s 50-årsfirande på söndag. Då har man planerat att lägga fram en så kallad Berlindeklaration. Och detta är väl urtypen för hur dåligt EU kan behandla viktiga frågor. Ingen vet riktigt hur Berlindeklarationen ser ut, och ryktena säger nu att man inte ska skriva under den. Den ska inte förhandlas. Min fråga är då egentligen: Vad gäller den här Berlindeklarationen? Ska länderna skriva under en gemensam historiebeskrivning när det gäller EU:s framgångar? Och vad kommer i så fall att stå i denna? Kommer Sverige att gå med på att man hyllar euron trots att vi har haft en folkomröstning som väldigt tydligt har visat att vi inte vill ha euron i Sverige? Det är min fråga till EU-minister Cecilia Malmström.

Herr talman! Ja, till helgen firar EU 50 år. Det var 50 år sedan Romfördraget skrevs under, den 25 mars. Det är i sanning någonting att fira, tycker jag. Det kan man göra på olika sätt. Det tyska ordförandeskapet har valt att arbeta fram en deklaration eller att försöka ta fram en sådan. Jag tror att Ulf Holm har sett utkastet till ett sådant. Vi väntar på slututkastet. Det ska komma i natt, hoppas vi. Det är det tyska ordförandeskapet som gör detta. Det kommer att skrivas under av Angela Merkel, och Barroso och Poettering - kommissionens ordförande respektive ordförande i Europaparlamentet. Det kommer inte att skrivas under av alla. Det är en deklaration som kommer att läsas upp. Sedan kommer det att hållas lite festligheter på olika sätt. Den exakta utformningen av deklarationen är ännu inte helt klar. Det finns hänvisningar i den ungefär till det som Sverige ville ha med. Vi har sagt att det var lite för svagt kring utvidgningen. Det är en kritik vi har framfört, och vi får se om man har haft den i åtanke. Det finns en hänvisning till euron - det stämmer - för det är väldigt viktigt för 13 av medlemsländerna att det har bidragit till framsteg. Vi har inga synpunkter på att de skriver det. Men det kommer, som sagt, att komma en slutgiltig version, förmodligen i natt eller i morgon bitti. Ulf Holm kommer då att få titta på den.

Herr talman! Det är fortfarande lite oklart. Nu sägs det att vi ska få titta på den här, men det finns faktiskt inget formellt samråd med riksdagen i den här frågan. Det står inte på dagordningen till EU-nämnden i morgon. Statsrådet säger också att Sverige inte ska skriva under den. Vi ska ändå förhandla om den. Det är verkligen hemlighetsmakeri på hög nivå. Det är egentligen detta som har präglat EU väldigt många gånger. Det fanns en undersökning i Financial Times nu i veckan. 44 procent av EU:s medborgare anser att det har blivit sämre i deras länder efter inträdet i EU. I den deklaration som det nu pratas om står det i första meningen: "We, the people of Europe". För det första har inte regeringsledarna förstått att EU inte är samma sak som Europa. För det andra: Vi är Europas folk. Så säger man inte.

Herr talman! Vi som gillar och tror på det europeiska samarbetet ser naturligtvis också att det finns brister och försöker i konstruktiv och aktiv anda arbeta för att utveckla det som är bra och förändra det som är mindre bra. Jag välkomnar Ulf Holm i det arbetet. Det är en deklaration som det tyska ordförandeskapet har tagit fram. Det är inget bindande dokument. Det finns inget legalt i detta. Det finns ingen samrådsplikt, men vi har ändå valt att informera riksdagen och EU-nämndens beredningsutskott så gott det är möjligt. Det är inte en idealisk procedur. Vi hade säkert arbetat annorlunda om det varit Sverige som hade tagit fram den, men den kommer inte att skrivas under av medlemsländerna. Den kommer att skrivas under av ordförandeskapet, Europaparlamentet och kommissionen. Sedan kommer den att läsas upp. Den har en symbolisk betydelse men ingen annan betydelse. Så fort det finns ett nytt utkast kommer Ulf Holm och ledamöterna i EU-nämndens beredningsgrupp att få ta del av detta. Men det finns då ingen möjlighet att förhandla om det. Vi har bara haft möjlighet att ge vissa synpunkter. Det är det tyska ordförandeskapet som har ägt frågan, så att säga.

Herr talman! Sven Otto Littorin! Utanförskap brukar vi i den här kammaren inom alla områden vilja motarbeta. Utanförskapet på arbetsmarknaden är ett av de största misslyckanden som den socialdemokratiska regeringen har gjort. Det är vi överens om. Jag är glad att det kommer till fler jobb. Jag är glad att fler människor får ett nytt liv. Men det finns ingenting som inte kan ha skönhetsfläckar. Då går jag till a-kassan, höjningen av avgiften till a-kassan och den grupp människor som är oerhört oroliga, nämligen de som är långtidssjukskrivna. Jag vet att Sven Otto Littorin och regeringen har tagit tag i den här frågan. Men jag vill fråga: När kommer ett besked om hur man kan lösa de här problemen?

Herr talman! Jag tackar för den frågan. Det är ju på det sättet att vi redan i propositionen i december skrev att det här var ett område som vi skulle titta närmare på. Det är för tidigt i dag att dra tydliga slutsatser av det enkla skälet att avgiftshöjningen kom den 1 januari. Vi måste nu granska och gå igenom, tillsammans med Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering och andra, vilka typer av effekter i denna fråga och andra frågor som den nya lagen har lett till. Det arbetet kommer att inledas, som jag har förstått det, under våren. Sedan får vi anledning att återkomma så fort vi kan. Men jag har inget närmare datum, tyvärr.

Herr talman! Men jag kan tolka Sven Otto Littorins svar som att något kommer. Det känns ändå viktigt att få den tydliga signalen nu till dem som är oroliga. För det är ju inte meningen med den här regeringen som vill att det ska vara bra arbetsmiljö, gott klimat i Sverige och glada människor att det i onödan ska sitta människor och vara oroliga för en sådan här sak.

Herr talman! Så ska man tolka det.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. I torsdags skickade regeringen ett förslag till förändring i lagen om anställningsskydd till Lagrådet. Förslaget går bland annat ut på att det ska bli lättare att anställa. Dessutom ska arbetsgivaren kunna anställa en person upp till två år utan att hon eller han får ett fast jobb. I hotell- och restaurangbranschen har redan i dag 30 procent tillfälliga anställningar. Tre av tio har alltså otrygga anställningar. Genomsnittsarbetstiden i branschen är 55 procent, vilket innebär att man arbetar 95 timmar i månaden. Det motsvarar 22 timmar i veckan. I branschen är det hög arbetslöshet, och många är deltidsarbetslösa. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Med de faktum jag har redogjort för - vilken anställningslättnad ska det bli för hotell- och restaurangbranschen med denna förändring? Ska det bli en fördubbling till 60 procent som ska leva under otrygga anställningsförhållanden? Vilken anställningstrygghet ska gälla för hotell- och restaurangarbetare? Jag vill att arbetsmarknadsministern redogör för detta.

Herr talman! Det är naturligtvis så att vi har försökt väga samman, som man alltid måste göra, en lång rad olika intressen. Vi menar att den här avvägningen är den allra lämpligaste. Vi förlänger tiden för den allmänna visstidsanställningen med tio månader samtidigt som vi kortar tiden för vikariat med ett helt år. Det är sammanvägt ett väl avvägt förslag som drar fördelarna ur det gamla socialdemokratiska förslaget, nämligen att rensa upp bland visstidsanställningsformerna. Samtidigt är det som behövs i huvudsak fler växande företag som vågar anställa. Jag håller naturligtvis med frågeställaren att det allra bästa är fasta permanenta anställningar på heltid. Det är den målsättning som vi måste jobba för. Dit når vi om vi har ett väl fungerande arbetsliv och ett väl fungerande näringsklimat i det här landet med många företag som växer.

Herr talman! Jag delar inte arbetsmarknadsministerns uppfattning. Det förslag till lag som Socialdemokraterna lade fram i den förra regeringen var precis motsatsen till den förändring i lagen som denna regering gör. Med tanke på uppluckringen av lagen om anställningsskydd och ännu fler otrygga anställningar undrar jag: Vilket råd ger arbetsmarknadsministern till de tiotusentals elever i gymnasieskolan som just nu går hotell- och restaurangprogrammet? Vilken trygghet i sin anställning och vilken framtid kan de förvänta sig?

Herr talman! Jag tackar för den kompletterande frågan. Jag bara konstaterar att grunden för den förändring som vi har gjort delar vi med den förra regeringen, nämligen att rensa upp bland de olika visstidsanställningsformerna. Vi har förlängt tiden. Vi har gjort det samtidigt som vi har kortat tiden för vikariat. Vi menar att det är en lämplig avvägning. Den som läser i dag på utbildningar på det område som Inger Jarl Beck pratar om måste naturligtvis känna trygghet i att den här regeringen, till skillnad från den förra, för en politik för fler företag och fler som vågar anställa så att det finns jobb att gå till efter utbildningen. Det är min starka förhoppning och tro när vi nu ser hur arbetsmarknaden utvecklas starkt framöver.

Herr talman! Utlokaliseringen av myndigheter ute i landet är positiv ur arbetsmarknadssynpunkt. Men verksamheten drabbas ganska hårt. Konsumentverkets utlokalisering till Karlstad innebär att kostnaden för den totala omställningen kommer att uppgå till drygt 86 miljoner under de kommande fem åren. Konsumentverket får ersättning för 20 miljoner men måste själva lösa resten inom befintlig budget. Konsumentverket har ansökt om att få ett anslagstillskott för 2007 på 15 miljoner men har hittills inte lyckats få något positivt besked. Man kan alltså inte nyrekrytera den personal som behövs i framtiden. Det kommer inte att finnas pengar till det. I dag är det 120 av personalen kvar, varav 80 är nyanställda. De jobbar på ett fantastiskt sätt så att det ändå inte ska drabba verksamheten. Jag vill därför fråga ministern, Nyamko Sabuni: Kommer Konsumentverket att få extra medel för att klara omställningen på ett sätt som gör att verksamheten inte drabbas mer än som redan skett?

Herr talman! Precis som vid många andra omlokaliseringar finns här inget så kallat omlokaliseringsstöd. Samtliga allianspartier sade när den dåvarande regeringen bestämde sig för att omlokalisera myndigheten att det skulle bli kostsamt, att man skulle tappa kompetens och så vidare. Nu har jag i alla fall av Konsumentverkets generaldirektör Håkan Sandesjö fått beskedet att man lyckats rekrytera ny och kompetent personal, vilket gör att verksamheten inte blir lidande. Jag inser dock att de kommer att ha problem det kommande halvåret. De kommer inte att ha lyckats rekrytera samtliga de 120 personer som de önskade. Deras anslag har dock inte sänkts. Till nästa år kommer det inte heller att sänkas, och året därefter har de i alla fall möjlighet att anställa de 20 som återstår för att få ihop 120 personer. Det är mitt besked.

Herr talman! Det är inte bara personalen i sig som drabbas, utan dessutom kommer den hemsida man har i dag att försämras betydligt. Man kommer inte att ha möjlighet att utveckla den som man gjort hittills. De har en miljon besökare på sin hemsida varje dag, och 98 procent av dem som besöker hemsidan är nöjda med den information som finns. Det är en väldigt väl utvecklad hemsida som man nu kommer att få lov att ta bort. Man kommer att lägga över viktiga informationsområden på andra verk och myndigheter för att inte belastas med uppdatering och så vidare. Detta kommer i slutändan att drabba den enskilde konsumenten. Jag undrar vad ministern kommer att göra för att det ska drabba den enskilde så lite som möjligt att inte få ta del av denna information, som blir allt viktigare i och med den ökande handeln över nätet och allt vad den innebär.

Herr talman! Konsumentverkets hemsida är en av de bättre hemsidor vi har i Sverige. Jag tror att de har fått många priser för den. En av Konsumentverkets centrala uppgifter är just att kommunicera med medborgarna. Om nu Konsumentverket har fått högre kostnader än de räknat med på grund av omlokaliseringen kan ju inte denna centrala uppgift vara det första de vill ta bort. De har också ett regleringsbrev där det står att just information är en av de centrala uppgifterna. Jag förstår om de är oroliga för att inte kunna fortsätta att utveckla sin hemsida det närmaste halvåret, men det finns alla möjligheter att fortsätta med utvecklingsarbetet nästa år. Framför allt välkomnar jag samtal med generaldirektör Håkan Sandesjö för att diskutera annat som de eventuellt kan tänkas behöva få underlättat för att få ihop detta år. Om informationen skulle vara det första de gjorde sig av med har de ju ingen uppgift att fylla, tycker jag.

Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern. Efter många år av socialdemokratiska regeringar har Nationalmuseums tak visat sig vara i så uselt skick att trappor har fått stängas därför att de inte varit säkra för allmänheten att gå i. Prins Eugens Waldemarsudde, en fantastisk kulturskatt av svenskt måleri, har inte fått tillräckliga medel för reparation och underhåll. Man har fått använda stiftelsekapital för att göra det nödvändigaste. Vasamuseet är en av Sveriges största stoltheter men riskerar att förstöras. Detta var bara några exempel. Min fråga till kulturministern är: Kan vi nu räkna med en annan ansvarskänsla och ambition att åtgärda dessa brister så att inte förfallet bara fortsätter?

Herr talman! Som Eva Bengtson Skogsberg säger finns det stora underhållsbehov hos flera av våra institutioner, inte minst museerna. I höstens budget fick också såväl Nationalmuseum som Vasamuseet, Waldemarsudde och några till extra medel. Jag är dock väl medveten om att det behövs mer. Det är också ett av skälen till att vi har kritiserat en del tillfälliga satsningar, exempelvis fri entré som kostade 100 miljoner kronor trots att bara ett fåtal museer kunde åtnjuta detta. Behoven är alltså väldigt stora. Vi är väl medvetna om det och för också en ständig dialog med Statens fastighetsverk, som har ansvaret för detta.

Herr talman! Jag tackar för det svaret och hoppas att vi nu har en kulturminister som känner ett större ansvar för våra kulturbyggnader. Jag är själv inom byggbranschen och vet hur mycket dyrare det blir när man sparar på underhållet och inte håller efter byggnaderna. Det blir väldigt mycket dyrare. Ändå vet jag att just underhållet ofta är det första som kommuner och fastighetsägare sparar på.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vård av kulturarvet är en av de prioriterade frågorna för den här regeringen. I detta ligger naturligtvis också underhåll av de värdefulla byggnaderna. Det är alltså någonting som vi måste ta itu med.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till försvarsministern. Många kvinnor och män som varit på militära uppdrag har mycket med sig i bagaget när de kommer hem igen. De har många gånger arbetat och levt under hot och osäkerhet och sett både skadade och döda. Mycket av detta kan vara svårt för oss här hemma i Sverige att förstå. Därför är det viktigt att Försvarsmakten ser till att de får det stöd de behöver när de kommer hem igen. I dagsläget kan jag se två problem - dels att man inte vill avslöja att man har problem och be om hjälp eftersom man då kan riskera att inte få åka ut på fler uppdrag, dels den ökande mängden. I dag har vi insatser främst i Afghanistan, i Kosovo och i Libanon. Eventuellt ökar vi dock snart styrkan i Afghanistan, och dessutom ska Nordic Battle Group snart stå beredd. Jag vill därför fråga försvarsministern vad regeringen gör för att kvinnor och män som har varit i internationell tjänst ska känna sig trygga och våga söka, och också få, professionell hjälp.

Herr talman! Det är ett viktigt problemområde frågeställaren tar upp. Jag vill kanske framför allt säga att det allra viktigaste är att landets folkvalda riksdag och landets regering är tydliga med att vi står bakom de förband som vi skickar ut. Det är ju från denna sal uppdraget utgår. Det är varken truppen eller överstar och generaler i Högkvarteret som ska motivera vår närvaro i olika fredsbevarande och fredsframtvingande operationer runt om i världen. Det har precis slutförts ett arbete inom Högkvarteret som handlar om hur vi omhändertar soldater som kommer hem från olika missioner. Jag har ännu inte fullt ut hunnit ta del av det materialet, men min huvudplan är att inom kort tillsätta en enmansutredare för att se över det som ibland brukar kallas veteranpolitiken - helt enkelt de frågeställningar som har att göra med både hur vi förbereder de unga män och kvinnor som skickas ut i operationer och hur vi omhändertar dem när de kommer hem.

Herr talman! Jag har i alla fall hunnit ta reda på lite mer. I dag finns det en organisation, precis som försvarsministern säger, som tar hand om de ca 5 000 personer som berörs. Och det är inte de 5 000 vi har ute på ett år, utan det är de 5 000 som man inom Försvarsmakten har bestämt är i åtgärd och ska ha möjlighet till stöd. Är försvarsministern beredd, eftersom detta antal kommer att stiga på grund av att vi kommer att använda oss av Nordic Battle Group, att se till att vi håller samma kvalitet eller kanske till och med förstärker och förbättrar den kvalitet vi har?

Herr talman! Anledningen till att jag har för avsikt att tillsätta en enmansutredare för att se över dessa frågor är att jag anser att vi behöver förbättra verksamheten. Vi behöver förbättra omhändertagandet, och vi behöver också tydliggöra vilket ansvar olika instanser har. Vad ska ankomma på Försvarsmakten att göra? Vilket uppföljningsansvar har Försvarsmakten? Vilka stödresurser behöver vi sätta in? Vad bör ankomma på frivilligorganisationer typ Fredsbaskrarna, som jag utgår från att frågeställaren avsåg? Allt detta finns det skäl att se över, och anledningen till det är att vi behöver förbättra verksamheten.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Nyamko Sabuni. Regeringens arbetsmarknadspolitik och försämringarna i a-kassan har fått förödande konsekvenser för många människor i landet, framför allt människor med utomnordisk bakgrund. I dag finns det en stor andel människor som på grund av sin etniska bakgrund och sitt efternamn inte får jobb. Tidigare har dessa människor kunna hanka sig fram tack vare vårt försäkringssystem - inte för att de har varit lata utan för att de inte har haft något annat alternativ. För dem spelar det ingen roll om de kan svenska, har bra utbildning eller är kompetenta; de får inga jobb. Arbetsgivarna vill inte anställa människor med utomnordisk bakgrund. Många gånger beror det på okunskap, men i de flesta fall beror det på fördomar. Det har tyvärr skapats en bild av människor med utomnordiskt utseende som förknippade med sociala och kulturella problem. Många människor tror att den bilden är sann. Vem vill anställa någon som kommer att förorsaka massor av problem? Där har vi grunden till varför människor med utomnordisk bakgrund inte får jobb trots att de har kompetensen. Min fråga är: Vad tänker ministern göra för att stoppa diskrimineringssamhället men framför allt diskrimineringen på arbetsmarknaden så att människor som vill och kan jobba verkligen får göra det och inte, som det ser ut i dag, tvingas till i bästa fall socialbidrag och i sämsta fall kanske ut på gatan?

Herr talman! Det är väldigt viktigt att nyansera bilden när vi beskriver verkligheten. Verkligheten är att de flesta med invandrarbakgrund i Sverige har ett arbete att gå till, studerar och är sysselsatta på olika sätt. Därtill har vi självklart arbetslöshet bland invandrare precis som bland svenskar. En annan sanning är att invandrare utgör en stor andel av de arbetslösa, men vi får inte beskriva det som att inga invandrare i Sverige jobbar på grund av diskriminering. Det finns dock diskriminering, och jag tror att den har varit väldigt påtaglig just för att det har funnits för få jobb. När en arbetsgivare får 200-300 ansökningar till en tjänst förekommer, tror jag, snabba sorteringar utifrån namn, adress och så vidare. Det måste vi komma åt med hjälp av lagen. Nu har vi en regering som för en politik för fler jobb. Jobben kommer, och fler och fler får in en fot på arbetsmarknaden. Vi har precis fått siffror som visar att en tredjedel av nystartsjobben hittills har gått till personer med invandrarbakgrund. Man kan tycka att det är tillräckligt eller inte - jag ser gärna att fler får sådana jobb. Vi ska bekämpa diskriminering. Det pågår ett arbete med och aktiva åtgärder för att sammanföra diskrimineringslagarna i kombination med skarpare sanktioner. Det är det som politiken kan få på plats förutom att det skapas fler jobb så att fler kan komma i arbete.

Herr talman! Det är klart att det finns många människor med utomnordisk bakgrund som har jobb. Jag menar inte att ingen har jobb. Men när jag själv är ute i olika föreningar är det väldigt många som påtalar det här och säger att vi vill ha jobb, men vi får inga jobb. Oftast är det för att de känner sig diskriminerade. A-kasseförsämringarna har gjort situationen ännu värre än tidigare. Det är därför man måste göra någonting, men åtgärderna går väldigt långsamt. Om vi inte gör någonting åt detta kan det innebära mycket större sociala problem. Jag tycker att de åtgärder du talar om är okej, men det behövs mera.

Herr talman! Är det någonting både jag och hela regeringen har insett så är det att det behövs ett paket med flera olika åtgärder. Nystartsjobben kom väldigt snabbt. I vårpropositionen ska vi fylla också jobb- och utvecklingsgarantin med innehåll på olika sätt. Vi inser att det är många saker som behövs. Jobbavdraget är också en sådan sak. Det finns diskriminering. Den ska vi bekämpa på alla möjliga sätt, men det handlar till syvende och sist om att det måste finnas jobb att söka. Och det är precis det som sker nu. Där hoppas jag verkligen att så många jobb som möjligt också ska kunna gå till dem som varit arbetslösa länge. Jag tror egentligen inte att det är a-kasseersättningen som är det största problemet. Problemet är att det finns människor som i dag måste leva på socialbidrag. Vi måste se till att de kommer in på arbetsmarknaden så fort som möjligt, och då är det politiken för jobben som är central.

Herr talman! Jag måste säga att jag är mycket upprörd över högerregeringens politik på det ansvarsområde som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har. I morgon ska jag besöka plusjobbare i Uppsala. Det är män och kvinnor som är väldigt oroliga. De vet inte om de får ha sina plusjobb kvar i fortsättningen, eftersom bidragen till kommunerna har dragits in. Samma sak gäller lönebidragen. Vi kan nu läsa att arbetsförmedlingen i Uppsala har helt slut på pengar till lönebidrag. Från den 2 juli försämras möjligheterna ytterligare för dem som står utanför arbetsmarknaden. Varför vill inte ministern ge dem som står utanför arbetsmarknaden en chans? Varför är det bara de som har ett arbete som gynnas av er högerpolitik? Jag vill veta: Vad ska arbetsförmedlingen i Uppsala göra med de arbetshandikappade som nu inte har möjlighet att få lönebidragsanställning, och vad ska jag säga till plusjobbarna som inte vet om de får ha arbetet kvar?

Herr talman! Agneta Gille ska säga till plusjobbarna att vi har tagit bort merkostnadsersättningen, kommunbonusen som det ju faktiskt var. Man har nu 100 procent ersättning av lönekostnaderna och inte 125 procent som tidigare. Det finns absolut ingen som helst anledning för kommunen att säga upp sina anställningskontrakt med plusjobbarna när de får 100 procent av lönekostnaden betald. Det där är nys! När det gäller lönebidragen har vi faktiskt både ökat den individuella summan man kan få och antalet som kan få lönebidrag. Det är alltså inte heller någon korrekt verklighetsbeskrivning vi fått. Däremot görs en individuell prövning av arbetsförmågan, och det är någonting som arbetsförmedlingarna gör. Jag är hemskt ledsen, men det stämmer alltså inte heller. Hela poängen med politiken är att underlätta för dem som står allra längst ifrån att lättare få arbete. Därför har vi genomfört nystartsjobben, och de har fått en väldigt bra start. Därför ser vi till att bättre samordna de olika myndigheter som finns, och här kommer vi att komma med fler förslag. Jag tar gärna arbetsförmedlingen i Tensta-Spånga som typexempel. Jag var där i går. Där finns ett lysande samarbete mellan olika aktörer: statliga, kommunala, från näringslivet och andra som jobbar just för att få folk i arbete, och här anknyter jag till den förra diskussionen.

Herr talman! Det är ändå så att även handledning för plusjobbarna kostar. Det är ett avtalsbrott om man inte får ersättning för de handledare som tar hand om och hjälper de långtidsarbetslösa att få in en fot på arbetsmarknaden i något av de plusjobb som finns. Jag var själv med i arbetsmarknadsutskottet när vi flyttade över pengar och tog bort pengar. Nu är pengarna slut och det finns inte möjlighet för arbetsförmedlarna att förmedla utbildning och lönebidrag och att hjälpa dem som står längst ifrån arbetsmarknaden in på arbetsmarknaden. Det är ju det som det handlar om, och det är därför vi är så upprörda över att ni bara gynnar dem som har ett arbete och ser till att de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden får det ännu svårare.

Herr talman! Det här blir en valrörelsediskussion all over again . Ni förlorade valet för att er jobbpolitik under tolv års tid fullständigt misslyckades, särskilt för dem som befinner sig långt utanför. Långtidsarbetslösheten ökade, fler hamnade utanför, och det var den stora valfrågan. Då är vi naturligtvis tvungna att göra det vi kan för att se till att den som står utanför arbetsmarknaden kommer in. Vi gör det genom att sänka trösklar och göra det billigare och enklare att anställa. Det handlar bland annat om nystartsjobben, om lägre trösklar för permanenta anställningar - anställningar där man till exempel omfattas av LAS, vilket man inte gjorde när det gällde plusjobben. Vi städar nu upp efter det fullständigt avdukade bord på arbetsmarknadsområdet som ni lämnade efter er.

Herr talman! Min fråga är till kulturministern. Den berör Sverige som ett väldigt stort skogsland. I ett nordiskt perspektiv är vi faktiskt i särklass störst. Men på en punkt är vi sämst bland de nordiska länderna, och det gäller dokumentationen av vår skogliga historia och kultur. Vi saknar alltså ett nationellt skogsmuseum, ett riksmuseum. Med hänvisning till skogens enorma betydelse för vårt land och vår utveckling tycker jag att det är otillfredsställande. Jag vill fråga hur kulturministern ser på detta faktum.

Herr talman! Tack för frågan, Åke Sandström! Ska jag vara alldeles ärlig så är det första gången jag över huvud taget har fått den frågan. Exakt hur det ligger till med dokumentationen av vår skogshistoria vet jag alltså inte. Däremot vet jag att vi i vårt land har runt 200 museer. Vi har över 2 000 arbetslivsmuseer. Det är alltså inte en brist på museer. Men det är möjligt att det här är ett område som man kanske bättre skulle kunna ta hand om och utveckla inom något av de museer som redan finns. Jag får ta med mig frågan och återkomma vid ett annat tillfälle.

Herr talman! Tack för svaret! Vi har ett institutionellt museum i Lycksele som mycket väl kan ta hand om den här frågan. Jag ber att få återkomma i särskild ordning med mer information om hela komplexet.