Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare

Herr talman, ledamöter och lyssnare! Vänsterpartiet välkomnar i stora delar propositionens förslag om ett ökat skadeståndsansvar för reaktorinnehavare men delar den kritik som kommit från den svenska miljörörelsen, till exempel Naturskyddsföreningen och Greenpeace, om att nivåerna är alldeles för låga. Det är på tiden att ansvaret utökas, men de 1 200 miljoner euro som föreslås är långt ifrån tillräckligt.

Vänsterpartiet anser att principen måste vara att kärnkraften ska bära sina skadeståndskostnader vid kärnkraftsolyckor. Principen om att den som orsakar en miljöpåverkan också står för dess kostnader nämns ju i EU:s och regeringens olika dokument. Men tyvärr utgår inte förslaget från denna princip, och det finns en risk för att kostnaderna för eventuella kärnkraftsolyckor kommer att få betalas av skattebetalarna om inte skadeståndsansvaret förtydligas avsevärt.

I Japan har vi sett storleken på de kostnader som vi talar om. Kostnaderna för att röja upp efter olyckan i Fukushima, förhindra fortsatt läckage av radioaktivitet från reaktorerna och kompensera de drabbade uppgår redan nu till enorma summor. Förra året uppskattade Japans handelsdepartement att de direkta kostnaderna motsvarar 1 640 miljarder kronor, det vill säga ca 164 000 miljoner euro. Den största delen utgörs av kompensation till offren och kostnader för sanering. Ingen vet i dag vad det slutgiltigt kommer att kosta, men det kommer att bli betydligt dyrare och riskerar att underminera den japanska statens finanser.

Herr talman! Vänsterpartiet är för en avveckling av den svenska kärnkraften, vilket vi argumenterade för i riksdagsmotionen En hållbar och långsiktig energipolitik. Men så länge som vi har kärnkraft i Sverige måste landets invånare känna en trygghet i att staten ställer höga krav på reaktorinnehavarna.

Det är angeläget att 2010 års lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, med sitt obegränsade skadeståndsansvar, kan träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bör därför aktivt verka för att detta sker.

I avvaktan på att den nya lagen träder i kraft bör regeringen beräkna kostnaderna för en eventuell olycka vid respektive reaktor i Sverige. Regeringen bör även återkomma med förslag på ersättningsnivåer som täcker de faktiska kostnaderna vid en eventuell olycka vid en reaktor.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Vi behandlar nu betänkande CU15 Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare.

Bakgrunden till den här propositionen är att Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i energiöverenskommelsen 2016 beslutade att detta var en av de punkter som skulle ingå i överenskommelsen. Utgångspunkten var att man skulle utöka skadeståndsansvaret till 12 miljarder i linje med riksdagsbeslutet 2010.

Den stora skillnaden mellan denna och tidigare lag är att denna ger ett reellt större skadeståndsansvar. Tidigare var skadeståndsansvaret 3 miljarder, vilket var väldigt teoretiskt. Många gjorde bedömningen att det inte på något sätt skulle täcka kostnaderna. Nu höjs beloppet till 12 miljarder, vilket innebär att reaktorinnehavarna måste ta ett mycket större ansvar. Man kan resonera om och konstatera att det säkerligen inte är tillräckligt. Men det är en ganska rejäl höjning, och enligt Pariskonventionen är det detta belopp som medges.

Vad är då ingången till detta? Jo, att det försäkringsbelopp som en reaktorinnehavare krävs att ha vid en atomreaktorolycka höjs från 3 miljoner så kallade särskilda dragningsrätter till 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter, vilket motsvarar 12 miljarder euro. Dessa bolag måste då ha en finansiering, och finansieringen ska ske antingen genom en ansvarsförsäkring eller genom någon annan typ av ekonomisk säkerhet, som vid varje givet tillfälle gör att man har möjlighet att stå för kostnaderna.

Grunden för förslaget är att vi vill att kärnkraften och de företag som bedriver kärnkraftsverksamhet ska stå för de kostnader som uppstår. Detta ser regeringen som ett första steg.

Vänsterpartiet lyfter i sin motion fram att beloppet är för lågt. Jag tycker att den ambitionshöjning som nu sker från 3 miljarder till 12 miljarder gör att det blir ett reellt mycket större skadeståndsansvar mot hur det tidigare har varit. Man kan alltid resonera om huruvida beloppet ska höjas. Min ingång är att när eller om Pariskonventionen träder i kraft kan man ta nya diskussioner kring ansvarsbeloppet.

Den andra frågeställning som Vänsterpartiet lyfter fram i sin motion handlar om hur man ska beräkna de faktiska kostnaderna. Jag tror att det skulle vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att beräkna de faktiska kostnaderna och tycker att det är viktigare att på olika sätt få kärnkraften att ta ett större ansvar. Det här ser vi från regeringssidan som ett första steg till detta.

Herr talman! I dag behandlar vi alltså betänkandet Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare. Det handlar om vem som ska betala om det sker en kärnkraftsolycka. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ingen från vare sig Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna har anmält sig till den här debatten.

Världen har upplevt ett antal kärnkraftsolyckor. De två största är Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. I båda fallen har kostnaderna blivit väldigt höga, och det är staten som har fått betala för evakuering, sjukvårdskostnader och sanering.

Regeringen har nu lagt fram en proposition med ett förslag om att höja försäkringskravet för den som äger en kärnkraftsanläggning från 3 till 12 miljarder kronor. Förslaget antas få riksdagens stöd i omröstningen i eftermiddag.

Förslaget om att höja skadeståndsansvaret är en del av den energiöverenskommelse som har slutits mellan fem partier. Det övergripande målet är 100 procent förnybar elproduktion år 2040.

För Miljöpartiet är det viktigt att kärnkraften betalar sina samhällsekonomiska kostnader. I Naturvårdsverkets rapport med namnet Potentiellt miljöskadliga subventioner fastslås att det begränsade skadeståndsansvaret för kärnkraftsbolagen är en subvention. Och riksdagen har ju beslutat att kärnkraften inte ska ges några subventioner vare sig direkt eller indirekt.

Naturvårdsverket skriver i rapporten: Det begränsade försäkringsansvar som är kopplat till skadeståndsplikt vid reaktorolyckor med kärnkraft gör att kostnaderna för att producera el i kärnkraftverk blir lägre än de annars skulle ha varit.

Avsaknaden av fullt skadeståndsansvar innebär alltså att kärnkraftsbolagen ges en konkurrensfördel jämfört med förnybar energi.

Det finns inget kärnkraftsbolag i världen som tvingas stå för den fulla kostnaden med försäkring av sin verksamhet, eftersom det skulle innebära att kärnkraften vore olönsam och omöjlig att bygga.

I världen finns det två sorters verksamheter som inget försäkringsbolag finansierar fullt ut, och det är kärnkraft och rymdresor. Det talar sitt tydliga språk om varför ingen vill försäkra den här verksamheten.

Den höjning som nu görs från 3 till 12 miljarder kronor per reaktor innebär en stor höjning procentuellt, en fyrdubbling av kostnaden.

Regeringen konstaterar i propositionen att ändringarna innebär att kärnkraftsägarna i större utsträckning än i dag får ta ansvar för kärnkraftens risker. Det är bra och något som Miljöpartiet har arbetat för länge.

Det är också viktigt att jämföra med kostnaderna för de olyckor som har inträffat. Kostnaden för kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 har enligt de senaste officiella uppgifterna från den japanska regeringen uppskattats till 1 692 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som tidigare har angetts. Det mesta av kostnaden hamnar hos de japanska skattebetalarna, och den slutliga kostnaden är fortfarande oklar. Sju år efter härdsmältan kontamineras varje dag 400 ton havsvatten när det används för kylning. Radioaktivitet läcker ut i havsvattnet, och fiske runt kärnkraftverket är därför förbjudet. Hur man ska räkna på dessa omfattande kostnader är också oklart, men det är tydligt att kostnaderna hamnar på samhället och till sist på medborgarna.

Om en olycka motsvarande den i Fukushima skulle inträffa i Sverige skulle den ekonomiska kostnaden landa på ca 160 000 kronor per svensk. Utan kärnkraft och med ett helt förnybart elsystem slipper svenska folket agera försäkringsbolag för kärnkraften.

Att kärnkraften med detta förslag kommer att stå för mer av kostnaden tycker Miljöpartiet är positivt. Därför yrkar vi bifall till regeringens proposition om ett ökat skadeståndsansvar.

Herr talman! Energiöverenskommelsen innehåller väldigt mycket, och det här är en del av den.

Jag välkomnar att vi i dag i Sveriges riksdag kan fatta beslut om ett ökat skadeståndsansvar för reaktorinnehavare.

Det är väldigt viktigt att vi, som vi beslutade redan 2010, nu visar tydligt att vi står bakom Pariskonventionen. Tyvärr har inte samtliga länder skrivit under den, och vi vet inte riktigt om och när det i så fall kommer att hända. Men Sverige är tydligt i sitt ställningstagande. En reaktorinnehavare ska ha ett utökat och stort ansvar ifall något skulle hända.

Jag välkomnar att vi i dag även har med oss Miljöpartiet i det här beslutet, så att vi i bred majoritet i Sveriges riksdag är tydliga med vart vi vill gå och vad vi tycker i denna väldigt viktiga fråga.

Från Moderaternas sida yrkar vi bifall till propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)