Ytterligare insatser mot våld och hedersrelaterat förtryck mot barn

Fru talman! Juno Blom har frågat justitie- och migrationsministern om han är beredd att vidta åtgärder för att ta fram en övergripande nationell strategi för att bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck mot barn. Vidare har Juno Blom frågat justitie- och migrationsministern om han är beredd att vidta åtgärder för att inrätta ett nationellt center för försvunna barn, som bland annat ska samla och tillgängliggöra kunskap om hur många barn som är försvunna och hur detta kan förhindras och därmed stärka socialtjänstens och andra aktörers förutsättningar att agera i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inleda med att tacka Juno Blom för att hon lyfter dessa mycket angelägna frågor om hur samhället kan förbättra stödet och skyddet för barn som utsätts för våld. Hedersrelaterat våld och förtryck innebär fullkomligt oacceptabla kränkningar av mänskliga rättigheter och barnets rättigheter. Barn och ungdomar i Sverige ska växa upp under trygga förhållanden i frihet från våld och förtryck.

I regeringspartiernas överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna lyfts en rad åtgärder som har till syfte att stoppa hedersbrotten. Regeringen har även under senare år tagit en rad andra initiativ som är särskilt relevanta i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Arbetet med att motverka våld mot barn har i många fall beröringspunkter med arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor. Ökat skydd för barn och unga mot våld är ett centralt område i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2017-2026 och det åtgärdsprogram som ingår där. Regeringen anser att det behövs ett fortsatt samlat grepp för att motverka våld mot barn. Enligt målet för barnrättspolitiken ska alla barn få sina rättigheter tillgodosedda, och arbetet med att säkerställa detta för inte minst särskilt utsatta grupper av barn fortsätter.

Arbetet med att stärka barnrättsperspektivet inom socialtjänst och den sociala barn- och ungdomsvården är viktigt för att förbättra situationen för några av de mest utsatta barnen. Regeringen har till exempel gett Socialstyrelsen i uppdrag att lämna förslag på hur möjligheterna att ge öppna insatser utan samtycke till barn och unga kan öka, så att insatserna kan ges i fler fall och i fler situationer. I uppdraget ingår att se över bestämmelsen om så kallat mellantvång i lagen (1990:52) om vård av unga, bland annat om mellantvång bör kunna beslutas vid brister i den unges hemmiljö, till exempel vid hedersrelaterad problematik. Uppdraget ska redovisas den 2 december 2020. Regeringen har även gett uppdrag till Barnafrid vid Linköpings universitet att genomföra utbildningsinsatser för landets barnahusverksamheter om hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning.

Att öka kunskapen om barn som försvinner och förhindra att detta sker är ytterst angeläget. Länsstyrelsen i Östergötlands län har i flera år haft ett omfattande nationellt regeringsuppdrag om hedersrelaterat våld och förtryck som bland annat omfattar kunskapsutveckling. Uppdraget har förstärkts inför 2020.

Utrikesförvaltningen spelar en viktig roll i kampen mot att barn förs bort mot sin vilja. Regeringen har förstärkt UD:s arbete för barn, unga och familjer som blivit nödställda utomlands med fokus på barn- och tvångsäktenskap. Satsningen har inneburit ökad kapacitet att hantera denna typ av ärenden inom utrikesförvaltningen samt en utveckling av arbetsmetoder och kunskap som är värdefull även för förebyggande insatser i kommunerna. Det är viktigt, men det är också av yttersta vikt att vi hindrar att barn över huvud taget förs utomlands.

I slutbetänkandet Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (SOU 2018:69) föreslås ett straffsanktionerat utreseförbud för barn som riskerar att föras ut från Sverige i syfte att ingå äktenskap eller utsättas för könsstympning. Frågan om att öka möjligheterna att föra statistik över hedersrelaterad brottslighet behandlas också i betänkandet. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och ambitionen är att besluta om en proposition under våren 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis rör frågorna som Juno Blom lyfter i sin interpellation mycket allvarliga samhällsproblem. Det pågår en rad åtgärder i syfte att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck och våld mot barn, men betydande utmaningar kvarstår. Vi kan aldrig acceptera att barn utsätts för våld.

Fru talman! Tack, Åsa Lindhagen!

Sverige är ett land fullt av möjligheter för de flesta barn som växer upp här. Uppfattningen att barnet är en individ har vunnit större gehör i Sverige än i de flesta andra länder. Men nu kommer det larmsignaler om samhällets oförmåga att skydda de mest utsatta barnen som vi måste ta på största allvar.

Det gäller barn som utsätts för våld och sexuella övergrepp i de miljöer där de ska känna sig som tryggast, i hemmet och i skolan. Det gäller även alla de barn som förts ut ur landet med risk att utsättas för barnäktenskap, könsstympning eller omvändelseförsök rörande sexuell läggning.

Vi lyckas inte längre skydda barn som utsätts för de mest allvarliga formerna av våld när förövarna är vuxna i barnets närmaste omgivning eller andra unga inte minst i skolan. Varje fall av våld eller övergrepp som samhället inte stoppar innebär ett barn som inte får tillgång till liv, hälsa och trygghet och därmed begränsas från att utvecklas till fullo.

Genom bristande ställningstagande och handlingskraft från ansvariga politiker och myndigheter blir Sverige för alltför många barn långt ifrån möjligheternas land. Jag har mött de barnen bakom statistiken. Jag har mött deras rädsla, maktlöshet och ofrihet. Jag har lyssnat till hundratals olika berättelser om svek från vuxenvärlden.

Jag valde politiken då jag ansåg att politiken valt bort barnen. I Sverige är föräldrarätten stark, vilket vi måste våga utmana. När barn sätter nyckeln i dörren hemma, som borde vara deras trygga borg, har hemmet i stället förvandlats till en brottsplats för alltför många barn.

Ska våldsutsatta barn få rätt stöd och skydd måste vi politiker och ansvariga myndigheter inse att vårdnadshavaren numera även är en gärningsperson, och det utsatta barnet är ett brottsoffer. Detta är förvisso ett allvarligt problem i en familj, men det är inte ett familjeproblem. Det är allvarlig kriminalitet. Därför ställde jag frågan till justitieministern.

Menar vi allvar kan vi inte se att en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor är lösningen på barns våldsutsatthet. Utsatta barn har rätt till ett eget fokus. Den nationella strategin för att bekämpa våld mot barn borde omfatta all den våldsutsatthet barn riskerar att utsättas för.

Staten ska se till att skydda varje barn genom satsningar på utbildning, sociala åtgärder och tydlig lagstiftning. Myndigheter är skyldiga att ge våldsutsatta barn det stöd och det skydd de har rätt till och behov av. Genom en tydlig struktur för roll- och ansvarsfördelning mellan myndigheter ökar förutsättningarna för den samverkan som är nödvändig för att på bästa sätt bekämpa våld mot barn och ge de redan utsatta barnen rätt till vård, stöd och skydd. Strategin ska även innehålla åtgärder för att belysa och förebygga, identifiera, utreda, rehabilitera och följa upp våld mot barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En nationell strategi är förutsättningen för en sammanhållen politik. Frågorna berör många olika myndigheter liksom kommuner, landsting och civilsamhället. Det enskilda barnet ska ges möjlighet att göra sin röst hörd. Lagstiftningen behöver ses över brett, och den transnationella dimensionen som innebär att barn kan föras ut ur Sverige måste finnas med. Så förebygger vi att barn bedöms med olika måttstockar.

I dag händer det alltför ofta att barn bemöts på olika sätt beroende på utländsk bakgrund, bostadsort, funktionsnedsättning, status som ensamkommande, föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk. Strategin måste också ha ett tydligt fokus på barn som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i alla dess uttrycksformer.

Liberaler har aldrig duckat för verkligheten, blundat för utsattheten eller ofriheten. Verkligheten kan vara svår att ta in, med det är när vi väljer att se den som vi kan göra förändringar. Att investera i våra utsatta barn är att investera i vår gemensamma framtid.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är glädjande att se att det är fler partier som driver kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det är någonting som inte hör hemma här i Sverige och helst inte någon annanstans heller. Men tyvärr har vi det i Sverige. Som ledamoten nämnde i sin interpellation är det 18 år sedan Fadime mördades, och vi har fortfarande kvar problemet i Sverige.

Vi må vara ett tolerant land, som Juno beskriver i sin interpellation, men jag anser att vi är ett på tok för tolerant land. Vi måste bli duktigare på att stå upp för våra svenska rättigheter och våra svenska värderingar.

Här i Sverige ska var och en själv få bestämma över vad den vill göra i sitt liv, var man vill studera, vilken man vill gifta sig med etcetera. Men vi har fortfarande inte fått bukt med problemet. Det kanske är för att regeringen har varit naiv.

Nyligen hade jag en interpellationsdebatt där jag lyfte fram problemet med att det är få kommuner som för statistik om hur många barn som förs utomlands. Det är oerhört viktigt att alla kommuner för statistik om detta för att vi ska kunna få bukt med det. Jag nämnde att vi behöver föra nationell statistik för att kunna förebygga bortföranden men också för att kunna hantera de ärenden där barn redan har förts bort från landet.

I debatten mötte jag statsrådet Morgan Johansson, och han sa samma sak som statsrådet säger här om att det är flera lagar på gång. Jag instämmer i ledamoten Juno Bloms interpellation om att det behöver göras mer, vilket jag också har påtalat vid flera tillfällen.

Vi har en regering som kallar sig för barn- och kvinnovänlig. Men i själva verket har vi en regering som är barn- och kvinnofarlig. Detta gäller både politiken inom Sverige och vår politik i utlandet.

Som jag inledde med att säga är det glädjande att se att flera partier driver kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Därför vill jag fråga ledamoten Juno Blom om hon och hennes parti är beredda att samtala med Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan nämligen påverka och tillsätta nya myndigheter, stifta lagar etcetera utan att regeringen godkänner det så länge som man har majoritet i riksdagen. Dessutom kan vi avsätta regeringen redan nästa vecka om vi vill.

Så till min fråga. Är Juno Blom och hennes parti beredda att sätta sig ned och samtala kring detta med Sverigedemokraterna, eller är det viktigare för henne att Stefan Löfven sitter kvar?

Fru talman! Det är blandad kompott här, kan man konstatera.

När det gäller problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck och våld mot barn är det helt avgörande att vi jobbar med att ta steg framåt. Det är prioriterade frågor för regeringen. Vi har skjutit till väldigt mycket resurser över tid och också under förra mandatperioden för att stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor, inklusive den utsatthet som inte minst barn befinner sig i. Det gäller både barn som utsätts för våld och barn som växer upp i hem där det förekommer våld. De far väldigt illa av att se våld mellan vuxna, företrädesvis riktat mot mamma.

Vi har många saker vi behöver göra bättre. Vi är helt överens om att vi behöver göra mer. Håller vi måttet i samhället i dag? Nej, det gör vi inte. Det lyfter också riksdagsledamoten Juno Blom fram väldigt tydligt i interpellationen. Hon driver på olika sätt frågorna sedan många år tillbaka. Jag har stor respekt för den kampen. Det gäller det stora genuina engagemanget som finns för det enskilda barnet som riksdagsledamoten har framför sig. Det gäller de möten som hon har haft under många års tid men också det stora engagemanget för att vi måste förändra på strukturell nivå.

Vi är överens om att vi inte gör tillräckligt bra ifrån oss. Det finns många områden där vi ser att vi brister för barns situation i Sverige i dag. Det gäller inte minst det som lyftes fram om föräldrarätten. Vi måste våga utmana föräldrarätten. Den ringas in i ett nötskal inte minst när vi talar om socialtjänsten och de lagar vi har.

Det handlar om möjligheten för socialtjänsten att gå in och ge stöd till ett barn som behöver hjälp om föräldrarna säger nej, där lagstiftningen förhindrar att socialtjänsten går in och ger hjälp. Det är väldigt högt ställda krav för att socialtjänsten ska få gå förbi föräldrarna om de blockar barnets möjligheter att få stöd och hjälp. Där ringar vi in föräldrarätten i ett nötskal.

En av de saker som jag lyfter fram i interpellationssvaret är just uppdraget. Det finns ett stort engagemang inte minst från Liberalernas sida att ta steg framåt i den punkten. Det är en sak vi behöver göra, men vi behöver göra väldigt mycket mer. Det är också ett faktum att det finns brister när det gäller statistiken i dag. Det lyftes här fram tidigare av ledamoten.

Där har Nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen i Östergötland, som gör ett oerhört viktigt jobb, själv tagit initiativ till att ta fram statistik över barn som förs ut ur Sverige och far illa på olika sätt. Vi har i dag inte kunskap om hur många barn detta är.

En sak vi har gjort är en ändring i lagstiftningen som har gett rektorer ett ökat ansvar att rapportera skolfrånvaro till skolhuvudmannen. Vi måste reagera från samhällets sida om man kommer tillbaka till skolan efter skollov och bänkar står tomma. Men vi behöver också göra mer för att barn över huvud taget inte ska föras ut ur landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan lyftes om att ta fram en nationell strategi om våld mot barn som tar ett helhetsgrepp om de här frågorna. Vi har sagt i budgeten för 2020 att vi ska ta ett samlat grepp kring arbetet mot våld mot barn. Där är detta en oerhört viktig fråga. Jag har nu på förmiddagen mött en rad barnrättsorganisationer och samtalat kring barns rättigheter i Sverige i dag. En av de frågor de lyfter är just en nationell strategi för att motverka våld mot barn.

Detta är alltså en fråga som lyfts från flera håll i samhället. Och jag förstår att frågan lyfts, för vi behöver som sagt ta steg framåt, bli bättre och skydda barn mot våldet.

Fru talman! Jag är helt övertygad, Åsa, om att vi är överens om att våld mot barn är ett extremt allvarligt samhällsproblem. Samtidigt tror jag att det är åtgärderna som måste till. Det var frustrationen över detta som fick mig att ge mig in i politiken. Det är inte tillräckligt att tala, utan det måste också ageras.

Jag tänker på det här med statistik. Vi har ju statistik över det mesta. Innan jag gick hit sökte jag och fick veta att det finns 643 kvinnor och 78 män som heter Juno. Det fick jag fram genom ett knapptryck. Men vi har ingen aning om hur många barn som genom åren har förts ut ur Sverige. Ekot konstaterade förra året att bara 13 procent av landets kommuner hade kännedom om detta. I år rapporterade Dagens Nyheter om det här. Och nu har, som Åsa Lindhagen sa, Nationella kompetensteamet på eget initiativ skickat ut en enkät, vilket jag tror är otroligt viktigt för att synliggöra att detta är en fråga som vi verkligen måste ta på fullaste allvar.

Sedan länsstyrelsens nationella stödtelefon startade kan vi se att det är 275 barn och unga som har förts ut ur Sverige mot sin vilja. Jag brukar tänka på mina döttrar, som är blonda och blåögda. Hur hade det varit om det hade varit 273 till av dem som inte fanns kvar bland oss? Hade vi då väntat med att agera, så som vi har gjort i de här fallen?

Jag har tänkt mycket på det här när vi har samtalat om barn som har förts ut ur landet av vårdnadshavare som är IS-terrorister. Då har det ändå funnits en politisk aktivitet. Jag tycker att det är viktigt att aldrig ställa barn mot varandra, men det har förvånat mig att man sällan över huvud taget ens har funderat över hur vi ska hjälpa de här andra barnen.

Det är barn som jag har haft kontakt med. De har hört av sig och varit förtvivlade. Många gånger har det handlat om att de har varit i placering och att man strax därefter har gjort bedömningen att vårdnadshavarna har ändrat sitt beteende. Barnet har då inte känt en trygghet i detta.

Jag kan se att i de fall som jag har mött där barn och unga har förts ut ur landet har de ofta signalerat till en eller flera myndigheter om rädsla. Man har återigen trott på vad som har varit läpparnas bekännelse när man har talat med vårdnadshavarna, som säger att detta inte ska ske. Men vi lyckas inte skydda barnen. Föräldrar tar barnen till länder som de själva har flytt ifrån ganska nyligen utan att det sker någon större reaktion.

Därför tänker jag att det som ett första steg vore väldigt viktigt att ge ett uppdrag till fler myndigheter. Det har ju eftersökts att man måste jobba mycket bredare. Det handlar om ett uppdrag att ta fram rutiner för att förhindra att barn och unga förs ut ur landet. Det handlar också om rutiner och samtal om vad som ska hända när en kommun får kännedom om att ett barn inte befinner sig i kommunen, där man har identifierat en stol som står tom i skolan, och inte riktigt vet vad man ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar alltså både om att förhindra, vilket är det absolut primära, och om de fall som vi inte lyckas förhindra. Hur kan vi se till att vidta alla tänkbara och möjliga åtgärder för att få hem barnet?

Jag ser ett stort behov av att vi tillsammans tar fram ett sådant förslag på uppdrag och ser till att det kommer på plats. Det är någonting som jag har eftersökt i många år.

När det kommer till ledamotens fråga tänker jag på det parlamentariska läge vi har. I de frågor som är viktiga är det alltid så när vi lägger fram förslag i utskott - det här är ju frågor som vi har drivit och kommer att driva - att ju bredare majoritet man får för att få igenom sina idéer, desto bättre är det såklart.

Men inom ramen för januariavtalet kommer jag att driva på stenhårt i denna fråga. Jag kommer inte att ge mig, och jag ser det som självklart att om vi är överens så är vi överens.

Fru talman! Som statsrådet säger vet vi inte säkert hur många barn som förs utomlands, vilket är fruktansvärt. Det är 18 år sedan Fadime mördades, och vi har fortfarande inte kommit längre än så.

Jag känner inte att ledamoten riktigt svarar på min fråga. Hon väljer i stället att ducka. Vi vet att regeringen sviker dessa barn och kvinnor, och det har den gjort under lång tid. Nu har vi ändå möjligheten att faktiskt avsätta regeringen, men Liberalerna väljer då att stötta Stefan Löfven i alla lägen. De sätter partipolitik framför det som är bäst för barn och kvinnor.

Jag väljer därför att återigen ställa samma fråga till Juno Blom: Är Juno Blom beredd att med sitt parti sätta sig ned och samtala om detta med Sverigedemokraterna? Eller är partipolitiken viktigare än det som är viktigt för barn och unga?

Fru talman! Jag kan notera att det råder en fullständigt uppenbar brist på förslag från Sverigedemokraterna på vad vi ska göra. Det som Sverigedemokraterna går fram och lyfter är frågan om hur man ska avsätta regeringen, men de har inte ett enda förslag på vad vi ska göra för dessa barn och unga. Och vad ska vi göra för att förbättra kvinnors situation?

Jag tycker att det är det vi ska lägga vår kraft på, och jag är väldigt intresserad av vad Sverigedemokraterna har för förslag. Det är väl ändå det här som har burit de flesta av oss in i politiken. Vi har gått in i politiken för att vi tror att politiken är en kraft för att förändra. Man kan vara med och bidra till att förändra samhället på många olika sätt - i civilsamhället, på sin arbetsplats men också inom politiken.

Jag återgår till frågan, som bland annat handlar om att förhindra att barn förs utomlands. Behöver vi göra mer här? Ja. Det lyftes ett konkret förslag om att vi behöver ge ett uppdrag till myndigheter att samverka kring de här frågorna. Jag tror att det är viktigt att vi ser över detta, och jag vill gärna samtala mer om dessa frågor. Jag vet att riksdagsledamoten har mycket stor kunskap om var det brister och om vad vi skulle kunna behöva göra framöver.

Jag tackar för detta, och vi fortsätter att samtala om det här och om de vidare förslag som vi behöver för att ta steg framåt för att förbättra för barn och unga. Inte minst handlar det om den proposition som vi kommer att lägga fram inom kort. Den handlar just om utreseförbud och om möjligheten att spärra pass.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi jobbar med våra verksamheter i kommuner och regioner och från myndigheters sida för att förhindra att barn förs utomlands och för att de får det skydd och stöd de ska ha. Men vi jobbar också med lagstiftningen för att försvåra att barn förs utomlands på olika sätt.

Fru talman, Åsa Lindhagen och ledamoten! Så här är det: Om det är någonting jag är fullständigt trygg med är det att jag för alltid kommer att kämpa för de här frågorna.

Om det är någonting som jag är lika övertygad om är det att det sker ett viktigt arbete i utskotten. Det är det vi röstar om i kammaren, och det är också i utskotten vi kan skriva oss samman i de fall våra politiska idéer sammanfaller. Jag ser inga problem att göra det i den här frågan eller i andra frågor.

Däremot är jag övertygad om att den viktigaste uppgift som jag har framöver är att ingå i en överenskommelse där jag menar att vi tillsammans är skyldiga att svara på frågor och lägga fram politiska förslag som får ett brett stöd i den här kammaren. Den konflikt som finns mellan utsatta barn och den som utsätter barnen är så pass mycket allvarligare än att vi står här och diskuterar partipolitik.

Däremot kommer jag aldrig att vara tyst. Så länge vi inte levererar kommer jag att stå här gång efter gång och synliggöra den skyldighet vi har som ledamöter att verkligen ta i de här frågorna.

Jag var själv utredare när den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor togs fram, och jag tror att det är viktigt att komma ihåg att barnet där alltid blir ett bihang till den vuxna kvinnan. Om inte jag hade gått emot utredningsdirektiven, vilket jag också fick kritik för initialt, hade det inte stått ett ord om barnen i den. Det ingick inte. Därför vet jag att den inte är tillräckligt omfattande för att se just barns egen utsatthet.

Sedan är det självklart att det finns beröringspunkter som vi ska ta på fullaste allvar. Men jag tror också att de handlingsplaner vi tar fram måste bli mycket tydligare med avsändare, hur mycket pengar vi avsätter och när de ska redovisas. Det saknas i dag i politiken.

Fru talman! Jag tackar återigen för att frågorna lyfts upp. Tack också för att riksdagsledamoten aldrig kommer att vara tyst!

Jag håller fullständigt med om att det är leveransen som betyder någonting. Det är det enda som avgör om en politiker har förtjänat sitt uppdrag eller inte. Jag vet inte om jag har förtjänat det uppdrag jag har. Jag kommer att göra mitt bästa för att känna det när den här tiden en dag är över.

Behöver vi ta mer konkreta steg framåt? Ja, det behöver vi. Vi behöver konkretisera uppdrag till myndigheter, vi behöver jobba med lagstiftningen och vi behöver också ha särskilda insatser riktade just mot barn. Barnrättsperspektivet behöver vara integrerat i allt vi gör. Det behöver finnas i den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor.

Jag delar dock uppfattningen att det inte är tillräckligt. Vi behöver också göra särskilda insatser som enbart handlar om att ta steg framåt för att förbättra situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen säga tack för den viktiga diskussion som vi har fört här i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.