med anledning av prop. 1996/97:104 Medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa konsumenttvister

Motion 1996/97:L12 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

Sammanfattning

I propositionen föreslås en lag om försöksverksamhet
avseende medverkan av Konsumentombudsmannen (KO) i
vissa tvister. Den föreslagna försöksverksamheten ger KO
möjlighet att företräda konsumenter som ombud vid allmän
domstol och kronofogdemyndighet. Försöket skall pågå i
fem år, med start den 1 december 1997, och syftar till att
främja prejudikatbildning på konsumentområdet vad avser
tvister mellan konsumenter och näringsidkare.
Försöksverksamheten skall enligt förslaget begränsas till
tvister som gäller finansiella tjänster. Vidare skall staten stå
för konsumentens kostnad vid allmän domstol, och särskilda
regler om rättegångskostnader skall införas i lagen. Från
moderat håll ställer vi oss mycket tveksamma till regeringens
förslag, som enligt vår mening inte är så angeläget att det
måste föranleda en ny lag.

Även regeringen synes vara tveksam till om det föreligger något egentligt
behov av lagstiftning, vilket framgår av följande citat:

"En del av de mål som KO kommer att medverka i skulle dock sannolikt
ha kommit under domstolsprövning även utan KO:s medverkan" (prop.
s. 25). Enligt vår mening är det minst sagt förvånande att regeringen - trots
detta konstaterande - ändå väljer att lägga fram lagstiftningen i stället för
att
dra den rimliga slutsatsen att försöksverksamheten inte behövs. Mot denna
bakgrund bör riksdagen avslå propositionen.

Vårt förslag

I likhet med flera remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt,
Sveriges advokatsamfund och Köpmannaförbundet, ställer vi
oss negativa till förslaget. Stockholms tingsrätt skriver i sitt
remissvar bl.a. följande:

Sammanfattningsvis anser sålunda tingsrätten att det starkt kan ifrågasättas
om inte annan lagstiftningsteknik än tillskapandet av en särskild lag bör
väljas. Om bestämmelserna i den mån de över huvud behövs får anknyta till
de befintliga regler där de systematiskt naturligen hör hemma, ökar klarheten
och begränsas tillväxten av mer eller mindre modebetingad särlagstiftning.

Det är enligt vår mening beklagligt att regeringen inte
hörsammat bl.a. denna kritik. Förutom att det inte tycks
finnas något egentligt behov av den föreslagna
försöksverksamheten så innebär förslaget också åtaganden
för staten i fråga om kostnaderna. Oavsett utgången i målet
skall rättegångskostnaderna i målet stanna på staten. Enligt
vår uppfattning framstår förslaget även i denna del som
ogenomtänkt och som en mycket märklig prioritering från
regeringens sida. Förslaget är inkonsekvent i förhållande till
de nyligen beslutade ändringarna i rättshjälpslagen.

År 1995 avvisade vi moderater regeringens förslag om ett extra anslag till
Konsumentverket. Anslagets syfte angavs då vara att verket skulle fördjupa
sitt arbete på det finansiella området. I flera konsumentpolitiska motioner har
vi påpekat riskerna med KO:s dubbla ställning. KO fungerar dels som
generaldirektör för Konsumentverket, med de uppgifter som detta bl.a.
innebär i form av utarbetande av regler, dels som åklagare i Marknadsdom-
stolen. Härutöver skall nu, enligt regeringens förslag, KO även agera som
ombud i allmän domstol. Enligt vår uppfattning är detta en farlig utveckling
mot en allt större sammanblandning av KO:s roller. KO:s olika roller och
funktioner tenderar att bli alltmer tveksamma från rättssäkerhetssynpunkt.
Från moderat håll kan vi inte ställa oss bakom en sådan utveckling.

I stället bör intresset riktas mot Allmänna reklamationsnämnden (ARN).
Vid ARN sker idag tvistlösning på ett enkelt, billigt och snabbt sätt. En
beklaglig begränsning är dock att nämnden endast avgör ärenden på skriftlig
dokumentation och att muntlig förhandling inte förekommer. Ett sätt att
komma till rätta med detta vore att införa plenum i ARN. Trots att ARN:s
avgöranden inte är bindande har dessa redan i dag stor betydelse för
konsumenternas ställning på marknaden. Vi anser att det som bäst stärker
konsumenternas ställning på en dynamisk och flexibel marknad är
rättsbildningen inom ARN. Denna rättsbildning ger också ett materiellt
innehåll åt reglerna. Vidare anser vi att konsumenternas intressen bäst
tillvaratas genom ombud som utan ett allmänt intresse kan verka för att
uppnå ett ur konsumentens synvinkel bra och rättssäkert resultat.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Allmänna reklamationsnämnden.

Stockholm den 3 april 1997

Rolf Dahlberg (m)

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Tomas Högström (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Eva Björne (m)

Lennart Fridén (m)