med anledning av prop. 2002/03:119 Reformerad räddningstjänstlagstiftning

Motion 2002/03:Fö11 av Lars Ångström och Leif Björnlod (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av det kommunala sotningsmonopolet.

Motivering

Den nuvarande regleringen av sotningsverksamheten innefattande det s.k. sotningsmonopolet har varit föremål för en rad utredningar under årens lopp. Riksdagen har ett flertal gånger behandlat frågan. På försvarsutskottets förslag gav riksdagen i mars 2002 regeringen tillkänna att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag om avveckling av sotningsmonopolet så snart den av regeringen aviserade utvärderingen av avregleringar och förändringar av offentlig verksamhet genomförts. Försvarsutskottet har därefter förklarat att det inte finns skäl att invänta utvärderingen. I mars 1998 föreslog utredningen Sotning i framtiden (SOU 1998:45) en avreglering av sotningsverksamheten. I betänkandet Reformerat sotningsväsende (SOU 2001:42) föreslogs att det ansvar för rengöring (sotning) och brandskyddskontroll som idag åvilar kommunerna skulle föras över på den enskilde. I betänkandet Reformerad räddningstjänstlagstiftning (SOU 2002:10) betonas sotningsverksamhetens målsättning, att förebygga olyckor och skador till följd av bränder, samt att detaljregleringen skall minskas.

Trots detta är sotningsverksamheten alltjämt reglerad på ett otidsenligt vis. I förevarande proposition föreslås förvisso ett borttagande av kravet på att sotning och brandskydd skall utföras av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren. Detta är förvisso av godo. Dock borde regeringen ha gått längre och föreslagit en avreglering av sotningsverksamheten, i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

Regeringen anför i propositionen att det inte är visat att fördelarna överväger riskerna om ansvaret överförs från kommunen till den enskilde. Regeringen anför att det inte är klarlagt att ett avskaffande av sotningsmonopolet inte medför en försämring av brandskyddet, varför det kommunala ansvaret för rengöring och kontroll bör bestå.

Rengöring (sotning) och kontroll av brandskyddet är ytterst väsentligt. Kontroll kan dock utföras av en certifierad kontrollant och sotning till och med av fastighetsägaren själv eller en av denne vald sotare. Det väsentliga är att arbetet blir fullgott utfört samt att tillsyn och kontroll fungerar på ett tillfredsställande vis. Fastighetsägare ges ansvaret att t.ex. välja elektriker (med behörighet) trots att elfel idag orsakar fler bränder än felaktigt hanterade eldstäder och rökgångar. Sotningsmonopolet ter sig vid en jämförelse omodernt och onödigt.

Kommunerna bör ansvara för tillsyn och kontroll av verksamheten. Vidare bör det ankomma på Räddningsverket att ansvara för utbildning och licensiering av professionella yrkesverksamma sotare och kontrollanter. Vi vill betona att det är av yttersta vikt att den utbildning som erbjuds är av hög kvalitet samt att behörighetskraven skall svara mot verksamhetens krav.

Miljöpartiet anser att sotningsmonopolet inte längre fyller någon funktion. Sotningsmonopolet omyndigförklarar fastighetsägare. Det leder till utebliven valfrihet och dito utebliven priskonkurrens. Det bör omgående avskaffas och ersättas med ett system liknande det som gäller för elektriskt installationsarbete.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 12 juni 2003
Lars Ångström (mp)	Leif Björnlod (mp)