Anf. 61 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Frågan om de hemliga tvångsmedlen måste tas på stort allvar. Därför är denna redovisning väldigt viktig.
Det är också en återkommande diskussion och debatt vi har i kammaren, för det är vi som sätter gränserna för vad staten får göra i sin jakt på mycket grovt kriminella. Sätter vi snäva regler, så att man inte får tillgång till särskilt mycket tvångsmedel, blir det mycket svårare att sätta fast de grovt kriminella som ägnar sig åt att förstöra livet och vardagen för mängder av människor - ibland med dödlig utgång. Det är verksamheter som ägnar sig åt utpressning, uppdragsmord, smuggling av narkotika och vapen, smuggling av människor, prostitution och rena våldsbrott.
Redovisningen är alltså viktig. Jag vill understryka några perspektiv som är viktiga för oss i Folkpartiet liberalerna. Vi är nämligen medvetna om att det är en mycket delikat balansgång. Jag vill också föra in perspektivet att tiden har förändrat vårt samhälle - med ny teknik skapas nya brottsverktyg. Det behövdes inte så mycket telefonövervakning på den tiden det inte fanns några telefoner i Sverige, herr talman. Då var det väldigt svårt att avlyssna dem.
Det är klart att den nya tekniken skapar nya verktyg som de kriminella använder och som vi måste hitta begränsningar för, men vi måste även ha möjlighet för polisen att jaga de kriminella. Det vanligaste exemplet är brott som annars begås på internet. Då får jag bestämma mig: Antingen jagar jag själv alla kriminella som utsätter mina barn, min mamma eller mig själv för brott, eller också tillåter jag polisen att ta steget in även på nätet och jaga de kriminella - vilket är någonting Folkpartiet trots allt förespråkar som mest lämpligt.
Vi har fått en redovisning om vikten av behov, ändamål och proportionalitet. Det tycker jag är bra, och jag instämmer till fullo med Socialdemokraterna där. Jag tycker också att Anti Avsan för Moderaternas del mycket skickligt redovisade hur det här används i praktiken. Det är ju så att målen är komplicerade.
Jag tycker också att det är viktigt att vi kommer ihåg att ökningen beror väldigt mycket på att de kriminella anpassar sig; det finns fler mobiltelefonabonnemang än medborgare i Sverige i dag, skulle jag tro. Ju fler abonnemang, desto fler nummer som används, och de används av de kriminella genom att de oavbrutet byter kontantkort eller telefonabonnemang. Ska man ha ett nytt tillstånd för varje telefon tar det tid och blir många tillstånd, så att säga.
Jag utesluter inte alls att man framöver går tillbaka till en tidigare ordning där man har tillstånd för en person och kan klippa till mot samtliga abonnemang den personen anses vara i besittning av. Det skulle faktiskt underlätta något, och vi i den här kammaren borde fundera på om vi inte ska skärpa till det på det sättet.
Det är svårare att göra någonting åt kontantkorten, för om de skulle registreras är det klart att det skulle dyka upp en massa bulvaner och målvakter som skulle ägna sig åt att registrera dem. Det ska väl dock inte heller uteslutas för all evighet.
Jag tycker att det är viktigt att vi tittar på den redovisning som har kommit in från riksåklagaren, om de anonymiserade fallen. Det är klart att varje person som avlyssnas per definition utsätts för en integritetskränkning, och det är dåligt. Men effektivitetsvinsterna är ganska betydande. Ett exempel är att det i samband med en serie mord inhämtades uppgifter som troligen ledde till att ytterligare mord kunde förhindras. Det kan man säga är en ganska stor vinst för mänskligheten, och framför allt för den person som tack vare de hemliga tvångsmedlen slapp bli mördad.
I en förundersökning som faktiskt pågår har man kunnat inleda ytterligare utredningar tack vare inhämtade uppgifter, vilket hittills har lett till att hundratals kilo narkotika har kunnat beslagtas. Det är ganska viktigt att de där hundratals kilona inte kommer ut på marknaden och bidrar till att förstöra liv och skapa elände och död bland Sveriges missbrukarkollektiv eller ungdomar.
På s. 13 i det åklagaren skriver, herr talman, ges mängder av sådana fall som visar hur mycket mänskligt lidande man hindrar och hur mycket integritet man faktiskt skyddar genom att ge möjlighet till denna begränsade och kontrollerade användning av hemliga tvångsmedel från polis och åklagare.
Herr talman! Det gäller alltså att ha perspektiv på och stor respekt för detta, och det gäller att vi kan stå bakom dessa hemliga tvångsmedel. För Folkpartiets del kan de faktiskt gärna permanentas. Det börjar bli dags för det; en hel del av lagarna har förlängts - högst tillfälligt - flera gånger. Jag ser också fram emot att vi snart ska kunna presentera en gemensam kommission och utredning om en samlad syn på integritetsfrågorna, för det är viktigt. Det behöver vi nog göra regelbundet och återkommande i samhället, för att balansera.
Risken finns nämligen med alla åtgärder att de kan missbrukas. Med de kontrollåtgärder som finns före beslut, under beslut och efter beslut kan vi dock acceptera dessa tvångsmedel. De gör stor nytta när de gäller att rensa upp i det träsk av brottslighet som annars förstör livet för människor.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag, herr talman, och avslag på reservationerna.
(Applåder)