med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet

Motion 1995/96:L24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

Produktsäkerhetslagen är i dag tillämplig på varor och
tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som är
avsedda för eget bruk. I propositionen föreslås att även varor
som tillhandahålls för eget bruk i offentlig verksamhet skall
omfattas av produktsäkerhetslagen, vilket delvis uppfyller ett
sedan länge framfört krav från oss moderater. Regeringens
förslag är dock enligt vår mening en ofullgången produkt.
Offentliga tjänster är nämligen undantagna från lagförslagets
ansvarsområde, vilket innebär nackdelar från såväl
konsument- som konkurrenssynpunkt.

Tidigare invändningar mot
lagens begränsade
tillämpningsområde

I samband med att förslaget om att införa
produktsäkerhetslagen (prop. 1988/89:23) var föremål för
riksdagsbehandling begärdes i flera motioner (m, fp, c, vpk)
att lagen borde utvidgas till att omfatta även varor och
tjänster från den offentliga sektorn.

I sitt betänkande uttalade lagutskottet (bet. 1988/89:LU13) s. 9:

Otvivelaktigt kommer det dock att finnas varor och tjänster som utnyttjas av
enskilda människor men ändå faller utanför lagens tillämpningsområde
därför att de uteslutande används inom den service som det allmänna svarar
för. Det gäller t.ex. produkter som utnyttjas i den offentliga hälso- och
sjukvården, i skolor och på daghem och fritidshem. - - - Även om den nu
föreslagna lagstiftningen kan komma att medföra att säkerhetsmedvetandet
höjs också på det offentliga området framstår det enligt utskottets mening
som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga
varor och tjänster som tillhandahålls dem i andra sammanhang än då de
förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.

Enligt lagutskottet saknades emellertid underlag för att
kunna bedöma hur en sådan utvidgning av lagens
tillämpningsområde skulle utformas. I stället föreslogs att
frågan snarast borde bli föremål för utredning. Riksdagen
anslöt sig till utskottets uttalande och gav regeringen till
känna vad utskottet hade anfört.

Produktsäkerhetsutredninge
ns ställningstaganden och
regeringens förslag

Frågan om lagens tillämpningsområde har efter
riksdagsbehandlingen 1988/89 utretts i flera omgångar,
senast av Produktsäkerhetsutredningen. I slutbetänkandet
Produktsäkerheten i offentlig verksamhet (SOU 1994:150)
framhöll utredningen bl.a. att offentliga tjänster i stor
utsträckning är specialreglerade och därmed sätter
produktsäkerhetslagen ur spel, vilket enligt utredningen
talade mot en utvidgning av lagen.

Regeringen hänvisar i propositionen till att Marknadsdomstolen inte i ett
enda fall under de snart tio år som ingripanden kunnat göras mot tjänster i
näringsverksamhet har prövat en sådan fråga. På bl.a. denna grund drar
regeringen slutsatsen att något egentligt behov inte föreligger av att utvidga
lagen till att omfatta även offentliga tjänster. I motsats till regeringen
konstaterade dock Produktsäkerhetsutredningen i sitt ovan nämnda
betänkande att produktsäkerhetslagens betydelse inte kan mätas med hänsyn
till antalet myndighetsingripanden. Enligt utredningen har lagen sitt största
värde genom den preventiva verkan som lagen utövar då den förutsätter att
näringsidkare svarar för att deras varor och tjänster är säkra.

Från moderat håll har vi ända sedan produktsäkerhetslagens tillkomst 1989
konsekvent hävdat att produktsäkerhetslagen bör omfatta även den offentliga
sektorns utbud av såväl varor som tjänster. Senast framfördes detta krav i
motionen Konsumentpolitiken, 1994/95:L701 av Rolf Dahlberg m.fl. (m).
Att regeringen avstår från att nu lägga förslag i denna riktning är enligt vår
uppfattning inget annat än tecken på beslutsoförmåga. Regeringens oförmåga
i detta avseende är desto mera anmärkningsvärd mot bakgrund av att
regeringen själv är medveten om de nackdelar som ett utelämnande av
offentliga tjänster innebär för konsumenterna och från konkurrenssynpunkt. I
propositionen (s. 11 f.) medger regeringen nämligen att det mot att lämna
offentliga tjänster utanför lagregleringen kan invändas att det kan inträffa att
likartade tjänster blir underkastade olika slag av kontroll beroende på vem
som är huvudman i det särskilda fallet. Lagstiftningen blir därmed inte
konkurrensneutral, ett problem som enligt regeringen förstärks genom att
gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet inte är oföränderlig.

Enligt vår mening borde regeringen utifrån sitt eget resonemang och mot
bakgrund av riksdagens tidigare ställningstagande dragit slutsatsen att de
offentliga tjänster som inte omfattas av myndighetsutövning eller annan
specialreglering bör vara underkastade samma kontroll och ansvarsregler
som motsvarande tjänster i enskild näringsverksamhet. Vi låter oss således
inte nöja med regeringens vaga löfte att ta upp frågan på nytt om det i
framtiden visar sig att det uppkommer behov av att utvidga lagen till att
omfatta även offentliga tjänster (se s.11). Behovet av en konkurrensneutral
produktsäkerhetslagstiftning förelåg enligt vår uppfattning redan vid lagens
tillkomst 1989 och samma behov gör sig gällande idag.

Riksdagen bör anta lagförslaget men med tillägget att lagen skall omfatta
också tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Regeringen bör få i
uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till sådan
lagändring. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta lag om ändring i förslaget
produktsäkerhetslagen med tillägget att lagen skall omfatta även
tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 1 februari 1996

Rolf Dahlberg (m)

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Eva Björne (m)

Lennart Fridén (m)