med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik

Motion 1996/97:T72 av Sivert Carlsson (c)

I propositionen föreslås förändringar i reglerna för
riksfärdtjänst och färdtjänst. Vidare framhålls att valfriheten
för funktionshindrade bör öka och att de bör ges ökade
möjligheter att utnyttja kollektivtrafiksystemen.

Det är av vikt att åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade
prioriteras. I detta sammanhang är det önskvärt att stödja och utveckla
kollektivtrafiken för att skapa tillgänglighet för alla medborgare till arbete,
skola, service och andra aktiviteter som ingår som förutsättningar för ett rikt
och meningsfullt liv.

En huvudprincip i handikappolitiken är den sk normaliseringsprincipen,
vilket innebär att människor med funktionshinder så långt som möjligt skall
kunna delta i samhällsgemenskapen på jämlika villkor. Riksdagen har även
vid åtskilliga tillfällen slagit fast att den kollektiva trafiken bör betraktas
som
en viktig del i den grundläggande samhällsservicen. Att öka tillgängligheten
måste vara ett prioriterat mål för en god kollektivtrafik.

I handikapputredningens slutbetänkande "Ett samhälle för alla" finns för-
slag som berör åtta stora samhällsområden, däribland kommunikationer.
Centerpartiet har i annat sammanhang motionerat om att en plan för genom-
förande av Handikapputredningens förslag skall genomföras.

För centerpartiets vidkommande är det synnerligen angeläget att så långt
möjligt finna former för ökad tillgänglighet till kollektivtrafik för funktions-
hindrade. Samtliga led i en resekedja bör vara handikappanpassade. Genom
att öka samordningen mellan färdtjänsten och den övriga kollektivtrafiken
och genom att göra kollektivtrafiken mer handikappanpassad kan livet för
många funktionshindrade förbättras. Ökad anpassning av kollektivtrafiken
för funktionshindrade är även något som prioriteras mycket högt av handi-
kapporganisationerna. En handikappanpassning i kombination med en ökad
samordning av färdtjänstresorna och övrig kollektivtrafik kan dessutom leda
till att samhället kan minska sina totala kostnader.

I huvudsak anser vi att propositionen är väl avvägd. Vi anser dock att
förslag om lag om färdtjänst 7 § bör ändras. I denna anges: "Om den sökande
kan tillgodose sitt transportbehov på annat sätt behöver tillstånd dock inte
meddelas." Färdtjänsten fyller för många funktionshindrade en viktig
funktion. I propositionen föreslås att ekonomiska förhållanden skall kunna
vägas in i beslut om tillstånd till färdtjänst.

Centerpartiet anser inte att inkomstprövning skall vägas in vid tillstånds-
prövning. Endera föreligger funktionshinder och då skall tillstånd meddelas
eller föreligger inte tillräckligt funktionshinder varpå tillstånd inte medges.
Att i detta sammanhang även väga in och beakta inkomst är inte till-
fredsställande. Riksdagen bör således avslå lagförslaget i denna del. Ett syfte
med propositionen är att färdtjänst skall ses som en trafikfråga, ej som en
fråga om bistånd.

Även vad gäller 7 § finns en oklarhet i vad som avses med "sökande kan
tillgodose sitt transportbehov på annat sätt". Centerpartiet anser att riksdagen
bör förtydliga detta så att närståendes tillgång till bil inte kan vara grund
för
avslag på tillstånd till färdtjänst.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om inkomstprövning i samband
med tillståndsprövning till färdtjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att närståendes
tillgång till bil inte kan vara grund för avslag på tillstånd till färdtjänst.

Stockholm den 11 juni 1997

Sivert Carlsson (c)

Elving Andersson (c)

Sven Bergström (c)

Margareta Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)