Pris- och löneomräkningsfrågor

Fru talman! Från början var det inte tänkt att jag skulle delta i den här debatten, men då hörde jag plötsligt rykten på stan. Det var nämligen så att B-alliansen i kammaren hade behagat samla kultursfären i landet till ett litet möte. Där hörde jag att det spreds ett rykte om att Vänsterpartiet skulle ha släppt kravet på en pris- och löneomräkning på anslaget för bland annat de fria grupperna. Så det jag vill göra, fru talman, är helt enkelt att klargöra Vänsterpartiets ställningstagande i den här frågan så att det inte råder några som helst tveksamheter kring var Vänsterpartiet står. Förvisso kan de läskunniga ta del av Vänsterpartiets särskilda yttrande på s. 15 i utskottets betänkande om pris- och löneomräkningsfrågor och där också ta del av att Vänsterpartiet har den uppfattning som vi har haft under väldigt lång tid, nämligen, fru talman, att vi vill ha en ordning där fria grupper, den fria scenkonsten ska få en uppräkning med PLO, en pris- och löneomräkningsuppräkning. Vi går så pass långt att vi också talar om att vi i förlängningen vill att hela kulturområdet som i dag inte har någon pris- och löneomräkning faktiskt ska få det. Det gäller bland annat viktiga områden som Teateralliansen men inte minst det som vi håller på att inrätta nu i år efter en överenskommelse mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och den socialdemokratiska regeringen, nämligen Dansalliansen som nu väcks till liv och kommer att börja verka från och med i höst. Så för oss är de här frågorna otroligt viktiga. För det vi har sett tillbaka i tiden är en ohållbar situation för den fria scenkonsten i synnerhet, fru talman, för här handlar det om att den fria scenkonsten inte har de medel som i dag behövs. För några år sedan, under förra mandatperioden, presenterades en utredning som Ylva Gisslén hade gjort på uppdrag av Kulturrådet. Där kunde vi se att det fattades i runda slängar mellan 60 och 70 miljoner kronor i anslaget till den fria scenkonsten. Det är pengar som just är en urgröpning av att anslaget tillbaka i tiden inte har ökat i den omfattning som priser och löner har ökat. I praktiken har det inneburit att anslaget för enskilda grupper, enskilda utövare, inte har ökat i den omfattning som de faktiskt skulle behöva för att kunna täcka de kostnader som finns på området. En av de riktigt stora bovarna i det här avseendet är just pris- och löneomräkningen. Så därför har pris- och löneomräkningen en väldigt viktig del att fylla upp och också en väldigt stor betydelse i det här anslaget. Vad är det som har hänt nu då? Jo, utskottet har fått en väldigt bra skrivning som Vänsterpartiet ställer sig bakom, nämligen att utskottet nu är positivt till pris- och löneomräkning. För utskottet säger, fru talman, på s. 12: "Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att de fria grupperna kan ges bättre förutsättningar att verka, och en viktig sådan förutsättning är att uppnådda anslagsnivåer inte urholkas av att anslaget inte pris- och löneomräknas". Så den här överenskommelsen tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt bra. Framför allt tar också utskottet för givet och förutsätter att regeringen, i det sammanhanget där nu Kulturrådet har tillsatt en utredning där man ser över förhållandena mellan verksamhetsbidrag och projektbidrag, kommer att lyfta upp frågan. I det sammanhanget har vi inte ansett oss nödgade att behöva reservera oss i frågan. Vi har nöjt oss med att utskottet har fått en så pass stark och tydlig skrivning. För det är viktigt att hela utskottet och inte Vänsterpartiet ensamt ställer de här kraven och också förutsätter att regeringen kommer att agera och se till så att den här utredningen som nu håller på att arbeta faktiskt också ser över frågan om pris- och löneomräkning. Så, fru talman, med det här vill jag bara att det inte ska råda någon som helst tvekan om vad Vänsterpartiet vill och arbetar för i den här frågan. Vi vill helt enkelt ha en lösning på finansieringen inom den fria scenkonsten. Som alla i den här kammaren känner till har Vänsterpartiet som enskilt parti också lagt fram förslag och konkreta yrkanden, inte minst under de budgetförhandlingar som vi har bedrivit med regeringen om en anslagsnivåökning för att komma upp i nivå. För vi tycker fortfarande att den fria scenkonsten är underfinansierad. Vi instämmer i den utredning som Ylva Gisslén gjorde. Vi måste alltså komma upp i en nivåhöjning på ungefär 60 miljoner. Därefter kan vi fortsätta med tilldelningen för att ytterligare få upp anslagen i nivå. Ytterst är det ju så att när vi från riksdagen, från regeringen och från Kulturrådet ställer krav på att den fria scenkonsten ska uppfylla de kollektivavtal som nu finns både inom teaterområdet och inom dansområdet så kan inte grupperna uppfylla dessa kollektivavtal om inte pengarna också flyter in från staten, från kommunerna och från landstingen. Här blir det ytterst viktigt att inte vi från statens sida sviker. Har vi en gång ställt krav på att de fria grupperna - koreograferna, dansarna, skådespelarna, regissörerna och så vidare inom den fria scenkonsten - inte ska tvingas arbeta under tiden som de uppbär a-kassa måste vi också se till att de kan finansiera det arbete som läggs ned. Fru talman! Vänsterpartiet står bakom det särskilda yttrandet. Jag yrkar så klart bifall till förslaget i det föreliggande betänkandet. I övrigt vill jag också passa på att önska hela kulturutskottet en glad sommar eftersom det här är min sista debatt som representant för utskottet.

Fru talman! Jag höll på att säga att jag ber om ursäkt för att jag går upp i talarstolen igen. Jag lovade ju för en stund sedan att det var mitt sista anförande tidigare, men sedan händer det saker som man inte är riktigt förberedd på. Den höst vi hade i kulturutskottet var ur kultursynpunkt inte särskilt rolig eftersom vi ägnade oss åt hyressättning av fastigheter, pris- och löneomräkning, produktivitetsavdrag och pensioner. Det finns ju annat som man hellre vill ägna sig åt än just de här ekonomiska teknikaliteterna. När det gäller pris- och löneomräkningen fick vi dock en väldigt fin utredning av riksdagens utredningstjänst - alldeles utmärkt. Vi har fått goda genomgångar även på de andra delarna här. Det var väldigt intressant att nu höra Tasso Stafilidis gå upp och prata i sju minuter för ett särskilt yttrande när han hade kunnat tala för en reservation om att gå fram med ett tillkännagivande till regeringen. Det är väl rimligen så att ett tillkännagivande i det här sammanhanget är starkare än ett särskilt yttrande, även om det pågår en utredning inom Kulturrådet. I så fall hade de ju fått en signal, om Vänsterpartiet hade stött den här reservationen, om att riksdagens majoritet faktiskt går på den här linjen. Det vet vi egentligen inte nu. Det var ett läge i utskottet då det såg ut som om vi skulle få fram en majoritet som gick emot Socialdemokraterna, alltså regeringsförslaget, men sedan hände någonting mellan två sammanträden som gjorde att det blev ett särskilt yttrande i stället för ett tillkännagivande. För att riktigt markera detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen i det här betänkandet.

Fru talman! Den som föranlett mig att gå upp i det här ärendet är faktiskt Lennart Kollmats. Det jag fick höra var nämligen att det var just kulturutskottets ordförande Lennart Kollmats som på detta möte med den borgerliga alliansen förklarade att Vänsterpartiet hade släppt sitt krav på att också i fortsättningen begära pris- och löneomräkning inom kulturområdet. Jag vill ta avstånd från den bilden och faktiskt också visa vad som står i betänkandet. Vad var det då som hände, fru talman? Självfallet gick vi till våra allianskamrater och diskuterade hur vi skulle kunna lösa det här. Som alla förstår har vi ett samarbete på vår kant och ingår inte i någon allians, och det här var den allra bästa skrivning vi kunde få till. Om Lennart Kollmats sedan ser vad vi faktiskt säger och vad den borgerliga reservationen säger kan han i stort sett konstatera att det som ni vill ha ett tillkännagivande om fortsätter vi att kräva. Nu har faktiskt även den socialdemokratiska gruppen i utskottet ställt sig bakom exakt samma krav. Man ställer sig i detta betänkande bakom att pris- och löneomräkningen är en viktig fråga som måste till och som också måste lösas. Men förhoppningsvis kan vi genom de kontakter som både vi och s-gruppen har med regeringen - vilket ju tyvärr inte ni i den borgerliga alliansen har - ha de underhandskontakterna själva. Det är alltså ett tydligt ställningstagande, Lennart Kollmats, från utskottets sida.

Fru talman! Jag bara noterar, och det kan vem som helst göra som läser betänkandet, att ett tillkännagivande mig veterligt alltid har varit oerhört mycket starkare än ett särskilt yttrande. Det trodde jag att det var även i Tasso Stafilidis vokabulär. Men det är möjligt att det är någon annan tankegång bakom det hela. Om man nu fick med sig socialdemokratin på detta kan jag inte förstå varför inte hela utskottet kunde ha enats om ett tillkännagivande. Det hade ju varit mycket bättre och oerhört starkt att ha sex partier - fortfarande har ju Miljöpartiet beklagligtvis valt att avstå från att vara med i kulturutskottet - som ställde upp på detta tillkännagivande. Det hade också varit starkare med tanke på att vi de facto inte vet vad vi har för regering i början på oktober detta år.

Fru talman! Givetvis skulle det ha varit både enklare och tydligare för oss alla om ett helt utskott hade ställt sig bakom ett gemensamt uttalande. Det kan jag hålla med om. Det jag blev väldigt upprörd över, och det som också har föranlett att jag över huvud taget har tagit upp detta, är dock att kulturutskottets ordförande Lennart Kollmats går ut och påstår att Vänsterpartiet har släppt ett krav. Vad står det i Vänsterpartiets särskilda yttrande, Lennart Kollmats? Står det att Vänsterpartiet har släppt sitt krav? Nej, tvärtom står det att Vänsterpartiet vill ha en pris- och löneomräkning inom hela kulturområdet och inte enbart inom de få delar som ni i den borgerliga alliansen tar upp. Det tycker jag är oerhört tydligt. Att vi sedan inte når ända fram beror såklart på olika saker. För Vänsterpartiets del handlar det om att vi på grund av vår storlek och styrka inte förmår påverka i lika stor utsträckning som vi hade önskat. Men det är ju så demokratin ser ut, och då får vi ge och ta. Nu har vi gjort detta. Vänsterpartiet står fortfarande bakom sina egna krav, men det vi har kunnat komma överens om är åtminstone att till och med Socialdemokraterna nu i ett utskottsbetänkande - tillsammans med oss och förhoppningsvis också vad jag förstår med stöd av Miljöpartiet - ställer sig bakom ett krav på att frågan ska lösas där man tydligt uttalar att pris- och löneomräkningen är en viktig förutsättning för den fria scenkonstens ekonomi.

Fru talman! Mycket kort: Det gäller att veta vad man hittar för allianskamrater i olika ärenden.