med anledning av prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet

Motion 1993/94:Sf52
av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-05-17 Bordläggning: 1994-05-18 Hänvisning: 1994-05-19

Avsändare (16)

Motion till riksdagen
1993/94:Sf52
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet


Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till riktlinjer för
reformeringen av det allmänna pensionssystemet.
Vänsterpartiet vill ha ett generellt och obligatoriskt
pensionssystem. Det skall betalas solidariskt med
arbetsgivaravgifter som tas ut på hela lönesumman. Vi säger
nej till egenavgifter och premiereservsystem. Vi vill behålla
de fördelningseffekter som ATP-systemet har. Det fördelar
både mellan generationer och individer. Dessutom vill vi ha
ett högt offentligt sparande.
Vänsterpartiet lämnar därför ett alternativt förslag till
inriktning av ett ålderspensionssystem som bygger på 30
intjänade bästaår. Systemet skall vara förmånsbaserat och
knutet till det samhällsekonomiska utrymmet.
Motiven för avslag
Regeringens förslag innebär ett systemskifte.
Fördelningspolitiska inslag försvinner genom att
egenavgiften inte tas ut över taket (7,5 basbelopp). Det
offentliga sparandet minskar och det byggs upp ett stort
privat sparande genom premiereservsystemet.
Livsinkomstprincipen, som innebär att full pension
utbetalas först efter 45 års förvärvsarbete, gör att fler får
lägre pension jämfört med slutlön än med dagens system.
Regeringens förslag till nytt pensionssystem liknar det
privata pensionssparandet och öppnar för en privatisering
av pensionssystemet i framtiden. Det är krångligare,
mindre överskådligt och mer byråkratiskt än dagens
pensionssystem. Trots detta är det inte säkert att det är ett
samhällsekonomiskt stabilt pensionssystem.
Vänsterpartiet har varit representerat i
pensionsarbetsgruppen. Vår representant har där
reserverat sig mot gruppens förslag för att förslaget var
dåligt underbyggt och för att en rad konsekvensanalyser
saknades. Vi kan nu konstatera att Vänsterpartiet hade rätt
i sin kritik.
I propositionen föreslås fortsatt utredning på en del
mycket viktiga punkter, utredningar som vi tidigare
efterlyst. En beredning kommer att få i uppdrag att se över
vilken teknisk modell som skall användas för att få
tillgodoräkna sig pensionsrätt vid studier. En annan skall se
över hur reglerna för intjänande av ålderspensionsrätt för
förtidspensionärer skall utformas. Någon skall få till uppgift
att skapa ett pensionsgrundande inkomstindex (PGI-
index). En tredje beredning skall komma med förslag till
vilken tillväxtnorm som skall ligga till grund för
delningstalet och därmed ange vilken pension som skall
betalas ut. Till detta kommer så Sjuk- och
arbetsskadeberedningen som skall komma med förslag till
förtidspensionssystemets ställning i
socialförsäkringssystemet.
Vi kan inte förstå att regeringen och socialdemokraterna
tvunget måste ta ett beslut i riksdagen om grundläggande
principer för ett nytt pensionssystem innan man utrett
effekterna av detta för den enskilde och samhällsekonomin.
Regeringens sätt att sköta remissarbetet är vi starkt
kritiska till. Den korta tid remissinstanserna fått för att ge
sina synpunkter på pensionsförslaget har inte gett utrymme
för några djupare studier.
Då det i Pensionsarbetsgruppens förslag saknas
konsekvensanalyser har remissinstanserna själva fått arbeta
fram sådana för att få en uppfattning om hur förslagen kan
drabba eller gynna deras medlemmar eller intressenter.
De flesta remissinstanser har uppfattat detta som ett
demokratiskt dilemma när de inte brett har kunnat
diskutera förslagen i sina organisationer. De anser att det är
djupt olyckligt att det blivit på detta sätt och har bett om en
längre remisstid, vilket regeringen av taktiska skäl inte har
beviljat dem. Regeringen har haft som huvudmål att få
igenom förslaget under vårriksdagen 1994.
Vänsterpartiet instämmer i kritiken och anser att
hanteringen visar en brist på respekt för den demokratiska
processen. Riksdagen skall under några veckor snabbt nå
fram till ett beslut om principer för ett framtida
pensionssysten. Vi anser att ett mer färdigt och
genomdiskuterat beslut kan tas under hösten 1994. Då hade
även de tre nya beredningarna som måste tillsättas kunnat
vara klara med sina förslag. Med snabbheten försvagas inte
bara demokratin i beslutsprocessen utan nu har det även
blivit en hafsigt framtagen information till allmänheten. Vi
tänker då på de många felaktigheter och den brist på
information som finns i den broschyr som är tillgänglig för
gemene man. Detta är beklämmande och beklagligt.
Flera av remissinstanserna har uttalat sin oro för de
samhällsekonomiska konsekvenserna av regeringens
förslag. Vänsterpartiet delar den oron.
Livsinkomstprincipen
Livsinkomstprincipen innebär att de flesta människor --
enligt olika utredningar -- måste förvärvsarbeta minst 10--
15 år mer för att få ut samma pension som i dag. För att
skillnaden mellan dagens och morgondagens
pensionssystem inte skall bli för påtaglig måste regeringen
kompensera för en rad inkomstbortfall vid olika skeden
under livet -- t.ex. studier, värnplikt och barnår. Genom
detta skapas ett snårigt och oöverskådligt system. Trots
detta kommer flera grupper i kläm och blir utan
kompensation.
Dagens system som bygger på 30 intjänandeår ger större
valfrihet och lämnar utrymme för både studier och barn.
Varken regeringen eller Pensionsarbetsgruppen har
belyst olika pensionssystem ur jämställdhetsperspektiv.
Vänsterpartiet har tagit upp denna fråga i motion
1993/94:Sf218 om framtidens pensioner från kvinnors
synvinkel.
Mindre krångel och byråkrati borde vara en bra
inriktning när det gäller de kommande
socialförsäkringarna. En dubblering av antalet intjänade
bästaår är en bättre beräkningsgrund. Det är enklare med
ett förmånsbaserat system. Även ett sådant system kan
kopplas till den ekonomiska utvecklingen.
Man kan säga att regeringens svårigheter uppkommer då
livet, ur pensionshänseende, inte räcker till för att göra
värnplikt, vara arbetslös en tid, studera eller ta hand om
sina barn. Grupper som i sin tur också kan kräva
kompensation är anhöriga till de som varit i utlandstjänst,
de som vårdat anhöriga, entreprenörer m.fl. som kommer
att anse sig orättvist drabbade av systemet. Detta hade
regeringen kommit ifrån om man lämnat ett tidsutrymme
för dessa aktiviteter. Vi hävdar att det är effektivare att ge
bidrag direkt till sådant som skall stödjas istället för att ta
omvägen via pensionssystemet.
Premiereserven
Inslaget av premiereservsystem är en del i det
ideologiska systemskiftet. Det innebär att det offentliga
sparandet minskar och det privata ökar. Vänsterpartiet
anser att ett stort offentligt sparande är bra eftersom det ger
medborgarna bättre möjlighet att styra samhällsekonomin.
Starka privata kapitalintressen vill styra över
pensionerna rent generellt till ett premiereservsystem. När
regeringen nu föreslår att två procentenheter av
pensionsavgiften läggs i ett premiereservsystem öppnar man
för ytterligare förändringar i den riktningen i framtiden.
Ett premiereservsystem är dyrbart att administrera. Det
försäkringsbolag som skall sköta hanteringen kommer att
göra det mot skälig ersättning för vinst och administration.
Då krävs det att man blir en alert placerare av sin
premiereserv för att inte förlora sina pengar och sin extra
trygghet på ''gamla da'r''.
På detta sätt blir premiereserven en gökunge i en allmän
försäkring och risken är uppenbar att den kan tränga ut och
ta död på de generella förmånerna i systemet. I dag är det
svårt att veta hur stora skillnader det kommer att medföra
i pensionsnivåer men vi ser risken som uppenbar att goda
placerare och folk med tur kommer att få högre pension.
Kan då systemet kallas allmänt?
Egenavgifter
Egenavgifterna som regeringen föreslår är en annan del
i det ideologiska systemskiftet. Genom egenavgifter
försvagas den kollektiva tanke, det samhällskontrakt, som
arbetarrörelsen bygger på. Egenavgifter skall enligt
förslaget inte betalas på inkomster över taket.
Pensionssystemet förlorar ekonomiskt och solidariteten
mellan kvinnor och män och mellan klasserna försvagas
ytterligare.
Egenavgifterna skall inte betalas med
arbetsgivaravgifter utan tas ur den anställdes lön. Denna
förändring av finansieringen av pensionerna öppnar för en
ytterligare privatisering av pensionssystemet.
Vänsterpartiet är motståndare till egenavgifter i
pensionssystemet.
Flera gökungar
Den delade pensionrätten är också en gökunge.
Vänsterpartiet avvisar bestämt förslaget om delad
pensionsrätt. Det för oss långt tillbaka i våra
jämställdhetssträvanden som bygger på varje kvinnas rätt
att bli betraktad som en enskild individ i ekonomiskt
hänseende. Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga
EFTA-länder EU:s regler och rättspraxis på
jämställdhetsområdet. Frågorna behandlas i artiklarna 69
och 70 i EES-avtalet, liksom i avtalets bilaga XVIII.
Direktivet om likabehandling på socialförsäkringsområdet
innebär förbud mot både direkt och indirekt
könsdiskriminering. Detta gäller också beräkningen av
förmåner. Att som regeringen och pensionsarbetsgruppen
föreslår räkna ner det värde som överförs från en man till
en kvinna strider antagligen mot EU:s direktiv om
likabehandling på socialförsäkringsområdet.
Förslaget om barnårsrätt gör regeringsprodukten
förödande byråkratiskt. Dessutom strider det mot
arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.
Vänsterpartiet anser att pensionsrätt i fyra år för varje
barn är alldeles för lång tid. Kvinnan får visserligen bra
pensionsrätt under de fyra åren, men alla undersökningar
visar att de kvinnor som är hemma med barn under lång tid
släpar efter kraftigt lönemässigt resten av sitt
yrkesverksamma liv. Tillsammans med ett eventuellt
vårdnadsbidrag kommer förslaget att ge signaler till kvinnor
så att de stannar hemma och hotar därigenom den svenska
kvinnans ställning på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet har sedan länge framfört krav på utökad
och kvoterad föräldraförsäkring. De medel som regeringen
är beredd att avsätta till pensionsrätt för vård av barn och
vårdnadsbidrag skall enligt Vänsterpartiets uppfattning
istället satsas på en utökad, kvoterad föräldraförsäkring.
Garantipension
Regeringen omvandlar den nuvarande folkpensionen
och pensionstillskottet till en garantipension. Den skall vara
2,1 basbelopp för ensamstående och 1,87 för
sammanboende. Vi vet i dag att närmare 30 000 pensionärer
ligger i närheten eller under normen för socialt ekonomiskt
bistånd och att 500 000 pensionärer har det ekonomiskt
svårt på grund av höga hyror, ökande kommunala avgifter
och dyrare sjukvård. Det kommunala bostadstillägget
(KBT) som en gång var en nödlösning har nu permanentats
och i det nya allmänna pensionssystemet kan vi inte se att
regeringen försöker lösa de allra fattigastes problem. Det
kommer att bli vid det gamla; socialhjälp och bostadsbidrag
blir fortsatt vanliga stödformer för pensionärerna.
Vänsterpartiet vill att pensionen skall vara så hög att
pensionärer bara i undantagsfall behöver bidrag.
Garantipensionen skall avtrappas med avtalspensioner
och pensioner som man får från utlandet. Detta anser vi är
självklart, men i motsats till regeringen anser vi att även
andra inkomster av förmögenheter och individuella
pensionsförsäkringar skall reducera garantipensionen.
Annars blir konsekvensen att människor med stora
förmögenheter kommer att uppbära garantipension. I
denna del ser vi gärna en översyn av hur garantipensionen
skall relateras till förmögenheter och individuella
pensionsförsäkringar.
Pensionsåldern och uttag
Vänsterpartiet anser inte att man skall kunna tjäna in
pension efter det att man fyllt 65 år. Däremot skall det
finnas möjlighet att arbeta efter den perioden. Regeringen
bör lätta upp reglerna för pensioneringen eftersom 65 år i
dag betraktas som en stupstock. Vår inriktning är att
människor själva skall kunna välja när de vill pensionera sig
mellan 60 och 70 års ålder.
Förtidspensionen
Vänsterpartiet anser i likhet med många av
remissinstanserna att det är svårt att avgöra inriktningen av
ålderspensioneringen utan att först ha sett hur
förtidspensioneringen skall lösas. Vår förhoppning är att
Sjuk- och arbetsskadeberedningen snarast kommer med
förslag till hur ett sådant system skall inlemmas i
socialförsäkringssystemet så att besluten om denna och
ålderspensionssystemet kan komma samtidigt.
Deltidspensionen
Vänsterpartiet har i sin motion till
kompletteringspropositionen avslagit regeringens förslag
om försämringar av delpensionen. Nu vill regeringen
avskaffa den helt år 1999.
Första året som möjligheterna till delpension fanns var
år 1976. Då kostade reformen mer än beräknat. År 1980
höjdes avgiften till fonden men trots detta fanns ett
underskott fram till år 1983. Därefter har fonden haft ett
överskott och år 1992 kunde avgiften sänkas eftersom det i
slutet av året fanns 14 miljarder i kassan. Första halvåret
1993 kunde staten ta 8,3 miljarder och överföra till
arbetsskadefonden. Det är alltså inte fondens enskilda
ekonomi som gör att regeringen vill försämra delpensionen
utan det är för att avhjälpa underskotten i andra fonder och
för att få pengar till förtidspensionerna.
Förtids- och deltidspensionen hänger ihop -- om inte
ekonomiskt så medicinskt, socialt och psykologiskt. Vi vet
allt för lite om hur de båda systemen påverkar varandra. Vi
har konstaterat att när nivåerna i delpensionen sänktes så
ledde detta till att antalet som tog ut deltidspension
minskade kraftigt och var som lägst med 8 200 nybeviljade
år 1986. Samtidigt konstaterades att antalet
förtidspensionärer började stiga och nu nått nära 60 000 per
år.
Pensionsarbetsgruppen lämnade över problematiken om
förtidspensioneringen till fortsatt utredande men frågan om
deltidspensionen har hamnat helt vid sidan om. Regeringen
håller så att säga på att ta död på den i tysthet.
Vänsterpartiet anser att det behövs ytterligare kunskaper
för att avgöra hur delpensionssystemet skall inpassas i ett
framtida pensionssystem.
Sjuk- och arbetskadeberedningen, som tagit över
ansvaret för att utreda problemen kring förtidspensionerna,
borde vara den instans som även såg över deltidspensionens
vara eller icke vara. Vad som behövs är en studie av de olika
grupperingarna. Vår tro är att de är sammanflätade med
varandra och att människor som egentligen skulle ha en
form av förtidspension, kvartstid eller halvtid, nu är
deltidspensionerade eller tvärtom. Vi förutsätter att
beredningen kommer att göra sådana studier och analyser
som vi skulle ha nytta av vid ett riksdagsbeslut.
Vänsterpartiets förslag till inriktning
Vänsterpartiet anser att ett pensionssystem skall vara
generellt och obligatoriskt med så få särlösningar som
möjligt. Det skall ge en bra pension till äldre, sjuka och
handikappade. Det skall vara omfördelande mellan
generationer, klasser och kön. Det skall ge en känsla av
trygghet både för dem som förvärvsarbetar och dem som av
olika anledningar är pensionerade. Det skall vara robust
och stabilt i alla bemärkelser.
Vänsterpartiet anser att ett nytt allmänt pensionssystem
skall vara enklare och mer överskådligt än vad regeringen
föreslår. Vi ser det också som en fördel om systemet kan
förankras så brett som möjligt vilket regeringen har
misslyckats med att göra. Därför bör ytterligare tid ägnas åt
att föra ut ett mer genomtänkt och samlat pensionssystem
där också utformningen av del- och förtidspensionen
redovisas. Vi anser att det fortfarande finns gott om rådrum
för att göra detta.
Vi är överens med regeringen om att ålderspensionen
skall vara uppbyggd så att det finns en
grundpension/garantipension med ett standardskydd. Men
vi vill höja garantipensionen en bit över socialbidragen.
Ett stabilt system
Vänsterpartiet vill ha ett förändrat pensionssystem på
grund av att det nuvarande systemet inte kommer att hålla
för de kostnader som uppstår om 10--15 år.
Vi förespråkar också att ålderspensionen läggs i ett
separat system med möjligheter att göra omfördelningar
inom systemet.
Det allmänna pensionssystemet skall omfatta alla, inte
minst för att ett sådant system är billigare att administrera.
Det är också bättre med ett sådant system när man vill göra
omfördelningar inom systemet.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det
framtida pensionssystemet skall vara samhällsekonomiskt
följsamt. Ett pensionssystem där utgående pensioner görs
beroende av samhällets ekonomiska utrymme kräver att
särskild hänsyn tas till garantipensionens utformning. Det
får inte bli så att dålig tillväxt i flera år leder till att
låginkomstpensionärerna drabbas.
Ett reformerat ATP-system
Ett pensionssystem fritt från behoven av att kompensera
många grupper är mycket mer överskådligt. Vi håller därför
fast vid en bästaårsprincip. Vi har då valt vad man kan kalla
ett modifierat ATP-system där vi räknar pensionen på de
genomsnittligt 30 bästa åren. Då skapas av sig självt ett
utrymme för att studera, göra värnplikt, skaffa barn och
eventuellt vårda anhörig m.m. och ändå få en hyfsad
pension på ålderns höst. Framtidsforskarna tror att vi har
inrättat våra liv mer flexibelt på 2000-talet, 30 års arbete ses
av många som maximalt i framtiden. Så även på grund av
detta verkar regeringens förslag knappast framsynt och
klokt.
Vänsterpartiet har genom riksdagens utredningstjänst
låtit Riksförsäkringsverket göra beräkningar på vad en
justering av årsregeln skulle innebära. Dessa beräkningar
visar att vårt förslag som grundar sig på 30/30 ur
samhällsekonomisk synvinkel ger ett väl så gott utfall som
pensionsarbetsgruppens förslag.
När vi nu räknar pensionen på de 30 bästa åren så ger det
utrymme för andra aktiviteter. Därför behövs ingen särskild
kompensation för studier, barnår och vänplikt. Man kan
utan att förlora pension bedriva studier under rätt många år.
Värnpliktstiden hinner man också med utan att förlora med
vår 30-årsregel.
För att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
och därmed deras pension är vi villiga, att inom
familjepolitikens ram, bygga ut föräldraförsäkringen
ytterligare lämpligt antal månader, i ett första steg tre
månader och kvotera dessa.
Indexering och tak
Även ett system som bygger på bästa år kan göras
samhällsekonomiskt följsamt genom att man utarbetar
reallöneindex för beräkning av utgående pensioner.
Regeringens stora brådska gör att inte heller vi hinner göra
önskvärda beräkningar. Tekniken för beräkningen av ett
följsamhetsindex har vi därför ingen färdig modell för. Vi
anser att det bör gå att använda samma index för
uppräkning av pensionen som för följsamheten och en
uppskrivning av förmånstaket. Tillämpningen av ett sådant
index borde rimligtvis göra vårt förslag ännu mer
samhällsekonomiskt sunt.
Vänsterpartiet vill att taket på 7,5 basbelopp som finns i
nuvarande ATP-system för den högsta pensionsgrundande
inkomsten skall ligga kvar och knytas till basbeloppet enligt
ovan nämnda indexering.
Avgifter skall utgå också över tak. Vi anser att dessa
avgifter är väl motiverade i omfördelningssyfte. Det ger
också den effekten att det tillför systemet pengar som kan
användas i finansieringen. Detta är en av de orsaker till att
vårt system kan klara sig bättre ur samhällsekonomisk
synpunkt än vad regeringens reformerade system förmår.
Finansiering
Vänsterpartiet anser att pensionssystemet skall betalas
av arbetsgivaravgifter och skatter. Dessa skall tas ut
solidariskt på hela lönesumman.
Garantipensionen
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att det
skall finnas en garantipension. Men vi anser att nivån på
garantipensionen är för låg, 2,1 basbelopp. Som vi tidigare
sagt så kommer många av pensionärerna med regeringens
förslag att hamna i bidragsberoende och staten kommer
även i fortsättningen att få skapa olika särskilda bidrag. För
att undvika detta vill Vänsterpartiet höja basbeloppet på
garantipensionen till 2,6 basbelopp.
Tyvärr är det även här ett dåligt underlag från regeringen
om hur den tänkt sig att det kommunala eller kommande
statliga bostadstillägget skall relateras till den reformerade
ålderspensionen. Inte heller är konsekvenserna av
slopandet av det särskilda grundavdraget utredda. Vi
efterlyser klarlägganden.
Vänsterpartiet ser man och kvinna som självständiga
individer. Vi tycker därför inte det finns motiv för att
gifta/sammanboende skall ha lägre garantipension än
ensamstående. Vi anser att denna fråga bör ses över i den
fortsatta beredningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
riktlinjer för reformering av det allmänna pensionssystemet
godkänner Vänsterpartiets förslag till inriktning som i
motionen förordats,
2. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- hos regeringen
begär att genomförandegruppen får i uppdrag att utreda om
förslaget till delning av pensionsrätt mellan makar är
förenligt med EES-avtalet,
3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
garantipensionen.

Stockholm den 17 maj 1994

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Lars Werner (v)

Johan Lönnroth (v)
Yrkanden (6)