Bemanningsföretag
Interpellation 2017/18:319 av Ali Esbati (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-01-15
- Överlämnad
- 2018-01-15
- Anmäld
- 2018-01-16
- Svarsdatum
- 2018-01-26
- Besvarad
- 2018-01-26
- Sista svarsdatum
- 2018-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Sverige har i dag en av de mest arbetsgivarvänliga regleringarna inom OECD när det gäller möjligheten att anlita bemanningsföretag för inhyrning av arbetskraft. För den flexibiliteten betalar arbetstagarna med stress och otrygghet, samtidigt som arbetsgivarnas makt stärks.
Inhyrning av arbetskraft försämrar möjligheterna att bedriva en effektiv facklig verksamhet och skydda arbetstagarnas anställnings- och arbetsvillkor. Anställda i bemanningsföretag har svårare att få det inflytande i arbetslivet som de har rätt till och har i regel mindre möjlighet att ta del av kompetensutvecklande åtgärder. Enligt Arbetsmiljöverket, som inspekterat 650 arbetsställen där bemanningspersonal är anställd eller inhyrd, finns stora brister i bemanningsanställdas arbetsmiljö. Därtill finns åtskilliga exempel på när arbetsgivare sagt upp, eller hotat med att säga upp, fast anställd personal för att ersätta dem med inhyrd arbetskraft.
Vänsterpartiet har länge krävt en skärpt reglering vid in- och uthyrning av arbetstagare. En tydlig och effektiv reglering behövs för att skapa rimlig anställningstrygghet för anställda i företag som anlitar eller avser att anlita inhyrda från bemanningsföretag och för att anställda i uthyrningsföretag ska omfattas av rimliga villkor.
Inför valet 2014 föreslog Socialdemokraterna och LO tillsammans tio nya ordningsregler i syfte att skapa ordning och reda på svensk arbetsmarknad. En av ordningsreglerna gällde bemanningsföretag. Enligt förslaget ska lagen om uthyrning av arbetstagare ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för ett stadigvarande arbetskraftsbehov. Vidare ska lagen om anställningsskydd inte kunna åsidosättas genom att företag säger upp personal för att sedan hyra in personal från bemanningsföretag för samma uppgifter.
Nu närmar sig mandatperioden sitt slut, och hittills har regeringen inte lagt fram några lagförslag för att stärka regleringen vid in- och uthyrning av arbetstagare.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att stärka regleringen vid in- och uthyrning av arbetstagare i linje med de förslag som Socialdemokraterna och LO presenterade inför valet 2014?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:319
Webb-tv: Bemanningsföretag
Dokument från debatten
- Fredag den 26 januari 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:62
- Protokoll 2017/18:62 Fredagen den 26 januariProtokoll 2017/18:62 Svar på interpellation 2017/18:319 om bemanningsföretag
Protokoll från debatten
Anf. 10 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Ali Esbati har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att stärka regleringen vid in- och uthyrning av arbetstagare i linje med de förslag som Socialdemokraterna och LO presenterade inför valet 2014.
Bemanningsföretag fyller en viktig roll på en flexibel arbetsmarknad som ett komplement vid till exempel vakanser och arbetstoppar. Även i omställnings- och rekryteringssituationer fyller de ett behov.
Arbetsmarknadens parter har i stor utsträckning reglerat frågor om inhyrning av personal från bemanningsföretag i olika situationer i sina kollektivavtal. Man har till exempel infört bestämmelser om kollektivavtalad förstärkt företrädesrätt och förstärkt facklig förhandlingsrätt med skiljenämnd. De allra flesta arbetsgivare i bemanningsbranschen omfattas av kollektivavtal.
Som jag har förstått det tycker parterna att dessa kollektivavtalslösningar i stort sett fungerar bra. Om arbetsgivare ändå använder bemanningsföretag för att kringgå företrädesrätten till återanställning är det en inskränkning av anställningstryggheten som jag ser mycket allvarligt på.
Vad gäller bemanningsanställdas arbetsmiljö lämnade regeringen i samband med arbetsmiljöstrategin ett uppdrag om att Arbetsmiljöverket ska genomföra informations- och tillsynsinsatser som riktar sig till bemanningsanställda, bemanningsföretag och företag som hyr in arbetskraft. Syftet och målet med tillsynen är att förebygga att bemanningsanställda skadas i arbetet. Målet med informationsinsatsen är att en högre andel av landets arbetstagare och arbetsgivare inom bemanningsbranschen samt deras kundföretag ska ha kännedom om sina rättigheter och skyldigheter när det gäller arbetsmiljö, framför allt när det gäller vikten av riskbedömningar och vikten av en god introduktion.
Uppdraget ska slutredovisas i juni 2018, och regeringen fortsätter att följa utvecklingen
Anf. 11 Ali Esbati (V)
Herr talman! Jag får tacka för svaret, även om det tyvärr inte berörde så mycket av det jag tog upp i min interpellation.
Ylva Johansson säger att bemanningsföretag fyller en viktig roll på en flexibel arbetsmarknad. Men poängen här är att den flexibilitet som arbetsgivarna kan använda sig av kommer med en prislapp. Det är egentligen ganska anmärkningsvärt att ministern inte går in i den diskussionen.
Därför vill jag ta upp fyra problematiska aspekter av att arbetskraft hyrs ut i stället för att det upprättas ett anställningsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare.
För det första gäller det arbetsmiljön. Ministern tar upp ett uppdrag som har lämnats till Arbetsmiljöverket om tillsyn och information. Det är bra. Men det som inte nämns här är resultaten av den inspektionsinsats som just Arbetsmiljöverket redovisade i juni förra året. Där kunde de konstatera att det råder stora brister i arbetsmiljön för de bemanningsanställda. Tre av fyra inspekterade arbetsställen fick krav på att åtgärda brister. Det saknades rutiner för riskbedömning, och de rutiner som fanns fungerade inte i praktiken. Vi vet att olycksfallsfrekvensen är ungefär dubbelt så hög här jämfört med snittet i alla branscher. Vi i Vänsterpartiet har varit glada över att vi tillsammans med regeringen har stärkt resurserna till Arbetsmiljöverket och över andra framsteg på arbetsmiljöområdet. Men jag tycker att det är märkligt att regeringen inte vill se närmare på detta område ur just arbetsmiljösynpunkt.
För det andra handlar det om aspekten inflytande och utvecklingsmöjligheter för bemanningsanställda. LO har visat i en rapport att ungefär hälften av de tillfrågade bemanningsanställda inte upplevde att de hade möjligheter att utöva inflytande i enlighet med medbestämmandelagen. Samma rapport pekade på bristande tillgång till kompetensutveckling för bemanningsanställda. Detta är inte bara ord, utan det betyder att de bemanningsanställda över tid betalar ett pris för att vara just bemanningsanställda.
För det tredje, och nu kommer vi in lite på systemeffekter, blir det svårare att bedriva bra facklig verksamhet. Man kan inte med samma lagstöd företräda personer som inte är anställda på ett företag. Det leder till att dessa personer riskerar att inte bli en del av den fackliga gemenskapen och att inte få tillräckligt skydd. Det är ett problem för dem själva, men det är också ett problem för sammanhållningen och styrkan i det fackliga arbetet, särskilt om det dyker upp slitningar gentemot arbetsgivaren där man arbetar. Då är det tyvärr inte heller så förvånande att man har väsentligt lägre organisationsgrad bland bemanningsanställda: ungefär 25 procent att jämföra med ungefär 70 procent på svensk arbetsmarknad i snitt. Det finns också få förtroendevalda bland dem. Detta tycker man borde oroa en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister, som ju återkommande vill utveckla den svenska modellen och inte avveckla den. Jag tycker dock inte att man märker så mycket av denna oro i svaret i dag.
För det fjärde påverkas förstås också den fast anställda personalen. Det är ungefär 1,6 procent av arbetsstyrkan som är anställd i bemanningsföretag. Det är i och för sig inte så få personer, men det betyder inte att det är just dessa personer som påverkas. Sedan en dom i AD år 2003 har det varit möjligt att kringgå LAS genom att säga upp personal på grund av arbetsbrist och sedan ta in inhyrd personal. Det är sant som ministern säger att man har försökt att hantera detta i kollektivavtal. Det är bra, men frågan är varför arbetstagarna ska behöva sälja annat för att behålla det som är ens huvudrätt i lagen om arbetsskydd. Det borde i så fall vara arbetsgivarna som gör eftergifter i kollektivavtal för att vinna denna flexibilitet.
Frågan till Ylva Johansson och regeringen måste bli: Varför är man inte beredd att följa upp dessa konkreta problem?
Anf. 12 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Det gäller att hålla flera bilder i huvudet samtidigt när det gäller bemanningsbranschen, för flera saker är viktiga.
Bemanningsbranschen fyller en viktig funktion när den används just för att fylla upp vid arbetstoppar och vakanser och även när arbetsgivaren kanske känner en osäkerhet i en rekryteringssituation. Bemanningsföretagen kan ge individen en fast anställning och en möjlighet att slippa den osäkerhet som det innebär att vara inhyrd för en dag eller några timmar direkt hos arbetsgivaren. Där menar jag att bemanningsföretagen faktiskt bidrar till en starkare situation för den anställde.
Om bemanningsföretag däremot används för varaktiga arbetskraftsbehov riskerar man att hamna i flera av de problem som Ali Esbati tar upp eftersom den svenska arbetsmarknadsmodellen är riggad så att det är arbetsgivaren på arbetsplatsen som har det huvudsakliga ansvaret. Vi ser flera exempel på att när ansvaret är delat mellan bemanningsföretaget och kundföretaget uppstår problem eller risk för problem i glappet däremellan. Arbetsmiljön är en sådan fråga det finns ett delat ansvar för och riskerar att inte fungera fullt ut.
Det är viktigt att se att det finns risker och problem men också riktiga fördelar med bemanningsföretagen. Arbetsmarknaden är ju en marknad, men det har tagit lite lång tid, kan man tycka, innan arbetsgivarna har börjat våga anställa personer som man kanske tidigare inte skulle ha vågat anställa. Men nu behöver man det, och vi ser att en del personer får jobb via bemanningsföretag. Först hyrs man in, och när kundföretaget ser att det fungerar väl går det över till en fast anställning. Det ser jag som en viktig väg in på arbetsmarknaden där det kan bli en tryggare situation för individen än att ha till exempel en provanställning. Men det finns också risker.
Vi kan ta frågan om att man kan gå förbi i återanställningshänseende, och jag ser mycket allvarligt på det, som jag också sa i svaret. En utredning har tittat på frågan om hur vanligt förekommande det här är. Den utredningen visar att det är mycket sällsynt förekommande. Skulle det visa sig att det är ett problem är jag absolut beredd att lagreglera. Det är dock lite tveksamt om man klarar att bygga ett lagförslag om man inte kan visa att man har ett problem som faktiskt måste lösas. Men jag ser allvarligt på om det förekommer och utesluter inte lagstiftning i detta hänseende.
Vi tar också upp frågan om man kan reglera inhyrning av personal från bemanningsföretag i situationer då det är ett varaktigt arbetskraftsbehov och egentligen inte den situation då bemanningsföretag är den bästa lösningen, enligt mig.
Anf. 13 Ali Esbati (V)
Herr talman! De två problemställningar som Ylva Johansson nu är inne på råkade också vara förslag som fanns med i vallöften som avgavs av Socialdemokraterna tillsammans med LO inför förra valet. Dels skulle man med hjälp av lagstiftning se till att det inte går att hyra ut och hyra in arbetskraft för stadigvarande arbetskraftsbehov, dels skulle LAS inte gå att åsidosättas genom att säga upp personal och sedan hyra in från bemanningsföretag för samma arbetsuppgifter.
Det var bra krav, och vi från Vänsterpartiets sida har motionerat om dem under en längre tid. Det var glädjande att det var någonting som man från Socialdemokraternas sida sa att man skulle jobba med under den här mandatperioden. Det är lite det, att det här tyvärr inte har skett, som jag pekar på i interpellationen. Jag undrade vad det beror på, och jag tycker inte att jag fick något särskilt bra svar på det.
Jag är inte ute efter några billiga poänger här, utan det kan finnas skäl till att man inte kan uppfylla ett vallöfte - verkligheten kan förändras och ett problem kan ändra karaktär. Men det är knappast fallet här, och jag hoppas att jag och ministern är eniga om att de problem man ser med bemanningsbranschen har blivit mindre. Jag tycker inte att det finns så mycket som tyder på det.
Ministern är inne på att en del personer som kommer in på arbetsmarknaden via bemanningsföretagen har en bättre situation än de som har de allra mest otrygga anställningarna som också kan finnas på arbetsmarknaden. Men det är ett farligt argument att använda, tycker jag, för man kan alltid hitta situationer som är värre, men det i sig är inte ett bra argument för att behålla någonting som skapar systematiska problem på svensk arbetsmarknad. Det var de här fyra aspekterna jag var inne på.
Jag är inte ensam om att ha upptäckt de här problemen. Jag pekar på några av de statliga undersökningar som har gjorts, och går man till den fackliga rörelsen och kanske lite längre ned i organisationen, till de ombudsmän och skyddsombud som har att göra med det här, är tonläget ett helt annat.
Dagens Arbete hade förra året en lite större kartläggning av bemanningsbranschen, och där mötte man personer som inte ville gå ut och prata öppet om det här. Man skrev: Han vill inte säga var han jobbar och i vilken stad han bor. Anledningen var att man av kollegorna har lärt sig att om man säger emot får man inte komma tillbaka till samma ställe eller får inte uppdrag. Ett av Metalls huvudskyddsombud säger i artikelserien: Vi ser problem med att bemanningsanställda inte vill säga till om krämpor.
Det här är en sak som är viktig att tänka på och som också dyker upp när det gäller en del av de andra typerna av osäkra anställningar. Man säger att folk passerar de här stationerna, men det är många som jobbar under långa perioder i bemanningsföretag. Om man då återkommande hamnar i situationer där arbetsmiljön är dålig och där riskbedömningarna inte görs tillräckligt väl drabbas man återkommande av arbetsproblem och slits ut. Det är priset som man betalar för det som innebär flexibilitet för företagen.
Jag tycker att det är märkligt att man från regeringens sida inte vill titta noggrannare på den här problembilden.
Anf. 14 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag håller inte med om den svartmålning som jag faktiskt tycker att Ali Esbati gör här av bemanningsföretagen. Jag menar att bemanningsföretagen fyller en viktig funktion på svensk arbetsmarknad. Jag tycker också att bemanningsbranschen jobbar bra med en egen självsanering, med sin auktorisation och med att man har kollektivavtalstäckning och krav på det för att få auktorisation av den egna nämnden.
Jag tycker att bemanningsföretag behövs och att de spelar en viktig roll. Jag är inte beredd att måla ut hela branschen som bestående av dåliga arbetsgivare eller någonting annat. Jag delar inte den uppfattningen. Det kan naturligtvis finnas dåliga arbetsgivare, och det kan finnas osäkra situationer både i bemanningsbranschen och i andra delar av arbetsmarknaden - det är ett problem i sig - men jag menar inte att det är något som generellt gäller för bemanningsbranschen.
Däremot vill jag säga att det finns ett problem, och det är att jag inte tycker att bemanningsföretag och inhyrning ska användas vid varaktigt arbetskraftsbehov. Det är den uppfattning jag och mitt parti har. Frågan är hur man ser till att inte hamna där.
Det som har hänt är att det finns ett EU-direktiv, bemanningsdirektivet, på det här området som nu gäller och som är införlivat i svensk rätt. Det har gjort det lite svårare, får man ändå säga, och kräver en hel del andra juridiska avvägningar om man skulle gå fram med en typ av lagstiftning när det gäller att begränsa möjligheten till inhyrning eftersom bemanningsdirektivet vilar på två ben. Å ena sidan är det ganska starka rättigheter för den uthyrde eller inhyrde, alltså den som är anställd, å andra sidan är det ganska starka rättigheter för bemanningsföretagen som företeelse.
Det har gjort att det inte är alldeles enkelt att se hur man skulle komma fram med en sådan reglering, men det är ingenting som jag utesluter. Det är också min och partiets uppfattning att bemanningsföretag inte bör användas vid varaktiga arbetskraftsbehov.
Det är två olika områden där vi ser problem med bemanningsföretag. Det ena är om arbetsgivaren vill hyra in för varaktiga behov för att komma undan sitt arbetsgivaransvar och personer kanske upplever sig som utnyttjade. Det andra är framför allt att man inom sjukvården hyr in till exempel läkare för väldigt dyra pengar i stället för att ta itu med arbetsvillkor och löner för de fast anställda i organisationen. I båda de här avseendena, som är helt olika till sin karaktär, kan man säga att det kan leda till problem i den ordinarie verksamheten.
Anf. 15 Ali Esbati (V)
Herr talman! Att EU kan ställa till det är tyvärr ingen nyhet för mig som vänsterpartist. Men det går fortfarande att göra saker på det här området om man har viljan och drivkraften. Det är min uppfattning.
Jag håller naturligtvis med om att inte alla arbetsgivare i den här branschen är skurkar eller dåliga. Det är de absolut inte.
När man diskuterar de här frågorna behöver man ta lite höjd för att det finns många bra arbetsgivare. Och det finns ett aktivt arbete, både från arbetsgivarsidan och från de fackliga organisationerna. De tar ett stort ansvar och försöker reglera det här.
Det betyder dock inte att man kan negligera de systemproblem som kan uppstå. Det var också därför jag tog upp flera olika aspekter av det här. Det är inte bara jag utan många andra som ser på den här branschen och finns nära den som kan peka på det.
Det är bra att ministern tar upp den andra änden av arbetsmarknaden, hyrläkare och så vidare. Jag är också inne på det lite, nämligen att problem kan uppstå även om den enskilde arbetstagaren inte alls har dåliga villkor utan kanske har hög lön i den situationen. Men det påverkar sättet att organisera arbetsmarknaden.
Jag hoppas att jag och ministern åtminstone är överens om att anställningsförhållanden där man vet vem som är arbetsgivare och vem som är arbetstagare måste vara huvudregel på svensk arbetsmarknad. Det gäller även de skyldigheter och rättigheter som uppstår i den relationen. Annars är det en mängd lagar och regleringar som faller mellan stolarna.
Jag vill än en gång påminna om priset. LO:s rapport har en bra rubrik när det gäller det - Bemanningsbranschens sociala pris. Det är ett pris som betalas av många aktörer.
Jag hoppas att regeringen fortsätter att hålla ögonen på frågan.
Anf. 16 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Låt mig avsluta med tre viktiga ståndpunkter för mig och regeringen:
Bemanningsföretagen behövs. De fyller en viktig roll på en väl fungerande arbetsmarknad.
Jag är inte främmande för lagstiftning när det gäller att säkerställa företrädesrätten och när det gäller att man inte ska använda bemanningsföretag för varaktiga arbetskraftsbehov.
Jag har stor respekt för de juridiska svårigheterna när det gäller att komma fram med en bra lagstiftning som också är kompatibel med det regelverk som gäller enligt bemanningsdirektivet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.